HD03263: Stärkt återvändandeverksamhet

Regeringens proposition 2025/26:263

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 april 2026

Lotta Edholm

Johan Forssell (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ett fungerande återvändande är en förutsättning för en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik. I syfte att effektivisera återvändandearbetet lämnar regeringen i propositionen förslag som ger bl.a. Polismyndigheten och Migrationsverket bättre verktyg att verkställa av- och utvisningsbeslut. Förslagen innebär bl.a. följande.

•En ny skyldighet införs för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket att på eget initiativ lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten, om det finns anledning att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige.

•Vissa grundläggande regler om inre utlänningskontroll moderniseras och stärks i syfte att möjliggöra fler inre utlänningskontroller än i dag.

•Myndigheterna ges ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka utlänningens mobiltelefon, om den kan antas innehålla information om utlänningens identitet.

•Fingeravtryck och fotografier ska få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 13 juli 2026.

1

Prop. 2025/26:263 Innehållsförteckning

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om

2.3Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

2.4Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i

4.3Uppgiftsskyldigheter och sekretessbrytande

4.5Dagens regler tillgodoser inte de verkställande

4.6Informationsutbytet med de verkställande

4.7.2Vilka myndigheter bör omfattas av

4.7.3Vilka uppgifter bör omfattas av

4.8En kompletterande skyldighet att lämna uppgifter på

4.9Vissa uppgifter bör undantas från de nya

2

5.2En ny möjlighet till husrannsakan för att söka efter

6.1Möjlighet till omhändertagande av elektronisk

6.1.1I vilka situationer och av vilka

6.1.2Vilka tvångsåtgärder ska få användas vid

6.1.3Hur länge ska utrustningen få vara

6.2Motsvarande möjlighet till omhändertagande av

6.3Kroppsvisitation för att söka efter pass i ärenden om uppehållstillstånd, internationellt skydd eller när ett

6.4Förslagen är förenliga med regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och

7.3Utökad lagring av fingeravtryck och fotografier från

7.4Ny möjlighet att ta fingeravtryck och fotografier i

7.5Frågan om sänkt åldersgräns för att ta fingeravtryck

7.7Nya möjligheter att behandla fingeravtryck och

7.9Utökade sökmöjligheter i Polismyndighetens

7.10En effektiv överföring av fingeravtryck och

3

4

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångs- balken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- lagen (2005:716).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- datalagen (2016:27).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brotts- datalagens område.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27).

5

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 23 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 kap. 4 b §, av följande lydelse.

datalagen ska dock inte förstöras.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

9

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1

dels att nuvarande 9 kap. 10 § och 14 kap. 7 a § ska betecknas

9 kap. 29 § och 14 kap. 7 b §,

dels att 9 kap. 4–5, 8, 8 a, 9 och 11 §§ och den nya 29 §, 12 kap. 9 §, 13 kap. 10 § och rubriken närmast före 12 kap. 9 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 14 kap. 7 a § ska sättas närmast före

14 kap. 7 b §,

dels att det ska införas arton nya paragrafer, 9 kap. 8 k, 8 l och 19–28 §§, 12 kap. 8 b §, 14 kap. 7 a §, 17 kap. 6–8 §§ och 18 kap. 2 b §, och närmast före 9 kap. 19 och 29 §§, 12 kap. 8 b § och 14 kap. 7 a § nya rubriker av följande lydelse.

9 kap.

4 §2

Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd eller internationellt skydd när han eller hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller andra identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det.

kontrollen eller om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning.

Handlingarna ska återlämnas om

1.det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

2.utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller

3.utlänningen lämnar Sverige.

5 §4

När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas, får den verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar till dess beslutet kan verkställas. Det gäller även under den tid det finns ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket.

Om utlänningen inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar får en polisman, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar, kroppsvisitera ut- länningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje– femte styckena.

8 §5

Migrationsverket och Polismyndigheten får fotografera en utlänning och, om utlänningen har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

1.utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,

2.biometriska uppgifter ska tas i enlighet med artikel 15.1, 18.1, 18.2, 20.1, 22.1, 23.1, 24.1 eller 26.1 i Eurodacförordningen,

27 §

Om det, sedan ett beslut enligt 19, 20 eller 21 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk autentisering öppna den elektro- niska kommunikationsutrustningen eller avläsningsbara informations- system som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 23 § annars försvåras. Om han eller hon vägrar får en polis- man eller tjänsteman vid Kust-

bevakningen genomföra au- tentiseringen.

28 §

En undersökning enligt 23 § ska protokollföras. I protokollet ska det anges

– vem som har beslutat om omhändertagande och undersök- ning,

– i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt

18

kontaktuppgift,

21

22

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § och 5 kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse.

2kap. 10 §1

5kap. 1 §2

Polismyndigheten får föra

–ett biometriregister över misstänkta,

–ett biometriregister över dömda, och

–ett biometriregister över spår.

I biometriregistren får uppgifter behandlas i syfte att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller lagföra brott,

3.fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden,

4.underlätta identifiering av avlidna personer, och

I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

1Senaste lydelse 2025:135.

finns skäl för åtgärden, dock som Prop. 2025/26:263 längst i tre månader.

32 §

Den myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 31 § får undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och sådana avläsningsbara informa- tionssystem som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga hans eller hennes identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt

27kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

33 §

Kopior som har framställts med stöd av 32 § och som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att ärendet om utvisning avslutas.

En kopia ska omedelbart för- störas i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 32 § andra stycket.

34 §

Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med att genom- föra den undersökning som avses i 32 §. Vid undersökningen gäller det som sägs i 33 §.

Kopior som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen framställt vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

29

förhållande till regeringen.

30

Vissa beslut om omhänder- tagande av elektronisk kommunikationsutrustning

6 a §

Beslut att omhänderta elek- tronisk kommunikationsutrustning enligt 5 kap. 31 § får överklagas till

Migrationsöverdomstolen. Vid prövningen av ett sådant över- klagande kan rätten ta ställning till om handlingar har undersökts eller kopierats i strid med 5 kap. 32 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

31

Härigenom föreskrivs att 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) i stället för lydelsen enligt lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen ska ha följande lydelse.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

9.i ärenden om svenskt med- borgarskap,

10.om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvänd- ande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlems- staterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens inform- ationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

11.om det behövs för kontroll av en utlännings identitetenligt 9 kap. 8 k eller 8 l § utlänningslagen eller 13 f § lagen om svenskt med- borgarskap, eller

12.vid utfärdande av uppe-

hållstillståndskort.33

Prop. 2025/26:263 Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

34

Regeringen beslutade i juni 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över delar av regelverket kopplat till återvändande och föreslå åtgärder i syfte att stärka återvändandeverksamheten (dir. 2022:91). Regeringen beslutade den 30 augusti 2023 om tilläggsdirektiv (dir. 2023:126). Genom tilläggsdirektiven utökades utredningens uppdrag bl.a. till att även omfatta en översyn av regelverket om inre utlänningskontroller samt hur biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och fotografier ska kunna användas i utlänningsärenden i större utsträckning och på ett mer effektivt sätt än i dag. Tiden för uppdraget förlängdes genom tilläggsdirektiv den 20 maj 2024 (dir. 2024:54).

Utredningen, som antog namnet Utredningen om stärkt återvändande- verksamhet, överlämnade i februari 2024 delbetänkandet Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud (SOU 2024:10). Förslagen i delbetänkandet har omhändertagits i propositionen Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud (prop. 2024/25:92).

I november 2024 överlämnade utredningen slutbetänkandet Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80). En sammanfattning av slutbetänkandet och dess lag- förslag i relevanta delar finns i bilagorna 1 och 2.

Slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Justitiedepartementet (Ju2024/02572).

I denna proposition behandlar regeringen lagförslagen i slutbetänkandet med undantag för förslaget om provtagning inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Förslaget om sänkt åldersgräns för att ta fingeravtryck i vissa fall omhändertas i ett annat lagstiftningsärende och behandlas därför inte närmare här (se avsnitt 7.5).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om nödvändiga lagändringar för att säkerställa att polisen ges förutsättningar att verkställa beslut om avvisning eller utvisning (bet. 2020/21:SfU29 punkt 2, rskr. 2020/21:413). Genom de lagändringar som föreslås i avsnitt 6 anser regeringen att detta tillkännagivande är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Riksdagen har vidare tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om åtgärder mot skuggsamhället (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Av tillkännagivandet följer bl.a. att det ska införas en skyldighet för kommuner och myndigheter att i vissa fall informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Vidare följer att en informationsplikt inte ska gälla i de fall där det finns en rätt till utbildning eller hälso- och sjukvård samt att frågan om undantag från informationsplikten i övrigt bör utredas (bet. 2021/22:SfU16 s. 13 och 14). Regeringen anser att tillkännagivandet i denna del tillgodoses genom förslagen om nya uppgiftsskyldigheter i avsnitt 4. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

35

Prop. 2025/26:263 Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 mars 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen följer i huvudsak Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitt 4.7.1, 5.2, 5.3, 6.1.2, 6.1.3, 6.1.5, 6.2 och 7.8 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Nya uppgiftsskyldigheter

4.1Rätten att vistas i Sverige och myndigheternas behov av information

Grunden för svensk utlänningslagstiftning är principen om en reglerad invandring. Det innebär bl.a. att det som huvudregel krävs uppehålls- tillstånd för att utlänningar ska få vistas i Sverige. Det är viktigt att denna princip upprätthålls och att personer inte kan vistas i Sverige utan tillstånd, oavsett om vistelsen sker på grund av att de aldrig har gett sig till känna för myndigheterna, om den beror på att de stannar kvar efter det att ett tillstånd har gått ut eller om de undandrar sig verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

För att kontrollera om en utlänning har rätt att vistas i Sverige kan Polismyndigheten och vissa andra myndigheter genomföra inre utlänningskontroller, se 9 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL. För att kunna genomföra sådana kontroller på ett effektivt sätt och identifiera utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige behöver myndigheterna ha tillgång till nödvändig information, till exempel var sådana utlänningar kan befinna sig, hur de kan kontaktas och annan information som gör det möjligt att klarlägga en utlännings identitet.

En utlänning som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning är skyldig att lämna landet i enlighet med beslutet. Utgångspunkten är att utlänningen självmant ska lämna landet. Om utlänningen medverkar till att återvända och är tillgänglig för myndigheterna finns det ofta goda förutsättningar att verkställa beslutet. Om så inte är fallet kan de verkställande myndigheterna vidta tvångsåtgärder för att verkställa beslutet. En förutsättning för att kunna vidta tvångsåtgärder är att myndigheterna vet var utlänningen befinner sig och kan kontakta honom eller henne. Även om myndigheterna kan vidta tvångsåtgärder är det ofta av avgörande betydelse att utlänningen, i vart fall i viss utsträckning, medverkar till att verkställandet kan ske. Betydelsen av att utlänningen medverkar kan dock minska om myndigheterna ändå har tillgång till information som gör det möjligt att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning, bl.a. information som gör det möjligt att fastställa utlänningens identitet.

Om återvändandet sker frivilligt är det som huvudregel Migrations- verket som är ansvarig myndighet. Om utlänningen i stället håller sig

undan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att

36

verkställa beslutet överlämnar normalt Migrationsverket ansvaret till Prop. 2025/26:263 Polismyndigheten. Polismyndigheten ska också bl.a. verkställa

myndighetens beslut om avvisning och en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott. Säkerhetspolisen ska som huvudregel verkställa beslut om avvisning och utvisning i säkerhetsärenden (se 12 kap. 14 och 14 a §§ UtlL).

Både i fråga om arbetet med att motverka olovlig vistelse och arbetet med återvändande är alltså myndigheternas tillgång till information av avgörande betydelse. I första hand handlar det om information om var utlänningen befinner sig, hur han eller hon kan kontaktas och information som gör det möjligt att fastställa personens identitet. Den information som myndigheterna behöver kan i många fall finnas hos andra myndigheter som kommer i kontakt med utlänningar som vistas i landet utan tillstånd. Det är nämligen inte ovanligt att sådana utlänningar har vissa myndighetskontakter även om de undviker kontakt med de myndigheter som ansvarar för att genomföra inre utlänningskontroller och att verkställa beslut om avvisning och utvisning, nedan kallade de verkställande myndigheterna.

4.2Offentlighet och sekretess

Offentlighetsprincipen tar sig olika uttryck i samhällslivet, bl.a. genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, domstolsoffentlighet och offentlighet vid beslutande församlingars sammanträden. När det mer allmänt talas om offentlighetsprincipen avses dock i första hand principen om allmänna handlingars offentlighet.

Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa angivna intressen, bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott och skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar ska enligt paragrafen anges noga i en särskild lag, eller annan lag till vilken den särskilda lagen hänvisar. Den särskilda lag som avses är offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL.

Med sekretess avses ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (se 3 kap. 1 § OSL). En sekretessbelagd uppgift får som utgångspunkt inte lämnas från en myndighet till en annan eller mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (se 8 kap. 1 och 2 §§ OSL).

I 21 kap. 5 § OSL finns en generell sekretessbestämmelse för särskilt känsliga uppgifter som rör utlänningar. Enligt bestämmelsen gäller sekretess för uppgifter som rör en utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller lider annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar. Endast fara för en relativt allvarlig skada ska leda till att en uppgift omfattas av sekretess med stöd av bestämmelsen. Det krävs å andra sidan inte någon högre grad av sannolikhet för sådan skada för att

37

generalklausulens tillämpningsområde. Det gäller till exempel sekretess Prop. 2025/26:263 inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården (se paragrafens andra

stycke). Generalklausulen ska inte heller tillämpas om utlämnandet strider mot lag eller förordning (se paragrafens tredje stycke).

Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Med uppgiftsskyldighet avses att det följer av lag eller förordning att en uppgift ska lämnas (se prop. 2008/09:150 s. 368 och prop. 1979/80:2 del A s. 322). Det är alltså fråga om en bestämmelse som är tvingande för myndigheterna att följa och som innebär att det inte ska göras någon skadeprövning i det enskilda fallet (se prop. 2024/25:180 s. 10).

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter är alltså ett sätt att särskilt reglera ett ofta förekommande informationsutbyte och att säkerställa att en viss myndighet får de uppgifter som den behöver för att fullgöra sin verksamhet. Såväl offentliga som sekretessbelagda uppgifter kan omfattas av en uppgiftsskyldighet.

4.4Myndigheter ska samverka

Myndigheter ska samverka med varandra. Det innebär bl.a. att de behöver utbyta information. Av 8 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att varje myndighet ska bistå andra myndigheter inom ramen för det egna verksamhetsområdet. Syftet med bestämmelsen är att samverkan mellan myndigheter ska leda till att förvaltningen generellt ska bli så enhetlig och effektiv som möjligt (se prop. 2016/17:180 s. 70 och 293). En myndighet under regeringen ska också, enligt 6 § myndighetsförordningen (2007:515), verka för att genom samarbete med andra myndigheter ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet. Att myndigheter ska samverka med varandra följer också av 6 kap. 5 § OSL. Av den paragrafen framgår att en myndighet är skyldig att på begäran av en annan lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång.

4.5Dagens regler tillgodoser inte de verkställande myndigheternas behov

Utredningen redogör för de verkställande myndigheternas informations- behov. Av redovisningen framgår bl.a. att uppgifter som visar en utlännings identitet eller var han eller hon finns tillgänglig är av grundläggande slag och i princip behövs i samtliga ärenden där ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Därutöver kan det, utifrån omständigheterna i enskilda fall, finnas behov av ytterligare uppgifter som kan underlätta den praktiska verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. När det gäller utlänningar som vistas utan tillstånd i landet och utan att ha gett sig tillkänna har de verkställande myndigheterna inledningsvis inte någon information om dessa personer. I fråga om dessa

behöver de verkställande myndigheterna, i första hand Polismyndigheten,

39

Prop. 2025/26:263 få kännedom om att utlänningen befinner sig i landet trots att han eller hon inte har rätt att vistas här. Motsvarande informationsbehov kan också