HB10181: Samordning av omställningsstudiestödet
Interpellation 2023/24:181 Samordning av omställningsstudiestödet
av Niklas Sigvardsson (S)
till Utbildningsminister Mats Persson (L)
Den 15 augusti besvarade utbildningsminister Mats Persson en skriftlig fråga från undertecknad gälande myndighetssamordning kring omställningsstudiestödet. Svaret var kort och konkret men dessvärre långt ifrån tillfredsställande. Svaret var nämligen följande:
”Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som utbildningsminister som ansvarar för frågor som rör studiefinansiering. Omställningsstudiestödet berör dock flera departement och arbetet med det sker inom ramen för Regeringskansliets sedvanliga beredningsprocess.”
Den 13 september besvarade utbildningsminister Mats Persson återigen en skriftlig fråga från undertecknad, denna gång om varför utbildningsministern inte hade utsett en särskild samordnare för omställningsstudiestödet. Ministern gav då intrycket att mycket arbete redan gjorts och att ett särskilt uppdrag getts CSN om regelförenklingar.
Båda dessa svar och utvecklingen därefter har inte varit tillfredsställande. Trots att handläggningen går fortare och att fler får beslut måste tempot öka ytterligare, framför allt samordningen mellan departement och myndigheter. Exempelvis har inget av regleringsbreven till Försäkringskassan innehållit något om omställningsstudiestödet trots att det har varit en flaskhals under det senaste året. Medelstilldelningen till både CSN och Försäkringskassan har varit undermålig, sett till behovet och reformens dignitet som en del av ett huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. Det är alltså avgörande att det här fungerar för att den svenska modellen ska fungera.
Därför ställer jag följande frågor till utbildningsministern Mats Persson:
- Kan ministern ge tydliga exempel på uppdrag som getts andra departement och myndigheter kring implementeringen av omställningsstudiestödet?
- Hur kommer ministern framåt att arbeta för att samordningen ska ske mer effektivt i framtiden för att inte hela huvudavtalet ska riskera sin trovärdighet?