HB01KU22: En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp

Konstitutionsutskottets betänkande 2023/24:KU22

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar som vilande regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Förslagen innebär att bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihets­förordningen och brottsbalken förtydligas och att tillämpningsområdet utvidgas i viss mån på så sätt att

–      förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott uttryckligen kriminaliseras

–      det av lagtexten tydligt framgår att regleringen omfattar uppmaning till våld

–      enskilda personer i de skyddade grupperna ges skydd och därigenom målsägandestatus och rätt till skadestånd.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2024 i brottsbalken och den 1 januari 2027 i tryckfrihetsförordningen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns en reservation (SD).

Behandlade förslag

Proposition 2023/24:93 En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp.

Ett yrkande i en följdmotion.

Två yrkanden i en motion från allmänna motionstiden 2023/24.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Ändring av bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen samt utvärdering

Reservation

Utvärdering, punkt 3 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Motion från allmänna motionstiden 2023/24

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2023/24:JuU4y

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas proposition 2023/24:93 En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp. I propositionen föreslår regeringen ändringar i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen. Av redogörelsen framgår bl.a. att en parlamentariskt sammansatt kommitté – Kommittén om kriminalisering av förnekande av Förintelsen och av vissa andra brott – har överlämnat betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp (SOU 2023:17).

I betänkandet behandlas även en följdmotion med anledning av propositionen och två yrkanden i en motion från allmänna motionstiden 2023/24.

En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Konstitutionsutskottet har gett justitieutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotionen samt motionsyrkandena från allmänna motionstiden. Yttrandet finns i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnar regeringen förslag som innebär att bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken förtydligas och att tillämpningsområdet utvidgas i viss mån på så sätt att

–      förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott uttryckligen kriminaliseras

–      det av lagtexten tydligt framgår att regleringen omfattar uppmaning till våld

–      enskilda personer i de skyddade grupperna ges skydd och därigenom målsägandestatus och rätt till skadestånd.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2024 i brottsbalken och den 1 januari 2027 i tryckfrihetsförordningen.

Utskottets överväganden

Gällande rätt

Hets mot folkgrupp

Enligt 16 kap. 8 § brottsbalken (BrB) döms för hets mot folkgrupp den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. 

Straffet för hets mot folkgrupp är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter. För grovt brott är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.

Hets mot folkgrupp utgör också ett tryck- och yttrandefrihetsbrott (se 7 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrund­lagen).

Grundlagarna och Europakonventionen

I 1 kap. 1 § regeringsformen (RF) framhålls att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning. Yttrandefriheten är garanterad genom 2 kap. 1 § RF. Enligt denna bestämmelse är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Begränsningar i yttrandefriheten får enligt 2 kap. 21 § RF göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. I 2 kap. 23 § första stycket RF anges att yttrandefriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömningen av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 23 § andra stycket RF).

Yttrandefriheten skyddas även av artikel 10 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Av artikeln framgår att utövandet av yttrandefriheten får underkastas begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till bl.a. den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller annans goda namn och rykte eller rättigheter. Av 2 kap. 19 § RF framgår att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i radio, tv eller vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Tryckfrihetsför­ordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) innehåller ett detaljerat skyddssystem för tryck- och yttrandefriheten. Systemet vilar på ett antal grundprinciper som syftar till att ge ett särskilt starkt skydd för tryckta skrifter och vissa andra medieformer. 

Sålunda är tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen bl.a. exklusiva straff- och processlagar på tryck- respektive yttrandefrihetens område (1 kap. 9 § TF och 1 kap. 14 § YGL). För att en gärning som begås i ett grundlagsskyddat medium ska anses som ett brott krävs det alltså att ett straffrättsligt ansvar för gärningen föreskrivs i någon av dessa medie­grundlagar.

I 7 kap. TF finns en uttömmande uppräkning av de gärningar som kan utgöra tryckfrihetsbrott om de begås i en tryckt skrift och är straffbara enligt lag (7 kap. 1 § TF). Genom en hänvisning i yttrandefrihetsgrundlagen ska tryckfrihetsbrotten anses som yttrandefrihetsbrott om de begås i en framställning som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen och är straffbara enligt lag (5 kap. 1 § YGL). Av bestämmelserna följer att bl.a. hets mot folkgrupp är straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott om det begås i grundlagsskyddade medier (7 kap. 6 § TF och 5 kap. 1 § YGL).

För alla tryck- och yttrandefrihetsbrott gäller att de är straffbara endast om det föreligger dubbel kriminalisering eller s.k. dubbel täckning. Med det menas att det för straffbarhet krävs att gärningen anges som straffbar både i grundlagarna och i vanlig lag, dvs. i brottsbalken. En utvidgning av straff­ansvaret för t.ex. hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken får därför inte omedelbart tryck- eller yttrandefrihetsrättsligt genomslag, eftersom den motsvarande regeln i 7 kap. 6 § TF – till vilken yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar – innehåller en egen brottsbeskrivning. En avkriminalisering eller inskränkning av regleringen i brottsbalken får däremot direkt tryck- och yttrandefrihetsrättsligt genomslag. Det straffbara området för tryck- och yttrandefrihetsbrott kan alltså inskränkas men inte utvidgas utan ändring av grundlagarna. Den avsedda konsekvensen av principen om dubbel kriminalisering är att det ska vara svårare att inskränka tryck- och yttrande­friheten än att utvidga den.

Propositionen

Förslag om ändringar i bestämmelsen om hets mot folkgrupp

Behov av lagändringar

Regeringen noterar att hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv var vanligast bland de hatbrott som anmäldes 2022. Studier visar också på hur utbredd antisemitismen och antiziganismen är i vårt samhälle. Enligt regeringen är det tydligt att mer behöver göras, även om regeringen har flera pågående insatser för att sprida kunskap om Förintelsen och motverka antisemitism och antiziganism och i förlängningen hatbrott.

Det saknas en uttrycklig kriminalisering av förnekelse av Förintelsen i svensk hatbrottslagstiftning. Europeiska kommissionen invänder mot det svenska genomförandet av det s.k. rasismrambeslutet[1] och Sverige riskerar att bli stämd i en fördragsbrottstalan vid EU-domstolen.

Sammantaget anser regeringen att det finns starka skäl att se över det straffrättsliga skyddet.

Förslag om ändring i brottsbalken

Regeringen gör bedömningen att offentligt urskuldande, förnekande och flagrant förringande av Förintelsen och vissa andra brott redan i dag omfattas av bl.a. bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Att så är fallet framgår dock inte uttryckligen av lagtexten.

I syfte att förtydliga lagtexten föreslår regeringen att bestämmelsen om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § BrB förtydligas så att det i ett nytt andra stycke uttryckligen framgår att det är kriminaliserat att förneka, ursäkta eller uppenbart förringa ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i bestämmelsen.

Regeringen anser således, i likhet med Kommittén om kriminalisering av förnekande av Förintelsen och av vissa andra brott, att det finns ett värde i sig i att den svenska lagstiftningen förtydligas, och då särskilt i förhållande till de krav som ställs i rasismrambeslutet.

Enligt regeringen är det en allmän och självklar grundsats att straff­bestämmelser ska vara så tydliga som möjligt för att den enskildes rätts­säkerhet ska kunna garanteras. Det finns därutöver, som också kommittén framhåller, flera andra skäl för en ändring. Genom en tydligare lagstiftning finns förutsättningar att i större utsträckning motverka antisemitiska och andra hatbrott. Ett sådant förtydligande kan också bidra till en mer effektiv lagföring. Vidare anser regeringen att den föreslagna bestämmelsen utgör ett viktigt led i att skydda och upprätthålla minnet av allvarliga brott som vissa grupper utsatts för och en möjlighet för offren och deras anhöriga att få upprättelse och rättvisa. Gärningen att förneka ett folkmord är enligt regeringen kränkande på ett särskilt sätt och bör även av det skälet tydligt kriminaliseras.

Regeringen föreslår även att bestämmelsen om hets mot folkgrupp förtydligas så att det uttryckligen framgår av lagtexten att gärningen uppmaning till våld är kriminaliserad. Regeringen menar att uppmaning till våld redan är kriminaliserat men anser likväl att det finns ett värde i sig i att kodifiera praxis bl.a. eftersom lagstiftningen därmed blir tydligare och mer förutsebar. Till det kommer att ett tydligare avståndstagande från hat­propaganda har ett värde i sig i ett demokratiskt samhälle.

Härutöver bedömer regeringen att det i förhållande till de krav som ställs i rasismrambeslutet finns ett behov av att i bestämmelsen om hets mot folk­grupp uttryckligen kriminalisera hets mot enskilda. Regeringen föreslår därför att det av bestämmelsen ska framgå att även enskilda i de skyddade grupperna omfattas av ordalydelsen. Enligt regeringen är ett viktigt perspektiv att enskilda då ges ett uttryckligt skydd mot kränkningar på de grunder som omfattas av hets mot folkgrupp. Lagändringen bidrar därmed till ett tydligare erkännande av den särskilda typ av kränkning som dessa gärningar innebär för dem som utsätts, eftersom de hatbrottsmotiv som bestämmelsen ger uttryck för inte framgår av andra mer allmänt hållna straffbestämmelser. Lagstift­ningen blir också tydligare och mer förutsebar i fråga om hetsgärningar mot enskilda.

Regeringen föreslår också vissa redaktionella ändringar i bestämmelsen, nämligen att det införs en särskild brottsbeteckning för ringa brott i ett nytt tredje stycke och att regleringen av grov hets mot folkgrupp flyttas till ett nytt fjärde stycke. Enligt regeringen tydliggör denna styckeindelning att både det ringa och det grova brottet kan avse såväl det första som det andra stycket. Varken det ringa brottet eller det grova brottet föreslås ändras i sak.

Förslag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Regeringen bedömer att motsvarande ändringar bör göras på det grundlagsskyddade området för att de ändringar som föreslås i brottsbalks­bestämmelsen om hets mot folkgrupp ska vara effektiva. Regeringen föreslår därför en ändring i bestämmelsen om hets mot folkgrupp i tryckfrihets­förordningens brottskatalog. Därigenom blir gärningarna straffbara som tryckfrihetsbrott enligt tryckfrihetsförordningen och som yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Regeringen anför bl.a. att om bestämmelsen i brottsbalken skulle ändras utan att motsvarande ändring görs i tryckfrihetsförordningen skulle det oundvikligen uppstå oklarheter om vilka yttranden som är straffbara på respektive område. Det skulle exempelvis kunna uppstå en rättspraxis som innebär att identiska yttranden bedöms olika beroende på i vilket sammanhang de har yttrats, vilket ur en enskilds perspektiv kan framstå som orättvist och godtyckligt. Därtill kommer att de föreslagna ändringarna i huvudsak rör förtydliganden av befintlig kriminalisering.

I författningskommentaren noterar regeringen att det vid bedömningar på mediegrundlagarnas områden ska tas hänsyn till de särskilda regler och den praxis som gäller på dessa områden. En sådan regel är den s.k. instruktionen i 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 15 § YGL, enligt vilken den som bl.a. ska döma över missbruk av tryckfriheten eller yttrandefriheten alltid bör ha i åtanke att friheterna i fråga är grundvalar för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärk­samma ämnet och tanken mer än uttrycket, liksom syftet mer än fram­ställningssättet, samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Förslagens förhållande till yttrandefriheten

Regeringen bedömer att de föreslagna lagändringarna inte innebär att yttrandefriheten inskränks ytterligare. Enligt regeringen går det dock inte att utesluta att lagförslagen i någon mån kan få påverkan på yttrandefriheten; exempelvis skulle lagförslagen kunna leda till fler domstolsprocesser.

Regeringen noterar att de föreslagna ändringarna syftar till att stärka skyddet mot hatpropaganda som sker på rasistisk grund och att skydda utsatta grupper och individer. Ändringarna föreslås med hänsyn till behovet av att skydda allmän ordning och säkerhet, annans anseende eller rättigheter och privatlivets helgd samt till förebyggandet av brott (2 kap. 23 § RF och artikel 10 i Europakonventionen). För straffansvar krävs att gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Enligt regeringen krävs det alltså något mer än att enbart uttrycka en viss åskådning. På så sätt beaktas bl.a. vikten av vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. Regeringen konstaterar mot denna bakgrund att om man accepterar premissen att förslagen innebär någon form av begränsning av yttrandefriheten, går begränsningen inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap. 21 § RF) och den sträcker sig inte heller så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare anför regeringen bl.a. att den nya lydelsen inte har sin grund i ett försök att begränsa enbart viss politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Regeringen bedömer sammanfattnings­vis att den eventuella inskränkning av yttrandefriheten som förslagen kan innebära är förenlig med regeringsformen och Europakonventionen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Enligt regeringen bör lagändringarna träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen noterar att ändring av grundlag kräver två likalydande riksdags­beslut med ett riksdagsval emellan (8 kap. 14 § RF), vilket innebär att de föreslagna ändringarna i tryckfrihetsförordningen inte kan antas slutligt förrän efter nästa riksdagsval. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att vänta med ändringarna i brottsbalken till dess, särskilt med tanke på det överträdelseärende som har inletts mot Sverige. Regeringen föreslår därför att lagändringen i brottsbalken ska träda i kraft den 1 juli 2024 och lagändringen i tryckfrihetsförordningen den 1 januari 2027, dvs. vid årsskiftet efter utgången av det år då grundlagsförslaget tidigast kan bli slutligt antaget av riksdagen.

Motionerna

Matheus Enholm m.fl. (SD) begär i kommittémotion 2023/24:2859 att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagförslagens effekter ska utvärderas fem år efter respektive lags ikraftträdande och tillkännager detta för regeringen. Motionärerna anför att regeringens lagförslag har fått kritik av flera remissinstanser. Enligt remissinstanserna kan förslagen medföra bl.a. att det blir svårt att avgränsa det straffbara området, och det finns även en risk för att det straffbara området utvidgas. Förslagen riskerar därmed att hämma diskussioner och samtal om bl.a. folkmord och aggressionsbrott. Motionärerna anser att förslagen väcker flera frågor om hur bestämmelsen om hets mot folkgrupp ska tillämpas. Enligt motionärerna är förslagen alltför oprecisa och riskerar att gå längre än vad som är nödvändigt. Motionärerna ifrågasätter om en sådan inskränkning i yttrandefriheten är motiverad. De anser att det visserligen finns skäl att förtydliga nu gällande lagstiftning men menar att lagförslagens effekter ska utvärderas fem år efter att respektive lagändring trätt i kraft för att säkerställa att ändringarna inte har lett till att remissinstansernas farhågor har besannats.

Märta Stenevi m.fl. (MP) begär i partimotion 2023/24:2669 yrkande 172 att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kriminalisering av förnekelse av bl.a. Förintelsen och tillkännager detta för regeringen. I yrkande 173 begärs att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att enskilda brottsoffer ska få ett bättre skydd av bestämmelsen om hets mot folkgrupp och tillkännager detta för regeringen. I motionen hänvisas bl.a. till betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp (SOU 2023:17). Motionärerna vill att regeringen går vidare med förslaget om att kriminalisera bl.a. förnekelse av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser såsom hets mot folkgrupp. Vidare vill motionärerna att enskilda brottsoffer ska få ett bättre skydd av bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet har yttrat sig över propositionen och följdmotionen samt motionsyrkandena från allmänna motionstiden 2023/24 i de delar som berör justitieutskottets beredningsområde. I yttrandet anför utskottet följande:

Utskottet ser positivt på regeringens förslag om att förtydliga och i viss mån utvidga bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken. I likhet med regeringen anser utskottet att det finns anledning att i lagstiftningen ge ännu tydligare uttryck för samhällets avståndstagande från bl.a. förnekande av Förintelsen. Antisemitism och hatbrott utgör ett allvarligt problem och en tydligare lagstiftning medför, utöver att den blir mer förutsebar, bl.a. ökade möjligheter att motverka antisemitiska och andra hatbrott. Därtill kommer att kommissionen invänder mot det svenska genomförandet av rasismrambeslutet.

Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att förslaget inte innebär någon reell utvidgning av det straffbara området. Regeringen är också tydlig med att den föreslagna bestämmelsen om förnekelse av Förintelsen och vissa andra brott inte ska hindra en saklig och vederhäftig diskussion om t.ex. folkmord. Utskottet anser sammantaget att de avgränsningar som regeringen föreslår för det straffbara området är tydliga och välavvägda och att förslaget har fått en ändamålsenlig utformning. Utifrån de utgångspunkter utskottet har att ta hänsyn till anser justitie­utskottet därmed att konstitutionsutskottet bör tillstyrka regeringens lagförslag. När det gäller motion 2023/24:2669 (MP) yrkande 172 och 173 konstaterar utskottet att förslagen – i den del som berör justitieutskottets beredningsområde – får anses tillgodosedda genom lagförslaget. Enligt utskottet finns det vidare inget behov av ett sådant tillkännagivande om en utvärdering av lagförslagets effekter som föreslås i motion 2023/24:2859 (SD). Konstitutionsutskottet bör därför avstyrka motionsyrkandena.

I yttrandet finns en avvikande mening (SD).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens och justitieutskottets bedömning att det finns ett behov av att förtydliga regleringen av hets mot folkgrupp, bl.a. mot bakgrund av de krav som ställs i rasismrambeslutet. Genom en tydligare lagstiftning skapas förutsättningar att i större utsträckning förebygga, förhindra och lagföra hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv. De föreslagna ändringarna ger också ännu tydligare uttryck för samhällets avståndstagande från bl.a. förnekande av Förintelsen. Utskottet anser liksom regeringen att ändringarna bör göras både i brottsbalken och i tryckfrihetsförordningen av de skäl som anges i propositionen. I fråga om förslagets förhållande till yttrandefriheten delar utskottet regeringens bedömning att de föreslagna lagändringarna inte innebär att yttrandefriheten inskränks ytterligare. Utskottet noterar dock regeringens bedömning att det inte kan uteslutas att ändringarna i någon mån kan få påverkan på yttrandefriheten. Som regeringen anför skulle lagförslagen exempelvis kunna leda till fler domstolsprocesser. Den eventuella inskränkning av yttrandefriheten som förslagen kan innebära är som regeringen framhåller förenlig med regeringsformen och Europa­konventionen. Utskottet ställer sig sammantaget bakom de överväganden som redovisas i propositionen och föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i brottsbalken.

Beslut att ändra grundlag fattas genom två likalydande beslut. Genom det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Utskottet föreslår därför att riksdagen som vilande antar regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Eftersom de föreslagna lagändringarna är begränsade och rör förtydliganden av befintlig kriminalisering ser utskottet inte skäl för riksdagen att ta något initiativ till en utvärdering av lagförslagens effekter. Motion 2023/24:2859 (SD) avstyrks därför. Yrkandena i motion 2023/24:2669 (MP) avstyrks med hänsyn till att de får anses tillgodosedda. 

Reservation

Ställningstagande

Regeringens lagförslag har fått kritik av flera remissinstanser som gör gällande att de föreslagna ändringarna riskerar att få oönskade följder. Enligt remissinstanserna kan förslagen medföra bl.a. att det blir svårt att avgränsa det straffbara området, och det finns även en risk för att det straffbara området utvidgas. Förslagen riskerar därmed att hämma diskussioner och samtal om bl.a. folkmord och aggressionsbrott. Vi anser att förslagen väcker flera frågor om hur bestämmelsen om hets mot folkgrupp ska tillämpas. Förslagen synes t.ex. inte reglera förnekelse av folkmord och andra internationella brott som kan utgöra hets mot folkgrupp när dessa inte har fastställts av en svensk eller en erkänd internationell domstol. Vidare är förslagen alltför oprecisa och riskerar att gå längre än vad som är nödvändigt och att inte träffa det avsedda området med tillräcklig precision. Vi ifrågasätter om en sådan inskränkning i yttrandefriheten är motiverad. Vi anser att det visserligen finns skäl att förtydliga nu gällande lagstiftning men menar att lagförslagens effekter ska utvärderas fem år efter att respektive lagändring trätt i kraft för att säkerställa att ändringarna inte har lett till att remissinstansernas farhågor har besannats.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Justitieutskottets yttrande 2023/24:JuU4y