HD10168: Barn i kommersiell exploatering

Interpellation 2025/26:168 Barn i kommersiell exploatering

av Helena Vilhelmsson (C)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

 

I Sverige saknas i dag ett uttryckligt lagstadgat skydd mot att barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering kan komma att beskattas för de pengar som genereras genom deras utsatthet. Nuvarande rättsläge lämnar barn i sexhandeln inför två alternativ: att begå skattebrott eller att betala skatt till staten på det som i själva verket är övergrepp.

Skatteverket – regeringen – menar att inkomst från försäljning av sexuella tjänster ska beskattas, då dessa inkomster inte omges av ett undantag i lagen. Detta gäller oavsett om pengarna härrör från brottslig verksamhet eller från sexuellt våld mot barn. I svaret på en skriftlig fråga undviker regeringen att ge sin syn på om det är rimligt att barn riskerar att beskattas för pengar de mottagit i samband med att de utsatts för kommersiell sexuell exploatering. Det innebär i praktiken att det saknas juridisk garanti för att barn i utsatthet inte ska betraktas som näringsidkare och därmed bli deklarations- och skattepliktiga.

Ett sådant system skapar flera allvarliga risker:

1. Barn kan avstå från att söka hjälp eller anmäla exploatering av rädsla för beskattning.
2. Förövare kan använda hot om skatteskuld som ett medel för att behålla kontroll.
3. Ansvar för övergreppet riskerar att förskjutas från gärningspersonen till barnet.
4. Barn kan i praktiken dömas för skattebrott.

Enligt brottsbalken är sexuell exploatering av barn alltid ett brott, även utan våld eller tvång. Barnkonventionen, som är svensk lag sedan 2020, anger i artikel 36 att barn inte får utsättas för ekonomiskt utnyttjande och i artikel 39 att inget barn får hållas ansvarigt för sin egen exploatering.

Trots detta finns i dag inga särskilda undantagsregler i skatteförfarandelagen eller inkomstskattelagen som skyddar barn från beskattning vid kommersiell sexuell exploatering. Det finns heller ingen uttrycklig instruktion till Skatteverket eller något regleringsbrev som klargör att staten inte ska ta del av inkomster från barns exploatering.

Barns lidande och utsatthet får aldrig omvandlas till ett skatteärende eller en inkomstkälla för staten. Myndigheter ska samverka för att stödja brottsoffer, inte för att beskatta deras utsatthet.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:

 

1. Avser ministern att ta initiativ till lagändringar eller andra åtgärder som säkerställer att ingen beskattning av inkomster som härrör från barns sexuella exploatering sker?
2. Om så inte är fallet, vad avser ministern att göra inom sitt ansvarsområde för att säkerställa att barn aldrig kan göras ansvariga för sin egen utsatthet och i stället hjälpa barn ut ur utsatthet?