HD11354: Strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt

Fråga 2025/26:354 Strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt

av Patrik Lundqvist (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Nyligen rapporterades det om den svensk som dömts för att ha planerat terrordåd mot Eurovision i Rotterdam 2020. Som tur var stoppades han av polisen och hann inte genomföra attacken vare sig mot Eurovision eller mot de andra mål i Sverige, Luxemburg och Nederländerna som planerats för.

Den dömde har verkligen en gedigen lista med kopplingar till den högerextrema miljön och är dömd redan 2019 för mordbrand i Sverige med fascistiska förtecken. Våldskapital och vilja att använda det har uppenbarligen inte saknats.

Kopplingarna till de högaktuella aktivklubbarna och andra nätverk för högerextrema beredda att använda våld är uppenbara, men han är också från en familj som har rätt bra med pengar, vilket för oss till min fråga.

Det verkar inte bättre än att den som dömts både för planerna och för deltagandet i en högerextrem terrororganisation har använt sig av juridiken för att tysta ned frågan och få debattörer att inte prata om det som hänt. Det via ett förfarande som kallas Slapp, det vill säga ”strategic lawsuit against public participation”, som det heter på engelska. Helt enkelt stämningar som syftar till att tysta och skrämma människor bort från att diskutera personer eller deras förehavanden i det offentliga.

Det har dragits till med belopp som är betydligt större än vad som typiskt sett döms ut, vad jag förstår, och det i syfte att göra en juridisk process riskabel för den som utsätts. Det här förfarandet är djupt problematiskt eftersom det ger människor med juridiska och ekonomiska muskler möjligheter att tysta och skrämma människor som inte har medlen att försvara sig med, även om de skulle ha en god chans att få rätt vid en prövning.

Det är alltså en fråga om vem som har makten över andra att delta i en öppen diskussion om viktiga händelser och utvecklingen i samhället. Särskilt viktigt blir det såklart när det rör sig om kopplingar både till den ekonomiska eliten och till våldsamma grupperingar samtidigt.

När båda formerna av påtryckningar riktas mot enskilda individer uppstår ett oerhört tryck och en hotbild som inte alla orkar eller klarar av att stå emot, varpå röster tystnar.

Det här är i min mening ett otyg till agerande som härstammar från stämningarnas förlovade land, USA, och vad det verkar nu dyker upp även i Sverige.

Men även i USA tar fler och fler delstater till lagstiftning för att begränsa den här typen av stämningar eftersom de ses som skadliga för samhället, och om de nu börjar komma till Sverige borde vi vara proaktiva och säkra oss mot den här typen av agerande.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

 

Vad ämnar ministern göra åt den här typen av strategiska stämningar så att alla vågar delta i samhällsdebatten utan att riskera att stämmas på det här sättet?