Tidigare regeringar har alldeles för länge ignorerat det faktum att svenska barn förs ut ur landet för att giftas bort eller på annat sätt utsättas för hedersförtryck. Trots tidigare oro­väckande rapporter finns det inte en samlad bild av hur många barn det är som aldrig kommer tillbaka efter sommarloven. Det vi vet är att det varje år försvinner hundratals, kanske tusentals barn från Sverige.

År 2019 genomförde en svensk dagstidning en granskning av kommunernas registrering av barn som försvinner under sommarloven. På dagstidningens förfrågan svarade endast 126 av 290 kommuner, och ingen av landets tre största städer fanns bland de svarande. Enligt granskningen var det 146 barn som saknades i klassrummen när höstterminen började. Konkreta misstankar om hedersbrott som könsstympning eller bortgifte fanns i flera fall.

En årlig och gedigen kartläggning av hur det ser ut i kommunerna är mycket ange­läget. Höjda straff och möjlighet att förbjuda utresa för barn som misstänks utsättas för hedersbrott är också viktiga åtgärder som genomförts för att skydda barnen. Det hjälper dock inte de barn som redan har förts bort, de barn som idag lever under slavliknande förhållanden och som själva inte har en chans att ta sig hem till Sverige.

Fler åtgärder måste vidtas för att hämta hem barnen. Utrikesdepartementet bör få de resurser och förutsättningar som krävs för att kunna genomföra uppdraget.

Noria Manouchi (M)