HD11977: Folkmordet 1915

Fråga 2025/26:977 Folkmordet 1915

av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

 

Den 11 mars 2010 fattade Sveriges riksdag beslut om att Sverige skulle erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker. Trots detta har ingen svensk regering sedan dess fullföljt riksdagens tydliga vilja. Man har fortsatt att tala om massövergrepp i stället för folkmord och hänvisat till att frågan är oerhört komplex. Detta är inte värdigt ett land som gör anspråk på att stå upp för mänskliga rättigheter och historisk sanning.

Det absolut minsta vi kan förvänta oss är ett erkännande av denna händelse. Det rör sig om ett systematiskt och hänsynslöst folkmord som inleddes 1915 och som drabbade hundratusentals, enligt flera bedömningar över en miljon, människor. Det finns överväldigande vittnesmål, samtida diplomatiska rapporter och omfattande forskning som bekräftar detta. Många av offrens anhöriga är i dag en del av det svenska samhället. För dem är frågan inte abstrakt utan en fråga om upprättelse och respekt för deras familjers lidande.

Att förneka eller relativisera det som skedde är inte bara ett svek mot offren och deras ättlingar. Det underminerar också Sveriges trovärdighet när vi i andra sammanhang talar om vikten av att minnas och lära av historiens mörka kapitel. Om vi accepterar att man ibland undviker benämningen folkmord av politiska hänsyn försvagar vi själva principen om att sanningen ska stå över realpolitiken. Det är dags att göra upp med det förflutna och kalla händelserna för vad de faktiskt var: ett folkmord.

Sverige bör gå i bräschen som ett föredöme för mänskliga rättigheter, även när det inte är politiskt bekvämt. Ett formellt erkännande från regeringen skulle inte bara fullfölja riksdagens beslut från 2010 utan också visa att vi tar historiska fakta på allvar och står upp för de principer vi säger oss värna.

Mot bakgrund av ovanstående önskas att utrikesminister Maria Malmer Stenergard svarar på följande fråga:

 

Avser ministern och regeringen att erkänna folkmordet 1915 för vad det var och om inte, hur kan man motivera det?