Lättnader i byggkraven för studentbostäder

Debatt i text

• Fru talman! På riksdagens bord ligger i dag en proposition om lättnader i byggkrav för studentbostäder. Den här frågan har Sverigedemokraterna både drivit och jobbat med under väldigt många år. Det finns ett tillkännagivande från ungefär tio år tillbaka. Det gläder mig att vi nu har kommit till skott i den här frågan med en ny regering stödd av Sverigedemokraterna och vårt Tidöavtal och att vi har ett förslag på bordet med åtgärder på detta område.

  Det förslag som ligger på bordet kan förbättra både de ekonomiska förutsättningarna och tillgången till bostäder för våra studenter. Enligt den mätning som CSN gjorde vid sin kartläggning 2021 hade 22 procent av alla studenter haft svårt att få tillgång till bostad. Det här är ingen nyhet, utan så har det varit under väldigt många år. Men vi ser trots allt en förbättring på området. Enligt den mätning som Boverket lämnade 2024 hade 14 av 38 högskolekommuner överskott på studentbostäder. Det är en fördubbling det senaste året. Vi ser alltså ändå positivt på åtgärderna på området.

  Den brist på studentbostäder som råder är i alla fall viktig att ta tag i. Det gäller också frågan om de ekonomiska kostnader som det innebär att vara student. Det har visat sig att 36 procent av inkomsterna läggs på boendekostnader. Det är såklart inte speciellt lättande för en student att ha kostnader på den nivån för sin bostad.

  Det finns en oro från funktionshindersorganisationerna för hur lättnaderna i byggkraven för studentbostäder kan påverka deras intressen. Jag kan förstå att den oron finns. Jag kan dock från min sida känna mig trygg med att det här inte ska påverka deras situation och deras intressen. Även fortsättningsvis ska man beakta tillgänglighet och användbarhet vid 20 procent av nyproduktionen av studentbostäder, och det är omkring 3 procent som har behov av en sådan bostad. Jag tycker alltså att man har tagit väldigt hög höjd för det intresset i det förslag som ligger på bordet i dag. 47 procent av de befintliga studentbostäderna i beståndet är också tillgänglighetsanpassade, vilket gör att tillgången klart överväger efterfrågan.

  Det är viktigt att vi vidtar åtgärder på området för att främja studier och för att främja innovation i det här landet. Sverige är ett land rikt på innovation. Vi är i behov av utbildade och kompetenta studenter, som kan fylla näringslivets behov. Det handlar om hela Sveriges konkurrenskraft.

  Därför är det viktigt att ta tag i denna fråga och att vidta fler åtgärder på området för att se till att de studenter som är i behov av en bostad på studieorten också får tillgång till en bostad. Annars blir det lätt så att man väljer en annan väg i livet eller en annan studieort, som inte är ens förstahandsval.

  Den modell, om man uttrycker det så, som läggs fram på riksdagens bord innebär att 80 procent av de bostäder som byggs i nyproduktion inte behöver tillgänglighetsanpassas medan 20 procent ska tillgänglighetsanpassas. Detta gäller även vid ombyggnation av befintliga lokaler och bostäder.

  Det här möjliggör just det som jag har varit inne på i mitt anförande, att få fram fler bostäder och skapa bättre förutsättningar för alla våra studenter. Effekten av detta blir att fler bostäder kan byggas på samma yta, och det innebär såklart att man kan ha fler studentbostäder i en fastighet eller på en markyta. Det möjliggör också att en studentbostad kan vara färre kvadratmeter, och en konsekvens av det blir i förlängningen billigare hyror.

  I förlängningen, fru talman, innebär detta också miljö- och klimateffekter tack vare en ökad resurseffektivitet. Det är ett plus i kanten när det gäller det här lagförslaget.

  En ökad flexibilitet i utformningen och möjliggörande av ett industriellt byggande på detta område är oerhört viktigt för att få fram fler bostäder men också åstadkomma billigare byggproduktion vid framtagandet av dessa bostäder – och i förlängningen lägre hyror. På så vis kan vi, fru talman, främja de framtida studier som Sverige – detta innovationsrika land – är i behov av och ge näringslivet och samhället den utbildning och kompetens som verkligen behövs för att vi ska kunna konkurrera med omvärlden.

  I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

  2025-05-20 14:55:50

  

  Roger Hedlund

• Fru talman och kollegor! Detta är min första debatt i civilutskottet – det blir spännande.

  Sverige lider av en akut och långvarig bostadskris, och för studenter är situationen särskilt svår. Långa köer, höga hyror och brist på alternativ gör det svårt att klara studierna, särskilt för dem utan ekonomiskt stöd hemifrån. Därför är det förståeligt att man efterlyser lösningar. Det behöver byggas fler studentbostäder, gärna snabbare och billigare. Det är vi nog överens även med Tidögänget om.

  Men det regeringen nu föreslår är inte en lösning – det är ett svek. I jakten på kortsiktiga kostnadsminskningar vill man sänka tillgänglighetskraven för studentbostäder. Det innebär att framtidens studentboenden kan byggas utan att anpassas för personer med funktionsnedsättning. Det är inget annat än medveten exkludering även om det står att 20 procent av bostäderna ska byggas med anpassning. Det är en återgång till en tid då människor med funktionsvariation inte räknades som fullvärdiga medborgare – och detta i en tid då landet har blivit rikare på alla sätt. Men pengarna hamnar någon annanstans.

  Fru talman! Regeringen påstår att det handlar om att skapa möjligheter. Men i verkligheten tar man bort möjligheterna för en stor grupp studenter som redan i dag möter hinder. Man öppnar för en framtid där tillgång till bostad, gemenskap och utbildning bara gäller vissa, inte alla.

  Tidöpartiernas förslag innebär dessutom en rad andra försämringar. Förutom sänkta tillgänglighetskrav har man redan föreslagit sänkta krav på dagsljus, lägre takhöjder och högre tillåtna bullernivåer för studentbostäder. Sakta men säkert håller man på att skapa ett separat, sämre regelverk för unga vuxna som försöker ta sig fram i livet. Och det gör man framför allt för att gynna fastighetsägare, inte för att förbättra livet för studenter.

  Kritiken mot förslaget har varit massiv och samstämmig. Den kommer från alla håll – från Sveriges förenade studentkårer, Diskrimineringsombudsmannen, Socialstyrelsen, Institutet för mänskliga rättigheter, Folkhälsomyndigheten och funktionsrättsrörelsen. Alla säger samma sak: Förslaget bryter mot både svensk funktionshinderspolitik och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

  Ändå väljer regeringen att blunda – att ignorera expertis och ignorera verkligheten. Man hävdar att personer med funktionsnedsättning fortfarande kan besöka studentbostäder. Men vad innebär egentligen ett besök om det inte går att laga mat, gå på toaletten eller stanna över natten? Vad är det för sorts delaktighet som erbjuds? Jag tycker att det är ett hån.

  Fru talman! Att kunna hälsa på vänner eller partner på lika villkor som alla andra är en självklarhet i ett inkluderande samhälle. Det är inte en lyx; det är en mänsklig rättighet. Men regeringen reducerar delaktighet till att kunna passera tröskeln, inte att kunna leva ett liv på lika villkor.

  Dessutom är de påstådda ekonomiska vinsterna kraftigt överdrivna. Regeringen räknar med att en 20-procentig reduktion ger en minskning av byggkostnaderna med endast 7 procent. Samtidigt finns inga krav på eller garantier för att hyrorna kommer att sänkas.

  Vad blir då resultatet? Sämre bostäder, samma höga hyror och en grupp människor som utestängs från gemenskap och tillgång. Det är ett högt pris att betala för en marginell ekonomisk vinst som dessutom hamnar i bygg- och fastighetsbolagens fickor, inte hos studenterna.

  Jag tycker att det är dags att tala klarspråk: Det finns inget som tyder på att detta förslag kommer att ge tillgång till bostäder med rimliga hyror. Det enda det kommer att leda till är att studentbostäder blir billigare att bygga, inte att de blir billigare att bo i.

  Fastighetssektorns signaler efter förslaget är oroväckande. Man talar redan om att ta bort tillgänglighetskraven för fler bostadstyper. Det här är bara början, och därför måste vi dra en gräns nu. För om tillgänglighet blir valfritt blir också jämlikhet valfritt.

  Vi i Vänsterpartiet säger tydligt: Studenter med funktionsnedsättning ska ha samma rätt till bostad, gemenskap och delaktighet som alla andra. Inget annat är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

  Men när vi säger detta kallas det för principrytteri av regeringspartierna. Man hävdar att våra krav inte hjälper bostadslösa studenter. Men det är inte våra principer som har skapat bostadsbristen. Det är decennier av borgerlig politik – utförsäljningar, marknadsanpassningar och nedmontering av det gemensamma – som har gjort det, inte vårt ”principrytteri”. Kalla oss gammaldags om ni vill, om det betyder att vi står upp för rätten till ett hem för alla.

  Fru talman! Det finns alternativ. Det behövs ett statligt investeringsstöd för studentbostäder, med tydliga krav på rimliga hyror och tillgänglighet, såklart. Det är så vi bygger ett samhälle där unga får en ärlig chans och där ingen lämnas utanför.

  Vi vill ha fler bostäder, men inte till vilket pris som helst. Vi vill framför allt ha billiga hyror så att människor har råd att bo, men inte genom att människors rättigheter offras.

  Fru talman! Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 1.

  2025-05-20 15:02:00

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Tack, Birger Lahti, för anförandet! Jag skrev upp några saker som ledamoten nämnde: kortsiktiga lösningar, medveten exkludering, borttagna möjligheter, decennier av borgerlig politik och utförsäljning.

  Jag skulle vilja påstå att alla dessa saker är felaktiga. Att bygga nya studentbostäder är ingen kortsiktig lösning. Det tar år av planering och byggande att få nya studentbostäder. Det är högst relevant att detta är en långsiktig del för att man ska kunna få nya studentbostäder.

  Handlar det om medveten exkludering? Nej. Om man säger att 20 procent ska vara tillgänglighetsanpassade är det ingen medveten exkludering, menar jag. Det är i dag ungefär 1,5–2 procent som behöver en tillgänglighetsanpassad lägenhet, och då är 20 procent väldigt högt räknat.

  I Finland undantar man 95 procent medan vi undantar 80 procent. Jag tycker att vi ändå har varit väldigt gentila och tagit höjd för att ingen ska exkluderas.

  Tar man bort möjligheter? Nej, det tycker jag inte att man gör. Det finns möjligheter för alla typer av människor att studera, och vi ska uppmuntra människor att studera.

  Ledamoten talar om decennier av borgerlig politik. Men såvitt jag vet har Socialdemokraterna och vänstersidan styrt under i minst 50 av de senaste 70 åren. Då är väl utförsäljningen något som vänstersidan har gjort.

  Birger Lahti sa att han ville ha billigare studentbostäder, men han sade inte hur han ville bygga dem, annat än att han ville skyffla in mer pengar i investeringsstöd. Problemet för Birger Lahti är att han säger nej till det förslag som ligger här. Där finns en definition på studentbostäder som skulle möjliggöra ett riktat stöd, men det säger Birger Lahti nej till eftersom han säger nej till hela propositionen.

  2025-05-20 15:09:36

  

  Larry Söder

• Fru talman! Tack, ledamoten Söder, för repliken!

  Vi kan ju titta på hur det är att hyra en lägenhet i Finland. Då behöver det inte finnas en spis där inne. Är det nästa steg i Sverige? Reglerna om vad som ska finnas i en lägenhet när man hyr ut den är olika. I Finland kan man ta med sin kyl och frys när man flyttar. Det kan man inte göra i Sverige.

  Ledamoten verkar inte ha insikten om när det är som bostäder säljs ut. Jo, det är när det blir skifte i kommunerna och det blir borgerligt styre. Då är man snabb med att låta någon sko sig på allmännyttans bostäder. Man gör om dem till bostadsrätter. Att säga att det i princip bara är socialdemokratiska regeringar som har privatiserat mycket av vår välfärd är lögn.

  Hur menar ledamoten att man ska skaffa bostäder om detta inte är första steget? Vad är då nästa steg när man går ut? Vi är ett rikt land. Någonstans kom reglerna för att alla skulle vara inkluderade i samhället. Nu ruckar man lite på dem. Jag förstår att man söker lösningar för att hitta studentbostäder – jag köper det argumentet – men vad är nästa steg om man säger att det funkar att ta bort krav på tillgänglighet? Jo, då bygger man ett bostadsområde där man säger att det räcker med att 20 procent är tillgänglighetsanpassat.

  Ett rikt land som backar när det gäller kraven på tillgänglighet är inget som jag någonsin kommer att acceptera. Nu ser vi att pengarna fördelas åt annat håll, mycket frimodigt, och sedan är det några som hamnar i kläm. Det kommer jag aldrig att acceptera så länge jag är politiker, Larry Söder!

  2025-05-20 15:11:44

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Man kan konstatera att Vänsterpartiet inte hade något förslag på hur man ska minska kostnaderna för studentbostäder. Det förslag som finns är att man ska skyffla in mer pengar från någon annan i stället för att minska kostnaderna för studentbostäder.

  Vi har ett förslag som faktiskt gör att man använder kvadratmetrarna på annat sätt och gör det billigare för den enskilde studenten. Jag tycker att det är ett bra förslag. Man tar hänsyn till hur många som skulle behöva tillgänglighetsanpassade lägenheter, och man tar väldigt hög höjd för det när man säger 20 procent.

  Kristdemokraterna som parti har som ambition att minska kostnaderna för att bygga nya bostäder. Det gäller även studentbostäder. Men för oss betyder detta inte att någon annan ska betala, utan kostnaderna för att bygga bostäder måste bli lägre. För den som hyr en studentbostad måste det också bli billigare.

  Jag kan inte se att Vänsterpartiet i sitt anförande eller i sin reservationstext på något sätt har visat hur man vill minska kostnaden, annat än att man vill ha ett investeringsstöd. Problemet är bara att Vänsterpartiet tar bort den möjligheten genom att inte gå med på att ha en definition av studentbostäder, vilket finns i propositionen.

  Att detta finns med i propositionen är jag väldigt glad för, för det möjliggör att man riktar stöd till just studentbostäder. I dag kan man inte det, utan då blir det till alla hyreslägenheter.

  Kan Birger Lahti på något sätt tala om hur han vill få ned kostnaderna för studentbostäder utan att använda andras pengar?

  2025-05-20 15:13:33

  

  Larry Söder

• Fru talman! Tack, ledamoten Söder, för repliken! Studenter betraktar jag som framtiden. Det talas fint om att de är framtiden, och det håller jag med om. Sverige har alltid varit ett land där vi har tagit nya tag. Vi har gått i bräschen för forskning och utveckling, och studenter är framtiden.

  Jag är beredd att satsa pengar på studenterna i form av investeringsstöd när man bygger bostäder. Men jag är inte beredd att gå den väg som nu föreslås, med sämre kvalitet för studenterna och en tro på att marknadslösningar ska sköta allt.

  Det står inget om att det ska bli billigare att hyra de nya bostäderna. Det står att de är billigare att bygga, men var hamnar pengarna? Så många gånger i mitt liv har jag sett var pengarna hamnar när en borgerlig regering styr, och det är inte hos studenterna eller hos dem som behöver pengarna, utan pengarna hamnar i andra fickor. Så är det även denna gång, tyvärr.

  2025-05-20 15:15:11

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Jag har en fundering som gäller de uttalanden som Birger Lahti kommer med i sitt anförande och det som går att läsa i Vänsterpartiets reservation. Där står det att ekonomin är en försumbar effekt av förslaget. Jag ifrågasätter verkligen den skrivningen i er reservation. Jag har åtminstone fått intrycket av att Vänsterpartiet menar att man jobbar för människors möjligheter att utbilda sig. Och där är ju inte ekonomin en försumbar parameter, utan tvärtom är ekonomin helt avgörande för att man ska kunna välja att studera.

  Om antalet kvadratmeter i studentbostaden minskas genom att man gör toaletten mindre blir det såklart lägre hyra. Färre kvadratmeter ger lägre hyra. Det är en naturlig effekt av det hela.

  Det är klart att vi får effekt av förslaget. Jag begriper faktiskt inte resonemanget kring detta.

  Ledamoten menar att även om byggkostnaderna blir lägre ger det inte någon nytta i form av lägre hyra. Då frågar jag mig: Hur kan då subventionerande av byggande, som ledamoten föreslår, ge en lägre hyra? Ledamoten menar jag att lägre byggkostnader inte ger lägre hyra.

  2025-05-20 15:16:26

  

  Roger Hedlund

• Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för frågan! När vi fortfarande hade investeringsstöd för hyresrätter var jag på besök i Gällivare och frågade vilken effekt det hade och vilken effekt det fick att slopa det. Jag tror att det var en stor tvåa som exemplet gällde, och där skulle hyran bli 8 000 med investeringsstödet, och den steg till 10 000 utan. Det fanns krav på dem som byggde gällande hur hyrans skulle tas ut och vilka effekter den skulle få. Det funkade.

  Om man inte vill se någon form av engagemang från statligt håll för att människor ska ha råd att hyra är man tvungen att försöka hitta andra vägar. Då blir det tillgängliga sättet att minska kvaliteten. Man minskar takhöjden, dagsljuset och så vidare, så att det blir billigare att bygga. Men detta är inget som garanterar hur hyran kommer att bli.

  I ett hus som innehåller åtta lägenheter med en viss hyra och två lägenheter med en högre hyra, kommer givetvis alla att vilja ha lägenheterna med lägre hyra. Hur gagnar detta dem som behöver de större toaletterna och tillgängligheten? Det blir återigen en exkludering i någon form av studenter.

  Studenterna är vår framtid. Det är ingen hemlighet att jag är beredd att satsa samhällets pengar, det vill säga fördela pengarna från skattebetalarna, på dem som är vår framtid, nämligen studenterna.

  Det system som förslaget bygger på ger inga garantier för lägre hyra. Det finns inga garantier för lägre hyra.

  2025-05-20 15:18:14

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Byggkostnader är oväsentliga, får vi höra från Birger Lahti. Jag begriper fortfarande inte det resonemanget. Det innebär att vi inte behöver jobba på att sänka materialkostnader eller arbetskostnader när bostäder byggs. Vi behöver alltså inte jobba för att öka konkurrensen och möjliggöra för fler mindre byggbolag att vara med i upphandlingarna. Vi behöver inte jobba på alla områdena eftersom produktionskostnaden inte påverkar hyran i slutändan.

  Det här är ett helt orimligt resonemang, men det är ett tydligt resonemang från Vänsterpartiet att allt kopplat till kostnader för bostadsproduktion är helt ointressant. Det enda som är intressant är ett stort, kostsamt investeringsstöd, som vi alla vet inte har gett den effekt man efterfrågar. Effekten har blivit stora kostnader för staten och minskade möjligheter att göra insatser på andra viktiga områden.

  Vi skapar alltså inte förutsättningar för att fler ska få en lägre hyra eller tillgång till de bostäder som byggs. Det viktigaste från Sverigedemokraternas sida är att få tillgång till de bostäder som faktiskt byggs genom att hålla nere byggkostnaderna. Det är en oerhört viktig del för att göra det möjligt för fler att efterfråga det som byggs.

  2025-05-20 15:20:20

  

  Roger Hedlund

• Fru talman! Den 1 mars 2004 flyttade jag in i min första egna lägenhet. Det var en etta med kokvrå på 27 kvadratmeter på Svingeln i Göteborg. Jag hade flax – tegelhuset på sex våningar var nybyggt, och alla lägenheter i huset släpptes samtidigt. Därför räckte även mitt ganska skrala antal ködagar till en studentlägenhet.

  För en 21-årig student på Handelshögskolan i Göteborg var 27 kvadratmeter mer än tillräckligt. Det som dock var märkligt med bostaden var att cirka en tredjedel av lägenhetens 27 kvadratmeter bestod av badrummet. Jag minns grannar som ställde in såväl garderober som bokhyllor på toaletten för att kunna utnyttja ytan så optimalt som möjligt – åtminstone utifrån en students perspektiv. Mindre optimalt var det utifrån ett byggnadstekniskt perspektiv då varken kläder, böcker eller allra minst huset självt mådde särskilt bra när fukt samlades bakom möblerna.

  En bra story, fru talman, hade ju varit att det där enorma badrummet väckte ett politiskt engagemang hos mig som i dag når sitt slutmål. Riktigt så bra är inte historien, men lägenheten på Svingeln är ändå illustrativ för vad den här debatten handlar om.

  Nuvarande byggregler har givetvis kommit till med de bästa intentioner. Men effekten av regelverken är att det har blivit svårt att bygga yteffektiva och kostnadseffektiva små bostäder – särskilt studentlägenheter. Den proposition från regeringen som vi nu debatterar tar sikte på just det problemet.

  Fru talman! Låt oss först konstatera hur bostadsmarknaden både sett ut och ser ut för studenter. Redan för 20 år sedan, när jag var student, var bristen på studentlägenheter påtaglig i storstäderna och de större studieorterna. Situationen ser inte bättre ut i dag. I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2025, som kom i förra veckan, svarade 16 av 38 kommuner med universitet eller högskola att de hade brist på studentlägenheter. Och det handlar fortfarande framför allt om större studieorter och storstäder.

  Fru talman! Bostadsbristen är inte bara problematisk ur ett samhällsperspektiv, utan den är också ett hinder för unga människor att förverkliga sina drömmar. Hyresgästföreningen konstaterar i sin rapport Hyresgästerna 2024 att bostadsbristen får varannan ung vuxen att tveka inför större livsval som att flytta hemifrån, studera eller bilda familj, och i en undersökning som CSN gjorde 2021 uppgav var fjärde student att de hade svårt att få tag i ett boende när de började studera.

  Samtidigt har tidigare regeringar gjort lite eller ingenting för att underlätta byggandet av studentlägenheter eller ett mer yteffektivt byggande generellt. Under regeringen Löfvens åtta år vid makten var hela fem olika personer bostadsminister, och ingen av dem lyfte ett finger för att lösa frågan. Jag tycker att detta är talande även för oppositionens förslag i dagens debatt. Man är fullt nöjd med status quo. Tycker oppositionen ens att bristen på studentlägenheter är ett problem i Sverige i dag, fru talman?

  Branschorganisationen Studentbostadsföretagen presenterade tillsammans med det statliga bolaget Akademiska Hus tidigare i vår ett antal fallstudier kring hur förutsättningarna ändras i och med regeringens förslag. Effekterna är tydliga: Studien visar att man kan få in mellan 11 och 18 procent fler bostäder i varje enskilt projekt i och med att det går att bygga mer yteffektivt. Om man med nuvarande regler kan bygga tio lägenheter kan man med de nya reglerna skapa en elfte. Det innebär helt enkelt att fler studenter kan få sin egen lägenhet.

  Eftersom regelverket blir mer flexibelt blir lägenheterna dessutom mer användbara. Rapporten uppskattar att större yta kan användas till samvaro i stället för till hygienutrymmen. Trots att lägenheterna blir mindre blir de samtidigt mer användbara som bostäder. Regelverket skapar också förbättrade förutsättningar för delade bostäder, det som tidigare kallades studentkorridorer.

  Samtidigt kan hyrorna bli lägre. Genom ett yteffektivt boende och fler bostäder i samma hus finns det utrymme för potentiellt lägre hyror.

  I de nämnda fallstudierna är potentialen för lägre hyror mellan 3 och 11 procent. Med en hyra på 6 500 kronor motsvarar det någonstans mellan 200 och 700 kronor lägre hyra i månaden. Samtidigt är mer än var femte lägenhet fortsatt fullt tillgänglighetsanspassad. Samtliga lägenheter blir också besökstillgängliga, vilket innebär att det finns tillgång till en besökstoalett som är fullt tillgänglighetsanpassad i anslutning till bostaden.

  Fru talman! Utöver regeländringar för att göra det möjligt att bygga mer yteffektivt och klimatsmart och för att möjliggöra fler delningsbostäder innehåller propositionen en definition av studentbostäder. En studentbostad definieras som en bostad avsedd för studerande på universitet, högskola, annan eftergymnasial utbildning eller vuxenutbildning. Därmed tydliggörs och stärks rätten till studentbostad inte bara för högskolestuderande utan också för studenter på exempelvis yrkeshögskolor.

  Fru talman! Om Sverige ska fortsätta vara en kunskapsnation behöver vi göra det mer attraktivt att vara student. Då är ett viktigt steg att skapa förutsättningar för fler studentlägenheter.

  Dagens debatt är talande för hur de politiska skiljelinjerna ser ut i dagens bostadspolitik. På ena sidan har vi Tidöpartierna, som är överens om att det behövs reformer. Dessa reformer efterfrågas av branschen och leder till fler och billigare studentbostäder. På andra sidan har vi tre rödgröna partier som egentligen inte vill göra några ändringar alls. Det är tre partier som helt saknar idéer för hur vi ska komma till rätta med bristen på studentlägenheter. Den här debatten visar att det spelar roll vem som sitter i regering, fru talman.

  Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

  2025-05-20 15:43:57

  

  David Josefsson

• Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund återigen för replikskiftet.

  Jag håller med om att byggkostnaderna inte är oväsentliga, men skillnaden på hur mycket kostnaden sänks och hur mycket effekt som det skulle ge på hyran är inte imponerande. Jag skulle köpa förslaget i propositionen om det fanns garantier som anger hur mycket hyran måste sänkas när man använder sig av lägre kvalitet, men det finns inte på kartan.

  Att fördela pengar till det som är vår framtid från skattebetalarna, där även ledamotens framförda argument håller, är sådant som Sverige har varit framgångsrikt med. Men bilden är att man fördelar pengarna till dem som redan har, inte till studenterna. Jag har en annan prioritering.

  (forts. § 9)

  2025-05-20 15:22:02

  

  Birger Lahti

• Herr talman! Problemet med det här förslaget är att det inte handlar om minskade byggkostnader. Det handlar om minskat antal kvadratmeter. Det blir samma byggkostnad men minskat antal kvadratmeter. Det blir fler bostäder att slå ut det husets byggkostnad på, ja, men det är inte en effektivisering av byggkostnaden.

  Däremot är det en försämring av tillgängligheten, som man låter studenter med funktionsnedsättning betala för. Det är ju det som blir effekten av förslaget. Effekten blir att det inte längre finns tillgänglighet som är universell och garanterad för alla.

  När man ställer en och annan kritisk fråga till byggbolagen framgår det dessutom ganska snabbt att ingen tror att man ska börja bygga ettor på 13 kvadratmeter, som de här reglerna möjliggör. Ingen tror ens att man kommer att fortsätta bygga ettor på 16 kvadratmeter. Vad man i stället vill göra är att bygga ettor på 20–25 kvadratmeter med mindre badrum. Hyrorna i den typen av bostäder kommer alltså inte att bli lägre. De blir något lägre per kvadratmeter, ja, men de blir inte lägre per bostad.

  Om man tror att man kommer att hjälpa studenter med hyran genom detta tror man fel. Man hjälper däremot byggbolagen med kalkylen; det kan vi se. Men det kommer inte att ge fler bostäder. Vad det kommer att göra är att stänga ute personer med funktionsnedsättning från ännu fler bostäder i Sverige än i dag.

  Och återigen: Vi byggde många nya små bostäder under de åtta åren. Under de sju åren då Miljöpartiet hade bostadsministerposten byggdes det många nya småbostäder. Det kunde vi göra, och vi kan göra det igen – men inte på bekostnad av att en grupp människor stängs ute därför att Larry Söder tycker att de ändå bara är 1 ½ till 2 procent, så det spelar inte så stor roll. Det är inte gentilt; det är skamligt.

  2025-05-20 18:19:39

  

  Märta Stenevi

• Herr talman! När man tar steget att vidareutbilda sig på högskola gör man det med entusiasm och framtidstro. Sverige som kunskapsnation ska uppmuntra personer att vidareutbilda sig.

  Höstterminen 2023 var totalt 383 500 studenter registrerade för studier vid universitet och högskolor, vilket var en ökning med cirka 11 000 studenter.

  Till höstterminen 2023 var det 27 procent av alla 19-åringar som sökte till högskolan. Det är väl dessa, de som precis startar sin utbildning på universitet eller högskola, som har allra svårast att hitta en bostad på den nya orten.

  När man är 19 år och entusiastisk inför den nya tillvaron ska inte bostaden vara den del man mest oroar sig för. Det ska finnas tillräckligt med studentbostäder som man kan hyra inom rimlig tid och förhoppningsvis till rimlig kostnad. Allt som oftast är avståndet till universitetet eller högskolan en viktig faktor när man väljer studentbostad.

  Problemet med för få studentbostäder har alldeles för länge sopats under mattan. Nu gör regeringen en åtgärd för att göra det ekonomiskt möjligt att bygga fler studentbostäder men även fler lägenheter på samma yta.

  I Sverige finns det 95 000 studentbostäder. Flest studentbostäder finns i landets storstäder och på de större universitets- och högskoleorterna. Men det är för få bostäder för de studenter vi har i dag och alldeles för få om vi vill vidareutveckla universiteten.

  I Sverige måste varje nybyggd studentbostad som har ett badrum i dag vara utformad så att badrummet är tillgängligt för rullstolsburna. I Norge måste endast en femtedel av alla nybyggda studentbostäder vara tillgänglighetsanpassade. I Finland är det 5 procent.

  Tillgänglighetskravet innebär att varje badrum är dubbelt så stort som det skulle behöva vara. Det innebär att 2 300 fler studentbostäder skulle ha kunnat byggas de senaste 25 åren om tillgänglighetskravet inte hade funnits.

  Kraven på tillgänglighet i det enskilda boendet är ytterst viktiga för individer med särskilda behov. Undantagen ska inte hindra personer med funktionsnedsättning från att hitta sin studentbostad och vara delaktiga i sociala sammanhang, då studentbostäderna ska kunna besökas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

  På många studieorter är det svårt för studenter att hitta boende. Därför behöver byggregelverket förenklas. Syftet är att försöka få fler studentbostäder genom sänkta byggkostnader och ökad flexibilitet i byggandet. Lagändringen syftar till att skapa fler möjliga planlösningar och minska bostadsytan för att rymma fler bostäder inom en given yta.

  En del i propositionen som inte ska förbises är att man nu kommer att definiera studentbostäder i plan- och bygglagen. Det underlättar hanteringen av dessa bostäder men även att göra riktade insatser till just studentbostäder. Vi kristdemokrater har länge haft detta som krav: att man ska kunna göra riktade insatser till just studentbostäder och inte behöva ta hänsyn till hela hyresbeståndet.

  I och med att undantag från kraven på tillgänglighet och användbarhet för studentbostäder införs i plan- och bygglagen behöver termen studentbostad definieras och framgå direkt av lagen. Regeringen föreslår därför att det införs en definition av termen studentbostad i plan- och bygglagen. Studentbostad ska definieras som en bostad avsedd för studerande på universitet, högskola, annan eftergymnasial utbildning eller vuxenutbildning.

  Det är ganska trevligt att inte bara Tidöpartierna tycker så här utan att också Centerpartiet ställer sig bakom det. Man kan alltid önska att det hade kommit fortare och inte så långt in i mandatperioden, men jag är glad att vi står här i dag och kan göra detta. Jag tror att det är bra för studenterna, inte bara i dag utan även i morgon.

  Jag yrkar bifall till förslaget.

  2025-05-20 18:22:11

  

  Larry Söder

• Herr talman! Ledamoten Larry Söder pratar mycket här om andras pengar och att de inte ska gå till att subventionera studentbostäder. Vi visar i den här propositionen att det var ett effektivt sätt att få fram väldigt många nya studentbostäder med full tillgänglighet. Det var inte förrän investeringsstödet beslutades som produktionen tog fart och flera tusen årligen byggdes. Men min fråga handlar inte om det utan mer om hur Larry Söder ser på andras pengar.

  Jag läste hos SVT i dag att ränteavdraget för 2024 uppgick till 61 miljarder kronor för att vi ska underlätta för människor att bo kvar i sitt ägda boende. Jag tycker inte att det är fel. Jag tycker att det är rätt, och jag tycker att det är rätt att vi använder oss av våra gemensamma inkomster för att människor inte ska behöva gå från hus och hem. Men noll kronor gick till studentbostäder. Var det för att det inte är ägt boende, eller? Vinnarna i det här systemet är faktiskt män med hög lön i Danderyd.

  Hur förklarar man för studenter som inte får ekonomin att gå runt att de måste bo sämre för att ha råd med sin studentbostad? Det som är viktigt i det här är också att det inte bara är de som har funktionshinder som löper risk att få sämre boendekvalitet och livskvalitet och även fysisk och psykisk ohälsa. Det lyfts fram av Folkhälsomyndigheten. Det har lyfts fram av Boverket tidigare och av flera andra organisationer. Det drabbar alla studenter. Och vi ska tillåta studentbostäder på ned till 13 kvadratmeter för att vi inte orkar stötta studenterna, som är Sveriges framtid.

  Mina frågor till Larry Söder är: Hur garanterar KD att hyrorna faktiskt blir lägre? Det finns ju ingen garanti för att de blir det. Och hur motiverar KD att det är okej att betala ut 61 miljarder i ränteavdrag till rika män i Danderyd men inget till studentbostäder?

  2025-05-20 18:26:45

  

  Leif Nysmed

• Herr talman! Jag tror att det är fler än rika män i Danderyd som får ränteavdrag. Samtidigt är det ju som så att det är ett avdrag. Man får inga pengar i fickan, utan man gör ett avdrag på de räntor man har och betalar därmed in mindre skatt.

  Om han har idén att alla pengar du tjänar på ditt jobb är statens medel, då kan jag förstå Leif Nysmeds resonemang. Men jag tycker att de pengar du tjänar på ditt eget jobb är dina pengar.

  Sedan kanske vi gemensamt bestämmer att vi ska betala in skatt för att vi ska kunna klara av det gemensamma, men att jag betalar mindre skatt kan jag inte se stöttar dem på det sättet. Man försöker faktiskt möjliggöra att man också kan äga ett eget boende, vilket är socialt bra, ekonomiskt bra och ekologiskt bra. Det har många utredningar visat.

  Jag skulle säga att problemet för oss är att vi inte ser till att fler äger sitt boende och kan ta del av ränteavdragen. Det skulle jag önska att vi gjorde, men då måste vi ha en politik som faktiskt ser till att vi ökar andelen egna hem som byggs. Det vi gör i dag är att vi med det investeringsstöd vi haft ser till att vi ökar hyresbeståndet.

  Vi kan titta på vilka orter det är som har för många hyreslägenheter i dag – det vill säga hyreslägenheter som står tomma. Det korrelerar ganska bra med de orter där man fick mest investeringsstöd, vilket är ganska intressant.

  Jag ser att våra gemensamma pengar är de pengar man faktiskt tar in till statskassan och använder. Men dina pengar, som du har tjänat in, är inte de gemensamma. Det finns en skillnad mellan mig och Nysmed där, tror jag.

  Det är också så att hyresbostäder i gemen är en sak. Jag ser mer att jag kan satsa pengar på studentbostäder. Det är därför jag vill ha den definition som kommer i dag.

  2025-05-20 18:28:57

  

  Larry Söder

• Herr talman! Jag noterar att ledamoten Larry Söder inte svarar på den viktigaste frågan utifrån den här propositionen: Hur garanterar KD att hyrorna blir lägre? Det kan ni ju inte göra. Det finns ingenting i det här lagförslaget som gör det, utan det är upp till studentbostadsföretagens goda vilja. Det kommer att finnas de som gör detta. Det är jag helt säker på. Det finns goda företag som har ambitionen att faktiskt leverera bra bostäder till en rimlig kostnad. Men det beror inte på effektivitet, utan det är bara färre kvadratmeter som gör att de i så fall kan göra det.

  Det kommer också att finnas en hel del skojare som inte kommer att göra detta, utan de kommer att stoppa vinsten direkt i fickan själva. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt.

  Sedan sa jag inte att det bara är män med hög lön i Danderyd. Jag sa att de är vinnarna. De är de stora vinnarna som tjänar pengar. De kommer att få ganska stora utbetalningar från Skatteverket nu i juni just på sina ränteavdrag. Det är inbetalad skatt som vi betalar tillbaka. Det är ett sätt att endast gynna och stötta det egna boendet.

  Vi ser gärna att man har en mix av boenden där vi även kan stötta hyresrätter och studentbostäder i olika former. Men jag tycker ändå att det är väldigt tydligt att rika män med hög lön i Danderyd är högre prioriterade än Sveriges framtid: studenterna på våra högskolor. De ska nu betala priset med sämre boendekvalitet, sämre livskvalitet och risk för psykisk och fysisk ohälsa – vilket inte ens har utretts.

  Regeringen har lagt mycket tid och kraft på att räkna på vad de där kvadratmeterna blir i kronor och ören för bostadsbyggarna. Men man har helt frångått att titta på analysen av vilka psykiska och fysiska effekter det kan få för dem som faktiskt ska bo där. Det tycker jag är väldigt anmärkningsvärt.

  2025-05-20 18:31:07

  

  Leif Nysmed

• Herr talman! Det är klart att de använder kvadratmeterna så att man bygger på ett flexiblare sätt. Om man kan använda varje kvadratmeter på ett flexiblare sätt för att regeringen ändrar detta är det klart att det finns en större möjlighet att det blir billigare för hyresgästen.

  Vi hade ett seminarium i våras i riksdagen där båda sidor fick komma till tals. Det fanns också företag som påvisade hur man faktiskt kan bygga med de nya reglerna. Man påvisade också, i alla fall teoretiskt, att det både blir billigare för den enskilde och billigare att bygga. Hur det sedan blir i verkligheten får framtiden utvisa. Jag tror inte att man i en lag ska tala om hur det ska se ut och vilken kostnad det ska vara. Jag står inte för den typen av politik.

  Jag vill dock underlätta för företagen att kunna bygga flexibelt och att de ska kunna använda kvadratmeterna på bästa sätt. Då får man fler studentbostäder men också en möjlighet att det faktiskt blir lägre hyra. Jag tycker att seminariet – som jag tror att Leif Nysmed också var med på – faktiskt påvisade att det fanns en möjlighet och att man hade försökt att hitta flexibla lösningar på det. Framtiden utvisar om det blir verklighet, och jag tror att det blir verklighet.

  2025-05-20 18:33:07

  

  Larry Söder

• Herr talman! Bristen på studentbostäder är ett problem som drabbar enskilda unga människor väldigt hårt, men det drabbar också vårt samhälle i stort. I dag oroar sig över hälften av alla studenter för om de ska lyckas hitta någonstans att bo under sin studietid. På flera universitetsorter är situationen minst sagt problematisk. Göteborg har till exempel cirka 11 000 studentbostäder för över 60 000 studenter. Nästan en tredjedel av studenterna väljer bort Göteborg som studieort på grund av bostadssituationen. Liknande trender ser vi i andra städer.

  Detta innebär att unga potentiella studenter – framtidens läkare, ingenjörer och lärare – tvekar, eller avstår, från högre studier av rädsla för att helt enkelt inte ha tak över huvudet. Detta är såklart inte något vi ska acceptera i ett kunskapsland som Sverige, och vi måste verka för att alla som kommer in på en utbildning också ska kunna få tillgång till en rimlig bostad.

  För att våra universitet ska fortsätta locka talanger och för att näringslivet ska få den kompetens som behövs krävs som sagt fler studentbostäder. Det handlar ytterst om tillgänglighet till högre utbildning. Bostadsbristen ska inte få hindra någons framtidsdrömmar. Den hämmar ungas livschanser och även vårt lands långsiktiga tillväxt och innovationskraft.

  Herr talman! Mot denna bakgrund är det bra att vi nu går fram med förslaget Lättnader i byggkraven för studentbostäder, som innebär att man kan göra undantag från vissa byggkrav för studentbostäder. Konkret betyder det att man får bygga upp till 80 procent av studentlägenheterna i en byggnad utan att uppfylla alla nuvarande krav på full tillgänglighet och användbarhet, så länge minst 20 procent uppfyller dessa.

  Varje byggnad kommer alltså fortfarande att innehålla fullt besökstillgängliga studentbostäder, men majoriteten av lägenheterna kan utformas mer flexibelt och yteffektivt. Denna 80–20-fördelning säkerställer att det långsiktigt finns tillräckligt många studentbostäder som är fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt frigör vi en potential att bygga betydligt fler bostäder totalt sett.

  Varför är då den här reformen så viktig? Jo, med de gamla stelbenta reglerna tvingades man ju bygga varje studentlägenhet på ett sätt som oftast var opraktiskt och dyrt. I dag har studentbostäder bland annat minimalt med utrymme för säng, soffa och skrivbord, men ett gigantiskt badrum – något som flera andra ledamöter tidigare tagit upp som exempel. Resultatet har blivit färre färdigställda bostäder och därmed ökad bostadsbrist på grund av alltför strikta krav i samtliga lägenheter.

  Genom detta förslag kan vi nu bygga smartare, billigare och mer ändamålsenligt. När 20 procent av lägenheterna uppfyller alla tillgänglighetskrav kan övriga 80 procent göras mer kompakta. Det betyder att vi kan minska boarean något per lägenhet och därmed få in fler bostäder i varje projekt. Om vi bara kan göra varje studentlägenhet ett par decimeter smalare får vi helt enkelt in fler bostäder i samma byggnad. Lite mindre yta per lägenhet ger utrymme för fler lägenheter totalt. Fler bostäder på samma yta innebär också att boendekostnaderna blir lägre för projektet, och det ger en större klimatnytta då fler bostäder inryms inom samma byggnadsvolym.

  Herr talman! En fråga som flera har lyft upp här i dag handlar om hur detta påverkar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Som jag nämnt tidigare måste alla nya projekt ha minst 20 procent fullt tillgängliga lägenheter. Det innebär rent konkret att det i varje ny studentbostadsfastighet kommer att finnas ett antal lägenheter som uppfyller samma höga tillgänglighetskrav som vanliga bostäder. De kommer att ha tillräckligt stora badrum och dörrbredder samt ha hiss och så vidare. De lägenheter som byggs med undantag från kraven ska dessutom ändå vara besökstillgängliga. Är man till exempel rullstolsburen ska man kunna komma in och hälsa på oavsett lägenhet. Ingen student med funktionsnedsättning ska ställas utan bostad eller tvingas välja bort sin studieort. Faktum är att genom att vi gör det möjligt att starta fler byggprojekt och bygga fler bostäder totalt kan vi på sikt öka det absoluta antalet tillgängliga bostäder.

  Jag vågar ändå påstå att jag hellre har 20 procent av tusen nya bostäder än 100 procent av noll byggda bostäder – om jag får uttrycka mig krasst.

  Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

  2025-05-20 18:34:43

  

  Patrik Karlson

• Herr talman! Jag tänkte tala från hjärtat.

  Jag minns själv när jag flyttade upp till Umeå som student och levde livet. Jag älskade korridorlivet. Det var där jag mötte många av mina vänner, och det var också i många av mina vänners korridorer som vi hängde. Där byggde jag det gigantiska sociala nätverket jag hade. Fem minuter ensamtid var tråkig tid, enligt mig.

  När jag skadade mig var en anledning till att jag fick stanna kvar på sjukhuset i nio månader att min bostad inte var tillgänglig. Till slut hittade de en lägenhet som var tillgänglig i ett nybyggt studentbostadsområde – en bra bit bort från mina vänner.

  När jag ett år efter min skada fick jobb som internationell studentkoordinator var jag lycklig. Jag hade alltid älskat att umgås med internationella studenter från världen över. Men ganska snabbt hamnade jag återkommande i jobbiga situationer. Alla de spontana träffarna – kompisarna sågs för att laga mat hos en vän i en korridor, fika, baka, festa eller gå på en efterfest – var omöjliga för mig. Det kändes extremt begränsande. Så är det i Umeå, som i så många andra studentstäder, nämligen att många av studenthusen är byggda i en annan tid.

  Jag förstår att man måste vara pragmatisk, att det inte är möjligt att göra allt tillgängligt, när de gamla husen byggdes i en tid när funktionsnedsatta i bästa fall förpassades till institutionalisering. Men det värsta vi kan göra är att gå in i framtiden och bygga otillgängligt. Jag kan tycka att man kan sakna perspektivet vad universell tillgänglighet handlar om. Det handlar inte bara om att jag som funktionsnedsatt ska få en chans att studera på samma universitet som andra och ha en lägenhet, om än någon annanstans, utan det handlar om att jag ska kunna leva mitt liv som andra.

  Jag tänkte på detta när vi hade Camilla Waltersson på besök i socialutskottet för att berätta om hur regeringen jobbar utifrån den kritik som FN-kommissionen hade framfört, för att se hur vi följer FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Samtidigt som hon berättar om regeringens uppdrag och direktiv till olika myndigheter sitter samma regering och lägger fram förslag om att försämra tillgänglighetskraven för nya studentbostäder.

  Vad är det mest hållbara sättet att bygga på? Jo, det är att bygga bostäder som håller över tid, som efterfrågas över tid och som kan användas och anpassas över tid. Det är inte så att människor vill gå tillbaka till en tid av trångboddhet, försämrade bullernivåer och försämrade ljusintag.

  Avslutningsvis: Jag minns turen när vi åkte runt, och först skulle vi besöka ett område där man skulle renovera – och jag kunde inte följa med in. Jag fick i stället en liten studietur runt i Picassoparken. Jag har inget emot Picasso, men just där gjorde det ont. Det var första gången på länge som jag kände mig funktionsnedsatt.

  Jag känner mig inte funktionsnedsatt i normala fall. Det är bara när min rullstol inte kan ta sig någonstans som jag blir funktionshindrad.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 21 maj.)

  2025-05-20 18:40:08

  

  Nils Seye Larsen

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet CU19.

  Vi socialdemokrater ställer oss avvisande till att göra undantag från kraven på tillgänglighet för studentbostäder i nyproduktion. Vi vill att regeringen kommer tillbaka med en ny proposition om att undantag endast får göras vid ombyggnation och att det ska utvärderas efter två år.

  Att vi föreslår att undantag ska kunna göras vid ombyggnation bygger på de tekniska förutsättningar som finns då man ska ta vara på befintliga byggnader och de problem som kan uppstå när det gäller att uppfylla tillgänglighetskraven vid en sådan ombyggnation. Dock vill vi ha en utvärdering av resultatet efter två år för att se vad utfallet blir.

  Fru talman! Regeringens syfte med lättnader i byggkraven för studentbostäder är att det ska bli billigare att producera studentlägenheter genom att man bygger mindre bostäder utan att uppfylla fullgoda tillgänglighetskrav i 80 procent av byggnaden och därigenom får fler studentlägenheter att rymmas inom en byggrätt. Vi socialdemokrater tycker att detta är fel väg att gå. Att göra undantag från tillgänglighetskrav skickar signalen att vissa studenter inte räknas. Detta gäller speciellt i nyproduktion, då alla möjligheter finns att bygga tillgängligt från början.

  Vi har i stället föreslagit ett riktat investeringsstöd till studentlägenheter för att hålla hyrorna nere och samtidigt bibehålla tillgänglighetskraven i samtliga studentbostäder. Vårt förslag bygger på den rapport som Sveriges förenade studentkårer tillsammans med Studentbostadsföretagen tog fram 2023. Detta är alltså ett förslag som tagits fram gemensamt av studenterna och företagen.

  I stället väljer regeringen och Sverigedemokraterna att gå fram med ett förslag som endast stöds av Studentbostadsföretagen – alltså av byggföretag och fastighetsägare, som de i första hand stöder. Om man läser remissvaren ser man tydligt att studentorganisationer, Funktionsrätt Sverige, DHR, Hyresgästföreningen, Folkhälsomyndigheten med flera är kritiska till regeringens proposition. Till och med en del bygg- och fastighetsbolag är kritiska.

  Det investeringsstöd som vi socialdemokrater tidigare införde var mycket lyckosamt. Trots att vissa försöker påpeka något annat byggdes det 7 400 nya studentlägenheter med tillgänglighetskrav och med lägre hyra för studenterna. Det är bara att läsa i regeringens egen budget från i höstas – siffrorna finns på papper där. Ni behöver inte fundera; det står skrivet av er egen regering.

  Att det byggdes 7 400 lägenheter visar att det går att välja en annan väg än att bygga sämre studentlägenheter.

  Regeringens och Sverigedemokraternas förslag bygger på antagandet att kostnaderna ska minska för studentbostadsbyggarna och att de därigenom ska få fram billigare studentlägenheter. Detta gjordes även under den tidigare borgerliga regeringen – alliansregeringen – år 2014, då man minskade boarean till dagens 16 kvadratmeter eftersom man ville minska kostnaderna för studentbostadsbyggarna.

  Mönstret är tydligt: När kostnaderna blir för höga för studentbostadsbyggarna försämras livskvaliteten för studenterna. Med de nya föreslagna reglerna minskas den minsta boarean till 13 kvadratmeter. I sammanhanget kan nämnas att snittytan i celler i svenska fängelser är 10 kvadratmeter. Man kan fråga sig vad nästa regellättnad ska bli när kostnaderna har blivit för höga för bostadsbyggarna. Vi har ett annat förslag.

  Fru talman! Problemet med den här typen av politik är att det är de som ska bo i bostaden som får betala det verkliga priset i form av försämrad boende- och livskvalitet. År 2016 konstaterade Boverket i en rapport att avskaffandet av tillgänglighetskraven skulle ge negativa följder, främst för studenter med permanenta eller tillfälliga funktionsnedsättningar. Även studenter utan funktionsnedsättningar skulle dock påverkas negativt.

  Även regeringen skriver i sin proposition att det är svårt att bedöma vilka effekter de aktuella förslagen kan få på studenters hälsa samt att minskade areor i bostäder kan ha en negativ påverkan på den upplevda livskvaliteten. Man har således lagt mycket energi på att räkna på hur mycket studentbostadsföretagen kan tjäna på borttagandet av tillgänglighetskraven men knappt bemödat sig att fundera på hur studenters hälsa påverkas. Bland annat varnar Folkhälsomyndigheten för negativa effekter på studenters fysiska och psykiska hälsa.

  Fru talman! Som sagt har stor vikt fästs vid de kostnadsbesparingar som eventuellt kan göras. Dock råder det delade meningar om huruvida det blir några minskade kostnader. Exempelvis tvivlar JM, ett av Sveriges större bygg- och fastighetsbolag, på att det blir några minskade produktionskostnader eller något ökat byggande av små studentbostäder, bland annat då det per kvadratmeter är dyrare att bygga små lägenheter. Även Funktionsrätt Sverige och DHR ställer sig frågande till om förslagen verkligen leder till lägre hyra för studerande. Produktionskostnaderna påverkar, precis som andra ledamöter har sagt här, men det finns ingen automatik i att lägre produktionskostnader leder till lägre hyror.

  Ett investeringsstöd har satt ett tak för hyresnivån. Det pressar ned hyrorna. Det gör nytta för studenterna. Risken med det som föreslås här är att vissa oseriösa byggföretag bara låter pengarna gå rakt ned i egen ficka utan att studenterna får del av det hela.

  En annan viktig aspekt att lyfta fram, som talar emot att ta bort tillgänglighetskraven, är att det blir svårt att ändra boendeform ifall behov skulle uppstå. Om behovet av bostäder för äldre skulle öka blir det omöjligt – eller väldigt dyrt – att ställa om dessa små studentlägenheter för det ändamålet.

  Det påpekas också att det finns risk för att den ordinarie bostadsmarknaden påverkas, då det kan finnas oseriösa aktörer som hyr ut så kallade studentbostäder på ordinarie bostadsmarknad. Regeringens förslag tydliggör vad en studentbostad är. Vi stöder detta och tycker att det är bra, men det hindrar inte oseriösa aktörer från att hyra ut bostäder till vanliga hyresgäster. Det finns ingen möjlighet att kontrollera detta. Risken är att undermåliga bostäder kommer ut på den ordinarie bostadsmarknaden, vilken kan medföra negativa konsekvenser för boende- och livskvaliteten för hyresgäster. Regeringen har inget förslag på hur detta eventuellt kan förhindras; det är ett blankt kort.

  Fru talman! Jag vill bara säga det igen, för tydlighetens skull: Det investeringsstöd som vi socialdemokrater tidigare införde var mycket lyckosamt. Det skapade 7 400 nya studentlägenheter med tillgänglighetskrav och med lägre hyra för studenterna. Detta visar att det går att välja en annan väg än att bygga sämre studentlägenheter.

  Jag vill återigen yrka bifall till reservation 3.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Denis Begic (S).

  (forts.)

  2025-05-20 15:51:27

  

  Leif Nysmed

• Herr talman! Nu debatterar vi propositionen Lättnader i byggkraven för studentbostäder. Kanske borde vi kalla debatten Försämringar i byggreglerna för studentbostäder som stänger ute studenter från att delta i studentlivet på lika villkor. Möjligen är det något långt och klumpigt.

  Herr talman! Jag ska börja med lite enkel matematik. Förslaget kommer att minska antalet möjliga bostäder för studenter med funktionsnedsättningar som vill studera, och de kommer dessutom att fortsätta att minska över tid. Det är grundläggande matte som mina ungar klarar.

  Så till lite principer. Sverige står bakom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige har inte bara ställt sig bakom den, utan vi tog initiativ till den och var drivande i frågan. En av de viktiga parametrarna i konventionen är tillgänglighet, alltså att de fysiska förutsättningarna för att kunna delta i samhället finns. En av konsekvenserna har varit skärpta krav på bostäder. Principen är enkel: Vi ska inte förvisa personer med funktionsnedsättning till särskilda hus. Man ska så långt det är möjligt kunna välja var man vill bo på samma premisser som alla utan funktionsnedsättningar. Propositionen vi nu debatterar innebär ett stort avsteg från principen om universell tillgänglighet.

  Inför denna debatt arrangerades ett studiebesök för oss ledamöter. Vi fick möjligheten att besöka tre olika studentområden runt Stockholm. Det var ett superintressant och mycket givande besök, med bra samtal och många nya idéer.

  Från Miljöpartiet deltog jag och min kollega Nils Seye Larsen. Redan på det första stoppet stötte Nils på patrull. Medan jag och den övriga gruppen gick in för att titta på ett ombyggnadsprojekt fick han stanna utanför och titta på utemiljöerna. Det gick helt enkelt inte att komma in med rullstol. Därmed kunde inte Nils delta i samtalet. Han missade informationen som gavs och möjligheten att framföra sina åsikter. Han stängdes ute. Inte av illvilja eller ointresse utan för att byggnaden inte var tillgänglig.

  Herr talman! Detta blir effekten när vi inte bygger för tillgänglighet. Människor stängs ute, får inte vara med, kan inte delta. Låt oss inte glömma det. Det är detta vi pratar om när vi pratar om tillgänglighet.

  Det projekt vi besökte var en ombyggnad av en skyddad byggnad som byggdes innan nuvarande regler och krav. Huset har alltså aldrig varit tillgängligt. Det är inte heller på detta sätt man kommer att bygga enligt de föreslagna reglerna.

  Ändå satte besöket fingret på kärnan i denna fråga, nämligen att stora delar av samhället i dag är stängt för personer med funktionsnedsättningar. Hela det studentområde vi besökte var stängt för studenter i rullstol. De kan inte bo där, och de kan inte heller besöka en vän där. De kan inte komma på en fika eller kika över och låna en kursbok. De kommer över huvud taget inte in. Det är stängt för dem. De är utestängda.

  Under många år har ambitionen i Sverige varit att förbättra situationen och att bygga mer tillgängligt så att Sverige över tid ska få en ökande andel bostäder som alla studenter oavsett funktionsvariation ska kunna bo i och besöka. Nu, med denna proposition, gör regeringen tvärtom. Nu ber regeringen oss i riksdagen att fatta beslut som begränsar livsutrymmet och möjligheterna för kommande generationers studenter.

  Herr talman! Jag ber mina kollegor i Sveriges riksdag att rösta nej till denna proposition. Jag ber ledamöterna att stå fast vid principen om universell tillgänglighet. Jag ber ledamöterna att stå upp för att de ungdomar som växer upp ska kunna ta vara på hela sin kapacitet.

  Jag ber mina kollegor att stå upp för att våra kommande kollegor i denna kammare ska kunna studera och delta i studentlivet på samma villkor som sina vänner, även om de har en funktionsnedsättning. De ska få vara med, inte stängas ute. Jag ber er att stå upp för att det är ett gemensamt ansvar att inkludera alla i samhällets funktioner. Det är inte ett problem för den enskilde.

  Miljöpartiet säger nej till propositionen, men behovet av bostäder som studenter kan efterfråga kvarstår. I den utredning som Boverket gjorde framgick att man ser lägre krav som enda sättet att sänka byggkostnaderna för nybyggda studentbostäder – notera: byggkostnaderna. Utgångspunkten är att allt annat är lika, och om man tar bort ett par decimeter i bredd på en liten etta får man plats med fler i huset. Hur mycket detta skulle göra när det gäller hyran är däremot oklart.

  Tittar man på utvecklingen i Finland ser man att hyressänkningen har blivit marginell, någonstans runt 0,3 procent. Om man frågar byggbolagen, som vill ha de nya reglerna, visar de på hyressänkningar på några procent. Vilket det blir återstår att se. Det är därför vi vill se en utvärdering av förändringen, om den nu går igenom.

  Men, herr talman, tänk om man i stället hade gett Boverket i uppdrag att tänka nytt – vad skulle hända då?

  Efter visningen av det ombyggnadsprojekt som Nils stängdes ute från fortsatte vi vår rundtur. Vi besökte studentbostadsprojekt där man i stället för att kapa lite här och där tänkte och testade. Vi såg exempel på stora, ljusa bostäder där både jag och Nils utan problem kunde komma in, där vi hade kunnat hälsa på, där vi hade kunnat bo och där yteffektiva sovrum samsades med tillgänglighetsanpassade badrum och stora generösa sällskapsytor.

  Det är bostäder som dessutom enkelt kommer att kunna omvandlas till exempelvis trygghetsboenden för äldre vid behov, eftersom det är möjligt att få assistans i badrummen och köken. Där kan en tjej med funktionsnedsättning sova över hos sin kille utan att behöva rulla ut i en tom korridor mitt i natten för att besöka en gemensam besökstoalett.

  I en tid när demografin förändras snabbt och i en klimatkris som kräver att vi använder det vi redan har i stället för att bara bygga nytt behöver vi tänka nytt och flexibelt. Med de nya byggreglerna låser vi i stället in problem i nybyggda hus för lång tid framöver. Men så måste vi inte göra. Tänk om, och tänk rätt! Ta avstamp i behoven av flexibla bostäder, universell tillgänglighet och deltagande för alla, och leta efter lösningar!

  Skrota propositionen, men sätt igång arbetet med framtidens studentbostäder redan i morgon! Lösningar finns redan, och fler kommer om man ställer frågan. Bejaka dem i stället för att backa på funktionsnedsatta studenters mänskliga rättighet att delta på lika villkor. Gör om, och gör rätt!

  Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.

  (Applåder)

  2025-05-20 18:04:44

  

  Märta Stenevi

• Herr talman! Vi debatterar betänkande CU19 Lättnader i byggkraven för studentbostäder. Jag ska likt mina kollegor säga att detta är en fråga som mitt parti har drivit jättelänge, och vi är superglada att dessa lättnader faktiskt blir av.

  Detta är dock en av de tunnaste propositioner jag har sett under mina sju år i riksdagen och faktiskt en av de första från regeringen på bostadspolitikens område trots att man har haft snart tre år på sig.

  Det har funnits en del diskussioner om huruvida detta kommer att göra någon nytta och skillnad för någon. Självfallet kommer det att göra det. Men vi vet att byggprocesser är långa och att det i snitt tar nio år från idé till färdig bostad, vilket gör att effekten av den tunna propositionen kommer att synas först om ett decennium.

  Både jag och Centerpartiet är övertygade om att det är bra att man öppnar för denna möjlighet. Låt mig liksom David Josefsson ta ett exempel från min första studentbostad. Där var badrummet större än resten av lägenheten, och man kan ifrågasätta om det är ett rimligt mått på vad unga personer som studerar kan tänkas vilja ha.

  Larry Söder har helt rätt i att färre kvadratmeter logiskt sett borde innebära lägre hyra. Min vänsterpartistiska kollegas resonemang känns därför ganska missvisande i denna kontext. Och eftersom 20 procent av lägenheterna fortfarande reserveras för människor med fysisk funktionsnedsättning kommer detta inte att slå mot denna grupp. I Finland är kvoten 5 procent.

  Centerpartiet har ingen följdmotion i betänkandet utan står bakom utskottets förslag. Men för att markera valde vi att lämna ett särskilt yttrande. Jag tror att vi nöjer oss med det givet att detta är ett steg i rätt riktning.

  2025-05-20 18:00:57

  

  Alireza Akhondi

• Herr talman! Jag tackar Märta Stenevi för ett intressant tal. Jag håller dock inte med om allt, men så är det i politiken.

  Märta Stenevi pratar om enkel matematik. Ja, det är klart att det blir ett lägre antal studentbostäder som är tillgänglighetsanpassade längre fram, men samtidigt är det 1 ½–2 ½ procent som efterfrågar den typen av bostäder. Det är betydligt mindre än 20 procent. Jag menar att vi har tagit till i överkant för att kunna hantera så att människor som behöver tillgängliga bostäder kan få det. Alla ska kunna studera.

  Det här är inget nytt problem. Studentbostäder har vi haft för få av ganska länge. Vi har också haft problem med att det inte har byggts tillräckligt många. Det fanns ett tillkännagivande från de borgerliga partierna 2014–2015 med ett uppdrag till regeringen att återkomma.

  Jag vet att Märta Stenevi hade detta på sitt bord då hon var bostadsminister. Som jag ser det kunde man inte hitta en annan lösning under åtta år med en S-MP-regering. Jag tycker att det är magstarkt att säga att man inte vill ha den lösning som Tidöpartierna lägger fram när man inte kan presentera någon egen lösning.

  Det är ett faktum att studentbostäder kostar mer och mer att tillverka och producera och att hyrorna för studenterna blir dyrare och dyrare. Vi måste hitta någon typ av lösning eller något som bryter det mönstret. Det här är en del som man kan göra. Vi kan säkert komma överens om fler saker som kan göras, men man kan inte bara säga att man vill minska kostnaderna utan att tala om hur man vill göra det. Investeringsstödet är andras pengar som läggs dit. Det är inte att minska kostnaderna.

  2025-05-20 18:13:16

  

  Larry Söder

• Herr talman! Jag börjar bakifrån. Det är inte andras pengar. Det är våra pengar. Det är de pengar vi pytsar in i vårt gemensamma samhälle. Där har vi sagt att alla ska kunna delta på lika villkor. Man ska kunna delta även om man behöver en rullstol. Det är vad vi har sagt, och det är detta som ni frångår, Larry Söder.

  Du sa att 1,5–2 procent har behov av tillgänglighet och att det därför var gentilt att man var beredd att låta några av de bostäder som byggs vara tillgängliga. Jag måste säga, herr talman, att jag studsade till när jag hörde uttrycket ”gentilt” tidigare i debatten. Det var gentilt att man skulle låta andelen tillgängliga bostäder bli färre och färre. Det var gentilt att man var beredd att sträcka sig för en grupp som redan har helt andra utmaningar än dem som inte har samma problem, till exempel att sitta i en rullstol. Det var gentilt.

  Herr talman! Jag tycker att det är intressant och fascinerande att man använder ett sådant uttryck. Det är inte gentilt att låta någon välja var den ska bo. Det är inte gentilt att säga: ”Vi kommer att sätta av 20 procent, i stället för bara 1,5 eller 2 procent, till ett getto för dig som har ett behov av tillgänglighet.” Det är inte gentilt, tvärtom. Det är inte gentilt att säga: ”Ni har inte längre samma möjligheter att välja en bostad, utan ni ska sitta där, i de bostäder som vi har bestämt.”

  Dessutom, herr talman, byggdes det många bostäder under våra år med bostadsministerposten. Problemet var att det inte byggdes något under allianstiden.

  2025-05-20 18:15:28

  

  Märta Stenevi

• Herr talman! Om man ska märka ord vill jag säga att jag inte tycker att ordet getto hör hemma i en debatt om studentbostäder, utan jag tycker att man ska ha goda bostäder även för studenter. Det kommer det att bli med den här propositionen.

  Sedan studsade jag till när jag hörde talet om gemensamma pengar. Jag tror inte att den svenska befolkningen tycker att det är allas gemensamma pengar, utan det är faktiskt enskilda människors pengar som går till skatter, för att vi ska göra gemensamma saker. Då ska man använda dem så bra och effektivt som möjligt.

  Varje gång vi diskuterar bostäder och byggande av fler bostäder vill vänstersidan att mer statliga medel ska pytsas in i stället för att man tittar på kostnadssidan. Vad kan vi göra för att effektivisera bostadsbyggandet? Hur kan vi se till att vi får ett bostadsbyggande där kostnadsökningen kanske i alla fall stannar av? Att vi skulle få minskade kostnader tror jag inte, men de kan avstanna.

  Om man inte kan se att det finns två vågskålar här tror jag att man är illa ute. Vi måste kunna se till att kostnaderna för att bygga studentbostäder stannar av och kanske minskar. Jag menar att detta är en del som man kan göra. Man kan göra fler saker, men såvitt jag vet är det detta som ligger på bordet. Om man avfärdar det talar man också om att man inte vill bygga fler studentbostäder.

  Varje kvadratmeter är dyr, och om man använder kvadratmeterna på rätt sätt kan man få ut fler lägenheter så att fler studenter kan få en lägenhet och inte behöva vänta eller kanske välja att studera bara för att de inte kan få en lägenhet. Jag tror att det här är en mycket större fråga än bara en kostnad på sista raden. Hur tänker man för studenterna? Studenterna måste ha bostäder. Vi är en kunskapsnation. Det måste alla kunna ställa upp på.

  2025-05-20 18:17:32

  

  Larry Söder