HD11549: Gränshinder för teknikföretag mellan Sverige och Norge

Fråga 2025/26:549 Gränshinder för teknikföretag mellan Sverige och Norge

av Per-Arne Håkansson (S)

till EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

 

Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet har ställt sig bakom visionen om att Norden 2030 ska vara världens mest integrerade och hållbara region, sett utifrån ett globalt perspektiv. Frågor om gränshinder mellan våra länder behöver särskilt följas upp och i möjligaste mån undanröjas. Det stärker den gemensamma nordiska konkurrenskraften.

I samband med ett företagsbesök på ett välrenommerat tillverkande verkstadsföretag i valkretsen i norra och östra Skåne, närmare bestämt i Åstorps kommun, konfronterades undertecknad med en aktuell gränsproblematik av praktisk natur som innebär krångel och ökade kostnader för svenska företag som genomför service och mekaniskt arbete i Norge.

I korta ordalag kan situationen beskrivas på följande sätt: Kunden kontaktar företaget angående ett önskat serviceuppdrag i Norge. Sedan påbörjas ett arbete kantat av snåriga regelverk.

Teknikerna behöver vidimera sig med pass i Sverige. Servicepersonal ska registreras i Norge som arbetstagare för att erhålla ett norskt D-nummer. Vid registreringen på Skatteetaten i Norge behöver det svenska företaget lämna teknikernas personnummer samt vidimerade passkopior. Teknikerna behöver också fysiskt och personligen besöka ett skattekontor i Norge för att bli registrerade. I Sverige behöver det svenska företaget ansöka om intyg hos både Försäkringskassan och Skatteverket. Dessa ansökningar är tidskrävande och innebär en hel del olika moment. Först därefter kan det svenska företaget skapa en order, med uppskattad arbetstid, datum och namn på teknikerna, och kontakta slutkunden för att översända ett ärendenummer.

Efter varje arbete som slutförts i Norge behöver en kalkylerad lön rapporteras till den norska skattemyndigheten månadsvis. Detta kan inte göras av det svenska företaget, utan det krävs att en konsult i Norge med norskt skatte-id är utförare, med extra kostnader och tidsåtgång som följd.

Utöver detta tillkommer hantering av servicelådor som skickas till förtullning och de moment som följer av detta. När ovanstående moment är slutförda kan så själva arbetet börja.

Utifrån den beskrivning företaget lämnat förefaller det som att det industriella utbytet mellan Sverige och Norge lämnar en del övrigt att önska innan målet för 2030 som Nordiska ministerrådet satt upp kan uppnås. Det hämmar eventuellt såväl arbetsmarknad och tillväxt som våra länders gemensamma konkurrenskraft.

Mot denna bakgrund vill jag fråga EU-minister Jessica Rosencrantz:

 

Är ministern till freds med denna situation, eller avser hon att ta initiativ för att undanröja gränshinder så som de beskrivits mellan Sverige och Norge och på så vis skapa förbättrade förutsättningar för svenska företag att verka och utveckla sina handelsförbindelser?