Förslag till riksdagsbeslut

”Vi står inför seklets medicinska skandal.” Påståendet lär ha gjorts av professorn i psykiatri Mikael Landén. Han var och är en i en lång rad av experter som varnat för juridiskt könsbyte. När frågan debatterades i Sveriges riksdag 2024 viftades detta bort, vetenskap fick ge vika för politisk aktivism. Genom att riva upp lagen som gör det möjligt att byta juridiskt kön från 16 års ålder kan riksdagen bana väg för att kunskap, försiktighet och inte minst evidens vägleder det politiska beslutsfattandet.

I Sverige finns en rad olika åldersgränser. Gränser som satts för att skydda personer från beslut som de sedan ångrar. Ett exempel är att en person måste vara 25 år för att få sterilisera sig. Ingreppet är varaktigt och allt som oftast oåterkalleligt. Här har Sveriges riksdag därför valt en högre åldersgräns för att försäkra sig om att personen som väljer ett sådant ingrepp inte ångrar ett bestående beslut. Den moderna forskningen stöder en sådan gräns då hjärnan, inte minst de delar som har att göra med riskbedömning och långsiktig planering, inte är fullt utvecklad vid 18- till 20-årsåldern.

Någon forskning som menar att majoriteten av våra 16-åringar har ett fullt utvecklat och långsiktigt konsekvenstänk finns inte. Tvärtom visar forskningen att hjärnans pannlob, där bland annat impulskontroll och förmågan att väga framtida konsekvenser mot nutida önskemål finns, fortsätter att utvecklas. Det är med denna kunskap som riksdagens beslut om att låta barn byta juridiskt kön måste prövas.

Karolinska institutet understryker i sitt remissvar från 2022 att flera internationella studier visar att 80–90 procent av de barn och ungdomar som upplever könsdysfori inte längre vill byta kön i vuxen ålder. Flera specialistläkare inom psykiatrin har framfört att en ändring av det juridiska könet riskerar att förstärka identifikationen med könsdysforin och därmed bli ett första steg i en process som kan leda vidare till hormonell behandling och andra medicinska ingrepp. Det vilar ett stort ansvar på de politiker som trots detta menar att barn ska få göra ett juridiskt könsbyte; konsekvensen kan bli långt mycket mer än att ”bara” ändra i personnumret.

Könsdysfori ska tas på allvar, det måste vara fruktansvärt att känna att man är född i fel kropp. En person kan dock inte bestämma över sitt eget kön. Det strider mot all vetenskap och erfarenhet. Det kön som vi skapats med styrs inte av känslor utan kodas av kromosomer som finns i varje cell i kroppen. Den rimliga slutsatsen och beslutet är därför att möta barn med könsdysfori med hjälp och psykologiskt stöd. Den som bryr sig om dessa barn ska fortsätta Tidöpartiernas satsning på att korta ned köerna till bup, detta då forskningen visar att i gruppen av barn med könsdysfori finns också en tydlig samsjuklighet med olika typer av psykiatriska tillstånd eller diagnoser, som autism, ångest och ätstörningar. De som bryr sig om dessa barn kan ”kroka arm” med oss kristdemokrater och förstärka de psykologiska och psykiatriska stöden för unga.

Hans Eklind (KD)