HD10172: Regeringens inflationspolitik

Interpellation 2025/26:172 Regeringens inflationspolitik

av Samuel Gonzalez Westling (V)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

 

Under det senaste året har finansministern och regeringen vid upprepade tillfällen hävdat att kampen mot inflationen är vunnen. I budgetpropositionen konstaterar regeringen att inflationen har fallit tydligt och att fokus nu skiftar från inflationsbekämpning till att bygga Sverige rikare och tryggare igen.

Men bakom dessa formuleringar döljer sig en annan verklighet. Riksbankens analyser visar att hushållens konsumtion har legat stilla sedan 2022 och att hushållens reala disponibla inkomster efter att ha gått ned nu är tillbaka på samma nivå som 2021. Det innebär att hushållen – trots att inflationen nu bedöms vara under kontroll – inte har fått någon märkbar förbättring i sin privatekonomi. Riksbanken pekar på att det främst är arbetsmarknadens parter, genom återhållsam lönebildning i kombination med penningpolitiken, som har bidragit till att dämpa inflationen.

Samtidigt ser vi att hushållens ekonomiska utveckling i flera andra länder har varit betydligt starkare. I USA har både inkomster och konsumtion ökat i takt med att inflationen har fallit. I flera EU-länder har regeringar valt att aktivt stötta hushållen genom riktade stöd, investeringar och reformer. Sverige sticker ut – inte genom att hushållen har fått det bättre, utan genom att hushållen har fått bära en oproportionerligt stor del av kostnaden för inflationsbekämpningen.

Det är särskilt oroande att barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare har drabbats hårdast. Samtidigt som regeringen har prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare och företag har stödet till ekonomiskt utsatta grupper varit begränsat. Vänsterpartiet har lagt fram flera förslag för att stärka hushållens ekonomi, däribland:

1. höjda barnbidrag och bostadsbidrag
2. förstärkt sjuk- och aktivitetsersättning
3. investeringar i kollektivtrafik och beredskapsjobb
4. en bankskatt och försvarsskatt för att finansiera dessa reformer.

Mot denna bakgrund uppstår en grundläggande fråga: Har regeringens politik verkligen varit till gagn för vanliga hushåll, eller har den i praktiken inneburit att de mest utsatta hushållen har fått stå tillbaka för att uppnå makroekonomiska mål? Alltså att hushållen i Sverige har betalat ett högre pris än andra i jämförbara länder för att komma till rätta med inflationen.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till finansminister Elisabeth Svantesson:

 

1. Hur ser ministern på Riksbankens bedömning att hushållens konsumtion och reala inkomster har stått stilla sedan 2022?
2. Vilket ansvar har ministern och regeringen för att hushållen – särskilt barnfamiljer och pensionärer – har påverkats i så stor utsträckning av regeringens inflationsbekämpning?
3. Hur förklarar ministern att hushållens ekonomiska utveckling i Sverige skiljer sig åt jämfört med USA och flera EU-länder, och vilka åtgärder har ministern vidtagit och avser vidta framöver för att stärka den ekonomiska utvecklingen i Sverige?