Förslag till riksdagsbeslut

I Sverige finns cirka 250 000 enskilda avloppsanläggningar och många av dessa uppfyller inte de miljökrav som ställs idag. Dåligt fungerande anläggningar bidrar till att orenat avloppsvatten sprids till våra sjöar och hav.

Utsläppen förorenar dricks- och badvatten, skadar människors hälsa och ger upphov till dålig lukt. Det bidrar också till övergödning och syrebrist i våra sjöar, vattendrag och hav. Bara 10 procent av hushållen har enskilda avloppsanläggningar men de bidrar till lika mycket övergödning som de övriga 90 procent av hushållen som är anslutna till kommunala reningsverk. Genom att byta ut avloppen ifråga till godkända renings­anläggningar, så kommer algblomningen minskas både lokalt och i Östersjön och inte minst leder det till bättre vattenkvalitet. Dock borde man ändå, i vissa fall, ha möjlighet att göra avsteg från regelverket om avloppsanläggningen inte bidrar till någon större miljöpåverkan. Det måste finnas utrymme för att väga miljönyttan mot kostnaden – det skulle till exempel kunna betyda att man inte behöver byta en anläggning på en ensligt belägen fastighet som ligger långt ifrån ett vattendrag.

Enligt information som finns på regeringens hemsida är det bara en till tre procent av de dåliga avloppsanläggningarna som byts ut per år. En av orsakerna kan vara att det av många människor upplevs som alltför kostnadskrävande, att man inte har råd och man skjuter åtgärden på framtiden. På landsbygden kan kostnaden för att åtgärda detta vara nästan lika stor som värdet på huset. Ett sätt att minska kostnaderna för det enskilda hushållet är att utvidga rotavdraget till att även omfatta byte av avlopps­anläggning. Det skulle inte bara hjälpa den som upplever att det är alltför kostsamt i dagsläget, utan även skynda på processen med att ta bort undermåliga avlopps­anläggningar – vilket skulle vara det bästa för miljön.

Detta bör ges regeringen till känna.

Catarina Deremar (C)

Anne-Li Sjölund (C)