HD11215: Bistånd till Nordkorea

Fråga 2025/26:215 Bistånd till Nordkorea

av Markus Wiechel (SD)

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

 

Regeringen och Sverigedemokraterna har under de senaste åren genomfört en välkommen och nödvändig reformering av det svenska biståndet. Genom att prioritera kvalitet och effektivitet framför kvantitet, skärpa kraven på resultat och motverka slöseri har Sverige återtagit en position som en seriös och principfast biståndsgivare. Denna inriktning har varit särskilt viktig i en tid då biståndsmedel måste användas där de gör verklig skillnad för människor som lever i fattigdom och förtryck – och inte hamnar i händerna på förtryckarregimer.

Desto mer anmärkningsvärt och djupt oroande är det därför att svenska biståndsmedel, enligt medieuppgifter, fortsatt kanaliseras till Nordkorea – en av världens mest brutala och totalitära stater. I Nordkorea avrättas människor offentligt för mindre förseelser, hundratusentals hålls i politiska slavläger under slavliknande och livshotande förhållanden, svält används som politiskt vapen och hela befolkningen lever under total övervakning utan minsta utrymme för frihet eller civilsamhälle. Landet saknar helt de oberoende aktörer och den transparens som normalt är en absolut förutsättning för att bistånd ska kunna kontrolleras och nå fram till behövande.

Till detta kommer den säkerhetspolitiska dimensionen. Sedan Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina 2022 har Nordkorea öppet stöttat Ryssland militärt genom omfattande leveranser av artilleri, raketer och ammunition som används mot ukrainska städer och civila. Under 2025 har regimen dessutom gått längre och skickat tusentals soldater till Ryssland för att delta direkt i stridshandlingarna på ukrainsk mark. Nordkorea är därmed inte bara en av världens värsta förtryckarstater – landet är numera en aktiv part i ett anfallskrig som riktas mot en europeisk demokrati och som direkt hotar säkerheten i vår del av världen.

Mot denna bakgrund framstår det som fullständigt orimligt att svenska skattebetalare, i en tid då biståndet med rätta är strikt fokuserat på kvalitet, resultat och värderingar, fortsatt ska bidra med medel – direkt eller indirekt – till en regim som systematiskt förtrycker sin egen befolkning och aktivt deltar i ett angreppskrig mot Ukraina och därmed mot europeisk säkerhet.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

 

Avser ministern att verka för ett stopp för dessa biståndsutbetalningar, och hur ser ministern på att skicka svenskt bistånd till länder som direkt eller indirekt angriper Ukraina och Europa?