HD03294: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga

Regeringens proposition 2025/26:294

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 juni 2026

Camilla Waltersson Grönvall

Jakob Forssmed (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den nuvarande lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.

Förslagen syftar till att åstadkomma en modern, tydlig och överskådlig lagstiftning som utgår från barnet som egen rättighetsbärare och som svarar mot de behov av skydd och stöd som barn och unga har i dag. Ett starkare barnrättsperspektiv föreslås bl.a. genom att barns och ungas rättigheter samlas i ett eget kapitel i lagarna. Dessutom föreslås att rätten till offentligt biträde förtydligas och utökas.

I den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga föreslås även en ny grund om omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet. Detta föreslås för att åstadkomma ökad trygghet och stabilitet för barn som är placerade i familjehem. I detta syfte föreslås det också bli möjligt att i vissa fall avvisa en vårdnadshavares begäran om att ett omhändertagande ska upphöra. För att omhändertaganden bättre ska svara mot barns och ungas behov av skydd och vård föreslås också att förutsättningarna för vilka förhållanden i hemmet och vilka beteenden som kan utgöra grund för ett omhändertagande för vård ska justeras och kompletteras i vissa avseenden.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

1

21.2.2Gemensamt biträde får i vissa fall

21.3Förstärkt möjlighet för barn att få offentligt biträde

22.2Andra beslut av allmän förvaltningsdomstol som

22.3Statens institutionsstyrelses beslut om placering i

23.3Statens institutionsstyrelses beslut om placering i

26.1En ny lag med en tydlig och mer lättillgänglig

26.2Barns och ungas rättigheter i samband med handläggningen av ärenden och mål om särskilda

26.2.1Bestämmelser om barns och ungas

26.2.2En definition av vad som avses med barn

26.2.3Barnets och den unges bästa ska vara

26.2.4Barnets och den unges rätt att framföra

26.2.5Barnets och den unges rätt att få relevant

26.2.6Barnets och den unges rätt att få anpassad

7

31.4Konsekvenser för barn, unga, föräldrar och

31.5Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och

31.6Konsekvenser för brottsligheten och det

9

10

12

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om omhändertagande för vård av barn och unga.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångs- balken.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldra- balken.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i social- försäkringsbalken.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387).

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnads- avgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbok- föringslagen (1991:481).

13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård.

15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- lagen (2005:716).

19.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

20.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

21.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i delgivnings- lagen (2010:1932).

22.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsskade- lagen (2014:322).

23.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter.

13

Prop. 2025/26:294 24. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service.

25.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning.

26.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:914) om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter.

27.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.

28.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänst- lagen (2025:400).

29.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mottagande- lagen (2026:999).

30.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering.

31.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:1427) om ändring i utlänningslagen (2005:716).

14

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om omhändertagande för vård av barn och unga

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och syfte

Lagens innehåll och tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om omhändertagande för vård av barn och unga när det inte finns samtycke. I lagen finns också bestämmelser om flyttningsförbud, utreseförbud och andra åtgärder som får beslutas utan samtycke.

Vård och andra insatser ska dock i första hand ges med samtycke från barnet eller den unge och barnets vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2025:400).

Insatserna och åtgärderna ska bygga på respekt för barns och ungas människovärde och integritet.

Lagens syfte

2 § Syftet med denna lag är att tillförsäkra barn och unga skydd och nödvändig vård.

Ord och uttryck i lagen

3 § Med ett omhändertagande avses att socialnämnden får bestäm- manderätt över barnet eller den unge i den omfattning som följer av denna lag.

4 § Med vård avses sådana insatser som kan ges inom ramen för socialnämndens ansvar för barn och unga enligt socialtjänstlagen (2025:400).

5 § Med barn avses en person som är under 18 år.

Med ung person eller den unge avses en person som har fyllt 18 men inte 21 år.

Lagens disposition

6 § Lagen är indelad i följande kapitel:

–1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och syfte

–2 kap. Barns och ungas rättigheter

–3 kap. Grunderna för omhändertagande för vård

–4 kap. Ansökan och beslut om omhändertagande för vård

Prop. 2025/26:294 – 6 kap. Genomförande av vården

–7 kap. Umgänge och stöd till vårdnadshavare

–8 kap. Socialnämndens ansvar för vården

–9 kap. Övervägande om vårdnadsöverflyttning

–10 kap. Upphörande av omhändertagande för vård

–11 kap. Drogtest och läkarundersökning

–12 kap. Flyttningsförbud

–13 kap. Utreseförbud

–14 kap. Förhållande till vissa avlägsnandebeslut

–15 kap. Särskilda ungdomshem

–16 kap. Handläggning och allmän förvaltningsdomstols tidsfrister

–17 kap. Offentligt biträde och ställföreträdare för barnet

–18 kap. Beslut som gäller omedelbart

–19 kap. Överklagande

–20 kap. Handräckning av Polismyndigheten och Kriminalvården

–21 kap. Straffbestämmelser

2 kap. Barns och ungas rättigheter

Barnets och den unges bästa

1 § Vid beslut och andra åtgärder enligt denna lag ska det som är bäst för barnet eller den unge vara avgörande.

Rätt att framföra sina åsikter

2 § Barnet eller den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Barnets eller den unges åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

Rätt till information

3 § Barnet eller den unge ska kontinuerligt få information om beslut som rör honom eller henne och hur sådana beslut överklagas samt annan relevant information.

4 § Information som lämnas till barnet eller den unge ska vara anpassad till hans eller hennes individuella behov och situation i fråga om ålder, mognad och individuella förutsättningar.

Den som lämnar informationen ska så långt det är möjligt försäkra sig om att barnet eller den unge har förstått informationen.

Rätt att föra sin egen talan

5 § Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i ärenden och mål enligt denna lag.

Ett barn som är under 15 år ska höras i domstol, om barnet vill det och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras.

16

Förutsättningar för omhändertagande för vård på grund av förhållanden i hemmet och egna beteenden

1 § Ett barn ska omhändertas för vård om

1.det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 2 § eller eget beteende som anges i 3 §,

2.den planerade vården är nödvändig och till barnets bästa, och

3.det kan antas att den nödvändiga vården inte kan ges med samtycke av barnets vårdnadshavare och, om barnet har fyllt 15 år, av barnet själv.

En ung person som är under 20 år får omhändertas för vård om

1.det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 §,

2.den planerade vården är nödvändig, lämpligare än någon annan vård och till den unges bästa, och

3.det kan antas att den nödvändiga vården inte kan ges med den unges samtycke.

Förhållanden i hemmet

2 § De förhållanden i hemmet som kan ligga till grund för omhänder- tagande för vård enligt 1 § första stycket är

1.fysisk eller psykisk misshandel,

2.sexuella kränkningar eller sexuell exploatering,

3.brister i omsorgen om barnets grundläggande behov,

4.negativ social kontroll, eller

5.något annat skadligt förhållande.

Vid ett beslut om omhändertagande för vård får en sammantagen bedömning göras av förhållandena i första stycket 1–5.

Egna beteenden

3 § De egna beteenden som kan ligga till grund för omhändertagande för vård enligt 1 § är

1.skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika, andra beroende- framkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel,

2.brottslig verksamhet, eller

3.något annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende.

Vid ett beslut om omhändertagande för vård får en sammantagen bedömning göras av beteendena i första stycket 1–3.

4 § Ett omhändertagande för vård på grund av eget beteende enligt 1 § ska också beslutas för ett barn som har dömts till fängelse och vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms vara i uppenbart behov av ett omhändertagande för vård för att inte riskera att skada sin hälsa eller utveckling på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 §.

En ung person får omhändertas under samma förutsättningar.

17

Prop. 2025/26:294 Omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet

5 § Ett barn som är placerat eller nyligen har varit placerat i ett familjehem ska omhändertas för vård på grund av anknytning till det familjehemmet om

1.placeringen beror på ett omhändertagande för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 2 §,

2.förhållandet i hemmet har förändrats på ett varaktigt och genom- gripande sätt så att omhändertagandet ska upphöra enligt 10 kap. 1 §,

3.det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas om barnet skiljs från familjehemmet,

4.det är till barnets bästa att vården fortsätter, och

5.det kan antas att placeringen i familjehemmet inte kan fortsätta med samtycke av barnets vårdnadshavare och, om barnet har fyllt 15 år, av barnet själv.

6 § Vid en prövning av om förutsättningarna för omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet enligt 5 § är uppfyllda ska särskilt beaktas

1.familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att fortsatt vara familjehem,

2.barnets inställning,

3.barnets relation till familjehemmet, vårdnadshavare och syskon,

4.barnets förankring i sin sociala miljö,

5.barnets ålder och placeringstid, och

6.om barnet har särskilda behov.

4 kap. Ansökan och beslut om omhändertagande för vård

Beslut om omhändertagande för vård

1 § Beslut om omhändertagande för vård fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden.

Förvaltningsrätten får även på begäran av ett barns ställföreträdare, eller av ett barn som har fyllt 15 år, besluta att barnet ska omhändertas för vård på grund av anknytning till familjehemmet enligt 3 kap. 5 §. Det får ske när ett beslut av socialnämnden i fråga om upphörande av ett omhänder- tagande för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 §, överklagas.

Ansökans innehåll

2 § Socialnämndens ansökan om omhändertagande för vård enligt 1 § första stycket ska innehålla en redogörelse för

1.barnets eller den unges relationer till närstående personer och sociala nätverk,

2.barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende och skol- gång,

3.de konkreta omständigheter som utgör grund för att barnet eller den unge behöver omhändertas för vård,

5. den vård som socialnämnden anser är nödvändig, målet med vården Prop. 2025/26:294 och hur den ska genomföras,

6.hur relevant information har lämnats till barnet eller den unge,

7.vilket slags relevant information som har lämnats, och

8.barnets och vårdnadshavarens eller den unges inställning till behovet av vård och förhållandena i övrigt.

Ansökan ska även innehålla en vårdplan.

5 kap. Omedelbart omhändertagande

Beslut om omedelbart omhändertagande

Omedelbart omhändertagande för vård

1 § Socialnämnden får besluta att ett barn eller en ung person som är under 20 år omedelbart ska omhändertas för vård, om

1.det är sannolikt att barnet eller den unge behöver omhändertas för vård enligt 3 kap., och

2.rättens beslut om omhändertagande för vård inte kan avvaktas med hänsyn till

a) risken för barnets eller den unges hälsa eller utveckling, eller

b) att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Omedelbart omhändertagande för tillfällig vård i vissa internationella situationer

2 § Socialnämnden får, om svensk domstol inte är behörig att besluta om omhändertagande för vård, besluta att ett barn omedelbart ska omhänder- tas för tillfällig vård, om

1.det är sannolikt att barnet tillfälligt behöver omhändertas för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 § eller eget beteende som anges i 3 kap. 3 §, och

2.åtgärder av behörig utländsk myndighet inte kan avvaktas med hänsyn

till

a) risken för barnets hälsa eller utveckling, eller

b) att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Beslutsrätt i vissa fall

3 § Om socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat fatta ett sådant beslut. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Även den domstol som prövar en fråga om omhändertagande för vård får besluta om omedelbart omhändertagande.

Domstolsprövning av beslutet

4 § Socialnämnden ska, inom en vecka från den dag då nämnden beslutade om omedelbart omhändertagande, lämna över beslutet till

förvaltningsrätten för prövning av om det ska fastställas.

19

Prop. 2025/26:294 Om beslutet om omedelbart omhändertagande har fattats efter det att nämnden har ansökt om omhändertagande för vård, ska beslutet inom samma tid lämnas över till den domstol som prövar ansökan om omhändertagande för vård, för prövning av om det ska fastställas.

Beslutet och handlingarna i ärendet ska lämnas in till domstolen.

Ansökan efter fastställt beslut

5 § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om omedelbart omhän- dertagande, ska socialnämnden inom fyra veckor från den dag då vården påbörjades enligt 6 kap. 4 § ansöka hos förvaltningsrätten om att barnet eller den unge ska

1.omhändertas för vård enligt 3 kap., eller

2.vara fortsatt omhändertagen för tillfällig vård enligt 9 §. Förvaltningsrätten får besluta om förlängning av denna tid, om ytter-

ligare utredning eller någon annan särskild omständighet gör det nödvän- digt.

Upphörande av ett omedelbart omhändertagande

6 § Ett omedelbart omhändertagande upphör

1.om socialnämnden inte inom en vecka från den dag då beslutet om omedelbart omhändertagande fattades har lämnat över beslutet till domstolen för prövning av om det ska fastställas,

2.om socialnämnden inte inom fyra veckor från den dag då vården påbörjades enligt 6 kap. 4 § har ansökt om omhändertagande för vård enligt 3 kap. eller fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt 9 §, och inte heller begärt förlängning av ansökningstiden, eller

3.när rätten avgör frågan om omhändertagande för vård eller frågan om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård.

7 § Socialnämnden ska besluta att ett omedelbart omhändertagande genast ska upphöra när det inte längre behövs. Ett sådant beslut får fattas också av den domstol som prövar en fråga om omhändertagande för vård eller fortsatt omhändertagande för tillfällig vård.

Fortsatt omhändertagande för tillfällig vård i vissa internationella situationer

Beslut om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård

8 § Förvaltningsrätten får besluta om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård om ett barn som är omedelbart omhändertaget för tillfällig vård enligt 2 § fortsatt behöver tillfällig vård.

Ett sådant beslut får endast fattas om socialnämnden har ansökt om ett sådant omhändertagande

1.inom fyra veckor från den dag då vården påbörjades enligt 6 kap. 4 §,

eller

2.innan tiden för ett beslut om förlängd tidsfrist enligt 5 § andra stycket har löpt ut.

Förvaltningsrätten får även besluta om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård om barnet fortsatt behöver tillfällig vård och socialnämnden

20

har ansökt om ett sådant omhändertagande innan tiden för ett gällande Prop. 2025/26:294 beslut om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård har löpt ut.

Ansökan om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård

9 § I ansökan om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt 8 § ska socialnämnden ange hur lång tid barnet behöver vara omhändertaget och vilka omständigheter som utgör grund för ett fortsatt omhänder- tagande. Ansökan och handlingarna i ärendet ska lämnas in till förvalt- ningsrätten.

Om ansökan har kommit in till förvaltningsrätten inom den tid som anges i 8 §, får omhändertagandet fortsätta i avvaktan på rättens beslut.

Tidsbegränsning för fortsatt omhändertagande för tillfällig vård

10 § Ett beslut om fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt 8 § får avse högst två månader åt gången, räknat från den dag då beslutet fattades. Ett fortsatt omhändertagande för tillfällig vård får pågå under högst en sammanhängande period av ett år, om inte fortsatt tillfällig vård är nödvändig.

Upphörande av fortsatt omhändertagande för tillfällig vård

11 § Ett fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt 8 § upphör om socialnämnden inte har ansökt om att barnet ska vara fortsatt omhänder- taget innan tiden för gällande beslut har löpt ut.

Om det inte längre finns skäl för att barnet ska vara fortsatt omhänder- taget för tillfällig vård, ska socialnämnden eller, i förekommande fall, rätten besluta att omhändertagandet genast ska upphöra.

Upplysning om internationella bestämmelser

12 § Bestämmelserna i 2–11 §§ kompletterar rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verk- ställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (Bryssel II-förordningen) och lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention.

6 kap. Genomförande av vården

Beslut om vårdens genomförande

1 § Socialnämnden beslutar hur vården av barnet eller den unge ska genomföras. I detta ingår att besluta om var barnet eller den unge ska vara placerad.

Ett beslut om att barnet eller den unge ska vara placerad i sitt eget hem, får endast fattas om det kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom eller henne.

Beslutsrätt vid brådskande fall

2 § Om socialnämndens beslut om hur vården ska genomföras inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som

21

Prop. 2025/26:294 nämnden har förordnat besluta i frågan. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Var vården ska inledas

3 § Vården ska inledas utanför barnets eller den unges eget hem.

När vårdnadshavarna eller föräldrarna lever åtskilda och förhållandet i hemmet som anges i 3 kap. 2 § och som omhändertagandet grundas på endast finns i den ena vårdnadshavarens eller förälderns hem får vården dock inledas i den andra vårdnadshavarens eller förälderns hem.

När vården ska anses påbörjad

4 § Vården ska anses påbörjad när barnet eller den unge på grund av ett beslut om omhändertagande för vård enligt 3 kap. eller ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 5 kap. 1 eller 2 § har kommit till den placering där vården ska inledas eller när socialnämnden på annat sätt kan utöva det faktiska vårdansvaret över barnet eller den unge.

Rättens beslut om omhändertagande för vård ska påbörjas inom fyra veckor från den dag då beslutet fick laga kraft. Om vården inte påbörjats inom denna tid upphör beslutet att gälla.

5 § Om barnet eller den unge är häktad får vården till följd av ett beslut om omedelbart omhändertagande inte påbörjas.

Socialnämndens ansvar och bestämmanderätt under vårdtiden

Ansvar för tillsyn och bestämmanderätt om personliga förhållanden

6 § Socialnämnden ska under vårdtiden se till att barnet eller den unge får den tillsyn som behövs och bestämma om barnets eller den unges personliga förhållanden i den utsträckning det behövs för att genomföra vården.

Även den som har fått i uppdrag av socialnämnden att ha barnet eller den unge i sin faktiska vård ska se till att barnet eller den unge får den tillsyn som behövs, och får bestämma i frågor som rör den dagliga omsorgen.

Ansvar för barnets grundläggande behov

7 § Socialnämnden har under vårdtiden samma ansvar som vårdnads- havaren för att barnets grundläggande behov enligt 6 kap. 1 § föräldra- balken tillgodoses.

Vård av god kvalitet

8 § Vården ska vara av god kvalitet samt bedrivas i enlighet med veten- skap och beprövad erfarenhet.

22

Umgänge under vårdtiden

Umgänge med närstående

1 § Socialnämnden har ansvar för att barnet eller den unge ges möjlighet till umgänge med föräldrar, vårdnadshavare, syskon och andra närstående.

Beslut om umgänge och hemlighållande av vistelseort

2 § Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, får socialnämnden besluta

1.hur barnets umgänge med vårdnadshavare, och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal, ska utformas, eller

2.att barnets vistelseort ska hemlighållas för vårdnadshavare eller föräldrar.

Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut som avses i första stycket fortfarande behövs.

3 § Av 30 § tredje stycket folkbokföringslagen (1991:481) framgår när socialnämnden får ansöka om skyddad folkbokföring för ett barn som är omhändertaget för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 §.

Stöd till vårdnadshavare och föräldrar

4 § Socialnämnden ska erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldraskap.

Vårdnadshavarens rätt till information

5 § Barnets vårdnadshavare ska få den information från socialnämnden om vården av barnet som behövs för att möjliggöra delaktighet i genomförandet av vården.

Informationen ska anpassas till vårdnadshavarens individuella förut- sättningar.

8 kap. Socialnämndens ansvar för vården

Ansvaret att följa vården

1 § Socialnämnden ska noga följa vården av ett barn eller en ung person som är omhändertagen. Detta ska främst ske genom

1.regelbundna personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vårdas,

2.enskilda samtal med barnet eller den unge,

3.samtal med den eller dem som har tagit emot barnet eller den unge i sitt hem eller på boendet, och

4.samtal med vårdnadshavarna eller en god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

23

Prop. 2025/26:294 Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till vårdnads- havare, föräldrar, syskon och andra närstående.

Regelbundet övervägande av ett omhändertagande

2 § Socialnämnden ska regelbundet överväga om ett omhändertagande för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 § eller anknytning till familjehemmet enligt 3 kap. 5 § fortfarande behövs samt hur vården bör inriktas och utformas. Ett sådant övervägande ska göras minst en gång var sjätte månad från den dag då vården påbörjades enligt 6 kap. 4 §.

Regelbunden prövning av ett omhändertagande

3 § Socialnämnden ska regelbundet pröva om ett omhändertagande för vård på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § ska upphöra. En sådan prövning ska göras minst en gång var sjätte månad från den dag då vården påbörjades enligt 6 kap. 4 §.

9 kap. Övervägande om vårdnadsöverflyttning

1 § Socialnämnden ska särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken när ett barn har varit placerat i samma familjehem under två år från det att placeringen påbörjades. Därefter ska frågan övervägas årligen.

När socialnämnden överväger att ansöka om överflyttning av vårdnaden ska nämnden särskilt beakta

1.barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnads- överflyttning,

2.barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt,

3.familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående,

4.barnets relation till sina föräldrar, och

5.barnets sociala situation i övrigt.

10 kap. Upphörande av omhändertagande för vård

Förutsättningar för upphörande av omhändertagande för vård

Ett omhändertagande för vård ska upphöra när det inte längre behövs

1 § Socialnämnden ska besluta att ett omhändertagande för vård ska upphöra när det inte längre behövs. Socialnämnden får inte besluta att ett omhändertagande för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 § ska upphöra förrän de förhållanden som ligger till grund för vården har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt.

24

Prop. 2025/26:294 11 kap. Drogtest och läkarundersökning

Drogtest

Drogtest inför umgänge

1 § Socialnämnden ska inför ett barns umgänge med en vårdnadshavare eller förälder, om det finns anledning till det, kontrollera om vårdnads- havaren eller föräldern är eller har varit påverkad av alkohol, narkotika, andra berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Socialnämnden får då besluta att vårdnadshavaren eller föräldern ska uppmanas att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov.

Första stycket gäller för ett umgänge med ett barn som är omhändertaget för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 §.

Drogtest inför upphörande av omhändertagande för vård

2 § Socialnämnden ska inför prövning av om ett omhändertagande för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 § ska upphöra, om det finns anledning till det, kontrollera om en vårdnads- havare är eller har varit påverkad av alkohol, narkotika, andra berusnings- medel, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Socialnämnden får då besluta att han eller hon ska uppmanas att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov.

Gemensamma bestämmelser för drogtest

3 § Ett beslut om drogtest får fattas bara i den mån åtgärden är försvarlig med hänsyn till dess syfte och övriga omständigheter.

Socialnämnden ska i beslutet särskilt ange vad för slags prov som drogtestet avser och syftet med åtgärden.

Om vårdnadshavaren eller föräldern inte medverkar till drogtestet får förhållandet tillmätas den betydelse för socialnämndens beslut om umgänge eller upphörande av omhändertagande för vård som omstän- digheterna motiverar.

Läkarundersökning

Beslut om läkarundersökning

4 § I ett ärende enligt denna lag får socialnämnden besluta om läkar- undersökning av barnet eller den unge och utse läkare för undersökningen. En läkarundersökning ska göras innan socialnämnden enligt 4 kap. 1 § ansöker om omhändertagande för vård, om den inte av särskilda skäl är obehövlig.

I ett mål om omhändertagande för vård får även rätten besluta om läkarundersökning av barnet eller den unge och utse läkare för undersök- ningen.

26

12 kap. Flyttningsförbud Flyttningsförbud för viss tid eller tills vidare

1 § En vårdnadshavare får för viss tid eller tills vidare förbjudas att ta ett barn från ett hem som avses i 22 kap. 2 § första stycket socialtjänstlagen (2025:400) om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas om barnet skiljs från hemmet (flyttningsförbud).

Beslut om flyttningsförbud

2 § Beslut om flyttningsförbud fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden.

Ansökan görs av den socialnämnd som har beslutat eller lämnat medgivande enligt 22 kap. 2 § socialtjänstlagen (2025:400) till att barnet ska tas emot i ett familjehem eller annat enskilt hem.

Ansökans innehåll

3 § Socialnämndens ansökan om flyttningsförbud ska innehålla en redogörelse för

1.barnets förhållanden,

2.de konkreta omständigheter som utgör grund för att barnet behöver skyddas genom ett flyttningsförbud,

3.tidigare vidtagna åtgärder,

4.hur relevant information har lämnats till barnet,

5.vilket slags relevant information som har lämnats, och

6.barnets inställning.

Regelbundet övervägande av ett flyttningsförbud

4 § Socialnämnden ska regelbundet överväga om ett flyttningsförbud fortfarande behövs. Ett sådant övervägande ska göras minst en gång var tredje månad från den dag då beslutet om förbudet fattades.

Upphörande av ett flyttningsförbud

5 § Socialnämnden ska besluta att ett flyttningsförbud ska upphöra när det inte längre behövs.

Ett flyttningsförbud upphör senast när barnet fyller 18 år.

27

11 § Socialnämnden ska besluta att ett tillfälligt flyttningsförbud genast Prop. 2025/26:294 ska upphöra när det inte längre finns skäl för det. Ett sådant beslut får fattas

också av den domstol som prövar en fråga om flyttningsförbud.

Umgänge under tiden för ett flyttningsförbud

12 § Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ett flyttnings- förbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud får socialnämnden besluta hur barnets umgänge med vårdnadshavare, och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal, ska utformas.

13 kap. Utreseförbud

Förutsättningar för utreseförbud

1 § Ett utreseförbud ska beslutas för ett barn, om det finns en påtaglig risk för att

1.barnet förs utomlands eller lämnar Sverige, och

2.barnets hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 § eller eget beteende som anges i 3 kap. 3 §.

Ett utreseförbud ska också beslutas om det finns en påtaglig risk för att barnet förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse.

Beslut om utreseförbud

2 § Beslut om utreseförbud fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden.

Ansökans innehåll

3 § Socialnämndens ansökan om utreseförbud ska innehålla en redogö- relse för

1.barnets förhållanden,

2.de konkreta omständigheter som utgör grund för att barnet behöver skyddas genom ett utreseförbud,

3.tidigare vidtagna åtgärder,

4.hur relevant information har lämnats till barnet,

5.vilket slags relevant information som har lämnats, och

6.barnets inställning.

Regelbunden prövning av ett utreseförbud

4 § Socialnämnden ska regelbundet pröva om ett utreseförbud ska upphöra. En sådan prövning ska göras minst en gång var sjätte månad från den dag då beslutet om förbudet fattades.

Prop. 2025/26:294 Ett utreseförbud upphör senast när barnet fyller 18 år.

Tillfälligt utreseförbud

Beslut om tillfälligt utreseförbud

6 § Socialnämnden får besluta om tillfälligt utreseförbud, om

1.det är sannolikt att ett utreseförbud behövs, och

2.rättens beslut om utreseförbud inte kan avvaktas med hänsyn till risken för att barnet förs utomlands eller lämnar Sverige.

Beslutsrätt i vissa fall

7 § Om socialnämndens beslut om tillfälligt utreseförbud inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om ett sådant förbud. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Även den domstol som prövar en fråga om utreseförbud får besluta om tillfälligt utreseförbud.

Domstolsprövning av beslutet

8 § Socialnämnden ska, inom en vecka från den dag då nämnden beslutade om tillfälligt utreseförbud, lämna över beslutet till förvaltnings- rätten för prövning av om det ska fastställas.

Om beslutet om tillfälligt utreseförbud har fattats efter det att nämnden har ansökt om utreseförbud, ska beslutet inom samma tid lämnas över för prövning av om det ska fastställas till den domstol som prövar ansökan om utreseförbud.

Beslutet och handlingarna i ärendet ska lämnas in till domstolen.

Ansökan efter fastställt beslut

9 § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om tillfälligt utrese- förbud, ska socialnämnden inom fyra veckor från den dag då rätten fastställde beslutet ansöka om ett utreseförbud.

Förvaltningsrätten får besluta om förlängning av denna tid, om ytter- ligare utredning gör det nödvändigt.

Upphörande av ett tillfälligt utreseförbud

10 § Ett tillfälligt utreseförbud upphör

1.om socialnämnden inte inom en vecka från den dag då beslutet om tillfälligt utreseförbud fattades har lämnat över beslutet till domstolen för prövning av om det ska fastställas,

2.om socialnämnden inte inom fyra veckor från den dag då förvalt- ningsrätten fastställde beslutet om tillfälligt utreseförbud har ansökt om ett utreseförbud, och inte heller begärt förlängning av ansökningstiden, eller

3.när rätten avgör frågan om utreseförbud.

11 § Socialnämnden ska besluta att ett tillfälligt utreseförbud genast ska upphöra när det inte längre finns skäl för det. Ett sådant beslut får fattas också av den domstol som prövar en fråga om utreseförbud.

30

14 kap. Förhållande till vissa avlägsnandebeslut 1 § Beslut enligt denna lag hindrar inte beslut om

1.avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (2005:716),

2.utvisning enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar,

3.utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,

4.överlämnande enligt lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

5.utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

6.utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med Inter- nationella brottmålsdomstolen,

8.överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder,

9.utlämning enligt lagen (2006:615) om samarbete med Special- domstolen för Sierra Leone, eller

10.återvändande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU.

Ett beslut enligt denna lag upphör när ett beslut enligt första stycket 1–10 har verkställts.

15 kap. Särskilda ungdomshem

Särskilda ungdomshem för barn och unga

1 § Det ska finnas särskilda ungdomshem för vård av barn och unga som är omhändertagna för vård och på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn.

Enligt 9 kap. 9 § socialtjänstlagen (2025:400) leder Statens institutions- styrelse verksamheten på de särskilda ungdomshemmen.

Indelning i säkerhetsnivåer

2 § De särskilda ungdomshemmen ska vara indelade i säkerhetsnivåer. Ett ungdomshem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhets- nivå.

31

Prop. 2025/26:294 Undantag från vissa bestämmelser i delgivningslagen

6 § Vid delgivning med en enskild i ett ärende eller mål enligt denna lag får 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932) inte tillämpas.

17 kap. Offentligt biträde och ställföreträdare för barnet

Rätt till ett offentligt biträde

1 § Ett offentligt biträde ska, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, förordnas för ett barn eller en ung person och för ett barns vårdnadshavare i ärenden och mål om

1.omhändertagande för vård enligt 3 kap.,

2.omedelbart omhändertagande för vård eller för tillfällig vård enligt 5 kap. 1 eller 2 §,

3.fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt 5 kap. 9 §,

4.upphörande av fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt 5 kap. 12 §,

5.upphörande av omhändertagande för vård enligt 10 kap. 1 §,

6.flyttningsförbud enligt 12 kap. 1 §,

7.upphörande av flyttningsförbud enligt 12 kap. 5 §,

8.utreseförbud enligt 13 kap. 1 §,

9.upphörande av utreseförbud enligt 13 kap. 5 §, och

10.tillfälligt utreseförbud enligt 13 kap. 6 §.

2 § Ett offentligt biträde ska, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, förordnas för ett barn eller en ung person och för ett barns vårdnadshavare när barnet, den unge eller vårdnadshavaren uttrycker en vilja att överklaga beslut om

1.placering enligt 6 kap. 1 §, eller

2.umgänge eller hemlighållande av barnets vistelseort enligt 7 kap. 2 §. Även för en förälder med reglerad umgängesrätt ska ett offentligt biträde

förordnas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, när föräldern uttrycker en vilja att överklaga ett beslut enligt första stycket 2.

Förordnande av olika eller ett gemensamt offentligt biträde

3 § Om ett offentligt biträde behövs både för ett barn och för barnets vårdnadshavare ska olika biträden förordnas. Om det saknas motstridiga intressen mellan dem, ska dock ett gemensamt biträde förordnas.

Barnets ställföreträdare

4 § Den som är förordnad som ett offentligt biträde enligt 1 eller 2 § för ett barn som är under 15 år är utan särskilt förordnande också barnets ställföreträdare i det ärende eller mål som förordnandet avser, om det offentliga biträdet inte samtidigt är biträde för vårdnadshavaren.

34

Vem som får ansöka om ett offentligt biträde

5 § Den som enligt 1 eller 2 § har rätt till ett offentligt biträde får själv ansöka om att ett offentligt biträde ska förordnas för honom eller henne och fullfölja sin talan i denna fråga.

En ansökan lämnas in till socialnämnden, förvaltningsrätten eller en annan domstol som handlägger målet.

Socialnämndens ansvar att anmäla behov av och överlämna ansökan om ett offentligt biträde

6 § Socialnämnden ska, så snart behov av ett offentligt biträde uppkom- mer enligt 1 eller 2 §, anmäla detta till förvaltningsrätten.

När en ansökan om ett offentligt biträde kommer in till socialnämnden, ska nämnden skyndsamt lämna över ansökan till förvaltningsrätten.

Beslut om offentligt biträde

7 § Frågor om offentligt biträde prövas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnden prövas frågor om offentligt biträde av förvaltningsrätten.

18 kap. Beslut som gäller omedelbart

Beslut som alltid gäller omedelbart

1 § Beslut av socialnämnden eller rätten gäller omedelbart i fråga om

1.omedelbart omhändertagande för vård eller för tillfällig vård enligt 5 kap. 1 eller 2 §,

2.tillfälligt flyttningsförbud enligt 12 kap. 6 §, och

3.tillfälligt utreseförbud enligt 13 kap. 6 §.

Socialnämndens övriga beslut

2 § Andra beslut av socialnämnden än de som anges i 1 § gäller omedelbart, om inte nämnden bestämmer något annat.

Övriga beslut av allmän förvaltningsdomstol

3 § Beslut om omhändertagande för vård enligt 3 kap. och flyttnings- förbud enligt 12 kap. 1 § gäller omedelbart, om inte rätten bestämmer något annat.

Rätten får även bestämma att andra beslut som rätten har fattat än de som anges i första stycket och 1 § ska gälla omedelbart.

Beslut som fattas av Statens institutionsstyrelse

4 § Beslut av Statens institutionsstyrelse om tillfällig placering i sam- band med en transport enligt 15 kap. 4 § gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat.

35

Prop. 2025/26:294 19 kap. Överklagande

Beslut av socialnämnden

1 § Socialnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltnings- domstol i fråga om

1.placering enligt 6 kap. 1 §,

2.omhändertagande för vård fortfarande behövs eller ska upphöra,

3.fortsatt omhändertagande för tillfällig vård fortfarande behövs eller ska upphöra,

4. umgängets utformning eller hemlighållande av vistelseort enligt

7 kap. 2 §,

5.flyttningsförbud fortfarande behövs eller ska upphöra,

6.umgänge vid flyttningsförbud eller tillfälligt flyttningsförbud enligt 12 kap. 12 §,

7.utreseförbud fortfarande behövs eller ska upphöra, eller

8.tillfälligt undantag från ett utreseförbud enligt 13 kap. 12 §.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut av allmän förvaltningsdomstol

2 § Beslut av rätten om förlängd ansökningstid enligt 5 kap. 5 §, 12 kap. 9 § eller 13 kap. 9 § och om läkarundersökning enligt 11 kap. 4 § får inte överklagas.

Beslut av Statens institutionsstyrelse

3 § Beslut av Statens institutionsstyrelse om tillfällig placering i samband med en transport enligt 15 kap. 4 § får inte överklagas.

20 kap. Handräckning av Polismyndigheten och Kriminalvården

Förutsättningar för handräckning

1 § Polismyndigheten ska lämna hjälp för att på begäran av

1.socialnämnden, nämndens ordförande eller rätten ge en läkare, som avses i 11 kap. 4 §, tillträde till barnets eller den unges hem eller föra barnet eller den unge till läkarundersökningen,

2.socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat genomföra beslut om omhändertagande för vård eller omedelbart omhändertagande för vård eller för tillfällig vård, eller

3.Statens institutionsstyrelse efterforska och hämta ett barn eller en ung person som är omhändertagen för vård på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § och placerad på ett särskilt ungdomshem, om barnet eller den unge har avvikit från ungdomshemmet, eller för att ombesörja någon annan förflyttning av honom eller henne.

Om det gäller en transport av ett barn eller en ung person som placerats

iett särskilt ungdomshem ska Kriminalvården lämna sådan hjälp som anges i första stycket.

36

2 § En begäran om hjälp av Polismyndigheten eller Kriminalvården Prop. 2025/26:294 enligt 1 § får göras endast om

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) eller, om det gäller en transport som utförs av Kriminalvården, 4 kap. 4 § och 10 § första stycket häkteslagen (2010:611) behöver användas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller inte en begäran av rätten och inte heller en begäran av Statens institutionsstyrelse om efterforskning.

Bestämmelser i häkteslagen som ska tillämpas vid en transport

3 § Kriminalvården ska vid en transport enligt 1 § tillämpa följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polis- myndigheten.

Uppgiftsskyldighet i samband med handräckning

4 § Den som begär hjälp enligt 1 § ska lämna den verkställande myndig- heten de uppgifter om barnet eller den unge och en närstående till honom eller henne som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

Förutsättningar för att ett barn eller en ung person ska få tas i förvar

5 § Barnet eller den unge får tas i förvar, om det är nödvändigt för att en transport enligt 1 § ska kunna genomföras. Ett barn som är under 15 år får dock inte tas i förvar.

21 kap. Straffbestämmelser

Överträdelse av flyttningsförbud

1 § Den som överträder ett flyttningsförbud eller ett tillfälligt flyttnings- förbud döms till böter.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden eller Socialstyrelsen.

Överträdelse av utreseförbud

2 § Den som för ut ett barn ur Sverige i strid med ett utreseförbud eller ett tillfälligt utreseförbud döms till fängelse i högst två år. För försök döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.

2.Genom lagen upphävs lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

37

Prop. 2025/26:294 3. Ett beslut enligt en bestämmelse i den upphävda lagen ska anses som ett beslut enligt motsvarande bestämmelse i denna lag.

4.Bestämmelserna i 2 och 3 §§ i den upphävda lagen gäller fortfarande när en ansökan om omhändertagande för vård med stöd av den lagen har kommit in till förvaltningsrätten före ikraftträdandet.

5.Bestämmelserna i 22 och 23 §§ i den upphävda lagen gäller fortfa- rande för förebyggande insatser som har beslutats före ikraftträdandet.

6.För ett barn som omfattas av ett flyttningsförbud som fattats enligt 24 § i den upphävda lagen ska ett omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet beslutas efter ansökan av socialnämnden om förutsättningarna enligt 3 kap. 5 § 2–5 i denna lag är uppfyllda.

7.För den som har dömts till sluten ungdomsvård gäller 3 § andra stycket i den upphävda lagen, i lydelsen före den 1 juli 2026.

38

2.2 Förslag till lag om särskilda befogenheter för Prop. 2025/26:294 den statliga barn- och ungdomsvården

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om särskilda befogenheter som får användas på barn och unga som är

1.omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, och

2.placerade på särskilda ungdomshem som Statens institutionsstyrelse ansvarar för enligt 15 kap. 1 § samma lag.

I lagen finns även bestämmelser om särskilda befogenheter som med stöd av 2 kap. 3 § under vissa förutsättningar får användas på barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 3 kap. 2 § lagen om omhändertagande för vård av barn och unga eller som frivilligt vårdas där enligt socialtjänstlagen (2025:400).

2 kap. Allmänna utgångspunkter

Proportionalitetsprincipen

1 § Särskilda befogenheter får endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden och mindre ingripande åtgärder inte är tillräckliga.

Säkerhetsnivåer på särskilda ungdomshem

2 § De särskilda ungdomshemmen är enligt 15 kap. 2 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga indelade i olika säkerhetsnivåer. Ett ungdomshem som inte tillhör den lägsta nivån har förhöjd säkerhetsnivå.

Befogenheter som får användas för alla barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdomshem

3 § Bestämmelserna i 4 kap. 1, 3 och 5 §§ samt 5 kap. 1 § ska gälla för alla barn och unga som är placerade på ett särskilt ungdomshem, om

1.det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordning- en på ungdomshemmet, och

2.regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Statens institutions- styrelse har beslutat om det.

39

Prop. 2025/26:294 3 kap. Barns och ungas rättigheter

Barnets och den unges bästa

1 § Vid beslut och andra åtgärder enligt denna lag ska det som är bäst för barnet eller den unge vara avgörande.

Med barn avses en person som är under 18 år. Med ung person eller den unge avses en person som har fyllt 18 men inte 21 år.

Rätt att framföra sina åsikter

2 § Barnet eller den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om särskilda befogenheter som rör honom eller henne. Barnets eller den unges åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

Rätt till information

3 § Barnet eller den unge ska kontinuerligt få information om beslut om särskilda befogenheter som rör honom eller henne och hur sådana beslut överklagas samt annan relevant information.

4 § Information som lämnas till barnet eller den unge ska vara anpassad till hans eller hennes individuella behov och situation i fråga om ålder, mognad och individuella förutsättningar.

Den som lämnar informationen ska så långt det är möjligt försäkra sig om att barnet eller den unge har förstått informationen.

Rätt att föra sin egen talan

5 § Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i ärenden och mål enligt denna lag.

Ett barn som är under 15 år ska höras i domstol, om barnet vill det och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras.

4 kap. Otillåten egendom, kontroller och drogtest

Otillåten egendom som ska omhändertas

1 § Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får inte inneha

1.alkohol,

2.narkotika,

3.andra berusningsmedel,

4.sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

5.varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälso- farliga varor, eller

6.injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för bruk av eller annan befattning med narkotika.

40

Barnet eller den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till Prop. 2025/26:294 skada för vården eller ordningen på det särskilda ungdomshemmet.

Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

Otillåten egendom som ska förstöras eller säljas

2 § Egendom som har omhändertagits enligt 1 eller 7 § ska Statens institutionsstyrelse låta förstöra eller sälja enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om för- verkande av alkohol m.m.

Detsamma gäller om sådan egendom påträffats på ett särskilt ungdomshem utan att det finns någon känd ägare till egendomen.

Belopp som har tagits emot vid försäljning tillfaller staten.

Prop. 2025/26:294 omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, får undersökas om det behövs för att genomföra vården av barnet eller den unge eller för att upprätthålla ordningen på det särskilda ungdomshemmet.

En rumsvisitation får endast utföras för att söka efter egendom som barnet eller den unge inte får inneha enligt 1 §.

En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid genomförandet av åtgärden.

Uppföljande samtal efter genomförd rumsvisitation

6 § Barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter att en rumsvisitation har genomförts. Under samtalet ska han eller hon få information om anledningen till att visitationen behövde genomföras och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den.

Kontroll av brev och andra försändelser

7 § Brev och försändelser till och från ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får kontrolleras om det behövs med hänsyn till ordningen på det särskilda ungdomshemmet eller barnets eller den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelserna.

Om ett brev eller en försändelse innehåller egendom som barnet eller den unge enligt 1 § inte får inneha ska egendomen omhändertas.

Brev mellan barnet eller den unge och en svensk myndighet eller advokat eller barnets eller den unges offentliga biträde ska vidarebefordras utan föregående granskning.

5 kap. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem

1 § Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får, om det behövs, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas vid ankomsten till det särskilda ungdomshemmet för kontroll av att barnet eller den unge inte bär något på sig som enligt 4 kap. 1 § inte får innehas. Detsamma gäller om det under placeringen på ungdomshemmet uppkommer misstanke om att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

Genomförande av kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

2 § En kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska genomföras i närvaro av ett vittne. Barnet eller den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild ur personalen genomför eller närvarar vid

42

kroppsvisitationen eller den ytliga kroppsbesiktningen. Barnets eller den Prop. 2025/26:294 unges önskemål ska så långt det är möjligt tillgodoses.

En kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning får inte genomföras och bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska, om inte barnet eller den unge har andra önskemål.

Vid genomförandet av åtgärden ska den som kontrolleras visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

Uppföljande samtal efter genomförd kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

3 § Barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter att en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning har genomförts. Under samtalet ska han eller hon få information om anledningen till att åtgärden behövde genomföras och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den.

6 kap. Begränsningar av rörelsefriheten

Allmän begränsning av barns och ungas rörelsefrihet

1 § På särskilda ungdomshem får barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga hindras att lämna ungdomshemmet och i övrigt begränsas i sin rörelsefrihet i den utsträckning som det är nödvändigt för att vården ska kunna genomföras. Barns och ungas rörelsefrihet får också inskränkas om det behövs med hänsyn till andra intagnas eller personalens säkerhet.

Vård i enskildhet

2 § Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får, om det krävs med hänsyn till hans eller hennes speciella behov av vård eller säkerhet eller säkerheten på ungdomshemmet, hindras från att fritt träffa andra som vårdas där.

Vård i enskildhet ska vara anpassad efter barnets eller den unges individuella vårdbehov.

En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom en vecka från senaste prövning.

Vård på låsbar enhet

3 § Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får ges vård på en enhet inom ungdomshemmet som är låsbar om det är nödvändigt

1.med hänsyn till barnets eller den unges eller andras säkerhet, eller

2.för att förhindra att barnet eller den unge avviker eller för att i övrigt

Prop. 2025/26:294 Den som vårdas på en låsbar enhet ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning.

Vård på låsbar enhet får pågå under högst två månader i följd. Om det finns särskilda behandlingsskäl får dock vården på enheten pågå längre tid, förutsatt att någon av de omständigheter som anges i första stycket fortfarande gäller och barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet att vistas i öppnare former eller utanför ungdomshemmet.

Avskildhet i anslutning till dygnsvilan

4 § Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem på en låsbar enhet med förhöjd säkerhetsnivå, får hållas i avskildhet i anslutning till dygnsvilan om det är nödvändigt

1.med hänsyn till ordningen eller säkerheten på ungdomshemmet, eller

2.för att förhindra att den unge avviker från ungdomshemmet.

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda får barnet eller den unge inte hållas avskild i anslutning till dygnsvilan om det finns en påtaglig risk för att hans eller hennes hälsa eller utveckling tar skada av åtgärden.

Avskildhet i anslutning till dygnsvilan ska genomföras i barnets eller den unges bostadsrum och får vid ett enskilt tillfälle inte pågå under längre tid än nio timmar. Under tiden i avskildhet ska barnet eller den unge ha möjlighet att tillkalla personal.

5 § Beslut om avskildhet i anslutning till dygnsvilan får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphävas.

Avskildhet på grund av barnets eller den unges eget uppträdande

6 § Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att barnet eller den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen.

Barn och unga ska under pågående avskildhet stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Barnet eller den unge får inte hållas avskild längre tid än vad som är absolut nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd.

unge få information om anledningen till att avskildheten behövde Prop. 2025/26:294 genomföras och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den.

Vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet

8 § Ett barn eller en ung person som omfattas av bestämmelserna i 1 § får, i den utsträckning det är lämpligt, vistas utanför det särskilda ungdomshemmet under en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor.

Innan beslut fattas ska samråd ske med socialnämnden.

7 kap. Begränsningar av användning av elektroniska kommunikationstjänster

Möjlighet att följa vad som händer i omvärlden

1 § Barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem ska ges möjlighet att på lämpligt sätt följa vad som händer i omvärlden.

Generell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem utan förhöjd säkerhetsnivå

2 § På särskilda ungdomshem utan förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga använda elektroniska kommunikationstjänster endast i den utsträckning det är lämpligt.

Generell begränsning av användning av elektroniska kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå

3 § På särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga använda elektroniska kommunikationstjänster endast för att stå i förbindelse med en annan person.

Sådan kommunikation får bara ske med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Statens institutionsstyrelse och i den utsträckning det är lämpligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att undantag från begränsningen i första stycket får göras för viss verksamhet eller i vissa situationer under förutsättning att användningen är särskilt angelägen och inte äventyrar säkerheten eller ordningen på det särskilda ungdomshemmet.

45

utrustning för elektroniska kommunikationstjänster. Sådan utrustning ska Prop. 2025/26:294 omhändertas och förvaras för barnets eller den unges räkning.

Utrustning som har omhändertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i samband med att han eller hon inte längre ska vara placerad på ett ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå.

Bakgrundskontroll av den som barnet eller den unge vill ha kontakt med

9 § Vid en bedömning av om kommunikation bör vägras, begränsas, avlyssnas eller kontrolleras enligt 4 eller 5 § ska Statens institutions- styrelse, om det behövs, undersöka om den som barnet eller den unge vill kommunicera med är dömd eller misstänkt för brott.

I den utsträckning det behövs får myndigheten också hämta in upplysningar om personliga förhållanden i övrigt i fråga om den som barnet eller den unge vill kommunicera med.

Den som barnet eller den unge vill kommunicera med ska i förväg informeras om att en bakgrundskontroll enligt första stycket kan göras och vad kontrollen kan omfatta.

8 kap. Begränsningar av besök och kontroll av besökare

Generell begränsning av besök

1 § På särskilda ungdomshem får barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga endast ta emot besök i den utsträckning det är lämpligt.

I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård finns ytterligare bestämmelser om besök på särskilda ungdomshem.

Individuell begränsning av besök

2 § Besök till ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga får, utöver vad som anges i 1 §, vägras om det kan äventyra vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller vara till skada för barnet eller den unge eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjälpas genom att besöket till barnet eller den unge begränsas, övervakas eller kontrolleras enligt 3 §.

Prop. 2025/26:294

4 § Beslut om begränsningar av besök enligt 2 eller 3 § får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphävas.

Bakgrundskontroll av besökare

5 § Vid en bedömning av om besök bör vägras, begränsas, övervakas eller kontrolleras enligt 2 eller 3 § ska Statens institutionsstyrelse, om det behövs, undersöka om den som barnet eller den unge vill få besök av är dömd eller misstänkt för brott.

I den utsträckning det behövs får myndigheten också hämta in upplysningar om personliga förhållanden i övrigt i fråga om besökaren till barnet eller den unge.

Besökaren ska i förväg informeras om att en bakgrundskontroll enligt första stycket kan göras och vad kontrollen kan omfatta.

Kroppsvisitation av besökare

6 § Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, får ett besök till barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga på ett särskilt ungdomshem villkoras av att besökaren genomgår kroppsvisitation.

Vid kroppsvisitation ska den som kontrolleras visas all den hänsyn som omständigheterna medger. Kroppsvisitation ska, om möjligt, utföras i närvaro av en annan person än den som genomför visitationen.

förordnas för honom eller henne, om det inte måste antas att behov av Prop. 2025/26:294 biträde saknas.

6 § När behov av ett offentligt biträde uppkommer enligt 4 eller 5 § ska Statens institutionsstyrelse skyndsamt anmäla detta till förvaltningsrätten.

7 § Ett barn eller en ung person får själv ansöka om att ett offentligt biträde ska förordnas för honom eller henne och fullfölja sin talan i denna fråga. En ansökan lämnas in till Statens institutionsstyrelse, förvaltnings- rätten eller en annan domstol som handlägger målet.

Statens institutionsstyrelse ska skyndsamt lämna över en ansökan om ett offentligt biträde till förvaltningsrätten.

8 § Frågor om offentligt biträde prövas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos Statens institutionsstyrelse prövas frågor om offent- ligt biträde av förvaltningsrätten.

Barnets ställföreträdare

9 § Den som är förordnad som ett offentligt biträde enligt 4 § är utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det ärende eller mål som förordnandet avser.

10 kap. Överklagande Beslut som går att överklaga

1 § Statens institutionsstyrelses beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i fråga om

1.förstörande eller försäljning av egendom enligt 4 kap. 2 §,

2.drogtest enligt 4 kap. 4 §,

3.rumsvisitation enligt 4 kap. 5 §,

4.kontroll av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 §,

5.kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt 5 kap. 1 §,

6.vård i enskildhet enligt 6 kap. 2 §, vård vid låsbar enhet enligt 6 kap. 3 §, avskildhet enligt 6 kap. 4 eller 6 §,

7.begränsningar i rätten att använda elektroniska kommunikations- tjänster enligt 7 kap. 4 eller 5 §, eller

8.begränsningar i rätten att ta emot besök enligt 8 kap. 2 eller 3 §.

2 § Överklagande enligt lagen prövas av den förvaltningsrätt som prövat beslutet om omedelbart omhändertagande för vård eller för tillfällig vård, eller beslutat om omhändertagande för vård enligt lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga.

3 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Nämndemän i kammarrätten

4 § Vid handläggning i kammarrätt av mål enligt denna lag ska nämndemän ingå i rätten.

49

Prop. 2025/26:294 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.

2.Ett beslut enligt en bestämmelse i den upphävda lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska anses som ett beslut enligt motsvarande bestämmelse i denna lag.

50

36kap. 5 §1

Den som till följd av 15 kap. 1 eller 2 §, 16 kap. 1 § eller 18 kap. 5, 6 eller

7§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller någon bestämmelse, till vilken det hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om uppgiften utan att den myndighet, i vars verksamhet uppgiften har inhämtats, har gett sitt tillstånd.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2025:400) och deras biträden samt auktoriserade patentombud och deras biträden såvitt avser patenträttsliga angelägenheter enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud, får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed har erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Medlare enligt denna balk, 6 kap.

18a § föräldrabalken, lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres- nämnder eller lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister och deras biträden, får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem vid medlingen eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Den som till följd av 24 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Trots det som sägs i andra eller tredje stycket föreligger skyldighet att vittna för

1.advokater och deras biträden, dock inte försvarare, i mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.andra än försvarare och advokater samt deras biträden i mål angående brott som avses i 10 kap. 21 och 23 §§ offentlighets- och sekretesslagen, och

samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om för- hållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrund- lagen.

Om någon enligt det som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.

52

Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen

Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms till

32 kap.

1 §

54

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken

dels att 7 kap. 2 § och 106 kap. 5 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen

(2026:517) om ändring i den balken ska ha följande lydelse.

7 kap.

2 §

Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är

1.den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen eller genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt,

2.den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommunal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 10 kap. 1 § andra stycket luftfarts- lagen (2010:500),

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har medde- lats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 kap. 5 § första stycket 2 lagen (2025:1053) om verk- ställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning.

Lydelse enligt SFS 2026:1232 Föreslagen lydelse

106 kap.

5 §

Härigenom föreskrivs att 9, 11 och 17 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska ha följande lydelse.