Förslag till riksdagsbeslut

Att sociala insatser är centralt i arbetet med att minska utsattheten hos personer som tar emot ersättning för sex har de flesta varit överens om sedan långt innan förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes. I lagens förarbeten betonades också vikten av social­tjänstens insatser och att kriminaliseringen av köp bara var en del av de nödvändiga åtgärderna för att minska utsattheten. De sociala insatserna har ändå inte varit till­räckliga, trots flera riktade projektsatsningar, och människor fortsätter att fara illa. Detsamma gäller också i hög grad barn som utsätts för kommersiell sexuell explo­atering. En anledning till att insatserna är otillräckliga och ojämnt fördelade över landet kan vara att det inte finns några tvingande krav, i socialtjänstlagen eller någon annanstans, på att kommuner har ansvar för att avsätta pengar för att arbeta med just detta område. Det är sannolikt att denna brist leder till att utsatta inte nås alls, osynlig­görs eller inte får ett bra bemötande. För att säkerställa att alla utsatta får det stöd de har rätt till behövs strukturella åtgärder.

I socialtjänstlagen finns paragrafer om bland annat vilket stöd människor som missbrukar, har funktionsnedsättningar eller är brottsoffer har rätt till. Liknande skrivningar skulle kunna finnas om människor som tar emot ersättning för sex. Socialstyrelsen skulle också kunna utfärda bindande föreskrifter och allmänna råd. Vilken åtgärd som skulle bli mest träffsäker borde utredas. I det arbetet måste det säkerställas att alla utsatta ska kunna få stöd, oavsett till exempel medborgarskap, kön, ålder eller omständigheter i övrigt.

Ulrika Westerlund (MP)
Camilla Hansén (MP)	Rasmus Ling (MP)
Jacob Risberg (MP)