HD11333: Myndigheters kommunikation om medial granskning

Fråga 2025/26:333 Myndigheters kommunikation om medial granskning

av Markus Wiechel (SD)

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

 

Under en längre tid har Skatteverket varit inblandat i flera tvister som blivit föremål för såväl nyhetsrapportering som rättsfall. En av dessa tvister har lett till att tre av de tyngsta cheferna på Skatteverket nu är föremål för en åklagarledd förundersökning avseende dataintrång, tjänstefel och brott mot tystnadsplikten. Jag är väl medveten om att regeringen inte kan kommentera enskilda fall, och det är heller inte vad min fråga handlar om. Den handlar om vilka krav vi har rätt att ställa på myndigheters kommunikation.

Det ansvarsfulla borde vara att invänta rättsprocessernas gång. I stället publicerade Skatteverket den 4 december en debattartikel i Dagens industri, där verket påstod sig vara utsatt för en ”påverkanskampanj”. Verkscheferna skrev inget om vari den kampanjen består, vilka krafter som ligger bakom den eller vilket syfte den har. Det bekymrade mig, eftersom påverkanskampanjer är ett både reellt och allvarligt problem. Det har framgått tydligt i exempelvis den desinformation som länge har spridits gällande svensk socialtjänst och LVU. Det är därför anmärkningsvärt att en myndighet använder ett sådant begrepp utan att samtidigt konkretisera vad som avses.

Den 9 december följde Dagens industri upp Skatteverkets påstående i en nyhetsartikel. Åtskilliga sakkunniga var kritiska till Skatteverkets ordval, men myndigheten backade inte. I stället lade man till att den påstådda påverkanskampanjen är ”otillåten”, alltså i strid med lagen. Men när journalisten frågade varför man i så fall inte har polisanmält detta blev svaret: ”Det har vi inte övervägt.”

När en av Sveriges absolut mäktigaste institutioner – som själv är föremål för en förundersökning om brott – använder sin officiella plattform för att systematiskt misstänkliggöra uttalad kritik, oberoende journalistik och granskande institutioner överskrids en mycket allvarlig gräns. Det skapar en farlig norm där den som utövar sin grundlagsskyddade rätt att granska makten själv kan stämplas som del av en kampanj. På sikt riskerar detta att kraftigt urholka offentlighetsprincipen, yttrandefriheten och medborgarnas grundläggande tillit till att svenska myndigheter agerar sakligt, opartiskt och i enlighet med lag – särskilt när det är myndigheten själv som är föremål för granskning.

Mot bakgrund av ovanstående önskas kulturminister Parisa Liljestrand svara på följande fråga:

 

Anser ministern att det är förenligt med saklighet, opartiskhet och rättsstatens principer att en myndighetsledning som är föremål för brottsutredning kommenterar medial granskning och om inte, avser ministern att vidta några generella åtgärder?