Ett utvidgat straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till brott
Debatt i text
Herr talman! Jag säger god morgon till alla som följer debatten från läktaren eller framför webb-tv.
I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Ett utvidgat straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till brott. Det är ett betänkande som ett enigt utskott har ställt sig bakom.
Under fyra års tid har regeringens fokus i kriminalpolitiken varit att skärpa straffen. Den omläggning av kriminalpolitiken som påbörjades under Sledda regeringar var nödvändig för att möta en förändrad brottslighet, och vi ser ljuspunkter. Januari var den första månaden på många år då Sverige inte upplevde en dödsskjutning i gängmiljö, vilket är oerhört positivt.
Att dödsskjutningarna viker nedåt innebär dock inte att vi har vunnit kampen mot den organiserade brottsligheten och den grova kriminaliteten. Läget är fortfarande mycket allvarligt. I måndags fick en ung person i min tidigare hemstad Eskilstuna sätta livet till i en dödsskjutning. Fyra unga män, samtliga under 18 och två under 14, är misstänkta för brottet. 2025 var ett hemskt år när det gäller antal sprängningar och bränder. När skjutningarna viker nedåt förändras metoderna för att skrämma, hota, skada och påverka.
Vi vet att den organiserade brottsligheten står redo att utnyttja varje svaghet och möjlighet som samhället tillåter. Den kriminella ekonomin har visat sig vara ännu mer omfattande än vi tidigare sett. I en nyligen släppt rapport pekar man på att den kriminella ekonomin omsätter hisnande 350 miljarder, med brottsvinster på 185 miljarder kronor. Vi behöver uppdatera lagstiftningen där det krävs, fortsätta bygga ut polisen och se över vilka verktyg som är effektiva.
När brottsligheten blir alltmer organiserad behöver kriminalpolitiken vara träffsäker och rättssäker. I dag kommer vi att fatta ett beslut som innebär att vi täpper igen ett antal brister i lagstiftningen, och det innebär bland annat att straffansvaret för försök, förberedelse och stämpling till brott utvidgas. Det här är viktigt. I takt med att tekniken och brottsuppläggen utvecklas – och i takt med att en större del av brottsligheten sker i organiserad form online, på digitala plattformar och i chattar – måste lagstiftningen hänga med.
De beslut och förändringar vi kommer att fatta beslut om här i dag kommer att ge polisen och andra myndigheter som bekämpar grova brott bättre möjligheter att agera och avstyra allvarlig brottslighet redan innan den begås. Det handlar bland annat om att polisen och andra myndigheter ska kunna byta ut narkotika eller vapen mot ofarliga substanser eller attrapper. På grund av en tolkning av lagen har vapen och narkotika inte bytts ut i samma omfattning som tidigare, och arbetsmetoderna har förändrats till det sämre. Med lagändringen förtydligas möjligheten för polisen och andra myndigheter att ingripa och avstyra grov brottslighet tidigare.
Det kommer också att förenkla ingripande på digitala plattformar för att förhindra att någon åtar sig att utföra ett allvarligt brott. De senaste åren har vi sett hur kriminella nätverk annonserar och rekryterar online. Brottsligheten organiseras i chattar, och vi ser hur rekryterare lyckas involvera allt yngre barn i grövre brottslighet. Det är angeläget att de som organiserar brotten nu kan ställas under skärpt straffansvar.
Det handlar också om att utvidga straffansvaret för förberedelse och stämpling till brott så att fler gärningar blir kriminaliserade redan på planeringsstadiet. När brottsligheten i allt större utsträckning sker i organiserad form och i nätverk är det rimligt att även förberedelser som antas vara en del av större brottslighet och brottsplanering, exempelvis kartläggning och insamling av information som är viktig för att brottet ska kunna genomföras, är straffbara.
Herr talman! Ett enigt utskott står bakom dagens förslag till beslut, men med det sagt behöver vi dock en helhetssyn i kriminalpolitiken. Regeringens och SD:s stora misslyckande under den här mandatperioden är att rekryteringen till gängen tillåts fortsätta. Vi har bevittnat en helt oacceptabel utveckling där allt fler barn och unga dras in i grov brottslighet. Sedan 2022 har antalet barn och unga under 15 år som är involverade i mordärenden ökat med hisnande 500 procent.
I veckan kunde vi också ta del av nyheter om fler oseriösa företag med kriminella i bolagsledningen som verkar över hela landet och skulle jobba med att hjälpa barn och unga ur kriminalitet. Man har sålt tjänster som avhopparverksamhet, boendestöd och andra insatser som skulle hjälpa de mest sårbara och kunnat fortsätta verka på en välfärdsmarknad.
SD och regeringen har dessutom ägnat snart fyra år åt att öka klyftorna i Sverige. Fattigdomen är dubblerad. Barnfattigdomen växer. Arbetslösheten slår stenhårt. Över 100 000 fler människor saknar jobb, och en fjärdedel av landets ungdomar befinner sig i arbetslöshet. Utöver det bör nämnas att man för en ekonomisk politik som skuldsatt folket men tvingat skolor och socialtjänst till stora besparingar.
Man måste ju ställa sig frågan, herr talman, om det motverkar kriminalitet och brottslighet när samhällsgemenskapen tillåts att sakta vittra sönder. Men det är klart: Saknas en helhetssyn kanske det räcker med nya strategier och pappersprodukter.
Vi vet dock att det bästa sättet att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten, bryta rekryteringen till gängen och minska brottsligheten generellt är att investera i ett starkare samhälle och samtidigt förstärka lagstiftningen och bygga ut rättsväsendet med en kraftfullare verktygslåda. Sverige behöver en ny riktning.
(Applåder)
2026-02-25 09:01:20
Mattias Vepsä
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och därmed till den här viktiga propositionen. Vänsterpartiet säger alltså inte alltid nej, utan vi stöder rimliga och välmotiverade förslag som detta.
Även Lagrådet har varit positivt till lagförslaget men har gjort en del kommentarer i den text som förelades rådet. Detta har regeringen accepterat. Man kan se en del misstag i formuleringarna, vilket tyder på att man åter har haft väldigt bråttom i Regeringskansliet. Denna brist är dock åtgärdad.
En viktig kommentar är att lagförslaget är helt könsneutralt – jag skulle vilja säga könsblint. Det är uppenbart att det framför allt riktar sig mot organiserad brottslighet, men som så ofta förr döljer det vad man också kan åstadkomma i relation till övergrepp mot kvinnor och barn, som vi givetvis också behöver förhindra. Jag sökte på ”kvinnor” i propositionen och fick fyra träffar – och då enbart i remissvaret från Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige. Så borde vi inte ha det. Vi borde i stället lyfta fram de könsmässiga perspektiven på olika sätt, också när det handlar om hedersrelaterat våld och förtryck.
Så till bakgrunden till lagförslaget. I talarstolen nämndes nyss det så kallade vapenattrappmålet i Högsta domstolen. Polisen hade bytt ut vapen i ett källarförråd mot attrapper. Eftersom det gick fyra månader innan attrapperna hämtades ut menade Högsta domstolen att det inte förelåg tillräckligt samband med uppsåt att använda dessa vapen. Detta blir nästan lite skrattretande i krocken med verkligheten. Alla tycker nog att det är ett rimligt och viktigt arbetssätt för de rättsvårdande myndigheterna att kunna byta ut farliga saker för att kunna gillra en fälla. Nu blir detta tillåtet, vilket innebär att man har gjort sig skyldig till brott i de fall det går att fälla för försök till brott. Det går inte vid alla typer av brott, men när det gäller allvarliga brott är det i regel möjligt.
Högsta domstolens lagtolkning hade sin grund i gamla förarbeten från 1949, och därför är regeringens agerande för en reform klokt. Även om man är kritisk till HD:s agerande kunde den nog inte ha gjort mycket annat just då.
Ibland gynnar dock Högsta domstolens tolkningar våra syften. I går fick vi via medierna veta att en person dömts för stämpling till mord för att på nätet ha försökt rekrytera ”klivare” mot god betalning. Trots att ingen kontakt åstadkommits blev domen tuff. Det var positivt.
Den reform vi ska votera om i eftermiddag handlar om att straffansvaret för försök utvidgas så att brott inte utesluts på grund av att en myndighet har vidtagit åtgärder för att bekämpa brott. Det som krävs är att det ska ha
funnits fara för att handlingen skulle leda till fullbordat brott. Brottsbekämpande åtgärder kan vara att byta ut vapen mot attrapper eller narkotika mot ofarlig substans. Det kan också vara att låta leveranser av olagliga varor fortgå under övervakning för att kartlägga mottagaren. Att på dessa olika sätt försöka skjuta upp ett ingripande kan öka förutsättningarna för att samla in viktiga bevis. Kanske kan också andra allvarliga brott eller fler personer som deltar i brottsligheten också lagföras.
En annan viktig faktor för de brottsbekämpande myndigheterna är att få tillgång till information i ett tidigt skede, vilket i bästa fall leder till att brott förhindras.
En ytterligare åtgärd som nämns i förarbetena till propositionen är att man ska kunna föra hotade personer i säkerhet för att i ett tidigt skede förhindra brott såsom hedersrelaterade brott och sexualbrott mot barn. Till Sverigedemokraterna vill jag säga att det är en oerhörd skillnad på om rättsapparaten och våra rättsvårdande myndigheter ingriper för att förhindra brott och åstadkomma lagföring och om Dumpen agerar och i värsta fall gör att de rättsvårdande myndigheterna inte kan ingripa i dessa fall.
Jag vill lägga till att man nämner hedersrelaterade brott och sexualbrott mot barn, vilket självklart är viktigt, men man avstår dessvärre från att nämna att väldigt många kvinnor också skulle få oerhört mycket hjälp och stöd om man utvidgade tillämpningsområdet på ett tydligt sätt och också omfattar dem.
Det här är ett område där jag verkligen hoppas att praxis ska utvecklas och att vi inte glömmer kvinnor som är utsatta för allvarliga och kanske pågående övergrepp. Det handlar inte ”enbart” om hedersrelaterat våld. Alla utsatta, oavsett kön, ska kunna hanteras här, menar jag.
Med detta avslutar jag. Vi vet att reformen kommer att gå igenom nu, men jag hoppas att det också kommer att bli en bra praxis i tillämpningen.
Herr talman! I dag debatterar vi regeringens proposition Ett utvidgat straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till brott. Propositionen är en del av Tidöavtalet, som Sverigedemokraterna tog fram tillsammans med regeringspartierna, och jag kan med glädje konstatera att förslagen nu blir verklighet.
Under debattens gång kommer vi sannolikt att få höra väldigt brett vad lagförslagen innebär i praktiken, så jag ska i stället uppehålla mig vid en del av lagstiftningen som jag personligen drivit hårt tillsammans med mitt parti under den gångna mandatperioden.
De senaste fem åren har organisationen Dumpens avslöjanden engagerat hundratusentals människor runt om i Sverige. Från etablissemangets sida och från övriga etablerade partier har vi sett en konstant tystnad eller direkta avståndstaganden från Dumpens metoder. Men jag kan ärligt säga att jag inte skäms en sekund över att erkänna att jag tycker att Dumpen gör ett otroligt viktigt arbete. Jag tror att det enorma stöd organisationen har från hundratusentals, kanske miljoner, svenskar visar att jag har all rätt att känna så.
Det lustiga i det här sammanhanget är att samma personer som jublade när Expressen knackade på och filmade hos pensionärer som skrivit elaka saker på internet, eller när TV3 med Robert Aschberg i spetsen gjorde samma sak, i dag inte ens vill ta i Sara Nilsson och Patrik Sjöberg med tång när de avslöjar pedofiler, alltså personer som ger sig ut för att förgripa sig på barn. Är det rimligare att hänga ut en person som har skrivit elaka saker på internet på bästa sändningstid i tv än att avslöja personer som är i full färd med att förgripa sig på barn? Jag kan aldrig förstå det resonemanget.
Vad har det då med detta att göra? En märklig sak med svensk lagstiftning är följande: När Dumpen har utgett sig för att vara ett barn och en vuxen man stämmer träff med det fiktiva barnet, som han tror är ett barn, och därefter åker till en plats för att träffa barnet och begå ett sexuellt övergrepp – med vetskapen att han kanske möts av Patrik Sjöberg med en videokamera i högsta hugg – blir mannen inte dömd, eftersom det inte finns ett brottsoffer. Barnet som mannen ska träffa finns ju inte på riktigt.
Detta ändrar vi på nu. Man kommer alltså att kunna bli dömd för försök till sexualbrott mot barn även om barnet bara är fiktivt. Polisen kommer att kunna arbeta på ett sätt som liknar Dumpens arbetssätt. Med detta blir svensk lagstiftning mer lik den som finns på många andra platser runt om i världen.
Hösten 2025 besökte jag England tillsammans med bland andra Patrik Sjöberg och Sara Nilsson. Där träffade vi organisationer vars arbetsmetoder liknar Dumpens sätt att arbeta i Sverige. Den stora skillnaden där är att personerna döms till långa fängelsestraff när de avslöjas.
Sverigedemokraterna vill se en nollvision för sexualbrott mot barn, och detta är ett steg i riktning mot den visionen. I övrigt driver vi på för att förändra förtalslagstiftningen så att det inte ska vara olagligt att varna för pedofiler och andra sexualförbrytare. Vi driver även på för att pedofiler ska sitta inlåsta på obestämd tid. Kemisk kastrering ska också vara en del av deras behandling. Den 1 juli i år blir det dessutom möjligt att döma en vuxen som skapar ett konto på ett forum för unga, utger sig för att vara ett barn och söker kontakt med barn för att begå sexuella övergrepp.
Gång på gång har vi sett hur personer som begått sexualbrott mot barn har fortsatt att samla på sig enorma mängder övergreppsbilder på barn eller på andra sätt agerat för att begå nya brott så fort de släppts fria. Det finns helt enkelt inget botemedel som fungerar fullt ut. Därför behöver samhället göra precis allt som står i dess makt för att se till att dessa personer aldrig kommer i kontakt med barn igen, oavsett om det är i den fysiska eller i den digitala miljön.
Som med mycket annat är det vi presenterar nu, som blir lag framöver, ingen universallösning som kommer att lösa allting. Det finns mycket kvar att göra. Jag är dock alldeles övertygad om att detta är ytterligare ett steg i rätt riktning för att skydda barn från farliga människor.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr talman! Om en lag krockar med verkligheten så att verkligheten blir sämre på grund av lagen tycker jag och många med mig att lagen ska ändras. Så var det med det så kallade vapenattrappärendet.
Polisen upptäcker en vapengömma, låt oss säga i en källare. Polisen ser och förstår att det är skarpa vapen och att de förmodligen kommer att användas för att döda någon. Polisen vill såklart lägga vantarna på den person som har gömt vapnen där. Men man vågar inte låta de skarpa vapnen ligga kvar på plats, så man byter ut dem mot icke skarpa vapen, mot replikor, mot attrapper. Sedan sätter man sig och spanar på platsen för att se vem som kommer och hämtar vapnen. När sedan en person kommer till platsen och tar de här vapnen, alltså attrapperna, griper man den personen. Han åtalas för vapenbrott eftersom det i hans värld och i polisernas värld var skarpa vapen som han var där för att hämta. Logiskt, tycker jag, tycker polisen och tycker åklagaren.
Men det var inte så här lätt. Eftersom mannen hade gripits med ett ofarligt vapen, alltså ett icke skarpt vapen, kunde han inte fällas för vapenbrott enligt försvaret, som överklagade. Högsta domstolen höll med. Mannen friades för vapenbrott.
Det här är ett bra exempel på att verkligheten och det sunda förnuftet får stå tillbaka för lagen. Justitieministern lovade efter det här att han skulle se över domen och se över lagstiftningen och se vad vi kunde göra åt det.
Nu gör vi något åt det. Nu ändrar regeringen den här lagen. Nu gör vi så att polis och andra rättskipande myndigheter kan byta ut till exempel vapen eller narkotika utan att det påverkar brotten förberedelse eller försök till brott. Nu kommer det att anses vara förberedelse eller försök till brott även när vapnet har bytts ut mot ett oskarpt vapen.
Det här, herr talman, är ännu ett exempel på hur regeringen ser ett problem, identifierar ett problem och löser ett problem.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)
2026-02-25 09:40:18
Martin Melin
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i det betänkande som vi debatterar i dag.
Det är välkommet att regeringen nu tar ett samlat grepp om de så kallade osjälvständiga brottsformerna. Nuvarande gällande rätt är till stora delar utformad för en annan tid. Samhällets digitalisering och annan utveckling har medfört förändrade brottsmönster där kriminella snabbt anpassat sig och utvecklat nya modus inom såväl planering som utförande av brott.
I takt med dessa förändringar har även de brottsbekämpande myndigheterna försökt anpassa sina metoder och strategier i sin strävan att klara upp brotten och gripa gärningsmännen. I den kontexten är den nuvarande lagstiftningen inte alltid till fördel i det operativa arbetet.
Herr talman! Flera talare före mig har nämnt Högsta domstolens avgörande om den så kallade vapenattrappen. Det var ett stort bakslag. Jag har under flera år jobbat med utredning och spaning när det gäller grova brott, inte minst narkotikabrott. På den tiden var det rutin för tull och polis att intervenera i samband med så kallade kontrollerade leveranser av narkotika. Vid ett obevakat tillfälle byttes narkotikapartiet ut mot ofarliga substanser. Sedan lät man leveransen rulla vidare, allt i akt och mening att avslöja och gripa beställaren eller mottagaren.
I vapenärendet konstaterade Högsta domstolen som sagt att omständigheten att polisen bytte ut vapnet gjorde att brottet inte kunde fullbordas och därför inte medförde straffansvar, enligt gällande rätt. Det var ett så kallat otjänligt försök. I det här fallet var det ett vapen, men i andra fall kan det vara narkotika.
Avgörandet innebar såklart ett stort bakslag för tull och polis, inte minst i narkotikabekämpningen. Ett redan utmanande uppdrag blev med ens mycket svårare.
Med det nu liggande betänkandet blir det åter möjligt att använda metodiken. Nu blir det klargjort att det är ett straffbart försök även om, som det står i lagtexten, ”fara för brottets fullbordan varit utesluten till följd av en myndighets åtgärd för att bekämpa brott”.
Från den 1 april kan tull och polis åter jobba mer effektivt med stöd av den nya lagstiftningen, så som man gjorde tidigare. Som gammal polis tycker jag givetvis att detta är en av de viktigare förändringarna i det betänkande som vi debatterar i dag.
Herr talman! En annan viktig förändring är att begreppet hjälpmedel vid brott vidgas. I nuläget krävs en direkt koppling till brottet i syfte att utföra eller främja brott. Som sagt har digitaliseringen förändrat mycket även i de kriminellas värld. Numera har vi crime as a service och lite av en mäklarverksamhet där man som mellanhand fixar och etablerar kontakt med möjliggörare och andra utan att själv ta befattning med de hjälpmedel som efterfrågas, samtidigt som man är väl medveten om syfte och ändamål med anskaffningen.
Nu vidgas straffansvaret för hjälpmedel till att även omfatta förvärv och överlåtelse. Det krävs med andra ord att gärningen är straffbar även i de fall man själv inte haft fysisk kontakt med eller innehaft hjälpmedlet i fråga. Det är givetvis välkommet.
Herr talman! Ett relativt nytt fenomen, som berörts av föregående talare, är den omfattande rekryteringen av unga som eftersöks för morduppdrag och andra grova våldsbrott. Det är en rekrytering som möjliggjorts genom samhällets digitalisering och tillgång till mediala plattformar. Nu kan brottslighet i Sverige ledas, organiseras och bedrivas utanför landets gränser. Vi öppnar nu upp en möjlighet att ingripa mot den som utlovar ersättning för ett brott. Rekryteringen kommer nu att ses som en straffbar förberedelse.
Herr talman! Sist men inte minst breddas nu även straffbarheten för det som kallas stämpling. Med stämpling avses i nuläget att någon i samråd med annan beslutar att utföra ett brott eller att man försöker anlita någon eller själv erbjuder sig att utföra det.
Det här begreppet och kravet på samråd har vållat juridiska bekymmer, men i den nya lagstiftningen behöver den straffbara stämplingen inte kopplas till ett tydligt beslut. Det räcker att man har kommit överens om att utföra ett brott.
Herr talman! Det är min förhoppning att de nu redovisade förändringarna i lagstiftningen ger polis och åklagare bättre förutsättningar att ingripa redan i ett tidigt stadium och förhindra att liv och egendom går till spillo och att vi kan fortsätta öka trycket på gängkriminella och organiserad brottslighet, återskapa tryggheten och stoppa de motbjudande och cyniska rekryteringarna av unga som uppmuntras att utföra mord och andra våldsbrott.
Herr talman! Detta är en bra proposition. Mitt inlägg skulle kunna sammanfattas med att detta är ett väldigt bra lagförslag. Det breda stöd som finns för förslaget visar också på just det.
Reglerna om försök, förberedelse och stämpling till brott är gamla. De är i grunden utformade för en annan tid. Brottsligheten i dag är inte analog på samma sätt, utan den är i större utsträckning digital och nätverksbaserad. I dag handlar det i större utsträckning om beställda brott.
När flera personer planerar ett mord via en chatt är det för sent att ingripa när vapnen har avlossats. När en rekryterare lägger ut uppdrag till en 14-åring är det för sent att ingripa när pengar har bytt ägare. När vuxna män systematiskt söker kontakt med barn över internet är det för sent att ingripa när övergreppet är fullbordat. Rättsstaten måste kunna ingripa tidigare, och det är just det som detta handlar om.
Det här är förslag som tydligt tar sikte på den organiserade brottsligheten. I grunden handlar det om att utvidga straffansvaret för olika förstadier till brott – försök, förberedelse och stämpling. Det kan låta tekniskt, men i praktiken handlar det om någonting mycket konkret: att ge brottsbekämpande myndigheter möjlighet att ingripa tidigare och att bryta förlopp innan allvarliga brott har fullbordats.
Det innebär till exempel att polisen kan byta ut narkotika eller vapen mot ofarliga substanser eller attrapper utan att riskera att lagföringen faller. Det innebär att man kan agera på digitala plattformar när någon försöker rekrytera eller åtar sig att utföra grova våldsbrott. Det innebär också att fler gärningar på planeringsstadiet – sådant som i dag kan falla mellan stolarna – blir straffbara.
Detta är en avgörande skillnad, herr talman. Om vi ska komma åt den organiserade brottsligheten räcker det inte att vi lagför den som trycker på avtryckaren, utan vi måste också nå den som planerar, den som rekryterar och den som beställer. Med det här kommer vi åt en större grupp individer i den organiserade brottsligheten.
Samtidigt, herr talman, förbereds ett förslag om en ändring i grundlagen för att göra det möjligt att kriminalisera deltagande i kriminella gäng. Det kommer att göra en avgörande skillnad och innebära att vi kan ta ännu längre steg. Tyvärr förlorade vi fyra år på grund av att Socialdemokraterna tidigare var starkt emot detta, men det är glädjande att se att vi nu verkar kunna nå bred enighet i den här frågan. Det är väldigt positivt.
Herr talman! I samband med detta lagförslag kan jag nämna den berömda vapenattrappen. Högsta domstolens avgörande i vapenattrappsmålet fick konsekvenser som jag inte tror att någon här inne är nöjd med, vilket tydligt manifesteras i form av enigheten när det gäller detta förslag. Polisen bytte ut riktiga vapen mot en attrapp för att skydda människor och ta bort möjligheten att fullborda brott. Det ledde till att personen som hade tänkt utföra brottet inte kunde dömas, eftersom man hade undanröjt själva faran.
Det är inte rimligt att polisen inte kan skydda människor mot allvarliga brott utan att lagföringen faller. Detta ändrar vi på nu. Om en person tror att han hämtar ett skarpt vapen, eller narkotika, är det hans uppsåt och hans brottsplan som ska bedömas – inte huruvida polisen lyckats förhindra eller förebygga brott.
Vi vill att polisen ska förebygga och förhindra brott. Då behöver uppsåtet bedömas. Därför inför vi nu en tydlig regel. Om faran är utesluten till följd av en myndighets åtgärd för att bekämpa brott ska straff ändå kunna dömas ut. Det är en rimlig, avgränsad och nödvändig förändring som stärker polisens möjligheter att använda kontrollerade leveranser, byta ut vapen eller narkotika och skydda hotade personer utan att riskera att hela brottmålet faller. Vi stärker möjligheten att förebygga och förhindra allvarliga brott innan de sker och utan att försvaga möjligheten till lagföring.
Herr talman! För att bekämpa den organiserade brottsligheten måste vi bryta nyrekryteringen. Detta lagförslag tar sikte på en del när det gäller nyrekryteringen av barn. När gängkriminella lockar och utnyttjar barn och utlovar stora summor pengar eller andra betalningsmedel måste vi kunna agera tydligare. I dag krävs det att betalning faktiskt har lämnats eller tagits emot för att det ska räknas som förberedelse, men det ändrar vi nu. Det ska räcka att betalning utlovas. Den som lägger ut ett uppdrag som innefattar grovt våld och som är riktat till unga på sociala medier ska inte kunna gömma sig bakom att pengarna ännu inte har betalats.
Vi träffar också dem som anskaffar hjälpmedel, använder krypterade telefoner för planering eller sammanställer instruktioner för brott. Vi flyttar fokus till föremålets roll i brottsplanen och gör det svårare att vara organisatör i bakgrunden. Det gör det svårare att vara beställare, och det är detta led vi behöver slå mot.
Herr talman! I dag krävs det enligt lagtexten att någon i samråd med någon annan beslutar om gärningen för att det ska vara fråga om stämpling till brott. Detta har tyvärr tolkats relativt snävt, vilket har gjort att mer informella eller successivt framväxta överenskommelser ibland har fallit utanför det straffbara området. Det ändras nu.
I stället införs ett tydligare rekvisit: Den som kommer överens med någon annan om att en gärning ska utföras ska kunna dömas för stämpling när sådant ansvar är föreskrivet. Det krävs alltså inte längre ett formellt eller uttryckligt beslut, utan det räcker att parterna har nått ett samförstånd.
Herr talman! Jag ska också nämna något om den senaste tidens omfattande nyhetsrapportering om sexuella övergrepp mot barn och hur vuxna män systematiskt söker upp barn i digitala miljöer, ofta i olika forum och chattar avsedda för just barn. Där bygger männen upp relationer, instruerar, manipulerar och planerar grova övergrepp.
Med detta lagförslag flyttas samhällets ingripandepunkt också när det gäller sexualbrott i digital miljö. Vi gör det tydligare att brottsplanering på nätet inte är en gråzon. Den som sammanställer eller sprider manualer för hur sexuella övergrepp mot barn ska genomföras kan göra sig skyldig till förberedelse. Den som skaffar konto, uppträder under falsk identitet och söker kontakt i syfte att begå övergrepp kan straffas för förberedelseansvar. Den som i chattar når ett samförstånd om att övergrepp ska genomföras kan dömas för stämpling.
Vi säkerställer också att den som planerar att begå ett övergrepp ska kunna dömas även om polisen har lyckats upptäcka och ta över kommunikationen. Man ska alltså inte kunna gå fri bara för att polisen har tagit över kommunikationen. Det är en avgörande förändring att man nu ska kunna agera och ingripa innan skadan är skedd.
Regeringens arbete mot sexualbrott mot barn är dock mycket bredare än vad som omfattas av denna proposition. Vi skärper straffen, och vi stärker möjligheten att i större utsträckning använda hemliga tvångsmedel. Vi ser även över möjligheten att använda provokativa åtgärder, och en utredning har presenterats för att ta fram nya åtgärder. Vi arbetar också för bättre informationsutbyte.
Just denna proposition bidrar genom att tidigarelägga ingripandepunkten så att övergrepp stoppas innan de sker och innan brottsoffer skapas. Vi ska inte bara döma i efterhand.
Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen och avslutar precis som jag började: Detta är en väldigt bra proposition.
(Applåder)
Herr talman! Sverige har i dag stora problem med grov organiserad brottslighet, våld och övergrepp mot barn och kvinnor samt mängdbrott mot företag och enskilda. Det är helt naturligt att vilja ha en enda enkel lösning på det – av någon konstig anledning vill man helst ha det på komplicerade problem, där det är svårt att hitta en enkel lösning.
Regeringen och SD vill ofta ge sken av att en enskild lag, till exempel om anonyma vittnen eller visitationszoner, skulle lösa problemet. Det har det visat sig inte göra, trots att remiss- och motionstiderna kortades ned för att det var så viktigt att få det på plats snabbt.
Socialdemokraterna å sin sida vill ofta skapa breda lagar med pedagogiska namn som maffialag eller brottsofferlag. Det är också vällovligt, men det blir ofta stora juridiska problem när man samlar allt i en lag.
Herr talman! Vi har en lagstiftning som debatteras här i kammaren en sval onsdag i en av sportlovsveckorna i februari, utan motioner och med en ganska lång och teknisk rubrik som säger precis vad det är som vi gör i dag. Trots den ganska odramatiska kontexten är det en mycket viktig lagstiftning. Dels kommer man att kunna ingripa vid brott tidigare, dels kommer fler som deltar att kunna straffas, då fler gärningar blir del av en brottslig gärning. Det är en mycket stabil lagstiftning som utvidgar ansvaret för dem som är en del av den organiserade brottslighet som vi med kraft behöver bekämpa.
Det här möjliggör också att myndigheter, främst de brottsförebyggande myndigheterna men även andra, kan agera på ett smartare och för allmänheten säkrare sätt. Polisen kan till exempel ta bort vapnet eller narkotikan före överlåtelsen – det blir ändå ett brott. Det ska dock inte förväxlas med att provocera fram brott, vilket är en fråga som kommer att hamna på riksdagens bord under våren.
I det här fallet behöver brottsuppsåtet och brottsagerandet finnas hos gärningspersonerna. Myndigheterna kan låta brottet fullbordas men utan de risker och effekter som brottet skulle ha medfört om det fått pågå ostört. Det är också välkommet att rekrytering ses som stämpling och att mer än pengar ses som betalningsmedel, såsom krypto och värdesaker.
Sammantaget är det en värdefull lagstiftning som kommer att bli viktig för landets trygghet och säkerhet, utan en stressad process eller ett klatschigt namn. Riksdagen och Sverige behöver mer av detta.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
2026-02-25 09:30:48
