Förslag till riksdagsbeslut

Studier har slagit fast att ökad strålningstemperatur är kopplad till ökad värmestress, det vill säga att kroppen blir sämre på att reglera sin temperatur, och det finns statistiskt fastslagna gränser för när strålningstemperaturen kan orsaka negativa hälsoeffekter. Detta kan ge påfrestningar på andning, hjärta och blodcirkulation, vilket gör att äldre människor är en riskgrupp men även små barn.

En utbredd värmebölja kan få allvarliga konsekvenser för samhället och inte minst för befolkningens hälsa. Därför rekommenderar Världshälsoorganisationen (WHO) att länder i Europa utvecklar och implementerar planer för att förebygga och hantera värmerelaterade konsekvenser för hälsan.

Ihållande värme kan medföra olika stora risker för olika individer beroende på deras hälsotillstånd. Grupper med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperaturen eller att reagera på risker är särskilt sårbara. Riskgrupperna vid värmebölja är enligt Folkhälso­myndigheten äldre, kroniskt sjuka, personer med funktionsnedsättning, små barn och gravida samt personer som tar vissa mediciner som påverkar kroppens förmåga att anpassa kroppsvärmen och vätskebalansen.

Värmeböljor är en av de främsta hälsorisker som ett förändrat klimat för med sig. Sommaren 2018 var det ungefär 700 extra dödsfall i Sverige, och överdödligheten sågs då främst bland äldre och personer med underliggande sjukdomar. Senare värmeböljor har varit mindre extrema i Sverige men det finns gott om exempel från andra håll på ökade dödsfall. Sårbarheten för värme ökar med åldern, och överdödligheten drabbade äldre över 85 år särskilt i en ny studie.

Det har sagts att vi i Sverige generellt har en dålig uppfattning om hur farlig värmen kan vara, även för de som inte är i riskgrupper. Det är viktigt att öka medvetandet om detta, men det är också viktigt att förebygga påverkan av värmeböljor genom stads­planering och byggande. Flera projekt finns på detta område. När det gäller reglering av inomhustemperatur skriver Boverket att det endast ställs krav på vilka lägsta inomhus­temperaturer som ska kunna upprätthållas i en byggnad och att behovet av kylning ska minimeras genom bygg- och installationstekniska åtgärder. Och i ett allmänt råd till föreskriften anges att ”för att minska behovet av kylning i byggnaden bör man pröva åtgärder såsom val av fönsterstorlek och placering av fönster, solavskärmning, sol­skyddande glas, eleffektiv belysning och utrustning för att minska interna värmelaster, nattkyla och kylackumulering i byggnadsstommen”.

Det är bra råd men frågan är om regleringen behöver skärpas när det gäller inomhus­temperaturer, särskilt i verksamhetsfastigheter där riskgrupper vistas, för att förebygga skadliga effekter av extrem värme.

Anna Vikström (S)