Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet

Debatt i text

• Fru talman! Jag kommer i den här debatten att fokusera på jämställdhetspolitiken inom utgiftsområde 13. Min kollega Ann-Christine Frohm kommer att beröra ämnena diskriminering och integration.

  Jag vill inleda med att yrka bifall till regeringens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 13.

  Jämställdhetspolitikens övergripande mål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Sverige står sig väl i internationella jämförelser, men trots detta kvarstår allvarliga problem. Det gäller särskilt mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck. Det är mot denna bakgrund regeringens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 13 ska bedömas.

  Sverigedemokraterna står bakom den här budgeten eftersom den adresserar väl identifierade brister i det nuvarande systemet och stärker de delar av jämställdhetspolitiken där behovet är som störst.

  Ett centralt inslag i budgeten är förstärkningen av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersrelaterat våld och förtryck innebär en allvarlig kränkning av grundläggande fri- och rättigheter. Det tar sig ofta kollektiva uttryck och skiljer sig i sin karaktär från andra former av våld. Denna särart har under lång tid varit otillräckligt synlig i den statliga styrningen trots att konsekvenserna för utsatta flickor och kvinnor varit väl kända.

  Regeringens beslut att införa ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra innebär därför en väldigt viktig förändring. Ett eget delmål skapar tydlighet i ansvarsfördelningen och ger bättre förutsättningar för uppföljning, styrning och samordning mellan myndigheter, kommuner och regioner.

  Till detta kopplas en nationell handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck för perioden 2026–2028. Handlingsplanen ska konkretisera arbetet, identifiera prioriterade insatser och säkerställa att stödet till utsatta personer blir mer likvärdigt över landet.

  Regeringen skalar samtidigt upp satsningen på regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. Syftet är att säkerställa att barn, unga och vuxna som är eller riskerar att bli utsatta får tillgång till specialiserat och anpassat stöd oavsett vistelseort. För att möjliggöra detta tillförs kommuner och regioner permanenta medel för att stärka och utveckla det regionala och lokala arbetet.

  Fru talman! Det här är en oerhört viktig åtgärd. Bristande tillgång till specialiserad kompetens har länge varit ett problem, särskilt i mindre kommuner. Genom tydligare struktur och långsiktig finansiering förbättras förutsättningarna för yrkesverksamma att hantera komplexa ärenden och att ge ett mer rättssäkert stöd till de utsatta.

  Regeringen renodlar även myndighetsansvaret genom att föra över vissa nationella uppgifter från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck till Jämställdhetsmyndigheten. Detta stärker den statliga samordningen och bidrar till ökad effektivitet i arbetet.

  Fru talman! Budgeten innehåller även en tydlig förstärkning av arbetet mot prostitution och människohandel. Människohandel innebär ett systematiskt utnyttjande av människor i utsatta situationer och är i många fall kopplat till organiserad brottslighet. Arbetet mot prostitution och människohandel är därför både en jämställdhetsfråga och en fråga om att bekämpa kriminalitet.

  Handlingsplanen mot prostitution och människohandel stärks för att ge ett mer sammanhållet och effektivt stöd till personer som utsatts för exploatering. Detta förbättrar kommuners och regioners möjligheter att ge stöd till dem som vill lämna utsatthet. Handlingsplanen omfattar personer som utsatts för människohandel för alla ändamål, även om de medel som avsätts inom detta utgiftsområde avser insatser inom jämställdhetspolitikens ram.

  Satsningen har också ett särskilt fokus på barn och unga. Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen även gett flera myndigheter uppdrag som syftar till att stärka stödet till barn som utsatts för våld, sexuell exploatering och människohandel. Detta är en nödvändig prioritering, då barn ofta befinner sig i en särskilt sårbar situation och har begränsade möjligheter att själva söka hjälp.

  Fru talman! Kvinno- och tjejjourer samt andra brottsofferstödjande organisationer utgör ett oerhört viktigt komplement till kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen. De spelar en central roll i att ge stöd till kvinnor och barn som utsatts för våld, hot och övergrepp. Regeringen höjer därför det permanenta stödet till kvinno- och tjejjourer och till vissa andra ideella organisationer. Genom förstärkningen förbättras förutsättningarna för långsiktig verksamhet, kompetensuppbyggnad och tillgänglighet.

  En betydande andel av de organisationer som omfattas av bidraget bedriver riktad verksamhet för kvinnor och flickor i särskilt utsatta situationer, inklusive de som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck.

  Det är samtidigt väldigt viktigt att tydliggöra ansvarsfördelningen. Skyddat boende är en insats enligt socialtjänstlagen och ytterst ett kommunalt ansvar.

  Det nya regelverk som trädde i kraft den 1 april 2024 innebär skärpta kvalitetskrav, tillståndsplikt och stärkta rättigheter för barn i skyddat boende. Regeringen har också gett flera myndigheter i uppdrag att stödja kommunerna i genomförandet av reformen.

  Fru talman! Regeringens förslag innebär sammantaget en tydligare inriktning av jämställdhetspolitiken. Fokus ligger på områden där behoven är väl belagda och där tidigare insatser visat sig otillräckliga. Genom nya mål, bättre styrning, permanenta resurser och ökad samordning stärks förutsättningarna för ett effektivare och mer likvärdigt arbete i hela landet.

  Sverigedemokraterna står bakom detta för att budgeten bygger på identifierade problem, tydliga prioriteringar och konkreta åtgärder och därför att den innebär ett steg i den riktning vi länge har förespråkat inom jämställdhetspolitiken. Det är en ansvarsfull inriktning som stärker skyddet för utsatta flickor, kvinnor och barn och som förbättrar förutsättningarna för att jämställdhetspolitikens mål ska kunna uppnås i praktiken.

  Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att önska samtliga i kammaren en riktigt god jul.

  (Applåder)

  2025-12-15 11:50:47

  

  Sara Gille

• Fru talman! Jag hör ledamoten prata om att regeringen tar stora steg för att stärka brottsoffrens situation. Det är bra. Men jag undrar varför man skär ned på Brottsofferjouren och deras otroligt viktiga arbete. Brottsofferjouren spelar en helt avgörande roll genom att ge stöd till över 60 000 brottsoffer, vittnen och anhöriga, och man driver den nationella stödlinjen. Man har över 100 anställda och mer än tusen volontärer.

  Det är faktiskt svårt att uppskatta värdet av Brottsofferjouren, men den här regeringen väljer att skära ned stödet med 15 miljoner, vilket innebär att Brottsofferjouren måste skära ned på verksamheten. För mig blir det motsägelsefullt. Ledamoten får gärna förklara varför man skär ned med 15 miljoner.

  Ledamoten tog även upp hedersrelaterat våld och förtryck i sitt anförande, och hon var generellt sett nöjd i sitt anförande över vad regeringen och SD gör på området. Jag ska absolut vara tydlig. Hedersrelaterat våld och förtryck är farligt och fruktansvärt, men det går inte att lösa detta med hat och hot mot svenskar och personer med utländsk bakgrund. Varför väljer man inte i stället att satsa på utbildning, jobb och trygghet för att bryta det hedersrelaterade våldet och förtrycket?

  2025-12-15 11:59:43

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

  Jag blir lite förbryllad. Att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck handlar inte om hat och hot. Jag har svårt att förstå det. Här handlar det om att faktiskt försvara de grundläggande fri- och rättigheterna. Om ni tycker att det handlar om hat och hot behöver ni se över er politik ytterligare – vilket jag tycker ändå.

  Sedan var det fråga om nedskärningar. Nej, det handlar om var resurserna läggs. Vi anser att man ska lägga resurserna där de behövs. Det är inte så att vi skär ned och tar bort helt och hållet, utan vi prioriterar om och fördelar om medlen.

  2025-12-15 12:01:55

  

  Sara Gille

• Fru talman! 15 miljoner drar man ned på just Brottsofferjouren, som har en otroligt viktig verksamhet och i många lägen utgör den första insatsen för offren. Precis som jag redogjorde för handlar det om över 60 000 brottsoffer, vittnen och anhöriga varje år. Sedan skär man ned med 15 miljoner. Där är ledamoten fortfarande svaret skyldig.

  Jag vill komma tillbaka till vad som behöver göras, nämligen att sätta människor i arbete. De utrikes födda kvinnornas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden innebär att komma ut i trygghet till arbete; inte att befinna sig i utanförskap eller bli kvar hemma om dagarna.

  Varför har ni inte utökat och individualiserat etableringsprogrammet, och varför har ni tagit bort extratjänsterna? De skulle innebära stora insatser som spelar en stor roll. Var är insatserna som skulle göra skillnad för många av dessa kvinnor? När kvinnor får utbildning, jobb och trygghet minskar hedersvåldet och det patriarkala våldet. Var är de insatserna?

  Fru talman! Kvinnors frihet får aldrig användas som ett vapen för en rasistisk politik. Det är något som Sverigedemokraterna står för varje dag i kammaren – tyvärr.

  2025-12-15 12:02:47

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Jag ska bortse från det sista ledamoten sa och försöka hålla mig lite sansad i debatten. Det tycker jag att vi ska vara.

  Om vi ska prata om insatser som inte har varit tillräckliga kan vi gå till ledamotens partis insatser. När ni styrde i regering var ni beroende av tidsbegränsade projektmedel. Ni införde endast tidsbegränsade projekt. Det var stora skillnader mellan olika kommuner i fråga om stöd och skydd.

  Om ni skulle ta över finns det en risk att hedersförtrycket åter blir ett sidospår, att det åter hanteras inom breda mål och att det blir ett ökat beroende av projekt och tillfälliga satsningar. Det blir en mindre tydlig uppföljning med ledamotens parti.

  Regeringens budget, däremot, innebär permanenta förstärkningar inom befintliga anslag, vilket också stärker strukturen. Det är stor skillnad på var man lägger medlen.

  Vi har kommit mycket längre än att svartmåla partier i kammaren. Jag vill ändå avsluta mitt anförande med att önska ledamoten en riktigt god jul.

  2025-12-15 12:04:31

  

  Sara Gille

• Fru talman! Ingen har missat att mandatperioden har präglats av ekonomisk kris, inflation, höjda levnadskostnader och löner som släpar efter. Det är främst hushåll med små marginaler som behöver hjälp från staten för att klara sig igenom den här typen av ekonomiska kriser.

  De som har det absolut tuffast är ensamstående mammor. Det handlar om tusentals och åter tusentals hårt arbetande kvinnor som inte längre klarar sig ekonomiskt. Det är mammor som är vårdbiträden, undersköterskor eller butiksanställda. De gör allt som står i deras makt för att klara av sina mest basala utgifter, men de står maktlösa och ensamma kvar när regeringen väljer att prioritera dem som redan klarar sig väldigt bra.

  Föreställ er stressen om någon i familjen behöver mediciner eller glasögon när det inte finns några ekonomiska marginaler kvar, när det redan saknas tusenlappar varje månad. Då kan ni bara tänka er paniken som en ensamstående får när den blir sjuk och kanske inte kan gå till jobbet. Så kan vi inte ha det. Det är inte anständigt i ett rikt land som Sverige, och det gör Sverige inte bara fattigt utan också till ett mer ojämställt land.

  Regeringen har under mandatperioden varit helt ointresserad av att skydda vanliga hushåll från inflationens konsekvenser. De som drabbas allra hårdast är Sveriges arbetarkvinnor.

  Som enda grupp har kvinnor i arbetaryrken nämligen halkat efter ekonomiskt över tid. De har samhällets lägsta löner och sämsta arbetsvillkor. De blir mest sjuka av jobbet, de håller ofta inte ett helt arbetsliv, de får de lägsta pensionerna och de backar till och med i livslängd. Det här är inte en liten grupp, utan här ingår hälften av landets alla kvinnor.

  Fru talman! 72 procent av alla som arbetar i offentlig sektor är kvinnor, och det är de som förlorar jobben när budgetarna ska krympas. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, uppskattar att antalet anställda i regionerna kommer att minska med mellan 5 000 och 6 000 personer de närmaste åren. När personalstyrkan minskas leder det till ökad belastning och sämre arbetsvillkor för dem som arbetar kvar, och andra kvinnor ökar sitt obetalda arbete för att täcka upp för välfärdens brister.

  Vi vill att välfärden ska ha resurser nog att skapa bättre villkor och en hållbar arbetsmiljö för alla som arbetar där.

  Vi vet att stress och hög arbetsbelastning tillhör de största arbetsmiljöutmaningarna i dag. Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa har fördubblats på tio år.

  Arbetsmiljöverkets granskning av sjukvården visar att tre av fyra arbetsplatser inte lever upp till arbetsmiljölagens krav. Arbetsbelastningen är ohållbar, och åtgärderna är som bortblåsta.

  De som ska ta hand om oss när vi ska föda barn, när mamma fått en hjärtinfarkt, när tonåringen har brutit benet på fotbollen eller när dottern ska få hjälp med sin ångest – de som finns där vid livets olika händelser och när vi är som mest sårbara – ska inte behöva betala med sin hälsa och med förkortat liv. Det är ovärdigt.

  Fru talman! När SD och regeringen har lagt sitt engagemang på att sänka skatten för dem som har mest får Sveriges tillväxt stå tillbaka, och vi får en arbetslöshet som är bland Europas högsta och som har bitit sig fast på 9 procent. Då väljer regeringen att försämra akassan och aktivitetsstödet. Stödet trappas ned var hundrade dag för att slutligen hamna på 8 030 kronor i månaden före skatt.

  Det är en hård spark nedåt som inte underlättar för någon att komma i arbete. Många drabbas hårt, till exempel tvåbarnsmamman och högskoleingenjören Lovisa, som intervjuades i Agenda förra söndagen. Hon har sökt över 400 jobb utan resultat. Nu lever hon på aktivitetsstöd, som ger drygt 7 000 kronor i månaden. Hon säger själv att om hon inte hade haft en partner skulle hon nog i princip varit hemlös.

  Så ser det ser ut när Sverigedemokraterna och regeringen får styra Sverige. Deras ekonomiska politik drar isär samhället, ökar klyftorna och gör kvinnor ekonomiskt ofria. Den ekonomiska jämställdheten handlar om kvinnors ekonomiska frihet, och den är fundamental för att uppnå målet om ett jämställt Sverige.

  Det går inte att säga att jämställdhet är viktigt och sedan bedriva en ekonomisk politik som gör kvinnor, framför allt arbetarkvinnor, fattigare. Det är helt oförenligt.

  Om vi ska få kraft i arbetet med den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle – mäns våld mot kvinnor – kan kvinnor inte vara arbetslösa, bli sjuka av sitt arbete, ha för låg inkomst att leva på eller vara ekonomiskt beroende av sin man eller någon annan.

  Regeringen säger att de står på brottsoffrens sida, men då kan jag inte förstå varför de bedriver en politik som gör att skyddade boenden läggs ned och blir färre i landet. Då kan man inte skära ned med miljoner på Brottsofferjouren.

  Vi kan inte säga till en kvinna att hon ska lämna sin våldsamma man utan att det finns ett skyddsnät, en polis eller en socialtjänst som hjälper henne och tar henne på allvar, en lagstiftning som skyddar henne eller en kvinnojour med förutsättningar att hjälpa. Hon kan inte lämna sin man om hon inte har någonstans att ta vägen eller några pengar kvar på kontot.

  Fru talman! Det behöver inte vara på det här viset. Sverige kan ta en helt annan, ny riktning. Vi socialdemokrater vill bland annat höja barnbidraget och slopa karensen. Vi har lagt otaliga miljarder mer i våra budgetar till sjukvården. Vi har lagt 2 miljarder mer till äldreomsorgen nästa år för att förbättra arbetsvillkoren och vården. Vi har lagt miljarder mer än regeringen på arbetsmarknadsinsatser, utbildningar och subventionerade anställningar, allt för att människor ska komma i arbete. Vi vill både utöka och individualisera etableringsprogrammet för utrikesföda kvinnor, som ska kunna bryta sitt utanförskap och komma i arbete.

  Vi vill införa ett särskilt flyttstöd som ska ge våldsutsatta möjlighet att snabbt lämna en farlig relation, som en viktig del i samhällets skydd och kvinnofridsarbetet. Samhället måste finnas där när kvinnor och barn behöver fly sin förövare.

  Detta var bara några exempel på en annan politik som skulle stärka Sverige och landets ekonomi och välstånd, och det görs genom ökat jämställdhetsarbete, för alla kvinnor. Målet för Sveriges jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina egna liv och samhället.

  Tidöpartierna har lämnat kvinnor och vanliga familjer efter sig när det har varit tuffa ekonomiska tider, därför att skattesänkningar varit absolut viktigast. Målet för svensk jämställdhetspolitik tynar bort. Det blir mer en dröm än en gemensam vision. Detta är inget som överraskar, även om det är påfallande olyckligt när det blir ett faktum.

  (Applåder)

• Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande! Jag håller verkligen med om många delar av det du säger, och vi månar om samma grupper i samhället. Vår verklighetsbild skiljer sig dock åt på flera plan och också våra lösningar.

  Jag har en fråga. Det här är en budgetdebatt, och när man gör en budget vill man helst ha allt. Om jag går in i en affär vill jag köpa det mesta, om jag har obegränsade resurser. Det som är jobbigt när man gör en budget eller handlar är att man måste prioritera och välja utifrån de medel man har.

  Ledamoten nämnde karensavdraget i sitt anförande. Socialdemokraterna har också haft en presskonferens där de var mer än tydliga med att detta är något som man ska gå fram med. Karensen är djupt orättvis och ska bort, säger Magdalena Andersson. Att man vill ta bort karensen står också i betänkandet, visserligen ganska kortfattat. Jag uppfattar att det är något som man avser att gå vidare med och som man går till val på.

  Ledamoten pratade om det som Socialdemokraterna har lagt i budgeten, men där finns faktiskt ingenting för just karensavdraget. Det är noll.

  Jag har en fråga till ledamoten. Enligt Socialdemokraternas beräkningar kommer det att kosta 5 miljarder kronor. Enligt många andra organisationers beräkningar blir det snarare uppemot 40 miljarder kronor, med hänsyn till sjuklönekostnader och produktionsbortfall. Men om vi ändå förlitar oss på Socialdemokraternas kostnad, vilka nedskärningar eller skattehöjningar avser man att göra för att finansiera detta?

  2025-12-15 12:15:30

  

  Merit Frost Lindberg

• Fru talman! Det är inte så himla svårt, men det ska sägas att det absolut handlar om prioriteringar. Regeringen har prioriterat att sänka skatt efter skatt med gigantiska reformutrymmen utan att göra något åt det jag sa i mitt anförande om välfärden och de kvinnor som betalar ett väldigt högt pris för skattesänkningarna.

  Vi kommer att behöva göra ännu fler saker för att förbättra arbetsvillkoren. Det handlar bland annat om karensavdraget. Vi kan ta finansiering från ganska många ställen. Vi skulle kunna beskatta bankernas övervinster – det är många miljarder. Det är så många miljarder att det är svårt att hinna räkna dem under talartiden, och de skulle räcka till mycket.

  Vi tror att vi både kan finansiera välfärden långt mycket bättre än vad den här regeringen har gjort och finansiera ett borttagande av karensavdraget.

  2025-12-15 12:17:43

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Det problem som jag försöker lyfta fram är att Socialdemokraterna inte har talat om hur de tänker finansiera detta. Här i dag ger ledamoten exemplet att det är bankerna som ska finansiera det, men detta framgår ju inte för väljarna.

  Om man ändå ska tro att satsningen håller sig till det som Socialdemokraterna själva har räknat ut, alltså 5 miljarder, vilket inte är särskilt sannolikt med hänsyn till att många andra faktorer kommer att påverkas av detta – men låt oss ändå säga att det skulle hamna där som jämförelse: Det är i nivå med hela den jämställdhetsbudget som vi pratar om här i dag. Men man har alltså inte sagt ett ord om hur man ska finansiera detta. Det är de kvinnor som vi i stor utsträckning pratar om här i dag, de ensamstående, som också kommer att få vara med och betala. Jag tycker att det är ohederligt att stå och säga att man ska genomföra en så stor sak utan att nämna ett enda ord om hur det ska finansieras.

  Jag vill också passa på att få klarhet i en annan sak. Det har gjorts stora kommunikationssatsningar från Socialdemokraterna om arbetstidsförkortningen. Jag har pratat med många människor som jobbar i vården, som Socialdemokraterna har riktat sig till när det gäller detta, som undrar: Vad är det vi ska spara in på för att förkorta arbetstiden? Någon besparing måste ju ske. Är det de gamla man ska duscha snabbare, eller ska man prata fortare som lärare?

  Jag vet inte. Men efter att Socialdemokraterna har varit ute och slagit på stora trumman och fått många väljare att tro att detta är något man går till val på landar det, som jag har förstått det, ändå i att det bidde ingenting – mer än att frågan ska lösas mellan parterna. Det är ju egentligen där vi moderater också står, så på det sättet gläder det mig att Socialdemokraterna har landat där.

  Jag skulle helt enkelt bara vilja få bekräftat från ledamoten att Socialdemokraterna släpper frågan om arbetstidsförkortning och landar precis som vi har gjort.

  2025-12-15 12:18:53

  

  Merit Frost Lindberg

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag kommer att avhandla jämställdhet och diskriminering.

  När min pappa var elva år tvingades han att släppa ut sin älskade hund på gatan, vind för våg, och ta farväl av sina mor- och farföräldrar som var för gamla och sjuka för att kunna fly. Sedan började flykten bort från stridsvagnar, artilleri och döda människor utan att man kunde veta vad som väntade eller om man ens skulle överleva.

  Att behöva fly från krig gör något med människor. Det skapar sår i familjer som alltid finns kvar. Jag, tillsammans med många andra generationens invandrare, bär detta arv med oss.

  För de människor som kommer till Sverige finns möjlighet till en ny början. Mottagandet i dag ger en grund för det, och det fortsätter att förbättras hela tiden. Men den början som jag talar om kan bara ske genom ett gemensamt åtagande. Sveriges lagar och regler ska följas av alla, de som är födda i Sverige och de som är utrikes födda. De åtaganden som det innebär att bygga upp och få del av vår gemensamma välfärd är ett ansvar för var och en. Värderingar om människors lika värde och jämlikhet har inget som helst utrymme för kompromiss.

  Jag är evigt tacksam för att Sverige när min familj flydde kriget i Ungern öppnade dörren och erbjöd skydd och möjlighet till nytt liv. Men jag fick också lära mig hemifrån att med detta kom ett stort ansvar även för oss. Vi skulle inte heller bara nöja oss med att vara tacksamma, utan vi skulle göra saker och ting så bra att Sverige blev tacksamt för oss.

  Mina farföräldrar började båda arbeta inom ett par månader, och de slet hårt hela sina yrkesliv. De lärde sig svenska. Min farmor blev dessutom framstående i sitt yrke och lade en ny grund inte bara för sig själv utan också för andra kvinnor. Hon är min förebild. Att få vara en del av hennes jämlikhetsresa har betytt allt för mig. Jag hade varit en helt annan i dag om jag inte hade fått vara med om det.

  Jag vill att alla barn, flickor och pojkar, ska få se sin mamma, syster, farmor och mormor forma sina egna liv efter det som de drömmer om. Jag vet att det kommer att lägga grunden för vad de också kommer att tro är möjligt för dem själva.

  Jag är glad att den moderatledda regeringen med samarbetspartier nu genomför en bidragsreform med aktivitetskrav och bidragstak. Det är inte bara en reform för hårt arbetande människor, utan det är också den största jämställdhetsreformen på årtionden. Den kommer att träffa många utrikes födda kvinnor.

  Den jämställdhet vi har i Sverige i dag har inte kommit från ingenstans, utan den är ett led i flera väl genomtänkta reformer såsom utbyggd föräldraförsäkring och barnomsorg. Det handlar inte minst om att vi tog bort sambeskattningen. Den reform som har fått allra störst påverkan på kvinnors ekonomiska egenmakt är den där vi gjorde om skattesystemet så att kvinnors lönearbete fick ett betydligt större ekonomiskt värde.

  Det var tufft på 70-talet för många kvinnor att klara den här resan, eftersom många aldrig hade arbetat. De hade inte utbildning, kvalifikationer och erfarenhet. Arbetsgivare tvekade, men kvinnorna klarade det. Vi vet det, för vi har facit: Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder.

  Det är samma resultat som vi strävar efter den här gången, men nu genom att förändra bidragssystemet. Det ska vara för dyrt att vara hemmafru. Det ska vara en svunnen tid när våra bidragssystem var riggade så att man lika gärna kunde vara hemma som att arbeta. Det är nu de utrikes födda kvinnornas tur, för det är de som är nutidens hemmafruar. Det finns ingen som helst anledning att tro att de inte har samma förmåga att klara den här resan.

  Den moderatledda regeringen med samarbetspartier har tagit krafttag på alla plan när det gäller att skapa ett mer jämställt Sverige. Åtgärderna är utspridda över flera olika budgetområden. Jag ska nämna några exempel från just utgiftsområde 13: ökade medel mot prostitution och människohandel, ökade och permanentade bidrag för att stötta tjej- och kvinnojourer, medel till en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck och permanent förstärkning av kommuners och regioners arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

  Dessutom kommer det jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor att förtydligas när det gäller vilka våldsformer och grupper som omfattas. Vi lägger dessutom till ett sjunde, nytt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra för att tydliggöra att det här området behöver särskild uppmärksamhet, egen styrning och tydliga mål.

  Av alla råd som jag fick av min farmor är det i alla fall ett som jag har följt utan undantag. Hon sa många gånger till mig: Var alltid ekonomiskt självständig – det är den enda vägen till frihet.

  Och det är just detta som sätter fingret på skillnaden mellan regeringens och oppositionens politik. Medan vi tror på kvinnor och gör förändringar som ska göra att de blir självständiga och får ekonomisk egenmakt genom jobb och egen försörjning har oppositionen ingen tilltro till kvinnors förmåga utan understöder i stället ett bidragsberoende.

  Nej, oppositionen – vi kvinnor kan, vill och ska, och ni får faktiskt inte stå i vägen.

  (Applåder)

• Fru talman! Jag tänker att det handlar mycket om att regeringen har väldigt dåligt med förslag. Skattesänkningar har ni gjort nu, i flera budgetar. Ska ni fortsätta på det spåret? Är det så ni ska utveckla det här landet till att bli starkare och mer jämställt? Vi ser hur det ser ut. Det blir inte så.

  Vi socialdemokrater har ambitioner på det här området när det kommer till karensavdraget och när det kommer till att stärka välfärden. Det handlar om att förbättra arbetsmiljön och villkoren. Det handlar om att se till att tillväxten kommer igång i det här landet efter era år. Det är så vi skapar jobb, och människor behöver ha jobb.

  Den arbetslinje som regeringen bedriver knäcker bara de arbetslösa och inte arbetslösheten. Det är otroligt dåligt med förslag från regeringen, så jag förstår att det är bekymmersamt för ledamoten och ledamotens parti att vi har förslag.

  (Applåder)

  2025-12-15 12:21:02

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Jag tror att vi måste komma till rätta med den här bilden. Vill man ha ett jobb och gå ut på arbetsmarknaden? Är det detta man drömmer om? Eller tror vi att man inte vill det? Jag tror faktiskt inte att alla vill det. Det är inte något konstigt med det. Det är inte så att man är en dålig kvinna för det. Men väldigt många kvinnor har kommit till Sverige från helt andra kulturer, där kvinnan från födseln lärs upp att hon ska vara hemma med barn. Man har helt olika möjligheter som man och kvinna och är inte jämlika på något vis. Många av de här männen och kvinnorna har kommit till Sverige med de värderingar som de hade hemma. Nej, jag tror inte att alla utrikes födda kvinnor i dag vill gå ut i arbete. Man har växt upp och lärt sig att det inte är det som är det rätta.

  Sedan tror jag också att det finns en stor grupp utrikes födda kvinnor som vill det och drömmer om det men hålls hemma av sina män.

  Jag vänder mig mot bilden att det skulle vara något dåligt att komma med de här värderingarna. Vi hade själva de värderingarna i Sverige. Vi var inte sämre kvinnor då än nu, men vi har fått lära oss någonting annat. Om man inte har med sig det från början behövs det dock ekonomiska incitament. Det gäller både de kvinnor som inte vill arbeta eftersom de har lärt sig något annat under sin uppväxt – jag tror att de finns – och dem som vill arbeta men i dag hålls hemma av sina män; i dag har vi bidragssystem som understöder det. Jag tror att det skulle vara väldigt bra i många familjer om mannen i stället fick erfara att det kostade en hel del att hålla frun hemma – attans! – och tvingades släppa ut henne på arbetsmarknaden.

  Jag tror att det finns kvinnor som vill och kvinnor som inte vill, men de ska ut. Vi lever inte som hemmafruar här längre.

  2025-12-15 12:40:45

  

  Merit Frost Lindberg

• Fru talman! Jag håller med, men skillnaden är att jag är helt övertygad om att alla personer som kommer till Sverige vill ha egen försörjning, även de som kanske inte tror att de behöver det; om man förklarar för personer vad egen försörjning innebär i form av frihet och självständighet vill alla ha det. Grejen är ju att vi måste förklara det på ett sätt som gör att folk förstår. Men vi kan inte bara kombinera det med ett bidragstak eller en bidragsreform som bygger på tesen att man är hemma för att man inte vill tjäna pengar utan vill ligga samhället till last. Den synen måste vi komma bort ifrån. Nej, vi måste kombinera det med både en bidragsreform och aktiva åtgärder som ger människor möjligheter att få jobb.

  Återigen: Det är en stor skillnad mellan arbetsmarknaden i dag och arbetsmarknaden på 70-talet, när hela Sverige och folkhemmet byggdes fram. Det finns säkert hundratusentals kvinnor som kan vittna om att de vill ha jobb men inte får, inte kan eller blir nekade.

  Då undrar jag: Vilka är regeringens förslag för att underlätta för detta? Är man beredd att göra om svenska för invandrare till jobbsvenska? Är man beredd att individualisera etableringsprojektet? Är man beredd att verka för lika stöd för alla vidare yrkesutbildningar? Både Merit Frost Lindberg och jag var på ett rundabordssamtal med Sveriges Kvinnoorganisationer där det slogs fast att arbetsmarknadsutbildningar inom till exempel industrisektorn är betalda medan utbildningar för undersköterskor inte är betalda – utan att värdera den uppdelade arbetsmarknad vi har. Är man beredd att begränsa föräldraledigheten, så att det ges ett incitament att komma ut och lära sig svenska? Är man beredd att begränsa arbetsgivaravgifterna för småföretagen upp till ett visst antal personer för att underlätta för jobb? Då kan vi kombinera en bra bidragsreform med att människor faktiskt kommer in på arbetsmarknaden.

  2025-12-15 12:42:57

  

  Helena Vilhelmsson

• Fru talman! Det känns som att vi på något vis pratar ungefär samma språk när det gäller att kvinnor vill leva självständiga liv. Sedan tror jag inte att det kommer att ske utan att det även finns ekonomiska incitament. Men det är verkligen långt ifrån det enda som den här regeringen jobbar med. Givetvis ska allt stöd som kan tänkas behövas finnas för både de kvinnor som vill ut i arbetslivet och de män som vill det.

  Det har varit väldigt tuffa tider, med krig, lågkonjunktur och så vidare. Det är en situation som vi tog över från den förra regeringen. Vi har gjort allt som stått i vår makt för att förbättra läget. Vi ser nu också en ljusning i ekonomin, vilket kommer att påverka möjligheterna till jobb.

  Många av de här kvinnorna kommer att behöva göra en ”resa” för att göra sig anställbara. Vi har satsat oerhörda resurser på utbildning, såsom yrkesvux och språkundervisning på sfi. Vi har från Moderaternas håll också sagt att etableringsprogrammet ska bli mer flexibelt, så att det blir tillgängligt även för anhöriginvandrare. Vi har även till exempel sagt att föräldraledigheten ska kunna pausas och att tiderna ska kunna bli flexibla för en kvinna som har barn, kanske i förhållande till hennes partners arbetstider. Vi försöker på alla plan verkligen göra allt för att underlätta för att de här kvinnorna ska komma i jobb. De ekonomiska incitamenten är bara en del av en helhet.

  Jag tycker att det är viktigt att släppa den här bilden att alla vill men inte kan, för jag tycker att det är en bild som blir nedlåtande mot utrikes födda kvinnor. Det har varit svårt även för svenska kvinnor att göra den jämställdhetsresa som vi har gjort. Jag tycker att det blir en skymf även mot dem att säga att just den här gruppen inte kan. Alla kvinnor ska kunna leva självständiga liv.

  2025-12-15 12:45:10

  

  Merit Frost Lindberg

• Fru talman! Jag står här i dag med en känsla av både frustration och beslutsamhet. Min mamma kunde under min uppväxt se framför sig hur min generation kvinnor skulle få bättre livsvillkor än hennes. Hon trodde, med rätta, att utvecklingen gick framåt och att vi skulle ta vid där tidigare generationer kvinnor genom sin kamp vunnit mark.

  Men när jag i dag ser på mina egna döttrar är det med oro, för den långsamma men framåtsyftande jämställdhetsresa som byggt Sverige börjar nu gå åt fel håll. Vi står inför ett historiskt vägskäl. Ska vi fortsätta framåt eller acceptera att vi går bakåt?

  År efter år står vi här och granskar jämställdhetsmålen, och år efter år kan vi konstatera att de inte uppnås. Är det inte lite konstigt: Det övergripande målet handlar om makt och säger att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma samhället och sina egna liv. Det borde väl vara en självklarhet. Men i praktiken behandlas vi kvinnor fortfarande som om vi vore en minoritet som måste be en majoritet om rättigheter. Vi är halva befolkningen. Ändå måste vi argumentera för rätten till samma lön, samma trygghet och samma frihet. Det är inte jämställdhet. Det är inte värdigt ett modernt välfärdsland.

  Fru talman! Vi måste tala klarspråk. Kvinnor i Sverige arbetar fortfarande gratis den sista timmen på arbetsdagen. Vi har lägre löner, högre sjukfrånvaro, större uttag av föräldraledighet, mer deltid, större ansvar för omsorg om anhöriga och, som ett resultat, lägre pension. Den farligaste platsen för oss är våra egna sovrum, eftersom män i vår närhet kan vara vårt största hot – allt bara för att vi är kvinnor.

  Vi uppnår inga delmål. Det här är en strukturell orättvisa som följer oss från att vi är barn till att vi dör. Det är en orättvisa som alla borde vilja eliminera, men så är det inte. Faktum är att utvecklingen i stället har börjat gå åt fel håll. Statistiken talar tyvärr sitt eget tydliga språk.

  Löne- och inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har slutat att minska. Fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet går bakåt. Under 2024 minskade männens vabbande och uttag av föräldraledighet. Sammanboende kvinnor med barn har högst frånvaro från arbetsmarknaden. Det är så illa att KD faktiskt borde stå längst fram i ledet för att kräva delad föräldraförsäkring, eftersom den tysta kvinnliga revolutionen i dag är att skiljas och ha barnen varannan vecka. Då ser siffrorna nämligen helt annorlunda ut. Då delar kvinnor och män plötsligt lika. Det är väl ändå lite väl cyniskt att det ska krävas splittrade familjer för att vi ska ta samma ansvar och ha samma möjligheter.

  Låt oss ändå gå tillbaka till den ack så dystra statistiken. Kvinnors självupplevda hälsa är sämre än mäns, och skillnaderna ökar. Kvinnors sjukpenningtal är nästan dubbelt så högt som mäns. Prostitution och människohandel ökar. Mäns våld mot kvinnor minskar inte, och vi ser åter fler fall av dödligt våld mot kvinnor.

  Allt detta går att läsa om i regeringens egen budget. Det här är bilden av kvinnors liv, hälsa och frihet i Sverige 2025. Det är inget gott betyg till vår regering, varken enligt mig eller enligt statistiken.

  Fru talman! Det sägs att pengar är makt, men när regeringen presenterar sin budget ber den oss kvinnor vara tacksamma över marginella satsningar. Missförstå mig rätt – det är bra saker som görs. Det är bra med mer utbildning, bra med ett mer sammanhållet arbete mot mäns våld mot kvinnor, bra med satsningar på jämställdhet och bra med satsningar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Men samtidigt väljer regeringen att prioritera skattesänkningar för dem som redan har mest. Av 80 miljarder i satsningar går 50 miljarder till skattesänkningar.

  Det är skattesänkningar som främst gynnar män. En kvinnlig arbetares 300 kronor extra i plånboken, lite på en höft, väger lätt jämfört med statsministerns cirka 4 000 kronor mer varje månad, framför allt när vi vet att det är välfärden som får betala notan, det som är själva fundamentet för jämställdheten. Det här är ett politiskt val, ett val som gör Sverige mer orättvist.

  Den absolut bästa satsningen för att stärka jämställdhet är vår generella välfärd. Det är genom vår omsorg om våra barn, äldre och sjuka som vi lägger grunden för kvinnors frihet. Det är genom satsningar på vår välfärd som vi ser till att kvinnor får gå till arbetet och sedan har ork och kraft att gå hem för att leva sina liv. Det är i våra trygghetssystem som vi kan garantera att sjukdom eller arbetslöshet inte försätter oss i ekonomiskt beroende eller i utsatthet. Det är i våra satsningar på välfärden som vi visar om vi menar allvar när vi säger att vi vill uppnå våra jämställdhetsmål.

  Här pekar regeringen i sin budget med hela handen: 50 miljarder i skattelättnader, 30 miljarder till resten.

  Fru talman! Det är kul med en expansiv budget. Det är nödvändigt, och rätt använt är det en riktig höjdare. Men pudelns kärna är hur resurserna sedan fördelas, och det är här vi skiljer oss så kraftigt åt. Vår linje är, kan man säga, den totalt motsatta till regeringens.

  Vänsterpartiet satsar på välfärden. Vi satsar på kvinnors trygghet, och vi satsar på kvinnors ekonomiska självständighet som en helhet. Och det gör vi inte på bekostnad av vanligt folk – tvärtom. Vi finansierar våra satsningar genom att låta bankerna, miljardärerna och matjättarna ta ett större ansvar. Vi låter Kristersson vara med och bidra till kvinnors jämlikhet. Vi sätter stopp för dem som tar ut rekordvinster på vår välfärd och låter det finansiera en förbättring av kvinnors livsvillkor, det vill säga genom att låta pengarna gå tillbaka till våra barns förskolor och skolor, våra föräldrars äldrevård och vår gemensamma sjukvård.

  Det är genom att ställa om som vi förvaltar medborgarnas hårt förvärvade skattepengar så att de sätter fart på ekonomin och arbetsmarknaden så att folk har ett jobb att gå till och en lön att leva på. Vår politik gynnar därför mertalet och ökar jämställdheten. Det är rättvist, det är ekonomiskt klokt och det är helt nödvändigt.

  Det fina är att det finns något riktigt hoppfullt i detta. Vi är inte maktlösa. Vi kan vända utvecklingen mycket snart. Det vi behöver göra är att kräva ny politik, och det kan vi göra om mindre än ett år. Då står vi i Vänsterpartiet mer än redo att ta över regeringens ansvar, redo att investera i välfärden, redo att stärka kvinnors livsvillkor, redo att säkerställa att våra döttrar får den framtid som våra mammor drömde om. Det är inte bara en politisk fråga. Det är en fråga om rättvisa, värdighet och ytterst en fråga om demokrati.

  Med de orden vill jag önska en riktigt god jul men framför allt ett riktigt hoppfullt nytt år!

  (Applåder)

• Fru talman! Jag kan inte inleda mitt anförande utan att stanna till och skicka tankar till Australien i dag, för än en gång har judehatet visat sig i en dödlig handling.

  Stranden där dådet skedde är en av Australiens mest kända. Denna kväll var den full med folk när skyttarna öppnade eld. Bland annat pågick en judisk familjefestival i anslutning till en lekplats med anledning av högtiden chanukka. Delstaten New South Wales premiärminister Chris Minns uppgav under en presskonferens att dådet var riktat mot Sydneys judiska befolkning och att ”det som borde ha varit en kväll med fred och glädje i samfundet, krossades av den här fruktansvärda och ondskefulla attacken”.

  Hur många gånger ska vi säga ”aldrig mer” men ändå låta antisemitismen få fortsätta att spridas? Tillsammans borde vi kunna stå upp mot det judehat som vi har sett öka och få fruktansvärda konsekvenser. Jag är inte förvånad över att det händer men känner en stor sorg över att det sker.

  Kristdemokraterna tar tillsammans med regeringen och SD allvarligt på den utveckling som vi har sett även i Sverige. Arbetet mot rasism och hatbrott får aldrig stanna av. Därför har man också i ramen för handlingsplanen mot rasism och hatbrott ökat anslagen med 10 miljoner per år under åren 2027–2029.

  Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Jag kommer i mitt anförande att beröra båda delarna.

  Grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika, absoluta och okränkbara värde. Det är faktiskt något som man skulle kunna säga gäller även för integration. Målet för jämställdhet ska vara att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även detta mål skulle kunna gälla integration.

  Frågan är hur vi gör för att detta ska bli verklighet. En start är att dela upp målet i delmål, som vi har gjort. Några av dessa delmål handlar om en jämn fördelning av makt och inflytande, jämställd hälsa och ekonomisk jämställdhet. Självklart är detta inte allt, men det är en bärande förutsättning för att jobba för och bygga ett samhälle som är jämställt och där integrationen fungerar. Regeringen jobbar brett för att nå dit, men det kräver långsiktighet och tydlighet, och vissa problem kräver extra insatser.

  Fru talman! När vi pratar om jämställdhet och integration måste vi beröra språket. Språket är en avgörande faktor för att kunna bli en del av samhällsgemenskapen och för att lätt kunna hitta vägar in i arbetslivet. Vi måste erkänna att undervisningen och reglerna kring sfi inte har fungerat. Det finns självklart goda exempel runt om i vårt land, men kvaliteten och upplägget har varit alldeles för osäkra för att ge alla en god möjlighet att lära sig svenska. Det har varit kravlöst och tidsobegränsat.

  I dag är det alltför många kvinnor med invandrarbakgrund som står utanför arbetsmarknaden. Dessa kvinnor är en resurs som vi borde ta till vara. Starka anledningar till att ge kvinnorna en chans att komma in på arbetsmarknaden är jämställdhet och att ge dem möjlighet till egen försörjning och starkare självkänsla. Kristdemokraterna välkomnar därför de förändringar som regeringen föreslår när det gäller sfi. Ett förslag som Kristdemokraterna länge haft är att en mamma ska ha möjlighet att ta med sitt barn till sfi-undervisningen för att kunna fullfölja sin utbildning även som nybliven mamma. Det borde också i större utsträckning vara möjligt att kombinera sfi med praktik.

  Fru talman! Förra veckan var jag inbjuden till en middag och fick den stora förmånen att sitta tillsammans med två andraårselever från naturprogrammet. De driver ett UF-företag. De fick möjlighet inför alla oss på middagen att presentera sin företagsidé. Det var dock inte det som berörde mig mest.

  Under samtalet vid bordet frågade en av eleverna mig: ”Jag vill läsa vidare på universitetet och funderar på att utbilda mig till ingenjör. Tror du att mitt namn kommer att försvåra för mig att få jobb efter avslutad utbildning?” Jag behöver inte säga att eleven har invandrarbakgrund. Mitt svar var att jag 2025 hade önskat kunna svara: ”Självklart inte! Ditt namn kommer inte att vålla några som helst bekymmer vid en framtida anställningsintervju.” Men tyvärr vet vi att framför allt kvinnor och ungdomar känner att deras namn gör att de kan sållas ut tidigt vid jobbsökande.

  Fru talman! Min önskan inför nästa år och framåt är att få en stor förändring och att vi ska se alla människor som en resurs för ett bättre Sverige att leva i, att vi alla hjälps åt att bygga Sverige starkt igen – ett Sverige som reser sig igen – och där vi i politiken sätter fokus på att ge invånarna i vårt land en fungerande vardag och en jämlik vård och att man arbetar utifrån värderingar som ser varje människas unika och okränkbara värde.

  Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och önska talmannen, presidiet, kanslipersonalen och ledamöterna en god jul.

  (Applåder)

• Fru talman, ledamöter och åhörare! Eftersom riksdagen redan har fattat beslut om budgetramar med ett annat innehåll än vad Centerpartiet önskar kommer vi att avstå från beslut i morgon och hänvisar till vårt särskilda yttrande. Jag kommer i dag i stället att prata om våra prioriteringar i budgeten för utgiftsområdet.

  I Sverige har vi gemensamma mål för jämställdhetspolitiken. Det finns ett övergripande mål och sex delmål. Det har varit så i decennier, oavsett politiskt styre. Det är bra. Det är en styrka, och jag tror faktiskt att det är ganska unikt. Medlet för att nå de här målen, oavsett vilka åtgärder respektive regering har beslutat om, har varit jämställdhetsintegrering.

  Jämställdhetsintegrering syftar till att synliggöra människorna bakom siffrorna i en budget, hur de offentliga resurserna fördelas mellan könen och hur de möter kvinnors och mäns och flickors och pojkars behov och vilka effekter det ger. Det handlar helt enkelt om säkrare resursfördelning. Beslut och bemötande ska utgå från individen utan att snedvridas av stereotyper, fördomar eller rent av okunskap. Det är helt enkelt en väldigt bra metod, som tidigare har varit en tydlig instruktion i samtliga myndigheters regleringsbrev – men som inte är det längre. Jag förstår inte riktigt varför.

  Jag vet att det finns ett generellt regeringsbeslut om att alla ska jobba med jämställdhetsintegrering. Men detta är som sagt struket ur myndigheternas regleringsbrev. Det är för mig obegripligt. Det betyder ju att möjligheterna för regeringen att kontrollera samtliga myndigheters arbete med jämställdhet försvinner. Kvar är egentligen bara att redovisa de indikatorer man har ställt upp som mål för att utvärdera jämställdhetspolitiken och som är fastslagna. Det är för mig väldigt konstigt, och jag vill gärna få förklarat för mig hur regeringen tänker.

  Fru talman! Centerpartiets mål för jämställdhetspolitiken är att stoppa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt och att säkra en jämlik vård. Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden.

  En helhetssyn på jämställdhet är avgörande, annars riskerar det att bli som under pandemin. Vi kunde jämföra det antal företag som drevs av kvinnor respektive män då och vilka som fick mest statligt krisstöd. Vi kommer också ihåg att andelen kvinnor som vabbade under pandemin ökade trots att kvinnor är dominerande i sjukvårds- och omsorgsyrken, som var extremt viktiga under pandemin. Jämställdheten kan inte stå tillbaka när övriga kriser ska bekämpas. Ska vi komma till rätta med det här måste jämställdheten funka även när det inte är kris.

  Fru talman! Den kanske viktigaste saken att komma till rätta med är mäns våld mot kvinnor. Det förekommer i hela landet, i alla åldrar och i olika typer av relationer, men det drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. Jag skulle säga att det är ett större problem än gängkriminalitet i vårt samhälle. Det behövs krafttag som stoppar den akuta våldsspiralen och långsiktigt skyddar våldsutsatta kvinnor så att vi någon gång kommer ifrån att 15–20 kvinnor per år dödas.

  Regeringen anger att 90 procent av medlen till särskilda jämställdhetsåtgärder under 2019–2024 fördelades till insatser inom delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Ändå ser vi ingen förbättring. Vi måste fokusera på det som gör skillnad.

  Fru talman! Kvinno- och tjejjourerna har unik erfarenhet och kompetens och gör ett ovärderligt arbete för att hjälpa flickor och kvinnor i utsatta situationer. De är ett viktigt komplement till kommuners och andra myndigheters ansvar och insatser för att upptäcka och stoppa våld i hemmen. Så har det varit i alla år; kvinnors utsatthet för mäns våld har tagits om hand av kvinnor. Men det är det offentligas – ingen annans – skyldighet att trygga långsiktig och stabil finansiering. Det gäller särskilt nu när vi har ny lagstiftning som vi nog faktiskt får erkänna är på väg att slå lite fel. Myndigheten gör ju ibland rigida tolkningar när det handlar om att ge tillstånd.

  Centerpartiet förstärker medlen till skyddade boenden mer än regeringen. Ett av skälen är att det måste säkerställas att sådana finns i hela landet. Privata initiativ och aktörer kan vara bra som komplement, men de ideella aktörerna står för en institutionell kunskap och ett förtroendekapital som vi inte kan missa.

  Fru talman! Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Ett tydligt mönster är att de män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Ingen man vaknar på sin 30-årsdag och tänker: ”I dag ska jag slå min fru eller sambo.” Vi måste komma till rätta med det här tidigt. Därför måste våld i ungas partnerrelationer motverkas. För första gången på många år känner jag mig någorlunda trygg i att stiftelsen Ungarelationer.se har en trygg finansiering. Det har varit en återkommande fråga i budgetdebatter från min sida.

  En annan sak som Centerpartiet har sagt i alla år och fortsätter säga är att vi vill införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer, där myndigheter som polisen, socialtjänsten, Skatteverket, ekonomiska rådgivare, sjukvård och psykiatri samverkar så att de som faktiskt vågar lämna en våldsam relation snabbt får det stöd som behövs. Vi vet att polisen jobbar strukturerat med att försöka nå förövare tidigt, men det direkta och professionella stödet till våldsoffer måste komma till stånd det också.

  Vi behöver också en lämnapeng som täcker kostnaderna i samband med att man snabbt behöver lämna sitt eget hem och sin egendom för att etablera sig på en ny ort. Det är helt orimligt att den utsatta kvinnan själv ska bekosta flytt, bostad, nya abonnemang och kläder till barnen. Men i den bästa av världar ska inte kvinnan behöva flytta. Det ska mannen göra. Oavsett detta är det förenat med stora kostnader att försörja sig själv, eftersom det ekonomiska våldet kan fortgå långt efter ett uppbrott.

  Fru talman! Vi vill att det ska fungera ungefär som det fungerar för män som deltar i exitprogrammet för att lämna kriminella miljöer. De får tre och ett halvt år av strukturerat stöd i form av rehab, sysselsättning, fritidsstudier, ekonomiskt stöd med mera. Kvinnor får i dag inget av detta. Ändå har kvinnorna inte ens gjort något kriminellt.

  Fru talman! För en tid sedan kom utredningen Ut ur utsatthet, som handlar om prostitution. Den ledde till ett exitprogram för kvinnor i prostitution. Det är lite oklart med statusen just nu, men detta är oerhört välkommet, inte minst för att en gång för alla slå fast vad prostitution egentligen handlar om. Jag är säker på att det inte bara är jag som fortfarande får frågan: Varför är det lagligt att sälja men inte att köpa? Det är viktigt med ett exitprogram för att få alla att förstå vad prostitution är, nämligen en form av mäns våld mot kvinnor.

  Centerpartiet vill göra mer, bland annat rikta en satsning också mot unga. Vi måste börja med att komma åt onlineprostitution och rikta oss mot unga och deras användande av sajter som förskönar, infiltrerar och möjliggör försäljning av barns kroppar. Barn och unga är extremt sårbara och förleds ofta till onlineförsäljning. För att förhindra fortsatt utsatthet i prostitution senare i livet måste ett exitprogram för unga startas nu.

  Därmed tackar jag för mig och önskar utskottet och riksdagens personal en mycket god jul och ett gott nytt år.

• Fru talman! Kära ledamöter! Att ge upp har inte övervägts – det är en bra titel på en antologi som handlar om jämställdhet och hur kvinnlig rösträtt infördes. Den står i min bokhylla. Jag öppnar och läser den ofta, därför att den är en del av vårt dna. Vårt parti bildades i den frågan.

  Liberal politik utgår från en ganska enkel men avgörande princip: Varje människa ska ha samma rättigheter, samma möjligheter och samma värde. Det gäller oavsett kön, bakgrund, religion, sexuell läggning eller livssituation. Det är grunden för ett öppet och starkt samhälle.

  I denna budget tar regeringen viktiga steg för att stärka arbetet mot diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen tillförs 25 miljoner under 2026 och 34 miljoner årligen därefter. Det är en satsning som kommer att göra skillnad. Diskriminering är inte bara ett brott mot individens frihet, utan det är också ett hinder för hela vårt samhälles utveckling.

  Vi vet att osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män fortfarande finns. Det är oacceptabelt. Därför genomförs nu EU:s lönetransparensdirektiv. Det innebär ökad insyn i lönekriterier, tydligare rapportering av löneskillnader och bättre stöd till arbetsgivare. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter till betalt arbete och ekonomisk självständighet livet ut. Det är en fråga om rättvisa men också om att ta vara på allas kompetens.

  Fru talman! Regeringen stärker också arbetet mot rasism och hatbrott. Anslaget för åtgärder mot diskriminering och rasism ökar. Det ger långsiktiga planeringsförutsättningar och en kontinuitet i ett arbete som är både komplext och avgörande.

  Rasism är inte bara ett angrepp på enskilda människor. Det är ett angrepp på demokratin. Men arbetet för integration och jämställdhet handlar om mer än diskriminering. Det handlar om att skapa ett samhälle där alla kan delta fullt ut, där nyanlända får möjlighet att snabbt komma in i arbete och utbildning, där språket blir en nyckel till delaktighet och där vi bygger broar mellan människor i stället för murar. Det kräver stöd, höga förväntningar och krav.

  Jag tänker ibland på vad som hade hänt om Liberalernas – dåvarande Folkpartiets – språkkrav hade blivit verklighet 2002 i stället för ett enfaldigt slagträ i debatten. Integration är inte en ensidig process. Det är ett ömsesidigt ansvar. Samhället ska ge verktygen, men individen ska ges friheten och ansvaret att använda dem. Människor ska på riktigt ges möjlighet att både få tillhöra och tillföra.

  Fru talman! Vi måste också tala tydligare klarspråk om hedersförtryck. Ingen flicka, ingen pojke och ingen ung människa ska leva under hot, kontroll eller våld i hederns namn. Det var under en lång tid en ganska ensam kamp som fördes av enstaka personer, inte sällan liberaler, men nu är det annorlunda.

  Regeringens handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck är en del av vårt bredare arbete för jämställdhet och mänskliga rättigheter. Vi stärker stödet till kommuner, regioner och myndigheter för att upptäcka och förebygga hedersförtryck. Vi ger också civilsamhället resurser för att nå ut till de unga som behöver stöd. Friheten att välja sin egen väg i livet är en grundläggande rättighet, och den ska gälla alla.

  Vi liberaler står också upp för hbtq-personers rättigheter. Regeringens handlingsplan för hbtq-området är en viktig del i detta arbete. Ingen ska behöva dölja vem man är eller vem man älskar. Vi stärker insatserna för att motverka diskriminering, hatbrott och psykisk ohälsa bland hbtq-personer. Vi arbetar för att vården ska vara inkluderande, för att skolan ska vara trygg och för att arbetet ska präglas av respekt. Ett samhälle som står upp för hbtq-personers rättigheter är ett samhälle som står för allas rättigheter.

  Fru talman! Att bygga ett samhälle präglat av likabehandling är inte en kostnad, utan det är en investering. Ett samhälle där människor känner tillit till varandra, där alla får bidra och där ingen hålls tillbaka på grund av fördomar eller strukturer är ett samhälle som står starkt i både med- och motgång.

  Liberal politik handlar om att förena frihet med ansvar – friheten att forma sitt eget liv men också ansvaret att se till att ingen lämnas utanför. Med de här satsningarna stärker vi både individens rättigheter och samhällets sammanhållning. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop, ett Sverige där varje människa räknas och ett Sverige där vi bildar oss, bryr oss och beter oss.

  Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och önska både fru talmannen, presidiet, ledamöter och kanslipersonal en riktigt god jul.

  (Applåder)

• Fru talman! Utgiftsområde 13 omfattar flera ämnesområden: integration, diskriminering, segregation och jämställdhet.

  Jag vill inleda med jämställdhet. Det är ett område där regeringen tar steg i rätt riktning. Vi välkomnar att medlen till kvinnojourerna permanentas och förstärks. Samtidigt menar Miljöpartiet att behoven är större, och därför tillför vi 300 miljoner kronor mer än regeringen.

  Jag lämnar nu jämställdhetsfrågan och går vidare till de delar av utgiftsområdet där regeringens politik går i motsatt riktning, nämligen integration, segregation och kampen mot diskriminering och hat.

  Fru talman! Det går inte att bygga integration på främlingsfientlighet. De två sakerna är oförenliga, och det syns tydligt i SD-regeringens politik. Det är inte integration man vill uppnå genom återvandringsbidrag, kvalificering till välfärden och kartläggning av invandrares åsikter.

  I Sverige har vi haft en allmän välfärd i över 70 år. Den principen har byggt vårt land till en av världens främsta välfärdsnationer. Regeringens fattigdomsreform bryter nu med just denna grundläggande princip.

  Sverigedemokraterna har varit framgångsrika i att cementera en falsk bild av människor som flytt till Sverige, nämligen att de egentligen saknar riktiga asylskäl och kommit hit för att urholka välfärden. Människor från Afghanistan, Somalia och Syrien – människor som flytt från några av världens farligaste platser – beskrivs som bedragare snarare än som flyktingar. Syftet är att minska så kallade tilldragningsfaktorer till Sverige. Det sker på bekostnad av likvärdighet och barns rätt till goda uppväxtvillkor. Det försvårar också integrationsmöjligheterna.

  Skrämseln om invandrarspöket har blivit så omfattande att välfärden inte längre är allmän och att regeringen överger idén om jämlikhet. Det råder ingen tvekan om att detta kommer att skapa mer social misär och utanförskap.

  En annan fråga vi måste ställa oss är denna: När välfärden inte längre är allmän, vilken blir då nästa grupp att undantas? Är det fattigpensionärerna, de lågavlönade eller de sjukskrivna?

  Fru talman! I betänkandet återkommer SD-regeringen till att den kraftigt ökat återvandringsbidraget. Den lägger miljardbelopp på att människor ska återvända. Utöver det har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att informera arbetssökande om bidraget, alltså den myndighet som har den största rollen i att människor ska etablera sig och komma in i samhället. Regeringen skriver att ett sätt att bryta segregationen är genom återvandring. Kort sagt, man bryter den etniska och ekonomiska segregationen genom att skicka tillbaka människor.

  Det är tydligt att SD-regeringen inte är intresserad av att bryta segregationen. Den anser att blandade områden är tvångsblandning, samma retorik som hördes i USA på 60-talet när vita amerikaner var upprörda över att bruna barn skulle gå i skola med deras barn.

  Fru talman! SD-regeringen vill dessutom kartlägga invandrares värderingar. Det finns ingen enhetlig värdegrund hos gruppen invandrare, lika lite som det finns en enhetlig svensk värdegrund att jämföra med.

  Jag har själv en grön liberal värdegrund med rötter i freds- och miljörörelsen. Jag delar inte värdegrund med Sverigedemokraterna, ett parti som har sina rötter i nynazismen. Ändå finns båda våra partier representerade i den här kammaren. Det finns ingen gemensam värdeprofil som alla svenskar kan representera. Så vad är det man tänker mäta mot?

  Förslaget att kartlägga invandrares värderingar faller på sin egen logik. I en demokrati får man faktiskt ha även klandervärda åsikter.

  Fru talman! Regeringen lyfter också fram kulturkanonen som ett sätt att minska utanförskapet. Jag har principiellt inget emot en kulturkanon, men jag har svårt att se hur Målningarna till templet av Hilma af Klint, Falu koppargruva eller Symfoni nummer 7 av Allan Petersson ska få en ung kille som lever i fattigdom och segregation att komma i arbete och känna sig som en del av samhället.

  Fru talman! Miljöpartiet anser att integration tar tid och att den kräver mer än samhällsorientering. Människor behöver återkommande, på olika sätt, få ta del av kunskap och stöd. Därför satsar vi 100 miljoner på medborgarkontoren, som får i uppdrag att bedriva ett långsiktigt och systematiskt integrationsarbete.

  För att bryta segregationen krävs kraftfulla satsningar på bostäder, skola och arbetsmarknadspolitik.

  Vi vill också inrätta en ny myndighet mot segregation. Segregationen i Sverige är så omfattande att den kräver ett helhetsgrepp. Det är olyckligt att SD-regeringen har lagt ned Delegationen mot segregation och i stället förespråkar återvandring som lösning. Vi vill inrätta en förstärkt myndighet som arbetar nära kommunerna och gör det som krävs för att ett litet land som Sverige inte ska ha 66 områden som klassas som utsatta.

  Fru talman! Sist vill jag lyfta fram den kritik som riktas mot Sverige från FN:s rasdiskrimineringskommitté. Kommittén pekar på låg uppklaringsgrad för hatbrott, begränsade möjligheter att identifiera och bevisa rasistiska motiv och en ökande hatpropaganda, även från offentliga personer.

  Samtidigt som kritiken riktas mot Sverige hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. På bordet låg ett förslag om att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Förslaget föll med en enda rösts marginal.

  Det visar med all tydlighet att det i dag finns helt olika politiska svar på hur rasism och hatbrott ska mötas. För Miljöpartiet är utgångspunkten att samhället måste stärka skyddet för dem som drabbas, inte försvaga det.

  Miljöpartiet vill därför utöka stödet till dem som utsatts för hat genom att inrätta en nationell stödlinje för hatbrott. Många som utsätts vågar i dag inte göra en polisanmälan. Därför behövs en stödlinje bemannad med erfaren och kunnig personal som kan erbjuda stöd och vägledning för alla typer av hatbrott.

  Sverigedemokraterna är inte som andra partier. Det har konstaterats många gånger. För bara någon vecka sedan fick en av deras riksdagsledamöter avgå på grund av kopplingar till nazismen. Det allvarliga är inte att sådant förekommer, utan att hur ofta det förekommer i Sverigedemokraterna.

  SD är i dag Sveriges näst största parti, och det har ambitioner att sitta i regering. När ett parti med den historien och den världsbilden flyttar in i maktens centrum flyttar också dess idéer in i statens hjärta.

  Fru talman! Den gräns som borde ha dragits har redan passerats. Det är därför vi nu konsekvent måste markera den om och om igen. Det är inte för att enbart skydda vissa grupper utan för att skydda demokratins livsnerv. Ett land kan inte bygga sammanhållning genom misstänkliggörande. Ett samhälle kan inte växa genom rädsla. Sverige kan inte stärkas genom att göra sig mindre.

  Med det sagt vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande.

  (Applåder)

• Fru talman! Kvinnors löner står stilla eller backar till och med en aning, vilket är fruktansvärt. Det hörde jag inte ledamoten säga någonting om i sitt anförande. Deltidsjobben ökar, och otrygga anställningar blir allt vanligare. Som enda grupp i Sverige backar arbetarkvinnor i fråga om både livslängd och arbetsinkomst. Vi ser hur en ny kvinnofälla växer fram, styrd av marknadslogik, med nedskärningar i de kvinnodominerade sektorerna.

  Jag undrar, fru talman: Varför har inte välfärdens kvinnor varit viktiga för Moderaterna? Ni har under mandatperioden kastat miljard efter miljard på att stärka rika män – de var redan rika, men ni ville stärka dem ännu mer – i stället för välfärdens kvinnor. Varför har ledamoten ingenting att säga om det? Varför väljer ni att skära ned på välfärden? Som jag sa i mitt anförande är 72 procent av alla som arbetar i offentlig sektor kvinnor. Varför väljer ni att försämra deras arbetsmiljö för att lägga pengarna på skattesänkningar?

  Om ni ska vara en garant för att positionerna för jämställdheten flyttas fram kan ni inte försätta så många kvinnor i den ekonomiska sitsen, med försämrad arbetsmiljö och försämrade levnadsvillkor. Varför har ni inte prioriterat välfärdens kvinnor en enda gång?

  (Applåder)

  2025-12-15 12:30:17

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet! Jag skulle också vilja uppehålla mig lite vid arbetet med att nå just utlandsfödda. Jag håller helt med ledamoten om att de är de nya hemmafruarna i Sverige. Frågan är om vi tycker att de är hemmafruar av eget val eller inte. Det jag reagerar lite på är när ledamoten lägger ord i oppositionens mun om att vi inte tror på kvinnor. Då reagerar jag starkt. Om det är något Centerpartiet tror på är det den enskilda individens förmåga att själv forma sitt liv. Problemet är att man inte har lika förutsättningar att göra just detta. Det är de förutsättningarna vi måste arbeta med att jämna ut.

  Då undrar jag: Är detta verkligen den enda åtgärden? Kan den ändring av förutsättningarna som behövs åstadkommas genom en bidragsreform? Om majoriteten och regeringen tror det måste det vara så att de tror att kvinnorna fram till i dag har gått hemma av egen fri vilja. Men så är det ju inte. Jag är väldigt säker på att alla kvinnor som kommer hit av olika skäl vill ha egen försörjning.

  Om regeringen tror att man enkom med en bidragsreform kan få de här kvinnorna att ändra sitt beteende tror jag att man faller i sin egen grop. Det är en viss skillnad mot det 70-tal som ledamoten beskriver, då man kom till Sverige och – om vi nu ska använda det ordet – tvingades ut på arbetsmarknaden, för då fanns det en arbetsmarknad. I dag är det helt annorlunda. Det råder kompetensbrist, och det finns jobb som är svåra för alla att ta.

  Det handlar om en strukturell ojämställdhet för kvinnor som kommer från andra länder. Jag undrar: Håller ledamoten med om att det finns en strukturell ojämställdhet på arbetsmarknaden för utlandsfödda kvinnor?

  2025-12-15 12:38:25

  

  Helena Vilhelmsson

• Fru talman! Då vill jag bara passa tillbaka den frågan till Stockholms fullmäktigesammanträde. Ledamoten kan ta debatten där i stället. Här diskuterar och debatterar vi utgiftsområde 13, som handlar om de jämställdhetsmål vi har i Sverige. Det handlar bland annat om den ekonomiska jämställdheten, som inte lyser speciellt klart på det här området. Helt fundamentalt om vi ska komma någonstans med att uppnå jämställdhet är om kvinnor är ekonomiskt ofria eller om de är ekonomiskt fria och kan ha en självständighet och styra över sina egna liv.

  Den här regeringen väljer i alla sina budgetar att skära ned på sjukvården och på välfärden, där otroligt många av dessa kvinnor jobbar varje dag, med otrygga anställningar och dåliga arbetsvillkor. Min fråga kvarstår alltså: Vad säger ledamoten till alla de välfärdskvinnor som sliter varje dag, 24:7, när ni har valt att prioritera bort dem och att inte lägga pengar på att de ska kunna få en förbättrad arbetssituation, tryggare anställningar och en bättre lön? Vad är ledamotens svar till dem? Är svaret att vi behövde sänka skatten för väldigt rika män ännu en gång, eller har ledamoten ett annat svar att ge dem?

  2025-12-15 12:34:19

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Jag vet nästan inte vad jag ska säga, för jag häpnar över ledamotens fråga: varför vi inte har prioriterat välfärdens kvinnor.

  Jag bor i Stockholm. Där ser vi hur Socialdemokraterna har styrt. Det är ett tydligt skyltfönster, som ni själva konstaterat, för hur ert styre skulle se ut. Här har vi inte gynekologer att gå till. Vi har inte ätstörningsvård. Man tar bort förutsättningarna för just de välfärdsföretag som kvinnor har startat. Är det att satsa på välfärdens kvinnor? Jag förstår faktiskt inte över huvud taget vad ledamoten pratar om.

  Vet inte du vad som pågår i Stockholm? Det är ett skandalöst angrepp på inte bara välfärdens kvinnor utan på kvinnor överlag och alla de patienter som inte kan få vård. Anorexivården är bara ett exempel – där har man tagit bort en hel verksamhets möjligheter att hjälpa barn. Jag vet nästan inte ens vad jag ska svara på den här frågan.

  När det gäller välfärdens kvinnor har jag varit ute och träffat många av dem och pratat om arbetsmiljö, till exempel. Ingen av dem pratar om arbetstidsförkortning som en möjlighet. Det är en sak när det handlar om produktion; där kanske man kan spara in genom att använda andra maskiner eller dra in på administration eller så. Men de här kvinnorna jobbar ju inte med sådana saker. De jobbar med människor, och många av dem går redan på knäna. Det de efterfrågar är inte kortare arbetstid, för då måste någon annan göra jobbet, utan att ha en flexiblare arbetsmiljö, att få ha synpunkter på sina scheman och att ha bättre verktyg att jobba med. Det finns jättemycket man kan göra för att måna om välfärdens kvinnor, men arbetstidsförkortning, som Socialdemokraterna är inne på, är definitivt inte en sådan sak.

  Men återigen: Jag skulle gärna vilja få en kommentar tillbaka från ledamoten om hur situationen ser ut i Stockholm nu, både för välfärdens kvinnor och för alla de patienter som drabbas – kvinnliga patienter.

  (Applåder)

  2025-12-15 12:32:08

  

  Merit Frost Lindberg

• Jag påminner om att inte tilltala varandra med ”du” utan med ”ledamot” och om att vi inte ska glömma bort att det är utgiftsområde 13 vi debatterar.

  2025-12-15 12:34:18

  

  Julia Kronlid

• Fru talman! Ekonomiskt fri blir man som sagt genom att skaffa sig en egen försörjning, inte genom bidragsberoende. Det är just det den här regeringen har jobbat efter. Den grupp som står allra längst bort från arbetsmarknaden är utrikes födda kvinnor. De kan mycket mer än vad Socialdemokraterna kommunicerar att ni tror om dem.

  Vi har satsat oerhört mycket på att nå just de här grupperna. Vi satsar på utbildning, yrkesvux, språkinlärning och läsfrämjande insatser och försöker hitta nya vägar att nå dessa kvinnor, till exempel genom öppna förskolan. Detta är en av de absolut viktigaste grunderna för att utrikes födda, som har blivit den nya tidens hemmafruar, ska komma i arbete.

  Det är också en av de grupper som vi kommer att nå med den bidragsreform som vi nu kommer att genomföra. Ledamoten står och flinar – jag tycker att det vittnar om ett ganska dåligt debattklimat.

  Jag tycker att det finns en nedlåtande inställning mot utrikes födda kvinnor. Vi har, som jag nämnde, gjort en resa i Sverige där vi förändrade de ekonomiska incitamenten. Det var faktiskt många som tvingades ut då. Om man kommer från ett annat land med andra värderingar – som de vi hade i Sverige för 100 år sedan – är det inte en självklarhet att man direkt kommer i arbete. Där behövs det stöd, och det ger vi på många plan. Vi kommer på flera sätt också att göra mottagandet flexiblare för kvinnorna när det gäller föräldraledighet och så vidare. Men det behövs också ekonomiska incitament för det, och det är något vi nu genomför.

  (Applåder)

  2025-12-15 12:36:21

  

  Merit Frost Lindberg

• Fru talman! Jämlikhet är själva själen i frihet. Det finns faktiskt ingen frihet utan den. Så uttryckte sig Frances Wright redan 1829. Det är nära 200 år sedan. Vi står fortfarande inför samma grundläggande frågeställningar. Det handlar om frihetens villkor, om jämlikhetens betydelse och om vilket ansvar samhället bär för att de värdena inte ska urholkas över tid.

  Under lång tid har det funnits en föreställning om att utvecklingen i sig och tiden på något sätt automatiskt skulle leda till ökad frihet och jämställdhet. Men erfarenheten visar att så inte är fallet. Det är inte tiden som är problemet. Det är demokratins och jämställdhetens motkrafter som ständigt vinner terräng och flyttar fram positionerna. Det måste vi också göra.

  Därför är jag stolt över att kunna presentera denna jämställdhetsbudget där vi totalt i just detta utgiftsområde föreslår 918 miljoner kronor till jämställdhetspolitiken, varav 166 miljoner är till nya satsningar.

  Regeringen har under de gångna åren tagit krafttag brett i en rad olika frågor. Det gäller inte minst omläggningen av rättspolitiken med straffskärpningar som direkt får konsekvenser för kvinnor och jämställdheten i stort. Det handlar om kontaktförbud av olika slag. Vi är nu äntligen i färd med att kriminalisera psykiskt våld, där exempelvis tvång till viss typ av klädsel kommer att innefattas.

  Vi bryter med föreställningen om att jämställdhet är ett separat spår eller en udda fågel som man kan ägna sig åt i goda tider. Tvärtom är det en helt grundläggande förutsättning för att vi i Sverige och Europa ska stärka och öka vår konkurrenskraft. Om både män och kvinnor, pojkar och flickor, kan nå sin fulla potential, det är då vi kan uppnå innovationskraft och tillväxtpotential och stärka konkurrenskraften.

  Vi bryter också med viktiga föreställningar om att den digitala världen på något sätt är en annan värld än den fysiska världen som vi lever i. Vi teknikneutraliserar lagstiftningen om sexköp, det vill säga köp av sexuell handling. Det är förbjudet såväl digitalt som i den fysiska världen, och koppleri är förbjudet. Det är en oerhört viktig normaliserande lagstiftning.

  Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett av de mest allvarliga hoten mot vårt samhälles grundläggande värderingar. Det finns studier som pekar på att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersförtryck. Det kan handla om saker som oskuldskrav, risk för tvångsäktenskap, kontroll av relationer och könsstympning.

  I Botkyrka uppgav över 40 procent av flickorna i nionde klass att de oroar sig för att någon annan ska bestämma deras framtida partner. Det är inte en marginell företeelse utan ett systematiskt förtryck som drabbar framför allt flickor.

  Konsekvenserna av hedersförtrycket är brutala. Unga flickor förbjuds att leka med pojkar i förskolan. De kontrolleras i skolan, på fritiden och i hemmet. Den som bryter mot normerna riskerar hot, misshandel, utfrysning, tvångsäktenskap eller, i värsta fall, så kallat hedersmord. Detta är tortyrliknande förhållanden som vi alla vet existerar i Sverige i dag.

  Trots att problemen varit kända länge valde socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att blunda för dem. Rädslan att bli kallad för rasist vägde tyngre än flickors frihet. Resultatet är ett av de största sveken mot barn och unga i Sverige i modern tid.

  Det är bland annat mot denna bakgrund som budgetpropositionen för 2026 ska förstås. Regeringen har en lång rad reformer för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i budgeten. Därmed flyttar vi fram positionerna med flera centrala reformer. En av dem gäller regionalt stöd för dem som drabbas av hedersförtryck. Nästa år satsar regeringen över 100 miljoner kronor på att kommuner och regioner tillsammans med länsstyrelserna ska utveckla stödet för våldsutsatta bland annat genom att etablera och utveckla regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det saknas i dag ett likvärdigt stöd landet över, vilket vi nu åtgärdar.

  Kunskap, stöd och samordning måste finnas nära dem som är utsatta i vardagen, i skolan, socialtjänsten och vården. Tidigare har långsiktighet saknats, vilket vi nu åtgärdar. Vi förstärker också stödet till kvinno- och tjejjourer. Vi ökar stödet till dessa jourer och vissa andra ideella organisationer inom brottsofferområdet med 20 miljoner kronor. En majoritet av jourerna hanterar ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Men problemet är också bredare, med mäns våld mot kvinnor i olika former.

  Om vi menar allvar med att bekämpa hedersförtrycket måste vi ge stabilt och långsiktigt stöd till dem som möter de mest utsatta. Därför är också detta stöd permanentat från och med nu.

  Vi tydliggör också arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck med ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Vi kommer att upprätta en ny nationell handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Den nya planen ska ge myndigheter tydliga uppdrag och resurser för att höja kompetensen och förbättra arbetssätten. 17 miljoner kronor avsätts under 2026 för insatser som stärker hela samhällets förmåga att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

  Fru talman! Låt mig också passa på att lyfta fram en annan viktig del av budgeten. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen också att Diskrimineringsombudsmannen tillförs 25 miljoner kronor under 2026 och 34 miljoner kronor från och med 2027 och framåt. Arbetet med att bekämpa diskriminering och främja likabehandling, särskilt i en tid då mänskliga rättigheter utmanas, är prioriterat för den här regeringen. Ett demokratiskt samhälle som präglas av likabehandling är också ett konkurrenskraftigt och motståndskraftigt samhälle.

  Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män. Nu får Diskrimineringsombudsmannen muskler att jobba effektivt med genomförandet av EU:s lönetransparensdirektiv. Att synliggöra osakliga löneskillnader kan och kommer att förbättra förutsättningarna för att kvinnor och män ska få lika lön för lika arbete.

  Fru talman! Vi kan aldrig ta grundläggande demokratiska och jämställda värden för givna. Vi måste aktivt försvara friheten och jämställdheten. Det bidrar den här budgeten till.

  När man lyssnar på oppositionen blir det tydligt att de ser jämställdheten som någonting separat, som ett särskilt spår som vi kan sätta olika epitet på. Men det här handlar om en grundläggande syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

  Om både pojkar och flickor, män och kvinnor kan nå sin fulla potential gynnar det svensk konkurrenskraft, vår innovationskapacitet och våra tillväxtmöjligheter. Allt annat är ett slöseri som Sverige eller Europa inte har råd med.

  (Applåder)

• Fru talman! Tack, ministern, för anförandet! Det var mycket intressant att höra. Jag skulle vilja diskutera jättemånga frågor, men vi har ju inte all tid i världen. Men vi ska ju faktiskt debattera lite längre fram i veckan också.

  Jag tänkte ta upp två frågor, en i varje replik.

  Jag älskar verkligen formuleringen att jämställdhet inte är en udda fågel. För mig är jämställdhet ett horisontellt tema, och det ingår i alla politikområden. Av det skälet vill jag också ställa en fråga om det som jag tog upp i mitt anförande: Hur kommer det sig att regeringen har tagit bort formuleringarna om jämställdhetsintegrering i myndigheternas regleringsbrev?

  Låt mig förtydliga och säga att detta för mig är det självklara sättet att verkligen se till att alla myndigheter talar om jämställdhet. Har man det inte inskrivet i regleringsbrevet är det ju klart att man kan föra en dialog på andra sätt – det kan man alltid göra, så det behöver ministern alltså inte säga som svar; man kan ju föra en dialog om gängkriminalitet också – men i regleringsbrevet blir det väldigt tydligt vad myndigheterna ska jobba med eller mot. Nu har man alltså tagit bort det. Det innebär också att möjligheterna att mäta och utvärdera arbetet med jämställdhet går om intet när det gäller de myndigheter som inte har ansvar för de direkta indikatorerna, alltså de indikatorer som regeringen använder för att mäta resultatet, som vi kan läsa om i betänkandet. Jag förstår inte riktigt hur man tänker där.

  Jag är faktiskt inte ensam om att inte förstå detta. Jämställdhetsmyndighetens gd var ganska tydlig vid sitt besök i utskottet: Nej, detta är inget bra förslag. Det är bättre att det står kvar.

  Kan ministern utveckla sina tankar kring detta?

  2025-12-15 13:35:03

  

  Helena Vilhelmsson

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Helena Vilhelmsson för en mycket angelägen fråga. Jämställdhetsintegrering är grundläggande för regeringens arbete med jämställdhetsfrågor. Det är precis på det sätt som ledamoten Vilhelmsson beskriver: Vi måste jobba med det systematiskt och integrerat i alla kärnprocesser. Det var också därför som statsministern tidigare i år fattade beslut om att Regeringskansliet ska jobba med jämställdhetsintegrering. Det är det på detta sätt som regeringen arbetar och får in de här frågorna.

  Vi utvärderar nu JIM-satsningen, alltså jämställdhetsintegrering i myndigheter, och kommer att återkomma under våren med förslag om hur det arbetet ska fortsätta. Det har varit ett arbete under många år. Det är också viktigt att vi utvärderar hur jämställdhetsintegreringen fungerar och ser om det finns sätt att effektivisera och förbättra arbetet så att det kan få ännu starkare och bättre effekt än hittills.

  Detta är en angelägen fråga att fortsätta med. Jag ser fram emot att återkomma till ledamoten Helena Vilhelmsson med svar senare under våren.

  2025-12-15 13:37:01

  

  Nina Larsson

• Fru talman! Det ser jag också fram emot. Då lär vi återkomma i frågan. Jag tror att det är riktigt avgörande. Jag tror att det är ett bra sätt, som det har varit i många år, att få samtliga myndigheter att jobba med jämställdhetsfrågor.

  Tack för svaret! Då går jag över till min andra fråga, som gäller arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag delar i mångt och mycket den bild som ministern gav. Jag tillstår att vi i Sverige har varit naiva under många år, men nu håller vi på att rätta till problemet. Det gör vi inte minst genom den senaste lagstiftningen som vi beslutade om här i kammaren, nämligen att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Det är ett mycket välkommet lagförslag.

  Det jag var kritisk mot när vi debatterade och beslutade var att regeringen inte tycker att Socialstyrelsen eller Ivo ska jobba på något annat sätt med tillsyn över den nya lagen. Man hänvisar till att det brukar vara så att läkare eller patienter själva hör av sig till Ivo, och då inleds en tillsyn.

  Jag tycker att det är ett otroligt tråkigt och naivt sätt att se på det. Det är ju inte så att en läkare som vet med sig att han eller hon numera gjort en kriminell åtgärd ringer till polisen dagen därpå och säger: Hej! Jag har gjort en kriminell åtgärd.

  För mig är det givet att skapar man en ny lag måste man också se över hur man arbetar för att den lagen ska efterlevas. Men så tyckte inte regeringen. Trots att många remissinstanser ansåg att detta behövdes gick regeringen inte den vägen framåt.

  Jag undrar om ministern kan utveckla detta lite. Det ska också sägas att nästan inga ärenden har kommit in till Ivo för granskning eller anmälan, nästan inga alls. Ändå ska man inte förändra sitt arbetssätt.

  2025-12-15 13:38:24

  

  Helena Vilhelmsson

• Fru talman! Tack till ledamoten Helena Vilhelmsson för frågeställningar om oskuldskontroller och oskuldsingrepp och hur lagstiftningen kan implementeras!

  Det här är en normerande lagstiftning. Den har viktiga signaleffekter inom vården och skolan och hos olika aktörer. Det blir ett ökat tryck på att anmäla i och med den här kriminaliseringen. Även om det hittills inte finns så många exempel på detta har lagstiftningen en viktig normerande effekt.

  Regeringen arbetar också med uppdrag till olika aktörer kopplat till kunskapshöjande underlag och material, så att man får mycket bättre kunskap om och förståelse för problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck och så att man kan identifiera detta och vidta åtgärder när man stöter på den här typen av brott, som det handlar om.

  Men sedan är det också upp till polis och rättsväsen att utifrån ny lagstiftning utveckla metoder och hela tiden förbättra sitt arbete så att de lagar och regler som vi har i Sverige får effekt och så att brott kan lagföras på ett bra sätt.

  Jag utesluter inte att vi kan behöva göra ytterligare insatser. Det är ett ständigt pågående arbete i takt med att vi får ny lagstiftning på plats på alla områden. Det handlar om att hela tiden försöka förbättra kunskapsläget. Sedan är det upp till myndigheterna att utveckla metoderna så att man också kan följa lagstiftningen.

  2025-12-15 13:40:35

  

  Nina Larsson

• Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för ditt anförande!

  Lönetransparensdirektivet nämndes, vilket vi ser fram emot att få behandla här i riksdagen. Då får vi också se vilken ansats regeringen har där. Jag tror absolut att det kommer att spela en stor roll, men den stora roll som regeringen vill göra det till är jag skeptisk till. Vi ska också vara noga med att det här är någonting som den svenska regeringen är tvingad att göra. Man har ju inte tagit något eget initiativ, utan det är ett direktiv från EU. Detta ska vi vara noga med, tänker jag.

  När det kommer till människohandel, som också tas upp i anförandet, är det bra med handlingsplaner. Men jag tänker på att vi har problem när det gäller lagstiftning. Inte minst har det kommit kritik från Jämställdhetsmyndigheten, och även andra statliga utredningar visar att det finns brister i lagstiftningen. Jag har en ganska liten tilltro till att handlingsplanerna skulle få väldigt stora effekter på det här området när man inte har en lagstiftning som straffar människohandel och organiserad brottslighet.

  Jämställdhetsministern pratar mycket och väl om hedersrelaterat förtryck. Men jag vill korrigera där. Att oppositionen inte skulle ha gjort någonting på det här området stämmer inte. Ett exempel är att vi införde ett särskilt brott för hedersförtryck, alltså en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Jag tänker att vi är flera som bedriver arbetet mot hedersförtryck.

  Jag vill komma till frågan om hur man ska få rätsida på här typen av frågor och handlingsplaner. Jämställdhet handlar ju om att människor ska bli fria, om att kvinnor ska uppnå den frihet som anförandet inleddes med. Men den här regeringen har gjort människor och kvinnor fattigare. Hur ska man då uppnå den här frigörelsen?

  2025-12-15 13:42:32

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Amloh för frågorna!

  Jag vill säga några ord om handlingsplanerna och frågeställningen kring dem. Politik handlar många gånger om att göra en samlad bedömning och försöka tolka och se de problem och den verklighet som vi i dag lever i och hela tiden anpassa, förbättra och förstärka kunskapsunderlag, lagstiftning när det är nödvändigt och samordning när det finns behov av det.

  Är det någonting som vi i den här regeringen är drivna av är det just att hitta bra och effektiva lösningar som kanske många gånger rör fler departement och fler politikområden. Jämställdhetsfrågorna genomsyrar ju precis alla politikområden.

  Handlingsplanen mot prostitution och människohandel är angelägen, dels för att vi ser att problematiken rör sig ned i åldrarna, dels för att den i mycket högre utsträckning rör sig i den digitala sfären, där vi hittills hamnat efter i lagstöd och metodarbete för att möta det. Det är alltså en prioriterad fråga.

  Men det handlar också om synen på var människors potential ligger. Det handlar om att vi har en förmåga att få kvinnor och flickor att nå sin fulla potential. Då är också skattesänkningar viktiga för kvinnor, för att de ska få ett ökat handlingsutrymme en större möjlighet att påverka sina livsval.

  Vi kan se på de analyser som görs av jämställdhetsbudgeten. Kvinnor gynnas något mer fördelningsmässigt. Men detta förutsätter att man har synen att män och kvinnor ska ha lika förutsättningar och att skattesänkningar, försvarssatsningar och kunskapshöjande forskningsinsatser också gynnar kvinnor. Det är det som är grunden.

  2025-12-15 13:44:45

  

  Nina Larsson

• Fru talman! Jämställdhetsministern talar om den verklighet som vi i dag lever i. Ja, i den verklighet som vi i dag lever i har de här skattesänkningarna bara grävt jättestora hål, exempelvis i välfärden. Det finns inga skattesänkningar i världen för välfärdens kvinnor som gör att de får en bättre arbetsmiljö, fler kollegor eller andra arbetsvillkor. Priset för skattesänkningarna är en försämrad arbetsmiljö och sämre arbetsvillkor.

  Arbetsmiljöverket har nu gjort inspektioner inom sjukvården. Tre av fyra arbetsplatser håller inte måttet över huvud taget. Det är en skarp kritik. Vilka skattesänkningar hjälper till att förbättra arbetsmiljön och villkoren för de kvinnor som jobbar där? Det är väldigt många som gör det.

  Skattesänkningar kommer inte att leda till bättre arbetsmiljö och bättre villkor. De leder till en utökad fattigdom.

  Jag frågar jämställdhetsministern vad svaret är till den mamma som säger: Jag har inte råd att köpa några julklappar nu. Vad säger statsrådet till mamman som faktiskt inte har fått något jobb? Hon är ensamstående med två barn och är mest en belastning i arbetsintervjuer eftersom man ser henne som att hon hela tiden kommer att vabba. Vad säger statsrådet till den mamma som inte har de ekonomiska resurserna, som lever med de minsta ekonomiska marginalerna och som ni inte har gjort någonting för? Vad är svaret till alla de mammor där ute som nu inte har råd och som inte har haft det under hela er tid? Vad är svaret, statsrådet?

  (Applåder)

  2025-12-15 13:46:53

  

  Sofia Amloh

• Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Amloh för frågan!

  Det är helt avgörande att regeringen och staten – vi i politiken – tar ett ansvar och för Sverige i rätt riktning. Det handlar om att se till att stärka ekonomin brett, så att vi har resurser till välfärden. Det är hela utgångspunkten för den här regeringen och något som vi, trots lågkonjunktur, har lyckats med.

  Vi har vridit och vänt på varenda reform för att få Sverige i rätt riktning. Nu stärks också ekonomin.

  Jag kan hålla med ledamoten Sofia Amloh om att vi sannerligen kan ställa högre krav på arbetsgivare i Sverige i dag – i inte minst inom vården och omsorgen, där många kvinnor arbetar. Det måste löna sig att utbilda sig, också för första linjens chefer i vården eller förstelärare inom skolan. Regeringen tillför också resurser på exempelvis skolans område, och då vill det till att arbetsgivarna på området – kommunerna – tar det ansvaret. Det är ett gemensamt politiskt ansvar för de partier som också är verksamma som arbetsgivare.

  Vi går nu mot jul, och jag vill understryka det sista som ledamoten Sofia Amloh lyfte. Jag tänker ofta på att många kvinnor, men även andra grupper, har det särskilt tufft i jultider. Det finns ingen annan fråga jag är så angelägen om som att verkligen stärka svensk ekonomi och svensk konkurrenskraft. Det är också den absolut viktigaste prioriteringen för den här regeringens arbete.

  Med det vill jag säga god jul.

  (Applåder)

  2025-12-15 13:48:58

  

  Nina Larsson

• Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Jag har många gånger stått i den här talarstolen och pratat om integration, eller anpassning som jag hellre vill kalla det, och den bristande integrationen i vårt land. Men vi får inte glömma bort det viktiga område som också ingår i det här, nämligen diskriminering. Det är något jag tycker att vi talar för lite om, så i dag tänkte jag till stor del uppehålla mig vid diskriminering i mitt anförande.

  Detta är en budget som vi har förhandlat fram med regeringen, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Vi har kommit en bra bit på den sverigedemokratiska vägen, men vi är långtifrån nöjda. Som det största partiet i regeringsunderlaget ser vi det som en självklarhet att så långt som möjligt tillgodose det mandat väljarna har givit oss. Jag vill tacka Tidöpartierna för det goda samarbete vi hittills har haft i utskottet, men efter nästa val är det en nödvändighet för vårt land att Sverigedemokraterna är en del av regeringen.

  Fru talman! Jag är en mycket stolt sverigedemokrat. Jag vet att mitt parti drivs av en vilja att göra det som är allra bäst för Sverige.

  Under decennier försökte vi förklara just detta för er i kammaren och för hela svenska folket. Jag minns när Jimmie Åkesson för första gången år 2010 stod i just denna talarstol för att få alla partier i denna sal att lyssna. Att älska sitt land och känna ansvar gentemot föregående och kommande generationer är inget annat än godhet, kärlek och ansvar. Den kärleken har inte det minsta att göra med att se ned på, tycka illa om eller rent av hata någon annan.

  Det vi har anklagats för ligger väldigt långt ifrån hur jag fungerar som människa och hur mina kollegor och partikamrater kan beskrivas. Vi har förklarat detta för er och för hela svenska folket.

  Och vad möttes vi av i denna kammare? Jo, en självupptagen skrikvänster som inte bara spenderade dagarna med att förklara hur öppna, toleranta och godhjärtade de själva var. Nej, de lade minst lika mycket tid på att förklara hur vi sverigedemokrater stod för raka motsatsen.

  Den bild av oss sverigedemokrater som denna vänstertyckarelit, ofta med hjälp av medierna, spred av oss som parti – vi framställdes som kalla, hårda och elaka – gav konsekvenser. Jag har vänner och kollegor som överfallits, misshandlats, förlorat sina arbeten och fått utstå hat, hot och annan brottslighet. Jag har själv utsatts.

  Konsekvenserna för dem som betett sig illa eller begått brottslighet mot oss kan sammanfattas med att vara i de närmaste helt obefintliga – förutom en konsekvens, nämligen det faktum att vänstertyckareliten har fått bevittna hur vi sverigedemokrater i val efter val gått framåt i riksdagen.

  När det däremot gäller arbetet mot diskriminering och grunder som kan kopplas till politisk åskådning har Sverige inte gått framåt utan suttit i baksätet utan intresse av någon styrning mot förändring – hittills.

  Fru talman! Att förlora sitt arbete, att nekas förtroendeuppdrag inom facket, att nekas hyra en lokal, att nekas gå in i en restaurang som gäst, att bli bortmotad från butiker när man haft kläder med SD-loggan på – inte på grund av vem du är som människa utan på grund av vilket parti du tillhör – är hur vår vardag som sverigedemokrater har sett ut under decennier.

  Att politisk åskådning utelämnades när Sverige antog FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och vad som är diskriminering passade uppenbarligen denna vänstertyckarelits agenda väldigt väl. Dessa egenutnämnda godhetsapostlar har utan några som helst konsekvenser ostört kunnat fortsätta sitt hetsande mot SD. Diskrimineringen och det den lett till för oss ute i vardagen har fått fortgå.

  De som enligt dem själva är de mest öppna och de mest toleranta har visat sig vara de mest mentalt avgränsade och minst toleranta så fort Sverigedemokraterna kommit på tal. Jag har till och med uppmanats att packa mina väskor och dra från landet för att mitt fosterland inte längre tillhör mig. Det är inte bara häpnadsväckande och sorgligt; det är också farligt. Det har skapat ett vi-och-dom-samhälle som vi sverigedemokrater aldrig har velat ha.

  Äntligen har dock svenskarna, vare sig deras förfäder bidragit till att bygga upp det här landet eller om de kommit hit på senare år och anpassat sig, öppnat både ögon och öron och faktiskt lyssnat. Sett eländet tror jag att de flesta hade gjort för länge sedan. Vi lever ju där ute i verkligheten.

  På tal om svenskar, fru talman: Svenskar som grupp kan i dag inte diskrimineras. Det är givetvis inte acceptabelt. Till alla er som utsatts för hot och hatbrott enbart för att ni är svenskar, särskilt alla ungdomar och äldre som ofta befinner sig i extra utsatta situationer, vill jag säga: Vi finns här för er. Självklart har vi sverigedemokrater en lösning även på detta.

  Vi föreslår att vi ändrar lagens skrivning så att diskriminering innebär att man utsätts för ”otillbörlig särbehandling”, i stället för dagens olika uppspesade punkter om vad man anses kunna diskrimineras för. Då lämnas ingen utanför. Det är väl en självklarhet att vi svenskar ska ha samma rätt till skydd som grupper som tidigare inte ens satt sin fot i detta land?

  Fru talman! Det multikulturella experiment som de gamla partierna sjösatte, utan att ens ha frågat svenska folket, ledde till extremt negativa konsekvenser för Sverige. Idén om att öppna gränserna, släppa in miljoner människor från avlägsna kulturer och hoppas på det bästa gick inte så bra, milt uttryckt.

  Ni partier som sitter här inne, främst Socialdemokraterna och den vänstra sidan, lyckades förvandla ett av världens tryggaste och säkraste länder till något helt oigenkännligt. Vi som har haft förmånen att fira ett antal födelsedagar vet hur Sverige såg ut tidigare, och jag känner en stor sorg över att barnbarnen nu möts av en helt annan uppväxt.

  Nog för att samhällen utvecklas och förändras, och då ofta till det bättre, men Sverige har inte genomgått den här förändringen på naturlig väg. Den har tvingats på svenska folket utan att vi ens har velat ha den. Alla miljarder som har pumpats in i allehanda värdelösa integrationsprojekt och i utanförskapsområden ledde inte till någonting annat än ren och skär pengaförstöring och ökad splittring.

  Vi sverigedemokrater har en annan lösning. I stället för att tro att man blir svensk bara man kliver över gränsen till vårt land, i stället för att som vänstersidan naivt tro att multikultiprojektet ordnar sig av sig självt och i stället för att tro att nya pengar leder till nya värderingar menar vi att det måste ställas krav på individerna själva. Lär er svenska! Studera och anamma kulturen i det land ni befinner er i! Anpassa er och visa på allvar att ni vill bli en del av Sverige!

  För dem som gör det finns alla möjligheter att skapa sig ett gott liv och ingå i vår svenska gemenskap. För dem som väljer en annan väg är det bara att lämna vårt land. Krav på anpassning, förväntningar på individen själv och en raffinerad offermentalitet – ursäkta mig, en raderad offermentalitet, menade jag – är den bästa integrationspolitik som finns.

  Fru talman! Vi har kommit en bra bit på väg, men vi är långtifrån nöjda. Nästa val söker vi väljarnas mandat att ännu kraftigare fortsätta den bana som vi har påbörjat. Vi har fått mer uträttat under tre år än vad S-ledda regeringar har åstadkommit under flera mandatperioder. Det värsta som skulle kunna hända nu är att vi slungas tillbaka till ett kaos av ökad invandring och destruktiv kravlöshet.

  Det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna säger sig ha bytt fot – att de har ändrat sig och plötsligt konstaterar att det som de själva i åratal har kallat rasism inte alls är rasism. Det är givetvis korrekt, men Socialdemokraterna är inte trovärdiga. De kan i princip säga vad som helst för att återta makten; de kommer inte att kunna hålla det ändå. Det är nämligen svårt att tro att något av våra partier ensamt kommer att få 51 procent eller mer av rösterna, så vi måste alla ha våra tilltänkta samarbetspartner för att driva igenom sakfrågorna.

  Låt oss därför titta på Socialdemokraternas tilltänkta regeringsunderlag! I det vänstra lägret låter det ungefär som det alltid har gjort.

  Miljöpartiet vill ha mer invandring och är även känt för sin kravlöshet. Man är känd för sin tro att människor som flyger fritt, härjar och gör lite som de vill skapar ett tryggt, vackert och lite snällare samhälle. Även om verkligheten visar det motsatta spelar det ingen roll – miljöpartister kommer alltid att vara miljöpartister.

  Sedan har vi marknadsliberalerna och invandringsvurmarna inom Centern, som alltså ska sitta vid samma bord som semikommunisterna inom Vänsterpartiet.

  Mitt i denna rödgröna sörja har vi Socialdemokraterna, som är kända för sin makthunger.

  Var och en förstår ju hur detta skulle sluta. Det ger mig värre rysningar än en skräckfilm, och skräckfilmer slutar som bekant aldrig bra. Vi har tyvärr tvingats uppleva hur det har gått tidigare, och vi kommer att få se samma sak igen om vänstersidan vinner. Det är inte vad Sverige behöver.

  Vad Sverige behöver är ett starkt sverigedemokratiskt parti som ser till att vi har ordning och reda när det gäller integration, när det gäller att inkludera allas skydd mot diskriminering och sist men inte minst när det gäller att göra Sverige bra igen.

• Fru talman! Det talades väldigt vitt och brett i inledningen av integrationsdebatten här. Jag beklagar det politiska trauma som ledamoten ger uttryck för och hoppas att det ändå är okej att jag ställer en fråga om sakpolitiken.

  I det första integrationspolitiska delmålet vill ledamoten att fler ska arbeta och försörja sig. Nu har ju Sverigedemokraterna budgetförhandlat år efter år under den här mandatperioden, och under den tiden har vi fått 100 000 fler arbetslösa i Sverige. Vi har också fått försämringar i akassan och aktivitetsstödet och inga andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än att man har bytt arbetsmarknadsminister ungefär en gång om året. Det blev alltså inga fler jobb, bara pressade hushåll och tomma plånböcker.

  Därför är frågan: När ni nu ändå har budgetförhandlat, Ann-Christine Frohm, varför har ni år efter år inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet? Och varför har ni gått fram med försämringar av akassa och aktivitetsstödet?

  2025-12-15 14:05:09

  

  Tony Haddou

• Fru talman! Jag kan konstatera att vi i dag debatterar utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Utgiftsområde  14, som berör arbetsmarknaden, debatterades i förra veckan. Jag beklagar att ledamoten återigen kom för sent till den debatten.

  2025-12-15 14:06:24

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Jag tycker att det är väldigt ansvarslöst att svara på det sättet. Det första delmålet i den integrationspolitik som ledamoten har varit med och beslutat om är ju faktiskt att fler ska komma i arbete och försörja sig. Det är en del av den integrationspolitik som ledamoten har beslutat om, så det är väldigt ansvarslöst att svara på det sättet.

  Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna ska ta ansvar för den situation vi har, med 100 000 fler arbetslösa och försämringar i akassan och aktivitetsstödet – som man före valet lovade att man inte skulle gå fram med men nu genomför, för övrigt. Det skapar en insikt om att man inte över huvud taget vill ha den här debatten eller svara på de frågorna.

  Jag gör dock så att jag ställer frågan igen. I relation till det integrationspolitiska delmål som Sverigedemokraterna har beslutat om, Ann-Christine Frohm, varför har ni inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet? Och varför har ni gått fram med försämringar?

  Det här kan också ses mot bakgrund av Sverigedemokraternas hela case att man genom migrationspolitiken skulle få Sverige på fötter igen och så vidare, liksom att man skyller på invandringen år efter år. Men nu är det ju Sverigedemokraternas migrationspolitik som gäller och har gällt i några år, och man har budgetförhandlat i flera år. Ändå har det inte blivit bättre. Vi har 100 000 fler arbetslösa, vi har inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vi har försämringar.

  Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna, när de nu har möjlighet här, ska ta ansvar för situationen och svara på frågor i stället för att slänga ur sig sådant som ledamoten gjorde. Jag tycker att det är väldigt ansvarslöst, måste jag ändå säga, att någon som budgetförhandlar svarar på det sätt som ledamoten gör.

  Jag ger ledamoten ännu en chans att svara på den väldigt enkla frågan: Varför har ni inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet?

  2025-12-15 14:06:52

  

  Tony Haddou

• Fru talman! Jag var inte medveten om att det var budgetförhandling här i dag. Jag tror att det kanske var en felsägning av den vänsterpartistiske ledamoten. Budgetförhandlingarna har givetvis ägt rum för länge sedan, och det vi debatterar här i dag är som sagt integration och jämställdhet.

  Jag ser fram emot att ledamoten tar chansen att vara med i debatten om arbetsmarknaden nästa gång tillfälle ges. Det är inte första gången som ledamoten står i ett replikskifte i debatten om integration och jämställdhet men inte alls vill prata om det ämnet utan om arbetsmarknaden.

  Men det är klart att de som kan jobba ska jobba. De som kan arbeta ska arbeta. Vi tror på arbetslinjen – man ska som individ själv försörja sig så långt det går.

  Jag och mitt parti var tydliga inför det senaste valet, och väljarna gav oss ett tydligt mandat. Vi är det största partiet i regeringssamarbetet. Vi tar ansvar för integrations- och migrationspolitiken. Det är alldeles tydligt att vi har gjort det under den här mandatperioden. Jag kan inte se att Vänsterpartiet skulle ta det ansvaret. Egentligen är Vänsterpartiets enda vilja att öka invandringen till Sverige och mottagandet.

  2025-12-15 14:09:02

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Sverigedemokraterna driver linjen att avskaffa de sju diskrimineringsgrunderna. Det fick vi höra nu, och det är också känt sedan tidigare. Ett sådant skifte skulle kraftigt försvaga möjligheten att identifiera, pröva och åtgärda diskriminering och rasism. Partiet har även gått ett steg längre och beslutat att inskränka lagen om hets mot folkgrupp genom att undanta skyddet för sexuell läggning och trosbekännelse. Sammantaget pekar detta i en och samma riktning: ett systematiskt nedmonterande av det rättsliga skyddet för olika typer av minoriteter.

  Min fråga till ledamoten är ganska enkel: Varför har Sverigedemokraterna återkommande fokus på att försvaga skyddet för grupper som är särskilt utsatta för hat, rasism och diskriminering? Varför värnar inte Sverigedemokraterna i stället deras grundläggande rättigheter?

  2025-12-15 14:11:04

  

  Leila Ali Elmi

• Fru talman! Ledamoten ställer en fråga och påstår saker. Jag anser att det är precis tvärtom mot vad ledamoten säger.

  Vad gäller diskrimineringsgrunderna kan jag återigen förtydliga: Genom att all diskriminering benämns otillbörlig särbehandling innefattas alla människor i Sverige, i stället för att det spesas upp som i dag; då lämnas alltid någon utanför. Vi tycker att det är olyckligt att människor lämnas utanför. I dag kan man till exempel inte anses bli diskriminerad för sin politiska åskådning eller för all del för att man är svensk. Vi tycker att det vore mycket rättvisare om alla människor som blir diskriminerade fick falla under diskrimineringslagen, vilket inte är fallet i dag.

  Sedan är vi inte helt nöjda med handlingsplanen mot rasism. Det kan jag också vara tydlig med. Anledningen är de saker jag just nämnde: Den sätter för mycket fokus på vissa grupper i stället för att alla grupper som utsätts för rasism eller otillbörlig särbehandling behandlas utifrån det.

  2025-12-15 14:12:11

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Otillbörlig särbehandling är ett diffust begrepp som i grund och botten osynliggör de grupper som utsätts för diskriminering. Som jag sa är det fråga om ett avskaffande av de sju diskrimineringsgrunderna.

  Jag vill återkomma till det som ledamoten sa om svenskar som utsätts för rasism. Det är absolut så att svenskar kan utsättas för hat och hot. Men det är viktigt att komma ihåg att rasism ofta handlar om makt och strukturer. I Sverige har svensken normpositionen.

  Sedan vill jag också påpeka för ledamoten att diskrimineringsgrunderna inte utesluter svenskar. Svenskar kan bli utsatta för diskriminering på grund av exempelvis kön, ålder eller funktionsnedsättning. Det finns inget i diskrimineringslagen som utesluter att svenskar kan diskrimineras.

  Min fråga kvarstår: Varför anser Sverigedemokraterna att det över huvud taget är legitimt att försvaga det rättsliga skyddet mot hat och diskriminering, oavsett vilka grupper som berörs?

  2025-12-15 14:13:40

  

  Leila Ali Elmi

• Fru talman! Jag vidhåller ändå att otillbörlig särbehandling skulle innefatta alla.

  När jag pratar om att svenskar ofta utesluts handlar det främst om handlingsplaner mot rasism. Men för att man ska kunna bli diskriminerad som svensk i dag gäller det att man faller inom någon av de specificerade grupperna. Man kan i dag inte anses diskriminerad för att man är svensk. Samtidigt vet vi att svenskfientligheten breder ut sig. Svenskar utsätts för hatbrott. Ungdomar blir kissade på och förnedrade av alla sorters brottslighet man kan tänka sig.

  Jag hoppar vidare till frågan om utsatta områden som i dag är tagna i besittning av gängkriminella och där man som svensk över huvud taget inte kan vistas. Det finns till exempel skolor där det inte går en enda svensk. De områdena måste vi ta tillbaka. Vi måste göra någonting åt det. Tyvärr har vi alldeles för många sådana områden i Sverige, bland annat Bäckby i Västerås, som jag kommer från. Det ser inte alls bra ut.

  Det är trots allt en integrationsdebatt. Även Miljöpartiet vurmar för ökad invandring till Sverige. Hur ska då Miljöpartiet få ordning på integrationen? Det får bli en retorisk fråga. Hittills har, vad jag sett, Miljöpartiet inte kommit med ett enda förslag som skulle hjälpa anpassningen till Sverige för de individer som kommit hit.

  2025-12-15 14:15:01

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Jag funderar lite över var jag ska börja. Men jag vill ändå inleda med att tacka ledamoten för ett synnerligen engagerat anförande.

  Ledamoten inledde sitt anförande med att säga att hon i integrationsdebatten inte tänkte debattera integration utan lyfta fram andra frågor. Diskriminering sa hon att hon skulle lyfta fram, och det är absolut en viktig fråga som faller inom det här betänkandet. Men att helt avstå från att beröra integrationen tycker jag ändå är lite allvarligt.

  Nästkommande minuter lade ledamoten på att beskriva hur hemskt det är att bli utsatt på grund av sin politiska tillhörighet. Givetvis ska ingen av oss anfallas eller utsättas för hat eller hot på grund av vår politiska tillhörighet. Men jag vill ändå notera att ledamoten använde väldigt mycket tid i sitt anförande till annat än att diskutera de politiska sakfrågorna. Jag tänkte försöka ta oss tillbaka till de politiska sakfrågorna.

  Enligt min mening nämnde ledamoten inte en enda konkret åtgärd för att få bukt med integrationsproblematiken och segregationen i vårt land. Eftersom ledamoten, som hon själv också sa, är företrädare i Sveriges riksdag för det största partiet i regeringsunderlaget är hon även rimligtvis ansvarig för all förd politik som regeringen trycker igenom Sveriges riksdag. Jag vill fråga ledamoten vilka faktiska åtgärder som Sverigedemokraterna har fått igenom i den här budgeten och hur de ska förbättra integrationen och sammanhållningen i vårt land.

  Jag vill också fråga ledamoten – för att hålla oss till de faktiska sakfrågorna – om ledamoten är nöjd med de fullkomligt bristande satsningarna på arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och bostadspolitiken.

  2025-12-15 14:17:08

  

  Jonathan Svensson

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans frågor och konstateranden. Jag tackar också för berömmet för mitt inlevelsefulla anförande.

  Ledamoten tog upp det här med diskriminering, hat, hot och andra brottsliga handlingar mot politiska företrädare. Det sker faktiskt i dag. Det är tydligen okej så länge det inte sker på vänstersidan. Det är okej så länge det inte sker mot andra partier än Sverigedemokraterna.

  Jag tycker inte det. Jag tycker inte om utvecklingen i Sverige att människor kan diskriminera andra utan att det får några som helst konsekvenser. Som jag sa i mitt anförande sker det inte bara mot sverigedemokrater utan också mot andra svenskar. Människor som är födda i det här landet och som haft förfäder här trakasseras, förnedras, misshandlas och kissas på. Det är inte okej. Jag har svårt att tro att ledamoten från Socialdemokraterna heller tycker att det är okej. Ändå vill inte Socialdemokraterna att politisk åskådning ska vara en diskrimineringsgrund eller att svenskar ska ses som en grupp som kan diskrimineras. Jag tycker att det är olyckligt. Jag tycker att det är sorgligt.

  Vad gäller Tidöavtalet vet ledamoten likaväl som jag att Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Sverigedemokraterna sitter inte i regeringen, men Sverigedemokraterna och regeringen har Tidöavtalet tillsammans. Vi ansvarar för de frågor som vi röstar igenom här i riksdagen som går in under Tidöavtalet.

  2025-12-15 14:19:04

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Ingen av oss socialdemokrater, och mig veterligen ingen annan här inne heller, kommer någonsin att acceptera hat eller hot mot förtroendevalda i någon som helst riktning, oavsett om det riktas från höger till vänster eller tvärtom. Därför är det exempelvis väldigt olyckligt att jag själv tidigare har blivit uthängd av Sverigedemokraterna.

  Jag tänker mig ändå att vi ska ta oss tillbaka till den faktiska politiken. Vi diskuterar ju integration här. Ledamoten sa att hon bara tar ansvar för det som står i Tidöavtalet. Jag noterar att regeringen och Sverigedemokraterna är helt överens i det här betänkandet – Sverigedemokraterna har ingen avvikande mening.

  Sverige har ju en regering som i praktiken är beroende av Sverigedemokraterna. Varje morgon som Ulf Kristersson går från Sagerska till Rosenbad är det med Ann-Christine Frohms godkännande; det tycker jag ändå att vi ska ha med oss. Allting som regeringen gör har Ann-Christine Frohm godkänt. Då är det rimligt att man tar ansvar för den politik som förs. Resultatet är att arbetet mot segregation har nedprioriterats, att arbetsmarknadspolitiken har åsidosatts fullkomligt, att svensk välfärd går på svältkur och mycket mer.

  Jag skulle återigen vilja ställa mina frågor till ledamoten, för jag upplever inte att jag fick svar på dem. Hur ser egentligen ledamoten på integrationen i Sverige? Vilka fler åtgärder behövs? Är ledamoten nöjd med att Sverige har en halv miljon arbetslösa?

  (Applåder)

  2025-12-15 14:21:17

  

  Jonathan Svensson

• Fru talman! Nej, jag är inte nöjd med att arbetslösheten är så hög. Ledamoten vet dock likaväl som jag att man kan räkna det här på olika sätt. Man kan räkna dem som studerar på heltid som arbetslösa; då får man en väldigt hög siffra. Det är inte alltid som den siffran visas korrekt, vill jag säga. Jag vet att Socialdemokraterna ibland går ut med att arbetslösheten är över 20 procent, men det stämmer absolut inte. Jag är absolut inte nöjd, men man ska inte glömma att Socialdemokraterna bär en stor del av ansvaret för att det ser ut som det gör i dag.

  Vad gäller budgeten kan jag inte se något stort missnöje hos Socialdemokraterna heller. Den enda skillnaden mellan Socialdemokraterna och regeringen på det här området är 50 miljoner kronor – annars står även Socialdemokraterna helt bakom regeringens förslag till budget. Det kanske inte är så förvånande, för förra gången som Socialdemokraterna satt i regering bar det sig inte bättre för dem än att de fick regera på Moderaternas budget.

  Jag kan inte se att Socialdemokraterna skulle vara särskilt missnöjda med regeringens budget. Dessa 50 miljoner gör faktiskt inte så stor skillnad i det stora hela.

  Vad gäller Tidöavtalet är vi som sagt överens med regeringen på ett antal punkter. De punkterna är vi nöjda med. De är till stor del knutna till migration och integration. Ledamoten kan själv läsa om detta.

  2025-12-15 14:22:51

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Det var ett intressant anförande om integration. Jag vill börja med att säga att jag tycker att jag har blivit hyfsat väl integrerad i det här landet. Jag har lärt mig att ett klassiskt svenskt beteende är att hålla tiden.

  Vi är helt överens om att hat, våld, hot etcetera inte ska finnas i politiken. Alla vet att Centerpartiet också har varit mycket utsatt för det. En tidigare partiledare avgick på grund av det. En person ville mörda vår partiledare i Almedalen. Vi har haft nazister som har ätit frukost utanför dörren. Vi är helt överens om att detta är orimligt.

  Sverigedemokraterna har varit jätteutsatta – tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet är de nog de som varit mest utsatta. Jag vet att många vänsterpartister också har fått hot riktade mot sig. Detta är orimligt, och det måste få ett slut.

  Då är det fint om man själv tar lite ansvar och låter bli att kalla vänstertyckare godhetsapostlar, att prata om hetsande etcetera. Om vi ska anta den linjen bör vi också hålla den själva. Det tycker jag ändå att man kan ta med sig – annars blir det bara en raffinerad offermentalitet, som ledamoten själv sa.

  Låt mig gå till de faktiska frågorna om integration. Vi ska definitivt ställa krav på folk, men vilka krav är det vi vill ställa? Ett exempel är att människor ska lära sig svenska. Vi ska ju diskutera utbildning senare. Man kan konstatera att barn lär sig svenska mycket bättre om de har behöriga lärare. Då lär de sig också matte mycket bättre. Då klarar de skolan och gymnasiet, går vidare och får ett jobb.

  Den här regeringen har världsrekordet i utslagning – aldrig någonsin tidigare har så många elever lämnat den svenska skolan utan att klara den. Det gäller särskilt i utsatta områden. Hur blir integrationen bättre på sikt av att ni kastar ut 20 000 barn ur skolan varje år? Det är ju detta som det handlar om. Ni satsar heller inte på lärare – tvärtom utbildar vi färre behöriga lärare med den här regeringen. Sverigedemokraterna vill dessutom lägga ned alla lärarutbildningar förutom tre, så att det inte finns några lärare på landsbygden över huvud taget.

  Hur blir det bättre för svensk integration?

  2025-12-15 14:25:02

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Jag beklagar att även Centerpartiets och andra partiers företrädare har utsatts för hot, hat och brottsliga handlingar. Det är inte acceptabelt att något parti eller någon politisk företrädare utsätts för det; det vill jag vara tydlig med. Det ansvaret måste vi också själva ta gentemot varandra. Jag menar att detta har brustit oerhört mycket mot oss i Sverigedemokraterna. Jag tar inte på mig en offerkofta utan konstaterar bara att så har varit fallet. Det goda hatet, brukar man kalla det i folkmun.

  Jag håller helt med ledamoten om att det viktigaste är att vi kan tillhandahålla utbildning och att de som utbildar och de som är pedagoger kan det svenska språket. Tyvärr ser det inte ut så i dag. Vi har stängt skolor – och jag hoppas att det inte finns så många sådana kvar – som har utbildat enbart med hjälp av arabiska. Barnen har fått studera Koranen, och man har lärt dem en massa saker som inte alls tillhör vårt svenska sätt att leva, vår kultur eller vårt språk.

  Vi gör naturligtvis satsningar även inom skola och utbildning. Ledamoten uttryckte det som att vi kastar ut 20 000 barn. Jag tycker att det är olyckligt att uttrycka sig på det sättet. Om elever inte klarar av att nå kunskapsmålen får vi titta på vad det finns för anledningar till det och göra något åt dem.

  2025-12-15 14:27:14

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Anledningen är att de inte har behöriga lärare, och detta är väl undersökt. Här satsar Centerpartiet, men tyvärr säger regeringen nej. Det regeringen vill är att det ska utbildas 1 000 färre lärare varje år; det är den officiella politiken. Dessutom vill man inte betala mer för behöriga lärare, och man vill inte ha behöriga lärare där de behövs som mest, till exempel i utanförskapsområden. Man säger nej till allt. Då blir undervisningen inte bättre, och de får inte bättre svenska, klarar inte sin skolgång och får inget jobb. Då blir det som det blir, och ni kan stå här igen om 20 år och säga att det är för dåligt att de talar dålig svenska och inte har jobb. Men det är ju er politik som har skapat det.

  Ledamoten kan klaga jättemycket på det som har varit. Det är fine, för jag håller med om att det finns mycket att klaga på. Men det finns även saker att klaga på i dag, som Sverigedemokraterna har ansvar för. Aldrig någonsin i Sveriges demokratiska historia har så många lämnat skolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet som under denna mandatperiod, och det är Sverigedemokraternas första mandatperiod i regeringsunderlaget. Det är där vi är just nu.

  Ledamoten sa att den som sköter sig ska ha alla möjligheter. Det är hittepå, för det är verkligen inte regeringens politik. Den som sköter sig men inte tjänar 90 procent av medianlönen ska ju kickas ut ur landet, för ni har tagit bort spårbytet. Vi hör om dessa människor varje dag. De åker ut utan att ha gjort något fel. De jobbar, sköter sig och gör allt rätt men ska ändå kickas ut för att ni har någon konstig idé om att medianlönen är svaret på vem som gör rätt för sig. Det är en otroligt kass syn på dem som jobbar på golvet. De som städar här i riksdagen tjänar inte 90 procent av medianlönen. Varför ska de kickas ut? Är det Sverigedemokraternas syn att de inte anstränger sig? I så fall har ni en otroligt elitistisk syn på era medmänniskor.

  2025-12-15 14:29:21

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Det blandades dock högt och lågt i ledamotens frågebatteri, så jag kommer säkert inte att få med allt.

  Sverigedemokraterna är för att förstatliga skolan. Skolan är i dag ett kommunalt ansvar, och våra kommuner är självstyrande. Staten kan göra mycket men inte allt, och kommunerna bestämmer som sagt över exempelvis skola och äldreomsorg. Staten har dock fått sätta ned foten ibland och stänga skolor som över huvud taget inte ska finnas i Sverige.

  Jag går vidare till låglöneyrken. Alla oavsett partifärg borde veta att Sverige inte behöver någon arbetskraftsinvandring till låglöneyrken. Det finns också jobb i Sverige med otroligt låg lön, och i den riktningen hoppas jag att inget parti i kammaren vill gå. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi höjer kravet på vad man ska tjäna och därmed höjer värdet på arbete på svensk arbetsmarknad. Det minsta man kan tjäna ska ligga ganska högt, och jag tycker att vi har landat bra i den frågan.

  Jag hinner tyvärr inte med mer men tackar ledamoten för frågorna.

  2025-12-15 14:31:31

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Tyvärr valde riksdagen nyligen att bifalla regeringens och Sverigedemokraternas förslag till ramar för statens budget. Samtidigt avslogs vårt budgetförslag. Jag hänvisar därför till vårt särskilda yttrande där vi redogör för våra prioriteringar på detta område men också till vårt budgetförslag i sin helhet, då integrationspolitiken rimligtvis inte kan begränsas till endast detta utgiftsområde.

  Fru talman! Sverige är på många sätt ett fantastiskt land med fantastiska människor. Det är vi som bor här oavsett om vi är födda här eller har kommit att kalla Sverige för hemma senare i livet som tillsammans bygger vårt land och vår samhällsgemenskap. I denna samhällsgemenskap ska alla kunna uppnå sin fulla potential, nå sina drömmars fulla längtan och göra sitt bästa för att dra sitt strå till stacken i samhällsbygget, och alla ska vara välkomna.

  Tyvärr finns det stora utmaningar för vårt land och vår samhällsgemenskap. Vi ser hur polariseringen i samhället ökar när människor ställs mot varandra, hur misstron mellan olika grupper i samhället tilltar och hur de ekonomiska klyftorna fortsätter att öka från redan höga nivåer. Detta för med sig konsekvenser för ett samhälle som vårt och för människor i vårt land, särskilt för många av dem som inte hade Sverige som hemland vid sin födsel.

  När människor känner att de inte är välkomna in i samhällsgemenskapen eller rent av inte får förutsättningarna att ta klivet in i densamma är det en enorm förlust för samhället i stort. Men framför allt är det en förlust för den enskilde individen och dennes barn som riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap.

  Det här är ett problem som integrationspolitiken måste lösa, och eftersom det är ett problem som har skapats av politiska beslut, eller snarare brist på sådana, är det således också ett problem som kan lösas med politiska beslut. Men tyvärr ser vi på tok för lite av det just nu. I regeringens och Sverigedemokraternas budget ser vi nämligen alltför få initiativ som syftar till att få bukt med integrationsutmaningarna.

  Regeringen och Sverigedemokraterna klarar inte av att ta ett samlat grepp om segregationen på bostadsmarknaden, och välfärden sätts fortsatt på svältkur när statsbidragen till kommunerna är för låga. Arbetsmarknadspolitiken är fortsatt bortprioriterad, och man väljer att lägga krutet på återvandring i stället för att fokusera på att bygga en samhällsgemenskap.

  Fru talman! Vi socialdemokrater förstår givetvis att integrationsutmaningarna i vårt land är stora och kommer att ta tid att lösa, sannolikt flera mandatperioder. Men med en annan inriktning på politiken hade satsningarna för att bryta segregationen sett helt annorlunda ut, och inom ramen för integrationspolitiken hade vi kunnat göra helt annorlunda.

  Det handlar inte minst om Sveriges utsatta områden. Vi socialdemokrater menar att samhället behöver kraftsamla för att nå målet om att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Vår utgångspunkt är att alla bostadsområden i vårt land ska vara trygga platser att bo, leva och verka i. Ambitionen måste vara att bostadsområdena ska vara så trygga att människor både vill bo kvar och flytta dit.

  För att kunna arbeta i denna riktning vill vi genomföra en så kallad Sverigeförhandling. I denna Sverigeförhandling ska avtal tecknas mellan staten och kommuner med utsatta områden, och ambitionen är att det ska genomföras långsiktiga insatser och investeringar i dessa områden. Konkret kan det handla om upprustning av befintligt bostadsbestånd, nybyggnation av radhus och småhus och andra viktiga satsningar.

  För att bekämpa segregationen i dessa utsatta områden vill vi också avskaffa EBO-lagstiftningen. Vi socialdemokrater kommer alltid att avvisa alla förslag som leder till ojämn flyktingfördelning till kommunerna eftersom det riskerar att förvärra segregationen i landet.

  Vidare ser vi behovet av en arbetsmarknadspolitik som faktiskt får in fler människor i arbete och sysselsättning. Att ha ett arbete är helt grundläggande för att bli en del av samhällsgemenskapen, för att trygga sin försörjning och för att känna att man bidrar till samhället.

  För att få fler i arbete behöver vi en aktiv arbetsmarknadspolitik. Alla som kan arbeta ska arbeta, och de som inte har rätt kompetens för att kunna ta ett jobb ska rustas och få det stöd som behövs för att kunna ta det.

  Vi kan i dag se hur många människor, inte minst i våra utsatta områden, står långt från arbetsmarknaden och är sysselsatta i lägre utsträckning än befolkningen i övrigt. Den som saknar nödvändig utbildning eller pratar otillräcklig svenska ska ta del av de stöd som erbjuds, och de olika ersättningar som kopplas till dessa insatser ska som huvudregel vara villkorade med aktivt deltagande.

  Fru talman! Utrikes födda kvinnor är en grupp som behöver prioriteras. En viktig insats för denna grupp var de så kallade extratjänsterna, som tyvärr har avskaffats. Genom detta stöd fick kommuner och regioner möjlighet att till en förhållandevis låg kostnad anställa en person som stått långt från arbetsmarknaden. För den enskilde innebar det meningsfull sysselsättning och praktisk arbetslivserfarenhet. Det var helt enkelt ett tecken på en fungerande integrationspolitik.

  Ytterligare ett viktigt sätt att ta sig an segregationen är att arbeta med att stoppa diskrimineringen. När människor som bara vill göra rätt för sig möts av strukturella hinder bara för att man har en viss hudfärg eller ett efternamn som inte klingar typiskt svenskt är det inte konstigt att man kan känna sig nedslagen och inte blir motiverad att delta i samhället.

  Diskrimineringen av människor, oavsett anledning, begränsar människors möjligheter att utvecklas och bidra. Då detta är något som begränsar vårt samhälles möjligheter att hålla ihop är det något vi måste bekämpa med samhällets fulla kraft.

  Fru talman! Vi står inför en avgörande tid på många sätt. Det är en tid då segregationen i vårt land fortsätter att fördjupas, en tid då misstro och polarisering dominerar samhället och det politiska samtalet och en tid då den ekonomiska ojämlikheten fortsätter att skena. Det här är en tid som kräver politisk handlingskraft, att man kavlar upp ärmarna för att på allvar göra upp med de problem vi ser i vårt samhälle, inklusive integrationsutmaningarna.

  I det läget står vi inför ett antal helt centrala politiska val. Det handlar om att välja mellan att se människor som en börda eller som en tillgång, mellan att se människors brister eller möjligheter att bidra och mellan att bygga ett samhälle baserat på splittring eller på sammanhållning.

  Fru talman! För oss socialdemokrater är dessa val helt självklara. Vi ser människor som en tillgång, vi ser människors möjlighet att bidra och vi vill bygga ett samhälle baserat på sammanhållning, inte på splittring. Det är nämligen bara så vi kan bygga Sverige starkare inför framtiden.

  (Applåder)

• Fru talman! Tack, Jonathan Svensson, för ett utmärkt anförande på många sätt!

  Det finns dock några saker som vi kanske har en lite annorlunda syn på, bland annat arbetskraftsinvandringen, som är viktig för Sverige. Jag tror att vi är uppe i att arbetskraftsinvandringen bidrar till Sveriges bnp med 35–40 miljarder. Senast för några år sedan bidrog arbetskraftinvandringen till 12 miljarder i skatteintäkter, tror jag.

  Nu måste många av dessa människor lämna Sverige, på grund av regeringens politik med lönegolv och att man tar bort möjligheten till spårbyte etcetera. Alla de som nu lämnar Sverige hade ju fått lämna också på grund av er politik. Varför vill ni ha det så här?

  Ni socialdemokrater pratade tidigare om till exempel 90 procent i medianlön, som Anders Ygeman gick ut med. Ni vill också att facket i stället för arbetsgivarna, som faktiskt vet vilken kompetens som behövs, ska bestämma vem som ska förlora sin anställning.

  Jag vill gärna höra från Socialdemokraterna varför ni ser på dem som nu lämnar och tänker: Vad bra att de nu lämnar. Då kan vi förhoppningsvis få in lite svensk arbetskraft.

  I verkligheten kan många av dem som får lämna Sverige vara vårdbiträden och sjuksköterskor, vilket har skett i till exempel Malmö och Lund. Varför är det bättre för Sverige och för välfärden att de får lämna än att de är kvar och jobbar?

  2025-12-15 14:41:51

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Tack, ledamoten, för en intressant och angelägen fråga!

  Arbetskraftsinvandringen hanteras separat från den vanliga migrationspolitiken. Den har en särskild hantering. Grundläggande för oss är att den ordinarie migrationspolitiken ska vara stram inom överskådlig tid. Men när det gäller just arbetskraftsinvandringen vill vi ha en så kallad behovsprövad arbetskraftsinvandring. Där tittar man i varje enskilt fall på om det finns behov av att ta in arbetskraft utifrån.

  Givetvis ser vi gärna att de som befinner sig i Sverige och saknar ett arbete i allra första hand tar de arbeten som finns. Det är själva grunden. Men vi förstår att det i vissa specifika branscher kan finnas behov av att ta in arbetskraft från utlandet. Då tycker vi att man ska göra en enskild bedömning för varje område.

  2025-12-15 14:43:25

  

  Jonathan Svensson

• Fru talman! Ledamoten sa att man ska se om det finns ett behov. Vi kan väl förtydliga det lite. Med ”man” menas här socialdemokratiska fackförbund och inte vem som helst ute på gator och torg eller till exempel en arbetsgivare, som kan värdera vilka behov som finns på en arbetsplats. Med detta ”man” menas alltså specifikt socialdemokratiska fackförbund. Jag tycker att det är mycket rimligt att vi har det med när vi ska värdera denna fråga.

  Socialdemokraterna har som sagt, i alla fall tidigare, velat att en medianlön på 90 procent ska gälla, så som regeringen nu också är inne på. Har partiet helt gått ifrån den tanken, eller finns den kvar? Stöder ni det lönegolv på 90 procent som regeringen har satt, eller säger ni nej till det? Jag är ny på det här området och tar därför chansen att lära mig här.

  Om ni anser att ett golv på 90 procent fortfarande är relevant har ni ju lika stort ansvar för dem som nu måste lämna som regeringen har.

  2025-12-15 14:44:21

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Återigen: Det vi socialdemokrater skulle vilja se är en behovsprövad arbetskraftsinvandring där man gör en enskild bedömning för varje enskilt område. Vi har under lång tid haft en betydligt mer liberal syn på arbetskraftsinvandringen, och det har varit betydligt lättare att komma in i Sverige. Det tycker vi inte har varit positivt.

  Ledamoten kan absolut få hänvisa till att vi har samverkan med fackförbund, liksom ledamotens parti har samverkan med andra parter. Det är naturligt i det politiska landskapet och i ett partisystem med flera partier och andra aktörer att man lyssnar in olika parter och bedömer vilken politik man vill driva framåt.

  Vår grundinställning är som sagt att vi ska ha en behovsprövad arbetskraftsinvandring där vi prövar varje enskilt område.

  (Applåder)

  2025-12-15 14:45:30

  

  Jonathan Svensson

• Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

  Jag kommer att behandla integrationsdelen i betänkandet.

  När jag blev invald 2018 hade vi inte så här öppna debatter. I dag har vi det. Sverige har förändrats. Det är inte längre tabu att prata om vissa saker. Det problemet ledde till att Sverige ser ut så här i dag.

  Jag är född 1988 och växte upp i Rinkeby och Hässelby. Från sina lärare, som var svenska – nu har vi också lärare med utländskt påbrå eller som är svenskfödda med utländska föräldrar – fick man då höra att det var rasistiskt att sjunga nationalsången. Och när vi tittade oss omkring var det ingen som såg ut som majoritetssamhället.

  Det första vi fick lära oss var alltså att det här landet, som vi var födda i, som våra föräldrar kommit till eller som man kanske hade kommit till som ung, var ett rasistiskt land. Första signalen var: Okej, man gör skillnad på oss.

  Jag ska inte säga namnet på min lärare, eftersom jag inte vill hänga ut någon. Men det var så vi växte upp i Smedshagsskolan. Där byggdes det också upp etniska grupperingar i klassrummet. Jag hade armeniskt påbrå, men det fanns ingen annan armenier i klassen. Jag var helt själv. Sedan hittade jag en syriansk kompis. Han hade inte heller så många andra. Vi fann alltså varandra. Det var grupperingar från olika delar av världen. När det blev tjafs och bråk i skolan backades man helt enkelt upp av dem som man delade ursprung med.

  Så såg det ut. Jag tror att många kan vittna om detta. Problemet är att de människorna sällan får frågan, och därför kan de inte svara på den.

  När vi växte upp var det också väldigt lågt ställda krav. När vi började bryta på svenska, eftersom svenska inte var någons modersmål, tittade lärarna bara på oss och sa år efter år: ”Men det kommer att gå jättebra för dig.” Och nu frågar man sig varför vi har så stora segregations- och integrationsproblem.

  Varenda gång får man höra att det saknas resurser till vård, skola och omsorg. Det är alltid resursbrist. I ett land där man betalar världens högsta skatter måste man fråga sig: Vad är problemet?

  Problemet är de låga förväntningarnas rasism. Man har trott att varenda person som har ett annorlunda utseende än majoritetsbefolkningen är en person som är utsatt. Det är någon man ska ta hand om. Fel! Har man kunnat komma till Sverige från andra sidan världen kan man faktiskt ställas inför språkkrav och försörjningskrav. Man försörjer sig själv. Vill man ta hit sin familj förväntas man försörja den. Man gör inte skillnad på sin son och sin dotter. Båda får välja vilken utbildning de vill gå. Båda får välja vilken partner de vill gifta sig med.

  I nästan 30 år har det förminskats här inne och sagts att om vi pratar om hedersförtryck och hedersrelaterat våld pekar vi ut varenda invandrare. Men det är ju invandrarna som utsätts för hedersvåld och hedersförtryck. Man påstår sig vara en röst för de mest utsatta, men man använder de mest utsatta för att driva sin politiska agenda.

  Fru talman! De stora problem vi har i Sverige är kopplade till invandringen. Det är inte den enskilda invandraren som är problemet. Det är den stora invandringen som har kommit till Sverige. Låt oss bara titta på andelen arbetslösa – mer än hälften är utlandsfödda. Men hälften av den svenska befolkningen har inte utländskt påbrå.

  Nu går regeringen fram med att om du ska bo i Sverige, då ska du lära dig språket. Lär du dig inte språket får du ingen ersättning. Ska du gå från tillfälligt till permanent uppehållstillstånd förväntas du också försörja dig själv. Så funkar det i resten av världen.

  Jag lyssnade på det som sades här tidigare i debatten om att Sverige är så rasistiskt. Det är mycket diskriminering. Det hörde vi från Miljöpartiet. Då vill jag fråga Miljöpartiet: Om Sverige är så rasistiskt, varför vill så många människor från stora delar av världen söka sig till Sverige? Om Sverige är så rasistiskt, varför har man släppt in så mycket invandrare i Sverige? Om Sverige är så rasistiskt, varför gav man tillgång till det generösa svenska välfärdssystemet från dag ett?

  Jag är genuint trött på att höra ledamöter i Sveriges riksdag måla upp en bild av att Sverige är ett rasistiskt land. Sverige är ett av de mest toleranta länderna. Det förväntas inte mycket av dig. Det som förväntas är att du lär dig språket, lever ett hederligt liv, sköter dig och respekterar de gemensamma värderingar vi har i Sverige och den kultur vi har i Sverige.

  Jag kommer med en annan kultur, fru talman. Men i Sverige, ute på landsbygden, gillar man dansband. Det är en del av den svenska kulturen och den svenska traditionen. Jag säger inte att dansband är den musik jag föredrar, men den svänger ordentligt. Det insåg jag när min hustru sa: Kan du visa mig det riktiga Sverige? Hon gillar det. På den svenska kräftskivan är det alltid någon som får en karatefylla, men det är det som är det riktiga Sverige.

  Det är inte svenskarna som ska ändra på sig. De människor som har kommit hit får ta med sig sin tro, sin kultur och sina värderingar men på ett villkor: att de respekterar den kultur och de värderingar vi har i Sverige. Svårare än så är det inte. Invandrare blir inte mer svenskar för att svenskar blir mindre stolta över att de är svenskar. För Guds skull, hur ska invandraren då kunna veta vad som är svenskt och inte svenskt?

  När man kommer till Sverige är syftet att man ska bo och leva här. Som min mor sa: Min son, du är född i Sverige. Hur mycket du än tror att du kommer att åka tillbaka dit där dina föräldrar kommer ifrån, glöm det! Lär dig språket, plugga, jobba! Du kommer att bo här. Du kommer att leva här. Du kommer att dö här.

  Det är det som ska vara signalen. Det är dags att vi drar våra röda linjer.

  Passar man in efter våra krav är man välkommen. Titta bara på de nya tech-miljardärerna! Många har utländskt klingande efternamn och utländskt påbrå. Idén att det inte går att göra en klassresa i Sverige är felaktig. I Sverige kan du nå din potential.

  Men det ska också ställas krav från samhällets sida. Det ska vara tydligt från dag ett. Är det något vi svenskar har svårt med är det att vara tydliga. Det måste jag ge danskarna; danskarna är väldigt tydliga. Det är inte vi svenskar. Men nu går vi mot en ny tid: Lär dig språket, försörj dig själv och lev ett hederligt liv! Lever du inte ett hederligt liv blir du utvisad, men lever du ett hederligt liv är du välkommen till den svenska gemenskapen.

  (Applåder)

• Fru talman! Det är svårt att dra någon annan slutsats än att den här regeringen saknar trovärdighet vad gäller integrationspolitiken när Arbetsförmedlingen, den myndighet som har det tydligaste uppdraget att främja både etablering och integration, samtidigt ges i uppdrag att informera om återvandringsbidrag.

  Det här är två mål som är helt och hållet oförenliga. Min fråga till ledamoten är: Hur ska Arbetsförmedlingen på ett trovärdigt sätt kunna främja etablering och långsiktig integration samtidigt som samma myndighet förväntas signalera att människor i stället bör lämna landet?

  2025-12-15 14:55:13

  

  Leila Ali Elmi

• Fru talman! Jag tycker att ledamoten Leila Ali Elmi ska fråga sin samarbetspartner Socialdemokraterna, som införde det här på 80-talet under Olof Palme. Hur kan ni samarbeta med Socialdemokraterna?

  2025-12-15 14:56:03

  

  Arin Karapet

• Fru talman! Återvandringsbidraget infördes på 80-talet; det stämmer. Men uppdraget till Arbetsförmedlingen är ju något som den här regeringen, Tidöregeringen, har infört. Min fråga gäller det. Hur ska samma myndighet som ska jobba långsiktigt med etablering och integration samtidigt signalera till människor att de ska lämna landet? Hur ska man nå etablering och integration på ett trovärdigt sätt?

  2025-12-15 14:56:22

  

  Leila Ali Elmi

• Fru talman! Det kan inte bli mer trovärdigt än att en person som på flera år inte har kommit in i arbete och knappt lärt sig språket får frågan: Trivs du verkligen i Sverige?

  Det här är intressant, för jag kommer ihåg godhetssignalerandet för två tre veckor sedan när massor av högt uppsatta politiker, nästan alla med svensk etnisk bakgrund, satt med sina papper och sa: Nu har jag skrivit ett brev. Jag tackade nej till ett möte.

  Sedan åker man ut till där man har växt upp och frågar föräldrar: Trivs ni i Sverige? Nej, säger de. Men vi har inte råd att återvända.

  Det skadar inte att ställa frågan. Trivs du i Sverige? Är svaret ja, välkommen! Det här är de insatser vi sätter in. Men det finns väldigt många som inte trivs i Sverige. De kanske inte finner sig till rätta. Då ska de få möjligheten att återvända till sina hemländer. Det är frivilligt. Det kostar inget att ställa frågan. Svaret är antingen ja eller nej, och utifrån det kan Arbetsförmedlingen eller Sveriges kommuner gå vidare.

  Det finns väldigt många invandrare i Sverige i dag som inte trivs här. Det är mörkt. Det är kallt. De kanske inte har lärt sig språket. De trivs inte här. Det är sanningen, Leila Ali Elmi! Du kan skratta åt det, men i stället för att skratta i kammaren kan vi åka ut tillsammans. Du kan välja ut de personer vi ska ställa frågan till. Jag lovar dig att det är fler än noll som kommer att svara: Om jag får en bra möjlighet att återvända, då kommer jag att göra det.

  2025-12-15 14:56:59

  

  Arin Karapet

• Fru talman! Tack, Arin Karapet, för anförandet!

  Jag lyssnade noga, och det fick mig att tänka på att den här regeringen faktiskt lägger fram förslag om att riva upp människors permanenta uppehållstillstånd. Man gick också vidare och avskaffade spårbytet retroaktivt så att människor som arbetat här i ungefär tio år och är väletablerade utvisas.

  Här står Arin Karapet och säger: Lär dig språket, försörj dig själv och lev ett hederligt liv. De här människorna har ju gjort exakt det regeringen ber dem göra, men de har blivit grundlurade och får inte vara kvar.

  Den här regeringen har systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt, vill jag säga. Vi möts varje dag av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Detta är människor med djup förankring i Sverige. Det är väletablerade föräldrar som arbetar inom vård, omsorg och andra bristyrken runt om i Sverige. Det handlar om familjevänner, kollegor, barnens klasskompisar och fotbollstränaren eller baskettränaren. De är väletablerade och har gjort allting rätt och riktigt. De har lärt sig språket, försörjt sig själva och sin familj och möter precis alla krav som ställdes när de kom hit.

  Frågan till Arin Karapet är väl: Varför fortsätter ni att utvisa väletablerade människor som arbetar och har gjort allting rätt och riktigt och som sköter sig, ställer väckarklockan och går till jobbet? De blev lovade att de skulle få stanna här, men man genomför en retroaktiv lagstiftning som gör att de pekas ut för utvisning.

  Varför går ni vidare med förslaget om att riva upp permanenta uppehållstillstånd? Det skrämmer människor runt om i landet som bara den!

  2025-12-15 14:59:07

  

  Tony Haddou

• Fru talman! Låt oss börja i den här ändan: Hur hamnar man i ett läge där man ansöker om ett spårbyte? Väldigt många personer som har kommit till Sverige kom från länder med en väldigt låg beviljandegrad. Man sökte asyl, och vi vet hur långa asylprocesserna var. Svenska staten bekostade även det juridiska ombudet.

  Man visste redan i förväg att man skulle få avslag. Man överklagade till så många instanser man kunde, och sedan fick man rådet från en advokat att ansöka om ett spårbyte. Då sätter man grus i maskineriet igen, och man förlänger tiden man får vara kvar i Sverige.

  De är från länder som Mongoliet, Iran, Uzbekistan och Georgien. Jag har många landsmän från Armenien som inte kommer att tycka om att få höra det här, men så är det. Om man kommer från de här länderna kan man i princip komma till Sverige som politisk flykting eller ha flytt på grund av sin sexuella läggning. I princip allt annat får man avslag på.

  Det är det här som är problemet: att myndighetssverige och främst politiken inte har satt ned foten i tid. Det gör vi nu.

  När det gäller spårbyte handlar det i grunden om att man skulle ha kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare och inte som asylsökande som därefter byter skäl till att få stanna i Sverige.

  Nu gör vi det tydligt. Om du vill komma till Sverige kan du söka som arbetskraftsinvandrare, och då ska du uppfylla dessa krav. Söker du asyl har vi en helt annan kravlista som man måste uppfylla.

  2025-12-15 15:01:15

  

  Arin Karapet

• Fru talman! Det ger en djup besvikelse att lyssna till det här svaret från Arin Karapet. Det här är trots allt människor som har gjort allt riktigt. De arbetar, försörjer sig och har lärt sig språket. De arbetar många gånger inom bristyrken och bär upp välfärden i Sverige. De betalar skatt och sköter sig. Det här är svaret de får medan de får ett utvisningsbeslut.

  Det som är mest cyniskt och provocerande här – och det hoppas jag att Moderaterna lyssnar ordentligt på nu – är att det ju var ni som införde detta system. Problemet är ju att man har infört ett system och lurat de här människorna. Sedan drar man tillbaka detta och underkänner sin egen politik – att man inte har satt ned foten och så vidare.

  Det är dock helt rimligt att man är kvar på arbetsmarknaden om man har kommit till Sverige och etablerat sig och börjat arbeta. Det är helt obegripligt att ledamoten försvarar ett system där man retroaktivt lagstiftar på detta sätt. Det handlar om människor som kom för kanske åtta år sedan och har arbetat här i mer än åtta år – till och med när de var asylsökande – och har etablerat sig. Barnen går i skola, och barn föds här. De spelar i det lokala fotbollslaget och har kanske köpt lägenhet. De lever hela sina liv här. Och så genomför man en retroaktiv lagstiftning och säger: Hördu du! Det där du fick rätt till för några år sedan känner vi just nu inte längre gäller.

  Jag tycker att det är ett cyniskt sätt och en nedvärderande syn att behandla människor på det sättet. Nu gör man samma sak när man går vidare med att försöka riva upp permanenta uppehållstillstånd för människor. Det handlar om uppemot 200 000 människor som riskerar att få sina permanenta uppehållstillstånd rivna. Man har fått ett juridiskt dokument i en rättsstat och hotas nu av att något sådant kan dras tillbaka. Jag tycker att det är cyniskt och ett fruktansvärt sätt att behandla människor på.

  (Applåder)

  2025-12-15 15:03:06

  

  Tony Haddou

• Fru talman! Jag har inga problem som politiker att erkänna att Moderaterna hade fel 2014. Fler politiker här inne kanske skulle våga säga att när man gör fel så rättar man till sina fel, i stället för att bara gasa på.

  Jag vill också påminna ledamoten om att hans parti samarbetade med Socialdemokraterna från 2014 till 2022. Ni var en del av deras regeringsunderlag även om ni bråkade om garantipensionen. Ni avsatte också statsministern i två tre dagar och sen kom Socialdemokraterna tillbaka till makten. Det var en jättebra Netflixshow.

  Men varför gjorde ni ingenting under åtta år? Jag tycker att ledamoten borde vara öppen med att ingen människa är illegal – eller? Vem som helst ska få bara komma till Sverige och ta del av vår välfärd. Det är bara att säga att ni är för fri invandring! Då behöver vi inte ha de här diskussionerna om permanenta uppehållstillstånd eller tillfälliga uppehållstillstånd eller när man ska få söka svenskt medborgarskap och vilka krav det ska vara.

  Vi rätar upp Sverige. Ja, människor hamnar i kläm. Men skälet till att människor hamnar i kläm är den invandringspolitik som din sida har fört. Ni har ju lovat allt till alla – allt till alla! Stanna bara här lite till så kommer det att bli bra! I stället för att tydligt säga: Det här är kraven, och det här har du inte uppfyllt. Då måste du återvända.

  Det måste vara skillnad på den som får stanna och den som inte får stanna. Vi rättar till ett system som borde ha rättats till långt tidigare, och jag vågar stå upp för den politiken. Jag tänker inte stå här och ljuga.

  2025-12-15 15:05:12

  

  Arin Karapet

• Fru talman! Jag kan påminna Moderaterna om att de aldrig har varit större än när de samarbetade med oss, och de har knappast varit mindre än när de har samarbetat med SD. Det kan vara värt att påminna om, någonstans på vägen i den liberalkonservativa diskussionen.

  Men det är inte konservativt att ändra folks grundförutsättningar genom att ta bort deras permanenta uppehållstillstånd och ge dem ett temporärt tillstånd med hjälp av retroaktiv lagstiftning. Det är inte konservativt. Det är inte heller konservativt, inte klassiskt moderat, att sätta en minimilön på 29 000 kronor för alla yrken i Sverige.

  Om jag har förstått rätt engagerade sig Arin Karapet i Muf från början. Det finns en fantastisk låt som heter Sverige jobbar!, och vi spelar den också på våra stämmor. Den är mycket bra. I texten finns bland annat följande:

  Jag är invandraren som får sitt första jobb utan att kunna ett enda ord svenska

  Vidare lyder texten:

  Det är visom bygger Sverige

  Och slutligen lyder texten:

  Sverige jobbarnär Sverige är som bäst

  Men nu är det så att jag är invandraren som har jobbat i tio år och har lärt mig att prata utmärkt svenska. Det är vi som bygger Sverige. Men då är den nya moderata refrängen att Sverige utvisar när Sverige är som bäst. Hur blev det så? Hur gick man från att det är bra att jobba till att det är bra att utvisa dem som jobbar? Jag förstår inte. Det finns ingen anledning.

  Vi kan prata om vem som får komma hit och om nya regler för dem som ska komma. Där är det rätt stor samsyn överlag. Men vad händer med dem som redan är här, som jobbar, som gör rätt och som gör allt?

  Jag kan repetera: Du som lever hela ditt liv här, du som försörjer dig, du som sköter dig – det var Arin Karapets ord. Men många av dem åker ut nu för att de inte tjänar en imaginär summa som är baserad på någon annans lön. Det är inte ens deras branschlön. Någon typ av genomsnittslön för städare för att få lov att städa hade man nästan kunnat förstå, men att snittet ska vara baserat på alla andras jobb är jättemärkligt. Vad hände?

  2025-12-15 15:11:28

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Moderaterna är ett liberalkonservativt parti, och jag tillhör snarare den konservativa sidan. Att den liberala delen sedan tog över alltför mycket under för lång tid samspelade mycket med Centerpartiet.

  Vill man komma till Sverige ska man också kunna försörja sig. Tidigare var det fråga om ungefär 13 300 kronor före skatt. Det säger sig självt att det är exploatering av människor. Så är det! Nu är det ett lönegolv på ungefär 29 900 kronor. Efter skatt blir det ungefär 24 000 kronor.

  Titta på den bostadsmarknad vi har. Det är sällan du hittar en lägenhet som kostar under 10 000 kronor. Än mer kostar den med ett andrahandskontrakt, vilket är extremt svårt att få.

  Den arbetskraftsinvandring vi ska ha till Sverige ska bestå av den arbetskraft vi inte kan hitta i Sverige. Arbeten på den svenska arbetsmarknaden ska främst gå till dem som bor här. Arbetskraftsinvandringen avser att få hit kompetens som vi inte kan hitta i Sverige. Det är upp till arbetsgivarna, men då måste de vara beredda att betala. De flesta av dem som kommer till Sverige för att arbeta kommer inte med ett stort startkapital, men de måste få en ärlig chans med en bra lön så att de kan leva ett bra liv. Det ska finnas sjysta försäkringar. Men vi ska inte ta hit arbetskraft när det finns arbetskraft här som kan utföra de jobb som kan utföras här.

  2025-12-15 15:09:31

  

  Arin Karapet

• Fru talman! Jag vill börja med att se om inte jag och Arin Karapet kan komma överens här. Sverige ska ju inte anpassa sig till invandrare – men Sverige ska också bli lite mer danskt. Det är en bra kompromiss. Jag tycker att det var ett mycket fint tal, faktiskt.

  Jag håller med Arin Karapet om att Sverige inte är ett särskilt rasistiskt land. Det är trist att det är folk som påstår det. Vi vet ju att det inte är sant och att landet är det minst rasistiska i världen – och så vill vi ju gärna att det fortsätter! Då kan man också se till att rasistiska tankegångar möts med kraft och motas bort var de än återfinns – oavsett sida.

  Arin Karapet säger att Moderaterna har insett sina fel och att det är viktigt att rätta till sina fel. Det är ju rätt. Det är också väldigt bra att inte begå dem, så att säga. Och där har ni ju fortfarande en chans, kanske, att låta bli att begå vissa av dem under den här mandatperioden.

  Det är nämligen lite svårt när Arin Karapet ena minuten säger att det räcker om du lever hela ditt liv, försörjer dig och sköter dig, men sedan säger ”fast det gör det ju inte riktigt”, för om du har för låg lön enligt den imaginära gräns som regeringen har satt upp ska du ut även om du sköter dig och även om du jobbar hårt. Detta har hittats på i efterhand. Även om du har skött dig etcetera och har PUT ska vi ta bort det. Det gör ingen skillnad.

  Du har skött dig i tio år och du jobbar och gör allt du kan, men du får inte ha spårbyte längre – även om Moderaterna alltid har tyckt att det egentligen är en bra grej.

  Vi är överens om att det behövde rensas upp i detta – men att helt ta bort det är ju inte moderat politik, och det har det aldrig varit. Att den som sköter sig och jobbar måste ut bara för att staten sätter upp regler. Det är inte moderat politik – inte klassisk moderat politik.

  2025-12-15 15:07:18

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Jag hade skrivit upp mig för åtta minuter i talarlistan, och jag ville inte överskrida tiden. Jag kunde ha fyllt på ännu mer och stått där i en timme.

  Med detta sagt utgår jag från att när du har kommit till Sverige har du kommit hit på rätt grunder, och det har en stor grupp människor inte gjort. Politiken har fattat beslut i tidigare skeden med så många undantag. Det ska vara amnesti hit, och det ska vara gymnasielagen dit. Någonstans måste man dra ett streck, och det är vad vi har gjort nu.

  Ja, människor far illa. Jag känner till och med några som är i fara. Men man måste göra rätt för sig från allra första början när man kommer till Sverige. Är man asylsökande är man asylsökande. Kommer man hit som arbetskraftsinvandrare ska man söka arbetstillstånd. Politiken i kammaren har inte förmått hantera frågorna på grund av förhandlingar, för att få ihop en regeringsbildning, och sedan blir det världens soppa ute i samhället. Det här blir konsekvensen.

  Nu finns det en regering som bygger en ny färdriktning för Sverige. Det handlar om att om du vill jobba i Sverige ska du uppfylla vissa krav. Punkt slut! Vi kan inte dutta fram och tillbaka. Jag förstår – jag har ett hjärta – men någonstans måste vi ta ansvar för ett helt land. Vi kan inte hålla på och dutta fram och tillbaka.

  Problemet som uppstår, som ingen här pratar om, är att alla människor med utländskt påbrå som faktiskt gör rätt för sig, som gjorde rätt från dag ett, blir ifrågasatta. Det är deras sida vi ska stå på, inte på den sida där de står som försöker fiffla i systemet och sedan hoppas på att de ska dra en vinstlott. Det är slut med sådant.

  2025-12-15 15:13:39

  

  Arin Karapet

• Fru talman! Vi debatterar i dag integration med en regering som med all tydlighet politiskt, ekonomiskt och institutionellt visat att de inte vill ha integration. De går fram med förslag om att riva permanenta uppehållstillstånd retroaktivt. Det är något som deras egen utredning visar kan påverka mellan 98 000 och 180 000 personer, varav många med lång vistelsetid i Sverige – uppåt tio år eller mer. Det är fråga om människor med djup förankring i Sverige. Med ena handen pratar de om att göra rätt för sig, och med andra handen avskaffar de spårbytet retroaktivt och höjer lönegolvet för att kunna utvisa väl etablerade och fastanställda arbetare runt om i landet.

  Många arbetar inom bristyrken, har lärt sig språket, betalar skatt, bidrar till välfärden och har skött sig och gjort allt rätt och riktigt. Deras barn går i skolan, och de har levt hela sina liv här. På vilket sätt Sverige blir en bättre plats av att dessa människor utvisas tror jag ingen från regeringen kan förklara. Arin Karapet gjorde något slags försök, men det blev magplask. Och han har lämnat salen.

  Det är uppenbart skillnad på politik och prioriteringar. När Vänsterpartiet budgetförhandlar med regeringen ser vi till att satsa på välfärden, hushållen och vanligt folk. Vi stärker jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Vi driver igenom höjda pensioner, förbättringar i sjukförsäkringar, stärker akassan, föreslår gratis medicin för äldre och många andra bra saker.

  När Sverigedemokraterna budgetförhandlar ska välfärden stå tillbaka. De rullar ut nedskärningar över hela landet. Hushållen, barnfamiljer och pensionärer ska stå tillbaka, trots att levnadskostnaderna ökar. Investeringar läggs på is i en tid då arbetslösheten är rekordhög och lämnas helt utan åtgärder. Akassan försämras, och ersättningarna för arbetslösa sänks. Den orättvisa karensen ligger kvar, och mediciner har de aktivt gjort dyrare.

  Man har inte skyddat hushållen under kostnadschocker, utan det var viktigt för Sverigedemokraterna att sätta stopp för höjt barnbidrag i budgetförhandlingarna för att i stället prioritera ett återvandringsbidrag som nästan alla kommuner protesterar mot och som ingen tycks vilja ha. Kommuner över hela Sverige vill ha kvar sina invånare, oavsett varifrån de kommer. Man gör inte skillnad på folk och folk i den egna kommunen. Man varken uppmuntrar eller uppmanar någon att lämna landet. Alla behövs, och man talar gott om sina invånare.

  Fru talman! Det här har varit uppfriskande. När hörde man någon från regeringen säga ett gott ord om invandrare senast?

  I stället har vi levt med en ovärdig och förnedrande syndabockspolitik de senaste åren. Jag tycker att inledningsanförandet i den här debatten visade väldigt tydligt på detta.

  Vi har från den här regeringen ständigt fått höra att invandring är ett problem, men det stämmer inte. De senaste tio åren har vi fått in 400 000 utrikes födda på svensk arbetsmarknad. Vi har kortat den tid det tar för nyanlända att komma in på svensk arbetsmarknad från sju till tre år. Bland de 35 000 ensamkommande flyktingbarn som kommit har åtta av tio jobb, vilket är fler än bland svenskfödda ungdomar i samma ålder, oftast inom välfärd och omsorg. Det här passar inte riktigt regeringens flyktingpolitiska agenda; de måste ha någon att skylla samhällsproblem på. Detta tycker jag är cyniskt och beklagligt, och det gör någonting med vårt samhälle.

  Men verkligheten där ute är att alla behövs. Varannan undersköterska och vartannat vårdbiträde i äldreomsorgen är född utomlands. Trots detta är det oftast knäpptyst från regeringspartierna om vilka människor som bär upp svensk välfärd. De förtjänar respekt. Alla som håller uppe svensk välfärd förtjänar respekt och en politik som ser efter dem och som står på deras sida.

  Men i stället möts vi varje dag av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda här och ungdomar som har vuxit upp här utvisas till länder som de inte har någon anknytning till och inte ens har varit i. De kan inte heller förstå språket. Föräldrar som arbetar inom vård och omsorg eller andra bristyrken utvisas. Det handlar om familjevänner, kollegor, barnens klasskompisar och fotbolls- eller baskettränaren. De är etablerade som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

  Exakt ingenting blir bättre av den politik som den här regeringen driver, varken för individerna eller för samhället, som den här regeringen bit för bit trasar sönder. Det gör något med barn och unga och med lokalsamhällen när man i skolor runt om i landet gång på gång har en klasskompis som ska utvisas.

  Fru talman! Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Kostnadschocker gör att föräldrar får välja mellan att betala hyra och att sätta mat på bordet. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har prioriterat och bestämt att det ska vara så.

  Detta är väldigt cyniskt, för nyckeln till integration och framgång för Sverige har aldrig varit försämringar, nedskärningar och sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra – i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Detta var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma investeringar. Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra.

  Det är val nästa år, och detta är just den inriktning Sverige behöver – ett tryggare och starkare Sverige som inte lämnar någon på efterkälken. Regeringen föreslår nu skattesänkningar med över 50 miljarder för 2026, och fördelningsprofilen ser ut som vanligt: pengar till de allra rikaste.

  I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en helt annan inriktning, med andra prioriteringar än dem som den sittande regeringen och Sverigedemokraterna gjort under mandatperioden. Då hade vi kunnat skydda välfärden, sjukvården, hushållen, barnfamiljer, ensamstående och pensionärer. Vi hade bättre kunnat skydda den som blir sjuk eller arbetslös. Vi behöver investeringar i samhället, för hushållen, i jobben, i bostäder med rimliga hyror och i klimatomställning. Vi behöver stärka våra välfärds- och trygghetssystem. Då måste också de rika börja bidra så att vi kan börja omfördela solidariskt mellan arbetande och arbetslösa, mellan friska och sjuka och inte minst mellan dem som lever i överflöd och dem som lever på marginalen.

• Fru talman! Tack, Tony Haddou, för ditt inlevelsefulla anförande!

  Ledamoten påstår att alla behövs. Nej, Tony Haddou, alla behövs inte. De invandrare som har kommit hit till oss och som exempelvis jobbar inom äldreomsorgen, som ledamoten talade om, och utsätter äldre för grov brottslighet behövs inte här. De som förnedrar, misshandlar och våldtar våra äldre behövs inte här. De invandrare som har kommit hit till oss och förnedrar, misshandlar, rånar och kissar på svenska ungdomar behövs inte här. De ska inte vara här. De ska åka härifrån och åka hem.

  Jag har en konkret fråga att ställa till Vänsterpartiet. Hur ska Vänsterpartiet komma till rätta med integrationen i – jag väljer att säga anpassningen till – det svenska samhället? Vi ser lite olika på den saken. Vänsterpartiets enda förslag är att öka migrationen, asylmottagandet och invandringen till Sverige. Hur ska det lösa integrationsproblemen?

  (Applåder)

  2025-12-15 15:24:38

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Vi har ju en ganska robust lagstiftning mot brottslingar i Sverige och i den här rättsstaten. Begår man något brottsligt, som våldtäkt, förnedring, rån och så vidare, ska man lagföras, tycker jag. Jag tycker inte att det är något större case än så. Jag tycker att det är viktigt att människor som begår brott lagförs i den rättsordning vi har. Jag pekar inte ut invandrare som brottslingar, bara. Jag tycker att det är väldigt fel och djupt rasistiskt, och det säger väl något om Sverigedemokraterna och deras rötter att detta fortfarande hänger kvar, helt enkelt. Jag tycker att det är djupt beklagligt.

  Jag fick frågan hur Vänsterpartiet ser på integrationen. Jag pratade precis i nästan åtta minuter och lade större delen av tiden på vad vi vill göra. Vi har en budget som vi ser som en helhet, som vi också har skrivit i betänkandet, där vi framför allt har investeringar som det centrala. Vi vill investera i människor och samhället, helt enkelt.

  Det handlar framför allt om att göra de samhällsinvesteringar som måste göras, också för att skapa jobb. Bostäder måste byggas, och räls måste läggas. Många människor behöver därför finnas i vår välfärd. Vi behöver rusta upp Sverige, och det gör vi med kraftfulla investeringar och genom att se till att människor därigenom kommer in i arbete.

  Men det behövs också väldigt mycket utbildning, vilket släpar efter. Vi behöver utbilda, investera och se till att vi skapar jobb.

  Problemet med allt detta är att Sverigedemokraterna förhåller sig hundra procent passivt inför det jag pratade om, att rusta upp Sverige – inte en enda arbetsmarknadsåtgärd eller integrationspolitisk åtgärd. De sa väldigt tydligt att de ändå inte vill ha integration; ledamoten pratar om anpassning.

  Så jag vet inte – jag kan väl ställa en motfråga. Under den här perioden, när Sverigedemokraterna har budgetförhandlat, varför har man inte skyddat hushållen? Varför har man inte höjt ersättningar och barnbidrag? Varför har man inte pressat ned matpriserna? Varför slopade man inte karensen? Varför investerar man oss inte bort från arbetslösheten? Varför har man inte rustat upp Sverige? Vi gör det som krävs.

  (Applåder)

  2025-12-15 15:26:27

  

  Tony Haddou

• Fru talman! Jag förstår om Vänsterpartiets ledamot inte är jätteintresserad av att läsa om Sverigedemokraternas politik eller ens lyssna på den, för den verkar ha gått ledamoten helt förbi. Det handlar till exempel om Jimmies matkasse – vi har sänkt momsen på mat. Nej, det har ledamoten tydligen missat, men det var bra att du fick den informationen nu. Det handlar även om energipriserna och bränslepriserna, som vi har sänkt med minst 10 kronor. Men detta ser ledamoten helt förbi.

  Jag går tillbaka till brottsligheten. Ledamoten säger tydligt att han anser att brottslingar ska lagföras. Jag anser att de ska lagföras och utvisas. En brottsling som har kommit från ett annat land till oss och som tackar vår befolkning genom att förnedra oss och göra brottsliga handlingar mot oss förtjänar faktiskt inte att bo här i vårt land.

  Jag är en väldigt förstående människa, och jag kan ändå förstå ledamoten, som trots allt är vänsterpartist. Vänsterpartiets svans är ju känd för att vurma för brottslingar, inte för brottsoffren. Där vill jag vara väldigt tydlig, fru talman: Sverigedemokraterna värnar brottsoffren.

  2025-12-15 15:28:38

  

  Ann-Christine Frohm

• Fru talman! Jag tror att vi kommer till kärnan av Sverigedemokraternas politik här när det kommer till brottsutvisningar. Vilket antidemokratiskt parti de är! Grunden för utvisning vid brott och så vidare hanteras av rättsstaten och oberoende domstolar. Men det är kärnan hos Sverigedemokraterna, helt enkelt.

  Vi har oberoende domstolar som följer den lagstiftning som finns. Jag står inte här som politiker och tycker allt möjligt om hur människor ska lagföras och så vidare, utan det finns en lagstiftning. Jag vet att Sverigedemokraterna vill ha en annan. I dag kan man utvisa brottslingar. Jag förstår också att Sverigedemokraterna har ett starkt intresse av att rucka på oberoende domstolar. Det förstår jag verkligen.

  Jag fick till svar här att Sverigedemokraterna gör något åt den kostnadschock som människor står inför, och exempelvis bränslepriser togs upp. Men vad gör sänkta bränslepriser för människor som har blivit av med jobbet och som inte längre har ett jobb att köra till på grund av Sverigedemokraternas politik?

  Sverigedemokraterna har år efter år skitit fullständigt i människor under budgetförhandlingarna. Det är 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Vad gör sänkta bränslepriser för människor som tvingas sälja bilen därför att Sverigedemokraterna sänker akassan och försämrar aktivitetsstödet? Vad gör det för dessa människor?

  Fru talman! Sverigedemokraterna har lämnat människor därhän under budgetförhandlingarna. Jag ska helt ärligt säga att politik handlar om prioriteringar, och Sverigedemokraterna lade exempelvis 1,4 miljarder kronor på ett återvandringsbidrag nästa år. Det är pengar i sjön som ingen vill ha och där kommun efter kommun har sagt tack, men nej tack.

  Förklara för alla arbetare varför de 1,4 miljarderna inte ska gå till dem!

  (Applåder)

  2025-12-15 15:30:29

  

  Tony Haddou

• Fru talman! Det lite roligt att höra hur man värnar brottsoffer genom att bjuda in gängen in till fester.

  Den här debatten handlar egentligen om integration, men man kan konstatera att inget av regeringspartierna har velat prata om integration i sina anföranden. Det är ändå lite kul att man inte vill prata om den frågan över huvud taget, med tanke på att ämnet är integration.

  Jag tycker i alla fall att det är bra att det står lite saker, även om integrationsministerns parti inte ens har varit uppe i debatten om integration för att prata om det. Jag hoppas att vi kan få lite mer diskussion om integration.

  Jag tycker att regeringen skriver bra och inleder väldigt fint: ”Målet för integrationspolitiken är att utrikes födda kvinnor och män ska ha samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter som den övriga befolkningen att leva ett fritt, värdigt och självständigt liv inom samhällsgemenskapen. Detta förutsätter att den som långvarigt befinner sig i Sverige anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället och att samhället både ställer krav och ger möjligheter till integration. Integrationspolitiken ska bidra till social och kulturell, ekonomisk, språklig och demokratisk integration samt genom utbildning förbättra förutsättningarna för flickor och pojkar med utländsk bakgrund.”

  Det var långt, men så står det i inledningen. Det är ju fina grejer. Men låt oss ta dem en och en. Samma rättigheter för alla – det håller vi alla med om, eller hur? Men visst är det så att regeringen vill ändra gynnande beslut om permanent uppehållstillstånd? Annars får vi inte riva upp gynnande beslut här i Sverige, men tydligen är det inte riktigt alla som ska ha samma rättigheter. Vissa får man riva upp saker för bara så där.

  Sedan ska alla anstränga sig. Man ska jobba; självfallet ska man det. Och man ska såklart utbilda sig. Varför slänger regeringen då ut människor som har integrerat sig, utbildat sig och bildat familj och som jobbar, får iväg barnen till skolan, hjälper till med läxläsning och gör allt det där andra som man ska göra och som vi gärna vill att folk gör, bara för att de tjänar lite mindre än medianlönen i Sverige? Varför? Det har ingenting att göra med det som står i betänkandet.

  Anstränger sig inte vårdbiträdena, enligt Moderaterna? Jag vet inte. Anstränger sig inte städarna på våra äldreboenden eller de som städar här, enligt Liberalerna? De tjänar inte tillräckligt mycket. De anstränger sig kanske inte tillräckligt. Anstränger sig inte förskollärarna, enligt Kristdemokraterna? De tjänar inte tillräckligt mycket för att få stanna. Anstränger sig inte alla som tar hand om våra äldre runt om i Sveriges kommuner, enligt Sverigedemokraterna?

  Vad är det för en nedvärderande syn på dem som utför själva grundarbetet i Sveriges välfärd runt omkring på våra företag? Det är de som gör jobbet, och så säger man att de inte gör tillräckligt. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Det är vad det handlar om – riktiga människor som utför riktiga jobb.

  Vi kan ta några exempel. Vi har en familj som kom till Norsjö 2018. Sara arbetar på ett städbolag, Farhood jobbar inom hemtjänsten och Parham går i högstadiet på Norsjöskolan. Eftersom Tidöpartierna tog bort möjligheten till spårbyte ska de nu utvisas före jul.

  Att människor som är fullt etablerade på alla sätt och vis, som har jobb, hus och bil och som pratar bra svenska ska utvisas är varken mänskligt eller människovärdigt. Det hade jag kunnat säga, men det var Kristdemokraternas lokala medlem i kommunstyrelsen, Lars-Åke Holmgren, som sa det. KD här i kammaren säger: Ut med dem!

  Sam, 35, har varit här i tio år och fått fast jobb inom äldrevården. Det lönegolv på 90 procent av medianlönen som den moderatledda regeringen har satt gör att han ska utvisas till Syrien. Nu vill kollegorna på äldreboendet i moderatstyrda Nyköping avstå sina lönehöjningar i år för att Sam ska få en chans att nå inkomstkraven och stanna i Sverige. ”För oss är det ju bara pengar – för våra kollegor handlar det om liv”, säger undersköterskan Sandra, till exempel. Moderaterna här i riksdagen säger: Ut!

  I Skåne fick en man och hans fru lämna landet på grund av att regeringen tog bort spårbytet helt och hållet i stället för att bara se över det. Det var två personer som var uppskattade av både personal och patienter, högkompetenta personer som var integrerade och som jobbade i branscher som skriker efter personal.

  Politiker i Malmö stad, som styrs av Liberalerna, och i Lund, som är ett av Liberalernas starkaste fästen, klagar på att det är svårt att få tag i personal. Liberalerna här i riksdagen säger: Ut med dem!

  Det är så det är. Det är skillnaden mellan de politiker som möter vardagen där ute, som ser vad som faktiskt behövs och som sitter med välfärden i knät och de politiker som sitter i regeringen och som kör med på Sverigedemokraternas kortsiktiga populism. Det är skillnaden. De som sitter med riktiga problem som ska lösas behöver dessa människor, men ni som är här kickar ut dem. Det är skillnaden.

  Låt oss vara ärliga: Det är inte ens lönt att fråga Sverigedemokraterna om politik för integration av invandrare. Det är som att fråga Vänsterpartiet om politik för tillväxt i företag. De kanske säger lite fina fraser, men i verkligheten vill de ju bara ha bort dem. För den här regeringen gör det ingen skillnad hur mycket man än integrerar sig och gör rätt – man ska bara ut. Det är sorgligt.

  Det är inte bara när det gäller jobben som Tidöregeringen underminerar tron på att integration lönar sig. Man talar om kulturell integration. Det är bra. Självfallet ska vi ha det. Har regeringen då stärkt de organisationer som jobbar med detta, såsom folkhögskolor, folkbibliotek etcetera? Nej, tvärtom, och i läroplanerna minskar man den typen av delar i stället för att stärka dem. Det är också intressant.

  Det står i betänkandet att man genom utbildning ska förbättra förutsättningarna för flickor och pojkar med utländsk bakgrund. Really? Skolresultaten är särskilt svaga i de områden i Sverige som är mest utsatta och har flest invandrare. Där är resultaten som svagast, men vad gör regeringen för att ändra på det? Vad gör regeringen för de 20 000 elever som varje år lämnar svensk skola utan behörighet? Det är i utanförskapsområden och på landsbygden det händer, men de gör ingenting.

  Vi har pratat med integrationsministern, som säger att vi snart ska få tioårig grundskola. Förlåt, men om tre år ska vi alltså införa tioårig grundskola! Det blir 13 år. Att tro att det skulle göra jättestor skillnad för de 20 000 som inte klarar sig är faktiskt lite löjligt. Det blir alltså 260 000 personer till som går ut skolan utan att ha behörighet. Det är den tidshorisont regeringen svarar med, i stället för att göra något nu för dessa personer.

  Tidöpartierna har som sagt slagit rekord i utslagning av elever i svensk skola. Aldrig förr, under någon tidigare mandatperiod, har så många elever lämnat skolan utan att få gå vidare till en utbildning och ett yrke. Det är den integrationsinsats som regeringen gör, och den är riktigt dålig. Det är det här som gör att eleverna inte får något yrke eller något jobb. Det är det som gör att de inte lär sig svenska ordentligt etcetera. Det beror på att regeringen inte gör något åt grunderna i skolan. Det är verkligheten; det är det politiska arvet från Tidöregeringen.

  Det handlar också om jobben, och jobben hänger ihop med skolan. Hur ser arbetslösheten ut för dem som inte kommer in på gymnasiet? Den ligger på 28 procent för dem som inte klarar gymnasiet, och för dem som gör det är arbetslösheten 5 procent. Vi har 20 000 elever som inte klarar gymnasiet.

  Man kan inte komma efteråt och klaga på att det finns en massa människor som inte har fått jobb. Det beror ju på att ni inte gör jobbet i grunden. Ni förstör möjligheten till integration i det här landet genom att inte satsa på skolan.

  Vi vet att det är behöriga lärare som gör skillnad. Det är de som minskar stöket, och det är de som ger bättre resultat. Regeringen vill ha färre behöriga lärare, och Sverigedemokraterna vill rent av lägga ned alla lärarutbildningar förutom tre. Hur ska man få tag på lärare i Filipstad om de bara utbildas i Göteborg, Malmö och Stockholm? Det går inte. Vi måste ha många lärarutbildningar runt om i hela landet om det här landet ska leva i sin helhet.

  Det är det här som är den stora skillnaden. I stället för att utbilda de barn som är födda här vill ni att socialen ska jobba med att få ut dem ur landet. Det är en jätteskillnad i perspektiv.

  Jag ska vara tydlig. När jag ser ett barn i skolan i Malmö eller någon annanstans i det här underbara landet som har det svårt i skolan, och som oftast är född här, är min och Centerpartiets första tanke: Vad kan jag mer göra för att utbilda det här barnet?

  Hur kan man i stället först och främst tänka: Vad kan vi mer göra för att utvisa det här barnet? Det kommer jag aldrig någonsin att förstå.

  (Applåder)

• Fru talman! Tack, ledamoten, för ett engagerat och berörande anförande!

  Jag vet inte om ledamoten lyssnade på mitt anförande, men jag sa inledningsvis att jag kommer att beröra både integration och jämställdhet. Jag kan tydligt se kopplingen däremellan, och jag vill få sagt att jag nämnde integration i mitt anförande.

  En kollega till mig sa till en kollega till ledamoten för ett tag sedan: Välkommen hem! Är det inte dags att komma hem till fadershuset?

  Med anledning av anförandet skulle jag vilja önska ett svar från Centerpartiet och ledamoten Paarup-Petersen. Ledamoten fick inget svar från Socialdemokraterna om var de står när det gäller AKI och 90 procent av medianlönen. Jag frågar därför ledamoten: Hur ska man kunna bilda regering och sitta i regering med ett parti som man inte kan få svar av ens i en debatt i kammaren?

  2025-12-15 15:41:26

  

  Camilla Rinaldo Miller

• Fru talman! Om tydliga svar är ett krav för att kunna sitta i en regering måste det vara svårt att sitta i en regering där det största partiets partiledare alltid svarar: Jag vet inte.

  Det är klart att jag förväntar mig att Socialdemokraterna ska börja svara på våra frågor efter hand, men jag hoppas att vi inte bara har dem som val när det kommer till kritan. Det kan man väl ändå säga.

  Jag tycker att det är synd att de som tidigare kallade sig borgerliga numera kör någon typ av semisocialistisk utvisningspolitik. Det blir inte Sverige bättre av, enligt min uppfattning. Staten sitter och definierar vilken lön folk ska ha på den fria marknaden – vad är det? Det är ingenting som ska komma från borgerliga partier. Men nu är det tydligen så, och det är lite sorgligt.

  Centerpartiet säger väldigt tydligt att jobben ska bli fler och att utsläppen ska ned. Det är vårt fokus. Tidöpartiernas slogan förefaller snarare vara att möjligheterna ska bli färre och segregationen värre. Tydligare än så går det inte att visa hur Centerpartiets syn på Sverige skiljer sig från Tidöpartiernas. Det är det som är utmaningen.

  2025-12-15 15:42:33

  

  Niels Paarup-Petersen

• Fru talman! Jag fick ändå inget svar, för ledamoten har ett bekymmer i och med att Vänsterpartiet säger att man inte kan tänka sig att dela med sig av ministerposter i en framtida regering. Med tanke på det starka engagemang med vilket ledamoten håller sitt anförande känns det som att Centerpartiet vill vara med och ha stort inflytande.

  Det är något som jag skulle välkomna, för vi står varandra mycket nära. Vi brukar prata om att den svenska modellen är mycket fungerande, och jag önskar att vi skulle stå bakom den på ett betydligt tydligare sätt i detta.

  När vi fattar beslut är det alltid ett bekymmer när människor hamnar i kläm och blir drabbade. Ingen i den här kammaren kan vara nöjd med att människor utsätts och hamnar i kläm när man gör det som vi tycker att man ska göra.

  2025-12-15 15:43:43

  

  Camilla Rinaldo Miller

• Fru talman! Jag uppskattar att Rinaldo Miller säger att hon inte är nöjd. Så är det; man är inte alltid nöjd, och jag tycker att det är bra att partier kan stå för vad de tycker och vara tydliga med det även om de ibland inte får som de vill. Sådan är ju den här kompromisspolitiken överlag.

  Jag hoppas inte på att sitta i regeringen med någon typ av vänsterpartist; det kan jag vara tydlig med. Vi har nog varit rätt tydliga från Centerpartiets håll och flera gånger sagt att vi gärna håller både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utanför regeringen. På grund av det tog det lite tid att få en regering 2018. Jag tror att de flesta har lite koll på detta, för vi har varit tydliga över lång tid med att det är detta vi jobbar för.

  Jag uppskattar att Kristdemokraterna återigen säger att vi står varandra nära. Ebba Busch har ju öppnat upp lite grann och sagt att man kan samarbeta med fler partier etcetera. Allting är inte låst, och man får se hur det blir efter valet, har hon sagt. Det börjar vi höra från Kristdemokraterna, och det uppskattar jag och Centerpartiet.

  Varken sossarna, moderaterna eller sverigedemokraterna ska tro att de äger oss, eller hur? Vi får väl se vilka spännande dagar vi får efter valet och om vi kanske kan hitta varandra ännu bättre än vi gör i dag.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 16 december.)

  2025-12-15 15:44:48

  

  Niels Paarup-Petersen