Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet

Debatt i text

Fru talman! Vi börjar med formaliteterna. Vi ska nu debattera betänkandet om budgeten för utgiftsområde 13, och jag ska ägna mitt anförande åt att tala om integrationsområdet, som är mitt ansvarsområde.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Fru talman! Äntligen! Vi ser äntligen början på det paradigmskifte som svenska folket gav oss mandat att genomföra när väljarna lade sin röst på oss i valet 2022, då vi blev det största partiet i regeringsunderlaget. Därför har vi nu kunnat påverka och påbörja en totalomläggning av politiken inom integrationsområdet och alla områden som påverkas av det: migration, kriminalitet, skola och så vidare.
Vi har gjort det lättare att utvisa personer som inte ska vistas här, vi kommer att införa språkförskola, vi har gjort det svårare att komma hit och leva på bidrag, vi har förändrat den idiotiska straffrabatten, vi har infört informationsplikt mot dem som befinner sig i landet illegalt och vi har höjt straffen för gängkriminella. Med Sverigedemokraterna blir det verkstad.
I elva år har jag varit förtroendevald för partiet. Som så många andra av mina partikollegor har jag med både själ och hjärta lagt ned otaliga timmar på valkampanjande, intervjuer, samtal med väljare, flygbladsutdelningar och så vidare för att få svensken att vakna ur den dvala som verkade ligga som en våt filt över befolkningen.
Vi har gjort detta av den största respekt för våra föräldrar och mor- och farföräldrar och tidigare generationer - de som genom hårt arbete byggt vårt välfärdssamhälle för att Sverige skulle vara ett tryggt land att leva och växa upp i. Då finns inte utrymme för en fullständigt infantil idé om att bygga ett mångkultursamhälle.
Otaliga gånger har jag hört politiker från andra partier säga att vi kommer att tjäna på invandringen på sikt, och lika många gånger har jag motsatt mig detta påstående och frågat när den där sikten egentligen kommer. Som vi så länge har påtalat kommer den inte. I stället har vi fått ett splittrat samhälle som kommer att ta tid att förändra till det bättre, men med våra väljares stöd har detta förändringsarbete äntligen kunnat påbörjas.
Fru talman! Sverigedemokraterna har länge varnat för att Sverige är på väg mot en fullständig kollaps. Vi har gjort det för våra barns, barnbarns och kommande generationers skull. Efter många år, då vi gång på gång har sänt ut varningssignaler och klämtat i varningsklockorna, vaknade äntligen en stor del av svenskarna inför valet 2022. Det går helt enkelt inte längre att värja sig mot den tragiska och farliga samhällsutvecklingen, eller avvecklingen, av vårt en gång så trygga samhälle.
I dag har vi ett samhälle där tolvåringar, i stället för att hoppa hopprep eller spela fotboll, antingen avlossar vapen eller faller offer för dem, ett samhälle där gängkriminaliteten brett ut sig och där vanliga skötsamma invånare oavsiktligt kommer i vägen för uppgörelser och får plikta med sitt liv, ett samhälle där terrorister och extremister haft i princip fritt spelrum att göra så stor skada på hederliga svenskar och vårt svenska samhälle som möjligt, ett samhälle där svenskfientligheten breder ut sig och hederliga svenska barn och ungdomar och äldre får sina liv förstörda genom förnedring, hot och hatbrott.
Allt detta beror på en tidigare i princip obefintlig styrning av Sverige, där trygghet och säkerhet för medborgarna fått stå tillbaka, en styrning som präglats av en fullständig oförmåga att ta ansvar - allt detta till synes för bland annat den stora rädslan att bli anklagad för rasism. Tidigare regeringar har riskerat säkerheten för svenskar hellre än att göra det som krävs, till exempel utvisa de människor som inte har rätt att vara här. Detta är inte bara skrämmande utan också helt obegripligt, och jag känner faktiskt ingen respekt för de politiker som ansvarar för detta förfall.
Sveriges styre måste ha starka ledare som inte räds att se verkligheten för vad den faktiskt är och som gör något åt det på riktigt. Sverigedemokraterna har den förmågan. Det skulle givetvis vara bättre om vi hade egen majoritet, och vi är så klart inte helt nöjda. Genom Tidöavtalet har vi dock kunnat förhandla fram punkter som är avgörande för att Sverige ska bli friskt igen.
Vi behöver naturligtvis göra mer, och det finns bara ett sätt. Min partiledares budskap till väljarna inför nästa val är tydligt: Antingen sitter vi i en regering och intensifierar det förändringsarbete som nu har påbörjats eller också går vi i opposition. Det skulle innebära ökad invandring, ökad gängkriminalitet och ökad splittring av vårt älskade land. Jag hoppas innerligt att väljarna tar kloka beslut när de går till valurnorna 2026.
Fru talman! Bristande integration i - jag pratar egentligen hellre om anpassning till - vårt svenska samhälle får stora negativa konsekvenser för alla politikområden och för hela samhällsekonomin. Målet är att alla ska ha en egen försörjning. Alla som kan arbeta ska arbeta. Bidrar man inte till välfärdssamhället utan bara plockar ut godbitarna från det säger det sig självt att det blir obalans; det förstår egentligen alla.
Detsamma gäller bristen på kulturell anpassning till vårt västerländska sätt att leva. Det är därför Tidöavtalets punkt om vandel är så viktig. Vårt budskap är som alltid tydligt: Anpassar du dig inte till vårt svenska samhälle och västerländska värderingar är detta inte din plats på jorden. Då krävs det att du flyttar någon annanstans. Här krävs det att du delar våra värderingar om exempelvis mänskliga rättigheter, respekt för den egna viljan och synen på jämställdhet. Vårt svenska samhälle och vår befolkning har varken viljan eller utrymmet att ge upp och försaka något av detta. Det här är vårt land.
Anpassning till det svenska och att lära sig svenska språket är ofta en absolut förutsättning för att aktivt delta i ett svenskt arbetsliv. Det är givetvis oacceptabelt att det sker medicinska felbedömningar, bristande rapportering inom äldreomsorgen eller olyckor på byggarbetsplatser för att arbetstagare helt enkelt inte kan kommunicera begripligt med varandra.
Det är utifrån denna problematik självklart att fokus måste ligga på krav på att lära sig språket för att göra sig anställbar. För att stoppa bidragskarusellen är det därför mycket positivt att tidskraven för att klara sfi skärps. Tidigare har man kunnat läsa sfi i princip hur länge som helst. Man har kunnat ta paus för till exempel barnafödande och sedan fortsätta, utan att för den sakens skull kanske kunna göra sig förstådd på eller förstå ett ord av svenska språket. Så kan vi inte ha det, och därför har vi infört ett tidskrav för hur länge man får fortsätta att läsa sfi. Sanningen är nämligen att utomeuropeiskt födda har störst problem att komma i arbete, och inom den gruppen har kvinnorna ett särskilt lågt sysselsättningsdeltagande. Detta beror på att utbildningsnivån är alldeles för låg, om den alls existerar.
Man ska inte komma till vårt land för att vara bidragstagare. Det är nu slut med sådant daltande med arbetsför arbetskraft.
Sverige har med vårt stöd fått en starkare regering, som med lagar, regleringsbrev och budgetar kan göra många av de förändringar som är grunden för det paradigmskifte som måste till och som vi nu ser hända. Detta hade inte blivit verklighet utan oss. Det är vi som ställer krav, driver på och har lösningarna. Vi levererar de förändringar som väljarna har givit oss mandat för.
Fru talman! Så här halvvägs in i mandatperioden finns anledning till särskild reflektion i debatten om det politiska landskapet. Vi vet vilken politik S-ledda regeringar, varav en fick kasta in handduken efter föregående riksdagsval, drivit. I debatten vill S göra gällande att de har lagt om sin politik, vilket inte är sant. De har gjort utredningar och skrivit rapporter om de eskalerande samhälleliga problem de själva gjort möjliga - extremt kontraproduktivt, men de har i alla fall haft något att göra. Deras vedermödor är dock på intet sätt positiva för svenskarna.
Om vi gör en liten utblick över hur ser det ut, vilka idéer har S inför kommande år? Vad gäller den här budgeten har de bara en budgetpost som skiljer sig från regeringens budget, nämligen att de i en budget som omfattar mer än 6 miljarder vill satsa ytterligare 92 miljoner på åtgärder mot att unga blir gängkriminella - ett förslag som för övrigt inte stöds av de andra tre oppositionspartierna. I övrigt är Socialdemokraterna uppenbarligen nöjda med regeringens budget, vilket de andra tre oppositionspartierna inte är. Ett tilltänkt regeringsunderlag med S i spetsen är minst sagt spretigt.
Hur ser det då ut med eventuella samarbetspartner och regeringsunderlag för Socialdemokraterna? Alla fyra partierna är negativa till återvandring. De som inte vill integreras ska enligt dem ändå stanna kvar - inget nytt under solen, alltså. Detta kommer att innebära nya miljarder till integration och mot utanförskap, det vill säga att pengarna slängs i sjön i stället för att satsas på förbättrad vård, skola och omsorg.
C, V och MP vill alla tre öka invandringen. En röst på S i nästa riksdagsval kommer alltså att innebära en ökad invandring. Allt prat om att Socialdemokraterna är redo att ta ansvar för samhällets problem är alltså bara tomma ord och inte genomförbart. S enda idé för att komma till rätta med Sveriges problem är ökad invandring. Alla tre potentiella samarbetspartier vill förändra och kraftigt öka flyktingkvoten, från 900 till 5 000.
Vänsterpartiet kräver ministerposter för att stödja S, så det gamla kommunistpartiet kommer alltså i så fall att sitta i regering. Och de kräver en välkomnande flyktingpolitik.
Riktigt problematiskt blir det med verklighetsfrånvända Miljöpartiet, som vill ge extra allt i den här budgeten och satsa mer än 3 miljarder extra. Det ska gå till bland annat studiecirklar och ytterligare satsningar på nyanlända och till att återinföra föreningar bildade på etnisk grund, något som vi har stoppat. Ingen av Miljöpartiets idéer kommer dock att stoppa exempelvis gängkriminaliteten, utan det kommer att bli precis tvärtom.
Ett Sverige som styrs av Socialdemokraterna skulle återigen bli som Kalle Anka på julafton - ni vet, när Kalle, Musse och Långben är ute på camping. De ställer upp sin husvagn och har en fin skärm så att allt ser vackert ut. Men så fäller de ihop skärmen, och då visar det sig att de egentligen står på en soptipp av något slag. Så fungerar socialismen i Sverige. Man ger en illusion av något vackert och bra, men i verkligheten springer man likt en blind höna i full fart mot ökad invandring, ökad splittring och ökad kriminalitet. Gud förbjude att vi som befolkning någonsin igen tvingas sitta fast i Socialdemokraternas klor!
Fru talman! Jag ska avsluta mitt anförande med att återigen lyfta frågan om svenskfientlighet och rasism mot svenskar. Hederliga svenskar - äldre, barn och ungdomar - får sina liv förstörda genom förnedring, hot och hatbrott.
Regeringen presenterade i dagarna en handlingsplan för ett samhälle fritt från rasism, men i den handlingsplanen saknas fokus på rasism mot svenskar, vilket är helt oacceptabelt. Vårt budskap till alla svenskar som utsatts för och riskerar att utsättas för rasism är tydligt: Sverigedemokraterna ser och hör er, och ni kan räkna med oss. Vi kommer att jaga på regeringen så att den också lägger fokus på den växande rasismen mot svenskar - var så säkra! Vi sviker inte er!
Med den viktiga inriktningen, fru talman, vill jag önska utskottets ledamöter och tjänstemän, talmanspresidiet, kanslipersonal och alla där ute en riktigt god jul och ett gott nytt år. Må julen skänka er värme och frid i ett Sverige som med Sverigedemokraternas inflytande äntligen börjat förändras till en bättre plats på jorden!
2024-12-16 09:01:07
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet, som kan sammanfattas med orden måndag morgon.
Fru talman! När Vänsterpartiet budgetförhandlar med en regering ser vi till att satsa på välfärden, hushållen och vanligt folk. Vi ökar jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Vi driver igenom höjd garantipension, förbättringar i sjukförsäkringen, avdrag för a-kasseavgiften och många andra bra saker.
När Sverigedemokraterna budgetförhandlar ska välfärden stå tillbaka. De rullar ut nedskärningar över hela landet. Hushållen och barnfamiljerna ska stå tillbaka, trots att levnadskostnaderna bara ökar. Samtidigt ökar de ekonomiska klyftorna och investeringar läggs på is, i en tid då arbetslösheten är rekordhög och lämnas utan åtgärder - för att Sverigedemokraterna valt att ösa alla pengar över dem som tjänar mest, Moderaternas kärnväljare. Det är stora skattesänkningar för de allra rikaste, som betalas med stora nedskärningar i sjukvård och övrig välfärd.
Den stora miljardsatsning som Sverigedemokraterna prioriterat är ett återvandringsbidrag, som deras egen utredare totalsågat jäms med fotknölarna och menar skadar integrationen och är en kontraproduktiv och meningslös reform. Förutom skattesänkningar för de allra rikaste vill Sverigedemokraterna alltså bränna miljarder på att försöka ge 350 000 kronor per person i något slags återvandringsbidrag som vi med all säkerhet vet skulle skada integrationen i Sverige.
Kan Sverigedemokraterna förklara era vansinniga prioriteringar - skattesänkningar för de allra rikaste och ett återvandringsbidrag på miljarder som är kontraproduktivt och meningslöst och skadar integrationen i Sverige?
2024-12-16 09:15:51
Tony Haddou
Fru talman! Tack, Tony Haddou, för ditt inlägg!
Jag vill börja med att påminna om att vi faktiskt har lyckats ta tag i inflationen och fått ordning på Sveriges ekonomi på ett bra sätt. Det blir lättare för svenskar framöver. Räntorna är på väg ned. Detta hade inte varit möjligt utan oss, såklart.
Jag håller med ledamoten om att det är ett stort problem att arbetslösheten tyvärr ökar. Vi kommer såklart att göra allt för att försöka stoppa den utvecklingen. Man ska komma ihåg att detta inte är en utveckling som har kommit med den sittande regeringen med stöd av oss, utan detta har pågått under många år, även under den tid då Socialdemokraterna suttit vid makten. Tyvärr ser vi nu facit - hur illa man har styrt landet.
Som jag sa i mitt anförande kommer det att ta tid att förändra detta. Samhällsutvecklingen är inget man kan förändra på mindre än en mandatperiod, tyvärr. Men det förändringsarbete vi har påbörjat är naturligtvis till gagn för svenskarna.
Att det skulle vara så dåligt ekonomiskt som ledamoten påstår håller jag inte med om. Vi gör prioriteringar och satsningar, såklart, bland annat en tandvårdsreform. Det finns också mycket annat som vi satsar på som är till gagn för vanligt folk.
Ledamoten vill göra gällande att hans eget parti är alldeles fantastiskt bra, men det tror inte jag att väljarna riktigt håller med om.
2024-12-16 09:17:47
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Här kommer vi lite grann till Sverigedemokraternas kärna. Det som händer där ute är att människor lämnas vind för våg. De lämnas i sticket. Det enda jag kan konstatera här är att Sverigedemokraterna öser pengar över de allra rikaste i Sverige. Det är rena fakta. Även i den budgetproposition som Sverigedemokraterna har lagt fram framgår det tydligt att de ökar de ekonomiska klyftorna i Sverige. De som får mest är de allra rikaste, och människor lämnas i sticket. Hushållen får det inte bättre.
Jag vet inte om ledamoten har varit där ute. Det är ofattbara prioriteringar att hushållen, välfärden, sjukvården och arbetslösheten lämnas helt utan åtgärder - vind för våg. Tänk vad man skulle kunna göra för alla dessa miljarder! Återvandringsbidraget vill ledamoten inte ens kommentera här. Sverigedemokraterna har slängt miljarder på någonting som är helt meningslöst och kontraproduktivt och som skadar integrationen. Men Sverigedemokraterna kan inte ens försvara sin stora miljardsatsning här.
Man skulle kunna satsa de här miljarderna på välfärden i stället. Man skulle kunna satsa på hushållens ekonomi, och man skulle kunna satsa på sjukvården eller på barnens skola och förskola. Man skulle kunna investera i samhället och dämpa arbetslösheten. Man skulle kunna satsa på att se till att människor får trygga jobb, och man skulle kunna satsa på starka och trygga löntagare i Sverige. Man skulle kunna satsa på att minska de ekonomiska klyftorna - ja, på allt som i grunden faktiskt skapar en långsiktig och hållbar integration.
Men det vill inte Sverigedemokraterna. I stället är det skattesänkningar för de allra rikaste och bortkastade pengar när Sverigedemokraterna är med och styr. När det gäller alla de samhällsproblem de inte vill lösa har de nu lagt tolv minuter på att bara skylla på invandrare. Och det här är ett parti som är med och styr.
Varför prioriterar ni inte vanligt folk där ute? Det är de som får stå för allt det här.
(Applåder)
2024-12-16 09:19:42
Tony Haddou
Fru talman! Jag vill inleda med att säga att det ledamoten säger här helt enkelt inte är sant, och det vet han säkert själv om.
Återvandringsbidraget ser vi som mycket positivt. Jag kan väldigt tydligt säga att vi inte är speciellt nöjda med utredningen och dess utfall. Men vi tror på återvandringsbidraget.
Vad har då Vänsterpartiet för lösning på det hela? Er lösning på integrationen är att öka invandringen. Vänsterpartiet har inga lösningar över huvud taget. Det som skulle hända om Vänsterpartiet fick vara med och styra är som sagt ökad invandring och fortsatt bristande integration. Splittringen skulle öka i samhället, och det vet väljarna där ute om.
Låt oss prata lite samhällsekonomi; det är såklart alltid spännande. Ledamoten tillhör ett parti som inte tycker att svensken ska få behålla de pengar som man tjänar ihop. När man tjänar över en viss summa ska allt till staten. Jag tillhör ett parti som tycker att man ska få behålla så mycket som möjligt av de pengar man tjänar ihop genom att arbeta. Det är inga konstigheter.
Vad gäller integrationen vill jag återigen påminna om att jag helst inte pratar om integration. Jag pratar om anpassning - anpassning till det svenska samhället.
2024-12-16 09:21:54
Ann-Christine Frohm
Fru talman! SD säger sig vara Sveriges parti för en bra integrationspolitik. Det är en enkel sak att säga men en annan sak att göra. Att genomföra politik, ta ansvar och få till förbättring är mycket svårare än att prata om det.
Sverigedemokraterna har fått igenom stora delar av sin integrations- eller anpassningspolitik. Den är enkel: inga satsningar på jobb och inga satsningar på språk, utan människor ska återvända. Men det är ju ingen integrationspolitik; det är en återvandringspolitik. Även där säger utredare efter utredare att SD:s politik är verkningslös.
SD krävde tilläggsdirektiv i utredningen om angiverilagen. Utredningen valde att inte inkludera någon av de yrkeskategorier som Sverigedemokraterna så gärna ville skulle omfattas. Det är otroligt bra för landets läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Det är bra för Sveriges patienter och elever. Utredaren konstaterade också att förslagen kommer att få begränsad effekt.
Som om inte detta vore nog har vi dessutom hela återvandringsbidraget. Man kan konstatera att utredaren sågade även detta förslag och ansåg att det var kostnadsdrivande och ineffektivt. Utredaren skrev till och med att det riskerar att försvåra integrationen.
Fru talman! Nu har Sverigedemokraterna möjlighet att göra skillnad på riktigt. Min fråga är: Kommer Sverigedemokraterna att lyssna på landets skickliga jurister och utredare, tänka om och göra rätt? Kommer Sverigedemokraterna att lämna sin återvandringspolitik och i stället börja prata om saker som fungerar - språk och jobb, satsningar på och investeringar i människor?
2024-12-16 09:24:02
Jonny Cato
Fru talman! Tack, ledamoten, för inlägget!
Det ledamoten kallar för angiverilagen existerar inte, utan det är informationsplikt vi pratar om. Den handlar om dem som befinner sig illegalt i vårt land. Jag kan inte se problemet med det. Jag kan däremot se det omvända problemet: att illegala finns i vårt land och att vi inte ens har koll på att de finns här. Säpo är inte heller speciellt nöjd med ekvationen.
Vad gäller integrationen pratar jag anpassning - anpassning till det svenska samhället, vår kultur och det svenska språket. Jag anser inte att det är samhällets uppgift och ansvar att få människor att anpassa sig till vårt samhälle. Det är faktiskt ett ansvar som individen själv har. Individen själv måste vilja anpassa sig till vårt svenska samhälle när man flyttar hit. Vill man inte det ska man inte bo här. Därför har vi infört ett återvandringsbidrag. Det är inga konstigheter där heller. Det är såklart kostsamt att resa härifrån, och vi hjälper till med det så att man kan återvända.
Ledamoten och jag tillhör verkligen två olika partier. Vi kommer inte att bidra till det som ledamoten vill. Vi kommer naturligtvis inte att lägga om vår återvandringspolitik eller integrationspolitik, och det vet ledamoten från Centerpartiet också. Men vi kommer fortsatt att ställa krav. Vi kommer att ställa krav på att människor ska lära sig svenska språket, göra sin anställbara och anpassa sig till det svenska samhället.
2024-12-16 09:26:17
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Att göra sig anställbar - det låter som att människor inte vill arbeta, som att de inte vill gå upp på morgonen, gå till jobbet, tjäna pengar och få en bättre levnadsstandard för sig själva och sina barn! Det är som att människor inte vill bli en del av det svenska samhället.
Ledamoten vet vad problemet är. Det är att man inte får möjligheterna i det svenska samhället. Sfi är för dåligt. Möjligheterna att ta ett jobb är för svåra, för man får inte de utbildningar som krävs. Människor är villiga, men de system vi har förhindrar människor att komma in i, bli en del av och anpassa sig till det svenska samhället.
Det är otroligt intressant att alla vi andra alltid ska lyssna på evidens och forskning när det passar Sverigedemokraterna. Men här handlar det om en utredare som konstaterar att informationsplikten inte kommer att ge någon effekt. Det är också intressant att man inte får använda ordet angiverilag när SD får ha trollkonton som får sprida vilken skit som helst. Ursäkta språket, fru talman, men jag blir irriterad!
Det är rätt intressant att ni tror på att informationsplikten kommer att funka. Utredaren säger tvärtemot: Den kommer inte att ge någon effekt. Och med återvandringsbidraget riskerar integrationen till och med att försämras, säger utredaren.
Det här med vad som är svensk kultur är alltid intressant. Jag är skåning. Jag tycker inte om spettekaka. Däremot tycker jag att baklava är rätt gott.
2024-12-16 09:28:19
Jonny Cato
Fru talman! Jag tackar ledamoten för inblicken i hans matkultur. Spännande!
Nu är det så här: Det finns faktiskt människor som inte vill arbeta. Så ser verkligheten ut. Det finns människor som vill leva på bidrag. Så ser verkligheten ut. Sedan finns också de som vill arbeta, som gör allt de kan för att få ett arbete eller en sysselsättning, som utbildar sig och som också har rätt förutsättningar för att kunna utbilda sig.
Man ska vara medveten om att en del människor som har kommit till oss inte ens har en utbildningsnivå som gör att det är möjligt för dem att börja läsa på en högskola eller ett universitet. De har ingen grundutbildning. De har kanske inte ens gått i grundskola. Då säger det sig självt att uppförsbacken är ganska brant och lång för att de över huvud taget ska kunna arbeta någon gång under sitt liv i Sverige.
Jag hävdar att förutsättningar finns för att anpassa sig till vårt samhälle. Jag fortsätter att vidhålla att det faktiskt är individens eget ansvar att vilja utbilda sig och att anpassa sig till vårt samhälle och vårt sätt att leva. Jag säger det igen: Vill man inte det ska man inte bo här. Då är inte det här rätt plats på jorden. Det här är vårt land, och det får man anpassa sig till.
2024-12-16 09:30:03
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett relevant inlägg och en relevant fråga. Nu håller jag i och för sig inte med om att 50 procent av mitt anförande ägnades åt ledamotens parti. Så var det inte. Men det var absolut så att jag gjorde en utblick över hur det skulle vara med en socialdemokratiskt styrd regering - gud förbjude! Det hoppas jag inte sker på många, många år framöver.
Vad vi gör från Sverigedemokraternas sida står tydligt i Tidöavtalet. Vi satsar också på återvandring, som ledamoten vet. Vad gäller integrationen kan jag åter säga att det även är upp till individen själv att vilja integreras och vilja anpassa sig till vårt samhälle. Förutsättningarna för det finns som sagt.
Att segregationen är ett stort problem vet vi. Jag är från Västerås. Där har vi utanförskapsområdet Bäckby, som jag kanske ska tala lite mer om sedan. Detta måste helt enkelt lösas. En av de saker vi inför är språkförskola, som jag var inne på i mitt huvudanförande. Det kommer naturligtvis att hjälpa barn att anpassa sig till vårt land i ett tidigare stadium. Vi kan inte ha de här splittrade områdena, där man har ett helt annat samhälle och ett helt annat sätt att leva mot vad övriga befolkningen har. Detta måste vi åtgärda. Det lyckades inte ledamotens parti med under åtta år i regeringsställning. Men redan efter en halv mandatperiod med Sverigedemokraternas inflytande ser vi förändringen.
2024-12-16 09:32:59
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka ledamoten för ett engagerat anförande, även om hälften av de 14 minuterna handlade om socialdemokratisk politik.
Sverigedemokraterna har nu haft en betydande roll som regeringens stödparti och regeringsunderlagets största parti under de senaste dryga två åren. Det innebär inte bara att Sverigedemokraterna har möjlighet att påverka den politiska agendan utan också att de har ansvar för att leverera konkreta resultat som bryter segregationen och främjar integrationen, vilket är det vi diskuterar i dag.
Min enkla fråga till ledamoten är: Vilka konkreta och framgångsrika åtgärder har Sverigedemokraterna föreslagit och drivit igenom för att lösa segregationen och skapa en verklig samhällsgemenskap i vårt land?
2024-12-16 09:31:55
Serkan Köse
Fru talman! Jag tackar Ann-Christine Frohm för svaret. Vi kan inte säga att vi ser en förändring som går åt rätt håll. Tvärtom kan vi säga att vi ser en förändring som går åt fel håll.
Sverige har i dag en regering som styrs av Sverigedemokraterna, ett parti som jag upplever sakna vilja och förmåga att bryta segregationen och främja integrationen. I stället för att skapa möjligheter och sammanhållning river man ned. Viktiga verktyg avskaffas. Myndigheten mot segregation har avskaffats under SD:s tid. Investeringsstödet för hyresrätter har skrotats under SD:s tid. Miljardbelopp har dragits in från vuxenutbildningen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Sverigedemokraterna prioriterar skattesänkningar för de mest välbeställda och rikaste i vårt samhälle.
Fru talman! Det här är en politik som förstärker segregationen. Det är en politik som spär på splittring och misstro i vårt samhälle. Tidöavtalets förslag om inhumana angiverilagar, som ledamoten inte vill kalla det, och indragen rätt till tolk i vården är exempel på åtgärder som river isär vårt samhälle i stället för att bygga det starkare. Låt oss konstatera att det här är en kortsiktig och ynklig politik som saknar framtidstro och riskerar att fördjupa de sociala spänningar som finns i vårt samhälle.
Fru talman! Att bryta segregationen kräver investeringar i utbildning, arbete och välfärd, inte nedskärningar och splittring. Det handlar om att ge varje barn, oavsett var det växer upp och oavsett vad det heter, möjlighet att drömma stort och växa i trygghet i ett Sverige som är allas vårt land, även mitt land.
(Applåder)
2024-12-16 09:35:01
Serkan Köse
Fru talman! Såvitt jag kan se är ledamoten väl anpassad i det svenska samhället.
Det som inte fungerar ska inte fortsätta. Därför avslutar vi de myndigheter och vad det nu kan vara som det har satsats på men som är helt verkningslösa. Ledamoten tillhör ett parti som inte har haft lösningarna.
Jag återgår till problemområdet och utanförskapsområdet Bäckby. Det ligger i Västerås, där jag bor. Västerås är en socialdemokratiskt styrd kommun. Under en period kunde bussarna inte ens köra in i området. De utsattes för stenkastning. Säkerheten kunde inte garanteras för busschaufförerna, så kollektivtrafiken till området fick helt enkelt ställas in.
Socialdemokraternas lösning på det hela var att göra en ombyggnation av området. Man satsade på nybyggnation. Jag stod i talarstolen många gånger och sa att man måste göra någonting åt grunden till problemet. Men här har vi det typiska socialistiska tänket. I Socialdemokraternas Sverige gör man ingenting åt grundproblemen. Man försöker bara lappa och laga på ytan.
Hur har det då gått i Bäckby? Ja, häromdagen fick en helt vanlig medborgare, en helt oskyldig och hederlig invånare, ett skott genom rutan i sin lägenhet. Så bra gick det för Socialdemokraterna att bygga bort problemen i stället för att göra någonting åt grunden.
Socialdemokraterna har skapat ett splittrat samhälle. SD vill skapa en gemenskap. Vi har pratat om det i alla våra år. Vi ska inte ha ett vi och ett dom. Vi ska vara vi - vi som bor i Sverige, vi som delar värderingar, vi som tar hand om varandra.
2024-12-16 09:37:01
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.
Det verkar som att ledamoten har fastnat på en budgetpost i en budget som handlar om flera miljarder. Socialdemokratins ingång i diskussionen är tydlig, nämligen att vi satsar på en aktiv arbetsmarknadspolitik, vuxenutbildning, bostadsbyggande, skolan och så vidare. Det finns en tydlig inriktning från socialdemokratins sida hur vi ska bygga det jämlika samhället, bryta utanförskapet och bryta segregationen.
Under de år då vi i socialdemokratin styrde satsade vi enormt på etableringsinsatser på arbetsmarknaden, snabbspår för nyanlända, etableringsjobb och språkplikt. Vi gjorde en översyn av samhällsorienteringen och inriktade satsningar på kvinnor. Vi förstärkte akassan, investerade i yrkesutbildningar och satsade på bostadspolitiken.
Vi vill nu avskaffa lagen om eget boende, som Sverigedemokraterna än så länge inte sagt att man vill avskaffa. Vi vill också satsa på bostadsbyggande, nyrenovering av bostadsområden, infrastruktur och kommunala sommarjobb. Listan är lång på vad socialdemokratin gjorde under sina åtta år och vad socialdemokratin vill göra framöver.
Det är intressant att Sverigedemokraterna, som är ett parti som väljer skattesänkningar för de rikaste i stället för att satsa på välfärden, säger att socialdemokratin inte har en politik för att bryta segregationen. Om man tittar på Sverigedemokraternas förslag och deras budget kan man konstatera att de gör allt för att spä på segregation och fördomar i vårt samhälle. De har inte en budget som innebär att man kan bromsa segregationen för att se till att öka etableringen och integrationen på arbetsmarknaden.
Jag undrar hur de nedskärningar som Sverigedemokraterna står för ska bidra till en effektiv integrationspolitik, särskilt i områden som det ledamoten i sitt anförande nämnde att hon kommer ifrån. Hur ska vi bryta segregationen, och hur ska vi stärka integrationen om det är så att SD inte har någon politik för det?
2024-12-16 09:58:56
Serkan Köse
Fru talman! Tack, ledamoten Serkan Köse, för ditt inlägg!
Det kan konstateras att det var precis tvärtom när Socialdemokraterna hade chansen att göra förändringar och styra Sverige för att få gemenskap i stället för segregation. Socialdemokraterna såg till att vi fick ökad splittring och ökad segregation. Vad jag kan se, utifrån det ledamoten presenterar här, finns fortfarande inga lösningar på det. Ledamotens parti kommer ju att bli tvunget att samarbeta med andra partier, och då kommer inte Socialdemokraterna att kunna genomföra de frågor som ledamoten för fram här. De övriga partierna vill ju alla öka invandringen, och ganska rejält också.
Jag återkommer till att segregationen, som ledamoten sa, beror på politiska beslut. Jag vill återigen fråga varför ledamotens parti Socialdemokraterna inte tog de beslut som behövdes för att stoppa splittringen och stoppa segregationen när de hade chansen till det. Ni styrde ju Sverige! Socialdemokraterna är högst ansvariga för att Sverige ser ut som det gör i dag. Socialdemokraterna hade inte lösningarna.
Om vi ser Västerås och Bäckby som en spegel av hur Socialdemokraterna styr är det en rättvisande bild. Socialdemokraterna gör ingenting åt grundproblematiken. Man försöker med andra sätt som att till exempel bygga bort problemen, men det fungerar ju inte.
Varför vill inte Socialdemokraterna göra någonting åt grundproblematiken? Varför kan man tänka sig att styra med det gamla kommunistpartiet och öka invandringen till Sverige?
2024-12-16 10:01:08
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Jag vet inte om vi ska djupdyka i partiernas historia; vi kanske kan lämna det till en annan gång och en annan diskussion.
Det som är intressant är att ledamoten gång på gång säger att Socialdemokraterna inte hade en politik och inte har en politik. Det stämmer ju inte. När vi socialdemokrater satt i regering presenterade vi en långsiktig reform för åren 2017-2025 för att minska segregationen. Vi avsatte en halv miljard per år för att bryta segregationen. I handlingsplanen hade vi konkreta åtgärder för hur vi ska komma åt segregationen. Det gällde allt från trygghet på våra gator och torg till hur vi ska rusta våra bostadsområden och stärka skolan, välfärden och arbetsmarknadspolitiken.
Det SD gjorde när SD fick möjligheten var att ta bort dessa resurser och slänga strategin i soporna. Vad har Sverigedemokraterna på bordet i dag för att bryta segregationen? Vi hade en plan - en långsiktig reformplan - för att komma åt segregationen och stärka integrationen.
Min fråga tillbaka är: Tror Sverigedemokraterna ens på integration? Ledamoten vill inte ens kalla det integration. Hur vill Sverigedemokraterna bekämpa segregation? Finns det en plan?
Vi har presenterat långsiktiga reformplaner som sträcker sig fem tio år framåt och avsatt en halv miljard per år för att bryta detta. Min fråga är: Har Sverigedemokraterna en sådan politik? Svaret är nej. Man sänker skatten för de rikaste i stället för att satsa på skolan, vården, omsorgen, välfärden och bostadsbyggandet och på att stärka hyresrätterna.
Det är skillnaden mellan Sverigedemokraternas politik och socialdemokratisk politik. Vi tror på människorna, men Sverigedemokraterna tror inte på människorna. Vi tror på att vi kan skapa sammanhållning, men Sverigedemokraterna lever på splittring.
(Applåder)
2024-12-16 10:03:15
Serkan Köse
Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Här inne i kammaren positionerar sig alla åtta partier utifrån sin egen politik. Här inne ska man stå och använda fina ord. Man ska uppfattas som politiskt korrekt. Jag tänkte vara lite som det svenska folket, som vi representerar, och låta som det låter vid köksbordet.
Här får man höra att varenda person som kommer till Sverige vill arbeta. Det stämmer inte. Det finns många som vill arbeta, men det finns också de som inte vill arbeta. Jag kan bara titta på min släkt. Jag har en stor släkt som inte bara består av en kusin, en moster eller en faster. Det är en väldigt stor släkt, där det finns de som arbetar hårt och också de som faktiskt har utnyttjat vårt välfärdssystem på väldigt många olika sätt.
Det finns, och fanns, väldigt tydliga incitament till att det inte är värt att gå till jobbet. Varför ska jag jobba 160 timmar i månaden om det gör 500 kronors skillnad i plånboken?
Vi kan ta min mor som exempel. Hon är en av de personer som, i likhet med hur ledamoten Serkan Köse beskrev sina föräldrar, arbetat hårt. Hon fastnade i Arbetsförmedlingens insatser och åtgärder på 90-talet. Hon pratar nio språk och har en akademisk utbildning, men det var så Sverige såg ut. I dag är det mycket enklare att få ett arbete i Sverige än det var på 90-talet.
Min mor visste inte bättre. Hon hade inga kontakter, men hon lärde sig språket. Hon jobbade som lokalvårdare och jobbade extra som undersköterska och på äldreboende. Hon slet hårt, men när hon gick i pension för fyra år sedan och fick se sitt pensionsbesked frågade hon sig om det hade varit värt att försöka jobba ihjäl ryggen och kroppen. Hon har väninnor som har 300-400 kronor mindre i pension men som knappt har jobbat en enda timme i det här landet. Det är så det ser ut.
Låt oss vara ärliga! Det är jättefint att stå här i kammaren och prata om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen som vi skrev på 1951 och tilläggsprotokollet från 1967 - men hur ser det ut där ute för vanligt folk?
Fru talman! Det är slut på det kravlösa Sverige. Riktig integrationspolitik handlar om att den som vill integrera sig ska kunna integrera sig, och att det ska det vara konsekvenser från dag ett för den som inte vill integrera sig - dag ett! Vi har så pass stora diasporor i Sverige att många invandrare som kommer till Sverige känner att det är frivilligt om man vill integrera sig eller inte.
Jag kan ta ett annat exempel. På ett julbord för två veckor sedan pratade jag med en gammal vän som är arabisktalande - jag ska inte peka ut någon etnicitet, utan vi tar ett stort språk. Han växte upp i Skärholmen, och jag frågade honom varför han flyttade därifrån. Han svarade att han inte vill att hans barn ska prata arabiska i skolan. Det är så pass många arabisktalande i området att det pratas mer arabiska än svenska vart de än går i Skärholmens centrum eller i skolan. Men det är det svenska språket vi lär oss på i den svenska skolan.
Det är inget fel med att lära sig sitt modersmål, men om man inte lär sig det språk man ska lära sig och göra sin kunskapsinhämtning på är det klart att eleverna kommer att sitta som frågetecken i klassrummen. Det säger sig självt att de inte kommer att kunna söka den utbildning de vill, och det säger sig självt att de inte kommer att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Integration har i Sverige varit ett fint ord för ett gäng akademiker, som kan skriva väldigt fina texter på kanslisvenska, att slå sig för bröstet med. Resultatet ser vi i våra förorter, där vi ser andra generationens invandrare som knappt pratar språket. Därtill finns det en gangsterrap och gangsterkultur som suger in dem via sociala medier. Sedan kliar sig alla i huvudet och tänker: "Jag har en budget som jag måste lägga fram en gång per år. Jag satsar lite på en kolumn - det kommer att låta jättebra, så då kan jag lura svenska folket att det blir jättebra." Nej! Så här har vi hållit på i 30 års tid.
Fru talman! Det är slut med det här. Det är inte längre rasism att ställa krav på kunskaper i svenska språket. Det är en plikt att lära sig. Vill du bli en del av Sverige ska du lära dig att prata svenska, punkt slut. Det har ingenting med rasism att göra, utan det handlar om att vi ska kunna förstå varandra.
Vi ställer alltså krav på språkkunskaper, exempelvis godkänt kunskapsprov i sfi. Du ska inte kunna gå till klassrummet och bara sitta där, få närvaro och gå hem och plocka ut bidrag; du ska lära dig svenska språket. Det ska finnas en tidsbegränsning - en deadline.
Språkförskola för barnen är att göra dem en tjänst. Vi kompenserar för det språkbortfall de lever med i hemmet.
Krav på egenförsörjning vid permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap handlar om att du måste kunna försörja dig själv och din egen familj.
Kvalificering till välfärden handlar om att du inte ska ha samma rätt till välfärd dag ett som den skattebetalare som år efter år har pyntat in till den gemensamma försäkringen.
Med skärpta krav på anhöriginvandring säger vi: Om du vill ta hit en anhörig måste du, inte din granne, kunna försörja personen. Det är inte min granne som har bett mig att hämta hit någon från ett annat land. Det är faktiskt ett beslut jag fattar själv. Om jag nu har bildat familj utomlands, eller om jag har kommit hit först och har en familj där hemma, måste jag kunna försörja dem.
Bidragstak innebär att det alltid ska löna sig mer att arbeta. Man ska inte kunna sitta där och räkna. Folk är inte korkade; alla har en miniräknare i telefonen, och varje människa är mån om sig själv. Därför måste det vara tydligt att den som arbetar ska veta att det är värt att gå till arbetet och att det är värt att lära sig språket. Det är svårt de första åren, men om fem sex år kommer jag att ha kommit mycket längre än den som inte gjorde någonting.
Vi behöver återvandring. Sverige har haft frivillig återvandring; det enda vi har gjort nu är att höja beloppet. Det låter här som att varenda person som har kommit till Sverige trivs här. Så är det inte. Börja umgås med fler invandrare! Börja prata med dem! Åk inte bara på ett verksamhetsbesök där ni tar ett foto och känner att ni har fått ta del av det riktiga samhället. Det finns många som inte trivs i Sverige. De kanske kom hit för att hela släkten har lämnat hemlandet och de inte har någon.
Kraftigt minskad invandring är nödvändigt. Det pratas om att minska segregationen - ja, men då måste vi också minska inflödet. Tänk er att vara den där läraren som jobbar i förorten. År efter år flödar det in elever som inte kan språket. Det är inte någon enstaka elev om året. Det talas om att resurserna måste öka - ja, vi måste öka resurserna och ställa högre krav i skolan. Vi måste få bort de låga förväntningarnas rasism. Men vi måste också minska inflödet för att ge dem som faktiskt håller på att integrera sig en chans. Det är alltid de som får stå tillbaka.
Fru talman! Jag ska avsluta, men jag överskrider min anmälda talartid lite.
Vi pratar om integration, men vi måste också våga prata om toleransen för att ta emot framöver. Det man har gjort här i kammaren är att slå dövörat till. Man har låtit politiska låsningar styra. Det gäller särskilt Socialdemokraterna, som i socialförsäkringsutskottets debatter knappt går upp i talarstolen. De låter tyst allting som regeringen lägger fram glida igenom, vilket är positivt.
Det kommer dock att komma en dag om två år då Vänsterpartiet vill ha ökade kvotflyktingar. All heder åt Vänsterpartiet; de har inte ändrat sin ståndpunkt när det kommer till invandring. Det gäller även Miljöpartiet; de står för det de tycker och kämpar för det de tycker. Det de har lovat sina väljare driver de på för i den här kammaren. Vad Centerpartiet vill vet man inte; de vill väl slakta halva budgeten. I det här utskottet pratar de om fler statliga åtgärder, men i finansutskottet vill de typ halvera budgeten. Det är nyliberalism med socialism.
Sedan har vi då Socialdemokraterna, som är ett maktparti och ska få de här tre partiernas politik att gå ihop.
Fru talman! Det blir en intressant valrörelse. Det vi gör från Tidöpartierna är dock att sätta Sverige först.
2024-12-16 10:05:19
Arin Karapet
Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett inspirerande tal.
Jag får inleda med att beklaga den tråkiga släktrelationen - det låter som att ledamoten har jobb att göra på hemmafronten.
Jag måste också göra en rättelse gällande det som sades om anhöriginvandring och så vidare. Det finns redan i dag ett försörjningskrav, så jag tycker inte att ledamoten ska låtsas som att det är någons granne som betalar för att människor kommer hit och så vidare.
Integrationen ska förbättras genom arbetslinjen, anser regeringen i det betänkande vi debatterar i dag. Men på Arbetsmarknadsdepartementet verkar fritidslinjen råda. Man lämnar arbetslösheten helt utan åtgärder. En förutsättning för den arbetslinje man vill ha måste väl ändå vara, jag vet inte - arbete? Utgångspunkten måste väl vara att det finns jobb.
Det är inte helt lätt att få ihop matematiken eller regeringens integrationspolitik. På vilket sätt vill man förbättra integrationen när man lägger miljarder på förslag som återvandringsbidrag, vilket leder till försämringar av den långsiktiga integrationen? Man ökar de ekonomiska klyftorna, lämnar välfärden därhän och låter arbetslösheten skena iväg.
Därför måste jag ställa tre frågor till ledamoten här. På vilket sätt blir integrationen bättre av stora skattesänkningar för de allra rikaste? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå utan åtgärder? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man rullar ut nedskärningar över hela landet?
2024-12-16 10:15:11
Tony Haddou
Fru talman! Vänsterpartiet är inte direkt det parti som är duktigast på ekonomi. Om ekonomin går bra och vi har tillväxt skapas det också arbetstillfällen. Det är inte så att staten bara kan hitta på en massa jobb. Det visar historien; det finns många andra länder som har gjort det.
Under den förra mandatperioden slog man sönder vårt elnät och skapade skyhöga elpriser, och man höjde reduktionsplikten. Nedlagd kärnkraft och höjda bränslepriser ledde till höjda räntor. Det var de här tre faktorerna som ledde till en dubbelsiffrig inflation. På två år har regeringen hanterat den svenska inflationen, och nu är den under 2 procent. Det går snabbt att riva ett hus, men det tar väldigt lång tid att bygga upp det igen.
När ekonomin går bra och de som arbetar får mer pengar i plånboken skapas det också arbetstillfällen, i och med att företagen går bra. Ja, arbetslösheten är hög i dag, men det gäller att vända ekonomin. När du vänder ekonomin och ser till att de som arbetar får mer pengar i plånboken får du en ökad efterfrågan. När efterfrågan ökar kommer arbetsgivarna också att behöva öka sin personalstyrka med en eller två personer till, och det kommer att vara just de två personer som inte har ett arbete att gå till. Då kommer de att få ett arbete att gå till.
Det är så man löser arbetslösheten, inte genom att stå här i kammaren och skicka mer pengar till Arbetsförmedlingen. Man löser inte arbetslösheten genom att hoppas att en arbetsförmedlare har ringt ett samtal till en företagare och att företagaren har sagt: "Ja, vi kan väl ta in någon." Det går inte.
2024-12-16 10:17:03
Arin Karapet
Fru talman! Jag ställde tre konkreta frågor men hade begränsad framgång med att få svar. Ledamoten står här och pratar om något helt annat än de tre frågor jag ställde.
Jag förstår inte hur man vänder ekonomin genom att erbjuda de allra rikaste i samhället skattesänkningar.
Vi har ju provat en del av den ekonomi ledamoten pratar om. Det har gett oss en välfärd på svältkost och människor som lämnas efter. Helt ärligt är vi väl inte riktigt översvämmade av jobb, eller hur? Vi har rekordhög arbetslöshet, och ledamoten här lämnar den helt utan åtgärder.
Jag vet inte om det blir bättre om jag helt enkelt upprepar mina frågor till ledamoten och hoppas på lite mer framgång med svaren. På vilket sätt blir integrationen bättre av stora skattesänkningar för de allra rikaste? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten vara utan åtgärder? Och på vilket sätt blir integrationen bättre av att man rullar ut nedskärningar över hela landet?
Jag skulle gärna vilja ha svar på dessa frågor utan att ledamoten blandar in elpriser och andra saker. Svara konkret på de här frågorna! Det torde någon från regeringen kunna göra.
2024-12-16 10:18:59
Tony Haddou
Fru talman! Först vill jag säga att det är djupt bekymmersamt att SD-ledamoten gör personliga bedömningar av andra ledamöters svenskhet eller anpassning till samhället.
(Applåder)
Fru talman! Miljöpartiet vill inrätta ett nationellt center för samhällsorientering, individanpassa etableringsprogrammet och inrätta en förstärkt myndighet för att bekämpa segregationen. Vi vill också att de mest sårbara människorna i världen ska ha möjlighet att få en fristad i Sverige.
Jag anser att vår politik är verklighetsförankrad och har sin grund i de värderingar som ledamoten talade så väl om.
Fru talman! Ledamoten Frohm pratar om svenska värderingar och mänskliga rättigheter. Är humanism och medmänsklighet svenska värderingar? Är det Sverigedemokraternas värderingar? Respekterar Sverigedemokraterna asylrätten?
2024-12-16 09:39:23
Leila Ali Elmi
Fru talman! Miljöpartiet vill som sagt var satsa extra allt. I en budget som omfattar lite mer än 6 miljarder lägger Miljöpartiet till ytterligare 3 miljarder, alltså 50 procent mer, på studiecirklar och annat som definitivt inte kommer att hjälpa till när det gäller att lösa segregationen eller få människor att anpassa sig till det svenska samhället. Detta ligger inte heller i Miljöpartiets vilja och värderingar.
De pengarna hade helt enkelt kunnat användas till så många andra saker än verkningslösa integrationsprojekt. Man kan lika gärna elda upp pengarna eller slänga dem i sjön, för det är helt verkningslösa åtgärder.
Vi har facit på hur det är när Miljöpartiet sitter i regering, och en av mina bästa stunder hittills i det här huset var när Miljöpartiet avgick ur regeringen. Då tändes äntligen ett hopp för Sverige igen.
Vad gäller synen på jämställdhet och mänskliga rättigheter sa jag just i mitt anförande att Sverigedemokraterna inte är intresserade av en uråldrig kvinnosyn där kvinnor förväntas skyla sig, förväntas att inte arbeta och förväntas att inte ha någon egen vilja. Detta stöder vi inte!
Vi stöder jämställdhet och den syn på kvinnor som vi har här i Sverige, och det är den kvinnosynen man behöver anpassa sig till om man ska bo här.
2024-12-16 09:40:43
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Jag vill upprepa vad vi i Miljöpartiet vill.
Vi vill förstärka medborgarkontorens roll i integrationspolitiken. Vi vill inrätta ett nationellt center för samhällsorientering. Vi vill individanpassa etableringsprogrammet. Vi vill också inrätta en ny och förstärkt myndighet för att arbeta mot segregationen.
Fru talman! Sverigedemokraterna och Tidögänget prioriterar återvandringsbidrag, åsiktsregistrering, avskaffande av rösträtten för vissa invandrare och angiverilagar.
Jag tycker att det är så roligt när Sverigedemokraterna pratar om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är intressant när man är så selektiv angående jämställdheten och de mänskliga rättigheterna, vilket Sverigedemokraterna är. Miljöpartiet är ett feministiskt parti, så jag tycker att det är väldigt intressant att få en uppläxning av en sverigedemokrat här i kammaren.
Jag vill återkomma till mina frågor som ledamoten inte besvarade: Respekterar ni asylrätten? Är humanism och medmänsklighet SD-värderingar? Det är nämligen Sverigevärderingar.
2024-12-16 09:42:38
Leila Ali Elmi
Fru talman! Tack till ledamoten för inlägget!
För mig är det alldeles uppenbart - jag är kvinna och jag är sverigedemokrat, såklart. För mig finns inget annat alternativ. Sverigedemokraterna är det enda partiet som står upp för mina värderingar och för det jag vill. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet är vår motsats; det får man ändå säga. Det Sverigedemokraterna vill, det vill inte Miljöpartiet.
Vad gäller asylrätten regleras den av EU. Vi har att anpassa oss till det minsta mottagandet, och vi har ingen annan åsikt än det. Det vet ledamoten egentligen om.
Det är bra att vi är överens om jämställdheten. Från ledamotens parti vill man gärna smeta på oss att det är något fult att vara hemma och ta hand om sina barn, till exempel. Som kvinna och mamma till barnen ska man enligt Miljöpartiet inte få vara hemma. Man anser att Sverigedemokraterna kvinnofientliga och vill tvinga kvinnorna tillbaka till spisen.
Det är inte sant. Så är det inte. Vi vill att människor själva ska kunna välja. En del människor är egenföretagare. Om man är egenföretagare och nybliven mamma kan man inte vara hemma. Man måste driva sitt företag, och då passar det bättre i just den familjen att pappan, eller för den delen partnern, är hemma och tar hand om barnet.
Därför vill vi inte styra i de riktningarna, utan vad som passar familjerna ska vara ett eget val. Vi är för jämställdhet.
2024-12-16 09:44:00
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Vi socialdemokrater har ett budgetalternativ med större satsningar på utgiftsområde 13, som omfattar integration och jämställdhet. Därför vill jag inleda med att hänvisa till vårt särskilda yttrande i detta betänkande.
Fru talman! Vi lever i en tid där samhällsklyftorna ökar, där misstro sprider sig och där politiken, som borde användas för att bygga broar, i stället används för att ställa människor mot varandra. Det är en tid som kräver tydlighet och beslutsamhet, en tid där våra val får långtgående konsekvenser.
Fru talman! Den avgörande frågan är vilket samhälle vi vill bygga. Ett samhälle som splittrar eller ett samhälle som håller ihop? Ett samhälle där människor hindras av sina förutsättningar eller ett samhälle där alla ges möjligheten att växa och bidra?
För oss socialdemokrater är svaret tydligt. Vi ser inte problem - vi ser potential. Vi ser inte hot - vi ser möjligheter. Det är denna övertygelse som vägleder oss i våra beslut.
Fru talman! Jag kom till Sverige som tioåring, till Fittja i Botkyrka, tillsammans med min familj. Mina föräldrar hade aldrig fått gå i skola. De hade inga språkkunskaper och inga resurser, men de hade en stark beslutsamhet att göra rätt för sig. Min mamma tog jobb som lokalvårdare, och min pappa fick arbete i restaurangbranschen med hjälp av vänner. De tog de jobb som fanns, arbetade hårt dag och natt och gjorde allt för att ge oss barn möjligheten till ett bättre liv i vårt nya land Sverige.
Att växa upp i Fittja, ett område som ligger 30 minuter från riksdagen, formade mig djupt. Jag såg både det bästa och det sämsta i vårt samhälle, sida vid sida. Jag såg utmaningarna med segregation och fattigdom, men jag såg också styrkan hos människorna som bodde där.
Jag såg grannar som kämpade hårt och aldrig gav upp drömmen om en bättre framtid för sina barn. Jag såg klasskamrater som hade både talang och ambitioner men som alltför ofta möttes av låga förväntningar och fördomar. Och jag såg hur resurser drogs tillbaka och hur misstron slog rot i vårt samhälle.
Fru talman! I dag ser jag hur föräldrar fortfarande kämpar för att skapa ett bättre liv för sina barn. Jag ser hur föreningar, idrottsklubbar och civilsamhället gör allt för att hålla områdena levande trots att samhällets strukturer ibland motarbetar dem. Men trots allt detta slit och engagemang har vi som samhälle misslyckats med att fullt ut stötta dessa insatser och ge dem förutsättningarna att lyckas.
Fru talman! Därför vet jag att integration inte bara handlar om krav utan också om att skapa verkliga möjligheter för människor. Det handlar om att ge människor chansen att förverkliga sina drömmar och bidra till vårt gemensamma samhälle. Det är vår plikt som samhälle att se varje individ som en resurs, inte som ett problem.
Fru talman! Samtidigt måste vi tala klarspråk om vad som har gått fel. Segregationen har ökat och klyftorna har fördjupats. Barn i eftersatta områden får inte samma möjligheter som sina jämnåriga i mer välmående delar av Sverige. Skolor som borde ha rustats och trygghet som borde ha skapats har i stället blivit eftersatta. Vad gör då regeringen, styrd av Sverigedemokraterna? Jo, man avskaffar Delegationen mot segregation, man skrotar investeringsstödet för hyresrätter och man drar ned rejält på vuxenutbildningen och de aktiva arbetsmarknadsinsatserna med miljardbelopp. Detta är inte en politik för framtiden, utan det är en politik som driver ned i stället för att bygga upp vårt land.
Tidöavtalet, Sverigedemokraternas främsta plattform, innehåller förslag från angiverilagar till indragen rätt till tolk i vården - åtgärder som spär på misstro och splittring i vårt samhälle. Det är en politik som bygger murar i stället för broar, som ser hot i stället för potential hos människor.
Fru talman! Vi socialdemokrater tror på en annan väg. Vi tror på att möta segregationens utmaningar med investeringar i utbildning, arbete och trygghet. Vi vet att förändring är möjlig, och vi ser det i de goda exempel som finns runt om i våra kommuner i Sverige.
Låt mig ge ett exempel: Qvinna i Botkyrka är ett projekt som startades av det kommunala bostadsbolaget Botkyrkabyggen. Initiativet syftade till att anställa långtidsarbetslösa kvinnor, främst med utländsk bakgrund, från bolagets egna fastigheter. Kvinnorna fick arbeta med att städa trapphus och gemensamma utrymmen i Fittjas miljonprogramsområden, samtidigt som de erbjöds utbildning i svenska språket och jämställdhet samt friskvård. Projektet blev så framgångsrikt att det senare spreds till andra delar av kommunen.
Jag hade själv möjligheten att tillsammans med några av mina kamrater besöka projektet i dess tidiga fas, i hjärtat av Fittja, och möta dessa kvinnor som nu hade fått en chans att stå på egna ben. Det jag mötte där var mer än bara arbetsglädje - det var en djup känsla av stolthet och tacksamhet. För många av dessa kvinnor var detta deras första avlönade arbete, och flera berättade hur det hade förändrat deras liv. Ett jobb innebar inte bara ekonomisk självständighet utan också en stärkt självkänsla och en känsla av att vara en del av det svenska samhället.
En av kvinnorna beskrev med glädje hur hennes barn nu såg på henne som en förebild, någon som gick till jobbet varje dag och bidrog till familjens framtid. Det här projektet är ett lysande exempel på hur vi kan bryta utanförskap och bygga hållbara samhällen. Kvinnorna fick inte bara ekonomisk självständighet, utan deras arbete bidrog också till ökad trivsel och trygghet i bostadsområdena. Genom att investera i människor och ge dem verktyg att lyckas visar vi vad som är möjligt när vi ser varje individ som en tillgång, fru talman, inte som ett problem och inte som ett hot.
Den här typen av insatser visar att vi kan bryta utanförskap och bygga hållbara samhällen. Genom att investera i människor visar vi vad som är möjligt när vi ser varje individ som en tillgång.
Men, fru talman, vad händer när vi misslyckas, när samhället inte ger människor det stöd de behöver och när vi inte vågar ställa krav som öppnar dörrar till möjligheter? Resultatet är tydligt, och det är smärtsamt. Vi ser ungdomar som hamnar i utanförskap, bostadsområden där otryggheten växer och samhällen där klyftorna blir allt djupare. Och låt mig vara tydlig: kriminaliteten i dessa områden måste bekämpas med alla medel. Men det görs inte genom att stigmatisera hela stadsdelar eller deras invånare. Det görs genom att ge människor hopp, genom att erbjuda verktyg som gör det möjligt att drömma och lyckas.
Fru talman! När segregationen växer betalar hela samhället priset, men barnen betalar det högsta priset. Deras framtid står på spel när skolor förlorar resurser, när familjer tvingas prioritera bort grundläggande behov och när hoppet om en bättre framtid saknas.
Fru talman! Ett av de största hindren för en framgångsrik integration är diskrimineringen. När människor möts av fördomar på grund av namn, utseende eller var man bor, skapas inte bara en personlig orättvisa utan också en strukturell barriär som förstärker både segregationen och de växande klyftorna i vårt samhälle. Diskriminering begränsar möjligheterna för individer att bidra och utvecklas, och det begränsar också vårt samhälles potential att växa och hålla ihop.
Om vi ska lyckas med att bryta segregationen krävs det också att vi tar tag i problemet med diskriminering på alla nivåer på arbetsmarknaden, i skolorna och i våra bostadsområden. Det är där vi kan bygga en grund för ett samhälle som präglas av rättvisa, sammanhållning och framtidstro.
Fru talman! Som Olof Palme en gång sa: Politik handlar om att ge människor hopp. Det är detta vi socialdemokrater står för, nämligen att skapa ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas utanför. Vi kan inte acceptera att ett postnummer avgör en människas framtid. Segregation är resultatet av politiska beslut, och just därför kan den också brytas. Det kräver mod, investeringar och en orubblig tro på att alla människor, om de får chansen, kan bidra till ett starkare och mer sammanhållet samhälle.
Fru talman! Min resa från Fittja till riksdagen har lärt mig vad som är möjligt när människor ges rätt förutsättningar att lyckas. Men den har också visat mig vad som händer när vi som samhälle sviker - när segregation får växa och klyftorna tillåts fördjupas.
Historien har gång på gång visat att de största framstegen sker när vi vågar tro på varandra, när vi bygger broar i stället för murar och när vi skapar ett samhälle där alla får chansen att lyckas. Det är just detta samhälle vi socialdemokrater strävar efter - ett samhälle byggt på sammanhållning, rättvisa, framtidstro, solidaritet och jämlikhet.
(Applåder)
2024-12-16 09:46:21
Serkan Köse
Fru talman! Det är väldigt retoriskt att säga att vi sänker skatterna för de allra rikaste. Skulle det skapas fler jobb om vi skulle höja skatterna för de allra rikaste?
Det är inte de allra rikaste som vi sänker skatten för, utan vi sänker skatten brett. Vi sänker skatten för dem som arbetar - för dem som är med och finansierar välfärden. Ledamoten Tony Haddou vet det här mycket väl. De flesta regioner i Sverige styrs bland annat av Tony Haddous parti. Vi kan se hur det går här i Stockholm - det sker en vårdslakt och en slakt av kollektivtrafiken. Det är lätt att höja skatten. Det behövs ingen kostnadskontroll. Det är just detta som Vänsterns politik går ut på.
På Tony Haddou låter det som att Sverige är ett lågskatteland. Jag vill påminna honom om att Sverige, trots att vi har sänkt skatten, är ett de länder där människor betalar högst skatt. Om man vill få in folk i arbete måste det löna sig att arbeta. Om man vill finansiera välfärden måste man först ha människor som går till jobbet, gör jobbet, betalar skatt och kan försörja sig själva så att hushållen inte går på knäna. Därefter kan man finansiera välfärden.
Välfärden måste dock också ha kostnadskontroll. Med Tony Haddous politik - med ökad invandring och fler kvotflyktingar - kommer segregationen att öka. Jag vill fråga ledamoten: Varför har ni en politik som snarare ökar segregationen än förbättrar integrationen?
2024-12-16 10:20:29
Arin Karapet
Fru talman! Centerpartiet fick kritik här för att man inte riktigt vet vad man får av partiet, men om det är något parti i denna kammare - framför allt av de tidigare allianspartierna - som står fast vid den politik som var vår gemensamma värdegrund är det nog ändå Centerpartiet.
På tal om att stå kvar och om att göra förflyttningar: Om det var någonting jag älskade med Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ekonomiska politik var det den ordning och reda som gällde i finanserna och att man skulle satsa på det man trodde skulle fungera på riktigt. Jag håller med ledamoten om att vi har stora integrations- och segregationsproblem i Sverige. Då behöver vi ju satsa på det som fungerar.
Något som däremot inte fungerar är regeringens mycket kostsamma återvandringsbidrag, som uppgår till 2,4 miljarder över tre år. Dessa pengar skulle kunna gå till konkreta saker som vi vet fungerar. De skulle kunna gå till skattesänkningar för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden eller till satsningar på jobb, språk och så vidare. I stället satsar vi 350 000 kronor på att människor ska återvända. Dessutom kom det i förra veckan information om att man sedan kan ångra sig, för det finns en så kallad ångerrätt i detta.
2,4 miljarder är inte ordning och reda. Man har köpt regeringsmakten för att få Sverigedemokraternas röster här i kammaren.
Varför slösar Moderaterna 2,4 miljarder på ett återvandringsbidrag i stället för att satsa på konkreta saker som vi vet fungerar? Man hade kunnat satsa på jobb, sänkta skatter och språk. Det är sådant som gör att fler kan bli en del av det gemensamma Sverige.
2024-12-16 10:22:26
Jonny Cato
Fru talman! I budgeten har Socialdemokraterna en avvikande post på 92 miljoner kronor, som ska gå till att förhindra att unga kriminella blir en del av gängkriminaliteten. Det är väl bra. Men vad tror Socialdemokraterna att man ska uppnå med de 92 miljoner kronorna? Vad är det som ska hända? I övrigt verkar Socialdemokraterna helt nöjda med regeringens budget eftersom det är den enda budgetposten som avviker.
Ledamoten pratar i sitt anförande om att politiska beslut har lett till segregationen. Detta är högst intressant eftersom Socialdemokraterna styrde Sverige under åtta år. Den socialdemokratiskt styrda regeringen hade inga lösningar på frågorna. Tvärtom ökade segregationen och splittringen. I fråga om tänkbara samarbetspartier inför nästa val är utsikten att om Socialdemokraterna skulle komma tillbaka till makten skulle det betyda ökad invandring till Sverige.
Vad är då ledamotens och hans partis lösning på detta? Vad är det som har förändrats efter att Socialdemokraterna satt i regeringsställning och hade kunnat göra en förändring? Ni styrde ju Sverige. Varför fattade inte Socialdemokraterna de politiska beslut som behövdes för att göra förändringarna? Vad har förändrats fram till nu?
2024-12-16 09:56:53
Ann-Christine Frohm
Fru talman! Jag tror att ledamoten Jonny Cato är medveten om att Alliansen inte längre finns. Centerpartiet satte sig i den breda mitten och står nu helt ensamt med sina 4-5 procent. Man tycker att borgerligheten är jättebra när det gäller ekonomin men har låst sig vid att man aldrig ska prata med Sverigedemokraterna. Därför kommer man att tvingas in i en ohelig allians med Vänsterpartiet, som man också har en röd linje mot. I och med att man har tagit vänsterväljare kommer man dock att tvingas åt det hållet.
Jag är för återvandringsbidraget; det är min personliga åsikt. Jag kan till och med tycka att beloppet är för lågt, men nu är det 350 000 kronor vi har kommit överens om. Det låter på ledamoten som att detta är fullt aktiverat. Vi är medvetna om att den där skrivningen finns. Det krävs bara att det kommer ett förslag från Regeringskansliet till den här kammaren. Vi har majoritet och kan stänga den luckan.
Apropå de 2,4 miljarderna är min fråga till Jonny Cato: Vad kostade flyktinginvandringen till Sverige 2015-2016? Kostade den 200, 300 eller 400 miljarder för staten, kommunerna och regionerna? Här inne lät det inte som att det handlade om så mycket pengar, utan man skulle bara låta människor få komma. Då var det viktigt att stå emot rasismen. Nu har vi höjt beloppet i återvandringsbidraget. Bidraget för frivillig återvandring var tidigare 40 000 kronor. Vi har bara höjt beloppet, men nu är det en stor kostnad.
Jag tycker att människor som inte anpassar sig till Sverige och inte finner Sverige som sitt hemland ska få möjligheten att återvända till sitt hemland. Det blir bra både för Sverige, för individen och för individens familj.
2024-12-16 10:24:33
Arin Karapet
Fru talman! Jag är den förste att instämma i att Alliansen är död; det finns ingen diskussion om detta. Så går det när man väljer att samarbeta med högerpopulistiska krafter i stället för att samarbeta brett i svensk politik. Detta kanske är en annan diskussion, men år 2015 var det faktiskt Moderaternas migrationspolitik som låg till grund för den flyktingvåg som kom. Man ska nog inte kasta sten i glashus.
Jag blir lite fundersam. Här sa ledamoten att 350 000 kronor är för lite. Vad är då lagom, kan man undra. Vad tycker Moderaterna att återvandringsbidraget ska ligga på? Ska det vara 500 000? Ska det vara 750 000? Ska det vara 1 miljon kronor? Ska det vara 2 miljoner?
Ärligt talat: Antingen fungerar det eller så fungerar det inte. Utredaren konstaterar till och med att detta inte kommer att fungera. Det står till och med att det riskerar att försvåra och försämra integrationen. Centerpartiet och jag personligen får ofta väldigt mycket kritik i den här kammaren för att vi inte lyssnar på evidens eller utredningar och inte kollar på statistik. I utredningen står det svart på vitt att detta inte kommer att fungera.
Vi kan stå här och låtsas som att 2,4 miljarder inte är mycket pengar, men det är otroligt mycket pengar. Tror man på riktigt på ordning och reda i finanserna borde man satsa dessa pengar på saker som kommer att fungera, som kommer att göra skillnad och som ser till att människor lär sig det svenska språket och kommer in i det gemensamma samhället.
Jag är helt med på att vi har stora utmaningar med segregationen och integrationen, men man måste ju våga ta dem på allvar och inte komma med egna sanningar om vad som fungerar utan lyssna på dem som kan detta och på dem som har tittat på det. Jag tycker i alla fall att 2,4 miljarder kronor är väldigt mycket pengar.
2024-12-16 10:26:33
Jonny Cato
Fru talman! Då är jag bara nyfiken på vad ledamoten Cato har att säga om kostnaden per månad för de personer som inte integrerar sig, inklusive försörjningsstöd, bostadstillägg, flerbarnstillägg, tandvård, sjukvård, SL-kort etcetera. Återvandringsbidraget riktar sig till dem som absolut inte kommer in i vårt samhälle men som ändå utgör en utgift för det allmänna månad efter månad.
Låt oss säga att hyran i Stockholm i snitt är 10 000 kronor i månaden. Till det kan vi lägga barnbidrag och flerbarnstillägg för två barn. Någon får hål i en tand. Kanske blir det ett besök på akutmottagningen eller medicinering som man inte har råd att betala.
Det kostar, månad för månad. I det sammanhanget blir 350 000 väldigt lite. Därtill kan läggas alla integrationsåtgärder på AF eller om någon ska till något medborgarkontor eller Rusta och matcha eller någon kommunal arbetsmarknadsåtgärd.
Det här är ett engångsbelopp som är helt frivilligt. Vi säger: Vill du återvända till ditt hemland är det upp till dig. Här har du ett erbjudande. Du får möjligheten att åka tillbaka och bygga ett nytt liv.
Vi kan ta Syrien som exempel. Det här riktar sig mot kvotflyktingar och dem som har tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Vi vill se att Syrien återuppbyggs. Vi har syriska medborgare här i Sverige som kanske vill återvända. Det här kan vara en start för dem. Men det är frivilligt. Det är ingen polis som kommer och slår in dörren hemma hos dem och plockar dem och tvingar dem att återvandra.
Det här är något som individer och familjer kan söka själva. Jag lovar er att det här kommer att bli bra.
2024-12-16 10:28:40
Arin Karapet
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till ledamoten Arin Karapet.
Regeringen ska kartlägga invandrares åsikter med motiveringen att man ska identifiera människor som inte har "svenska värderingar". Vad svenska värderingar innebär är dock oklart. Det finns ingen samlad bild av vad de faktiskt är. Underliggande i detta resonemang är antagandet att invandrare har sämre värderingar än etniska svenskar.
Anser du, Arin Karapet, att invandrare per automatik har sämre värderingar och att svenskar har klanderfria värderingar och åsikter?
2024-12-16 10:30:54
Leila Ali Elmi
Fru talman! Var inte ledamoten själv för ett rasregister? Om jag minns rätt skulle man registrera människor efter etnicitet och dylikt.
Nu pratar vi om att vi ska identifiera vilka typer av värderingar och åsikter som kommer till Sverige. Ja, jag tycker att vi ska göra det. Jag tycker att vi ska göra det, för vi måste få en bättre uppfattning.
Problemet i Sverige är att vi själva aldrig har definierat vad integration är. Vi vet ju inte vad integration är. Det är ett fint ord som vi har lärt oss inom akademin. Sedan vet vi inte hur vi ska implementera det i verkligheten.
Vi vill bekämpa hedersförtryck och hedersrelaterat våld. Jag vill påminna ledamoten om att vi i Sverige i hundra år har gjort en jämställdhetsresa. Jag är väldigt stolt över det. Vi har inte nått målet, men kvinnor har fått samma rättigheter som män.
I andra delar av världen, till exempel Mellanöstern, har kvinnor fortfarande inte samma rättigheter som män. Om de människorna kommer hit blir de inte automatiskt svenskar för att de landar på terminal 5 på Arlanda. Vi måste ju veta vilket bagage de kommer med. Hur ser synen på familj ut? Gör man skillnad på sina pojkar och sina flickor? Hur är det för ett barn som växer upp med en annan sexuell läggning i den här typen av familj? Vi måste ju veta, för när det är fel måste vi kunna agera.
Det säger sig självt att för den som kommer från ett land där det varit diktatur i 10, 20, 30, 40 år till ett fritt och öppet demokratiskt samhälle är det helt andra spelregler som gäller. Vårt land bygger ju på att man har respekt för varandra, yttrandefrihet och tryckfrihet, respekt för andra religioner etcetera. Det är klart att vi måste veta vilka typer av värderingar som kommer hit.
2024-12-16 10:31:49
Arin Karapet
Fru talman! Jämlikhetsdata är en metod som FN förordar och som används av många länder. Jag har aldrig föreslagit ett rasregister, vill jag understryka.
Åter till frågan. Anser ledamoten att åsikter och värderingar som jämför homosexualitet med djursex och pedofili är klanderfria? Det är värderingar som har uttryckts av ledamöter från SD, ett parti som Moderaterna har ett samarbete med och som är hela grunden för den regering man sitter i.
Är svenska värderingar och åsikter klanderfria? Om man vill komma åt unkna åsikter, varför kartlägger man inte allas värderingar? Varför pekar man ut invandrare?
Ja, absolut, växer man upp här ska man ha rätt att vara den man är. Jag instämmer med ledamoten. Men vad tycker du, Arin Karapet, om ledamöterna i Sverigedemokraterna som anser att homosexualitet är likställt med djursex och pedofili?
2024-12-16 10:33:52
Leila Ali Elmi
Fru talman! Angående det sista här kan väl jag fråga: Varför vill Miljöpartiet samarbeta med ett parti vars regionråd onanerade framför tioåriga barn? Det är inte det här debatten ska handla om - att man relativiserar allting.
Fru talman! Både jag och ledamoten Leila Ali Elmi har föräldrar som har kommit till Sverige. Sverige har öppnat sin famn och sagt: Här kan ni få en bättre framtid. Då är det faktiskt svenska regler och värderingar som gäller. Om jag kommer till ditt hem kan jag inte bete mig som jag gör i mitt hem. Det får vara slut på det här relativiserandet - att vi ska komma till Sverige, vi ska få alla välfärdsförmåner och sedan ska vi säga till svenskarna vad de ska tycka. Om man bor i Sverige och vill bo i Sverige måste man bli en del av den svenska kulturen.
Svenskarna är bland de mest toleranta människorna på den här planeten. Ett land uppe i norr har öppnat sin famn för människor från alla delar av världen. Jag säger inte att allt är perfekt i Sverige. Men säg mig ett land som är bättre än det här landet! Se på den här vackra flaggan som hänger bakom oss! Det får vara slut med det här att svenskar är konstiga och kalla. Ja, vi är så här uppe i norr, och gillar man inte det får man väl bara bita ihop.
Man vill få det att framstå som att Sverige är ett land som i Mellanöstern, där det råder förtryck och total diktatur. Det stämmer inte. Det är dags att vi har inställningen att det inte spelar någon roll vilken religion du har, hur du ser ut eller vad ditt för- och efternamn är - lär dig språket, betala din skatt och gör ditt jobb! Då är det ingen som stör dig, och det är det som är vackert med den här flaggan och äran att få vara ledamot och representera svenska folket.
(Applåder)
2024-12-16 10:35:13
Arin Karapet
Fru talman! Det känns som att man behöver göra några förtydliganden här i debatten eftersom Sverigedemokraterna och Moderaterna beklagade sig över en rad saker men också upprepade en hel mängd fel om flyktingar och så vidare.
Ett exempel är kvotflyktingar. Man ska veta att det här är mot bakgrund av att över 122 miljoner människor är på flykt i dag. Av dem är 72 miljoner på intern flykt, 32 miljoner under UNHCR:s mandat och 6 miljoner under UNRWA:s mandat. 5 miljoner är statslösa. 8 miljoner av alla dessa 122 miljoner är asylsökande.
Nästan ingen av dessa asylsökande söker asyl i Sverige. I år är det knappt 5 000, och väldigt många av dessa är inne på sin andra eller tredje asylprocess. Det kommer nästan ingen hit, så jag skulle nog säga att den här regeringen kanske ska tagga ned lite i debatten när det gäller kvotflyktingar och ge en annan bild av hur verkligheten ser ut.
I detta kan man, som Tidögänget här, sparka på kvotflyktingar. Det chockar mig, måste jag ändå säga. Kvotflyktingar är alltså världens mest sårbara och mest marginaliserade flyktingar, och så slänger man sig över dem.
Den här regeringen drog ned på antalet kvotflyktingar från 5 000 till 900. Och vet ni vad? De tog sedan inte ens emot 900 utan runt 500, och det beklagade de sig över.
Det finns alternativ för en svensk regering när världen ser ut som den gör och man faktiskt kan skapa lagliga vägar och ha ett ordnat mottagande. Men alternativet att ta hand om de mest sårbara väljer regeringen inte. De väljer att sparka på just den gruppen. Det säger allt om den här regeringen.
I den här debatten har vi inte bara fått höra ett starkt hat mot flyktingar, som är de mest sårbara, utan också mot fattiga. Klasskillnaderna blir tydliga med den här regeringen.
Det finns andra länder som gör på ett annat sätt. Sverige har historiskt aldrig tjänat på passivitet och att gömma sig undan konflikter i världen och låtsas som om inget händer. Man står här i Sverige och sparkar på kvotflyktingar. Det har aldrig någonsin tjänat oss väl att gömma oss undan ansvaret.
Det finns länder som går mot strömmen. Man kan ta Spanien som exempel. Förra månaden beslutade de i sin riksdag att ge nästan en miljon amnesti i landet. De vet att de som varit där i mer än tre år ändå stannar där. De vill inte låta människor exploateras eller leva utanför systemet. Det tjänar inte ett land väl. Men regeringen vi har i Sverige pressar människor ut i papperslöshet, ökar klyftorna och ser till att människor hålls utanför systemet och exploateras. Det är raka motsatsen till integration.
Vänsterpartiet lägger fram ett förslag om amnesti för de ensamkommande, vilket det klagades på här av Moderaterna. Vi föreslår att de ensamkommande som varit i Sverige mer än ett år ska omfattas av en amnesti. De flesta har ju varit här i över tio år. Drygt åtta av tio har jobb. Det är en större andel än bland svenska ungdomar! Majoriteten av dem kan inte heller utvisas. Då är det väl självklart bättre att de är inne i systemet än utanför?
Regeringen står i en återvändsgränd, och det visar sig genom att de inte längre kan sparka på de här grupperna. Det enda de kör med är utvisning genom ett system de inte vet hur det ska fungera och att sparka på de mest sårbara: kvotflyktingarna. Det är inte värdigt över huvud taget.
Jag hörde, framför allt inledningsvis, i debatten att Sverigedemokraterna och Moderaterna totalt har kraschat när det gäller att försvara denna ekonomiska politik. De sa att människor ska anpassa sig. Men det största integrationshinder vi har i Sverige är ju regeringen och Sverigedemokraterna.
Jag måste också kommentera Sverigedemokraternas inlägg om anpassning enligt egen måttstock. Det är i grunden rasism. Det är en livsfarlig väg när riksdagsledamöter med den bakgrunden uttrycker sig så här i kammaren. Vi vet vad den rasismen historiskt har lett till. Sverigedemokraterna har även återkommande i debatten pekat på andra partiers historia. Kan det helt enkelt vara för att er historia inte är historia?
Arin Karapet har visserligen lämnat kammaren nu, men han sa klart och tydligt att han är för - och vill höja - återvandringsbidraget, när andra inte ens kan förklara det. Det är väldigt spännande, tycker jag. Migrationsministern själv stod ju i Aktuellt utan att kunna förklara detta. I den migrationspolitiska debatten här kunde han inte heller förklara detta återvandringsbidrag. Experter har inte heller kunnat förklara hur det ska funka och vilka som ska omfattas. Att lägga många miljarder på något som inte fungerar kallar jag en ekonomisk krasch. Det är inte direkt ordning och reda.
Fru talman! Det är ändå halvtid nu. Efter två år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan eller äldreomsorgen satsar de på skattesänkningar för de allra rikaste.
Jag konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem. Stora grupper tycks vara osynliga när partierna som ingår i regeringsunderlaget helt bortser från de problem som drabbar dem som har det svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten. Den växande arbetslösheten lämnas utan åtgärder, och klimatomställningen får vänta. Dessutom rullar de ut stora nedskärningar inom välfärden och över hela landet.
I Vänsterpartiets budgetförslag finns i stället en politik som hanterar samhällsproblem och som skyddar dem som har det sämst ställt. Vi prioriterar en kraftfull ökning av resurser till välfärdens kärna i form av sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Vi stärker hushållens ekonomi, drar ned kostnaderna i kollektivtrafiken och ser till att höja arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna.
De rika, som har mycket högre inkomster än andra, måste faktiskt börja bidra mer. Hur ska vi kunna kalla oss ett välfärdsland om människor inte har råd med mat och hyra eller ens medicin? Ni blundar ju för de ökade levnadskostnaderna och den ekonomiska ojämlikheten.
Det regeringen sysslar med är skattesänkningar för de allra rikaste. Ni påstår att det skapar jobb. Det har man prövat i över 30 år, och det enda det lett till är en välfärd på svältkost och att människor lämnas efter.
Vi är ärligt talat inte översvämmade av jobb. Tvärtom är arbetslösheten rekordhög, och den lämnas utan åtgärd av den här regeringen. Det är just därför de återkommande behöver föra en syndabockspolitik. Det är en ogenomtänkt signalpolitik som endast skadar sammanhållningen i Sverige.
Den del av budgeten som vi debatterar i dag gäller integration. Det framgår klart och tydligt att regeringen förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor. I stället för att agera eller ens kommentera den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadskostnaderna väljer regeringen att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste.
Sverigedemokraternas prioriterade miljardsatsning, förutom skattesänkningarna, är ett återvandringsbidrag som deras egen utredare totalsågar och menar skadar integrationen, är kontraproduktivt och meningslöst. Men så är det ju när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska välfärden stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel där pengar kastas i sjön bara för att människor i Sverige ska känna sig oönskade. Samtidigt rullar Sverigedemokraterna ut nedskärningar över hela landet.
Hushållen och barnfamiljerna ska stå tillbaka trots att levnadskostnaderna bara ökar. Investeringarna ska stå tillbaka i en tid då arbetslösheten är rekordhög, och byggbranschen tillåts krascha. Det vore inte att ta till överord om man säger att under Sverigedemokraternas budgetförhandlingar går välfärd, sjukvård, arbetslöshet och byggande in i en fullskalig kris. Det beror på att Sverigedemokraterna har valt att ösa pengar över dem som tjänar mest: Moderaternas kärnväljare.
Stora skattesänkningar för de allra rikaste betalas med stora nedskärningar runt om i landet och med att människor får stå tillbaka. Det är inte bara ineffektivt och orättvist utan direkt skadligt. Det förstärker och fördjupar de stora samhällsproblem Sverige står inför. Man kan inte annat än konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna har en mycket stark politik för det som kallas segregation, ifall utskottet någon gång i framtiden funderar på att byta namn på den här debatten.
Fru talman! Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera högerpolitiken som ökar klyftorna mellan människor. Vi vet att de bästa samhällena byggs jämlika och med minskade ekonomiska klyftor. Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit nedskärningar, lägre löner, sämre villkor eller privatiseringar. Vår styrka har historiskt varit att investera i samhället och varandra - i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas och växer. Det har hela vår moderna historia bevisat. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktiga, lönsamma investeringar.
Även uppväxtvillkoren är ett tydligt exempel på det och på vad regeringen sysslar med. En gång i tiden var svensk skola känd för att vara världens mest jämlika skola. I takt med att marknadsexperimenten i välfärden har gjort en frammarsch och den demokratiska styrningen har förvandlats till marknadsstyrning har samhället förändrats. Elever har blivit kunder, skolor har blivit marknader och utbildningen har blivit en vara i det svenska marknadsexperimentet.
Resultatet är bland världens djupaste skolsegregation. Det är ett marknadssystem som borde avskaffas så att den svenska skolan återigen kan bli en av världens bästa, vilket också en majoritet av svenska folket stöder. Men den här regeringen har inga som helst ambitioner att rätta till dessa experiment som förvärrar och fördjupar klyftorna i samhället.
Fru talman! Avslutningsvis är jag övertygad om att vi måste bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och i människorna i det. Det är den viktigaste och effektivaste integrationsmotor vi har. Vi har historiskt bevisat att det är fullt möjligt att investera i den generella välfärden, minska de ekonomiska klyftorna och erbjuda trygga jobb.
Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och i människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.
(Applåder)
2024-12-16 10:37:41
Tony Haddou
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom regeringens politik, och jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Vi behöver gemensamt bygga ett samhälle där alla får förutsättningar att delta och bidra. Varje människa har ett oersättligt värde och är en avgörande pusselbit i ett starkt, fungerande samhälle. Sverige behöver hålla ihop. I detta är arbetet mot utanförskap och normer som inte ger flickor och kvinnor samma möjligheter som pojkar och män högt prioriterat.
I dag debatterar vi regeringens budgetförslag för 2025 om integration och jämställdhet. Det är områden som ligger oss kristdemokrater särskilt varmt om hjärtat. Jag kommer att beröra båda områdena i mitt anförande, då det inte är möjligt att sätta upp sig två gånger på talarlistan. I mitt anförande vill jag lyfta upp några av de konkreta åtgärder som budgeten möjliggör samt Kristdemokraternas värderingar som kan fördjupa detta arbete.
Fru talman! För ungefär en och en halv vecka sedan hade jag förmånen att här i riksdagen träffa organisationen Kvinna till Kvinna tillsammans med några fantastiska tjejer - jag kan nog kalla dem det, eftersom de var yngre än jag - eller kvinnor som går en ledarskapsutbildning. Jag hade också förmånen att efter vårt möte visa dem runt i vår fantastiska riksdagsbyggnad.
Det var otroligt inspirerande och samtidigt lite sorgligt att träffa dessa kvinnor. Till exempel berättade en tjej att hon i maj fick sin legitimation som socialsekreterare men att det, beroende på hennes namn och bakgrund, har varit svårt att få jobb. Det har sin grund i både synliga och dolda fördomar. Vi vet att det finns en brist på personer inom denna yrkeskategori. Ändå kan hon inte få jobb. Ska det vara så i Sverige 2024?
Här får faktiskt alla vi partier i riksdagen erkänna att vi har misslyckats och att det nu bara handlar om att jobba framåt för bättre integration och jämställdhet för kvinnor med invandrarbakgrund. Om vi inte fortsätter att arbeta mot hedersförtryck och tar itu med krafter som enbart baserat på kön vill begränsa människors friheter och rättigheter kommer vi bara att stå och stampa.
En idé som föddes dagen då Kvinna till Kvinna var här i riksdagen var att kvinnor med invandrarbakgrund under en dag nästa år i samband med internationella kvinnodagen den 8 mars ska ges möjlighet att skugga eller praktisera hos oss kvinnliga riksdagsledamöter. Det ser nu ut som att vi kan lösa detta och kan planera för att vi kvinnor i riksdagen i vår, före internationella kvinnodagen, kan ha en kvinna som går vid vår sida under en dag. Jag tror att det kan bli en tydlig manifestation; vi låter kvinnor med invandrarbakgrund ta större och tydligare plats i vårt samhälle och ger dem en möjlighet att integreras i arbete och i samhällsgemenskap.
Fru talman! Vad har då regeringen gjort, och vad ytterligare föreslår regeringen ska göras i kommande budget?
På jämställdhetsområdet prioriteras i budgeten satsningar på att minska kvinnors ekonomiska utsatthet, särskilt insatser för att fler kvinnor ska lämna osäkra anställningar och övergå till stabila arbeten. Det är något som vi som parti stöder helhjärtat.
När det kommer till området integration avsätts i budgeten resurser för att stärka nyanländas språkinlärning och anställbarhet. Det satsas bland annat på fler platser i sfi och på ett nytt, flexibelt etableringsprogram med möjlighet att förlänga insatserna upp till fem år för dem som behöver det. Vi kristdemokrater ser positivt på detta, eftersom vi menar att en god start i Sverige börjar med språket och att det är en viktig och avgörande väg in i arbetslivet.
Fru talman! Samtidigt vill jag lyfta fram familjens centrala roll i att främja jämställdhet och integration. Kristdemokraterna ser familjen som samhällets grundsten och menar att en trygg familjemiljö är avgörande för att både män och kvinnor men också barn ska kunna blomstra.
Vi förespråkar till exempel flexibla föräldraförsäkringar och utökat stöd till familjer, för att man ska kunna kombinera arbete och omsorg. Vi menar att en stark familjepolitik också stärker integrationen. Familjer med invandrarbakgrund som känner sig trygga i sin ekonomiska och sociala situation har bättre förutsättningar att delta aktivt i samhället. Och det bidrar till en snabbare etablering för både vuxna och barn. Då kommer vi att kunna uppnå verklig integration. Det är i sin tur livsviktigt för att vi ska nå övriga mål, som minskat utanförskap och ökad jämställdhet i våra utsatta områden.
Fru talman! Sammanfattningsvis innehåller budgeten för 2025 flera lovande satsningar. Men vi kristdemokrater ser också att politiken behöver kombineras med en tydligare värdegrund. Det handlar om att uppmuntra ansvarstagande och egenmakt samtidigt som vi ger stöd där det behövs.
Genom att kombinera vår politik för integration, jämställdhet och familj kan vi skapa ett Sverige där alla har möjlighet att växa, bidra och känna sig hemma. Det gör vi bäst tillsammans för ett starkare samhälle.
2024-12-16 10:51:16
Camilla Rinaldo Miller
Fru talman! Jag är jätteglad att Camilla Rinaldo Miller tog upp mötet med Kvinna till Kvinna, som jag också deltog i. Det är fantastiskt att se unga kvinnor som är oerhört driftiga, trots att många tittar på dem och bara ser en kvinna med somalisk eller etiopisk bakgrund med en slöja. Det är oftast det som är problemet, och de tog upp precis det med oss.
Vi fick höra från kvinnorna att det aldrig spelar någon roll att de alltid har en högre utbildningsbakgrund och dessutom alltid är otroligt måna om att prestera mer - inte bara mer än män utan också mer än svenska kvinnor.
Därför är det otroligt viktigt att vi i debatter när vi talar om integration ser till att den strukturella segregation som alltid bestämmer sig för vilka som kan och får lyckas inte får fäste här.
Dessa kvinnor ska inte behöva tänka: "Jaha, jag fick tjänsten. Då betyder det att min kompis Sara inte kan få någon tjänst eftersom vi har fyllt kvoten för slöjbärande kvinnor." Det är ungefär som hur jag ibland känner att andra tänker: "Gött, nu har vi Ciczie här. Då har vi en knegare. Vi behöver inte fler än så."
Hur ska Kristdemokraterna och regeringen genom sin politik se till att alla kvinnor och män och pojkar och flickor men framför allt dessa superdriftiga, fantastiska kvinnor ges möjligheten att lyckas och kunna visa vägen för andra kvinnor så att vi bryter segregations- och integrationsproblemen?
(Applåder)
2024-12-16 10:58:33
Ciczie Weidby
Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för inlägget och frågan. Jag instämmer i att vi hade en fantastisk stund tillsammans med de där tjejerna.
När man ser högutbildade kvinnor som verkligen har ansträngt sig för att komma in i samhället blir man otroligt glad. Man känner en förhoppning om att vi nu är på rätt väg. Samtidigt är det precis som jag sa i mitt anförande att man kan känna en oerhörd sorg när någon säger: "Jag sökte jobbet men fick det inte, och jag vet att det var på grund av mitt namn och min bakgrund."
Här måste vi framför allt jobba tydligt med både synliga och dolda fördomar, något jag också var inne på förut. Vad är det som gör att dessa kvinnor inte får några tjänster trots att de har rätt kompetens? Det kan inte vara så att fördomar får ligga till grund för om någon får ett anställningsbevis eller inte.
Eftersom regeringen lägger extra mycket pengar på jämställdhetsarbetet ser jag att vi är på väg att kunna komma närmare målet att riva hinder, rasera fördomar och komma varandra närmare. Nästa gång den här kvinnan söker en tjänst som socialsekreterare ska hon därför kunna väljas ut först utifrån att hon har rätt kompetens och utbildning och har möjlighet att bidra.
2024-12-16 11:00:46
Camilla Rinaldo Miller
Fru talman! "Komma in i samhället" sa ledamoten. Men dessa flickor är födda i Sverige. De har inte varit i något annat samhälle än i det svenska. Vi måste titta på retoriken så att vi inte genom den bekräftar att de skulle hålla sig utanför samhället. Det handlar inte om något annat samhälle, utan det är samma samhälle som du och jag lever i och som de är födda in i.
De här tjejerna hade dessutom flera konkreta förslag på hur man kan få bukt med detta. Exempelvis kan man ha avidentifierade ansökningar till jobb. Det skulle betyda väldigt mycket, och därigenom kunde man verkligen läsa in vilken kompetens en person har, oavsett kön och annat.
Någon annan ledamot tog tidigare upp en liknande sak som tjejerna också hade tagit upp. Det handlade om rasprofilering i samband med jämlikhetsdata. Om man inte mäter diskriminering kan man heller inte påvisa var den finns och göra något åt den.
Jag har också läst under utgiftsområde 13 i regeringens proposition att det ganska ofta saknas data för att kunna adressera vissa problem. Om man vill veta svaret på flera av dessa frågor och hitta bra lösningar måste man anstränga sig lite grann, skaffa statistik och ställa de frågor som krävs.
Jag hade egentligen en massa andra frågor om familjepolitik och hur Kristdemokraternas familjepolitik främjar jämn fördelning, men det får vi ta en annan gång.
2024-12-16 11:02:30
Ciczie Weidby
Fru talman! Det var synd att ledamoten inte hann ställa dem, för detta hade jag gärna svarat på.
När tjejerna var här talade vi just om det här. Vid ett tillfälle i våras träffade jag ett företag startat av några killar med invandrarbakgrund som hade gått på KTH. De hade upplevt exakt samma sak. De hade gått på fina utbildningar och var högkvalificerade, men när de skickade in en jobbansökan plockades de bort på grund av namn och bakgrund. De hade därför startat ett företag där man avidentifierar jobbansökningar så att folk ska ha möjlighet att komma längre fram i anställningsprocessen, och helt plötsligt hade möjligheter öppnats.
Jag tycker att detta är väldigt spännande, men jag hade önskat att det inte hade behövts så att man kunde få en fast anställning oavsett namn, hur man ser ut eller bakgrund. Allt ska bero på den kompetens man har, vilken utbildning man har eller vad man har jobbat med förut.
Jämlikhetsdata är också jätteviktigt. Vi tog ofta upp detta när vi debatterade könstillhörighetslagen. För oss är det otroligt viktigt att man i jämlikhetsdata även kan se skillnader mellan män och kvinnor, annars blir det svårt att följa upp statistiken.
Här är detta också jätteviktigt. Om kvinnor med invandrarbakgrund drabbas i ännu större utsträckning än hur de här männen upplevde det hela måste vi ha bra data för att komma till rätta med problemen. I detta fall är vi alltså helt överens.
2024-12-16 11:04:35
Camilla Rinaldo Miller
Fru talman! Jag vill tala lite grann om mäns våld mot kvinnor. Jag tror inte att ledamoten fokuserade specifikt på det i sitt anförande, men jag vet att vi båda jobbar för att få ett slut på den eviga pandemi som mäns våld mot kvinnor utgör. Det orsakar ohemult stort lidande men även stora kostnader för samhället.
De utsatta kvinnorna får ofta höra: "Varför lämnar du honom inte?" Det blir som en ren dubbelbestraffning. Bortsett från att man är ett offer får man en fråga som gör att skulden läggs på en själv. I stället för att fråga "Varför lämnar du inte?" borde vi fråga mannen "Varför slår du?"
Igor var ett projekt som jobbade på ett fantastiskt sätt för att få kvinnor att lämna sin relation. Igor drevs ju av polisenheter i södra Stockholm i en samverkan mellan polis, socialtjänst, bostadsförmedlare, sjukvård med flera i syfte att kvinnan, när hon för andra, tredje, femte eller tionde gången vågade lämna mannen och verkligen också gjorde det, skulle få ett konkret, snabbt, viktigt och effektivt stöd.
Igorprojektet lades ned. Ingen vet riktigt varför, men det var en stor, stor förlust för detta arbete. Därför blev jag väldigt glad i somras när regeringen under en presskonferens aviserade att man skulle starta ett lämnaprogram - för mig var Igorprojektet just ett lämnaprogram - som skulle fokusera på att få kvinnor som lever i våldsamma relationer att lämna dem.
När jag nu läser i budgeten har jag dock väldigt svårt att identifiera på vilket sätt regeringen ska jobba med detta lämnaprogram och hur det ska finansieras. Det är helt enkelt det här jag vill fråga ledamoten om. Hur ska lämnaprogrammet genomföras och finansieras?
2024-12-16 11:06:36
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Jag tackar ledamoten Vilhelmsson för frågan.
Detta är ännu en sorg. Om jag talade om sorg förut är det här en ännu större sorg. Våld i nära relationer är något vi tillsammans måste jobba intensivt med för att få stopp på. Det går inte att säga att det är okej om en blir slagen. Det är därför vi har sagt att vi har nolltolerans mot allt våld i nära relation.
Vi vet att det finns ett mörkertal när det gäller kvinnors våld mot män, men vi vet också att kvinnor i högre grad är utsatta än män.
Därför har den här regeringen satsat extra mycket just när det gäller mäns våld mot kvinnor. Man har avsatt mer medel än någon annan för att, inom det jämställdhetspolitiska området, satsa på civilsamhällets organisationer så att de kan fortsätta arbeta men också på det som heter lämnaprogrammet.
Jag kommer inte att gå in i detalj på hur det kommer att genomföras. Det jag vet är att man nu har en tydlig ståndpunkt - att man är på offrets sida. Offret ska ha rätt till ett skyddat boende eller kunna bo kvar. Det är den som slår som ska få det besvärligt, inte den som är utsatt och blir slagen.
2024-12-16 11:08:45
Camilla Rinaldo Miller
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Det låter ofta som att den här regeringen gör extra mycket för att satsa på att kvinnor som lever i våldsamma relationer ska kunna avsluta dem och så vidare. Men, återigen, jag har svårt att hitta de specifika satsningarna i budgeten.
Det är i dag ett faktum att kvinnor som hals över huvud tvingas lämna en våldsam relation själva får stå för ny lägenhet, flyttkostnad, nya abonnemang till sig själva och till barnen, nya försäkringar för bostaden och så vidare. Hur kan det vara så? Varför ska de betala för dessa kostnader, som de inte har orsakat?
Detta undrar jag, speciellt i ljuset av att det för män som lämnar kriminella miljöer finns ett exitprogram med pengar. Där får man stöd för allt detta.
Detta rimmar väldigt illa med att ledamoten och regeringen säger sig alltid stå på brottsoffrets sida.
Sanningen är att vi, när budgeten kom, letade med ljus och lykta efter ett lämnaprogram innehållande en lämnapeng. Centerpartiet har föreslagit en lämnapeng i många år. Det är exakt vad som behövs och exakt vad män får som lämnar kriminella miljöer i ett exitprogram. Varför har regeringen inte med en lämnapeng i sitt lämnaprogram? Vad är egentligen det nya med regeringens lämnaprogram?
2024-12-16 11:10:21
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Tack igen, ledamoten, för att du vill ha tydligare svar när det gäller detta!
När det gäller offren och kostnaden som den som har blivit utsatt får ta säger jag: Detta är ingenting som denna regering har dumpat över på den som är utsatt, utan det har tyvärr varit så också tidigare. Det denna regering nu försöker göra är att på något vis återställa ordningen så att offret i första hand är den som är skyddad och som ska känna sig trygg.
Det är enkelt att säga: Nej, men vi ska låta den som har slagit flytta på sig, och den som har varit utsatt för våld ska få bo kvar - detta för att man inte ska behöva dra upp barnen, flytta och börja om någon annanstans. När man väl har börjat om och kommit till rätta kanske man blir hittad av sin före detta partner, som börjar om igen. Då ska man flytta på sig igen. Det borde vara tryggare. Det handlar om att kunna få bo kvar för barnens skull och för sin egen skull och om att förövaren helt enkelt får flytta på sig.
Vi har en jämställdhetsminister som verkligen tar dessa frågor på allvar. Även om det inte står utförligt i budgetpropositionen eller i betänkandet lovar jag dig att hon kommer att se till att arbetet med ett lämnaprogram inte kommer att försvinna bort någonstans. När vi säger att vi står på offrets sida menar vi verkligen det, och vi kommer att fortsätta.
Jag lovar ledamoten detta. Ledamoten kan se framåt och då se att regeringen har gjort verklighet av det man har sagt om att stå på offrets sida.
2024-12-16 11:11:54
Camilla Rinaldo Miller
Fru talman! Alla som anstränger sig, oavsett bakgrund, ska kunna lyckas i livet. Det är inte bara avgörande för individen utan också för Sveriges framtid. Det finns inga som helst fördelar med ett tudelat samhälle. Ett tudelat samhälle är ett försvagat samhälle, som hindrar tillväxt och konkurrenskraft. Det gör oss också sårbara för yttre hot. Ett stort ekonomiskt utanförskap bidrar till tudelningen, försvårar för små och stora företag att växa och är kostsamt för vårt samhälle.
När andra politiska partier ser vissa människor som en belastning har vi som centerpartister grundsynen att människan är en tillgång för samhället. Alla kan och ska bidra på något sätt. Att alla människor hittar sin framtid gynnar tillväxten och lyfter Sverige som land. Men det är också en hjärtefråga för oss som liberala att alla ska vara fria och ha möjlighet att leva det liv de själva vill leva.
Oavsett postnummer, socioekonomiska förutsättningar och uppväxt ska alla få en chans att bli sitt bästa jag. Sverige har byggts av människor som genom utbildning och hårt arbete och genom frihet och företagande tagit chansen att skapa för sig och för andra.
För Centerpartiet innebär en livsresa att man kan välja det liv man vill leva och att man har förutsättningar att leva det livet, att man inte tvingas in på en utstakad väg utan kan vara med och forma sin egen resa. Det handlar om frihet men också om verktyg.
Alla ska få rätt verktyg för att kunna ta sig dit de vill i livet oavsett bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå, en funktionsnedsättning eller diagnos, ens postnummer eller fördomar i samhället ska inte avgöra vad som är möjligt och omöjligt.
Det spelar ingen roll om du är uppvuxen i Botkyrka, Tjärna Ängar, Finspång eller Vellinge. Politikens uppgift är att ge alla en chans och att ge individen friheten att ta ansvar för sitt liv och sin livsresa.
En del lyckas trots alla hinder som politiken satt upp, men det är alldeles för svårt.
För vissa grupper i samhället är det svårare att göra den här typen av livsresa. Steget in på arbetsmarknaden är statistiskt sett störst för utrikes födda kvinnor och unga män. Här sticker tyvärr Sverige ut negativt jämfört med många andra länder. Bland unga män är kort utbildningsbakgrund en avgörande orsak. Det är också en påtagligt hög andel unga män i glesbygd som är arbetslösa jämfört med unga män i storstäder. Sverige har fortfarande stora sociala och regionala klyftor.
För många utrikes födda är en misslyckad integration en grundorsak till att de inte lyckas skapa ett bättre liv för sig själva och sina familjer. Ofta är inte kraven tillräckligt skarpa eller möjligheterna tillräckligt goda. Det kan nästan kännas omöjligt att uppnå en plats på svensk arbetsmarknad, trots hårt slit.
I vissa fall är inte heller incitamenten för att ta första jobbet tillräckligt stora. I stället för tuffa krav och stora möjligheter erbjuds utlandsfödda lågintensiv språkutbildning, bidrag och en kölapp till några få ingångsjobb. Många lyckas ta sig förbi känslan av att inte vara behövd genom att kämpa sig igenom eftertraktade utbildningar eller starta egna småföretag, men det är inte självklart för vare sig utlandsfödda eller inhemskt födda.
Detta är såklart ett enormt slöseri. När integrationen lyckas är invandringen bra för både Sverige och den som kommer hit, men när integrationen misslyckas leder den till stora problem.
Vi kan konstatera att de senaste decenniernas brist på fungerande integrationsinsatser - oavsett regering -, i kombination med en stor invandring, har bidragit till ett utanförskap och ett parallellsamhälle, vilket har skapat kortsiktiga och långsiktiga samhällsutmaningar.
Risk för ökad kriminalitet, psykisk ohälsa, missbruk, otrygghet och grogrund för religiös fundamentalism och förtryck är några av de allvarligaste konsekvenserna. Brist på förståelse för svenska myndigheters uppdrag och arbete försvårar i sig också integrationsinsatser. Det riskerar därmed att stänga vägar till jobb.
Samtidigt behövs migration. Internationella utbyten främjar innovation och kreativitet och behövs för tillväxt och välstånd. Men de behövs också för kulturella utbyten så att man slipper att äta den där spettekakan utan kan äta baklavan i stället.
Alla som kommer till Sverige ska mötas med öppenhet och tydlighet om vad samhället förväntar sig av var och en, och vad var och en kan förvänta sig av samhället. Integrationen har lyckats när den som kommit till Sverige är med och bidrar genom sysselsättning.
Det förutsätter vilja och drivkraft från individen som måste vara villig att göra sin del. Sverige har hitintills misslyckats med att ställa tydliga krav om att alla som kan arbeta också förväntas arbeta. Höga krav på individen måste dock kombineras med stora satsningar från det gemensamma, stora satsningar från samhället och stora satsningar från politiken.
I dag finns det alldeles för många människor i vårt land som känner att den svenska staten och det svenska samhället inte är till för dem, att de inte får vara en del av vår gemenskap oavsett vad de gör och oavsett hur mycket de kämpar.
Orsakerna är många. Det politiska samtalet och debatten här i kammaren om utanförskap bidrar dessutom nu till att förstärka både fördomar och känslan av att det finns ett vi och ett de. Det påverkas av hur vi behandlar och pratar om varandra. Men det är också en fråga om hur ledande politiska företrädare pratar om en del av den svenska befolkningen.
Främlingsfientlighet och rasism är ett hinder för att skapa en samhällsgemenskap, och de riskerar att föras vidare till nästkommande generation. En förutsättning för ett sammanhållet samhälle är att det finns en öppenhet bland människor som redan är en del av samhällsgemenskapen att inkludera nya personer.
Det gäller att den som har ett arbete, känner sig som en del av samhället, känner tilltro till det gemensamma systemet och blir en del av gemenskapen. Det gäller att det gemensamma vi:et inte handlar om etnicitet eller bakgrund, utan att det handlar om att man är med och bidrar.
Människor flyttar till Sverige av olika anledningar: för kärleken, för studier, för att arbeta eller för att man tvingats fly för sitt liv. Det finns ett samband mellan orsaken till att man flyttat till Sverige och hur snabbt man kommer in i arbete.
Den som kommit hit för att arbeta eller studera kliver rakt in i samhället och har redan innan flytten en sysselsättning i Sverige. Om man däremot flytt hit på grund av krig, förtryck eller förföljelse är det primära syftet med bosättningen att just få skydd. Integrationen och stegen mot arbetsmarknaden påbörjas först efter att man kommit hit.
Därför är det naturligt att det tar längre tid för flyktingar att komma in på arbetsmarknaden än vad det gör för exempelvis arbetskraftsinvandrare. I dag tar det dock alldeles för lång tid för flyktingar och deras anhöriga att komma in i det svenska samhället, lära sig svenska språket och bli en del av den svenska arbetsmarknaden.
Alla nyanlända flyktingar och deras anhöriga i åldern 20-64 år genomgår under de första åren en särskild integrationsinsats som kallas etableringsprogrammet. Hur lång tid det tar för flyktingar eller deras anhöriga att komma i arbete beror i stor utsträckning på utbildningsbakgrund.
Av dem som har en gymnasial eller eftergymnasial utbildning är ungefär hälften i arbete efter två till tre år. För dem som saknar gymnasial utbildning tar det betydligt längre tid. Efter 14 år i Sverige har färre än hälften kommit in på arbetsmarknaden. Det är ett politiskt misslyckande.
Sysselsättningen är lägst bland utrikesfödda kvinnor. En förklaring är att de flesta som invandrar är vuxna, vilket innebär att många skaffar barn i samband med att de kommit till Sverige. Studier visar att det är vanligt att kvinnor inom denna grupp tar huvudansvar för hemmet och barnen när de är små och att en lång föräldraledighet fördröjer och försvårar integrationen.
Fru talman! När regeringen ser människor som ett problem ser Centerpartiet människor som en tillgång. När regeringen satsar på verkningslösa åtgärder såsom återvandringsbidrag satsar Centerpartiet på jobb, språk och integrationssatser som gör att fler kan bli en del av den svenska samhällsgemenskapen.
(Applåder)
2024-12-16 11:14:01
Jonny Cato
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Ju fler utanförskapsområden vi har, desto sämre är det för Sverige. Det är dåligt för samhällets sammanhållning, det är dåligt för tryggheten, och det är inte minst dåligt och orättvist för de barn som tvingas växa upp i dessa områden. Trångboddhet, kriminalitet och dåligt fungerande skolor ger barn som inte valt sin omgivning sämre livschanser och därmed sämre möjligheter.
Problemet är inte nytt. Redan för 20 år sedan varnade Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, för den bristande integrationen och det stora utanförskapet. Men trots dessa varningar har samhället blundat för problemet och haft en övertro på att höga bidrag och olika typer av projekt ska kunna lösa utanförskapet.
Då var det svårt att få gehör för språkkrav. I dag pratar alla politiska partier om vikten av att kunna språket och att göra sig förstådd för att kunna ta del av det fantastiska vårt svenska samhälle erbjuder. Men det handlar också om en förståelse för vilka förväntningar och krav som kommer med erbjudandet. Sverige ska välkomna dig, men du ska också vilja välkomna Sverige.
Ett liv i utanförskap innebär inte bara otrygghet. Det handlar också om barn som inte ser sina föräldrar gå till jobbet eller barn som halkar efter i skolan på grund av bristande språkkunskaper. Det ger en skev bild av rättigheter och skyldigheter i landet.
Fokus på det svenska språket är centralt i integrationsarbetet. Även andra insatser behövs, men då behöver de riktas rätt med resurser där behoven är som störst. Då måste vi våga identifiera och adressera problemen.
Fru talman! Därför tog Liberalerna och regeringen redan i början av mandatperioden initiativ till att det skulle samlas in mer information och statistik om var behoven var som störst för att följaktligen kunna sätta in de största resurserna där.
Under hösten har Statistiska centralbyrån och Boverket presenterat en sammanställning av områden där utanförskapet är särskilt stort. Redan i början av 20-talet skrevs den första utanförskapskartan av kollegor till mig. Men de senaste åren har vi använt oss av fakta enbart om ekonomisk utsatthet och kriminalitet.
Det är otillräckligt. Den nya kartläggningen baseras på statistik. Det är skolresultat, arbetsmarknadsetablering, bidragsberoende, kriminalitet och trångboddhet men också attityder och demokratiskt deltagande.
Totalt bor 700 000 personer i dessa områden, varav drygt 170 000 är under 18 år gamla. Utanförskapsområde är inte längre ett storstadsfenomen, utan små kommuner som Perstorp i Skåne eller Lessebo i Småland har också en integrationsskuld att ta itu med.
För att vända utvecklingen i dessa områden krävs stora insatser. Det handlar inte minst om att säkerställa en bra skolgång. Därför gör regeringen en särskild satsning för att göra det attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna.
Regeringen har också tillfört stora resurser så att socialtjänsten ska arbeta sida vid sida med skolan med skolsociala team. Med utanförskapets karta kan insatserna bli mer träffsäkra.
Det kommer att göra skillnad med åtgärder som att ge möjlighet att förlänga etableringsinsatser i samband med föräldraledighet, obligatorisk språkförskola, att stärka civilorganisationer, extra resurser till dem som står längst från arbetsmarknaden och att ge kommunerna större ansvar för att leverera en bra sfi-utbildning. Men som vanligt i den här talarstolen vet vi att en fungerande förskola, grundskola och gymnasieskola är den allra viktigaste integrationsinsatsen för framtiden.
Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Likväl ser vi stora skillnader i ett liv beroende på om du har fötts till man eller kvinna. Det är orimligt och oacceptabelt. Det behövs absolut nya lagförslag för att komma till rätta med orättvisor. Men den kultur och strukturförändring som krävs är svårare att lagstifta om.
En jämn fördelning av makt är ett av riksdagens jämställdhetsmål. Jag tänker på den grupp av unga och framgångsrika kvinnor från organisationen Kvinna till Kvinna som besökte mig och några av mina kollegor här i riksdagen. Även tidigare ledamöter har här i kammaren tagit upp dem. De vittnade alla om svårigheterna med kvinnliga förebilder med utländsk bakgrund, både inom näringslivet och inom politiken. Politiken måste givetvis vara ett gott exempel och inte bara peka finger åt andra.
Ekonomisk jämställdhet är ett annat delmål. Men det är inte bara lönen utan även den livslånga inkomsten och fördelningen mellan män och kvinnor som vi måste komma åt. Vem tar ut flest vabdagar? Vem får lön efter sin utbildning? Vem får riskkapital till sitt företag? Och vem driver företag? Hur slår bodelningsreglerna egentligen? Ung Företagsamhet är en viktig organisation i våra skolor. Deras senaste rapport visar att företag som drivs under Ung Företagsamhets paraply är helt jämställda. Kunskap och förmåga att ta ansvar för sin egen ekonomiska situation är viktiga delar mot målet att könet inte ska avgöra din ekonomiska trygghet.
När det gäller jämställd utbildning halkar pojkarna efter i skolan och flickorna i arbetslivet. Bäst i skolan presterar flickor med utländsk härkomst. Enligt forskningen beror pojkarnas sämre resultat på en antipluggkultur, förväntan om framtida möjligheter och val av negativa mönster såsom datorspel i stället för rörelse och läsning. På sikt är det förödande att pojkar och män riskerar att inte se utbildning som den viktigaste vägen till ett fullgott liv i frihet. Här och nu är det upprörande att flickor presterar bäst i skolans ämnen. Men i arbetslivet finns det fortfarande skillnader som gynnar män just för att de är män. Mer struktur samt mer ordning och reda har visat sig gynna de allra svagaste pojkarna bäst. Liberalernas upprättande av kunskapsskolan med trygghet och studiero är en bra start. Från skärm till pärm kommer också att hjälpa till på resan mot en jämställd utbildning.
När det gäller jämställd hälsa skadar sig män och kvinnor blir utbrända. Det är en kraftigt förenklad bild. Samtidigt är vi säkert många som kan vittna om att det oftast är kvinnan som är hemmets projektledare och som tar ansvar för skolans utflyktsprogram, tar ansvar för sjuka och gamla föräldrar, ser till att luciakronan har batterier och ser till att julmaten passar alla. Det resulterade i fjol under julkraven i december i att 79 procent av de stressrelaterade sjukskrivningarna var kvinnor. Flexibel föräldraförsäkring, fokus på arbetsmiljö och en pågående samhällsdebatt är delar i ett stort pussel som ska få detta att fungera.
Mäns våld mot kvinnor måste upphöra. Det finns inget som begränsar en människas frihet så mycket som våld. För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på flera plan. Regeringens nya åtgärdsplan med 132 åtgärder med fokus på sex områden är ett steg på vägen.
Det viktigaste för att nå målet är det förebyggande arbetet - slaget som aldrig delas ut samt den psykiska terrorn och förföljelsen som aldrig blir av. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster, och i skolan måste det finnas diskussioner om machokultur och könsroller. När det första slaget är utdelat ska rättssystemet ta vid och ge hårda straff för förövaren. Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt i jämställdhetsarbetet. Det har varit en stenhård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister har drivit. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar.
När vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, när löneskillnader på grund av kön inte kan registreras och när alla oavsett uppväxtplats får leva sitt bästa liv, först då kan vi tystna.
(Applåder)
2024-12-16 11:25:13
Camilla Mårtensen
Fru talman! Jag vill ställa två raka frågor till ledamoten Camilla Mårtensen.
Tycker Liberalerna som ett liberalt parti att rösträtten ska dras in för vissa invandrare, som Ebba Busch har föreslagit? Och hur ser ledamoten på vad det skulle innebära för demokratin?
Min andra fråga kanske är simpel, men jag vill gärna få ett rakt svar på den. Är Liberalerna beredda att sitta i en regering tillsammans med Sverigedemokraterna?
2024-12-16 11:35:11
Leila Ali Elmi
Fru talman! Jag tackar ledamoten Leila Ali Elmi för frågan.
Det korta svaret på den första frågan är: Nej, rösträtten ska inte dras in för någon. Det vore förödande. Det är Liberalernas och min hållning.
När det gäller den andra frågan har vi också varit tydliga. Vi kommer inte att kunna sitta i en regering tillsammans med Sverigedemokraterna. Vår hållning i fråga om det är att vi har olika värdegrunder och att man måste kunna ta snabba beslut. En regering tar beslut dagligen, och det dyker upp nya saker. Man måste kunna lita på varandras företrädare. Där är vi inte.
Jag har inte hört någonting annat från min partiledning eller från min partistyrelse och inte heller från riksdagsgruppen.
2024-12-16 11:36:00
Camilla Mårtensen
Fru talman! Jag har ingen slutreplik, utan jag vill bara tacka Camilla Mårtensen för raka svar.
2024-12-16 11:36:53
Leila Ali Elmi
Fru talman! Jag tackar för raka frågor.
2024-12-16 11:37:04
Camilla Mårtensen
Fru talman! Jag får ändå börja med att säga att det är tuffa tider att vara liberal och att driva liberal politik, oavsett om man är centerpartist eller om man tillhör Liberalerna. Det är tyvärr få andra partier i denna kammare som ser fördelarna med en liberal politik. Det får man nog vara ärlig och säga.
Vi har i dag hört SD göra en, enligt mig, förskjutning i sin retorik om utrikes födda. Så går det när man ger Sverigedemokraterna inflytande. Då tar de ytterligare steg. Nu pratar de inte längre om integrationspolitik, utan nu pratar de om anpassningspolitik. Utifrån min liberala horisont skulle jag vilja beskriva det som att vi har rätt vidriga åsikter från Sverigedemokraterna här i dag.
Jag blev förvånad när jag i helgen stod och julbakade och det kom en flash på Omni där Liberalernas partiledare öppnade upp för att man måste kunna ompröva saker och att kunna öppna upp för att ompröva att Sverigedemokraterna ska ingå i en regering. Sedan såg vi en liten pudel några timmar senare.
Men det är detta som vi är många som har varit rädda för, alltså att det förr eller senare kommer att ske en omprövning. Detta är relevant, fru talman, för detta kommer att innebära att Sverigedemokraterna, precis som ledamoten sa, varenda dag i Regeringskansliet kommer att kunna driva på för en anpassningspolitik som ser till att spä på ett vi och ett dom.
Min fråga är därför: Kommer Liberalerna att göra som Johan Pehrson sa och ompröva sitt ställningstagande om SD?
2024-12-16 11:37:20
Jonny Cato
Jag påminner om att detta är en budgetdebatt med anledning av arbetsmarknadsutskottets betänkande. Jag vill uppmärksamma ledamöterna på att detta att man ska hålla sig till ämnet är något som talmän i olika debatter har refererat till. Detta är en budgetdebatt, och så länge ni håller er till detta kommer talmannen inte att ingripa. Om man går över till att debattera något helt annat kommer talmannen att ingripa, oavsett vem talaren är.
2024-12-16 11:39:30
Kerstin Lundgren
Fru talman! Tack, ledamoten Cato, för frågan! Jag tänker att jag måste svara på den även om den kanske inte har direkt med arbetsmarknadspolitik att göra.
Jag säger som jag gjorde i det tidigare replikskiftet: Nej, vi har inga planer på att ompröva detta.
Jag förstår vad ledamoten syftar på. Min partiledare är en resonerande man och har väldigt många goda egenskaper. Han förde ett resonemang om att politik alltid utvärderas. Vi har sett stora förändringar när det gäller Natomedlemskap, euron och annat.
Vi är en förening precis som Centerpartiet. Vill en merpart av våra medlemmar något annat kommer det att bli så, naturligtvis.
Men jag har aldrig i vår riksdagsgrupp hört någon ledamot vilja ändra vår ståndpunkt. Jag har inte hört vare sig vår partiledare eller vår partiledning någon gång säga något annat. Jag har inte hört någon från partistyrelsen säga det.
För mig skulle detta vara helt orimligt. Men vi lever ju i en medlemsstyrd organisation, så det kommer ju att finnas en diskussion. Men det finns absolut ingenting som tyder på att det skulle bli någon ändring här. Det är likadant i Jonny Catos politiska organisation. En merpart av era medlemmar skulle kunna säga att de vill sitta i regering med Vänsterpartiet efter nästa val.
2024-12-16 11:40:02
Camilla Mårtensen
Hade detta varit en partiledardebatt hade talmannen inte ingripit. Men nu vill jag vara tydlig. Om denna debatt fortsätter kommer jag att bryta och ge ordet till nästa talare för replik. Detta är en hållning som vi i talmanspresidiet har landat i. Vi ska inte ha en allmänpolitisk debatt, utan detta är en budgetdebatt med ett utgiftsområde som bas.
2024-12-16 11:41:40
Kerstin Lundgren
Fru talman! Jag respekterar detta. Jag ska gå in på sakpolitiken. Jag kan bara konstatera att jag det senaste året sju gånger här i kammaren har fått frågan varför vi vill släppa fram Vänsterpartiet i regeringsställning. Därför tyckte jag att den här frågan var relevant. Men jag ska absolut hålla mig till sakpolitiken.
Låt mig ställa några andra frågor. Tycker Liberalerna att vi ska byta från integrationspolitik till anpassningspolitik? Tycker Liberalerna att man ska anpassa sig fullt ut när man kommer till Sverige? Tycker Liberalerna att man till 100 procent ska ta seden dit man kommer? Tycker inte Liberalerna att vi kan bli bättre av kulturella utbyten?
Köper Liberalerna den förflyttning som Sverigedemokraterna har gjort här i dag, där man börjar tala om att människor från andra länder ska anpassa sig?
Som centerpartist tycker jag att vi ska ställa stenhårda krav på att man ska lära sig svenska språket och komma in på svensk arbetsmarknad. Men för mig spelar det ingen roll om man firar jul eller eid. Det spelar ingen roll om man äter baklava eller spettekaka. Men det spelar absolut roll om man har unkna värderingar om homosexuella och unken kvinnosyn.
Det Sverigedemokraterna menar är något mycket mer långtgående än det som jag tror att Centerpartiet och Liberalerna kan vara överens om, alltså att grundläggande värderingar om jämställdhet, hbtqi och så vidare gäller i Sverige. Det Sverigedemokraterna vill är något mycket mer långtgående. Och det kommer de att fortsätta att driva på för på samordningskansliet varje dag.
Tycker Liberalerna att SD:s nya anpassningspolitik är bra för Sverige?
2024-12-16 11:42:09
Jonny Cato
Fru talman! Vi ska absolut fortsätta att ha en integrationspolitik. Det är det som gör skillnad. Det spelar absolut ingen roll om man äter baklava eller spettekaka. Jag är inte förtjust i någondera, kan jag berätta.
Det har stor betydelse hur vi använder ord och vad vi förväntar oss. Vi har i det här landet en integrationsminister, Mats Persson. Vi kommer att fortsätta att bedriva den integrationspolitik som vi har gjort i många år.
Därmed tror jag alltså inte att vi har någon åsiktsskillnad över huvud taget när det gäller de lagar och regler som vi har angående jämställdhet, människors rätt att leva och älska vem de vill och annat. De ska efterföljas. Men huruvida man vill fira eid eller jul är fullständigt ointressant så länge man bidrar till samhället och sina medmänniskor.
2024-12-16 11:44:06
Camilla Mårtensen
Fru talman! Jag ska ställa några frågor till Camilla Mårtensen.
I regeringens budgetproposition kan man konstatera, vilket också regeringen gör, att det finns en väldigt stor skillnad mellan kvinnors och mäns genomsnittliga arbetsinkomster. Vi behöver inte gå in på siffrorna. Vi känner båda till dem.
När man sätter upp mål för jämställdhet är en stor ambition att det ska vara en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Men den stora inkomstskillnaden handlar inte bara om vilken lön man har utan om hur mycket man jobbar. Det är detta som avgör livsinkomsten. Det handlar om vem som tar ansvar för jobbet hemma.
Jag tyckte att Camilla Mårtensen i sitt anförande sa att det var väldigt mycket saker som vi inte kan få bukt med genom politiska beslut. Men det är faktiskt inte sant.
Bengt Westerberg är väl en bekant person? Han var väldigt stolt över pappamånaden, och det har blivit fler pappamånader efter hans tid. Ett sådant politiskt beslut där man säger att papporna också ska vara hemma bidrar också till att man förändrar värderingar. Jag tänker att Camilla Mårtensen borde ha fler förslag på hur man ska komma till rätta med differensen här.
2024-12-16 11:45:19
Ciczie Weidby
Fru talman! Det har Ciczie Weidby alldeles rätt i. Föräldraförsäkringen är ett kraftfullt instrument som vi ska ta vara på. En sak som den här regeringen har gjort är att se till att dubbeldagarna har blivit fler, det vill säga att båda föräldrarna kan dela på den första tiden hemma. Det tror jag är ett steg i rätt riktning.
Men med detta sagt skulle jag och Liberalerna gärna ha velat förändra föräldraförsäkringen och gå mot en individuell föräldraförsäkring. I den konstellation vi sitter med i i dag finns inte möjligheten att genomföra den typen av politik. Jag tror inte heller att den finns i kammaren totalt sett. Men föräldraförsäkringen är absolut en viktig sak här.
Något annat man skulle kunna göra handlar om anhörigstöd till alla dem som tar hand om sina sjuka och skadade anhöriga, vilket ofta också är kvinnor. Visst finns det lagförslag att driva igenom.
Vi har inte lyckats driva igenom detta med föräldraförsäkringen under den här mandatperioden, men jag hoppas att man kommer att fortsätta att se över detta framöver.
2024-12-16 11:47:35
Camilla Mårtensen
Fru talman! Det är alltid spännande att höra att Liberalernas grundvärderingar när det gäller vad som är individens ansvar och faktiskt också när det gäller vad som är samhällets ansvar ganska ofta inte skiljer sig från de hemska socialisternas grundvärderingar. Vi har historiskt sett stått för många gemensamma frihetsreformer som gör att alla människor har rätt och möjlighet att förverkliga sig själva och att man kan fördela saker på ett bra sätt mellan individer och samhället.
Jag ska inte reta upp fru talmannen med att prata om någonting som inte har med den faktiska budgetdebatten att göra, men det är intressant att Liberalerna har flera förslag som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Ändå är det aldrig någon tvekan om att man ska vara i den borgerliga politiken, när man skulle kunna göra så mycket bättre saker på riktigt. Man skulle kunna lägga fram både budgetförslag och faktiska förslag i utskott och så vidare för att göra skillnad. Man skulle kunna låta prestigen stå vid sidan om och göra politik på riktigt.
2024-12-16 11:48:52
Ciczie Weidby
Fru talman! Så där är det ju. Ingen av oss här i kammaren har 50 procent, i alla fall inte under överskådlig framtid. Vi har valt den borgerliga sidan, för där tror vi att vi får mest genomslag för de frågor som sedan borgar för de andra, det vill säga jämställdhet och trygghet. Vi tror att vi på den borgerliga sidan kommer att komma längre med kriminaliteten, lyckas bättre med integrationsarbetet, kunna ha en energipolitik och ekonomisk politik som gör att hushållen inte krackelerar och kunna ha en köksbordsvänlig klimatpolitik där vi faktiskt får med folket på att göra de nödvändiga förändringarna i den gröna omställningen. Därför har vi valt att samarbeta på den borgerliga sidan.
Ja, vi är ett borgerligt parti som tror på individen och individens möjlighet att skapa sin frihet. Där skiljer vi oss.
2024-12-16 11:50:19
Camilla Mårtensen
Fru talman! Jag bor i Angered - ett område där människor från världens alla hörn bor och arbetar sida vid sida, ett område med runt 55 000 invånare. Majoriteten i Angered gör precis det som förväntas: De arbetar, studerar och har drömmar och ambitioner, precis som alla andra. Men ändå får vi dagligen höra att vi är en belastning för samhället.
Vi har en regering som undviker att tala om de verkliga problemen: ojämlikheten och segregationen. I stället riktar de fokus på var människor kommer ifrån. Sverigedemokraterna pratar om importerade problem, och det är inte längre bara de som använder den retoriken - hela Tidögänget har tagit efter.
I Tidöavtalet pekar man på en kravbaserad integrationspolitik, där människor som kommer till Sverige ska ta ansvar för att bli en del av det svenska samhället. På ytan låter det rimligt att den som lever här ska göra sitt bästa för att integreras. Men för att bli en del av ett samhälle krävs att dörren till det samhället är öppen. Den dörren håller denna regering på att stänga.
Anmälningsplikt, registrering av invandrares åsikter, indragen rösträtt, förslag om att utesluta vissa människor från välfärden och återvandringsbidrag - alla dessa förslag har en sak gemensamt: Syftet är att få invandrare att känna sig ovälkomna, inte att skapa integration.
Faktum är att de flesta som invandrat till Sverige redan anstränger sig hårt för att bli en del av samhället. Vi är en del av samhället. Du ser oss i äldreomsorgen, i kollektivtrafiken och bakom kassan på Ica. Du ser oss i samhällsbärande yrken, på stora scener och i Sveriges riksdag.
I dag ser vi fler utrikes födda i arbete än någonsin tidigare. Antalet hushåll beroende av bidrag har minskat tio år i rad. Integrationen går dessutom snabbare för dem som kommit till Sverige de senaste åren. Titta bara på ensamkommande flyktingar! Av dem som fått stanna genom gymnasielagen eller på andra grunder är det åtta av tio som arbetar i dag.
Fru talman! Samtidigt ser vi att ojämlikheten växer, barnfattigdomen ökar, gängkriminaliteten är ett allvarligt samhällsproblem, rasismen breder ut sig och tilliten mellan människor minskar.
Vad gör då regeringen åt detta? De försämrar integrationsmöjligheterna. Trots att de ständigt pratar om att upprätthålla arbetslinjen gör de nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken, vilket gör det svårare för människor att komma in på arbetsmarknaden. Det förebyggande arbetet - som handlar om att minska klyftor, stötta unga och bryta utanförskap - avfärdas av Sverigedemokraterna som "flumprojekt".
Det handlar om att ge barn en trygg skolgång med behöriga lärare, om fritidsgårdar och aktiviteter för unga, om fler socialsekreterare som kan stötta barn och familjer i utsatta situationer och om att skapa sammanhang där unga får möta trygga vuxna som tror på dem. SD avfärdar detta som "saft-och-bulle-politik". Men låt mig vara tydlig: Dessa satsningar är grunden för ett tryggare, starkare och mer jämlikt samhälle.
Att skapa jämlikhet är inte ett "flumprojekt". Det är kärnan i den svenska gemenskapen - ett Sverige där alla, oavsett bakgrund, kan känna sig som en del av helheten. Det är så vi på riktigt bryter segregationen, minskar kriminaliteten och skapar framtidstro.
Fru talman! Miljöpartiet vill att alla människor i vårt samhälle ska känna sig värdiga och få möjlighet att komma till sin rätt. Därför föreslår vi konkreta åtgärder för att förstärka integrationen: Vi vill individanpassa etableringsprogrammet, inrätta ett nationellt center för samhällsorientering och ge medborgarkontoren en central roll i integrationsarbetet. Integration är ingen engångsinsats; det är en pågående process.
Fru talman! Många av de samhällsproblem vi ser i dag, särskilt gängkriminaliteten, har sin grund i ojämlikhet och segregation. Sverige behöver ta dessa problem på allvar. Därför vill Miljöpartiet inrätta en ny och förstärkt myndighet för att bekämpa segregation. Den ska kunna genomföra djupgående analyser, stödja lokala initiativ och utveckla långsiktiga handlingsplaner tillsammans med kommuner och andra aktörer. Med ekonomisk och politisk uppbackning säkerställer vi att arbetet mot segregation blir målmedvetet, effektivt och långsiktigt.
Fru talman! Skillnaden mellan SD-regeringen och Miljöpartiet är tydlig: Vi tror inte att man kan bygga ett välmående samhälle på hat, misstro och splittring. Vi stänger inte dörren till integration och sammanhållning. Vi vill skapa ett bättre Sverige - ett Sverige som håller ihop.
Med det sagt, fru talman: Jag deltar inte i detta beslut. Miljöpartiets ståndpunkt framgår tydligt i vårt särskilda yttrande.
(Applåder)
2024-12-16 11:51:34
Leila Ali Elmi
Fru talman! Jag deltog nyligen i en interpellationsdebatt om våld mot kvinnor. Där fick jag frågan om jag var nöjd med en situation där i snitt 15 kvinnor om året mördas av sin nuvarande eller före detta partner. Kanske är det just därför jag står här i talarstolen, och kanske är det just därför jag har valt att engagera mig politiskt: för att jag inte är nöjd.
Av samma anledning vill jag också yrka bifall till utskottets förslag till beslut i utgiftsområde 13. Den gemensamma budgeten från Sverigedemokraterna och regeringen är nämligen ett steg i rätt riktning för att få Sverige på rätt köl igen. Jag och Sverigedemokraterna kanske inte håller med om allt. Det är alltid en fråga om förhandlingar. Men det går åt rätt håll för en förbättrad jämställdhet.
Jämställdhet - vad betyder det ordet egentligen? I ordböcker står det att det ska råda jämlikhet mellan kvinnor och män. I politiska sammanhang brukar det definieras som att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Följdfrågan blir då hur vi mäter jämställdhet. Hur vet vi om kvinnor och män har just "samma makt att forma samhället och sina egna liv"?
År 2006 antogs de jämställdhetspolitiska delmålen under ledning av den dåvarande statsministern Göran Persson från Socialdemokraterna. Till dessa mål antogs även ett antal indikatorer, bedömningsgrunder, för att kunna mäta om man uppnått jämställdhet eller inte. Det är i princip samma indikatorer vi ser i budgeten i dag som vi såg då, för snart 20 år sedan.
Vad är det egentligen man mäter? Är det om en individ har en fri vilja och inte är begränsad av sitt kön? Är det om individen har makten att styra sitt eget liv? Nej, inte alls faktiskt. Den fria viljan berörs inte över huvud taget.
Jämställdhet för mig är att kön inte ska spela någon roll, men enligt indikatorerna verkar det vara det enda som spelar någon roll. Är det lika många kvinnor som män i en styrelse? Är en mamma och en pappa hemma exakt lika mycket med sitt nyfödda barn? Det enda som bedöms är utfallet.
När man behöver en ny medarbetare till arbetsplatsen och kommentaren blir "Vi måste anställa en kvinna" eller "Vi måste anställa en man" borde den rationella följdfrågan rimligtvis vara: Det är väl ändå kompetensen som ska avgöra vilken person som ska anställas - man ska väl inte anställa någon baserat på vilket kön personen har? Men så mäter vi inte jämställdhet i dag.
En familj där pappan har möjlighet att arbeta hemifrån och därmed inte behöver vara föräldraledig på papperet utan mamman kan ta ut mer föräldraledighet så att de kan vara hemma tillsammans med sitt barn - extremt ojämställt, så kan vi inte ha det. Det ska vara 50/50 på papperet - annars är det inte jämställt. Hur verkligheten ser ut är sekundärt. Det ska vara fler öronmärkta dagar till respektive förälder och fler åtgärder för att tvinga fram ett utfall. Familjens fria vilja är oväsentlig.
Fru talman! När vi nu diskuterar jämställdhet är det således avgörande att vi klargör vad vi faktiskt menar och hur vi mäter framgång. Vi kan inte och ska inte låta jämställdhet reduceras till att vara en fråga om kvantitativa mått eller könsfördelning.
Det är inte antalet män eller kvinnor i en viss position eller på en arbetsplats som avgör om ett samhälle är jämställt, utan det är huruvida båda könen har samma förutsättningar att nå dit och att det är som det sägs i målet, att man har makten att styra över sitt eget liv och inte reduceras till ett könskollektiv.
Jag och Sverigedemokraterna välkomnar därför den utredning som tillsattes i november om en översyn av de jämställdhetspolitiska delmålen. Jag vill därför ta tillfället i akt att skicka en uppmaning till regeringen, som har initierat denna utredning, om att de även ska se över de indikatorer som används för att bedöma huruvida ett område kan anses jämställt eller ej och där skifta fokus från utfall till förutsättningar.
Fru talman! Nu när vi har pratat lite om hur jämställdhet borde bedömas kan vi gå över till att prata om ett av de största hindren för jämställdhet i vårt samhälle, vilket jag nämnde inledningsvis i mitt anförande, nämligen mäns våld mot kvinnor.
Enligt Brottsförebyggande rådet uppger 7,7 procent av alla vuxna kvinnor att de någon gång har utsatts för sexualbrott. 7,7 procent är ungefär 300 000 kvinnor. Varje år anmäls omkring 50 000 fall av våld i nära relationer.
Detta våld är inte bara ett hot mot den enskildas trygghet utan också en ekonomisk börda för samhället. Kostnaderna för det relationsbaserade våldet uppskattas enligt vissa undersökningar till 2,7-3,3 miljarder kronor årligen. Det är pengar och resurser som hade kunnat användas till att exempelvis förstärka välfärden men som i stället måste användas till att hantera konsekvenserna av det oacceptabla våldet.
Ofta möts vi av rubriker om män som utövat våld mot sina partner, och det är ingen överdrift att säga att mäns våld mot kvinnor är ett av vår tids största samhällsproblem. Men när det gäller det motsatta - män som blir utsatta för våld av kvinnor i nära relationer - diskuteras det sällan, trots att det också är ett omfattande problem.
Enligt Brottsförebyggande rådet har nästan 29 procent av befolkningen någon gång blivit utsatt för våld i en nära relation. Bland dessa uppgav 35 procent av kvinnorna och över 20 procent av männen att de blivit utsatta för våld specifikt i en kärleksrelation, vilket i runda slängar motsvarar 500 000 kvinnor och 300 000 män. Ändå möts män ofta av tystnad och i vissa fall rent av av skepsis.
Vi vet att det grova våldet i nära relationer betydligt oftare drabbar kvinnor. Det är kvinnor som syns på våra akutmottagningar. Det är kvinnor som möter vården med synliga skador. Och som jag nämnde i inledningen av mitt anförande: I genomsnitt 15 kvinnor per år mördas av en nuvarande eller tidigare partner.
Många män som drabbas känner att de inte blir tagna på allvar och har svårt att få stöd. Samhällets bild av män som starka och oberoende gör att de sällan ses som offer. Detta inkluderar självfallet också våld i samkönade relationer - en utsatthet som alltför ofta riskerar att förbli osynlig i debatten. Oavsett vilken typ av relation det handlar om måste vi säkerställa att den som söker hjälp möts av förståelse och respekt.
Sverigedemokraterna välkomnar därför den pågående översynen av benämningen av det sjätte delmålet. Mäns våld mot kvinnor ska på intet sätt förringas, men vi behöver säkerställa att ett sådant mål tydligare innefattar även kvinnors våld mot män och våld i samkönade relationer. Vi vill ha ett inkluderande mål, inte ett exkluderande mål.
Det hedersrelaterade våldet och förtrycket är en helt annan dimension av hela frågan, något som inte kan eller får förväxlas med mäns våld mot kvinnor. Min partikollega Sara Gille kommer därför att adressera dessa frågor specifikt i sitt anförande lite senare i debatten.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag passa på att önska våra talmän med tillhörande tjänstemän såväl som mina riksdagskollegor i alla partier en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att denna budget blir en julklapp inte bara för alla som kämpar för jämställdhet utan också för dem som drömmer om ett samhälle där frihet och trygghet är en självklarhet för alla.
(Applåder)
2024-12-16 11:57:43
Michael Rubbestad
Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande!
Kommentarerna att det går åt rätt håll och att budgeten är ett steg i rätt riktning, som Sverigedemokraterna anser, får mig att reagera. När budgeten för 2025 presenterades tidigare i höstas var reaktionerna både starka och samstämmiga: Rika män när de stora vinnarna på regeringens budget.
Alla medier, nyhetssändningar, ekonomer, politiska kommentatorer och ledarsidor beskriver fördelningsprofilen på samma sätt: De rika männen är de största vinnarna. Vi kan även se denna fördelningsprofil i budgeten. Sex av tio kvinnor känner att de av ekonomiska skäl inte kan skilja sig, men det var innan budgeten träder i kraft.
Jag hörde i ledamotens anförande att det behövs pengar till välfärden. Då vill jag fråga: Är man nöjd med fördelningsprofilen när halva reformutrymmet går till skattesänkningar som främst gynnar rika män?
2024-12-16 12:05:38
Sofia Amloh
Fru talman! Tack så mycket, Sofia Amloh, för frågan!
Det är de facto så att det satsas nästan 800 miljoner kronor på detta område. Det är en historiskt hög nivå - den har aldrig varit så hög. Under alla de år som Socialdemokraterna har varit med och styrt Sverige har vi aldrig ens varit i närheten av de summorna, så det görs väldigt mycket.
Det har avsatts betydande resurser för att stärka stödet till kvinnojourer och skyddade boenden genom nationella och regionala resurscentrum, som såklart ska finnas oavsett var man bor. Sedan finns regeringens åtgärdsprogram, som jag tror innehåller 132 punkter för att få bukt med mäns våld mot kvinnor och det som är kopplat till det. Vi har pratat om språkutbildning, integrationsförskolor och en mer förebyggande socialtjänst. Det finns hur många åtgärder som helst.
Rika män nämndes också. Det är en retorik som vi har fått höra återkommande från Socialdemokraterna. Vi vet ju att de där rika männen kan vara en pappa i en familj som arbetar som polis. Det kan också vara kvinna som arbetar som undersköterska inom vården. Huruvida man anser sig vara rik eller inte är upp till den enskilda individen, men jag vill ändå påstå att det är en budget som gynnar alla.
2024-12-16 12:07:06
Michael Rubbestad
Fru talman! Det är inte bara Socialdemokraterna som säger att det är en sådan fördelningsprofil i budgeten, utan det står i budgeten. Det är ju inte något som vi har hittat på, utan det är allas bedömning, som jag precis beskrev.
Att alla skulle gynnas av budgeten är för mig otroligt främmande att höra. Vi ser ju att det är kvinnor, framför allt arbetarkvinnor, som betalar det absolut högsta priset för den fördelningspolitik som Sverigedemokraterna och regeringen bedriver. Dessa kvinnor betalar med sin hälsa. Det är den enda grupp i samhället som faktiskt backar i livslängd, därför att de har dåliga arbetsvillkor och alldeles för mycket stress som leder till oerhört många sjukskrivningar.
Samtidigt sätter man välfärden på svältkur. Då kan man använda 10, 20 eller 30 miljarder till skattesänkningar, som så uppenbart ytterst gynnar rika män.
Jag tycker mig höra att ledamoten är nöjd med att det är denna fördelningsprofil vi kan förvänta oss, och jag är inte speciellt förvånad; detta är Sverigedemokraternas politik. Men, fru talman, jag vill uppmana dem att tänka om. Vi kunde ha använt alla dessa miljarder till att investera i välfärden eller i kvinnofriden, för att göra skillnad där. Men detta är något kvinnorna här i landet bara får drömma om så länge Sverigedemokraterna är med och styr.
(Applåder)
2024-12-16 12:08:22
Sofia Amloh
Fru talman! Sofia Amloh talar om att investera i kvinnofriden - okej. Vi kan titta lite på utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet och på avvikelser från Socialdemokraterna. På vilket sätt prioriterar Socialdemokraterna annorlunda, om man nu anser att det här budgetförslaget inte är speciellt bra? Vi börjar med att titta på Särskilda jämställdhetsåtgärder - 0 kronor i avvikelse. Det är varken en krona mer eller en krona mindre, utan man tycker att detta verkar bra. Vi går vidare till Jämställdhetsmyndigheten - 0 kronor i avvikelse. Detsamma gäller Bidrag för kvinnors organisering.
Faktum är att vi när vi tittar på hela detta budgetområde ser att det finns en liten satsning på åtgärder mot utanförskap, men i övrigt står man i princip bakom detta förslag till budget. Det är alltså ganska magstarkt av ledamoten att sedan stå här i talarstolen och låta som att man vill driva en helt annan linje, när så inte är fallet. Det är en sak att stå och säga något, men ni måste också gå från ord till handling. Det är detta Sverigedemokraterna gör, tillsammans med de andra partierna i Tidösamarbetet.
Vi har en budget som kommer att förbättra för Sverige, och det gäller alla. Det är inte konstigare än så. Det säger sig självt att skattesänkningar bidrar till att man får mer pengar i plånboken. Mer pengar i plånboken bidrar till en starkare köpkraft. Och detta leder i sin tur till fler arbeten och till att Sveriges ekonomi kommer igång. Som tidigare nämnts i detta replikskifte har vi haft en inflation som äntligen har börjat brytas.
Jag tror att jag stannar där. Jag hade egentligen kunnat fortsätta hur länge som helst, men jag tror inte att det leder någonvart.
2024-12-16 12:10:14
Michael Rubbestad
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag vill minnas att ledamoten ganska ofta har en analytisk ingång till frågan om jämställdhet, och det tycker jag är bra och intressant. Sedan må vi ha olika åsikter om hur man hanterar de slutsatser som ledamoten drar av denna analys.
Sedan 2006 har vi haft jämställdhetspolitiska delmål. Naturligtvis är det bra att man ser över om vi mäter på ett effektivt sätt. Jag tycker att det är bra att en utredning ser över effektiviteten i delmålen - kanske ska man ändra indikatorer. Men det jag vänder mig emot i ledamotens analys är uppgivenheten. Man säger att resultatet av dessa indikatorer inte är något värt, för det är bara volym som mäts och inte den fria viljan. För det första tänker jag att den fria viljan kanske inte går att mäta. Och frågan är: Ska vi styra den fria viljan?
Men det är viktigt att göra något åt utfallet, om vi ser att indikatorerna leder till faktisk ojämställdhet, vilket de gör när det gäller ekonomisk jämställdhet. Vi vet att föräldraförsäkringen är den största boven när det gäller ekonomisk ojämställdhet i en kvinnas liv, ur ett livslångt perspektiv. Det finns ingen tvekan. Ändå säger man att vi inte ska styra människors fria val.
Förutsättningar är inte samma sak som förväntningar. Jag undrar lite hur Sverigedemokraterna anser att vi ska komma åt detta. Det finns en förväntan, från samhälle, medmänniskor och arbetsliv och kanske ibland hos människor själva, om att man ska göra på ett visst sätt, även om det finns förutsättningar för att göra på ett annat sätt. Hur ska vi komma åt detta på riktigt?
2024-12-16 12:11:50
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är glädjande att höra att Centerpartiet också tycker att det är bra med en översyn av de här målen och även indikatorerna. Sedan får vi se vad detta landar i. Där kanske vi inte alls är lika överens längre.
Ska vi styra den fria viljan? Nej, verkligen inte. Hela Sverigedemokraternas politik syftar till att säkerställa just den fria viljan.
När det gäller utfallet gör jag bedömningen att människan generellt sett är väldigt klok. Jag tror att vi kommer att få ett naturligt utfall som är ganska bra, så länge det bygger på den fria viljan. Om kvinnor inte är intresserade av att söka sig till snickaryrket ska vi väl inte bråka om det, om det nu är 96 procent män som arbetar i yrket. Men om kvinnor vill arbeta som snickare men inte kan göra det på grund av normer, värderingar och förväntningar är det ett problem, och där behöver vi göra något.
Så som systemet ser ut i dag brukar man prata om att det kommer att ta ungefär 250 år innan vi uppnår någon form av jämställdhet. Uppenbarligen måste vi göra något och förändra något. Jag tror också att vi behöver jobba väldigt mycket med normer och värderingar. Jag tror exempelvis att det behövs fler män i förskolan, för då får vi goda förebilder. Det handlar också om uppfostran i hemmet. Jag tror att om vi bara ger förutsättningarna kommer människan automatiskt att göra kloka val.
Ung Företagsamhet nämndes här, tror jag, och att könsfördelningen där är väldigt jämn. Mig veterligen är detta inte styrt på något sätt, utan det sker helt naturligt. Om vi bara skapar förutsättningar och ger rätt värderingar och möjligheter kommer alltså detta utfall naturligt.
2024-12-16 12:14:08
Michael Rubbestad
Fru talman! Jag undrar hur politiken ska ge rätt värderingar. Man kan verka för att uppnå ett samhälle med målet att alla ska vara jämlika och att jämställdhet ska råda.
Problemet här är dock att verkligheten gång på gång visar att det som ledamoten önskar inte uppfylls. Den fria viljan leder inte till jämställdhet i företag och bolagsstyrelser, i det statliga stödet till företag och tillväxt eller när det gäller den livslånga ekonomiska inkomsten. I stället leder den till en förfärligt stor skillnad i livsinkomst, flera miljoner, mycket på grund av föräldraförsäkringen. Frågan lämnas alltså obesvarad. Hur ska man göra för att ändra på detta? Den fria viljan räcker inte till.
Varken ledamoten eller någon annan har heller nämnt något om jämställdhetsintegrering, vilket är ett oerhört viktigt arbetssätt som har funnits i regeringars beslutsdokument och budgetar i årtionden - vilket också har lett till att det har stått i regleringsbrev att jämställdhetsintegrering är den metod som ska användas för att nå jämställdhet inom de olika politikområdena. Döm då om min förvåning när det i år faktiskt inte står något om jämställdhetsintegrering i till exempel regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen.
Jag skulle gärna vilja höra om ledamoten har något svar på varför det inte nämns. Det kan naturligtvis vara så att man via beslut i regeringen står bakom jämställdhet ändå, men av någon anledning har man inte sett det som så viktigt med metoden integrering utan har tagit bort detta, i alla fall i Arbetsförmedlingens regleringsbrev och kanske även i de andra. Ledamoten får gärna fundera lite och svara på den frågan, om han kan. Är jämställdhetsintegrering en bra metod, och varför står detta i så fall inte med i regleringsbreven?
2024-12-16 12:16:00
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Föräldraförsäkringen berördes lite grann. Jag vill ändå påstå att en ökad valfrihet i föräldraförsäkringen kommer att leda till en bättre jämställdhet. Vi har också sett att införandet av de så kallade dubbeldagarna gör att man är hemma mer, vilket i sin tur leder till att framför allt pappor tar ut fler föräldraledighetsdagar senare. Det kan också, precis som jag nämnde i mitt anförande, exempelvis vara så att man tack vare den arbetssituation man har kan arbeta mycket hemifrån, och då har man möjlighet att lämna över dessa dagar till sin partner. På så vis kan man vara hemma med barnet tillsammans. Ju fler dagar vi reserverar, desto svårare blir det egentligen att få till detta.
Jag är inte heller nöjd; det går alldeles för långsamt. Men jag tror inte att det nuvarande systemet, där man försöker tvinga fram ett utfall, heller funkar speciellt bra. Är man inte nöjd med vad valfriheten landar i tvingar man fram ett utfall. Jag tror inte på den lösningen. Jag är öppen för att diskutera andra typer av lösningar, men såvitt jag vet är det valfriheten som kommer att leda till att vi uppnår jämställdhet. Sedan behöver vi självklart hitta fler sätt att "tweaka" detta för att komma dit fortare.
Jämställdhetsintegrering, som det frågades om, leder ofta till renodlad könskvotering och styrning mot ett specifikt utfall. Det blir en form av omvänd diskriminering där man i någon mening undergräver meritokratins grundvalar, och jag ser det som någonting positivt att det är borta.
Jag är inte helt övertygad om att jämställdhetsintegrering är rätt väg att gå, utan vi satsar mer på en reformerad jämställdhetspolitik där individer och familjer får större frihet och ansvar och själva får forma sina egna liv. Det är en politik där man respekterar individens och familjernas självbestämmande.
Regeringen och Sverigedemokraterna kommer självklart att fortsätta att arbeta med jämställdhetsfrågan. Den står extremt högt på agendan, och som jag tidigare har nämnt är det historiskt höga belopp som avsätts för att förbättra jämställdheten. Men vi ser att det finns andra verktyg än just jämställdhetsintegrering för att nå dit.
2024-12-16 12:18:06
Michael Rubbestad
Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 13 i statens budget, som innehåller jämställdhet och diskriminering. Vi är i halvtid i mandatperioden. Vi debatterar regeringens tredje budget, och trenden är tydlig. Jämställdheten går bakåt, medan de rika, välbeställda männen blir de stora vinnarna när Tidöpartierna får bestämma.
Det är bara var tionde kvinna som anser att hon har fått det bättre, och löneskillnaderna ökar för första gången på 30 år. Regeringen och SD har passivt tittat på när inflationen och kostnadskrisen har slagit hårt mot hushållen. Det har framför allt slagit brutalt hårt mot hushåll som består av ensamstående kvinnor med barn.
I dag lever många kvinnor i Sverige under gränsen för Europas definition av fattigdom. En undersökning från Sveriges Makalösa Föräldrar visar att över 40 procent av de ensamstående föräldrarna har behövt låna pengar för att klara av familjens mest basala fasta utgifter. Andra undersökningar visar att sex av tio kvinnor känner oro för sin ekonomi om de skulle skilja sig. Skuldsättningen har ökat dramatiskt, och kvinnor sticker särskilt ut i statistiken från Kronofogden.
Parallellt har regeringen satt svensk välfärd såsom vård, skola och omsorg på svältkur.
Statsbidragen från staten har varit som små droppar i havet när kommuner och regioner ska lösa verklighetens utmaningar i mycket tuffa ekonomiska tider.
Detta har drivit fram en sjukvårdskris, en kris som beskrivs som den värsta sedan 90-talet. Den består av effektiviseringar, sparkrav, varsel och uppsägningar av personal. Konsekvenserna av den ekonomiska politiken låter inte vänta på sig. I en rapport från Försäkringskassan konstaterar man att kvinnor har en mer än fördubblad risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. Under 2023 stod stressrelaterade sjukfall för 21 procent av de totala utgifterna för sjukpenningen. Det är en ökning med 14 procent från föregående år.
Arbetarkvinnor, 48 procent av landets alla kvinnor, har halkat efter jämfört med alla övriga grupper under senare år. Det finns det gott om statistik som visar. Både Folkhälsomyndigheten och SCB har larmat om att arbetarkvinnor med lägst utbildningsgrad som enda grupp i samhället backar i livslängd. Det är landets undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare som har de absolut sämsta lönerna och arbetsvillkoren och den sämsta arbetsmiljön i Sverige.
Det borde vara självklart, men det behöver uppenbart poängteras: Vi löser inte de här strukturella problemen genom att sätta den offentliga sektorn på ekonomisk svältkur för att kunna sänka skatten för välbeställda män. Det är arbetarkvinnor med låg utbildningsgrad som betalar priset med ett förkortat liv. Då borde det väl vara uppenbart för alla var vi ska lägga skattepengarna?
Utöver detta nås vi av att kvinnojourer och socialsekreterare över hela landet larmar om att kvinnor som flyr från våld inte får plats på skyddat boende. Två år in i mandatperioden är det uppenbart att den här regeringen inte klarar av det mest grundläggande: att skydda våldsutsatta kvinnor och barn.
Redan i oktober nåddes vi av rapporter från flera håll om att pengarna är slut och att det inte kommer att kunna göras några ytterligare placeringar under året. Det är helt oacceptabelt att regeringen inte reagerar på dessa allvarliga signaler.
Regeringens underfinansiering av landets kommuner och socialtjänster kunde dessutom inte komma i ett sämre läge. Nyligen infördes en ny lag som innebär att det krävs tillståndsplikt för att driva skyddat boende i Sverige. Trots att detta innebär ökade krav på kommuner har finansieringen uteblivit.
Som om inte det vore nog har man dessutom lagt ned Sveriges Kommuner och Regioners, SKR:s, kvinnofridsprojekt, som har funnits just för att stötta socialsekreterare och verksamheter i omställningen.
Vi kan fortsätta i listan. När det gäller regeringens påstådda skifte att flytta fokus från förövare till brottsoffer larmar nu brottsofferjourer och stödplattformen för unga som utsätts för våld i nära relation, 1 000 Möjligheter, om att de har fått neddragna medel motsvarande hela 66 procent på två år.
Varje år utsätts tusentals kvinnor för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld och åter tusentals för än fler former av förtryck.
Det är inget som är en tillfällighet eller något som sker slumpmässigt. I de flesta fall är förövaren känd av samhället. Kvinnor har larmat och sökt hjälp för att försöka skydda sig själva och sina barn, och ändå mördas de av män.
Vi vet att våldet mot kvinnor blir som farligast när kvinnan vill lämna mannen, och det är då hennes liv är som mest hotat. Det är också uteslutande kvinnor som utsätts för det absolut grövsta våldet. Att då låta arbetet för kvinnofrid tyna bort och försvinna är inget annat än ett hån.
Fru talman! Samtidigt som regeringen sänker skatten på öl, snus och inkomster för alla som tjänar över 64 000 kronor minskar man stödet till ekonomiskt utsatta barnfamiljer och driver en politik för ökade inkomstskillnader mellan kvinnor och män. När välfärden kraftigt underfinansieras för tredje året i rad är det kvinnor i vården, skolan och omsorgen som tvingas till ökad stress och sämre villkor.
När regeringen dessutom monterar ned insatser för att stoppa mäns våld mot kvinnor genom att till exempel strypa utvecklingsmedlen till kommunernas kvinnofridsarbete är det många med mig som frågar sig varför.
Fru talman! Regeringen ger skattefria ISK-konton namnet fuck off-kapital och kallar det för en historisk jämställdhetsreform för kvinnor som lever i våld. Det är för mig helt vansinnigt. Jag lovar att feministiska pionjärer skulle vända sig i graven om de hörde detta.
Jag och Socialdemokraterna kan konstatera att jämställdheten aldrig kommer att vara viktigare för regeringen än möjligheten att sänka skatten. Sverigedemokraterna och SD-regeringen lägger nästan halva reformutrymmet på att betala skattesänkningar. Jag vågar knappt tänka på vilka viktiga jämställdhetsreformer man hade kunnat genomföra med så mycket pengar.
Fru talman! Utgiftsområdet behandlar också diskriminering. Det har kommit flera rapporter som beskriver den negativa utvecklingen. Det är fler som diskrimineras. Målet om ett samhälle fritt från diskriminering är längre bort än tidigare. Det som främst sticker ut är ökningen av diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning. Det är vanligast i skolan och på arbetsplatser.
Det är dock inte bara arbetsgivarna och skolan som ska bära ansvaret för de allvarliga signalerna om den utbredda vardagsrasismen. Det är hela samhället som konsekvent behöver sätta stopp för rasismen. Vi kan inte ha någon som helst tolerans för diskriminering, oavsett var den förekommer.
Tidöavtalet är ett tydligt politiskt projekt som handlar om att öka motsättningar, att ställa grupp mot grupp och att sätta människor emot varandra. Det är en politik som driver på rasism och diskriminering och som dagligen normaliseras och förflyttar gränserna för rasismen. Det börjar och slutar med oss som är politiskt ansvariga. Det handlar om vad vi gör i sak och vilken retorik vi har.
Fru talman! Det är djupt beklagligt att människor behöver fara illa i ett hårdare och kallare Sverige. Jag har inga förhoppningar om Tidöpartierna, men jag kan hoppas på att konsekvenserna av deras politik blir minsta möjliga. Jag som socialdemokrat drivs av övertygelsen att politiken ska göra det lättare och bättre för människor och att vår uppgift är att utjämna skillnaderna mellan kvinnor och män. De som redan är välbeställda i samhället behöver inte mer resurser. Det är de som bär samhället under dygnets alla timmar i mötet med bland annat patienter, barn och äldre som behöver resurserna mest; det är en vinst för oss alla.
Fru talman! Jag kommer inte att yrka bifall till något, då Socialdemokraternas förslag innebär en större ram för området. I vårt särskilda yttrande redovisar vi vår uppfattning om den politiska inriktningen.
(Applåder)
2024-12-16 12:20:20
Sofia Amloh
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
I ett jämlikt samhälle är du fri att älska vem du vill och vara precis den du är. Det duger och räcker. Det finns en plats åt alla. Det är ett samhälle där man kan lita på att man när man blir gammal fortfarande ses som viktig och värdefull. I takt med att vårdbehovet ökar kommer man att bli väl omhändertagen. Det är ett samhälle där alla barns förmågor tas till vara och tillåts utvecklas och där alla de barn som har stora behov av stöd får all hjälp de behöver innan deras föräldrar fullständigt går under. Föräldrarna ska kunna känna tryggheten att samhället kommer att träda in den dag då de själva inte längre finns där. Den hederliga människa som har jobbat ett yrkesliv och sedan blir sjuk ska kunna räkna med att stöd då finns.
Det är det här som vi arbetar för. Det som betyder något när vi lägger fram en budget är inte bara enskilda budgetposter utan helheten och det samhälle vi bygger en grund för när vi tilldelar medel och skapar incitament.
Regeringens jämställdhetsarbete fortsätter framåt, vilket också syns i denna budget. Bland annat höjer vi anslaget till Jämställdhetsmyndigheten. Vi förbättrar också finansieringsmodellen, så att den blir mer långsiktig och effektiv. Stödet till de nationella stödlinjerna för våldsutsatta stärker vi för att öka svarsfrekvensen. Stödet till utsatta för prostitution stärks. Ett nytt åtgärdsprogram för 2024-2026 har tagits fram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Arbetet med jämställdhetsintegrering fortsätter förstås även framåt.
Det jämlika samhälle som vi arbetar för kräver solidaritet. Vi måste tillsammans hjälpas åt att skapa resurserna. Då måste alla bidra, jobba och göra allt de kan. Men om man har levt i ett land där kvinnors plats är i hemmet och kommer till Sverige, där det i dag i många fall till och med är mer lönsamt att vara hemma än att ta ett jobb, är inte klivet in i arbetslivet särskilt självklart. Det handlar inte om var man kommer ifrån utan om vilka normer och värderingar man har växt upp med och vilka incitament och möjligheter som finns till förändring.
Det här vet vi, för Sverige är ett lysande exempel på att jämställdheten inte kommer av sig själv. Den är ett resultat av ett flertal väl genomtänkta reformer, såsom utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkring och inte minst att vi tog bort sambeskattningen av gifta par på 70-talet, vilket höjde värdet på kvinnors löner och gjorde det för dyrt att vara hemmafru. De kvinnor som då inte ville jobba, eftersom de hade vuxit upp med normen att det rätta är att vara hemmafru, mer eller mindre tvingades ut, och de som länge hade längtat efter att komma ut i arbetslivet fick äntligen det stöd som de behövde. Det är den reform som har fått allra störst påverkan på jämställdheten och kvinnors ekonomiska egenmakt.
Den här resan är mig veterligen alla partier stolta över i dag. Jag har åtminstone inte hört någon som drömmer sig tillbaka. Det är precis den resan vi behöver göra i dag igen, men nu för den nya tidens hemmafruar: de utrikes födda kvinnorna. Därför lägger vi stort fokus på språkinlärning, läsfrämjande insatser och studie- och yrkesvägledning för nyanlända och utrikes födda kvinnor. Vi satsar också stort på yrkesutbildningar och försöker på olika sätt att nå ut till utlandsfödda kvinnor, till exempel i den öppna förskolan.
Det som framför allt kommer att få en avgörande betydelse för den här gruppen, som nu står allra längst bort från arbetsmarknaden, är den bidragsreform som regeringen planerar att genomföra och som kommer att säkra att det alltid lönar sig att arbeta. Precis som på 70-talet måste det bli för dyrt att vara hemmafru i Sverige i dag. Det är en svunnen tid.
Det måste dock också lyftas fram att det finns en grupp som i mycket liten utsträckning får del av allt som vi gör och som det har pratats om här i dag. Framstegen är inte för alla. Samtidigt som arbetet har fortlöpt med att förbättra jämställdheten har ett parallellsamhälle som påminner om Sverige för flera hundra år sedan fått växa sig tillbaka genom importerat hedersvåld och förtryck.
De flickor, kvinnor, pojkar och män som utsätts för detta är den allra mest utsatta gruppen i vårt samhälle. De har ofta en hel familj och släkt emot sig. Detta är en egen fråga som behöver behandlas separat. Den är betydligt mer komplex än frågan om våld i nära relationer. Hedersvåld och förtryck är ett av våra största samhällsproblem i dag. Det är också starkt kopplat till gängkriminaliteten. Även om den moderatledda regeringen nu har tagit flera av de krafttag som tidigare fått vänta alldeles för länge finns det väldigt mycket mer att göra.
Avslutningsvis vill jag passa på att så här i juletid skicka lite hopp till den rödgröna oppositionen. Den moderatledda regeringen och dess samarbetsparti skapar nu grunden för ett mer solidariskt och jämställt samhälle. Och vet ni - Sveriges alla kvinnor, svenskfödda som utrikes födda, har mycket mer kapacitet än vad ni tror.
(Applåder)
2024-12-16 12:30:35
Merit Frost Lindberg
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
I regeringens budgetförslag finns det med ett förslag om exitprogram för prostituerade, någonting som är mycket välkommet. Det har blossat upp en diskussion i prostitutionsfrågan det senaste året, inte minst gällande skatt på prostitution. Frågan är aktuell, minst sagt, och det är mycket välkommet och efterlängtat. Då kan det tänkas att man faktiskt kommer att kunna betrakta prostitution för vad det är, nämligen mäns våld mot kvinnor och inget annat. Det är inte världens äldsta yrke. Det är världens äldsta förtryck. Dessutom är de drabbade väldigt ofta utsatta för människohandel. De har "människohandlats" hit till Sverige. De jobbar under ständig press och har en hallick som bestämmer om deras vardag och tar hand om deras pengar.
Det går inte att låta bli att i detta sammanhang också reflektera över det som har kommit upp det senaste året, nämligen frågan om skatt på prostitution. De pengar som de prostituerade får in beskattas alltså av Skatteverket, eller av regeringen.
Det här är för mig helt ofattbart. Det har förts många och långa diskussioner här i kammaren om detta. Vi har haft seminarier där vi har diskuterat det rent skattetekniskt, etiskt och moraliskt - hur kan man faktiskt ta ut skatt på pengar som kommer av en kriminell handling?
Staten ger med ena handen och tar med den andra. Man säger att man ska hjälpa människor ur prostitution och tar sedan in skatt på de pengar dessa människor tjänar.
Vad är ledamotens syn på detta med skatt på prostituerades inkomster?
2024-12-16 12:38:18
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga! Jag har noterat att ledamoten också har pratat om detta i medierna.
Jag delar absolut uppfattningen att prostitution inte alls är världens äldsta yrke; det är inget annat än ett fruktansvärt övergrepp. Det finns ingen annan inställning än att vi på alla sätt vi kan måste motverka detta. Jag hoppas att vi kan stå enade över partigränserna i dessa frågor, och jag kan inte tro att det finns någon annan vilja än att vi alla ska jobba mot detta.
Det är en av de delar som finns med i det åtgärdsprogram som vi också har uppdaterat för 2026, och vi stärker stödet till utsatta för prostitution.
Diskussionen om skatt på prostitution tror jag absolut kommer att fortsätta framöver. Det är en väldigt märklig diskussion på många sätt; jag kan dela den bilden.
Jag nöjer mig med det svaret. I den här budgeten och i mycket av det som vi har pratat om i dag tror jag att vi har tydliggjort att prostitution är något vi aldrig kan acceptera i vårt samhälle. Vi står nog väldigt enade i kampen mot detta.
2024-12-16 12:40:32
Merit Frost Lindberg
Fru talman! Det principiella i att ta ut skatt på prostituerades inkomster är så uppåt väggarna. Ska prostituerade skatta för dessa inkomster borde de också få göra avdrag för kondomer, glidmedel, hyra och resa till och från där de säljer sex.
Detta är helt orimligt, och jag noterade att ledamoten undvek frågan på ett fint sätt.
Jag är helt övertygad om att diskussionen kommer att fortsätta, men det som är så enerverande är att regeringen aktivt under hösten har fattat ett beslut att man inte ska göra någonting åt det här. Man ska alltså inte gå vidare med en utredning. Man ska inte fortsätta dialogen med Skatteverket, antar jag, om hur man kan komma undan det här stora problemet. Det kanske inte är så många som utsätts för det här i sin deklaration, men bara en är tillräckligt många. Signalen vi ger är helt uppåt väggarna.
En anledning som jag hörde var att kriminellas inkomster gynnas om man undantar den här gruppen från beskattning. Det blev jag ju inte gladare av. Ska de prostituerade, de utsatta kvinnorna, ta ansvar för systemet kring kriminellas inkomster och att dessa inkomster eventuellt ökar? Det var det fräckaste jag har hört!
Jag undrar återigen om ledamoten tycker att det är bekvämt att stå här och företräda en regering som har fattat dessa beslut när finansministern, som ju har Skatteverket under sitt fögderi, har stått här i kammaren flera gånger under detta år och kanske också under förra året och sagt att detta inte är rimligt och att man måste göra någonting åt det.
På vilket sätt vill ledamoten aktivt fortsätta diskussionen för att få till stånd en förändring?
2024-12-16 12:42:03
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Jag är inte bekväm. Jag är inte ett dugg bekväm med att stå här i dag och konstatera att kvinnor fortfarande mördas av sina män och att vi fortfarande lever i ett samhälle där hedersvåld och förtryck fortfarande tillåts breda ut sig. Jag är inte ett dugg bekväm med att män tjänar mer än kvinnor och att kvinnor gör mer hemarbete än män. Jag är inte heller bekväm med att kvinnor utsätts för övergrepp som prostitution.
Vi och regeringen kommer att göra allt vi kan för att komma till rätta med alla dessa problem. Som jag konstaterade är jag inte heller bekväm med att stå och prata om skatt på prostitution, för prostitution borde över huvud taget inte existera i ett samhälle som Sverige. Det är inte värdigt.
2024-12-16 12:44:08
Merit Frost Lindberg
Fru talman! Tack till ledamoten för anförandet, som dock väcker några frågor som jag tänkte passa på att ställa.
Varför monterar Moderaterna ned kvinnofridsarbetet i landet genom att strypa finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete? Efter 17 år får kommunerna inte längre några utvecklingsmedel för att bedriva just detta kvinnofridsarbete. Man skrotar de särskilda kvinnofridssatsningar som har funnits sedan 2021 för att stötta socialsekreterare och deras verksamheter över hela landet just mot mäns våld mot kvinnor.
Varför har man sett till att lägga ned den sista specialenheten hos polisen mot mäns våld mot kvinnor?
Varför fortsätter man nedmonteringen genom att underfinansiera skyddade boenden?
Varför lägger man inte fram färdiga förslag mot mäns våld mot kvinnor? Varför uteblir stödet till brottsoffer?
Varför fortsätter man inte att ge medel till det arbete som jag nämnt tidigare? Varför monterar man ned kvinnofridsarbetet?
2024-12-16 12:45:10
Sofia Amloh
Fru talman! Som tidigare konstaterats lägger inte Socialdemokraterna mer pengar i den här budgeten specifikt till detta än vad vi gör. Det vill jag börja med att påminna om.
Vi har på flera sätt visat hur vi jobbar med de här delarna, inte minst i det åtgärdsprogram som vi nu också har uppdaterat fram till 2026.
Jag lyssnade precis till ledamoten Amlohs anförande, där hon talade om kvinnors ekonomi. När vi pratar om jämställdhet och hedersvåld, som jag precis lyfte upp, vill Socialdemokraterna hellre prata om de rika Moderaterna.
Jag vänder mig väldigt mycket emot den bild man försöker skapa av att man är kvinnornas parti. Jag kommer själv från en bakgrund med en ensamstående mamma som städade på kvällarna och borde i så fall ha en ganska bra grund för att rösta på er. Men ni är ju ett låtsasparti för kvinnor. Jag tycker att ni lurar kvinnor. Ni står bakom de kvinnor som tjänar riktigt lite, säger ni. Men det ni inte talar om är att de är med och finansierar alla dessa bidrag till alla som inte jobbar.
Om vi i stället kan se till att fler jobbar, - som jag talade om i mitt anförande, och om vi räknar in alla dem som skulle kunna jobba i dag men som inte gör det, då kan vi prata om en helt annan budget för det här anslaget. Då behöver vi inte prata om de bidrag som Socialdemokraterna hela tiden återkommer till.
Vi tror väldigt mycket mer på kvinnor, men så fort en kvinna lyckas höja sin lön, då är Socialdemokraterna där och vill ta hela kakan för att finansiera dem som inte jobbar. Det finns ett glastak i er politik. Det är inte så att man får en klapp i ryggen som kvinna när det går bra, utan man ska hållas på mattan. Det är låtsaspolitik för kvinnor!
2024-12-16 12:46:49
Merit Frost Lindberg
Fru talman! Vi är alltså det parti som inte ger pengar till dem som jobbar.
Ni lägger halva reformutrymmet på skattesänkningar i stället för att lägga det på välfärden. För vet ni vad, fru talman - där finns det kvinnor som jobbar och sliter. De sliter i skolan, i matbespisningen och på äldreboendet. Det är de som behöver en bättre arbetsmiljö och bättre villkor. Det är de kvinnorna som skulle behöva alla de pengar som ni lägger på att sänka skatten, och det hade gjort en gigantisk skillnad.
Jag fick inte några svar på de frågor jag ställde på varför man gör en nedmontering, och jag gav sex tydliga exempel. Men jag vill bryta ned detta till en av dem där jag vet att ledamoten har haft en hög svansföring om att regeringen ska genomföra. Det gäller förslaget som redan fanns på bordet när regeringen satte sig på departementen, nämligen att kriminalisera psykiskt våld. Det skulle göras omgående.
Med tanke på att mäns våld mot kvinnor har lika stor prioritet, hävdar regeringen, jämfört med gängvåldet har det här förslaget tagit oerhört lång tid att hantera. Andra förslag och propositioner har forcerats igenom lagråd och remissinstanser. Varför tar det så lång tid att komma fram med den här propositionen till Sveriges riksdag?
(Applåder)
2024-12-16 12:48:58
Sofia Amloh
Fru talman! Vi har gjort en mängd förändringar lagmässigt för att stärka kvinnor och skydda kvinnor mot våld. Jag kan försäkra att även det här förslaget ska komma på sin plats.
Jag skulle vilja återknyta till det vi pratade om, nämligen hur kvinnor uppmuntras genom Socialdemokraternas politik. Jag nämnde att vi tog bort sambeskattningen på 70-talet. Det är något som jag förstår att många är stolta över. Det vi gjorde då var att göra det dyrare att vara hemma. Vi försöker göra precis samma sak nu med den bidragsreform som vi kommer att genomföra. Det är inte en hård politik, utan det är en politik där vi tror på kvinnor.
Jag skulle gärna vilja höra hur ledamoten resonerar om sambeskattningen. Var det fel steg att ta? Vad är det som skiljer den resan mot det vi nu gör för att få utlandsfödda kvinnor i arbete? De är också värda den jämställdhetsresan. Många av de åtgärder vi pratar om, skillnader i lön och hur man tar ut föräldraledighet, är inte ens en del i detta. De är hemma innanför fyra väggar och sköter precis allt. Det är nu deras tur att göra resan. Varför är inte det prioriterat för Socialdemokraterna?
2024-12-16 12:50:47
Merit Frost Lindberg
Fru talman! Jag noterar att vi blir färre och färre i kammaren. Vi har nu hållit på i fyra timmar, och jag lovar att jag ska vara koncis.
Låt mig ge en liten kommentar. Jag tyckte att det var spännande att höra den moderata ledamoten hylla så många socialdemokratiska reformer. Historiskt sett har allt som rör föräldraförsäkring, semester, borttagande av sambeskattning och så vidare knappast varit något som högern och borgarna har drivit på. I stället är de resultatet av politik under lång tid från arbetarrörelsens och Socialdemokraternas sida.
Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämlika länder, men det är också ett samhälle där vi dagligen ser hur jämställdheten hotas av borgerlig politik. Jämställdhet löser sig inte av sig själv, utan jämställdhet är en fråga om politiska beslut, om mod och om att välja rätt sida av historien.
Den borgerliga regeringen säger att de bryr sig om jämställdhet, men deras handlingar visar något annat. De har sänkt skatten för de rikaste, medan kvinnor, som oftast jobbar inom vård, omsorg och skola, står kvar med otrygga anställningar och dålig arbetsmiljö. Hur kan det vara jämställdhet när kvinnodominerade yrken fortfarande har lägre löner och sämre arbetsvillkor än mansdominerade?
Fru talman! När man sönderprivatiserar vår välfärd slår det alltid hårdast mot kvinnorna - både som anställda och som brukare. Det är kvinnor som får ta smällen när äldreomsorgen inte fungerar, när skolan dräneras på resurser och när vårdköerna växer. Borgerlig politik handlar om att göra välfärden till en marknad där vinsterna alltid går före människors behov.
Ekonomisk jämställdhet är nyckeln till riktig frihet. Men hur är det ens möjligt att prata om ekonomisk jämställdhet när kvinnors löner ständigt och jämt halkar efter, när kvinnors samlade arbetslivsinkomster aldrig ens kommer i närheten av männens inkomster och när kvinnors arbete i hemmet ständigt osynliggörs och aldrig värderas?
Den borgerliga regeringen vägrar helt att se sambandet mellan klass och kön. Vi i Vänsterpartiet ser det tydligt. Det är därför vi alltid kämpar för bättre villkor i kvinnodominerade yrken, för rätt till heltid och för en starkare gemensam välfärd.
Som jag sa tidigare är jämställdhet inte något som sker av sig självt. Det kräver handling, investeringar och en politisk vilja att skapa ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar, har samma möjligheter att leva sina liv.
Jag kommer aldrig att backa i kampen för ett jämställt samhälle, ett Sverige där vårdpersonal inte går på knäna, där kvinnors arbete värderas lika högt som mäns, och där varje kvinna kan känna sig trygg på jobbet, i hemmet och på gatan.
Fru talman! I Sverige ska ingen kvinna behöva leva i rädsla för våld i hemmet. Ingen kvinna ska behöva välja mellan sitt eget liv och tak över huvudet. Våldet mot kvinnor är en nationell kris, och kvinnojourerna är en av våra absolut viktigaste försvarslinjer.
Vi i Vänsterpartiet står upp för de ideella kvinnojourernas roll i samhället. Dessa organisationer har i årtionden burit ett enormt ansvar och gjort ett ovärderligt arbete för att skydda kvinnor och barn som flyr från våld. De drivs av engagemang och solidaritet, inte av vinstintresse.
Att låta privata aktörer bedriva kvinnojoursverksamhet innebär att fokus flyttas från kvinnans behov till vinstmaximering. Vad händer när skyddade boenden börjar spara in på personal, säkerhetsåtgärder eller stödinsatser för att öka lönsamheten? Vad händer när resurser som borde gå till terapi, juridisk hjälp och skydd tas ut som aktieutdelningar? Våldsutsatta kvinnor och barn förtjänar bättre än att deras trygghet blir en handelsvara. Dessutom riskerar privatiseringen att skapa ojämlik tillgång till stöd. Redan i dag är det stora skillnader i hur mycket resurser olika kommuner lägger på kvinnojourer. När privata företag får tillgång till marknaden riskerar situationen att bli än mer fragmenterad. Vi får ett lapptäcke av kvalitet och tillgång, där kvinnors möjligheter att få hjälp beror på vilka företag som har valt att etablera sig just där.
Kvinnojourerna lider redan av kronisk underfinansiering. Många ideella jourer får i dag kämpa för att hålla verksamheten igång. De är beroende av tillfälliga projektbidrag och kommunalt stöd som kan variera från år till år. Det gör det givetvis svårt att långsiktigt planera och erbjuda kvinnor och barn den trygghet och kontinuitet de behöver.
Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem - inte en affärsmöjlighet. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en grundläggande fråga om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är en kamp som kräver politisk vilja, inte marknadslogik. Privatiseringar och konkurrensutsättning av kvinnojourer är ännu ett exempel på hur borgerlig politik underminerar våra gemensamma lösningar på ett verkligt samhällsproblem som vi alla säger att vi vill ta tag i.
Fru talman! Eftersom Vänsterpartiet bland annat vill tillföra mycket mer medel till kvinnojourerna kan jag inte yrka bifall till en egen reservation till förmån för det, utan vi har lämnat ett särskilt yttrande till betänkandet.
Det här är mitt sista framträdande i talarstolen, och därför vill jag passa på att önska det hårt slitande kammarkansliet, som har fullt sjå med att vi talar rätt och gör rätt för oss, en fridfull och god röd jul och ett gott nytt år - och även till arbetsmarknadsutskottets kanslipersonal.
(Applåder)
2024-12-16 12:52:40
Ciczie Weidby
Fru talman! I dag debatterar vi det utgiftsområde i budgeten som heter Integration och jämställdhet. Inom det behandlas även diskriminering och utanförskap, och jag kommer i mitt anförande främst att prata om jämställdhetsfrågor.
Jag vill dock börja med att kraftigt protestera mot det uttalande vi tidigare hörde från en sverigedemokratisk ledamot. Ledamoten stod och bedömde andra ledamöter och sa: Ni verkar integrerad. Jag visste faktiskt inte att de av mina vänner som inte har svenskklingande namn behövde få godkänt av Sverigedemokraterna eller dess ledamöter för att få vara den de är. Jag är sorgsen över att det sägs, och jag är sorgsen över att före detta borgerliga partier samverkar med detta parti.
Centerpartiets mål för jämställdhetspolitiken är att stoppa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, stärka kvinnors ekonomiska egenmakt och säkra en jämställd och jämlik vård.
Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden, för en helhetssyn är avgörande. Annars kan det bli som under pandemin. I kriser visar det sig ju vad de system och strukturer vi har faktiskt går för. Jämför bara den andel företag som drevs av män kontra den andel som drevs av kvinnor - vilken fick mest krisstöd under pandemin? Vilka arbetsplatser fick mest stöd - de där det var flest kvinnor anställda eller de där det var flest män? Jämför också om det var mest kvinnor eller män som var hemma och vabbade under pandemin.
Jämställdhet kan inte stå tillbaka när övriga kriser ska bekämpas, och för att ändra det här måste vi ha strukturer som fungerar när vi inte är i kris. Har vi det i dag? Nej.
Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett stort problem. Det förekommer i hela landet, i alla åldrar och inom alla kategorier och samhällsklasser. Våldet drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. Vi vet att det anmäls 20 000 fall, kanske mer, av misshandel av en kvinna över 18 år där den utsatta är bekant med gärningspersonen, och vi vet att mörkertalet är stort. Vi behöver ta krafttag för att någon gång komma ifrån den dystra statistik som visar att det varje år är 15-20 kvinnor som slås ihjäl av en man som de har levt eller lever tillsammans med.
Kvinno- och tjejjourerna har naturligtvis unik erfarenhet av och kompetens i det här och gör ett ovärderligt arbete. De utgör ett viktigt komplement till kommuners och andra myndigheters insatser för att upptäcka och stoppa våld. Men det är det offentligas ansvar och skyldighet att se till att den här verksamheten finansieras, ingen annans. Det är bra att det tillkommer en satsning på NCK så att det aldrig kan vara upptaget när en utsatt kvinna ringer. Det är en mycket bra satsning av regeringen.
Fru talman! Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer, och vi vet att ett tydligt mönster är att män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Därför måste våld i ungas partnerrelationer motverkas. Det behövs särskilda insatser till de aktörer som jobbar med detta, och de som gör det behöver ett långsiktigt stöd. Varken killar eller tjejer i unga åldrar mår ju bra av det här, men det är tjejerna som på sikt riskerar att dö.
Jag hoppas slippa stå i den här talarstolen fler gånger och prata om finansieringen av Unga relationer, men jag är rädd att mina förhoppningar grusas. Just nu ligger ansökningarna hos Jämställdhetsmyndigheten, och stiftelsen 1000 Möjligheter, som driver den här verksamheten, vet fortfarande inte vilket bidrag de får för nästa år.
Jag förstår inte varför det är så svårt för regeringen att besluta om detta och säga att verksamheten ska bedrivas. Gör ett kontrakt och bestäm tillsammans med myndigheterna att man ska göra det här! Verksamheterna ska veta det från år till år, och stiftelsen 1000 Möjligheter ska inte själv behöva söka pengarna. Är inte arbetet mot våld i ungas relationer viktigare än så? Det är jättekonstigt.
Centerpartiet vill också införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer. Där är det avgörande att myndigheter som polis, socialtjänst, Skatteverket, ekonomiska rådgivare, sjukvård och psykiatri samverkar så att den som faktiskt vågar lämna en våldsam relation snabbt får det stöd som behövs.
Det är precis den verksamhet som bedrevs i Igor - jag kommer inte ihåg nu exakt vad förkortningen stod för, men det var en verksamhet som bedrevs av polisenheterna i södra Stockholm men som hastigt lades ned. Det var skamligt. Jag vet att polisen nu jobbar metodiskt och effektivt på ett annat sätt med att hitta förövare, men det förtar inte det faktum att brottsoffren snabbt måste få det effektiva stöd och den effektiva hjälp de förtjänar och behöver för att faktiskt överleva. I det ingår en lämnapeng.
Jag står helt bakom förslaget att den utsatta, det vill säga oftast kvinnan, ska få behålla lägenheten när man bryter upp från en relation. Det är jättebra, men det hjälper ju inte alltid. Dessutom är det ofta så att man först måste fly för att sedan kanske kunna flytta tillbaka till lägenheten. Måste man fly får man i dag själv betala för en ny lägenhet och för försäkringar, resor och nya abonnemang till både sig själv och barnen, trots att man flyr på grund av någonting som man inte har orsakat själv. Det är helt uppåt väggarna.
På något sätt accepterar vi det här i dagens samhälle - utom när det gäller män som vill lämna kriminella miljöer. Där finns det nämligen ett exitprogram. Det har funnits i många år, och i det ingår tre och ett halvt års strukturerat stöd i form av rehabilitering, sysselsättning, fritidsaktiviteter, studier och ekonomiskt stöd för att man ska komma ur den kriminella miljön. Då pratar vi alltså om någonting som den kriminelle faktiskt själv har valt att göra. Kvinnor får inget sådant stöd i dag.
Jag fick lite information från Liberalernas ledamot, som tyvärr har lämnat salen, om det lämnaprogram som regeringen så storstilat annonserade i somras. Vi har som sagt försökt hitta vad det finns för finansiering för detta, och jag hävdar fortfarande att regeringens lämnaprogram kort sagt består av mestadels befintlig verksamhet som man har paketerat om. Socialstyrelsen har visserligen fått i uppdrag att utreda en sammanhållen vårdkedja för de utsatta brottsoffren. Det är jättebra, men jag tycker inte att det räcker. Jag tycker att man redan i budgeten för 2025 hade kunnat avsätta de pengar som faktiskt behövs för att det ska gå att ta sig ifrån en våldsam relation.
Jag ska avsluta med min andra hjärtefråga, som har varit uppe i replikskiftena här. Människohandel för sexuella ändamål är i dag faktiskt den typ näst mest lukrativa verksamheten för gängen, fru talman. Den ökar också i kölvattnet av pandemin och framför allt kriget i Ukraina. Arbetet med att fånga upp de här människorna behöver växlas upp. Jämställdhetsmyndigheten som ansvarig myndighet bör få ett utökat ansvar och ett utökat mandat - ett riktat mandat.
Sverige når nämligen inte upp till sina åtaganden vad gäller att identifiera eller skydda brottsoffer. Det visar utvärdering efter utvärdering av det europeiska kontrollorganet Grevio. Vi får kritik. När man pratar med kommunföreträdare i dag inser man att de inte tror att de har offer för sexuell exploatering som är under 18 år i sina kommuner. De vet inte om att brottsoffren finns och har inte ens en benämning på dem - apropå statistik, att vara analytiskt lagd och att samla in kunskap för att sedan åtgärda ett problem.
Jag är tyvärr helt övertygad om att vi i alla kommuner har brottsoffer som är under 18 år men som inte finns i statistiken och därmed inte kan få det stöd de har rätt till.
Så kom då äntligen utredningen Ut ur utsatthet om ett exitprogram för kvinnor i prostitution. Detta är ytterst välkommet för att vi ska kunna se prostitution för vad det är, nämligen mäns våld mot kvinnor. Jag, och förmodligen även ni, får fortfarande frågan varför det är lagligt att sälja men inte att köpa sex. Det är inte så konstigt att folk tänker så, för det pratas ju inte om den här frågan. Inte ens när kändisar åker fast för sexköp, och man tycker att fönstret borde vara öppet för att faktiskt prata om vad detta handlar om, hjälper medieflödet till. Det landar inte rätt, utan det förmedlas tyckanden om att det väl inte var så farligt och att hon kanske ville själv.
Den här satsningen är alltså väldigt välkommen, men Centerpartiet vill ännu mer. Vi vill rikta den också mot unga, eller kanske till en början mot unga. Ska vi någon gång komma åt den onlineprostitution som finns måste vi tidigt rikta oss mot unga och deras användande av sajter som Onlyfans. Barn och unga är extra sårbara för sexförsäljning online, och vi måste göra allt vi kan för att nå dem.
Men visst är det konstigt - man ger med ena handen och tar med den andra. Jag säger detta med anledning av att man samtidigt beslutar att man inte ska göra någonting åt att Skatteverket tar ut skatt från prostituerade. Det tycker jag är märkligt. Från Centerpartiet kommer vi att fortsätta pinpointa denna fråga hela nästa år och ända tills vi har kommit fram till en förändring. Skatteverket kan inte hålla på så. Det måste regeringen tydliggöra, vilket ministrar också har sagt här i kammaren tidigare.
Jag deltar inte i beslutet utan hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.
(Applåder)
2024-12-16 13:00:18
Helena Vilhelmsson
Fru talman! Även i den här debatten, precis som i debatterna om utgiftsområde 10 och utgiftsområde 12, hörs att det ska löna sig att arbeta. Fortfarande är den egentliga frågan: Hur ska man ha råd att leva på sin lön?
Tidigare i denna debatt hörde jag att det handlar om valfrihet. Av någon typ av magisk händelse verkar kvinnor välja väldigt låga inkomster. Inte ett ord har jag hört från regeringens företrädare om hur vi ska uppvärdera kvinnors arbete så att man faktiskt får en lön man kan leva på.
Jag har också hört att tidigare socialdemokratiska regeringar skulle ha tagit kvinnors lönehöjningar ifrån dem. Vad man talar mindre om är att kvinnor med låga inkomster kommer att förlora pengar varje månad på den här regeringens budget. Det är en jämställdhetsfråga som vi skulle behöva tala om.
En kvinna med låg inkomst som arbetar heltid, till exempel som barnskötare, och som har precis den kapacitet Moderaternas ledamot var uppe och pratade om förlorar 500 kronor i månaden på den här regeringens budget. Hon får nämligen inte mer än drygt 100 kronor i jobbskatteavdrag och förlorar 500 kronor i månaden på det borttagna tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det är en jämställdhetsfråga, för det här kommer också att innebära att hennes pension minskar. Det kommer att innebära att hon inte har möjlighet att spara i samma utsträckning. Det kommer att innebära att hon får sämre möjligheter att klara sin ålderdom.
Detta är de jämställdhetspolitiska frågor man borde prata om även i regeringsunderlaget i stället för att låtsas som att man har en jämställdhetspolitisk vision.
Fru talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Vi vill använda politiska verktyg för att öka jämställdheten och motverka den rådande könsmaktsordningen, enligt vilken män har mer makt än kvinnor. Det är i grund och botten en fråga om frihet och om att kunna leva på sin lön. Det handlar inte bara om att man straffas för att man inte har arbete, utan man ska också kunna leva på den lön man har när man heltidsarbetar som ensamstående mamma.
Tyvärr är detta inte alls den politik som regeringen presenterar. I en budget där skyhöga 28 miljarder går till skattesänkningar gynnas de allra rikaste - och främst män - i form av sänkt skatt på höga löner, pensioner och drivmedel och sänkt skatt för storföretagare. Ett mycket gott exempel på detta är den skattesänkning på hela 4,7 miljarder som är specifikt riktad mot höginkomsttagare genom att avtrappningen av jobbskatteavdraget tas bort. Förslaget kommer att gynna dubbelt så många män som kvinnor. Detta är inte bara en missad möjlighet att stärka kvinnors frihet, utan det kommer även att få en direkt effekt i form av minskad jämställdhet i samhället - också över tid.
Fru talman! Den största ofrihet som drabbar svenska kvinnor är dock att inte kunna leva ett liv fritt från våld. Förra året mördades minst tio kvinnor av sin partner. Hur många kvinnor som har dödats hittills i år vet vi inte, eftersom ingen myndighet har till uppgift att löpande räkna på detta.
Regeringen har varit tydlig med ambitionen att minska våldet och det dödliga våldet. Vi i Miljöpartiet presenterar tre konkreta förslag i vår budget som vi hoppas att regeringen ska vilja ta till sig, precis som man har gjort med väldigt mycket av de utredningar och förslag som vi lade fram under vår tid i regering. Vi är tacksamma för att detta har tagits vidare, men arbetet är inte färdigt.
Vi behöver stärka finansieringen av kvinnojourerna och de civilsamhällesorganisationer som motarbetar psykiskt, fysiskt, sexuellt och digitalt våld. Under lång tid fick kvinnojourernas ideella krafter bära hela ansvaret för våldsutsatta kvinnors situation medan samhället såg åt ett annat håll. Tack vare det jobb som gjorts av jourerna finns det i dag en helt annan kunskap om våld, hedersrelaterat våld och vad som krävs för att förbättra kvinnornas situation. Detta arbete är helt centralt för den samhällsförändring som krävs för att bryta våldsamma normer. Även Sverigedemokraternas ledamot pratade om hur viktigt det är att vi bryter destruktiva mansnormer.
Trots att statsbidraget till kvinno- och tjejjourerna både permanentades och ökades förra året ser vi fortfarande att det saknas tillräckliga resurser för att ge kvinnor det stöd de faktiskt behöver. Både den öppna verksamheten och de skyddade boenden som drivs med jourernas kompetens behövs. Vi satsar därför i vår budgetmotion ytterligare 50 miljoner på kvinno- och tjejjourernas verksamhet och ger 20 miljoner till de organisationer som driver stödlinjer.
Fru talman! I dag erbjuds bara var femte våldsutsatt kvinna skyddat boende av socialtjänsten, enligt SKR. Lagstiftningen för placering i skyddade boenden har nyligen stärkts för att motverka fusk. Det är bra, men om den nya lagen verkligen ska göra skillnad måste den leda till att fler kvinnor och barn beviljas placering på boenden av hög kvalitet. Detta är dock dyrt för kommunerna.
Kommunernas pressade ekonomiska läge - de har ju heller inte fått den uppräkning som hade behövts efter inflationen - innebär att tillgången till skyddat boende riskerar att styras av budget snarare än behov. Så kan vi bara inte ha det. Miljöpartiet föreslår därför att staten står för halva kostnaden för placeringar på skyddade boenden och att kommunen i efterhand får fakturera för halva kostnaden. Detta är ett system som redan finns i Danmark - det brukar ju vara populärt att titta på Danmark - och som kan skapa större stabilitet vad gäller ekonomiska förutsättningar för dem som behöver det.
Vi avsätter 1 miljard årligen i detta syfte. Det är alltså 1 miljard för att förstärka möjligheten att få tillgång till högkvalitativa skyddade boenden, och det är fortfarande bara en femtedel av det som läggs på avtrappningen av jobbskatteavdraget.
Fru talman! Personer som försöker lämna en våldsam relation eller en hedersrelaterad kontext, eller bor på skyddade boenden, kan ofta ha en mycket ansträngd ekonomisk situation. Vi vill införa ett nytt stöd - en särskild flyttpeng - i socialförsäkringssystemet för att brottsoffer inte ska behöva drabbas ekonomiskt till exempel när sekretessen har brustit eller när återkommande flyttar krävs på grund av skyddade personuppgifter. Förutom de uppenbara inkomstbortfall som följer av att man tvingas bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning drabbas många våldsutsatta kvinnor av stora kostnader när uppgifter röjs och de tvingas lämna bostaden med mycket kort varsel.
Staten måste ta sitt ansvar för att hjälpa dessa familjer, som redan är i en mycket utsatt situation, så att de inte också går på knäna ekonomiskt. Vi avsätter 100 miljoner till detta.
Fru talman! Jag hoppas att regeringen är beredd att överväga dessa satsningar för att möta de behov som finns för att män begår våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas med samma kraft som vi använder för att bekämpa mäns våld mot män. På förekommen anledning vill jag säga att detta inte bara är ord. Det är inte inövade sloganer, som en ledamot sa här i kammaren häromveckan. Det här är en otroligt central sanning som jämställdhetspolitiken måste ta till sig. Mäns våld mot kvinnor och barn måste upphöra.
För Miljöpartiet är det tydligt att regeringens tal om jämställdhet är fina ord snarare än konkret politik. Jag hoppas att denna debatt inte stannar här i kammaren utan att vi väcker liv i det jämställdhetspolitiska samtalet för att vända trenden åt rätt håll igen. Det skulle nämligen hela vårt samhälle vinna på.
(Applåder)
2024-12-16 13:11:44
Märta Stenevi
Fru talman! Ledamoten talar mycket om den grupp som jag verkligen känner starkt för, nämligen de kvinnor som har de allra lägsta lönerna.
Det har varit en väldigt tuff tid. När den moderatledda regeringen tog över fick vi också med oss den inom EU nästan högsta arbetslösheten, samtidigt som vi också har haft lågkonjunktur och hög inflation. Det viktigaste som vi har kunnat göra den här tiden, framför allt med hänsyn till dem som har haft det allra tuffast, har varit att bekämpa inflationen, för den slår hårdast mot dem.
Nu kommer jag från Stockholm, där den rödgröna oppositionen styr tillsammans med Miljöpartiet. Stockholm är ju verkligen ett område där kvinnorna har det väldigt svårt. Jag kan därför inte låta bli att undra lite över hur ledamoten ser på hur man där har höjt både kommunalskatt och regionskatt. Man höjer också priserna i kollektivtrafiken, som är dagliga kostnader för de här kvinnorna, och drar dessutom in flera linjer.
Inte minst drar man drastiskt ned vårdvalen inom kvinnosjukvården, framför allt inom gynekologiska verksamheter och ätstörningsvård, av ideologiska skäl. Det försämrar verkligen möjligheterna till vård för kvinnor. Det är dessutom ett hårt slag mot kvinnliga företagare, om vi nu talar om kvinnors ekonomiska egenmakt, för det är den enda bransch där kvinnor har varit framstående och den stora andelen företagare.
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till detta.
2024-12-16 13:19:47
Merit Frost Lindberg
Jag vill påminna om att det är politik som beslutas i riksdagen som vi debatterar i riksdagen.
2024-12-16 13:21:50
Julia Kronlid
Fru talman! Jag tänkte just fråga om detta, för jag har uppfattat att vi normalt sett inte debatterar kommunala och regionala beslut i kammaren.
Min kommentar till Merit Frost Lindberg: Nej, jag tycker inte att det är bra. I min hemkommun, Malmö, har man valt att göra på ett annat sätt och går inte fram med en kommunal skattehöjning just därför att det drabbar dem med lägst inkomster så oerhört hårt.
Däremot är det ett väldigt klent försvar från en företrädare för en regering som precis har lagt 28 miljarder i skattesänkningar men inte lyckats leverera de pengar till kommuner och regioner för vård, omsorg och skola som hade kunnat gå till att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. I stället går de nu till skattelättnader på 7 000-8 000 kronor i månaden per person i de hushåll som har allra mest. De får så oerhört mycket pengar. Jag räknade någon gång ut att det är 350 falukorvar eller något i den stilen som man i ett sådant hushåll skulle kunna skoja till det med. 130 000 kronor om året får en höginkomsttagarfamilj här i Stockholm, medan de med lägst inkomster, som sagt, förlorar på er budget.
I Malmö förlorar en familj i det exempel som jag gav 500 kronor i månaden. Regeringen satsar inte på kommuner och regioner i sin budget utan i stället på dem med allra högst inkomster, de som köper pooler, som har fyra bilar och privatyachter. Dem lägger ni pengarna på. Det innebär att här i Stockholm förlorar en familj i det exempel som jag gav ännu mer pengar, samtidigt som välfärden inte kan förstärkas på det sätt som borde ha varit fullständigt självklart.
Frågan får väl gå tillbaka: Hur mycket mer än heltid tycker ledamoten är rimligt att en ensamstående mamma ska behöva arbeta för att kunna betala basala kostnader som hyra, mat och kläder till sina barn? När vi vet att så många lånar till nödvändiga utgifter hela tiden, hur kan ni då ta bort 500 kronor i månaden för dessa inkomstgrupper?
(Applåder)
2024-12-16 13:21:57
Märta Stenevi
Fru talman! Jag är medveten om att jag svävade ut lite, och det är ju många ledamöter här som har tagit sig den friheten för att kunna lyfta fram viktiga frågor för jämställdheten.
Det grundläggande i vår politik och skiljelinjen här handlar egentligen om att vi vill gruppen lågavlönade kvinnor väl. Som jag konstaterar är det verkligen ett prioriterat område och en av anledningarna till att jag vill vara engagerad i politiken. Och här har vi en fullständig samstämmighet.
Det som vi däremot ser väldigt olika på är hur man förbättrar deras situation. Min bild är att vi moderater tror på förmågan hos de här kvinnorna. De ska inte behöva förlita sig på bidrag. I stället för en bidragslinje med höjda skatter tror vi på en jobblinje.
De här kvinnorna är i dag med och finansierar alla de bidrag som går till människor som inte jobbar. Det är i dag inte särskilt mycket som skiljer mellan den som har bidrag och den som har de riktigt låga lönerna. Jag tycker att det är förmätet att just dessa kvinnor ska behöva betala till människor som i dag kan rulla tummarna.
Vi vet mycket väl att det finns många som vill jobba, och dem kommer vi att stötta med utbildning och kompetenshöjande åtgärder. Men det finns också en alltför stor andel människor i Sverige i dag som inte vill bidra och jobba. Det är också dem som de här kvinnorna får vara med och finansiera, och det kommer de att få fortsätta göra med Miljöpartiets politik.
Jag vill gärna ha en kommentar till det.
2024-12-16 13:24:10
Merit Frost Lindberg
Fru talman! Jag ska först bara två väldigt djupa andetag. Merit Frost Lindberg står här och talar om att låginkomsttagare, ensamstående mammor, som ni tar pengar ifrån är de som betalar för dem som inte arbetar, samtidigt som ni ger 7 000-8 000 kronor i snitt till den rikaste decilen i Sverige. Det är ju helt uppåt väggarna. Fru talman! Hur går den matematiken ihop?
Jag har ett jätteradikalt förslag till Moderaterna om man vill värna den här gruppen. Sluta att dra ned deras inkomster! Det skulle vara att prioritera gruppen låginkomsttagare. Det skulle vara att prioritera ensamstående mammor som inte får ihop sin vardag. Ge dem tillbaka de pengar som ni tagit ifrån dem!
Det andra mycket radikala förslaget: Låt dem som redan har tre hus, en pool och alla dessa bilar vara med och betala för de låginkomsttagare som inte klarar att betala mat och kläder till sina barn. Låt dem som arbetar heltid, och som tar sig till jobbet fram och tillbaka kollektivt, slippa betala så mycket som de gör nu! Låt dem slippa förlora 500 kronor i månaden! Sedan kanske ni kan ta en liten del av de 4,7 miljarder som bara nedtrappningen av jobbskatteavdraget innebär för de rikaste männen till att återinföra det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det kanske ska permanentas, så att den ensamstående mamman, barnskötaren, får en chans att få näsan ovanför vattenytan och en chans att göra någonting annat än att oroa sig över ekonomin och göra någonting annat än att gå och be grannen om ett lån för att klara hyran den månaden också. Det är ju verkligheten i dag.
När ni talar om att det ska löna sig att jobba är det ett hån mot alla dem som i dag faktiskt inte kan leva på sin lön. Fundera ett varv på hur ni stöttar dem! Fundera på om det verkligen är att prioritera jämställdhetspolitik när man lägger så många miljarder på de rikaste männen samtidigt som man tar pengar från de fattigaste kvinnorna!
(Applåder)
2024-12-16 13:26:03
Märta Stenevi
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Sedan tänker jag ta upp frågan om hedersrelaterat våld och förtryck i mitt anförande.
Sverige bygger på frihet, jämställdhet och individens rättigheter. Det är värderingar som hotas av hedersförtryck och islamisering.
Hedersrelaterat våld innebär grova kränkningar av mänskliga rättigheter, och det frodas i parallellsamhällen där sharialagar ibland tillämpas inofficiellt, vilket underminerar svensk lag och demokrati. Hederskultur tvingar främst kvinnor och flickor att underordna sig familjens och klanens vilja. Detta kan begränsa deras rörelsefrihet, deras val av klädsel, utbildning och livspartner. I extrema fall kan det leda till barnäktenskap, könsstympning, tvångsäktenskap och hedersmord.
Islamiseringen bidrar till att hederskulturen rotar sig i samhället. Denna struktur är ofta kopplad till islamistiska idéer som syftar till att sharialagar ska stå över demokratin och individens frihet offras för kollektivets kontroll. Detta hotar inte bara kvinnor och flickor utan även vårt samhälles grundläggande värderingar.
Vi måste våga erkänna att problemet har sina rötter i traditioner och ideologier som följt med migrationen och som inte är en del av den svenska kulturen. Att blunda för detta samband är att svika offren.
Sverigedemokraterna står tydligt på offrens sida. För att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck krävs en integrationspolitik som stärker våra grundläggande värderingar och bekämpar förtryckande strukturer.
Fru talman! Det är inte för mycket begärt att kräva att människor som kommer hit respekterar de lagar och värderingar som har byggt vårt land. Vi kräver inte att någon av dem ska älska surströmming eller lära sig att bygga en möbel på 15 minuter. Vi kräver bara att de accepterar att kvinnor är lika mycket värda som män och att ingen ska behöva leva sitt liv i rädsla.
Vi måste ställa tydliga krav på anpassning till svenska värderingar och lagar. Att komma till Sverige innebär att acceptera jämställdhet, yttrandefrihet och individens rättigheter. Sverigedemokraterna är tydliga: Vi kompromissar inte med dessa värderingar, och vi har nolltolerans mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Sverige ska vara ett land där varje individ har friheten att leva utan förtryck, rädsla eller tvång, där lag och rättvisa går före klanens makt och där alla har samma möjlighet att leva i frihet.
Fru talman! Den tidigare regeringen såg mellan fingrarna när radikala predikanter spred sitt hat, tillät finansiering av extremism genom utländska donationer och ignorerade varningstecken från skolor, socialtjänst och rättsväsen.
Den nuvarande regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort omfattande satsningar för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck genom ett åtgärdsprogram med totalt 132 åtgärder.
Under 2024-2026 avsätts ytterligare 50 miljoner kronor per år, vilket höjer de totala årliga resurserna till över 400 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Östergötland får 22 miljoner kronor för att utveckla en nationell stödlinje och regionala resurscentrum. Detta är en betydande ökning jämfört med tidigare, då liknande insatser saknade dedikerad finansiering i denna omfattning.
Jämställdhetsmyndigheten tilldelas 15 miljoner kronor för riktade uppdrag som kartläggning, kunskapsspridning och kompetenshöjning, en fördubbling jämfört med tidigare.
Socialstyrelsen får medel för att motverka könsstympning och sprida kunskap om utreseförbud för barn.
Skyddade boenden förstärks, och antalet platser ökar med 30 procent de kommande tre åren.
Polisen prioriterar nu utredningar av hedersrelaterade brott och har fått utökade resurser med en budget på över 11 miljoner kronor för 2024.
Vidare markerar vi tydligt mot parallellsamhällen och religiöst förtryck genom att stoppa finansiering av moskéer och organisationer från länder som sprider radikal islamism. Religiösa ledare måste respektera svenska lagar och värderingar, och de som sprider förtryck eller islamistisk propaganda har ingen plats i Sverige.
För att förebygga hedersvåld satsas 15 miljoner kronor årligen på utbildning av skolpersonal och andra som möter barn och unga.
Integrationspolitiken skärps med krav på språkinlärning, utbildning och anpassning till svenska värderingar.
Vidare har vi skärpt kraven på finansiering av organisationer och moskéer från utlandet. För 2024 avsätts 25 miljoner kronor för att granska och stoppa ekonomiska flöden från stater och aktörer som sprider radikal islamism i Sverige.
Allt det här är en tydlig markering att Sverige aldrig kommer att kompromissa med sina värderingar om frihet, jämställdhet och individens rättigheter.
Fru talman! Trots att vi i dag ser mer kraftfulla åtgärder mot hedersförtryck än någonsin tidigare vill jag vara tydlig: Detta är resultatet av Sverigedemokraternas påtryckningar och inflytande. Utan oss hade dessa satsningar och tydligheten i nolltoleransen mot hedersförtryck inte funnits. Men detta är bara ett steg. Med full möjlighet att forma politiken hade vi gått längre för att skydda utsatta, ställa förövare till svars och stoppa parallellsamhällen från att slå rot. Det är vår fasta övertygelse att Sverige behöver en politik som inte bara hanterar symtomen utan också tar itu med de grundläggande orsakerna till problemet.
Tidigare regeringar svek Sverige. Det är de som bär ett tungt ansvar för den situation vi befinner oss i. De lät parallellsamhällen växa fram och såg bort när kvinnor förtrycktes och hederskulturen fick fäste. Deras naivitet kostade liv, och de svek de flickor och kvinnor som förtjänade trygghet och frihet.
Sverigedemokraterna accepterar inte att någon lever i rädsla för hedersförtryck. Vi säger nej till sharialagar, nej till islamistisk extremism och nej till hederskultur. Sverige ska aldrig bli en grogrund för islamistiskt förtryck.
Sverigedemokraterna kommer aldrig att vika sig för vare sig islamism eller de krafter som försöker underminera vårt demokratiska samhälle. Vi står på barrikaderna för att försvara friheten, rättvisan och jämställdheten. Vi står för en politik som sätter offren först, som tar itu med problemen på riktigt och som alltid väljer friheten framför förtrycket. Sverige förtjänar bättre, och vi kommer att kämpa för att det blir verklighet - oavsett hur mycket det svider för de politiker som varit med och byggt upp det här haveriet.
Fru talman! Jag vill avsluta med att önska samtliga här en riktigt god jul.
(Applåder)
I detta anförande instämde Patrick Reslow och Michael Rubbestad (båda SD).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)
2024-12-16 13:28:21
Sara Gille