Förslag till riksdagsbeslut

Motivering

Under det senaste decenniet har Sveriges säkerhetsläge försämrats kraftigt och Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har i grunden förändrat säkerhetsläget i Europa. Militär aggression och hot i vårt närområde är åter en realitet, vilket har lett till en omläggning från nedrustning till upprustning av försvaret där den moderatledda regeringen även kunde leda Sverige in i Nato. Under 1990-talet och början av 2000-talet lades flera regementen och två flygflottiljer i Skåne ned. I dag finns viktiga militära förmågor i södra Sverige genom bland annat Södra skånska regementet i Revingehed, marinbasen i Karlskrona och flygflottiljen i Ronneby. Det pågående arbetet med att sätta upp den 7. mekaniserade brigaden vid P 7 innebär en betydande förstärkning av markstrids­förmågan i södra Sverige.

Skåne är porten till Europa och Nato

Sveriges medlemskap i Nato har samtidigt gett Skånes geografiska läge en delvis ny strategisk betydelse. Skåne är Sveriges port mot kontinenten, både i fred och i krig. Här finns Öresundsbron, stora hamnar, viktiga väg- och järnvägsförbindelser, flygplatser, omfattande sjukvårdsresurser och några av Sveriges viktigaste jordbruksområden. Genom Skåne passerar människor och varor som är avgörande för svensk ekonomi och försörjning. I händelse av kris eller krig blir samma infrastruktur avgörande för möjlig­heten att ta emot stöd och militära förstärkningar från våra allierade. Skånes betydelse för Sveriges totalförsvar handlar därför om mer än att försvara själva land­skapet. Att skydda Skåne och upprätthålla flödena genom regionen är en nationell angelägenhet.

Men flödena går åt båda håll. Sveriges uppgift inom Nato handlar inte bara om att kunna ta emot förstärkningar från andra länder. Sverige ska också kunna bidra till försvaret av våra allierade. Skånes närhet till Danmark, kontinenten och Östersjö­området ger regionen en viktig roll även när svenska förband och materiel ska föras ut ur landet. Det gäller inte minst stödet till Natos östra flank och de baltiska länderna. P 7 ansvarar redan i dag för att sätta upp och bemanna Sveriges bidrag till Natos multi­nationella brigad i Lettland. Förmågan att försörja, understödja och transportera svenska förband från södra Sverige till våra allierade är därför inte en framtida teoretisk uppgift, utan en del av den verklighet som Försvarsmakten redan verkar i.

Logistikförmåga i Skåne för ökad försvarseffekt

Skånes strategiska betydelse handlar också om värdlandsstöd och vad som händer när större militära förband passerar genom regionen. Personal, fordon och materiel måste kunna tas emot, organiseras, försörjas och föras vidare. Fordon behöver underhållas och repareras, förband behöver tillgång till drivmedel, ammunition och andra förnödenheter och det måste finnas kapacitet att ta hand om och transportera skadade. Sverige behöver därför inte bara fungerande hamnar, vägar och järnvägar. Det behövs också militära förband som kan lösa de logistiska uppgifterna.

Här har Skåne ytterligare en styrka genom den omfattande civila sjukvården. I länet finns sjukhus på tio orter, däribland högspecialiserad universitetssjukvård. Den civila sjukvården ersätter inte Försvarsmaktens egna sjukvårdsförband, men den utgör en viktig del av totalförsvarets samlade sjukvårdsförmåga. Kombinationen av militär sjuk­vård och en omfattande civil sjukvårdsorganisation är därför relevant när den framtida försvarsorganisationen i södra Sverige planeras.

P 7 och uppbyggnaden av den 7. mekaniserade brigaden utgör en viktig grund för markstridsförmågan i södra Sverige. Samtidigt behöver stridande förband logistik för att kunna verka uthålligt. P 7 har dessutom ett uppdrag som sträcker sig utanför Sveriges gränser genom ansvaret för det svenska armébidraget i Lettland. En förstärkt logistik­förmåga från ett annat förband i södra Sverige skulle därför kunna understödja både 7:e brigadens verksamhet och Sveriges bidrag till Natos kollektiva försvar. Den skulle också öka förmågan att hantera de allierade förband som behöver tas emot och föras vidare genom Sverige.

Mot den bakgrunden bör förutsättningarna prövas för ett nytt regemente i Skåne med huvudsaklig inriktning mot militär logistik. Ett sådant regemente skulle kunna utbilda och mobilisera förband för transporter, underhåll, försörjning och militär sjukvård. Det skulle kunna understödja svenska förband i södra Sverige, bidra till mottagandet av allierade förstärkningar från kontinenten och stärka Sveriges förmåga att understödja och föra egna förband vidare till andra delar av Nato.

Sverige har tidigare haft flera trängregementen med uppgift att svara för bland annat logistik, försörjning och sjukvård. Ett av dessa var Skånska trängregementet. I dag finns Göta trängregemente i Skövde som Försvarsmaktens enda logistikregemente. När Försvarsmakten nu växer, samtidigt som Sverige ska kunna ta emot allierade förstärk­ningar och bidra till försvaret av andra Natoländer, finns det skäl att pröva behovet av ytterligare sådan förmåga.

Understöd och skydd är A och O

Något som är av stor betydelse för såväl den mekaniserade brigaden som byggs upp vid P 7, liksom ett potentiellt logistikregemente, är vikten av skydd. Söder om Värmland finns det idag ingen utbildning av artillerister och infanteriregementena I 21 och I 13 återuppstod enkom för att säkra öppna logistikvägar mellan Norge och norra Östersjön. I förlängningen skulle förstärkningen med ett nytt logistikregemente i Skåne sedermera behöva kompletteras med infanteri och artilleri. Artilleri är för övrigt en viktig komponent för en mekaniserad brigads förmåga att verka fullt ut.

Utgångspunkten måste dock alltid vara Försvarsmaktens operativa behov och var en utökad militär närvaro ger störst försvarseffekt. Ett nytt regemente i Skåne ska inte etableras av regionalpolitiska skäl. Men kombinationen av Skånes geografiska läge, förbindelserna med kontinenten och Östersjöområdet, den befintliga infrastrukturen, den omfattande civila sjukvården, närheten till P 7 och Sveriges åtaganden på Natos östra flank ger särskilda förutsättningar för ett regemente med huvudsaklig inriktning mot militär logistik, och i förlängningen såväl infanteri som artilleri. Frågan bör därför prövas inom den framtida försvarsplaneringen.

Daniel Lyckestam (M)
Boriana Åberg (M)	Mats Sander (M)
Alexander Svensson (M)	Lars Johnsson (M)
Louise Meijer (M)	Amanda Thonander (M)
Peter Ollén (M)	Tony Rahm (M)