Förslag till riksdagsbeslut

Avhopparverksamhet är en viktig del av samhällets brottsförebyggande arbete för att minska kriminaliteten i samhället. Allt fler vill hoppa av från en kriminell organisation och allt fler är i behov av stöd för att kunna ta klivet tillbaka till vårt samhälle. Att bedriva avhopparverksamhet är ett komplext arbete och kräver många samordnade insatser. Det kan finnas behov av att hantera ett missbruk, trauman och insatser för att hitta vägar till ett självständigt liv.

En SNS-rapport visar att det finns mycket kunskap om och erfarenheter av hur man kan stödja avhoppare men att det finns stora svårigheter när det gäller lagstiftning, strukturella utmaningar och resursbrister. Än större är svårigheterna att hantera avhoppare med allvarlig hotbild som behöver placeras i andra kommuner.

För att komma tillrätta med en fungerande avhopparverksamhet behövs ett nationellt ramverk och arbetet med att ta fram en nationell strategi pågår sedan tidigare. Regeringen bör säkerställa att strategin kommer fram och innehåller mål, riktlinjer och nödvändiga förutsättningar för att möjliggöra att hoppa av från en kriminell organisation oavsett i vilken del av landet man befinner sig. Strukturen bör stödja samordning och rådgivning mellan olika kommuner och regioner. För att det ska kunna bli genomförbart bör en nationell samordnare tillsättas för att stödja strukturen för en fungerande avhoppar­verksamhet i hela landet.

De personer som önskar hoppa av och har en allvarlig hotbild måste ofta geografiskt omplaceras. Det är en mer komplex hantering och där blir en nationell samordning och samordnare extra viktig för att säkra att omplaceringen inte förvärrar situationen.

För att kunna följa upp och stödja en nationell strategi krävs också ett samordnat och säkert nationellt register. Det är viktigt för forskning, metodutveckling samt att säker­ställa samordning för att misstag inte ska begås.

Eva Lindh (S)
Johan Andersson (S)	Johan Löfstrand (S)
Mattias Ottosson (S)	Teresa Carvalho (S)