Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Debatt i text

• Herr talman! Jag får be Sverigedemokraterna att ta ansvar för den politik man för, inte hela tiden försöka skylla ifrån sig eller ge en bild av vad den socialdemokratiska politiken ska innebära som faktiskt inte är sann.

  I dag pratar vi om välfärden. Jag ställde en fråga om välfärden i de små kommunerna, i de glest befolkade kommunerna på landsbygden, som nu har fått ett mycket tuffare läge än innan Sverigedemokraterna fick makten att bestämma över situationen och läget i Sverige.

  Det som har hänt är att man tog bort det särskilda stödet som var riktat till de små kommunerna i glesbygd och på landsbygden som har det särskilt tufft. Det som dessutom har hänt är att det förslag till utjämningssystem som har funnits ganska länge, som skulle innebära bättre förutsättningar för de små kommunerna i glesbygd och på landsbygden, inte har lagts fram. Det man i stället lägger fram är ett förslag som innebär att man tar från några småkommuner och ger till andra småkommuner, vilket kommer att innebära stora försämringar för de små kommunerna om det blir verklighet.

  Jag hoppas att Sverigedemokraterna genom Mattias Eriksson Falk kan ge ett svar på varför man inte står upp för de människor som bor i glesbygd och på landsbygden i Sverige. Varför står man inte upp för hela Sverige i dag?

  2025-12-17 10:01:02

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Jag delar inte bilden av att jag inte pratar om välfärden. I välfärden hänger just migrationspolitiken och kriminalpolitiken ihop. Den migrationspolitik som fördes under den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, och även av Socialdemokraterna ensam i regeringsställning, skapade just ohållbara förutsättningar även för välfärden. Kostnaderna drevs upp på grund av stora investeringar. Det fanns inte lokaler eller personal för att täcka vad er migrationspolitik ledde till. Det skapade problem för välfärden, inte minst i mindre kommuner.

  Kriminalpolitiken hänger också ihop med välfärden. Vi har sett hur kriminella organisationer och sammanslutningar utnyttjar de svenska skattebetalarna genom tillgången till svensk välfärd, och vi försöker strypa de delarna. Det finns ett sammanhang som jag tycker att man måste peka på, och vi har lagt om politiken för att skapa bättre förutsättningar.

  Vad gäller personalen inom svensk sjukvård sa jag i mitt anförande att antalet läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor ökat med totalt 2,4 procent sedan 2022, det vill säga fram till nu 2025. Personalen har ökat i antal inom svensk välfärd i fråga om regionerna, samtidigt som den svenska befolkningen inte har ökat i lika stor utsträckning. Det skapar bättre förutsättningar för att bedriva vård.

  Det är ingen hemlighet att det i fråga om migrationspolitiken finns ett större vårdbehov som har påverkat den svenska sjukvården och regionerna under lång tid. Den har drivit fram längre köer. När migrationen minskar kommer vårdköerna att minska. Det här kommer att ta tid att jobba i kapp, och jag vill rikta ett stort tack till vår sjukvårdspersonal som har stått ut med er migrationspolitik i många år.

  2025-12-17 10:06:57

  

  Mattias Eriksson Falk

• Herr talman! Vad jag redan har sagt kvarstår, nämligen att det är magstarkt att höra Socialdemokraterna stå här i talarstolen och säga att vi inte skulle bry oss om landsbygden. Det är ju er migrationspolitik och energipolitik som har skapat sämre förutsättningar för kommunerna att fungera. Det är ni som har drivit upp kostnaderna och skapat en obalans i välfärden, som kommunerna och regionerna har gjort sitt bästa att möta. Det är er politik som har lett dit.

  Problemet är att Socialdemokraterna inte förstår sin egen koppling till den ohållbara politik man har fört på många områden och hur det har påverkat välfärden i Sverige. Vi försöker städa upp efter Socialdemokraterna, och det är klart att det tar tid. Därför har vi ökat stöden till kommuner och regioner, och vi kommer att införa bidragstaket som kommer att minska kostnaderna för kommunerna när det gäller försörjningsstödet.

  Vad gäller utjämningssystemet har åtminstone jag sett att det har aviserats en proposition från regeringen. Jag vet inte vad den innehåller, och jag vet inte om Socialdemokraterna kanske vet. De har kanske en bättre ingång till Regeringskansliet än vad mitt parti har – det är helt omöjligt att veta för min del. Vi får helt enkelt invänta propositionen och se vad den innehåller. Mer än så kan jag inte säga vad gäller utjämningssystemet – både ledamoten och jag deltog i den kommitté som lade fram ett förslag.

  Sverigedemokraterna står för en hållbar migrationspolitik, och vi står för att man ska kvalificera sig in i välfärden. Socialdemokraterna står för raka motsatsen, där migrationspolitiken kommer att öka med ett skifte där ni får inflytande över regeringspolitiken i landet. Kostnaderna för bidrag till dem som precis har kommit till Sverige kommer att öka kraftigt. Det oroar mig, och det borde oroa svenska folket vad ett maktskifte 2026 skulle innebära.

  2025-12-17 10:03:00

  

  Mattias Eriksson Falk

• Herr talman! Sverigedemokraterna säger ju ofta att de står på landsbygdens och de små kommunernas sida. Det låter bra i valrörelser, men i praktisk politik gör Sverigedemokraterna något helt annat.

  Sverigedemokraterna ställer sig alltså bakom en budget där de generella statsbidragen urholkas, där utjämningen försämras och där små kommuner lämnas ensamma med ökande behov och ökande kostnader. Små kommuner har inte samma möjligheter i normalläget. De har heller inte samma möjligheter att ta tag i de svårigheter de står inför. De kan inte skära bort det som inte behövs, för redan nu är det som finns kvar kärnverksamhet: skola, äldreomsorg och socialtjänst.

  När staten drar sig tillbaka slår det direkt mot människors vardag. Man kan inte säga sig värna hela landet och samtidigt stå för en politik som gör att välfärden försämras just där den redan är som mest sårbar. Det är inte att stå upp för landsbygden – det är att svika den.

  Jag vill fråga Mattias Eriksson Falk: Vad säger du till de små kommuner som nu kämpar ännu hårdare för att bevara en bra välfärd så att vi får en god välfärd i hela landet?

  2025-12-17 09:57:11

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Jag vill rikta en fråga till Socialdemokraternas ledamot om något som jag tror att både hon och jag tycker är jätteviktigt, nämligen den ekonomiska ojämställdheten. Den sitter i hög grad i själva lönebildningen, särskilt i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor. Det handlar om just den välfärd som ledamoten höll sitt anförande om.

  Min kollega jämställdhetsminister Nina Larsson har under hösten varit väldigt tydlig: När staten skjuter till resurser borde kommuner och regioner använda utrymmet till att stärka kärnverksamheten, inte minst genom att förbättra lönerna i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, till exempel lärare och förskollärare. Om lönerna inte hänger med blir konsekvensen både sämre kompetensutveckling och att kvinnor halkar efter ekonomiskt år efter år.

  Liberalerna har under många år tillsammans med andra borgerliga partier drivit reformer som stärker arbetslinjen och ökar drivkrafterna till arbete, exempelvis genom jobbskatteavdrag. En lärare kan nu få ut 4 000 kronor mer i månaden jämfört med hur det var före alla de här skattesänkningarna. Men när grundlönen är för låg och arbetsvillkoren pressas blir yrket inte tillräckligt attraktivt vare sig för kvinnor eller för män.

  Socialdemokraterna är Sveriges största parti. De har styrt länge och styr fortfarande enligt SKR i 140 kommuner och 14 regioner. Dessutom styr Socialdemokraterna SKR. Därför undrar jag: Vilket ansvar tar Socialdemokraterna här och nu för att kommuner och regioner faktiskt ska prioritera upp löner och villkor i kvinnodominerade välfärdsyrken, till exempel läraryrket? Vilka tydliga förväntningar har ni på era egna kommunala regionråd inför 2026, Eva Lindh?

  2025-12-17 10:25:44

  

  Cecilia Rönn

• Herr talman! Jag tackar ledamoten för ett anförande som i och för sig inte handlade jättemycket om välfärden, som jag trodde var det vi debatterade i dag. Det var mest annat, men något litet var det ändå om den offentliga sektorn och välfärden.

  Det är positivt att det finns fler anställda läkare än förut, men ledamoten sa inte speciellt mycket om sjuksköterskorna, undersköterskorna och specialistsjuksköterskorna. Här vet vi att det finns stora tapp, och här vet vi att det inte finns tillräckligt många som vill eller kan jobba inom vården och ta de tjänster som finns. Vi vet också att underfinansieringen leder till att man inte kan anställa. Det är därför de enormt långa vårdköerna finns i dag. Vi kan inte öppna avdelningar eftersom det inte finns någon som kan ta hand om patienterna som ska ligga där.

  Här hör jag inte att Sverigedemokraterna ger något som helst svar. Vad vill man egentligen göra för att korta köerna i vården? Man lägger inte till mer pengar i allmänna bidrag, och man stöttar inte på andra sätt.

  Vi behöver locka människor till vården, och vi behöver locka fler som vill arbeta i eller komma tillbaka till yrket. Finns det några förslag i Sverigedemokraternas tankar för den här budgeten, eller går allt ut på att skrämma alla i den svenska debatten för en stor migrationsfara som egentligen inte finns?

  2025-12-17 10:05:11

  

  Janine Alm Ericson

• Herr talman! Jag vill börja med att säga att det finns kommuner i dag som tar initiativ för att skola om viss personal inom välfärdsverksamhet som inte bedrivs i lika stor utsträckning så att de kan ta andra jobb som exempelvis barnskötare och undersköterskor. Det är välkomna initiativ som kommunerna tar, och det är bra att de tar dem.

  Jag måste ändå komma tillbaka till att Miljöpartiet och Socialdemokraterna alltid försöker ifrågasätta kopplingen mellan en ohållbar migrationspolitik och välfärdsverksamheten. Som jag sa skapade den migrationspolitik som tidigare fördes under S-MP-regeringen och S-regeringen dåliga förutsättningar för svensk välfärd att fungera, då man snabbt såg till att driva upp kostnader och även såg till att det inte fanns förutsättningar att bedriva en bra skolverksamhet vare sig i städer eller på landsbygden.

  Det är intressant att prata om personalen i välfärden rent generellt och om lönerna. Om det är så att lönerna är låga är det ju där problemet ligger, men det kommer man inte åt genom att låta nya människor komma till Sverige och ta dessa jobb eller genom att se till att lönerna i verksamheterna hålls nere, i stället för att skapa förutsättningar för människor att leva på den lön de har.

  Nu hör vi att Miljöpartiets och Socialdemokraternas lösning är att ha en stor migrationspolitik så att man kan se till att välfärdsverksamheterna pressas och människor tvingas ta lågavlönade jobb. Det är deras lösning i stället för att se till att lönerna stiger och förutsättningar skapas för att människor faktiskt ska vilja ha dessa jobb och utbilda sig till dem.

  Jag tycker att det är tråkigt att det här blir framtiden med en eventuell ny rödgrön regering efter valet 2026. Det oroar mig. Det borde också oroa svenska väljare, framför allt den vårdpersonal som redan i dag finns inom välfärdsverksamheter och som sliter enormt för att städa upp efter den politik som de rödgröna tidigare förde. Vi ser vi nu till att ändra på den för att skapa stabila förutsättningar för svensk välfärd och för det svenska samhället i stort, så att det kan börja fungera igen och så att Sverige blir bra.

  2025-12-17 10:10:44

  

  Mattias Eriksson Falk

• Herr talman! Jag tackar för svaret. Tyvärr fanns det inte speciellt mycket lösningar utan mer av samma om att det handlar om migrationspolitiken.

  Jag vet inte om ledamoten inte är medveten eller om han försöker låtsas som att det inte är så, men hur den demografiska utvecklingen ser ut i Sverige kommer inte i första hand av att vi fick in människor med större vårdbehov i Sverige utan av att utvecklingen går mot en åldrande befolkning. Det är en utveckling som vi delar med övriga Europa. Det kräver mer vårdinsatser.

  Samtidigt har vi färre människor i vårt land som är beredda att ta dessa arbeten därför att de är för lågt betalda och man får slita för hårt. Här hade det varit välkommet ifall regeringen och Sverigedemokraterna hade levererat lite på att göra det lättare att få fler medarbetare och en bättre arbetsmiljö.

  När det kommer till välfärdskriminalitet är det ändå lite intressant. Mycket av det som orsakar välfärdskriminaliteten är ju just att vi tillåter vinster i välfärden. Det gör att man som kriminell har mycket bättre förutsättningar att gå in och lägga anbud eller ta över verksamheter för att sedan bedriva en helt oseriös verksamhet där man plockar ut pengar.

  Jag tänkte egentligen ställa en annan fråga, men jag måste ändå fråga ledamoten: Vad har ni i Sverigedemokraterna för svar på det här? Kan ni tänka er att minska eller ta bort incitamentet vinster i välfärden och därmed komma åt den brottslighet som vi ser är så utbredd i dag?

  2025-12-17 10:08:55

  

  Janine Alm Ericson

• Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

  Jag måste säga att det är ganska magstarkt när Socialdemokraterna står och oroar sig för landsbygden med tanke på den migrationspolitik som ni står bakom och har fört i det här landet i decennier. Det var framför allt små kommuner som drabbades av detta när ni snabbt ökade invandringen till vårt land och de små kommunerna fick ta smällen. Det var något som ledde till att kostnaderna för försörjningsstöd sköt i taket, och det skapade problem för de mindre kommunerna att snabbt öka investeringarna i förskolor och skolor, som de egentligen inte hade ekonomisk kapacitet att göra. Och nu försöker ni skylla det på Sverigedemokraterna. Det är magstarkt.

  Sverigedemokraterna och regeringen försöker skapa bättre förutsättningar för kommunerna runt om i Sverige, både i städer och på landsbygden. Det handlar bland annat om att sänka kostnaderna för försörjningsstöd. Vi kommer att införa ett tak, vilket kommer att minska kostnaderna. Det här handlar alltså om att minska migrationen till Sverige, vilket vi har lyckats med. Det kommer också att skapa en bättre balans för kommunerna och sjukvården att planera sina verksamheter och inte stå med de snabba utgiftsökningarna som Socialdemokraterna bidrog till.

  De generella statsbidragen ligger kvar, och de har aldrig varit så här stora. Dessutom har de ökat kraftigt från 2022 när Sverigedemokraterna och regeringen inledde det samarbete som vi känner som Tidöavtalet. Det har bidragit till att skapa förutsättningar för kommuner och regioner att fungera.

  Jag tycker att väljarna snarare ska vara mer oroliga för den politik som Socialdemokraterna avser att föra efter nästa val. Man avser att skapa sämre förutsättningar för elförsörjningen, öka migrationen och ställa om samhället till att återigen öppna bidragskranarna. Det kommer att skapa sämre förutsättningar för kommunerna att fungera.

  2025-12-17 09:59:02

  

  Mattias Eriksson Falk

• Herr talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 3 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

  Grunden för den del av statens budget som vi i dag behandlar är den samverkan som sker mellan Sverigedemokraterna och regeringen inom ramen för Tidöavtalet. Det är också mandatperiodens sista budgetförslag som avser ett helt år och som nu ligger på riksdagens bord för beslut.

  Med drygt nio månader kvar till valet är det rimligt att stanna upp och reflektera över vad denna mandatperiod faktiskt har inneburit, särskilt inom just detta utgiftsområde, och att samtidigt jämföra med läget före maktskiftet 2022.

  Vi ärvde då ett Sverige präglat av extremt hög inflation, en inflation som inte uppstod av en slump utan var en följd av medvetna politiska vägval från den tidigare socialdemokratiska regeringen med stöd av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det var en politik som gjorde det dyrt att leva i Sverige.

  Herr talman! Dessa partier stängde fullt fungerande kärnkraft i södra Sverige. Konsekvenserna kom snabbt: Elpriserna sköt i höjden. Det blev dyrt för människor att värma sina hem, dyrt för företag att producera, dyrt för idrottsliv att hålla ishallar och andra anläggningar igång och dyrt för kommuner och regioner att bedriva sin verksamhet.

  Pengar som i stället hade kunnat gå till välfärden, till bättre förutsättningar i skolan, till äldreomsorgen eller till personalens arbetsmiljö gick rakt ut i ökade elkostnader.

  Som om detta inte vore nog höjde man dessutom reduktionsplikten kraftigt. Priserna på bensin och diesel steg, och de steg kraftigt. Det blev dyrare för vanligt folk att ta sig till jobbet, dyrare för regionerna att driva kollektivtrafik och dyrare för företag runt om i landet att transportera varor. När driften blev dyrare ökade transportkostnaderna, och i förlängningen blev även maten och andra nödvändiga varor dyrare. Sverige genomlevde en verklig kostnadskris under den socialdemokratiska regeringen.

  Det här var inte bara olyckliga omständigheter som råkade inträffa. Det var resultatet av politiska beslut fattade i denna kammare av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Man valde bort svenska hushåll och våra kommuner och regioner till förmån för egna ideologiska ambitioner.

  Herr talman! Vi närmar oss nu år 2026. Under denna mandatperiod har Sverigedemokraterna och regeringen vidtagit en rad åtgärder för att steg för steg reparera skadorna av den politik som tidigare förts av bland annat Socialdemokraterna.

  Inflationen har nu bekämpats. Reduktionsplikten har sänkts, och Sverige har i dag bland de lägsta priserna på bensin och diesel i hela västvärlden. Skatten på bensin och diesel har sänkts. De första stegen mot ny kärnkraft har tagits för att säkra stabil elproduktion och rimliga elpriser på lång sikt. Inkomstskatterna har sänkts, och från 2026 halveras dessutom skatten på mat – något som också påverkar kostnaderna för våra kommuner och regioner.

  Det är några tydliga exempel på den politik som bedrivits sedan 2022. Sammantaget innebär detta att det har blivit bättre förutsättningar för svenska hushåll att fungera, det har blivit bättre förutsättningar för kommuner och regioner att bedriva sin verksamhet och stabiliteten i offentlig sektor har stärkts.

  Herr talman! Tack vare att inflationen nu har pressats tillbaka ser vi att kostnadsökningstakten för kommuner och regioner har sänkts. De kraftigt ökade pensionskostnader som tidigare drev upp utgifterna har börjat normaliseras. Det ger bättre möjligheter till balans och långsiktig planering.

  För att ytterligare stötta kommuner och regioner ligger de utökade generella statsbidragen kvar även nästa år. Det är värt att tydligt säga att de generella statsbidragen aldrig har varit så stora som de är nu. Hela detta utgiftsområde uppgår till närmare 181 miljarder kronor. Det är medel som går direkt till kommuner och regioner för att skapa förutsättningar för en stark och likvärdig välfärd i hela landet.

  Samtidigt har kommuner och regioner ett eget ansvar. Det krävs fortsatta anpassningar, prioriteringar och en vilja att pröva nya lösningar. Skattebetalarnas pengar måste användas där de gör störst nytta.

  Ett exempel kan vara att se över stöd till olika organisationer och verksamheter som inte är en del av kärnverksamheten. I Region Gävleborg har man exempelvis sett över det offentliga stödet till studieförbund, bland vilka Socialdemokraternas kampanjorganisation ABF ofta varit en av de största mottagarna av stöd. Detta bör fler regioner och kommuner göra. Dessa medel kan då i stället användas direkt i välfärden till personal, till barn och unga eller till våra äldre.

  Herr talman! Under mandatperioden har Sverigedemokraterna och regeringen levererat ett stort antal propositioner inom migrations- och rättspolitiken. Det handlar om reformer som både påverkar arbetet i offentlig sektor och skapar förutsättningar att minska kostnader som är kopplade till den tidigare förda migrationspolitiken.

  Kommunerna har till exempel fått ett tydligare ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Det är nödvändigt. Brottsförebyggande arbete är en kedja som löper genom hela samhället och som kräver samordning.

  Vi har också fattat beslut om lagstiftning som gör det betydligt enklare att sätta upp trygghetskameror. Det är något som både kommuner, regioner och Polismyndigheten nu har bättre förutsättningar att använda. Vi har därtill infört möjligheten till vistelseförbud, något som skapar förutsättningar för tryggare stadsmiljöer och gör att vi får bort problem från bibliotek och badhus. Det gör också att hederliga butiksägare kan få bedriva sin näringsverksamhet i lugn och ro och på så sätt också bidra till det svenska samhället.

  Migrationspolitiken har lagts om i grunden. Antalet asylsökande är i år det lägsta sedan 1980talet och bedöms fortsätta minska när nya lagar träder i kraft. Kraven har skärpts, och tillgången till svensk välfärd stramas åt. Det kommer inte längre att vara möjligt att sätta sin fot i Sverige och omedelbart få tillgång till svensk välfärd och stöd finansierat av våra skattebetalare. Man måste kvalificera sig in i välfärden. Detta minskar incitamenten att söka sig hit, det minskar statens bidragskostnader, det avlastar sjukvården och det ger kommunerna större stabilitet i deras verksamheter.

  Herr talman! Detta är också ett vägval. En rödgrön valseger 2026 skulle innebära en återgång till kraftigt ökad migration, fortsatt nedläggning av kärnkraft samt höjd reduktionsplikt och högre skatter på bensin och diesel. Till detta kommer höjda skatter på arbete, inkomster och fastigheter. Det skulle bli dyrare att arbeta i Sverige, dyrare att driva företag och dyrare att bedriva välfärd. Det skulle helt enkelt bli dyrare att vara svensk och att leva i ett rödgrönt Sverige.

  Herr talman! Jag vill avslutningsvis beröra frågan om svensk sjukvård och bemanning. I debatten om detta sprider oppositionen ofta en bild som inte stämmer med verkligheten.

  Jag bad riksdagens utredningstjänst att granska utvecklingen inom svensk sjukvård mellan 2022 och 2025, och resultatet är tydligt. Inom våra regioner har exempelvis antalet barnmorskor ökat med 3,2 procent. Antalet läkare utan specialistkompetens har ökat med 1 procent, och antalet läkare med specialistkompetens har ökat med 6,1 procent. Antalet sjuksköterskor har ökat med 3,7 procent, antalet tandläkare med 1,8 procent och antalet undersköterskor och skötare med 2 procent.

  Totalt har personalen inom dessa grupper ökat med 2,4 procent under mandatperioden. Detta ska jämföras med att Sveriges befolkning under samma tid har ökat med cirka 0,6 procent. Det innebär att vårdpersonalen har ökat betydligt snabbare än befolkningen. Det är ett mycket positivt besked.

  Samtidigt har anslaget inom detta utgiftsområde till stöd för regioner och kommuner ökat med omkring 24 miljarder kronor sedan 2022.

  Med detta sagt, herr talman, känner jag mig trygg i att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Jag vill också passa på att önska utskottskollegor, utskottskansli, riksdagsförvaltningen och talmanspresidiet en god jul och ett gott nytt år.

  (Applåder)

• Herr talman! Allmänna bidrag till kommunerna, statsbidrag och kommunal ekonomi kan låta tekniskt och byråkratiskt, men bakom dessa ord finns något större. Där finns våra barns trygghet, där finns våra äldres omsorg och där finns varje människas möjlighet att leva ett gott liv. Det är själva kärnan i den svenska välfärdsmodellen.

  Det är ingen hemlighet att välfärden är satt under hårt tryck. Regioner och kommuner från norr till söder vittnar om samma sak: ökande behov och ökande kostnader, men inte ökande resurser.

  Förskolan har allt större barngrupper, skolan kämpar med stödbehov som växer men inte finansieras, socialtjänsten går på knäna, ungas psykiska ohälsa ökar, vårdens personal pressas och springer allt fortare och äldreomsorgen pressas av allt tuffare arbetsvillkor.

  Det är den verklighet som varje förtroendevald gör vad de kan för att lappa och laga. På många håll är de riktigt bra på det. Det är den verklighet som många lärare, undersköterskor och socialsekreterare möter varje dag. Det är den här verkligheten som regeringen och Sverigedemokraterna väljer att göra mindre.

  Regeringens politik innebär att de generella statsbidragen till kommuner och regioner inte räknas upp i takt med behoven, utan de står i praktiken still medan kostnaderna rusar. Detta får konsekvenser för välfärden och därmed för människors vardag. Det är inte bara olyckligt, utan det är ett svek – ett svek mot välfärdens personal, ett svek mot äldre som behöver omsorg, ett svek mot barn som behöver trygghet och ett svek mot ett samhälle som vill hålla ihop.

  Låt oss vara tydliga: När regeringen och Sverigedemokraterna talar om ansvarstagande, budgetdisciplin och svåra tider är det egentligen något helt annat de säger. De säger att skattesänkningar är viktigare än välfärden. De säger att vinster i välfärden är viktigare än trygghet. De säger att undersköterskan, läraren och socialsekreteraren ska lösa sina uppdrag med mindre, därför att staten har valt att ge mindre. Det är en politisk värdering, och den är fel.

  Den svenska välfärden är inte en kostnadspost bland andra. Den är vårt samhälles infrastruktur. Den är grunden för tillit, trygghet, utveckling och jämlikhet. Den är en del av vår värdegrund – tanken att alla människor har lika värde och lika rätt att lyckas, oavsett var man bor eller vilka föräldrar man har.

  Välfärden är vår gemensamma trygghet. Den är grunden för ekonomisk jämlikhet men också för ekonomisk utveckling. Välfärden gör oss fria. Det är därför de allmänna statsbidragen är så viktiga. De är själva verktyget för att garantera likvärdig välfärd.

  Man borde i stället stärka äldreomsorgen när allt fler lever längre och har omfattande vård- och omsorgsbehov. Man borde stärka skolan när lärarbristen tilltar och fler elever behöver stöd. Man borde stärka socialtjänsten när den psykiska ohälsan bland barn och unga når nya nivåer. Man borde stärka vården när köerna växer och personalen går på knäna.

  Det här är inte bara en fråga om kronor och ören, utan det är en fråga om vilka vi vill vara som samhälle. Välfärden formade Sverige. Den byggde vår demokrati, vår tillit och vår trygghet. Den gjorde att generationer av barn kunde växa upp med framtidstro. Den gjorde att människor kände att samhället bar dem när livet blev svårt.

  Att nu låta välfärden försvagas är att låta sammanhållningen försvagas. Det är att skapa ett mer ojämlikt, mer otryggt och mer splittrat Sverige. Ett land som inte investerar i välfärden investerar i ojämlikheten.

  Herr talman! Regeringen sviker särskilt de små kommunerna. För att uppnå en mer likvärdig välfärd finns ett utjämningssystem som ska jämna ut skillnader i skattekraft och kostnadsnivåer mellan kommuner och regioner. Trots detta kvarstår stora skillnader.

  Många mindre kommuner och många kommuner och regioner i glesbygd kämpar med växande ekonomiska underskott, svårigheter att rekrytera personal och ökande krav inom välfärden. De pressas nu väldigt hårt. Det gäller även kommuner som har omfattande socioekonomiska utmaningar.

  Mindre kommuner har högre kostnader per invånare. Detta är välkänt, och det är därför utjämningssystemet finns. Den parlamentariska kommitténs förslag låg färdigt redan i början av den här mandatperioden. Regeringen hade kunnat lägga fram ett genomarbetat helhetsförslag för att skapa en mer likvärdig välfärd.

  I stället valde man att gå fram med en liten del som innebär stora negativa effekter för de små kommuner som nu kommer i kläm. Regeringen vill nu alltså genomföra en liten del av det förslag till utjämningssystem som vi lade på bordet. Det slår väldigt hårt mot de kommuner som man säger sig vilja hjälpa. Det är orättfärdigt. Om förslaget går igenom i riksdagen förlorar många kommuner betydande resurser, trots att deras förutsättningar redan är tuffa.

  Det här är inte vad Sverige behöver. Sverige behöver i stället en mer jämlik välfärd i hela landet. Vi behöver en regering som ser hela landet, inte en som vänder ryggen åt de små kommunerna.

  Herr talman! Konsekvenserna av åratal av privatiseringar och avregleringar borde vid det här laget vara uppenbara. När skattemedel som är avsedda för skolböcker, lärarlöner, omsorgsplatser och sjukhusplatser i stället tas ut som vinster är det inte välfärden som prioriteras. Då är det vinstjakten som prioriteras.

  Resultatet ser vi tydligt. Ojämlikheten i vården har ökat. Segregationen i skolan har fördjupats. Barns utbildning har gjorts till en marknad, där pengar som behövs i klassrummen i stället hamnar hos internationella riskkapitalbolag. Sverige är i dag det enda land i världen som tillåter obegränsade vinstuttag i ett fullt skattefinansierat skolsystem. Samma mönster ser vi i äldreomsorgen och i vården. På många håll innebär detta mindre resurser till det som resurserna är avsedda för. Det innebär otryggare anställningar och sämre kontinuitet.

  Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. De resurser som vi gemensamt avsätter ska gå till bättre skolresultat, trygg äldreomsorg och en jämlik vård, inte till stora vinstuttag eller välfärdsbrottslighet. Det är dags att se verkligheten i vitögat och agera. Sätt stopp för vinsterna i välfärden, stoppa möjligheterna till välfärdsbrottslighet och låt välfärdens resurser gå dit där de hör hemma – till människor, inte till vinster.

  Herr talman! Socialdemokratin har alltid stått för någonting annat. Vi har stått för tanken att välfärden är vårt gemensamma ansvar och vår gemensamma stolthet. Vi tror på en välfärd som håller ihop landet. Vi tror på att resurser ska fördelas efter behov. Vi tror på att jämlikhet inte kommer av sig själv utan byggs varje dag med politiska beslut.

  Det behövs långsiktighet, stabilitet och reella resurser. Därför vill vi ge välfärden just det. En avgörande del i det är att införa en bottenplatta för välfärden genom att de generella statsbidragen räknas upp med inflationen. Det ger kommuner och regioner möjlighet att planera, anställa egen personal och minska beroendet av tillfälliga lösningar.

  Vi vill investera i personal, utbildning och arbetsvillkor. Det är så vi kortar köer, stärker skolan och skapar trygghet i äldreomsorgen. Vi vill satsa på fler lärare och mindre barngrupper, på språklyft i förskolan och på bättre stöd till elever som riskerar att halka efter. Vi vill stärka sjukvården genom personalsatsningar och säger nej till nedskärningar inom förlossningsvården och kvinnosjukvården. Vi vill förbättra äldres livskvalitet genom fler kollegor i äldreomsorgen, språksatsningar för personalen, vaccin för de mest utsatta och insatser som bryter ensamhet. Vi vill se ett landsbygdslyft som stärker service, framtidstro och näringsliv i hela landet, inte ett samhälle som drar sig tillbaka.

  Det här handlar ytterst om vilken riktning Sverige ska ta. Ett land som låter välfärden försvagas investerar i ojämlikhet. Vi väljer en annan väg, med en stark gemensam välfärd, jämlika livschanser och ett samhälle som håller ihop.

  Herr talman! Jag vill avsluta där jag började: hos människorna. Bakom varje diskussion om statsbidrag finns en verklig människa. Det är barnet som behöver stöd i skolan men får vänta för att resurserna saknas. Det är undersköterskan som går ett dubbelpass för att bemanningen inte räcker. Det är den äldre som inte får samma kontinuitet i omsorgen som tidigare. Det är familjen som väntar oroligt på en bup-tid som aldrig kommer. Det är socialsekreteraren som känner att uppdraget är större än tiden, större än dygnet och större än rimligheten.

  Välfärd är inte abstrakt. Välfärd är människors liv. Därför är det vår skyldighet att se till att de resurser som ska gå till kommuner och regioner för att klara välfärden är tillräckliga. Vi socialdemokrater kommer alltid att stå på den sidan. Vi kommer alltid att försvara välfärden. Vi kommer alltid att kämpa för de resurser som krävs. Det är så vi bygger ett starkare Sverige tillsammans.

  (Applåder)

• Herr talman! Jag tackar Cecilia Rönn för frågan. Jag uppskattar verkligen att vi pratar om förutsättningarna för dem som jobbar i välfärden.

  Precis som ledamoten säger är det väldigt många kvinnor som jobbar i välfärden, och för många är det tuffa arbetsvillkor. Som ledamoten lyfter handlar det om både löner och arbetsvillkor. Ofta känner man sig otillräcklig. Man springer fortare för att göra det som man känner behövs för dem man jobbar med.

  Inom äldreomsorgen har jag många gånger träffat förtvivlad personal som känner att förutsättningarna är så svåra att de inte kan möta de äldre som de jobbar med. Många lärare känner att de inte kan ge det stöd som behövs till de elever som de jobbar med. Man jobbar ju med det man gör för att man brinner för det. Det är ju inte så att lärare går till jobbet varje dag utan att hoppas kunna ge det stöd och den undervisning som eleverna är värda. Det här är en viktig fråga.

  Ska jag som riksdagsledamot vara med och förhandla om lönerna? Nej, det tänker jag inte göra. Det vi ska göra är att ge kommuner och regioner förutsättningar att stärka den verksamhet som de ansvarar för – äldreomsorg, skola och annat – men också stärka arbetsvillkoren. Det ger förutsättningar för att människor ska vilja jobba där, inte bara i dag utan också i framtiden. Det är helt avgörande för välfärden.

  2025-12-17 10:27:48

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Tack, ledamoten!

  Jag hade kanske hoppats på ett lite mer offensivt svar. Jag förstår mycket väl att politiker inte ska förhandla löner. Det var heller inte det jag frågade om.

  När man styr i kommuner och regioner har man ett arbetsgivaransvar. Som arbetsgivare är man en del av lönebildningen. Det handlar om att tala om orättvisan i att kvinnodominerade yrken som bär upp hela Sveriges samhälle systematiskt missgynnas. Det är en viktig politisk fråga som vi borde tala om.

  Jag tänker att det kräver politiskt ansvar. Det gäller att vi är tydliga och modiga och visar vad som är viktigt. Man kan inte effektivisera inom vissa yrken, precis som ledamoten säger. Man behöver händer i omsorgen och tillräckligt många lärare i klassrummet och i förskolegrupperna för att se barnen och kunna möte de behov de har. Då måste man också våga ta ansvar och utmana delar inom kommuner och regioner.

  Vi skjuter från statens sida till en viss del genom de allmänna statsbidragen och också genom riktade statsbidrag. Men den allra största delen kommer via skatteintäkter för kommuner och regioner.

  Det finns också möjligheter att som politiker göra tydliga prioriteringar. Hur vill vi ha det i våra kommuner och regioner? Ska vi ha möjlighet till fler händer och bättre löner och arbetsvillkor måste man våga titta på de andra sakerna som kan bli bättre i kommunerna.

  Svenskt Näringsliv säger bland annat att potentialen är ungefär 90 miljarder om man hade jobbat annorlunda. Alla kommuner och regioner har såklart olika förutsättningar. Det går inte att applicera allt på alla. Men vi har här ett väldigt viktigt ansvar.

  Här är Socialdemokraterna väldigt dominerande. Socialdemokraterna styr i de flesta regioner och kommuner och dessutom i SKR. Jag tänker ställa frågan igen. Har ni något konkret som ni tänker att ni ska jobba med för att förbättra villkoren?

  2025-12-17 10:29:54

  

  Cecilia Rönn

• Herr talman! Jag undanber mig den här typen av retorik här i riksdagens kammare. Det borde vara mer seriöst här än vad riksdagsledamoten är när han står och påstår saker om vår politik som inte är sanna.

  Vi har vänt migrationspolitiken. Det gjorde vi när vi styrde. Vi står för en stram politik när det gäller migration därför att vi tycker att det är viktigt med en bra integrationspolitik. Det innebär också att vi gör någonting för integrationen. Vi stärker välfärden, och vi menar någonting när vi pratar om att stoppa nyrekrytering till gäng och annat. Vi ger resurser till det.

  Vi står inte för en tvångsblandning, men vi står för att vi vill ha ett mindre segregerat Sverige. Vi står för en politik där vi ska ha mer jämlikhet och bättre förutsättningar för människor att leva ett gott liv.

  Riksdagsledamoten kan stå här och skaka på huvudet hur mycket som helst, men jag tror att jag vet mer om socialdemokratisk politik än vad Sverigedemokraternas företrädare gör.

  När det gäller bemanningsföretagen tycker naturligtvis jag också att det är mycket bättre med fast personal. Det är ju det som många av de socialdemokratiska företrädarna ute i regionerna har drivit på för. Man vill minska beroendet av bemanningspersonal, och det är väldigt bra.

  Jag har fått inte svar på min fråga, och eftersom Mattias Eriksson Falk inte har rätt till fler repliker får väl den vara utestående. Jag undrar fortfarande varför Sverigedemokraterna tycker att det är så väldigt bra med vinster i välfärden och fortsatt står bakom detta trots att det innebär att pengar dras från skolan och människor och ges till riskkapitalbolag.

  2025-12-17 10:40:08

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Jag vill börja med att säga att våra budgetar och de budgetförslag som vi gör innebär skillnader för människor i vardagen. Nio av tio personer i Sverige skulle ha fått det bättre privatekonomiskt om en socialdemokratisk budget i stället hade blivit verklighet.

  De resurser som vi skickar med till kommuner och regioner spelar roll för vilka ambitioner som kommuner och regioner kan klara av att ha. De företrädare som är lokalpolitiker i kommuner och regioner får det inte lättare att skapa bättre arbetsvillkor om resurserna från staten hela tiden minskar.

  Det ger inte förutsättningar för de lokalpolitiker som finns därute och som verkligen vill ge bättre resurser till både arbetsvillkor och förutsättningar för verksamheterna att de får allt mindre resurser i den budget som Sverigedemokraterna och regeringspartierna lägger fram och som man röstat igenom.

  Det som nu behövs är att vi stärker arbetsvillkoren. Jag har höga förväntningar på lokalpolitikerna. Det ska inte jag sitta och förhandla. Men det är naturligtvis helt avgörande att människor vill och orkar jobba kvar i välfärden. Annars har vi ingen välfärd framöver.

  Det handlar också om att vi ska ge tillräckliga resurser så att man kan prioritera att både förstärka förutsättningarna och förbättra arbetsvillkoren. Det är helt avgörande. Jag tror att det också var ganska tydligt i mitt anförande, men stort tack för frågan.

  2025-12-17 10:32:02

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Moderaterna fortsätter att betrakta välfärden genom marknadens glasögon. Välfärden är dock inte vilken marknad som helst. Den är samhällsbärande infrastruktur.

  Skolan, vården och omsorgen är inte till för att maximera vinst. De är till för att ge människor trygghet och jämlika livschanser. När vinstjakten får styra för hårt ser vi resultatet: ökade skillnader, segregation och minskad tillit.

  Här går en av de politiska skiljelinjerna: Vi socialdemokrater bygger samhälle. Moderaterna organiserar marknader. Konsekvensen blir ett Sverige som glider isär.

  Min fråga till riksdagsledamoten är: Varför prioriterar ni vinster i välfärden framför ökade resurser till välfärden?

  2025-12-17 10:50:42

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Det är lite magstarkt att Mattias Eriksson Falk står här och säger att jag far med osanning och sedan ägnar två minuter av sin repliktid till att göra det om socialdemokratisk politik.

  Vi vill ha en stram migration. Det vet Sverigedemokraterna. Det står vi också för. Vi har inte förslag på tvångsblandning. Det är Sverigedemokraternas skrämselpropaganda om vad vår politik innebär.

  Däremot vill vi göra någonting för att minska segregationen och öka jämlikheten i Sverige. Det är precis det som vi står för. Det är vår politik.

  Dessutom tror jag att Mattias Eriksson Falk kanske ska titta lite på de siffror som han har fått. Många av regionerna har till exempel minskat bemanningspersonalen. Man har gått över till fast personal. Det kan ge lite skillnad i de siffror som Mattias Eriksson Falk har fått.

  Jag vill passa på att ställa en fråga till Sverigedemokraterna. Det är sällan man har möjlighet att göra det. Jag tänker att det är bra att göra det här.

  En hel del av de resurser som vi avsätter till välfärden försvinner i och med att Sverigedemokraterna och regeringspartierna vill fortsätta med den marknadslogik som finns i välfärden.

  Varför har Sverigedemokraterna övergett sin tidigare gamla politik om att man vill begränsa vinsterna i välfärden? Det skulle innebära mer resurser till välfärden i stället för mindre.

  2025-12-17 10:36:12

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Ponera att det finns en framtid där Socialdemokraterna står för en stram migrationspolitik, vilket varken Sverigedemokraterna eller en stor del av de svenska väljarna tror på. Ni tänker samarbeta med tre partier – Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet – som alla tre vill öka migrationen till Sverige kraftigt. Då menar vi kraftigt. Vi talar i praktiken om öppna gränser.

  Hur ska Socialdemokraterna hantera det? Det är en fråga som ni måste fundera på. Jag tror som sagt inte på Socialdemokraterna. Det är rent påhitt att man står för en stram migrationspolitik. Ni kommer att öppna gränserna så fort ni får chansen.

  Det är också ett sätt för er att pressa löner inom välfärdens verksamheter genom att inte behöva hantera löneökningar, så att människor kan leva av de jobb som finns.

  När det gäller migrationspolitiken och tvångsblandningen kan man bara titta på SVT:s 30 minuter från den senaste veckan. Där kunde er migrationspolitiska talesperson inte ens svara på vad det förslag ni antagit faktiskt innebär. Det är en ganska tydlig signal om att det som jag här försöker att berätta om tvångsblandning stämmer. Vi har sett exempel på det redan i dag med den tvångsbussning som sker av skolelever från välfungerande områden till segregerade områden. Ni har alltså redan testat de här sakerna i praktiken.

  Slutligen vill jag vända mig lite grann emot det som ledamoten försöker beskriva. Det framstår ungefär som att det skulle vara ett problem att regionerna har minskat andelen bemanningspersonal till förmån för fast personal. Det om något skapar faktiskt bättre förutsättningar för kontinuitet inom hälso- och sjukvården och leder till att man kan beta av de köer som finns. Jag tycker därför att det är bra att regionerna har gått åt det hållet.

  2025-12-17 10:38:14

  

  Mattias Eriksson Falk

• Herr talman! Socialdemokraterna vill öka migrationen till Sverige och införa tvångsblandning av befolkningen. Utöver det bussar man redan i dag skolelever från välfungerande områden och välfungerande skolor till segregerade områden och segregerade skolor. Barnen offras alltså i er migrationspolitiks namn.

  När migrationen kommer att öka med Socialdemokraterna, och när tvångsblandningen införts enligt den modell som ni har antagit, vilka bostadsområden ska då offras, och vilka kommuner ska hantera denna tvångsblandning? Vad kommer det att innebära för de socialsekreterare och den välfärdspersonal som ska hantera det, som ledamoten i sitt anförande uttryckte en oro för?

  Det är er politik som kommer att skapa det problem som ni säger att ni är oroliga för när ni ökar migrationen och när ni inför tvångsblandningen.

  Sist vill jag också fråga varför ledamoten far med osanning när hon talar om våra regioner. Jag berättade i mitt anförande om de siffror som jag fått från riksdagens utredningstjänst. Antalet personal när det gäller barnsköterskor, läkare, barnmorskor, undersköterskor och så vidare har ökat med 2,4 procent sedan 2022 fram till nu.

  Antalet vårdpersonal har faktiskt ökat samtidigt som migrationspolitiken lagts om och antalet människor i Sverige inte ökar i lika hög takt längre. Det gör att förutsättningarna har förbättrats för svensk sjukvård att komma i kapp i de köer som byggdes upp under Socialdemokraternas tid i regeringsställning.

  2025-12-17 10:34:10

  

  Mattias Eriksson Falk

• Herr talman! I dag talar vi om något som är helt centralt för svensk välfärd: kommunernas ekonomi och hur staten bidrar till att kommunerna kan leverera service till våra medborgare.

  Vi vet alla att kommunerna står för den grundläggande servicen som äldreomsorg, skola, barnomsorg, socialt stöd och lokal infrastruktur. Under perioden har vi kunnat se utmaningar inom denna sektor. Det beror främst på inflationen, något som vår regering med stor framgång har bekämpat. Det är kanske den största insats som kan göras för kommunsektorn. Det påverkar inte bara priser för inköp utan även pensionskostnader och finansiella kostnader.

  Även kommunsektorns egen motståndskraft mot sämre tider är viktig. Nya redovisningsregler och införandet av en resultatutjämningsreserv ger större möjligheter att planera och agera långsiktigt för att kunna jämna ut konjunkturcykler.

  Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner föreslås öka med 7,5 miljarder kronor för 2026. Totalt handlar det om 180,7 miljarder kronor. Den största delen av ökningen utgörs av generella statsbidrag som kompenserar kommuner och regioner för förändringar i statsbudgeten.

  Vi tillför till exempel 3,9 miljarder för sänkta skatter på arbete och pensioner. Enklare skatteregler för fåmansföretag ger 1,1 miljard, men det handlar även om mindre delar, som skattefrihet för förmånen att ladda elbilar med 70 miljoner.

  Detta är satsningar som stärker hushållens ekonomi och som möjliggör ökad konsumtion och ökad tillväxt. Samtidigt är det kommunernas ansvar att inte höja skatten utan att i stället använda dessa bidrag för att göra konkreta effektiviseringar.

  Herr talman! Pengar är bara ett verktyg. Det viktiga är hur pengarna används. Regeringen fortsätter på den satsning som inleddes 2025 för att långsiktigt stärka effektivitet och kapacitet i kommunsektorn. Det ser vi bland annat genom att effektivitetsdelegationen tillförs 250 miljoner kronor till projekt som effektiviserar hälso- och sjukvården. Vi stärker också kapaciteten för mindre kommuner att samverka i större geografiska områden.

  Framför allt genomför vi regelförenklingar. Vi ger i uppdrag till Statskontoret att undanröja hinder för effektiviseringar av kommunal verksamhet. Staten är en av kommunernas största kostnadsdrivare, med regler och lagar som styr mycket av verksamheten. Regelförenklingar och verksamhetsutveckling är avgörande för all verksamhet, så även för kommuner.

  Regeringen har även givit Statskontoret, Rådet för kommunal analys och Ekonomistyrningsverket i uppdrag att ta fram förslag på hur man kan förenkla och förändra processer som ger större effektivitet.

  Herr talman! Kommunerna får också nya uppgifter från staten, och staten kompenserar dem i enlighet med finansieringsprincipen. Exempel på detta i årets budget är aktivitetskravet, där vi tillför 1,1 miljard kronor. Fler verktyg för socialtjänsten ger 470 miljoner kronor från och med 2027.

  Vi stärker även trygghet och studiero med mobilförbud och motverkan mot brott i skolorna med drygt 280 miljoner kronor. För genomförande av NIS 2-direktivet, ett direktiv för ökad cybersäkerhet, tillskjuter vi 250 miljoner kronor för att öka kommunsektorns motståndskraft mot cyberhot. Detta är satsningar som stärker tryggheten, kvaliteten och säkerheten i välfärden.

  Herr talman! Sveriges kommuner har under de senaste tre åren upplevt kraftigt ökande kostnader för löne- och prisinflation. Fler äldre och fler barn i skolan har drivit upp kostnaderna snabbare än vad skatteintäkterna och statsbidragen täcker.

  Vi kan se att det påverkar resultaten. År 2022 redovisade kommunerna ett överskott på 34 miljarder kronor och år 2024 var det preliminärt bara 15 miljarder kronor.

  Samtidigt är det stora skillnader i hur kommunerna styrs. Vilket resultat de har och hur mycket skatt som tas ut korrelerar tyvärr inte med kvaliteten i servicen till våra medborgare. Mer resurser leder inte automatiskt till högre kvalitet. Många studier av skola, äldreomsorg och socialtjänst visar att sambandet mellan kostnader per invånare, elev eller brukare och uppmätt kvalitet ofta är svagt.

  Herr talman! Moderaterna menar att vi måste använda utgiftsområde 25 på ett mer resultatinriktat sätt. Det betyder att staten prioriterar pengar där de gör störst skillnad, att kommunerna ges verktyg och incitament att använda resurser mer effektivt och att verksamhetens förändringsbenägenhet ökar och främjar verksamhetsutveckling.

  Vi vill ha en statlig styrning som ställer krav på effektiva processer och ett tydligt resultat. Exempel på hur det kan fungera är digitalisering och modern teknik som ger effektivare skolledning och kortare handläggningstider inom socialtjänsten. Det handlar om att prioritera kärnverksamheten, vilket ger mindre pengar till byråkrati och mer pengar till pedagogik, vård och omsorg. Vi vill också se en resultatbaserad uppföljning. Kommuner som levererar god kvalitet premieras, och ineffektiviteten ska minskas. Den som ändrar sig snabbast vinner.

  Herr talman! Demografin är en av våra större utmaningar. Fler äldre ger ökade behov och kräver effektivitet och kostnadskontroll.

  Utgiftsområde 25 är centralt för välfärden. Mer pengar är inte allt, utan det som ger mest nytta för sektorn är sunda statsfinanser, låg inflation och bra tillväxt. Vi ser nu att denna regering kommer att leverera inom alla dessa tre områden.

  Herr talman! Avslutningsvis: Moderaterna och regeringen vill ha en stat och en kommunsektor som fungerar bättre och som inte bara är större. En stat som levererar resultat och stärker service skapar trygghet.

  Vi vill utveckla en skattebroms och en skattesänkningspremie för att skapa incitament för ansvarstagande. Vi vill se en kommunsektor som står på egna ben, som använder resurserna effektivt och som sätter medborgarnas behov i centrum. Det är så vi bygger en starkare välfärd, en tryggare vardag och ett Sverige som långsiktigt och effektivt kan leverera nytta till våra medborgare.

  Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets förslag till beslut i utgiftsområde 25. Samtidigt vill jag passa på att önska alla mina kollegor, tjänstemännen i finansutskottet och inte minst herr talmannen och presidiet en riktigt god jul och ett gott nytt år.

  (Applåder)

• Herr talman! Jag har ganska ofta hört Adam Reuterskiöld säga att mer pengar inte är allt och att vi socialdemokrater vill ha mer resurser till alla. Här skiljer sig väl också politiken mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Mer resurser och pengar är ju inte oviktigt för Moderaterna, förutom när vi pratar om vissa människor och vissa verksamheter. Det verkar ju vara väldigt viktigt att ge mer pengar till dem som redan har. Det sker på bekostnad av resurser till välfärden, till dem som inte har.

  Om nu pengar och resurser inte skulle vara så himla viktiga kan Moderaterna sluta sänka skatten så otroligt mycket för dem som redan har. Då skulle vi få lite mer resurser till välfärden för att minska ojämlikheten i Sverige i stället för att öka den.

  Jag har inte fått svar på min fråga: Varför är det så otroligt viktigt att prioritera vinster i välfärden framför mer resurser till välfärden? Det är ju ändå ett val. När vinstjakten får vara det som fortsatt prioriteras innebär det glädjebetyg och att många skolor inte har exempelvis den elevhälsovård de förtjänar. Neddragna resurser i äldreomsorgen innebär färre anställda.

  Just i äldreomsorgen är detta oerhört viktigt. Det kan nämligen inte lösas med digitalisering, som riksdagsledamoten lyfter upp.

  Min fråga kvarstår: Varför prioritera vinster i välfärden framför kvalitet i välfärden?

  2025-12-17 10:53:01

  

  Eva Lindh

• Herr talman! Jag tackar för frågan.

  Mer resurser är inte svaret på alla frågor. Om det varit det hade vi haft ett väldigt stort ekonomiskt problem i Sverige över huvud taget.

  Att leverera kvalitet är det viktigaste. Att leverera kvalitet i form av vård till dem som behöver det är det viktigaste. Att ge möjlighet för personalen att leverera kvalitet är det viktiga, inte vem som gör det.

  Det är signifikant hur regioner och kommuner hanterar situationen olika. Kvaliteten och leveransen av nytta är inte korrelerat med hur mycket resurser som ges.

  Jag förstår, herr talman, att Socialdemokraternas svar på alla frågor är mer resurser till alla, men det fungerar inte i längden. Vi kan inte hålla på så framöver. Vi måste arbeta med att leverera mer nytta med mindre resurser kontinuerligt.

  2025-12-17 10:51:54

  

  Adam Reuterskiöld

• Herr talman! Jag tackar så mycket för frågorna. Här pratar vi nämligen om pengar på två sätt: det ena är hur våra medborgare ska hantera sina pengar och det andra är hur vi inom statlig och kommunal förvaltning ska hantera våra pengar.

  Jag vill svara på den första frågan. Det är tydligt hur vår regering har bedrivit en politik som ger mer pengar i folks plånböcker. En vanlig familj kommer att få 5 000 kronor mer per månad i och med våra skattesänkningar för vanliga arbetare. Mer pengar ger större frihet till alla i Sverige. Det ger större möjlighet till ökad konsumtion och därigenom ökad tillväxt. Det är genom tillväxt och effektiviseringar som vi kan leverera mer nytta.

  Det kostar numera också 500 kronor mindre per tank att tanka sin bil. Det är avgörande för många familjer ute på landsbygden när det gäller hur man ska kunna överleva vardagen. Priser på 28, 30 eller 35 kronor litern skapar omöjliga situationer för våra medborgare.

  Vi har skapat möjligheter genom att sänka skatterna för alla. Det ger individen större frihet.

  Då kommer vi till ledamotens nästa fråga, nämligen den om leverans av kvalitet i välfärden. Vi står för valfrihet. Vi står för att man ska kunna välja olika vårdgivare, olika hemtjänster och olika skolor. Det är viktigt att individens frihet möjliggörs.

  Vinsterna har inte med kvaliteten i välfärden att göra. Kvaliteten i välfärden är lika viktig oberoende av vem som ska leverera den, om det är en kommunal, regional eller statlig verksamhet. Det är kvaliteten i leveransen som är viktig, inte vad det kostar att utföra den.

  2025-12-17 10:55:12

  

  Adam Reuterskiöld

• Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunsektorn. Det är ett av budgetens mest avgörande utgiftsområden eftersom det ytterst handlar om hur välfärden fungerar i människors vardag och om vården, skolan och omsorgen. För Kristdemokraterna är detta kärnfrågor. Redan vår första partiledare Birger Ekstedt konstaterade att det är i kommunerna vi bygger Sverige. Det gäller än i dag.

  Kommuner och regioner är välfärdens ryggrad. Det handlar om personal som tar hand om våra barn och äldre, om vård när vi är sjuka och om stöd när livet är som mest krävande. För 2026 kommer det att handla om drygt 180 miljarder i statsbidrag till kommunsektorn. Utöver detta görs många viktiga satsningar i form av riktade statsbidrag för att stärka just vården, skolan och omsorgen på sammantaget omkring 300 miljarder.

  I detta sammanhang är vården och att korta vårdköerna en av våra högst prioriterade frågor. En rad insatser har gjorts under mandatperioden för att fler människor ska få vård i tid. Det har gjorts stora satsningar för att korta vårdköerna. I budgetpropositionen för 2026 finns ytterligare 6,6 miljarder avsatta för detta. Det är bland annat prestationsbaserade medel för att korta vårdköerna och för ytterligare förstärkning av den nationella vårdförmedlingen, ökade resurser till cancervården etcetera.

  I förra veckan kunde vi höra sjukvårdsminister Elisabet Lann berätta om att satsningen ger resultat. Fler patienter har fått sin operation. Vårdköerna har börjat minska, men det är fortfarande för många människor och patienter som väntar olagligt länge på vård. Vi ser också att skillnaderna mellan regionerna är för stora. Det är därför Kristdemokraterna sedan många år driver frågan om att förstatliga sjukvården. Vi vill öka både tillgängligheten och jämlikheten. Vi är övertygade om att staten behöver ha huvudansvaret för sjukvården så att en högkvalitativ, effektiv och jämlik vård kan ges på lika villkor oavsett var i landet man bor.

  Fru talman! Sverige har de senaste åren gått igenom en svår ekonomisk period. Den höga inflationen som vi ärvde från den förra regeringen slog hårt mot både hushåll och företag men också kommunsektorn. Kostnaderna skenade och utrymmet för välfärden pressades kraftigt.

  I det läget prioriterade regeringen välfärden och använde stora delar av reformutrymmet för att stötta kommunsektorn. Det var nödvändigt, ansvarsfullt och rätt. Tack vare regeringens målmedvetna arbete för att bekämpa inflationen ser vi också en tydlig förbättring även i den kommunala ekonomin. När inflationen pressas tillbaka minskar kostnadstrycket i välfärden, och kommunernas och regionernas pensionskostnader minskar markant eftersom dessa till stor del är just inflationsberoende.

  Detta är ingen liten detalj. Det handlar om miljarder som frigörs i kommunernas och regionernas budgetar och resurser som kan användas till en mer tillgänglig och jämlik sjukvård, fler händer i äldreomsorgen, bättre arbetsmiljö i skolan och ett starkare socialt arbete.

  Fru talman! Den budget som regeringen har lagt fram är en offensiv budget med reformer för cirka 80 miljarder. Det handlar om mer pengar i plånboken för hårt arbetande människor, om att stärka arbetslinjen och bryta utanförskapet men också om investeringar i välfärd och trygghet. Budgeten är också en satsning för att bryta lågkonjunkturen och stötta återhämtningen. Genom dessa reformer får i princip alla det bättre. Det gör också att det stärker konsumtionen och tillväxten, vilket i sin tur leder till ökade skatteintäkter för kommuner och regioner och därmed också mer resurser för välfärden.

  Att få fart på tillväxten och stärka sysselsättningen är avgörande även för kommunsektorn. Det är så kommunernas skatteunderlag växer och en långsiktigt stark välfärd kan säkras, inte alltid genom ökade statsbidrag utan genom att den kaka som ska fördelas växer. Vi ser också att skatteintäkterna förväntas öka under 2026 och 2027 i takt med en stärkt konjunktur. I kombination med lägre pensionskostnader förbättrar detta ytterligare förutsättningarna för kommunsektorn.

  Fru talman! Den demografiska utvecklingen kommer att påverka kommunsektorns ekonomi framöver. Det handlar om fler äldre i relation till antalet förvärvsarbetande men också om ett minskat barnafödande. För många kommuner kommer detta att innebära utmaningar i och med att man inte längre hanterar ett växande uppdrag utan också att man behöver anpassa verksamheten till förändrade behov. Förskola och grundskola påverkas särskilt där elevkullarna fortsätter att minska samtidigt som antalet äldre ökar. Kommunerna står därmed inför svåra men nödvändiga beslut. Prioriteringar och effektiviseringar är avgörande för att säkra kärnverksamheterna.

  Samtidigt visar flera studier på betydande skillnader i produktivitet och effektivitet mellan kommuner och regioner. Det är därför viktigt att skattemedel används på ett effektivt sätt och går till välfärden så som det är tänkt.

  Fru talman! Med denna budget har vi kristdemokrater ansvar för att stötta landets kommuner och regioner så att vi har tillgång till välfärd när vi behöver den som mest. Den är till för att ge omsorg om de sköraste i vårt samhälle och för att göra livet lite lättare för dem som är sjuka och för familjer som kämpar i vardagen.

  Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och önska utskottets ledamöter, medarbetare samt talmanspresidiet en riktigt god jul.

  (Applåder)

• Herr talman! Inför regeringens presentation av budgeten räknade Sveriges Kommuner och Regioner upp vad de bedömde som viktigt:

  Halvera antalet riktade statsbidrag och finansiera långsiktigt! Värdesäkra statsbidragen! En utebliven värdesäkring är en urholkning.

  Ta krafttag i välfärdens investeringar och rusta landet!

  Lyssna på kommunerna och satsa på reformer som ger jobb! Fokus i arbetsmarknadspolitiken behöver vara att få fler i arbete.

  Med facit i hand kan vi konstatera att budgeten inte prioriterar kommuner och regioner. Antalet riktade statsbidrag halverades inte. Tvärtom ökade det. De generella statsbidragen värdesäkrades inte, och inget tillskott gjordes. Inga resurser lades på kommuners och regioners stora behov av investeringar.

  I stället för att presentera reformer som ger jobb sänkte regeringen aktivitetsstödet och försörjningsstödet i tron att det är sänkta ersättningar som ger fler jobb. I stället leder det till ökad fattigdom.

  Inför nästa år fanns det utrymme att satsa på välfärden och ge kommuner och regioner tillskott, men regeringen valde att sänka skatter.

  Sedan regeringen tillträdde har vi sett ständiga nedskärningar i kommuner och regioner. Det är en regering som ökar klyftorna och har dubblerat antalet fattiga. Nu lever cirka 700 000 vuxna svenskar i materiell och relativ fattigdom. Det är lika många som i hela Göteborg och hela Sundsvall tillsammans.

  Dessutom driver regeringen en politik som ökar barnfattigdomen. Rädda Barnens rapport visar att barnfattigdomen ökade mellan 2022 och 2023 efter att ha minskat tidigare år. I dag beräknas 276 000 barn leva i ekonomisk utsatthet. En genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar i år än vad statsministern själv fått på en enda månad.

  Under högerregeringens tid vid makten har vräkningarna ökat kraftigt. Sedan 2022 har antalet vräkningar via Kronofogden ökat med nästan 50 procent. Totalt berördes 442 barn under första halvåret i år. Det tyder på att över 800 barn kommer att ha vräkts från sitt boende under 2025.

  Fru talman! Forskning visar att det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott. Barn till föräldrar med sämre socioekonomiska förutsättningar löper ökad risk för kriminalitet jämfört med personer från en mer välbärgad bakgrund. Det finns också ett samband mellan en uppväxt utan meningsfulla aktiviteter och riskerna för att barn hamnar i isolering eller i värsta fall dras in i destruktiva miljöer och kriminalitet.

  För att minska kriminaliteten skulle vi behöva minska klyftorna och se till att varje barn får en uppväxt som minskar risken för destruktivt beteende eller kriminalitet. Högerregeringen väljer en annan väg. Fler lever i fattigdom, men regeringen har ändå lagt fram förslag om att öka fattigdomen. Det gör man i tron att de som får sänkta bidrag eller sänkt ersättning i stället väljer att jobba, trots att man driver en politik som gör att vi har EU:s tredje högsta arbetslöshet. Jobben finns helt enkelt inte. Med regeringens politik kommer ännu fler unga att växa upp i fattigdom.

  När Danmark sänkte socialbidragen resulterade det i sämre skolresultat och ökad kriminalitet. En dansk forskare konstaterade att när man gör nedskärningar, särskilt bland unga, ökar kriminaliteten. När kommunerna tvingats till nedskärningar på socialtjänsten, fritidsutbudet, skolan och stödet till ideella organisationer ökar barns utsatthet ännu mer. Välfärden brister för alla dem som behöver den. Trenden med försämrade skolresultat kommer med den här regeringen att fortsätta.

  Nedskärningarna inom äldreomsorgen fortsätter liksom besparingarna inom LSS och sjukvården. Neddragningarna inom äldreomsorgen försvårar schemaläggningen, och personalen går på knäna. Då drabbas också de äldre av en sämre vård. Att äldre far illa är oacceptabelt, säger den moderata äldreministern. Hon uppmanar kommunerna att göra modiga prioriteringar i budget. Men var ska pengarna till äldreomsorgen tas när man prioriterar den? Ska neddragningarna ske inom skolan, inom förskolan eller kanske inom LSS? Kanske är det gatuunderhållet och snöröjningen som ska prioriteras ned eller den sista fritidsgården som ska läggas ned? Ska man sluta med skötseln av idrottsanläggningarna? Vad som är modiga prioriteringar tar regeringen inte ansvar för.

  Fru talman! Region Skåne lade fram ett sparpaket på 2,2 miljarder kronor för i år, där hälften utgjordes av neddragningar på personal. Ett stort underskott rullar vidare till 2026, då ytterligare nedskärningar planeras. Skåne är inte ensamt. Flera regioner har gjort stora neddragningar 2025, beräknas få stora underskott och behöver fortsätta skära ned under 2026.

  Regeringen kallar stora, omfattande nedskärningar i sjukvården för satsningar. Men om man vill att pengarna ska gå till sjukvården lägger man den på sjukvården, inte på skatteavdrag till mångmiljonärer. Alla vet att svensk sjukvård är i kris även om regeringen väljer att sticka huvudet i sanden och kalla det de gör för prioriteringar. Det går att rädda den svenska sjukvården, men regeringen föredrar plakatpolitik och låtsas satsa när de i själva verket drar ned.

  Jag håller med regeringen om en sak: Vi kan prioritera bättre, och vi kan sluta slösa med skattemedel. Det gör vi genom att stoppa marknadsexperimentet i vården och skolan. Vi kan inte behålla ett system som inte fungerar för att stora skolkoncerner och vårdbolag ska göra vinst på svensk välfärd och kriminella få driva HVB-hem och hemtjänst.

  Fru talman! Jag nämnde inledningsvis det stora investeringsbehov som finns i våra kommuner. Vatten- och avloppssystemen är allra mest akut att åtgärda, men det behövs också investeringar för att klara klimatförändringar. Det krävs investeringar i samhällsviktiga funktioner, inte minst mot bakgrund av kommunernas ansvar för det civila försvaret. Anläggningar som badhus och idrottshallar har i många fall nått gränsen för sin livslängd.

  Utan överskott i sina ekonomier tvingas kommunerna låna mer. Under den här mandatperioden har kommunernas skulder ökat kraftigt. Regeringen ignorerar kommunernas rop på hjälp. Vänsterpartiet har lagt fram förslag om att staten ska stå för hälften av investeringskostnaden för planerade projekt i kommuner och regioner. Vi har också föreslagit ett statligt anställningsstöd. På så sätt stöttar vi kommunerna och regionerna med upprustning och investeringar samtidigt som vi minskar arbetslösheten.

  Vänsterpartiet föreslog i sin budgetmotion att de generella statsbidragen ska öka i takt med inflationen, lönerna och befolkningens tillväxt de kommande åren, alltså en värdesäkring av statsbidragen. Ökade generella statsbidrag till kommuner och regioner är den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro.

  Vänsterpartiet föreslog också ytterligare 8 miljarder kronor i generella statsbidrag för 2026 och att sektorsbidraget utökas med 5 miljarder. Därutöver föreslog vi bland annat 1 miljard kronor till ett generellt statsbidrag för glesbygdstillägg inom sjukvården.

  Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, äldreomsorg, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs. Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra välfärd. Men riksdagen har ju fastställt en rambudget som inte ger mer resurser till välfärden, och därför kommer Vänsterpartiet att avstå från att delta i beslutet i dag.

  (Applåder)

• Fru talman! Ledamoten Aydin talade om vårdköer, och före valet talade Kristdemokraterna om de olagligt långa vårdköerna. Men förutom ett par, händelsevis S-ledda, regioner har vårdköerna inte kortats utan blivit längre. Jag undrar därför: Är vårdköerna fortfarande olagligt långa?

  Jag har ytterligare en fråga. Kristdemokraterna talar ofta om att de står upp för barn och familjer. Men med tanke på hur verkligheten ser ut undrar jag vad Kristdemokraterna säger till barnet som behöver stöd i skolan men får vänta eller till familjen som kämpar med ett barn med psykisk ohälsa och möts av köer och neddragningar.

  Familjepolitik handlar inte bara om värderingar. Det handlar också om en fungerande välfärd och om skola, elevhälsa, barn- och ungdomspsykiatri och socialtjänst. När kommuner och regioner saknar resurser faller ansvaret tillbaka på familjerna. Det är inte familjevänligt; det är att lämna familjer ensamma.

  Så vad säger Kristdemokraterna till de familjer som har fått vänta länge och som är uppgivna för att de inte får det stöd de behöver till sina barn?

  2025-12-17 11:15:20

  

  Eva Lindh

• Fru talman! Vårdköerna är fortfarande alldeles för långa. Jag konstaterade också att vi menar att de är olagligt långa. Många regioner fullgör inte sina åtaganden om levererad vård. Som jag nämnde i mitt anförande har tydliga och riktade insatser gjorts. Kommande år kommer ytterligare insatser att göras. Framför allt handlar det om att vi nu satsar mer pengar på prestationsbaserade åtgärder. När man levererar – genomför – olika operationer och andra sjukvårdsinsatser ska man också få ersättning.

  Därtill har det satsats mycket mer på att tillgängliggöra vård genom nationell vårdförmedling. Där det finns kapacitet ska man också kunna få vård i en annan region.

  Den tredje insatsen är att vi nu börjar se över uppföljning och krav på att regionerna lever upp till vårdgarantin. Gör man inte det har man inte fullgjort de åtaganden man har. På flera sätt skärper vi nu detta arbete.

  Som jag nämnde har vi de senaste kvartalen sett att trenden är bruten. Mer vård börjar levereras. Vårdköerna börjar minska, och det sker tack vare dessa insatser.

  Det stora problemet handlar om systemet. 21 olika regioner och 21 olika system gör att det är svårt att ha en tydlig statlig styrning när regionerna jobbar på lite olika sätt och prioriterar olika.

  Vi gör dessutom väldigt tydliga, starka satsningar på familjen, på bup och på många andra åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för familjer. Det får jag återkomma till senare.

  2025-12-17 11:17:10

  

  Yusuf Aydin

• Fru talman! Det är bara lite sorgligt att man inte tar det stora och övergripande ansvaret för till exempel sjukvården men också skolan på ett helhetssätt. Det SD-regeringen gör är att man plottrar. Man pluttar lite pengar här, och så drar man ned på andra ställen. Helheten blir ändå att det är mindre resurser än det har varit.

  Kristdemokraterna pratar ofta om värdighet i sjukvården och äldreomsorgen. Det är ett stort och viktigt ord. Men värdighet uppstår inte av sig själv. Det kräver tid, personal och resurser. När äldreomsorgen saknar bemanning, personalen springer mellan brukare och kontinuiteten brister urholkas värdigheten. Det är precis vad som händer när resurserna till kommuner och regioner inte räcker till. Man kan inte tala om värdighet i teorin och samtidigt acceptera en politik som gör den omöjlig i praktiken. Värdighet måste finansieras.

  Just nu är det tufft för många familjer ute i Sverige, inte bara ekonomiskt utan också för att man inte får den välfärd man skulle behöva för att barnen ska få en bra skola, barngrupperna i förskolan ska bli mindre eller köerna till sjukvården ska minska.

  2025-12-17 11:19:17

  

  Eva Lindh

• Fru talman! Då måste jag fråga: Vad står Sverigedemokraterna egentligen bakom? Hela poängen är ju att ni samarbetar med regeringen och alltså ska stå bakom politiken. Men nu verkar man plocka lite som man vill. När man ser att det drabbar kommuner och att det är det som är resultatet av det man gjort, ja, då gömmer man sig.

  Man gömmer sig bakom en massa hittepå om Centerpartiets politik. Man påstår att vi skulle stå för något slags fri invandring. Vi står för en mycket stram invandringspolitik. Och att vi skulle ta emot ytterligare några få tusental flyktingar i denna hårt drabbade värld är inte anledningen till att vi har fått 100 000 fler arbetslösa under er tid vid makten.

  Ni påstår att invandringen har minskat under er period. Tydligen har detta lett till att arbetslösheten har ökat. Jag ska säga ledamoten att det finns ett antal länder i Europa som har haft ett lika stort inflöde av invandring men inte ens har hälften så hög arbetslöshet som Sverige. Jag talar om Holland, Tyskland och så vidare. Det är för att man sköter sin sysselsättnings, företags- och tillväxtpolitik.

  Jag hör inga lösningar från ledamoten från Sverigedemokraterna. Till skillnad från Centerpartiet har ni inga satsningar på företag – till exempel småföretags möjlighet att anställa – eller tillväxt, och inga stora satsningar på möjligheter till utbildning. Ni bara skyller ifrån er.

  Vi kommer att få ytterligare fyra år av detta om vi inte sätter stopp för det i valet nästa år. Sluta! Vad är detta för framtidsvision? Hur ska vi kunna lösa massarbetslösheten? Hur ska vi kunna lösa problemen med tillväxt och företag i landet om man bara ägnar sig åt att skylla på andra? Man skyller på invandrare och skuldbelägger dem utan att ha några som helst lösningar.

  2025-12-17 11:37:36

  

  Martin Ådahl

• Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är några saker i anförandet som behöver bemötas. Jag skulle vilja börja med arbetslösheten. Jag vill peka på de skillnader som faktiskt finns där och som till stor del beror på den politik som Centerpartiet under många år har stått bakom. Det är framför allt kopplat till den ohållbara migrationspolitiken och också integrationspolitiken.

  Arbetslösheten bland inrikes födda i Sverige är på drygt 5,7 procent medan den för utrikes födda är 16,2 procent, det vill säga lite drygt tre gånger större. Högst är den bland invandrare från Asien, 21,9 procent, och för invandrare från Afrika, där siffran är hela 28,7 procent.

  Det är den politik som ni i Centerpartiet tillsammans med de andra rödgröna partierna har drivit som har lett oss dit vi är i dag när det gäller just arbetslösheten. Det är också därför vi ser sådana galna förslag som Socialdemokraternas tvångsblandningspolitik, som kommer att genomföras fullt ut efter en eventuell rödgrön valseger 2026, något som jag absolut inte hoppas ska bli av.

  Centerpartiet självt vill naturligtvis också öka migrationen till Sverige kraftigt, vilket förutom att spä på arbetslösheten också kommer att spä på utanförskapet och andra sociala problem i vårt samhälle. Centerpartiets politik gällande arbetskraftsinvandringen kommer också att bidra till att hålla nere lönerna i offentlig sektor, för man ser helt enkelt inte den problematik som finns med låga löner utan använder arbetskraftsinvandring för att försöka fylla vakanser.

  Slutligen vill jag säga att den promemoria som gick ut från regeringen avseende utjämningssystemet inte är något som Sverigedemokraterna står bakom. Att påstå det i talarstolen är att sprida felaktigheter.

  2025-12-17 11:35:28

  

  Mattias Eriksson Falk

• Fru talman! Återigen: Vårdköerna och frågan om vård tillhör våra hjärtefrågor och också de frågor som vi kanske prioriterar mest, för patienter, människor, som väntat olagligt länge drabbas i långa vårdköer. Jag nämnde flera av de åtgärder som vidtas. Förutom olika åtgärder har vi också tillfört mer resurser, både till olika vårdformer och för att öka incitamenten att öka produktionen i vården och korta köerna.

  Men som jag sa innan hade det varit önskvärt att till exempel Socialdemokraterna också såg över systemfrågan. Det är nämligen ett föråldrat system med 21 olika regioner som gör att en tydlig statlig styrning saknas i dag. Man behöver jobba med många olika regioner och därmed olika system, och det fungerar inte.

  Sedan finns det regioner som den S-ledda Region Stockholm, till exempel. Av ideologiska skäl har man sagt upp avtal med ätstörningsvård och andra privata aktörer, på grund av principer. Där blir det ungdomar som är beroende av att få stöd som drabbas. Vi har i stället försökt tillföra mer resurser till vården.

  På område efter område inom vården har vi alltså gjort satsningar. Det som också som sagt är positivt är att trenden verkar vara bruten. Vi fick höra förra veckan av sjukvårdsministern att det börjar genomföras fler operationer. Sakta men säkert betar vi av den vårdkö som har byggts upp under tidigare år.

  2025-12-17 11:21:00

  

  Yusuf Aydin

• Fru talman! Ledamoten säger att vi ska sätta stopp för det här. Det ledamoten då säger att han vill sätta stopp för är en hållbar migrationspolitik, en åtstramning när det gäller försörjningsstödet och en hållbar energipolitik där kärnkraften återigen har kommit i fokus. Det innebär också att man kommer att sätta stopp för de sänkta skatterna på bensin och diesel och den sänkta reduktionsplikten, som Sverigedemokraterna och regeringen har infört under den här mandatperioden och som har skapat betydligt bättre förutsättningar för svenska hushåll och för våra svenska kommuner och regioner.

  Ja, det är klart att jag som sverigedemokrat är jätteorolig för att Centerpartiet ska sätta stopp för den bra politiken för Sverige och för våra medborgare.

  Det är ingen hemlighet att den migrationspolitik som Centerpartiet i väldigt många år har stått bakom – man står fortfarande bakom den, och man vill dessutom kraftigt öka den under migrationen kommande mandatperioden ifall man får chansen – har bidragit till arbetslösheten. Och den kommer att fortsätta bidra till att arbetslösheten är hög.

  Det är klart att det tar tid att åtgärda de strukturella problemen. Först måste man sätta stopp för den ohållbara migrationspolitiken. Sedan måste man skapa förutsättningar så att man faktiskt kan få ut människor i arbete. Det handlar till exempel om att förändra systemet vad gäller försörjningsstödet. Det är en väg framåt när det gäller att människor faktiskt ska välja att arbeta i stället. Det tycker jag inte alls är något konstigt.

  När det gäller förslag som kommer från regeringen är regeringen fri att remittera förslag som man vill titta på. Det innebär inte per automatik att Sverigedemokraterna står bakom exakt vartenda förslag som regeringen skickar ut till myndigheter. Detta kommer från att det finns ett beredningstvång i svensk lag som gör att regeringen måste titta på vad förslag skulle innebära. Men, som sagt, det innebär inte att Sverigedemokraterna står bakom allting som skickas ut från Regeringskansliet. Det tror jag också att ledamoten vet även om han försöker klistra väldigt mycket på Sverigedemokraterna.

  Vi förhåller oss till Tidöavtalet, som är förhandlat.

  2025-12-17 11:39:41

  

  Mattias Eriksson Falk

• Fru talman! Vi diskuterar i dag utgiftsområde 25, som handlar om kommunernas ekonomi, och jag vill börja i arbetslösheten.

  Fru talman! Vi har drygt en halv miljon arbetslösa i Sverige. Den senaste siffran var 9 procent arbetslösa, bland de högsta i hela västvärlden. Vi har 200 000 långtidsarbetslösa.

  Berör detta dig? Känner du dig berörd av denna massarbetslöshet? Du kanske känner någon som är arbetslös, kanske en ung person i din närhet. Du kanske berörs av att människor befinner sig i utanförskap och inte får gå till jobbet på morgonen.

  Men jag ska säga att alla och envar i Sveriges land och rike berörs av arbetslösheten. Den kostar nämligen oss alla. Bara skillnaden på 3 procentenheter mellan EU:s genomsnittliga arbetslöshet – som ju inte har ökat som i Sverige, där den ökat kraftigt under den här regeringen, med 100 000 personer – och Sveriges arbetslöshet motsvarar 45 miljarder kronor till kommunernas och regionernas ekonomi.

  Det innebär att miljarder går förlorade för vården, skolan och omsorgen. Det motsvarar 80 000 sjuksköterskor, 75 000 lärare eller 115 000 vårdbiträden. Det är en lärare, en läkare, en sjuksköterska och ett vårdbiträde nära dig som inte får pengarna på grund av att vi har så mycket högre arbetslöshet än man har i vår omvärld och i Europa. Det är därför vi för vårdens, skolans och omsorgens skull måste satsa på att våra företag, inte minst våra småföretag, kan anställa lättare och anställa fler och på att fler kan få utbildning för att komma i jobb.

  Men jag vill också tala om klyftorna. Vi har stora klyftor när det gäller kommuners och regioners förutsättningar i fråga om vård, skola och omsorg i Sverige. Dödligheten i behandlingsbara sjukdomar är dubbelt så hög i glesbefolkade landsbygdskommuner som i storstadskommuner. Små, glesbefolkade kommuner på landsbygden har 10 procent färre behöriga lärare än storstadskommuner. Utslagningen av i synnerhet unga pojkar inför gymnasiet är mycket större på den svenska landsbygden och även i våra utsatta förorter än i storstadskommuner. Siffran är 13 procent i städerna mot 20 procent på landsbygden.

  Därför vill vi i Centerpartiet satsa 3 miljarder kronor mer på primärvård, tillgänglighet och närhet för dig när du söker vård på landsbygden och i hela landet. Vi vill satsa 3 miljarder mer än regeringen på behöriga lärare och på att minska utslagningen och ojämlikheterna i skolan.

  Sedan finns det extrema exempel. Här tar jag en paus, fru talman, för att prata specifikt om Region Gotland. Jag har besökt deras sjukhuschef och sett att de har gjort allt för att effektivisera. Men med den kostnadssmäll man just nu har i Tidösverige går man över en halv miljard back. Läget är så akut att moderater men även socialdemokrater är beredda att ge bort regionen till Stockholm. Frågan är vad som är värst och om man inte kommer att ångra att man blir en ö i Stockholms skärgård. Vi i Centerpartiet vill i stället ha en rejäl öpolitik för Gotland, där dessa ojämlikheter för vår stora, strategiska ö utjämnas.

  Men jag vill också prata om klyftorna när det gäller den kommunala skatteutjämningen; vi pratar ju i dag om kommunernas ekonomi. Kommittén för kommunal skatteutjämning sammanträdde och kom fram till resultat. Vi i Centerpartiet var inte nöjda med resultatet. Vi tycker att hänsyn måste tas till gleshet och demografiska utmaningar och att alla de klyftor vi ser när det gäller vård, omsorg och skola måste utjämnas mycket mer.

  Men sedan kom ett tillägg i departementsserien, en promemoria från Finansdepartementet: Justerad beräkning av administration i kostnadsutjämningen för kommuner. Det låter kanske inte så spännande. Men det blir alltför spännande för en rad kommuner. Med ett litet pennstreck bestämmer man till exempel att en liten kommun inte är en kommun med högst 8 000 invånare, utan det kan också vara en kommun med högst 10 000 invånare. Har man lite mer än 10 000 invånare är man plötsligt inte längre en gynnad, liten kommun.

  Det är det lilla pennstrecket, den lilla promemorian som ingen från regeringen vill kännas vid, allra minst Sverigedemokraterna, som egentligen bestämmer. Det innebär att Högsby får 9 miljoner mindre efter ändringen. Vansbro får 12 miljoner mindre, Orsa 12 miljoner mindre, Ockelbo 10 miljoner mindre, Nordmaling 12 miljoner mindre och Robertsfors 12 miljoner mindre. Förstår ni vad det innebär för en liten kommun? Förstår ni vad det innebär för skolan, omsorgen och vardagen i den offentliga sektorn i sådana små kommuner? Det är en enorm förändring.

  Man har gjort det på det mest smärtsamma sättet, för man vill använda pengarna till att gynna andra kommuner som inte har fått tillräckligt med skatteutjämning. Man tar från fattiga för att ge till fattiga. Det är inte en kommunal skatteutjämning värd namnet.

  Regeringen och Sverigedemokraterna måste stå upp för att de har föreslagit detta och att de har skickat ut det på remiss. De får inte låtsas som om det är någonting som bara händer eller som någon tjänsteman gör. Det är ett politiskt beslut. Det drabbar en massa kommuner. Gör om! Gör rätt! Säg att det här inte ska ske!

  Man ska inte ta från fattiga för att ge till fattiga. Nu handlar det förstås inte om fattiga kommuner, för de jobbar jättehårt med företagsamhet. De växer. Men just när det gäller den offentliga sektorn och skatteutjämningen är de hårt drabbade. De ska inte drabbas mer.

  Jag vill också prata om hur skatterna till kommunerna fördelas i dag. Det finns kommuner som står för produktion. Ta en kommun som Ragunda, som står för nästan var tionde kilowattimme el som Sverige producerar från vattenkraft. Vad får kommunen tillbaka för det? Ingenting. Vad har de stora vattenkrafts- och vindkraftskommunerna fått tillbaka? Vi hoppas också att vindkraftskommunerna i framtiden ska bli fler, för Sverige kan få tillbaka så mycket resurser av att man bygger vindkraft. Det är för Sveriges bästa.

  Har dessa kommuner fått något med den här regeringen? Efter många år har regeringen gått med på att kommunerna kanske ska få tillbaka en del av den skatt som de betalar för vindkraften. Det ska de få tillbaka som en belöning för att de står för Sveriges gröna elkraft. Det är ett slags bidrag som fortfarande inte har betalats ut ordentligt.

  Hur ska ni få kommuner att satsa på ny grön kraft när de inte får någonting tillbaka? Det är inte att undra på att de väntar och att de tvekar.

  I Finland, Danmark, Norge och Tyskland kan kommunalpolitiker gå i sin kommun och peka på enskilda vindkraftverk och säga: Det där vindkraftverket ger oss en halv miljon, och kraftverket där borta ger oss en miljon! Det kan driva skolan och förbättra servicen. Kommunen har gjort det för sitt land och får pengar tillbaka. De närboende får pengar tillbaka, och kommunen får också tillbaka.

  Även här måste vi visa respekt för kommunerna, inte minst landsbygdskommunerna, som gör så mycket för Sverige.

  Avslutningsvis, fru talman, vill jag hylla några kommuner som stod upp för det bästa av vad Sverige är. Regeringen kallade dem till ett möte om det så kallade återvandringsbidraget, som bygger på att människor ska lämna vårt land. Man är beredd att betala så mycket som 600 000 kronor per familj för att folk ska dra från Sverige. Det är många miljarder det kommande året.

  Kommunerna fick en inbjudan att komma till regeringen för att diskutera hur bra detta var. Till dags dato är det 76 kommuner som har svarat: Tack, men nej tack!

  Jag säger till dem: Tack, Borlänge och Leksand! Tack, Heby och Haparanda! Tack, Ovanåker och Orsa! Tack, Grums och Göteborg, som tackade nej till återvandringsmötet! Ni, som trodde på att era kommuner inte ska krympa utan växa och att era medborgare och framtida medborgare inte ska krympa och lämna utan växa, stod upp för det som verkligen är svenska värderingar: När man kommer till Sverige ska man bidra och inte dra. Ni stod upp för de värden som byggt vårt land och för att era kommuner ska gå framåt och inte bakåt. Ni påminde oss om vad som är det allra viktigaste vi har i vårt land.

  Apropå detta med att bidra i stället för att dra är det lätt att glömma att var sjätte sjuksköterska, var fjärde läkare och varannan tandläkare är utlandsfödd. De bygger upp vårt land. Tack till er för att ni kom ihåg att våra medmänniskor alltid är en möjlighet och en resurs och inte en börda! Tack för alla er som stod upp för att ni vill växa som kommun och som människor!

• Fru talman! Jag tror nog att det är SD som ganska tydligt har klistrat sig själv på Kristersson och på den här regeringen men som vägrar ta ansvar för all den misär och alla de misslyckanden man har lyckats skapa.

  Jag tror att de som lyssnar på den här debatten – den handlar egentligen om kommunernas ekonomi – ska tänka efter. Sverige har mycket hög arbetslöshet, svag ekonomi, rusande utsläpp, stora klyftor mellan kommuner och många landsbygdskommuner som drabbas av försvagade resurser till välfärden.

  Vill vi fortsätta med den politiken? Ska det vara den här visionen, som handlar om att gnälla och skylla ifrån sig och där det inte finns ett enda tydligt förslag på hur vi ska kunna få företag, tillväxt, utveckling och utbildning? Det är då bara en massa – ursäkta mig, fru talman – gnäll. Är det detta ni vill ha de kommande fyra åren, eller vill ni ha lösningar, framtidsorientering och en tro på att många små företag kan anställa fler så att vi kan bryta den massarbetslöshet som blott Tidösverige har? När andra länder har fallande arbetslöshet stiger arbetslösheten i det här landet.

  Ska vi bryta detta? Tycker vi att det är bra att 6 procent av de inrikes födda är arbetslösa? Nej. Vad är då visionen? Vad är då inriktningen?

  Jag tror att alla bör fundera på om det inte är dags för ett nytt alternativ, för någonting annat än det här Tidötillståndet av uppgivenhet och skuldbeläggande. Det är dags för en period med en ny vision för Sverige och en ny riktning för Sverige. Det handlar om att få ned arbetslösheten med tillväxt, med företagande och med en grön industrialisering och med en grön tillväxt som vänder den här utvecklingen. Ge resurserna till välfärden i kommunerna, och åtgärda klyftorna på riktigt på den svenska landsbygden!

  2025-12-17 11:41:44

  

  Martin Ådahl

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

  Välfärden i Sverige är otroligt viktig. Den jämnar ut skillnader, säkrar att de som faller kan landa mjukt och ger människor möjlighet att prova sina vingar. Men vi får aldrig glömma var skattepengarna kommer ifrån och hur de skapas. Det är genom att människor jobbar, driver företag och gör så att Sveriges ekonomiska tillväxt ökar.

  Med tillväxt kan vi ha ett skyddsnät utan hål för den som faller. Med tillväxt får vi ett Sverige som vi kan lita på. Vi kan då lita på att vi får hjälp om vi blir sjuka, att vi får omsorg om vi behöver det när vi blir årsrika och att våra barn får det stöd de behöver i skolan. För mig är det detta som staten är till för: att skapa en trygghet och ett skyddsnät som fångar upp men inte håller tillbaka och att människor kan känna en framtidstro och vågar prova sina vingar.

  För mig som liberal är välfärden otroligt viktig. Det är viktigt att det finns ett skyddsnät utan hål som fångar upp dig om du faller. Men vi har i dag flera hål som utmanar välfärden. Därför är det viktigt att de reformer som regeringen jobbar med blir av.

  Nu drabbar våra utmaningar välfärden och alla de människor som jobbar i den och som är beroende av den. De drabbar skolan, vården och omsorgen. Det kan handla om ineffektiva processer, dålig styrning och regler som man inte har möjlighet att leva upp till. På vissa ställen är det för stor arbetsbelastning. Ibland är det dåliga chefer, och ibland är det för lite resurser.

  Det är viktigt att komma ihåg att hålen i nätet inte bara har en orsak. Främst socialdemokrater och Vänsterpartiet, som har talat före mig i talarstolen, har sagt att det bara handlar om resurser. Jag tycker att det är att förminska debatten att föra diskussionen på den nivån. Då är risken stor att man missar flera andra viktiga saker som också behöver hanteras.

  Fru talman! Skolan är och kommer alltid att vara Liberalernas främsta prioritet. Vi måste inse att vi har en kunskapskris i svensk skola. I dag kan var fjärde elev på högstadiet inte läsa ordentligt. Antalet anmälningar om hot och våld har fördubblats, och det är tydligt att grunderna inte fungerar i svensk skola i dag. Det är till skolan vi vill föra resurser, för visst finns det en korrelation mellan antal lärare i klassrummet och studieresultat. Man ska hinna se eleven, lyssna, motivera och förklara – självklart är det så. Men det krävs inte bara resurser i skolan. Det handlar också om lärarens befogenheter och dokumentationskrav, om kringuppgifter som ligger utanför undervisningen och om läromedel att bedriva undervisningen med.

  Ja, många saker behöver fungera för att skolan ska kunna vara kompensatorisk och ge varenda unge en chans. Det handlar inte bara om pengar. Gå inte på den vänsterretoriken!

  Liberalerna har påbörjat ett arbete med att bygga upp skolans grunder igen. Det handlar om alla elevers rätt till riktiga skolböcker, bemannade skolbibliotek och tillgång till en god elevhälsa. Det har kommit aviseringar under hösten om reglerad undervisningstid och ett helrenoverat friskolesystem – det är viktiga reformer. Att minska lärares administrativa börda och gå tillbaka till en regelstyrd skola är också viktigt. Lärare ska hinna undervisa och vara lärare.

  I budgeten för 2026 storsatsar vi på skolan. Det är den största skolbudgeten i modern tid. Vi satsar på ett obligatoriskt mobilförbud för att öka studieron och kunskapsfokuset i klassrummet. Mobiler ska inte längre distrahera barnen i klassrummet. Dessutom förstärker vi elevhälsan, ökar tryggheten och studieron och stärker säkerheten i skolan. Det avsätts medel för att kunna implementera ett nytt betygssystem och förbättra lärarutbildningen. Kunskapsbidraget förstärks också.

  Skolan ska tillbaka till grunderna. Så bygger vi det framtida Sverige från grunden. Det är socialliberalism när den är som bäst.

  Fru talman! Det här är ett exempel på hur vi satsar både genom generella statsbidrag, som vi i dag debatterar, och genom riktade statsbidrag, öronmärkta till skolan, samtidigt som vi tar tag i de grundläggande problem som inte handlar om pengar utan om förutsättningar och struktur för att komma till rätta med skolans problem.

  Allra helst hade vi liberaler velat att skolan var statlig igen, men nu är den inte det, och då får vi göra det vi kan från statens håll för att ge både förutsättningar och resurser. Men de verkligt stora resurserna, som ska till skolan, kommer från kommunernas budgetar. Det får vi inte glömma när vi här i talarstolen pratar om det här utgiftsområdet, som handlar om allmänna bidrag till kommuner. Totalt sett kommer de 2026 att vara ungefär 180,7 miljarder kronor. En stor del av dessa pengar går till landets skolor.

  Men för 2024 stod skolan och annan pedagogisk verksamhet för cirka 43 procent av kommunernas gemensamma kostnader, vilket motsvarar ungefär 368 miljarder kronor. Generella statsbidrag var cirka 17 procent, riktade statsbidrag cirka 5 procent och resterande, knappt 80 procent, kommer från kommunens egna intäkter.

  Finansieringen av skolan utgör ett stort problem, för i dag skiljer det så mycket som 70 000 kronor per elev mellan de kommuner som satsar minst respektive mest på skolan. Det är inte hållbart att kommuner värderar skolan så olika, för den kvalitet som gör skillnad på riktigt är när det finns behöriga lärare i klassrummet som ser och har tid att möta eleverna där de är. Det kan inte staten fullt ut kompensera för med dagens system.

  Fru talman! I vår budget som helhet gör vi viktiga satsningar på välfärden samtidigt som vi möjliggör för ekonomisk tillväxt. Det är det som finansierar välfärden och det vi alltid måste ha för ögonen när vi lägger budgetar. Det ska vara bra för Sverige både här och nu och för en framtida tillväxt.

  När människor får mer pengar över i plånboken får de också möjlighet att spendera mer i vår ekonomi. Många aviserar nu att tillväxten är på väg uppåt och åt rätt håll, och det ger en förhoppning om att fler ska våga satsa på och skapa företag, ställa om sina företag och anställa fler. Fler kommer också att kunna bli anställbara genom de utbildningssatsningar som görs. Det viktiga för en bra välfärd är att alla som kan jobbar också jobbar. Endast om alla som kan bidra bidrar kan vi skapa en hållbar välfärd utan hål.

  En mycket stor skillnad mellan en liberal borgerlig ekonomisk politik och en vänsterpolitik är att vi vet att resurserna är viktiga – men inte hela sanningen. Generella statsbidrag och ett starkt utjämningssystem ska ge stabila förutsättningar, men pengarna måste också följas av bättre styrning, uppföljning och en tydligare kvalitet i kärnverksamheten. Det handlar inte bara om pengarna, även om det är en jätteviktig faktor, men det var det enda som den socialdemokratiska ledamoten tog upp när jag frågade hur vi kan förbättra för yrkesgrupperna i offentlig sektor som jobbar i välfärdens kärna.

  Jag skulle vilja påstå att man måste våga lämna den enkla retoriken därhän och göra det hårda och svåra jobbet. Men jag utmanar också i fråga om vad vi lägger skattepengarna på. Det handlar om att staten behöver se sin roll och förenkla och förbättra för kommuner och regioner. Staten driver i dag mycket kostnader för kommuner och regioner som man skulle kunna ifrågasätta. Lagstiftningen ska hjälpa, inte stjälpa. Men man måste också våga utmana den kommunala byråkratin och administrationen, som under många år har växt mycket mer än vad antalet händer och tjänster i välfärdens kärna har gjort.

  Så länge vi politiker inte orkar ta tag i detta kommer det inte heller att bli bättre av att vi hela tiden plockar ut mer pengar från alla företag och hårt arbetande människor. I den här budgeten orkar Liberalerna och regeringen göra det jobbet genom det som staten påverkar. Vi behöver dock göra detta tillsammans även i kommuner och regioner.

  Jag är övertygad om att vi kan ha både låga skattenivåer och en bra välfärd. Det handlar inte om skattenivåerna i sig utan om de totala skatteintäkterna som möjliggör för vår välfärd.

  Fru talman! Jag vill avsluta med att önska mina kollegor i finansutskottet och personalen här i kammaren en god jul!

  (Applåder)

• Fru talman! Jag vill bara först kommentera ledamoten Rönns anförande, för jag tycker att det är väldigt signifikant. Det pratas ofta om att resurser inte spelar så stor roll, och pengar är inte viktigt. Samtidigt står man och säger att man har den största budgeten för skolan i mannaminne, vilket för övrigt inte är sant, men i alla fall. Någonstans måste ändå Liberalerna bestämma sig.

  Det var dock inte därför jag begärde replik, utan jag vill prata om vinsterna i välfärden och förhoppningsvis få ett svar från Liberalerna om var man står i frågan.

  Vinster i välfärden är det som drar undan resurser till välfärden, vilket får stora konsekvenser. Vi har ju sett nyheter om att sju barn får dela på en banan och att barnen inte får äta sig mätta. Exemplen är ganska många.

  Ett annat exempel som den kristdemokratiska riksdagsledamoten tog upp var ätstörningsenheten i Stockholm, vilket är väldigt märkligt; det är nämligen svårt att se hur man kan försvara en verksamhet som har ägnat sig åt felfakturering och som inte haft legitimerad personal, trots att man sagt att man skulle ha det. Och när denna ätstörningsenhet sedan ersätts med en annan enhet ökar tillgängligheten från 33 procent till nästan 100 procent. De exempel som ofta ges är därför felaktiga.

  Min poäng är att vinster i välfärden innebär en fokusering på jakt efter vinst, inte på att få den kvalitet som barn, äldre och patienter behöver. Frågan är därför var Liberalerna står.

  2025-12-17 11:53:56

  

  Eva Lindh

• Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag vill bara poängtera att jag inte sa att resurser inte spelar så stor roll; jag sa att det inte spelar all roll. Självklart är också finansieringen av välfärden en jätteviktig faktor.

  Jag tackar för frågan gällande vinster i välfärden. Det är kanske inte okänt att Liberalerna gör ett stort arbete på skolpolitikens område. Vi hade nyligen ett landsmöte där vi fastslog att vi vill fasa ut vinsterna ur skolan, för vi tycker inte att det har fungerat på det sätt som det är nu. Därför måste vi göra någonting.

  Valfriheten i skolan är jätteviktig så att man faktiskt kan välja vilken skola som passar ens barn. Men vi har sett att vinsterna har gjort att det har kommit många avarter som inte är bra. Därför vill vi fasa ut det här. Skolan har också ett myndighetsuppdrag, vilket är en stor skillnad, tycker jag, jämfört med till exempel sjukvården.

  Privat sjukvård ersätts och betalas med en annan logik. Det finns många otroligt bra vårdcentraler ute i landet och många bra privata vårdgivare som avlastar regionerna när de inte kan erbjuda vård inom skälig tid. Detta sker till samma kostnad som regionerna har annars.

  Jag bor själv i Halland – en av Sveriges bästa regioner, vill jag påpeka. Vi har en bra sjukvård, och där är det tydligt att regionen tar sitt ansvar genom att erbjuda vård på andra ställen när regionen inte kan erbjuda vård inom skälig tid. När det gäller sjukvården har de privata aktörerna ett jätteviktigt kompletterande uppdrag.

  2025-12-17 11:56:09

  

  Cecilia Rönn

• Fru talman! ”Vi lever i möjligheternas tid.” Så inleds Miljöpartiets budgetmotion, och det är verkligen sant.

  Sverige är ett av världens rikaste länder och har stor möjlighet att göra en rättvis klimatomställning. Vi kan göra en omställning där vi sänker utsläppen och samtidigt gör livet och samhället bättre för människor – för alla som lever i vårt land, inte bara för de rika. Det går om bara viljan finns, men tyvärr saknar Tidöregeringen den viljan.

  Inför valet 2022 lovade Ulf Kristersson att han och hans regering skulle få ordning på Sverige. Det har han misslyckats totalt med. I dag är arbetslösheten rekordhög, välfärden har satts på svältkur och politiken har aktivt ökat utsläppen. Dessutom är hushållen hårt pressade, och pengarna räcker till allt mindre. Vårdköerna ringlar sig långa, kriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna och skolan saknar de resurser som krävs för att ge alla barn en bra och rättvis start i livet.

  Så här behöver det inte vara. Sverige både kan och förtjänar bättre.

  Under mandatperioden har välfärden urholkats på grund av att Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har valt att sänka skatten för rika i stället för att värna välfärden. Många kommuner och regioner har därför tvingats till nedskärningar och skattehöjningar för vanligt folk. Det är allvarligt, för det är välfärden som bär människor genom livet.

  Välfärden är tryggheten när barnen växer upp, genom allt från mödravård och BVC till förskola och skola. Den är tryggheten när sjukdom drabbar oss och vi behöver vård och omsorg – ja, när livet prövar oss, helt enkelt. En stark välfärd är fundamentet för att människor ska kunna känna trygghet och tillit till samhället och till varandra, och tilliten och tryggheten är i sin tur fundamentet för ett starkt Sverige.

  Alla de som arbetar i kommuner och regioner är välfärdens ryggrad, men de har gått på knäna länge nu. Så kan vi inte ha det. Välfärden ska gå att lita på, vem du än är och var du än bor, och de som arbetar i välfärden måste ha rimliga villkor.

  Fru talman! Det kommunerna och regionerna har gått igenom de senaste åren har gjort att verksamheterna nu är utarmade. Vårdköerna ringlar långa, landets socialtjänster är överbelamrade och barn och unga lämnas utan stöd och hjälp i skolan samtidigt som gängkriminaliteten tränger allt längre ned i åldrarna. Sjukvården har under lång tid dragits med resursbrist. Patienter, anhöriga och personal drabbas hårt när resurserna är små och behoven ständigt växer.

  Vi har vetat i många år att ett av de största problemen inom vården, förutom köerna, är den stora bristen på tillgänglighet. Alltför många har svårt att få kontakt med sin vårdcentral och en läkare i rimlig tid. Därför går Miljöpartiet i den här budgeten fram med en primärvårdsreform.

  För att stärka kommuners och regioners möjligheter att satsa på skola, vård och omsorg föreslår vi ett tillskott på 2,5 miljarder kronor i generella statsbidrag för nästa år. Förutom de miljarderna vill vi se 1,5 miljarder för att stärka tillgängligheten till en nära vård och ett sektorsbidrag om 3 miljarder bara till vården. Dessutom avvisar vi den neddragning på kvinnosjukvård som regeringen gör. Vi vill att de 600 miljoner kronor som regeringen drar bort ska finnas kvar.

  Alla barn som växer upp i Sverige ska ges rättvisa förutsättningar att växa upp och bli trygga vuxna. För det krävs stora satsningar på en jämlik skola med långsiktiga ekonomiska förutsättningar. Svensk skola ska vara en skola som är bra för alla, och här behöver staten ta ett större ansvar så att vi får en likvärdig skola med en stark kunskapsutveckling. För det krävs riktade resurser. Vi ökar anslaget till en likvärdig skola med 2 miljarder under nästa år.

  Alla barn och unga ska ges rätt förutsättningar att inte bara ta till sig av undervisningen utan också må bra. Elevhälsan behöver stärkas, och jämfört med regeringens förslag vill vi se större satsningar på kuratorer i skolorna.

  Arbetet för att bryta såväl våldsutvecklingen som nyrekryteringen till gängen måste också fortsätta och utvecklas. En fullgjord skolgång och en bra utbildning är det främsta vaccinet mot kriminalitet och utanförskap. Därför är stora satsningar på skolan helt centrala, men för att bryta den utveckling vi ser i dag behövs också flera breda satsningar på det förebyggande arbetet här och nu. Här har regeringen dock inga svar.

  I stället för att ta tag i problemet har regeringen de tre gångna åren vägrat att både sätta in de pengar som behövs och göra de systemförändringar som krävs. Förändringar behövs nämligen: Med dagens system urholkar inflationen finansieringen av välfärden, och dessutom har den ryckighet i tilldelningen som har vi sett de senaste åren gjort det väldigt svårt för kommunerna att planera långsiktigt. Vi i Miljöpartiet vill därför se en automatisk uppräkning av statsbidragen till kommuner och regioner. Det handlar helt enkelt om att kompensera för inflationen och undvika ryckighet.

  Fru talman! När vi talar om välfärd talar vi egentligen om människor – om trygghet, frihet och möjlighet. Vi talar om läraren som vill orka finnas där för sina elever, om sjuksköterskan som borde ha fler kollegor och om barn som ska känna sig trygga i skolan. Vi talar om äldre som ska få värdig omsorg.

  Miljöpartiet vill bygga ett Sverige där välfärden är stark och där hjälpen finns för den som behöver den. En stark och jämlik välfärd förutsätter också att de resurser vi gemensamt avsätter faktiskt också går till det de är avsedda för, det vill säga till barnen i klassrummen, till patienterna i vården och till de äldre i omsorgen. Så är det inte i dag, utan i dag ser vi hur skattemedel läcker ut som privata vinster samtidigt som personalen pressas och kvaliteten är undermålig.

  Miljöpartiet menar att välfärden inte ska vara en marknad där avkastning går före omsorg utan en gemensam angelägenhet där varje krona används för att stärka kvalitet, arbetsvillkor och trygghet. Pengarna till välfärden ska stanna i välfärden – punkt. När vi investerar i skola, vård och omsorg ska det vara människors behov, inte vinstintresset, som styr. Det är en fråga om rättvisa, kvalitet och respekt för skattebetalarnas pengar.

  Skolan är det tydligaste exemplet på varför vinstintresset måste bort från välfärden. I dag har vi ett system där skattemedel som ska gå till undervisning, elevhälsa och trygghet i stället kan delas ut som vinst samtidigt som skolor skär ned på specialpedagoger, skolbibliotek och stöd till de elever som behöver det mest. Det är ett enormt svek.

  Vi i Miljöpartiet vill att skolan ska styras av kunskap, likvärdighet och omsorg om barnens bästa – inte av marknadslogik. När konkurrens och vinstkrav tillåts styra ser vi gång på gång ökad segregation och minskad kvalitet.

  Skolan ska vara den plats där klyftor minskar, inte den plats där de cementeras. I dag ser vi hur ett vinstdrivet skolsystem bidrar till att skolor konkurrerar om ”rätt” elever samtidigt som ansvaret för de största behoven koncentreras till vissa skolor. Resultatet blir ökade skillnader i kvalitet, arbetsmiljö och resultat.

  Vi i Miljöpartiet vill se ett stopp för detta. Barns rätt till en likvärdig utbildning måste alltid väga tyngre än ägarnas rätt till avkastning. En jämlik skola är ju inte bara en utbildningsfråga utan också en demokratifråga och en framtidsinvestering för hela Sverige.

  Den här regeringen talar gärna om kunskap och ordning i skolan. Man blundar dock för det grundläggande problemet, nämligen att vårt skolsystem tillåter vinstuttag med skattemedel samtidigt som lärarbristen växer och stödet till elever urholkas. Det är ett politiskt vägval, och den här regeringen och Sverigedemokraterna går fel väg.

  För oss i Miljöpartiet är det självklart att skolans uppdrag är att ge barn kunskap och framtidstro, inte att leverera vinster.

  Fru talman! Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgeten en annan inriktning än den Miljöpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25.

  Vi i Miljöpartiet lägger fram ett budgetalternativ som stärker kommuner och regioner, som rustar Sverige för framtiden och som sätter människor och samhällsnytta före kortsiktig politik som sänker skatten för rika. Sverige förtjänar bättre. Välfärden förtjänar bättre. Framför allt förtjänar de människor – du och jag – som bor i det här landet bättre.

  Jag vill önska god jul och gott nytt år till mina kollegor i utskottet. Jag vill också rikta en särskild hälsning till våra medarbetare i finansutskottet, till talmanspresidiet och till alla andra som arbetar här i kammaren. Stort tack till er!

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 11.)

• Fru talman! Då kan jag konstatera att vi är överens om två saker: Det spelar roll vart pengarna går, och vi är tydligen också överens om att det finns ett problem med vinster i skolan. Vi är däremot inte överens om att det finns avarter inom andra sektorer.

  Det förvånar mig, för jag tror att vi ändå är ganska många som är besjälade av att minska välfärdsbrottsligheten: det kriminella utnyttjande som innebär att man tar pengar från välfärden som egentligen skulle ha gått till patienter och till äldre. Här skiljer vi oss åt. Men vi verkar i alla fall vara eniga om att vi ser en problematik i skolan.

  Det är därför förvånande att varje gång Socialdemokraterna lägger ett förslag på bordet som innebär en möjlighet för Liberalerna att rösta emot vinster i välfärden så gör ni ändå inte det. Vi lägger ju upp det för Liberalerna att handfast visa att man inte tycker att det ska vara tillåtet med vinster i skolan.

  Det här påverkar nämligen skolan otroligt mycket. Bara de senaste åren har 19 miljarder kronor rullat ut ur klassrummen och ned i fickorna på friskoleägare. Är det okej? Ta chansen – rösta med oss socialdemokrater och se till att stoppa vinstjakten åtminstone i skolan! Det handlar om att få bättre resultat för eleverna och bättre arbetsvillkor för lärare och annan personal i skolan. Kom med, Liberalerna!

  2025-12-17 11:58:09

  

  Eva Lindh

• Fru talman! Jag tackar ledamoten så mycket för den kompletterande frågan.

  Självklart finns det avarter även inom andra sektorer i välfärden, och regeringen jobbar hårt med att stävja dem. Inte en enda kriminell ska driva någon typ av bolag i offentlig sektor – och inte i privat sektor heller, för den delen.

  När det gäller skolan ser vi absolut att vinster i skolan är ett problem, och vi vill ta tag i det. Det vi gör under denna mandatperiod är att genomföra många viktiga reformer för att ta tag i alla problem i skolan. Det finns nämligen stora problem även i de kommunala skolorna; det handlar inte bara om de privata. Valfriheten är jätteviktig, och det finns många lärare och rektorer som har fantastiska resultat i privata friskolor i dag. Vi ska inte slå undan benen för dem.

  Vi måste dock se till att lösa den läskris vi har i Sverige i dag. Var fjärde niondeklassare kan inte läsa ordentligt, och de eleverna går både i kommunala skolor och i privata skolor. Därför är de satsningar som vi har aviserat, exempelvis gällande reglerad undervisningstid, jätteviktiga. Det handlar om många saker som faktiskt slogs sönder i spåren av kommunaliseringen av skolan, som Socialdemokraterna ju är ansvariga för.

  De saker vi genomför den här mandatperioden är det jätteviktigt att vi genomför, för de kommer att hjälpa alla skolor. Sedan tror vi verkligen att vi även behöver fasa ut vinsterna i skolan på sikt. Det behöver göras på ett hållbart och bra sätt, och det kommer vi att försöka göra med start nästa mandatperiod om vi får förtroendet att fortsätta leda Sverige och förbättra för alla Sveriges skolor.

  2025-12-17 12:00:12

  

  Cecilia Rönn