Kriminella gäng utnyttjar barn som redskap i syfte att tjäna pengar, gömma narkotika och vapen, utföra våldsbrott och fostra framtida lojala soldater. Svensk lagstiftning har halkat efter i hindrandet av denna typ av hänsynslösa handlingar och många barn har fått sina liv förstörda under årens lopp. Det är dags att komma ikapp.

Med människohandel avses en handling som rekrytering, förflyttning eller in­hysande av en person med hjälp av medel som tvång, hot, bedrägeri eller andra otillbörliga påtryckningar i syfte att utnyttja personen på något sätt, exempelvis för att utföra brott. Människohandel sker oftast över landsgränser, men kan även ske inom endast ett land. Brottsbeskrivningen för människohandel med barn är densamma som för vuxna fast med ett undantag: Om offret är under 18 år krävs det inte att något otillbörligt medel såsom exempelvis våld, hot eller tvång har använts mot offret. Det som däremot krävs är att barnet kan anses befinna sig i ett nödläge. Därför bör regeringen överväga att utreda en lagändring med syftet att den unga åldern ensam ska utgöra grund för nödläge. Med denna förändring kan svensk domstol döma kriminella gäng som utnyttjar icke straffmyndiga barn till brott för människohandel.

Nytt brott om anstiftan som tar sikte på utnyttjande av barn

Idag anses det endast försvårande att anstifta brott som utförs av barn. Bättre vore om ett nytt anstiftansbrott införs i straffrätten som tar direkt sikte på utnyttjande av barn och som har ett högre straffvärde än anstiftan i de fall då den som utför brottet är vuxen. Redan år 2020 rapporterade sex av sju polisregioner att barn så unga som 12 år begår brott för kriminella gäng. Polisen uppgav att ”rekryteringen” av unga till kriminella gäng ökar i flera av landets polisregioner och civilsamhället lämnar uppgifter om 9‑åringar som tvingas springa ärenden och spana efter civilpoliser. År 2022 uppgav polisen för Sveriges Radio att nästan 15 procent av de gängkriminella är under 18 år.

Det bör övervägas att inrätta en specialenhet inom polisen, med särskild kompetens och erfarenhet av hanterandet av icke straffmyndiga barn som är eller riskerar att bli kriminella. Idag ansvarar socialtjänsten för de barn som hamnar i kriminalitet; polisen möter dock dessa barn i sitt arbete, antingen då de befinner sig i sällskap av kriminella eller då de själva begår brott. Idag finns kompetensen för att möta barn som befinner sig i denna problematik hos enskilda inom myndigheten, men det finns ingen samlad kompetens eller hantering. Givet den utveckling vi ser med fler som begår sitt första brott i väldigt ung ålder, är en specialenhet med samlad kompetens nödvändig.

Noria Manouchi (M)