Förslag till riksdagsbeslut

Mitt under brinnande krig fick Winston Churchill kritik i parlamentet för att han lade så mycket pengar på kultur. Hans svar: ”Vad skulle vi annars ha att slåss för?” Detta citat tillskrivs Winston Churchill som antagligen inte sagt det men det beskriver ändå en sanning, nämligen att vi behöver kultur för att leva. Oaktat om det var Churchill som sa det eller inte så äger påståendet fortfarande sin riktighet och inte minst nu i hanterandet av en pandemi.

Kulturen har sitt egenvärde. Ett kulturliv där alla är välkomna och kan delta är en viktig kraft för ett samhälle som håller ihop på lång sikt.

För oss och Centerpartiet är det därför viktigt och väsentligt att kulturen är just till­gänglig, och det ska inte spela någon roll var i landet man bor för att kunna få ta del av kultur.

Kulturen har en stor roll i vårt samhälle som en mötesplats där vi kan utvecklas i spännande möten med varandra. Där vi kan få nya perspektiv och känna sammanhang i tillvaron och där vår kreativitet och förståelse för andra kan utvecklas. Kultur har en viktig utvecklingspotential. Inte minst när det gäller den regionala tillväxten. De kulturella och kreativa näringarna är en sektor med hög tillväxt och en motor i besöks­näringen. Det finns potential i hela landet att genom kultur öka tillväxten och därmed skapa arbetstillfällen.

Samtidigt ligger i dag mycket nationell expertis i storstäder och då främst i Stockholm. Det gör att vi missar massor av talang och kreativitet ute i landet som borde komma fler till del.

För att fler ska kunna ta del av, delta i och utveckla kulturen så bör vi hitta en ny modell som gör att vi lyfter fram spetskompetensen där den finns i landet. Som vi ser det så borde detta ske i samverkan mellan regionerna och staten genom en ny modell för den nationella kulturpolitiken. Där förutom regionerna och kommunerna, med deras politiker och tjänstemän, också den professionella kulturen liksom den ideella kultur­verksamheten i hela landet får möjlighet att vara med och delta i och påverka den nationella kulturpolitiken. Då skulle vi kanske kunna se Rockarkivet i Hultsfred eller Folkmusikens hus i Rättvik som de nationella angelägenheter de faktiskt är. Måste en verksamhet ligga i Stockholm för att betraktas som en nationell angelägenhet? Varför kan inte Dalhalla bli en nationell sommarscen för Kungliga Operan? Dalhalla som skapades ur ett kaos för 360 miljoner år sedan då en gigantisk meteor träffade jorden med en enorm kraft. Ett lyckokast, som gör att Dalhalla kan jämställas med kända scener i antikens Grekland och Italien. Dalhalla är idag en internationellt etablerad spelplats och bl.a. beskriven som en av de mäktigaste och vackraste utomhusarenorna i Europa. Bland världens operaarenor tillhör Dalhalla de mest fascinerande. Därför skulle Dalhalla vara en unik och fantastisk miljö för Kungliga Operan under en sommarmånad.

Med en tydlig nationell ambition och genom att locka med Sveriges välutbildade och duktiga sångare, dansare och musiker kan vi utveckla Dalhalla till ett skyltfönster där vi marknadsför Sverige mot den internationella marknaden.

Våra nordiska grannländer satsar på sina nationella utescener för opera. De fyra nordiska utescenerna för opera är i sina länder utmärkta spridare av operakonsten såväl geografiskt som befolkningsmässigt. Genom att ”tröskeleffekten” för att bevista en operaföreställning på dessa platser ofta upplevs som mycket lägre än på de mer tradi­tionella operainstitutionerna medverkar man till att sprida intresset för operakonsten. Så både Sverige, Dalarna som turistregion och operakonsten skulle tjäna på att Dalhalla Opera ges förutsättningar för att utvecklas vidare till Sveriges sommararena för hög­klassig opera.

Eftersom Kungliga Operan finansieras till stor del av skatteintäkter från hela landet är det också rimligt att Kungliga Operans verksamhet kommer hela landet till del. Där är Dalhalla en möjlighet för att sprida den kultur som är värd att slåss för!

Martin Ådahl (C)