HD1046: Bristen på företagsläkare och ansvaret för utbildningen

Interpellation 2025/26:46 Bristen på företagsläkare och ansvaret för utbildningen

av Johanna Haraldsson (S)

till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

 

Kompetensförsörjningen av företagsläkare har under lång tid varit ett problem. Sedan Arbetslivsinstitutet lades ned 2007 har ingen myndighet haft ett tydligt ansvar för utbildningen i arbetsmedicin, och antalet företagsläkare har minskat stadigt. En majoritet av dem som är yrkesverksamma i dag är över 65 år.

År 2021 fick Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag av regeringen att samordna insatserna för företagshälsovårdens kompetensförsörjning. I sin slutredovisning 2024 bedömde myndigheten att Försäkringskassan var bäst lämpad som huvudman för ST-utbildningen i arbetsmedicin. Därefter beslutade regeringen att avveckla Mynak och att överföra dess uppgifter till Arbetsmiljöverket och Karolinska institutet. Karolinska institutet fick ansvar för kompetensförsörjning men markerade samtidigt att huvudmannaskap för ST i arbetsmedicin inte ingick i deras uppdrag eller budget.

Frågan om huvudmannaskap har därefter inte hanterats. När berörda aktörer vänt sig till regeringen har frågan och frågeställarna skickats runt mellan Arbetsmarknadsdepartementet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet. När jag ställde en skriftlig fråga till statsministern om var ansvaret för utbildningen för företagsläkare ligger var det sjukvårdsministern som svarade. Jag utgår därför från att ansvaret ligger hos henne.

Bristen på företagsläkare är akut. Företag och offentliga arbetsgivare riskerar att stå utan det stöd och den expertkunskap som företagshälsovården kan ge i arbetsmiljöarbete och rehabilitering, och för arbetstagare innebär bristen risk för längre sjukskrivningar och försämrat skydd mot arbetsrelaterad ohälsa.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter krävs dessutom lagstadgade medicinska kontroller för vissa yrkesgrupper, vilket ytterligare förstärker behovet av tillgång till företagsläkare.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:

 

1. Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa en hållbar kompetensförsörjning för företagshälsovården?
2. Planerar regeringen att gå vidare med förslagen och ge en myndighet ansvaret för utbildningen för företagsläkare?
3. När avser regeringen att fatta beslut om ansvaret för utbildning för företagsläkare?
4. Vilken bedömning gör regeringen av vilka konsekvenser ett uteblivet beslut får för den framtida tillgången till företagshälsovård i Sverige?