HD0353: Arbetsprövning med bibehållen sjukpenning

Regeringens proposition 2025/26:53

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 november 2025

Ebba Busch

Anna Tenje (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i socialförsäkringsbalken som syftar till att sänka trösklarna för återgång i arbete genom att möjliggöra för den som har rätt till hel sjukpenning att, i överenskommelse med sin arbetsgivare, arbetspröva hos arbetsgivaren med bibehållen sjukpenning under en begränsad period.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2026.

1

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.

3

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken dels att 27 kap. 1 § och 29 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 27 kap. 8 a–8 c och 55 a §§, och närmast före 27 kap. 8 a och 55 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

27 kap.

1 §1

–samordning med sjuklön i 9 §,

–sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10–16 a §§,

–sjukanmälan i 17 och 18 §§,

–ersättningsnivåer i 19 §,

–förmånstiden och karens i 20–38 §§,

–allmänt högriskskydd i 39 och 39 a §§,

–särskilt högriskskydd i 40–44 §§,

–förmånsnivåer och arbetsförmåga i 45 §,

–bedömning av arbetsförmågans nedsättning (rehabiliteringskedjan) i 46–55 b §§, och

–arbetsgivarinträde m.m. i 56–61 §§.

Arbetsprövning

8 a §

En anställd försäkrad som är beviljad hel sjukpenning får genomföra arbetsprövning hos sin arbetsgivare enligt 8 b och 8 c §§ utan att det påverkar hans eller hennes rätt till sjukpenning.

8 b §

Arbetsprövning får, inom en ramtid om 365 dagar, pågå i två perioder om vardera 14 sammanhängande dagar. En ny period med arbetsprövning får påbörjas tidigast den trettionde dagen efter det att en tidigare period med arbetsprövning har avslutats.

Den som är sjukskriven och har behov av successiv arbetsåtergång kan trappa upp i lönearbete enligt fyra nivåer – 25, 50, 75 och 100 procent av sin normala arbetstid – samtidigt som sjukpenning lämnas för resterande tid. Vid behov kan upptrappningen i arbetstid kombineras med andra åtgärder för att underlätta återgång i arbete, t.ex. genom arbetshjälpmedel eller genom anpassning av arbetsuppgifterna, arbetsplatsen eller arbetstiderna (se närmare om arbetsgivarens anpassnings- och rehabiliteringsansvar i avsnitt 4.5).

En försäkrad som behöver träna upp sin förmåga innan det kan bli aktuellt med lönearbete kan erbjudas arbetsträning. Arbetsträning är en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd som syftar till att möjliggöra och påskynda återgång i arbete (jfr 29 kap. 2 § SFB). Processen är formaliserad och börjar med att Försäkringskassan ska utreda och bedöma om arbetsträning är en lämplig åtgärd. Vidare ska Försäkringskassan, om möjligt i samråd med den försäkrade, upprätta och följa upp en rehabiliteringsplan som ska innehålla vissa angivna uppgifter (30 kap. 12–14 §§ SFB). Vid arbetsträningen får den försäkrade möjlighet att träna på några arbetsmoment åt gången med sänkta prestationskrav med målet att successivt öka prestationerna till den normala nivån för arbetet. Arbetsträning kan utföras hos den egna arbetsgivaren, inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen eller genom insatser via samordningsförbund. Under en arbetsträning hos den egna arbetsgivaren behöver någon annan utföra de arbetsuppgifter som den försäkrade på grund av sin sjukdom inte klarar av. Arbetsgivaren vidtar ofta flera åtgärder samtidigt, såsom att anpassa arbetsuppgifterna eller införskaffa arbetshjälpmedel. Arbetsträning kan vara aktuellt vid såväl fysisk som psykisk nedsättning av arbetsförmågan.

I Försäkringskassans vägledning för sjukpenning (2015:01), version 19 s. 298, anges att arbetsträning som utgångspunkt inte bör användas om den försäkrade redan arbetar deltid eftersom han eller hon då klarar av sina arbetsuppgifter. Om den försäkrade ska pröva nya arbetsuppgifter på den del han eller hon är sjukskriven kan dock arbetsträning enligt vägledningen vara lämpligt trots att den försäkrade redan arbetar deltid. Arbetsträning kan också vara aktuellt när den försäkrade har olika arbetsuppgifter och har återgått i lönearbete på en del och behöver träna upp förmågan i andra delar.

När den försäkrade deltar i en rehabiliteringsåtgärd, t.ex. arbetsträning, ska arbetsförmågan anses vara nedsatt i den utsträckning åtgärden förhindrar förvärvsarbete (31 kap. 8 § andra stycket SFB). Under tid med arbetsträning har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning.

4.3Arbetsprövning

Uttrycket arbetsprövning har använts länge och har haft olika betydelser. Ansvaret för arbetsprövning har legat på olika aktörer. Innan 2016 använde Försäkringskassan arbetsprövning som en utredningsmetod för

7

Prop. 2025/26:53 att komplettera informationen i sjukpenningärenden inför bedömningen av arbetsförmåga och rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Det framgår i Försäkringskassans vägledning från 2007 att den försäkrade, under arbetsprövningen, fick pröva olika arbetsställningar och arbetsmoment för att klargöra t.ex. den fysiska förmågan men också förmågan att koncentrera sig, minnas och lösa problem. Arbetsprövning kunde ske på den egna arbetsplatsen eller på en annan arbetsplats. Försäkringskassan kunde också köpa tjänster som innefattade arbetsprövning hos en fristående leverantör. Av Försäkringskassans vägledning framgår vidare att en utredning i form av arbetsprövning skulle diskuteras med behandlande läkare, den försäkrade, arbetsgivaren och eventuella andra berörda aktörer. Enligt vägledningen borde arbetsprövningen alltid följas upp av någon, t.ex. företagshälsovården, som skulle redovisa resultatet skriftligt. I Försäkringskassans vägledning framgår vidare att arbetsprövning i normalfallet inte kunde användas om den försäkrade börjat arbeta på deltid eftersom det då var känt hur den försäkrade klarade av sina arbetsuppgifter. Däremot kunde det bli aktuellt med arbetsprövning på deltid om den försäkrades arbetsuppgifter skulle utökas med nya arbetsuppgifter av annan karaktär. Enligt vägledningen var en rimlig tid för en arbetsprövning från några dagar upp till ett par veckor. Försäkringskassan betalade ut sjukpenning för denna period under förutsättning att rätten till sjukpenning var styrkt.

I praktiken använde Försäkringskassan arbetsprövning i flera olika syften, t.ex. för att klargöra vilka typer av arbetsuppgifter som var lämpliga eller olämpliga för den försäkrade, för att gradvis öka arbetstiden utan krav på upptrappning i kvartiler och för att få svar på om det var aktuellt med upptrappning av arbetstid eller arbetsträning. Arbetsprövning användes också som ett mellanting mellan arbetsträning och deltidssjukskrivning liksom som ett sätt att stödja den försäkrade vid återgång i arbete när han eller hon inte vågade pröva att arbeta deltid och det heller inte var aktuellt med arbetsträning. Arbetsprövning användes som regel i längre sjukfall. I början av 2016 avskaffade Försäkringskassan möjligheten till arbetsprövning. Skälet till det var att arbetsprövning användes i liten omfattning på det sätt som det enligt Försäkringskassan fanns lagstöd för, dvs. som utredningsmetod.

Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) lämnade 2017 en skrivelse till Socialdepartementet med förslag om att återinföra möjligheten att arbetspröva. I skrivelsen framfördes att arbetsgivaren, tillsammans med medarbetaren, borde kunna anmäla start av arbetsprövning till Försäkringskassan utan något krav på myndighetens godkännande.

I februari 2022 lämnade Försäkringskassan en framställan till Socialdepartementet om att tillsätta en utredning om att införa arbetsprövning med bibehållen sjukpenning för försäkrade som varit sjukskrivna en tid. Försäkringskassan framhöll att behovet av att snabbt, enkelt och under flexibla former kunna påbörja en successiv återgång i arbete inte kan tillgodoses i tillräcklig utsträckning inom ramen för dagens regelverk. I framställan lyfte Försäkringskassan också att behovet av kontroll måste beaktas så att arbetsprövningen inte missbrukas av arbetsgivare för att medarbetaren ska prestera utan lön.

8

Försäkringskassan har enligt 30 kap. 8–11 §§ SFB ansvar för att samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten. Vidare ska Försäkringskassan i samråd med den försäkrade se till att den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, samverka med arbetsgivaren, arbetstagarorganisationer, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och andra myndigheter som berörs. Försäkringskassan vidtar inga rehabiliteringsinsatser utan ska verka för att nämnda aktörer, var och en inom sitt område, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av de försäkrade. Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och av andra skäl.

Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade. En rehabiliteringsplan ska ange de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga, vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna, en tidsplan för rehabiliteringen och de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen. Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i planen (30 kap. 12–14 §§ SFB).

4.5Arbetsgivarens anpassnings- och rehabiliteringsansvar

Arbetsgivaren har en central roll för anställdas arbetsmiljö och rehabilitering vid sjukdom. Grundläggande bestämmelser om arbetsmiljöns utformning och arbetsgivarens arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet finns i arbetsmiljölagen (1977:1160), förkortad AML. Bestämmelser om arbetsgivarens ansvar för den enskildes rehabilitering finns i socialförsäkringsbalken. På det arbetsrättsliga området finns ingen reglering som direkt tar sikte på arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Ett sådant ansvar följer dock indirekt genom reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd när det gäller sakliga skäl för uppsägning.

Arbetsgivaren ska, enligt 3 kap. 2 a § 3 AML, se till att det finns en arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för att fullgöra de uppgifter som ligger på arbetsgivaren enligt den lagen och 30 kap. SFB. Arbetsgivaren ska vidare svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå (3 kap. 2 c § AML). Arbetsgivaren ska ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta andra lämpliga åtgärder (3 kap. 3 § AML).

Arbetsgivaren är skyldig att fortlöpande undersöka vilka anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder som arbetstagare behöver och så tidigt som möjligt börja arbeta med anpassning av arbetssituationen (Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd [AFS 2023:2] om planering och

9

Prop. 2025/26:53 organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar). Exempel på åtgärder som kan behöva vidtas inom ramen för en individuell anpassning och rehabilitering kan avse förändringar av arbetsfördelning, arbetsuppgifter, arbetstid och den fysiska arbetsmiljön. Den försäkrade kan också behöva tekniska hjälpmedel, särskilda arbetsredskap, informationsinsatser, arbetsträning eller arbetsprövning. Det kan också bli aktuellt med omplacering (prop. 2006/07:59 s. 16).

Arbetsgivaren har en skyldighet att, efter samråd med arbetstagaren, lämna upplysningar till Försäkringskassan och även i övrigt medverka till att arbetstagarens rehabiliteringsbehov snarast kan klarläggas. Arbetsgivaren ska svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering (30 kap. 6 a § SFB).

Arbetsgivaren är skyldig att upprätta en plan för återgång i arbete om det kan antas att den försäkrades arbetsförmåga kommer vara nedsatt på grund av sjukdom under minst 60 dagar. Planen ska vara upprättad senast den dag när den försäkrades arbetsförmåga har varit nedsatt under 30 dagar. Arbetsgivaren är inte skyldig att upprätta en plan om det med hänsyn till hälsotillståndet klart framgår att arbetstagaren inte kan återgå i arbete (30 kap. 6 § SFB). Planens främsta uppgift är att vara ett stöd i det arbete som görs på arbetsplatsen för att arbetstagaren ska kunna återgå i arbete. Arbetsgivarens plan kan också vara ett viktigt underlag för Försäkringskassan i utredningen av arbetstagarens behov av rehabilitering och rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Det är dock Försäkringskassan som avgör om informationen i planen behövs för handläggningen. Försäkringskassan kan då begära att arbetsgivaren lämnar in den plan som tagits fram för arbetstagaren.

En arbetsgivare kan få statligt bidrag för delar av sina kostnader för tjänster som en anordnare av företagshälsovård eller annan anordnare med likvärdig kompetens har utfört i form av ett arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Bidraget regleras i förordningen (2014:67) om bidrag till arbetsgivare för köp av arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd för återgång i arbete. Syftet med bidraget är att förebygga sjukfall respektive att vid sjukfall öka arbetstagares möjligheter att återgå i arbete genom att stödja arbetsgivare att vidta tidiga och anpassade åtgärder. Med ett arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd avses insatser för en arbetstagare som har eller riskerar att få en nedsatt arbetsförmåga på grund av arbetsrelaterade och icke-arbetsrelaterade sjukdomar och skador. Sådana insatser består av att utreda, planera, initiera, genomföra och följa upp åtgärder i det förebyggande arbetet eller för arbetstagarens återgång i arbete. Med ett arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd avses inte medicinsk eller annan behandling. Bidraget täcker halva kostnaden upp till 20 000 kronor per arbetstagare och år. Bidrag lämnas med högst 200 000 kronor per arbetsgivare och kalenderår.

10

En försäkrad som får en förmån är skyldig att till Försäkringskassan anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen (110 kap. 46 § SFB). Den försäkrade har även en mer specifik skyldighet att lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering och att aktivt medverka i rehabiliteringen efter bästa förmåga (30 kap. 7 § SFB). Försäkringskassan kan också begära att den försäkrade genomgår en undersökning av viss läkare eller någon annan utredning eller deltar i ett avstämningsmöte för bedömning av arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering (110 kap. 14 § SFB). Om en försäkrad utan giltig anledning vägrar att medverka i sådana utredningsåtgärder eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden, får Försäkringskassan dra in eller minska ersättningen (110 kap. 52 och 53 §§ SFB).

5Arbetsprövning med bibehållen sjukpenning

5.1Arbetsprövning med bibehållen sjukpenning ska vara möjligt

Regeringens förslag

Den som är beviljad hel sjukpenning ska ha möjlighet att genomföra arbetsprövning hos sin arbetsgivare utan att det påverkar rätten till sjukpenning. Det ska vara möjligt att arbetspröva under två separata tvåveckorsperioder inom en ramtid om 365 dagar. Det ska förflyta minst 30 dagar mellan två perioder med arbetsprövning. Arbetsprövning ska inte omfattas av socialförsäkringsbalkens bestämmelser om rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens i sak med regeringens. I promemorians lagförslag anges det inte uttryckligen vilken dag som en period med arbetsprövning påbörjas.

hela perioden, dvs. 14 kalenderdagar. Kammarrätten anser att det i 27 kap. Prop. 2025/26:53 8 b § även bör anges att ramtiden ska beräknas utifrån den dag som i

anmälan angetts som arbetsprövningens första dag. Kammarrätten anser också att det av lagtexten inte tillräckligt tydligt framgår när en period med arbetsprövning anses avslutad.

Prop. 2025/26:53 prövning dock endast vara möjligt under en kortare och tydligt reglerad period. Regeringen bedömer, i likhet med Svenskt Näringsliv och IFAU, att tidsgränserna som föreslås i promemorian är väl avvägda. En prövningsperiod om två veckor torde vara tillräckligt för att arbetsprövningen ska kunna fylla sitt syfte samtidigt som den grundläggande principen i sjukpenningens regelverk upprätthålls. Regeringen bedömer att det inte är vare sig nödvändigt eller önskvärt att, som bl.a. SKR, TCO och Svenska Covidföreningen föreslår, införa en möjlighet till längre arbetsprövningsperioder.

En försäkrad kan förvisso, som Svenska Covidföreningen påpekar, behöva tid för att bygga upp förmågor att ta sig till arbetsplatsen och delta i sociala sammanhang. Den situationen bör dock inte omhändertas genom arbetsprövning. Som påpekats syftar inte arbetsprövning till att den försäkrade ska träna upp sin arbetsförmåga eftersom den situationen omhändertas genom arbetsträning med rehabiliteringspenning. I sammanhanget kan det även lyftas fram att arbetsplatsbesök under sjukskrivningen, vilka inte handlar om att den försäkrade ska pröva arbetsuppgifter, också kan bidra till att underhålla förmågan att ta sig till arbetsplatsen och delta i sociala sammanhang. Sådana besök kan med fördel föregå en arbetsprövning. Regeringen föreslår därför att arbetsprövning med bibehållen sjukpenning får pågå under en period om högst 14 dagar.

För att arbetsprövning ska användas på det sätt som avses bör perioden med arbetsprövning vara sammanhängande och inte delas upp i enstaka dagar utspridda över en längre tidsperiod. Utgångspunkten bör vara att det ska finnas utrymme för att pröva sig fram och, utifrån den försäkrades behov och vad som är möjligt för arbetsgivaren, justera arbetsuppgifter, arbetsplatsens utformning eller andra aspekter av arbetet. Arbetsprövningen ska inte kräva någon omfattande administration hos vare sig arbetsgivaren eller Försäkringskassan utan den ska vara så enkel som möjligt att använda. Den enkelheten skulle riskera att gå förlorad om dagarna för arbetsprövning kunde spridas ut och den försäkrade, arbetsgivaren och Försäkringskassan därmed skulle behöva hålla reda på i hur många dagar arbetsprövning faktiskt har ägt rum. Av dessa skäl föreslår regeringen att perioden ska pågå i 14 dagar fr.o.m. den första dagen med arbetsprövning och fortsätta att löpa oavsett hur många dagar eller timmar den försäkrade faktiskt prövar att utföra arbetsuppgifter under perioden. En konsekvens av det är att perioden fortsätter att löpa även om den försäkrade måste avbryta arbetsprövningen tillfälligtvis under perioden eller om prövningen måste avbrytas helt efter exempelvis ett par dagar på grund av att arbetsprövningen visade sig vara för tidigt initierad eller för att den försäkrade t.ex. insjuknat i influensa. Arbetsgivarverket, Företagarna, LO och Ung Cancer framför att flexibiliteten bör vara större när det gäller arbetsprövningsperioder som behöver avbrytas en kortare tid på grund av oförutsedda händelser. Ung cancer framför att förslaget, för att vara mer relevant för unga vuxna, bör innehålla mer flexibilitet som möjliggör att avbrutna arbetsprövningar kan återupptas. Arbetsgivarverket och Företagarna anser att det bör vara möjligt för arbetsgivaren och arbetstagaren att på ett enkelt sätt återuppta en tidigare avbruten period inom ramtiden för att inte försvåra genomförandet av planerade åtgärder på arbetsplatsen och försämra möjligheterna till återgång i arbete.

16

Prop. 2025/26:53 den försäkrade ska anmäla till Försäkringskassan eftersom det har betydelse för nivån på sjukpenningen som ska betalas ut. Om uppgifterna i arbetsprövningen kan ha betydelse för att Försäkringskassan ska kunna leva upp till sitt samordningsansvar så är den försäkrade skyldig att på förfrågan från Försäkringskassan lämna uppgifter om vad som förekommit under arbetsprövningen eftersom det har betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken (30 kap. 8 § och 110 kap. 13 § andra stycket SFB). Försäkringskassan har även rätt att fråga arbetsgivaren, och arbetsgivaren har en skyldighet att svara, när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken (110 kap. 14 och 31 §§ SFB). Det kan i fråga om arbetsprövning handla om sådana uppgifter som Försäkringskassan behöver för sitt samordningsuppdrag. Det följer även av 30 kap. 6 a § SFB att den försäkrades arbetsgivare, efter samråd med den försäkrade, ska lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas.

5.2Arbetsprövning ska anmälas till Försäkringskassan

Regeringens förslag

Den försäkrade ska genom en anmälan informera Försäkringskassan om arbetsprövningen. Anmälan ska ha kommit in till Försäkringskassan senast två veckor före den första dagen i en period med arbetsprövning. Både den försäkrade och arbetsgivaren ska skriva under anmälan.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås det att en anmälan ska vara egenhändigt undertecknad.

Remissinstanserna

ISF och TCO anser att det bör krävas ett godkännande från Försäkringskassan för att arbetsprövningen ska få starta. Arbetsgivarverket och Företagarna understryker i stället vikten av att Försäkringskassan informerar den försäkrade i de fall villkoren för en arbetsprövning inte är uppfyllda. Läkarförbundet anser att det är nödvändigt att hälso- och sjukvården är involverad vid arbetsprövning. Försäkringskassan för fram att det bör klargöras vad som gäller om den försäkrade aldrig påbörjar arbetsprövningen och hur situationen ska hanteras om den försäkrade återkallar sin anmälan innan 14- dagarsperioden påbörjats. Försäkringskassan anser att det i fråga om underskrift av anmälan inte bör krävas att den är egenhändigt undertecknad eftersom egenhändigt i regel anses förhindra att elektronisk underskrift används. Myndigheten efterlyser ytterligare och mer djupgående överväganden i fråga om ett ställningstagande från Försäkrings-

22

(EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med Prop. 2025/26:53 avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av

sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, eller uppgift av allmänt intresse och myndighetsutövning enligt artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning. Den aktuella grunden för behandlingen kommer att vara fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning genom de föreslagna bestämmelserna i socialförsäkringsbalken i fråga om anmälan av arbetsprövning. Försäkringskassans behandling av personuppgifter regleras i 114 kap. SFB. Av 114 kap. 8 § SFB följer att Försäkringskassan får behandla personuppgifter bl.a. för att tillgodose behovet av underlag för att den försäkrades rättigheter och skyldigheter i fråga om förmåner ska kunna bedömas eller fastställas och för att handlägga ärenden.

Av artikel 9.2 b i EU:s dataskyddsförordning framgår att uppgifter om hälsa får behandlas om det är nödvändigt för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra sina skyldigheter inom socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades grundläggande rättigheter och intressen fastställs. I 114 kap.

11 § SFB anges att känsliga personuppgifter får behandlas om de har lämnats i ett ärende. I 114 kap. SFB finns vidare ett antal skyddsåtgärder, t.ex. sökbegränsningar och begräsning av tillgången till personuppgifter och gallring av personuppgifter, som gäller vid Försäkringskassans behandling av personuppgifter.

En utökad personuppgiftsbehandling medför alltid risker. I detta fall bedöms behandlingen av personuppgifter vara nödvändig för att uppnå syftet med reformen, att genom arbetsprövning bidra till att sänka trösklarna för återgång i arbete och främja att insatser för återgång vidtas hos arbetsgivaren. Med hänsyn till reformens syfte, den begränsade utökningen av personuppgiftsbehandlingen som förslaget väntas leda till och de befintliga skyddsåtgärder som finns i 114 kap. SFB bedömer regeringen att den föreslagna personuppgiftsbehandlingen är proportionerlig och även i övrigt förenlig med dataskyddsregelverket. Regeringen bedömer att förslaget inte utgör en sådan kartläggning av den enskildes förhållanden som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen eller utgör ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses där.

5.3Det behövs inga särskilda bestämmelser om kontroll

Regeringens bedömning

De befintliga systemen för kontroll är tillräckliga.

arbetsprövning fungerar. De kontrollaspekter som lyfts i detta avsnitt bör Prop. 2025/26:53 beaktas i uppföljningen och utvärderingen (se avsnitt 5.4).

5.4Uppföljning och utvärdering av möjligheten till arbetsprövning med bibehållen sjukpenning

Regeringens bedömning

Möjligheten till arbetsprövning med bibehållen sjukpenning bör följas upp och utvärderas.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens i sak med regeringens. I promemorian anges att möjligheten till arbetsprövning bör följas upp minst vartannat år.

Remissinstanserna

Några remissinstanser efterfrågar tydliggöranden kring uppföljning och utvärderingen av reformen. ISF anser att det bör tydliggöras hur utvärderingen av arbetsprövning ska genomföras eftersom det inte finns en tydlig beskrivning av anmälningsförfarandet och om arbetsprövning ska registreras hos Försäkringskassan. Karolinska institutet anser att förslaget behöver kompletteras med en tydlig plan för uppföljning och utvärdering. Saco framhåller att reformen bör utvärderas för att avgöra om den används i önskvärd omfattning, eller om det finns några begränsande omständigheter givet den föreslagna utformningen. Sveriges Företagshälsor efterfrågar ytterligare överväganden i fråga om uppföljning och utvärdering av reformens effekter

Skälen för regeringens bedömning

Arbetsprövning med bibehållen sjukpenning är en ny och obeprövad möjlighet. Det är därmed svårt att till fullo förutse vilka konsekvenser som följer av förslaget. Regeringen anser därför att möjligheten till arbetsprövning bör följas upp och utvärderas. Regeringen anser, i likhet med bl.a. ISF, Karolinska institutet, Saco och Sveriges Företagshälsor, att det bör vara tydligt hur uppföljning och utvärdering ska ske och avser därför att återkomma om den närmare utformningen av ett sådant myndighetsuppdrag.

29

åtgärder som innefattar arbetsplatsen eller på annat sätt är arbetsinriktade Prop. 2025/26:53 är mer effektiva för återgång i arbete än insatser som görs fristående från

arbetsplatsen. Arbetsprövningen kan ge en bättre bild av vilka anpassningsåtgärder som kan behöva vidtas. Arbetsprövning är således ett ytterligare verktyg till stöd för den försäkrade i processen för återgång i arbete.

Om arbetsprövningen skulle användas på ett inte avsett sätt, t.ex. om den inte anmäls till Försäkringskassan eller att den används utanför de lagstadgade tidsramarna, så kan det betyda att den försäkrade står utan försäkringsskydd när hon eller han vistas på arbetsplatsen och prövar arbetsuppgifter. Det kan också betyda att sjukpenningen helt eller delvis dras in om den försäkrade, genom att utföra arbetsuppgifter utöver det som medges för arbetsprövning, har uppvisat en förmåga som bedöms kunna användas i förvärvsarbete. Precis som i övriga delar av den försäkrades sjukpenningärende är det vid arbetsprövning den försäkrades ansvar att känna till vad som är tillåtet och möjligt under den tid han eller hon får sjukpenning.

7.2Konsekvenser för statens finanser

Förslaget omfattar försäkrade som Försäkringskassan har bedömt har helt nedsatt arbetsförmåga och rätt till sjukpenning för den period som arbetsprövningen ska pågå. Det rör sig således om försäkrade som, om arbetsprövning inte hade varit möjlig, skulle ha varit frånvarande från arbetet med hel sjukpenning. Möjligheten att arbetspröva bedöms därför inte leda till att den försäkrade får sjukpenning under längre tid än vad som annars hade varit fallet. Förslaget bedöms snarare ha förutsättningar att bidra till att försäkrade återgår i arbete snabbare vilket kan leda till att antalet sjukpenningdagar minskar, något som i sin tur minskar sjukpenningutgifterna och ger en positiv påverkan på arbetsutbudet. Då arbetsprövningen är en ny och oprövad möjlighet för att underlätta återgång i arbete är det dock inte möjligt att närmare beräkna dessa effekter.

7.3Konsekvenser för arbetsgivare

Förslaget innebär att arbetsgivaren ges en möjlighet att under enkla former pröva om det finns förutsättningar för sjukskrivna arbetstagare att påbörja återgång i arbete och klargöra vilka åtgärder som i så fall kan behöva vidtas. Förslaget innebär ingen utökning av det rehabiliterings- och anpassningsansvar som arbetsgivaren redan har. Arbetsprövning är frivilligt för såväl arbetsgivaren som arbetstagaren och det finns inget lagstadgat krav på arbetsgivaren att tillsammans med arbetstagaren använda möjligheten. Arbetsprövning är endast ytterligare ett verktyg som arbetsgivaren, om den sjukskrivna arbetstagaren så vill, kan använda inom ramen för sitt rehabiliterings- och anpassningsansvar. Arbetsgivaren förfogar över innehållet i arbetsprövningen och får, i överenskommelse med den sjukskrivna arbetstagaren, utforma den på det sätt han eller hon finner lämpligt inom ramen för tillämplig lagstiftning på det arbetsrättsliga området. En

31

Prop. 2025/26:53 anmälan om arbetsprövning ska alltid undertecknas av såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Detta kan inte betraktas som ett nytt åliggande för arbetsgivaren då arbetsprövning är ett erbjudande som kan underlätta arbetsgivarens arbete med arbetsanpassning och rehabilitering. Förslaget kan bidra till att arbetsgivaren får en tydligare bild av om återgång i arbete hos arbetsgivaren är möjlig på sikt och vilka anpassningsåtgärder som i så fall behöver vidtas. Förslaget kan också bidra till att sjukskrivna arbetstagare återgår snabbare i arbete, vilket innebär minskade kostnader för arbetsgivaren i form av exempelvis produktionsbortfall och vikarier.

7.4Konsekvenser för Försäkringskassan

Förslaget innebär en något ökad administration för Försäkringskassan i form av att ta ställning till om en anmäld arbetsprövning sker i enlighet med de föreskrivna villkoren och således inte kan påverka bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga. Möjligheten att ta emot anmälningar om arbetsprövning bedöms medföra visst behov av it-utveckling. Vidare behöver information om möjligheten till arbetsprövning med bibehållen sjukpenning föras in i utbildningar och stödmaterial till handläggare liksom i den information som lämnas till försäkrade. Förslaget kan bidra till att vissa bedömningsmoment i sjukpenninghandläggningen blir enklare för Försäkringskassan. Möjligheterna och vägarna till återgång i arbete kan förväntas bli tydligare för den försäkrade och arbetsgivaren under arbetsprövningen. När försäkrade lämnar uppgifter om resultatet av arbetsprövningen till Försäkringskassan så ger det myndigheten ett underlag för att t.ex. bedöma om det finns behov av att samordna rehabiliteringsinsatser för att möjliggöra återgång i arbete eller om det är lämpligt att t.ex. en arbetsträning påbörjas. Det i sin tur bör underlätta såväl myndighetens utredning av den försäkrades rehabiliteringsbehov som arbetet med stöd för återgång i arbete. Enligt Försäkringskassan beräknas förslaget medföra att myndighetens handläggningskostnader ökar med ca 9 miljoner kronor per år utifrån antagandet att arbetsprövning kommer att aktualiseras i 10 procent av de sjukpenningärenden som pågår i mer än 90 dagar. Regeringen anser att det i dagsläget inte går att närmare bedöma i hur många sjukpenningärenden det kommer att bli aktuellt med arbetsprövning. Det går därmed inte heller att bedöma i vilken omfattning det kommer att påverka Försäkringskassans handläggning. I nuläget bedöms därför förslagets konsekvenser för Försäkringskassans kostnader rymmas inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

7.5Konsekvenser för hälso- och sjukvården

Förslaget bedöms inte medföra några konsekvenser för hälso- och sjukvården. I vissa fall kan det förekomma att den som är sjukskriven rådfrågar sin läkare om lämpligheten i att arbetspröva ur ett medicinskt perspektiv. Det sker i så fall inom ramen för hälso- och sjukvårdens ordinarie arbete med sjukskrivning och rehabilitering. Förslaget har förutsät-

32

tningar att bidra till att försäkrade återgår i arbete snabbare, vilket i så fall Prop. 2025/26:53 minskar belastningen på hälso- och sjukvården.

7.6Konsekvenser för andra myndigheter än Försäkringskassan

Förslaget bedöms inte innebära några konsekvenser för andra myndigheter än Försäkringskassan.

7.7Konsekvenser för att uppnå jämställdhet

Eftersom fler kvinnor än män är sjukskrivna påverkar förslaget sannolikt fler kvinnor än män. Förslaget har förutsättningar att bidra till att enskilda återgår i arbete snabbare och därigenom bl.a. får en bättre privatekonomi. Förslaget kan på så sätt bidra till en ökad ekonomisk jämställdhet liksom jämställd hälsa mellan kvinnor och män.

7.8Konsekvenser som rör risken för fusk och felaktiga utbetalningar

Förslaget bedöms inte medföra några särskilda risker för fusk och felaktiga utbetalningar av sjukpenning. Risken för att en arbetsgivare ska använda arbetsprövningen som ett sätt att få gratis arbetskraft motverkas av att arbetsgivare inte kan tvinga en medarbetare att utföra arbetsuppgifter under tid som han eller hon får hel sjukpenning. För den försäkrade finns det inte skäl att genomföra arbetsprövning om han eller hon i realiteten skulle kunna utföra arbete med prestationskrav. Under sådana förhållanden har han eller hon rätt till lön och behöver inte arbetspröva med lägre ersättning i form av sjukpenning. Den försäkrades incitament att utföra arbetsuppgifter med den lägre ersättningen i form av sjukpenning i stället för att få lön bedöms också vara små.

7.9Konsekvenser för Sveriges internationella åtaganden

Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten och med Sveriges övriga internationella åtaganden.

8 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

27 kap.

Prop. 2025/26:53 – samordning med sjuklön i 9 §,

–sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10–16 a §§,

–sjukanmälan i 17 och 18 §§,

–ersättningsnivåer i 19 §,

–förmånstiden och karens i 20–38 §§,

–allmänt högriskskydd i 39 och 39 a §§,

–särskilt högriskskydd i 40–44 §§,

–förmånsnivåer och arbetsförmåga i 45 §,

–bedömning av arbetsförmågans nedsättning (rehabiliteringskedjan) i 46–55 b §§, och

–arbetsgivarinträde m.m. i 56–61 §§.

Paragrafen upplyser om innehållet i kapitlet.

Första strecksatsen ändras för att omfatta de nya 8 a–8 c §§.

Arbetsprövning

8 a § En anställd försäkrad som är beviljad hel sjukpenning får genomföra arbetsprövning hos sin arbetsgivare enligt 8 b och 8 c §§ utan att det påverkar hans eller hennes rätt till sjukpenning.

Paragrafen, som är ny, reglerar grundläggande förutsättningar för att genomföra arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

I paragrafen anges att en anställd försäkrad som är beviljad hel sjukpenning får genomföra arbetsprövning hos sin arbetsgivare enligt 8 b och 8 c §§ utan att det påverkar hans eller hennes rätt till sjukpenning. Detta innebär att möjligheten att arbetspröva endast gäller för den som har en anställning och att arbetsprövningen endast kan utföras hos den försäkrades arbetsgivare. Att den försäkrade ska vara beviljad sjukpenning betyder att den som har ansökt om sjukpenning men ännu inte har fått något beslut i frågan om rätt till sjukpenning inte kan arbetspröva. Detsamma gäller den som har beviljats sjukpenning t.o.m. ett visst datum men som till någon del vill arbetspröva efter det datumet. Att den försäkrade får arbetspröva utan att det påverkar rätten till sjukpenningen innebär att Försäkringskassan och allmänna förvaltningsdomstolar i sin prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning inte ska beakta eventuell arbetsförmåga som den försäkrade uppvisar i arbetsprövningen. Detta gäller för såväl en period med arbetsprövning som vid bedömningen av rätten till sjukpenning därefter (jfr kommentaren till 55 a §). Dock kan en arbetsförmåga som den försäkrade under en period med arbetsprövning uppvisar vid sidan av arbetsprövningen läggas till grund för bedömning av den försäkrades arbetsförmåga och därmed rätten till sjukpenning. Det kan t.ex. handla om den försäkrades uppdrag eller hobbyverksamhet som bedrivs på fritiden. Det finns inga krav eller begränsningar när det gäller vilka arbetsuppgifter som får prövas och i vilken omfattning, se vidare avsnitt 5.1. Utgångspunkten är att arbetsprövning utförs på arbetsplatsen men det finns inget som hindrar att arbetsprövning kan ske i hemmet förutsatt att det är fråga om en arbetsplats där arbete i hemmet förekommer.

34

8 b § Arbetsprövning får, inom en ramtid om 365 dagar, pågå i två perioder om Prop. 2025/26:53 vardera 14 sammanhängande dagar. En ny period med arbetsprövning får

påbörjas tidigast den trettionde dagen efter det att en tidigare period med arbetsprövning har avslutats.

En period med arbetsprövning påbörjas den dag som har angetts i anmälan enligt 8 c §.

Ramtiden enligt första stycket räknas från och med den första dagen i den första perioden med arbetsprövning.

Paragrafen, som är ny, reglerar tidsramar som gäller för genomförande av arbetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

I första stycket första meningen regleras tiden för när arbetsprövning får pågå. Det finns ingen reglering om att sjukperioden måste ha pågått en viss tid för att arbetsprövning ska kunna påbörjas. Arbetsprövning får, inom en ramtid om 365 dagar, pågå under två perioder om vardera 14 sammanhängande dagar. Med dagar avses kalenderdagar. En period med arbetsprövning är 14 dagar oavsett hur mycket eller lite som den försäkrade tidsmässigt arbetsprövar. Även om arbetsprövning rent faktiskt äger rum enbart en enstaka dag i början av perioden med arbetsprövning så kan man inte avbryta arbetsprövningen och efter det att 14 dagar förflutit återuppta arbetsprövningen. När en period väl är påbörjad så pågår den således alltid i 14 dagar. Inom ramtiden får den försäkrade alltså arbetspröva i två perioder om 14 dagar vardera. Hur ramtiden räknas framgår av tredje stycket.

I första stycket andra meningen anges att en ny period med arbetsprövning får påbörjas tidigast den trettionde dagen efter det att en tidigare period med arbetsprövning har avslutats. Det betyder att en ny period med arbetsprövning inte får påbörjas i direkt anslutning till en tidigare period utan tidigast får påbörjas 30 dagar efter det att en tidigare period med arbetsprövning har avslutats. Om en period med arbetsprövning avslutas den 20 maj så får en ny period påbörjas tidigast den 19 juni.

Enligt andra stycket påbörjas en period med arbetsprövning den dag som har angetts i anmälan enligt 8 c §. Detta är den dag som den försäkrade i anmälan har angett att arbetsprövningen ska påbörjas, se vidare kommentaren till 8 c §. Av första stycket följer att en period med arbetsprövning pågår i 14 sammanhängande dagar. Det betyder att en period med arbetsprövning alltid pågår i 14 dagar räknat fr.o.m. den dag som perioden påbörjas, dvs. den dag som har angetts i anmälan.

Enligt tredje stycket räknas ramtiden fr.o.m. den första dagen i den första perioden med arbetsprövning. Ramtiden bryts inte om sjukperioden upphör. Om t.ex. en person som har haft två perioder med arbetsprövning och därefter återfår hel arbetsförmåga men sedan blir sjuk på nytt får han eller hon inte arbetspröva igen förrän 365 dagar förflutit sedan den första dagen i den första perioden med arbetsprövning i den tidigare sjukperioden. När det gäller villkoret i första stycket om att en ny period med arbetsprövning får påbörjas tidigast 30 dagar efter det att en tidigare period med arbetsprövning har avslutats så gäller det även om ramtiden löper ut. Om en person arbetsprövar en andra gång i slutet av ramtiden som kort därefter löper ut så måste den försäkrade vänta 30 dagar efter det att den perioden

35