HD11196: Jämlik tillgång till abortvård och akutvård i hela landet

Fråga 2025/26:196 Jämlik tillgång till abortvård och akutvård i hela landet

av Nils Seye Larsen (MP)

till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

 

Tillgången till vård efter medicinsk abort varierar i dag beroende på var i landet kvinnan bor. I glesbygd och norra Sverige kan långa avstånd till närmaste vårdinrättning göra det svårt att få snabb hjälp vid komplikationer. Nyligen gick det att läsa i Dagens Nyheter om en kvinna, som tvingades åka i två timmar för att få akutvård efter en abort. Sollefteå sjukhus låg närmast men saknar sedan nyligen akutkirurgi. I stället fick hon åka tio mil till Sundsvalls sjukhus för att få hjälp. Samtidigt har regeringen nyligen gett Läkemedelsverket i uppdrag att förbättra tillgången till läkemedel vid abort, särskilt vid medicinsk abort i hemmet. Det är en viktig frihetsreform och ett steg i rätt riktning – men också ett uppdrag som ställer krav på en fungerande vårdkedja vid behov av eftervård eller akutinsatser.

Enligt statistik från Vårdföretagarna väntade i februari 2025 över 57 procent av kvinnorna i Region Norrbotten som sökte specialistvård inom kvinnosjukvården längre än vårdgarantins 90 dagar. Medianväntetiden i regionen var 179 dagar – att jämföra med 15 dagar i Region Jönköping. Samtidigt rapporterar Socialstyrelsen återkommande om regionala skillnader i väntetid till akutmottagning.

Nu i höst startar också en unik studie vid Karolinska institutet (KI) som för första gången ska undersöka hur avstånd påverkar abortvård i glesbygd. Den adresserar frågor som hittills saknar vetenskapliga svar, till exempel: Hur långt bort från abortvården kan man egentligen bo? Och hur påverkar avstånden vårdens agerande vid abort när komplikationer som blödning eller smärta uppstår?

Detta aktualiserar behovet av att regeringen ser till att inte bara tillgången till läkemedel utan även beredskapen i vården – särskilt i norra Sverige – är tillräcklig för att garantera en trygg och jämlik abortvård. Alla kvinnor i Sverige ska kunna känna sig trygga i att den akuta vård de kan behöva efter en abort finns tillgänglig – oavsett var de bor.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:

 

Avser ministern att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa jämlik tillgång till abortvård och akut vård vid komplikationer, särskilt i glesbygd och norra Sverige, i väntan på resultaten från pågående forskning om geografins betydelse för abortvården?