HD10122: Interimsavtal mellan EU och Marocko gällande Västsahara

Interpellation 2025/26:122 Interimsavtal mellan EU och Marocko gällande Västsahara

av Jacob Risberg (MP)

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

 

I oktober 2025 undertecknade EU-kommissionen ett provisoriskt handelsavtal med Marocko som uttryckligen omfattar Västsahara. Detta har skett trots att EU-domstolen slagit fast att Västsahara och Marocko är två separata och distinkta territorier och att Marocko saknar rätt att företräda Västsahara i internationella avtal. EU-domstolen har dessutom betonat att varje avtal som gäller Västsahara endast är giltigt om det finns ett fritt, informerat och förhandsgodkänt samtycke från det västsahariska folkets legitima representant, vilket enligt domstolen är Polisariofronten.

Det interimsavtal som nu undertecknats bortser från dessa domslut och sätter i praktiken handelsintressen före rättsliga principer. Det riskerar att underminera såväl EU:s egen rättsordning som internationell rätt, samtidigt som det bidrar till att legitimera Marockos olagliga ockupation av Västsahara.

Avtalet har även väckt oro bland människorättsorganisationer och inom det västsahariska civilsamhället, då det kan stärka den ekonomiska kontroll som Marocko utövar över det ockuperade området – på bekostnad av det sahrawiska folkets rätt till självbestämmande.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

 

1. Hur ser ministern och regeringen på det interimsavtal som EU-kommissionen undertecknat med Marocko och som omfattar Västsahara?
2. Anser ministern och regeringen att avtalet är förenligt med EU-domstolens praxis gällande Västsahara och principen om folkens självbestämmande?
3. På vilket sätt avser ministern att verka inom EU för att ett eventuellt slutgiltigt avtal mellan EU och Marocko inte ska omfatta Västsahara – utan uttryckligt och dokumenterat samtycke från Polisario?
4. Vad anser ministern och regeringen om risken att EU:s agerande kan bidra till att legitimera ett ockupationsstyre och därigenom urholka internationell rätt?