HD1080: Regeringens strategi för jämställdhet

Interpellation 2025/26:80 Regeringens strategi för jämställdhet

av Janine Alm Ericson (MP)

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

 

Regeringen antog i maj 2025 en ny strategi för Sidas arbete med jämställdhet: Strategi för jämställdhet, kvinnors och flickors frihet och egenmakt 2025–2028. Den ersätter den tidigare strategin, som avslutades i förtid.

Strategin innebär flera fundamentala förändringar av Sveriges arbete för jämställdhet. Resurserna minskar kraftigt – från 1,3 miljarder kronor över fem år till 800 miljoner över fyra år. Den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet har i stort sett försvunnit. Kvinnorättsorganisationer nämns inte längre som centrala förändringsaktörer, och forskning och lärande är borta ur planen.

Den tidigare strategin betonade att "ett globalt mervärde ska prioriteras" och syftade till att "genomföra, stärka och försvara globala normativa ramverk för jämställdhet". Den hänvisade till centrala FN-ramverk som kvinnokonventionen (CEDAW), kvinnokommissionen (CSW), befolkningsfonden (UNFPA), agendan för kvinnor, fred och säkerhet, klimatavtalet och Agenda 2030. Den nya strategin nämner däremot inga av dessa ramverk och hänvisar i stället till regeringens reformagenda för biståndet, där svenska intressen och exportfrämjande nämns som mål.

Detta innebär en tydlig förskjutning från ett globalt normativt arbete för kvinnors och flickors rättigheter till ett mer begränsat, nationellt inriktat bistånd. Strategin signalerar en ambitionssänkning i en tid då motståndet mot kvinnors och flickors fri- och rättigheter växer globalt, och där Sverige tidigare varit en ledande röst för jämställdhet och SRHR-frågor.

Samtidigt som regeringens företrädare säger sig värna kvinnors och flickors rättigheter ser vi hur biståndet till dessa frågor urholkas, hur den feministiska utrikespolitiken är avskaffad och hur andelen bistånd med jämställdhetskomponent minskar. Kvinnorättsorganisationer och MR-försvarare, som redan verkar under svåra villkor, riskerar nu att stå ännu svagare utan Sveriges stöd.

Mot denna bakgrund vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

 

1. Hur motiverar ministern förändringen vad gäller den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet i strategin?
2. Vilka överväganden har ministern gjort när det gäller kvinnorättsorganisationers roll som förändringsaktörer i den nya strategin?
3. På vilket sätt ska ministern och regeringen säkerställa att Sverige fortsatt bidrar till att genomföra och försvara internationella ramverk som CEDAW, CSW och agendan för kvinnor, fred och säkerhet?
4. Hur avser ministern och regeringen att följa upp och lära av resultaten av det nya jämställdhetsarbetet, givet att analys, forskning och lärande tagits bort ur strategin?