HD11488: Förtalslagstiftningen

Fråga 2025/26:488 Förtalslagstiftningen

av Markus Wiechel (SD)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Domen mot Dumpens ansvariga utgivare i Göteborgs tingsrätt den 6 februari 2026 är ett tydligt exempel på hur den svenska ärekränkningslagstiftningen brister. Den ansvariaga utgivaren dömdes för grovt förtal till villkorlig dom och 60 dagsböter (totalt 14 400 kronor) efter att Dumpen publicerat namn, bild och citat från en man som sexchattat med ett konto som utgav sig för att vara ett barn. Publiceringen baserades på verkliga chattar och bevis, och den syftade till att varna allmänheten och att förebygga övergrepp mot barn.

Domen visar en allvarlig obalans i lagen. Enligt 5 kap. brottsbalken kan även sanna uppgifter utgöra förtal om publiceringen inte bedöms försvarlig. I detta fall väger den misstänktes integritet tyngre än samhällets intresse av att skydda barn från sexuella övergrepp. Det kan inte vara rimligt att förtalsreglerna i praktiken hindrar exponering av potentiella förövare när bevisen är starka och verksamheten syftar till att stoppa brott innan de begås. Dumpens arbete har lett till flera polisanmälningar och bidragit till barns säkerhet, men nuvarande lagstiftning avskräcker sådana insatser.

Ett uppenbart problem är att ärekränkningsreglerna i stort sett är oförändrade sedan en tid utan internet och sociala medier. De tar inte tillräcklig hänsyn till digitaliseringens möjligheter att dokumentera och sprida bevis eller till det övergripande samhällsintresset att skydda utsatta grupper, såsom barn. Sanningen bör i högre grad vara ett försvar, särskilt när publiceringen sker i god tro och med syfte att förebygga allvarliga brott.

Jag har nu länge drivit frågan om en modernisering av lagen, senast genom motion 2025/26:2837. I denna föreslås en översyn av brottsbalkens femte kapitel. Motionen betonar att dagens regler inte följt samhällsutvecklingen och att de uppvisar uppenbara brister – bland annat att sanna uppgifter kan leda till fällande domar trots tydlig samhällsnytta. En sådan översyn bör inkludera:

1. Förtydligade kriterier för försvarlighetsbedömningen, där skydd av barn och förebyggande av sexualbrott väger tyngre.
2. Bättre skydd för verksamheter som Dumpen, förutsatt verifierbara bevis och god tro.
3. Anpassning till den digitala eran, så att lagen inte hindrar legitim varning och exponering.

Domen mot Dumpens ansvariga utgivare är en varningssignal. Den understryker behovet av att lagen prioriterar barns säkerhet framför en föråldrad syn på ärekränkning.

Mot bakgrund av ovanstående önskas justitieminister Gunnar Strömmer svara på följande fråga:

 

Delar ministern bilden att det finns skäl till en översyn rörande förtalslagstiftningen i syfte att modernisera den, och kan vi därför förvänta oss en lex Dumpen som innebär en ändring?