HD11335: Nationell strategi för CCS och CCU

Fråga 2025/26:335 Nationell strategi för CCS och CCU

av Rickard Nordin (C)

till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)

 

Sverige står inför en omfattande omställning där industrin, landsbygden och våra basnäringar spelar en avgörande roll. För verksamheter som cement, stål, skogsindustri och avfallsförbränning finns utsläpp som inte kan elimineras enbart genom energieffektivisering eller elektrifiering. För dessa är tekniker för koldioxidinfångning och koldioxidlagring (CCS) samt för koldioxidinfångning och koldioxidanvändning (CCU) helt avgörande om Sverige ska nå nettonollutsläpp och samtidigt behålla konkurrenskraft och jobb i hela landet.

Flera av de mest lovande projekten finns utanför storstäderna – i våra industrikommuner, nära hamnar och logistiska noder där förutsättningarna för infångning och export av koldioxid är goda. Just därför är en nationell strategi så viktig: Den måste kombinera klimatnytta med regional utveckling, stärkt försörjningsberedskap och teknikneutralitet.

Trots detta saknar Sverige fortfarande en nationell plan eller strategi för CCS och CCU. Industrin efterfrågar långsiktiga spelregler, tydliga besked om stödmodeller samt riktlinjer för transporter och lagring. Industrin behöver också få veta hur Sverige ska samarbeta med andra länder kring geologiska lagringsplatser. I dag finns en stor vilja att investera, men avsaknaden av strategi skapar osäkerhet och riskerar att bromsa projekt som hade kunnat ge både utsläppsminskningar och arbetstillfällen.

Andra europeiska länder ligger nu före och bygger system som lockar både kapital och teknik. Sverige, som borde vara ledande inom bio-CCS och negativa utsläpp, riskerar att halka efter. Vi vet också att mycket av kolatomerna i varor och material som i dag är fossila behöver bytas ut mot förnybara sådana. Därför kan fokus inte enbart vara på att samla in och lagra, utan vi behöver också ha ett ökat fokus på användning av insamlad koldioxid för nya produkter. I dag är regeringens fokus i mycket hög grad på att enbart lagra koldioxiden. Det skapar oro i branscher som behöver förnybar koldioxid för sina värdekedjors omställning.

Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:

 

Avser ministern och regeringen att presentera en nationell strategi för CCS och CCU, och kommer det ytterligare åtgärder vid sidan av de redan presenterade för att möjliggöra storskalig infångning, transport, lagring och användning av förnybar koldioxid i Sverige?