HD03261: Utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten

Regeringens proposition 2025/26:261

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 maj 2026

Ebba Busch

Niklas Wykman (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att ett nytt brott ska införas: främjande av oriktig folkbokföring. Straffansvar ska inträda när någon genom en uppsåtlig handling i väsentlig mån främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Det ska också krävas att personen har vidtagit gärningen i syfte att bereda sig själv eller någon annan vinning, eller i syfte att möjliggöra annan brottslighet än folkbokföringsbrott. Även det straffria området för ringa folkbokföringsbrott ska utvidgas.

Regeringen föreslår även utvidgade möjligheter för Skatteverket att behandla biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten. Skatteverket ska registrera fingeravtryck och ansiktsbild samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa för en person i folkbokföringen respektive en person som tilldelas ett samordningsnummer. Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register. Polismyndigheten ska i den brottsbekämpande verksamheten få jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter som har registrerats hos Skatteverket. Regeringen föreslår också att passmyndigheterna, i ärenden om samordningsnummer, ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med de uppgifter som finns hos Skatteverket.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2026.

1

4

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:1697) om samordningsnummer.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringsdatalagen (2026:126).

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen

(2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27).

5

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481) dels att 1 a, 26 c, 42 och 43 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 26 d, 26 e, 32 d, 32 e och 42 a §§, av följande lydelse,

dels att det närmast före 32 c § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Underrättelse- och uppgiftsskyldighet”.

1 a §1

Skatteverket ska registrera följande uppgifter om en person:

1.personnummer,

2.samordningsnummer,

3.namn,

4.födelsetid,

5.födelsehemort,

6.födelseort och födelseland,

7.adress,

8.folkbokföringsfastighet, lägenhetsnummer, folkbokföringsort, folkbokföring under särskild rubrik och distrikt,

9.medborgarskap,

10.civilstånd,

11.make, barn, föräldrar, vårdnadshavare och någon annan vuxen person än förälder eller vårdnadshavare hos vilken ett barn under 18 år är bosatt,

12.samband enligt 11 som är grundat på adoption,

13.inflyttning från utlandet,

14.avregistrering enligt 19–22 §§,

15.gravsättning,

16. personnummer som personen har tilldelats i ett annat nordiskt land, och

17. uppehållsrätt.

Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas en ny paragraf, 17 kap. 9 §, av följande lydelse.

17 kap.

9 §

Migrationsverket ska på begäran av Skatteverket, om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av uppgifter i folkbokföringsverksamheten, lämna ut uppgifter om fotografier och fingeravtryck samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fotografierna eller fingeravtrycken.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.

10

22kap. 1 §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i verksamhet som avser

1.folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen, eller

2.förande av eller uttag ur sjömansregistret.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.

11

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:1697) om samordningsnummer

dels att 1 kap. 2 § och 2 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 4 kap. ska lyda ”Underrättelse-, uppgifts- och anmälningsskyldighet”,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 kap. 4 a–4 c §§ och 4 kap. 3–5 §§, av följande lydelse.

1 kap.

2 §1

Skatteverket beslutar i ärenden enligt denna lag. Skatteverket ska registrera följande uppgifter om en person:

1.samordningsnummer,

2.personnummer,

3.namn,

4.födelsetid,

5.medborgarskap,

6.födelseort och födelseland,

7.kontaktadress,

8.om personens identitet är styrkt, sannolik eller osäker,

9.tidpunkt för när vilandeförklaring kan komma att ske enligt 3 kap. 2 § 1,

Bestämmelser om folkbokföring och personnummer finns i folkbok-

samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

4 §

Skatteverket ska på begäran av Migrationsverket, om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av identitet i

Migrationsverkets verksamhet, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

5 §

Skatteverket ska på begäran av Polismyndigheten, om det behövs vid en förundersökning i den brottsbekämpande verksamheten, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.

18

10 a §

Det är förbjudet att som sökbegrepp använda fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Trots förbudet i första stycket får fingeravtryck eller ansiktsbild, och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken eller bilden, användas som sökbegrepp för att

1. kontrollera den enskildes identitet i samband med personlig inställelse enligt folkbokföringslagen (1991:481) eller lagen (2022:1697) om samordningsnummer,

2. göra jämförelser enligt

6 a kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, eller

3.göra jämförelser enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

15 a §

Fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilden får inte behandlas längre än femton år efter det att uppgifterna registrerades.

För ett barn som var under tolv år när uppgifterna enligt första stycket registrerades, får uppgifterna inte behandlas längre än tre år efter det att de registrerades.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.

19

Regeringen beslutade den 28 september 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå hur ett utvidgat straffansvar i folkbokföringslagen (1991:481) bör utformas och att se över om Skatteverkets möjligheter att använda biometriska uppgifter inom folkbokföringsverksamheten kan förstärkas (dir. 2023:134). Utredningen, som tog namnet Utredningen om brottsbekämpning inom Skatteverket, överlämnade i juni 2025 betänkandet Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning (SOU 2025:75). En sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag i nu relevanta delar finns i bilaga 1 respektive bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2025/01382).

I denna proposition behandlas utredningens förslag i fråga om straffansvar och utökad användning av biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten. Övriga delar av betänkandet bereds vidare inom Regeringskansliet.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att regeringen ska återkomma med förslag på förändringar i fråga om folkbokföringsbrott som är effektiva men också ändamålsenliga (bet. 2021/22:SkU28 punkt 7, rskr. 2021/22:372). Av tillkännagivandet följer bl.a. att reglerna behöver ändras så att myndigheter och domstolar har möjlighet att beakta fler förmildrande omständigheter i sina bedömningar. Det framgår även att personer som för egen vinnings skull utnyttjar systemet alternativt möjliggör och underlättar folkboköringsbrott, t.ex. genom s.k. adresshandel för att tjäna pengar, bör få ett skärpt och utvidgat straffansvar (bet. 2021/22:SkU28 s. 23 och 24).

Genom förslagen i avsnitt 5.4 och 5.5 anser regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 april 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. I förhållande till lagrådsremissen görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Bakgrund om folkbokföringsverksamheten och behovet av ändrade regler

Den svenska folkbokföringen innebär fastställande av en persons bosättning samt registrering av vissa uppgifter om personen, däribland personnummer, samordningsnummer, namn, födelseuppgifter, medborgarskap och civilstånd. Uppgifterna i folkbokföringen ska spegla befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att

olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder.

22

5.1Nuvarande reglering

Enskilda har anmälningsskyldighet till Skatteverket enligt folkbokföringslagen. Anmälningsskyldigheten gäller bl.a. vid flyttning inom landet, ändrad postadress samt vid inflyttning till och utflyttning från landet. Enligt 25 § folkbokföringslagen ska den som är folkbokförd och har flyttat, inom en vecka, anmäla flyttningen till Skatteverket. Likaså ska den som är folkbokförd och ändrar postadress utan att flyttning skett göra en anmälan om postadressen ska gälla för minst sex månader. Anmälan ska även ske bl.a. när någon från utlandet flyttar in till Sverige och ska folkbokföra sig här, eller om någon som avregistrerats från folkbokföringen som försvunnen sedan ska folkbokföras, se 26 § folkbokföringslagen. Om någon avser att flytta till utlandet ska detta anmälas till Skatteverket senast en vecka före utresan, se 27 § folkbokföringslagen.

I 42 § folkbokföringslagen anges det straffansvar som enskilda har och som innebär att den som lämnar oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för folkbokföringsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25, 26 och 27 §§ folkbokföringslagen. Är brottet med hänsyn till att brottsligheten utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars att anse som grovt, döms för grovt folkbokföringsbrott till fängelse i högst två år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Med oriktig uppgift avses en felaktig eller ofullständig uppgift som lämnas när uppgifts- eller anmälningsskyldigheten fullgörs. Det är endast sådana uppgifter som har betydelse för beslut om folkbokföring som avses. Bestämmelsen omfattar såväl skriftliga som muntliga uppgifter och oavsett på vilket sätt de lämnas. Underlåtenhet att fullgöra sin anmälningsskyldighet utgör ett perdurerande brott. Det innebär att brottet är fullbordat då tiden för anmälningsskyldighet har gått ut och pågår till dess att föreskriven anmälan har gjorts (se prop. 2017/18:145 s. 118 och 134). När det gäller att åtgärden ska innebära fara i bevishänseende avses konkret fara. Det innebär att det ska vara både möjligt och sannolikt att det uppstår fara i bevishänseende i det enskilda fallet. Konkret fara finns om exempelvis den oriktiga uppgiften sannolikt inte skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontroll som folkbokföringsverksamheten vidtar. Någon konkret fara föreligger däremot inte om den oriktiga uppgiften avser ett förhållande som framstår som så uppenbart felaktigt att det saknas risk för att uppgiften skulle komma att läggas till grund för ett folkbokföringsbeslut (se prop. 2017/18:145 s. 117 och 134). Straffansvar förutsätter vidare uppsåt.

24

Prop. 2025/26:261 Skatteverkets ansvarsområde. Vad gäller förhållanden som ändras på grund av händelser i Sverige anser regeringen, i likhet med utredningen, att den omfattande underrättelseskyldighet till Skatteverket som andra svenska myndigheter har är tillräcklig och att det inte finns något behov av att underkasta den enskilde någon ny anmälningsskyldighet beträffande sådana förhållanden.

När det kommer till förhållanden som ändrats genom händelser utanför Sverige är förutsättningarna delvis annorlunda. Uppgifter som Skatteverket får kännedom om enbart genom information från en enskild bör främst avse förhållanden som ändrats genom händelser utanför Sverige vid t.ex. namnbyte och giftermål. Som Försäkringskassan, Migrationsverket och Sveriges ambassad i Bangkok för fram kan det finnas ett visst behov av ytterligare anmälningsskyldighet avseende nya uppgifter som beror på en händelse utanför Sverige. Regeringen anser dock att behovet får anses vara begränsat. När det gäller ändrade förhållanden utanför Sverige behöver enskilda i många situationer inför svenska myndighetsbeslut lämna uppgifter om sin situation och ibland även intyga att uppgifterna är korrekta. Intyg garanterar inte att uppgifterna är riktiga, men kan i vissa avseende ha en motsvarande innebörd som en anmälningsskyldighet och får även i viss mån anses dämpa behovet av en sådan. Krav på att anmäla ändrade uppgifter som beror på händelser i utlandet skulle även kunna medföra praktiska svårigheter, då uppgifterna inte kan följas upp eller kontrolleras, då många länder saknar tillförlitliga system för dessa uppgifter.

Försäkringskassan framhåller att det förekommer anmälningsskyldigheter som inte är straffsanktionerade liksom att även en straffsanktionerad anmälningsskyldighet bör analyseras vidare. Det är förvisso sant att det finns anmälningsskyldigheter som inte är straffsanktionerade. En sådan anmälningsskyldighet kan i många fall medföra ett normativt och principiellt värde av symbolisk karaktär, vilket inte bör underskattas. En anmälningsskyldighet av nu aktuellt slag bedöms dock få en begränsad effekt utan en straffsanktion, vilket regeringen anser i detta fall talar emot att införa en sådan skyldighet. Det begränsade behovet av anmälningsskyldigheten och det symboliska värde en icke straffsanktionerad anmälningsskyldighet kan medföra, utgör sammanfattningsvis inte tillräckligt starka skäl för att införa en sådan skyldighet. Något underlag för att förena en anmälningsskyldighet med en straffsanktion finns heller inte i detta lagstiftningsärende. Regeringen, liksom flertal remissinstanser, däribland Skatteverket, delar därför utredningens bedömning att det inte bör införas en ytterligare anmälningsskyldighet för enskilda avseende andra uppgifter än de som gäller i dag.

26

Prop. 2025/26:261 folkbokföring. En anmälan om sådan misstanke är visserligen i formell mening inte en brottsanmälan till en brottsutredande myndighet, då anmälan ska ske till Skatteverket, men skulle ändå kunna anses innefatta en sådan anmälan. Skatteverket, som skulle motta en sådan anmälan om felaktig folkbokföring, utreder visserligen inte brott men anmälan skulle syfta till att förhindra förekomsten av felaktiga uppgifter i folkbokföringen och därmed också, i förlängningen eller indirekt, till att avslöja brott. Till bilden hör även att Skatteverket enligt 11 § folkbokföringsförordningen ska anmäla till Polismyndigheten eller till åklagare så snart det finns anledning att anta att någon har gjort sig skyldig till bl.a. brott enligt 42 § folkbokföringslagen. I praktiken skulle alltså en anmälningsskyldighet för annans felaktiga folkbokföring innebära en skyldighet att anmäla brott. Införandet av en sådan plikt för enskilda skulle resultera i ett betydande avsteg från gängse ordning att straffbelägga underlåtenhet att anmäla ett brott där böter ingår i straffskalan.

För straffansvar för underlåtenhet att anmäla eller avslöja brott enligt 23 kap. 6 § brottsbalken krävs att brottet är förestående eller pågående. För ansvar förutsätts även bl.a. att gärningen har fortskridit så långt att den är straffbar. Eftersom försök, förberedelse eller stämpling till folkbokföringsbrott eller grovt folkbokföringsbrott inte är straffbelagt skulle en gärning därmed ha behövt fortskrida så långt att brottet är fullbordat för att vara straffbar. Ett brott som har kommit till fullbordan är i regel inte längre förestående eller pågående. Folkbokföringsbrott som består av lämnande av oriktig uppgift är normalt fullbordat när uppgiften lämnas och brottet är därför ofta varken förestående eller pågående när oriktigheten kommer till annans kännedom och kan anmälas. När det gäller brott som fortsätter att begås även efter det att brottet är fullbordat består skyldigheten att avslöja brottet så länge det fortgår enligt 23 kap. 6 § brottsbalken. Så skulle vara fallet vid folkbokföringsbrott genom underlåtenhet att anmäla flyttning. Sammanfattningsvis innebär detta att endast några få fall av folkbokföringsbrott skulle kunna omfattas av 23 kap. 6 § brottsbalken, varför en anmälningsskyldighet om annans felaktiga bosättning enligt regeringens uppfattning skulle få begränsad effekt. Utöver detta skulle ansvar enligt 23 kap. 6 § brottsbalken inte omfatta underlåtenhet att anmäla eller avslöja medhjälp till folkbokföringsbrott. Ansvar för underlåtenhet att avslöja brott torde nämligen inte utdömas, om någon underlåter att avslöja annans medverkan än gärningsmannaskap till huvudbrottet. Den som avslöjar det tilltänkta huvudbrottet men inte avslöjar den planerade medhjälpen kan alltså inte fällas till ansvar. Ansvar för underlåtenhet att avslöja brott är uteslutet om det framgår att den som underlåtit att avslöja brottet kan ha varit inblandad i brottet på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras. En skyldighet att anmäla eller avslöja annans felaktiga folkbokföring när någon annan felaktigt till Skatteverket uppger den enskildes adress som bostadsadress skulle även många gånger träffa gärningar som är att bedöma som medhjälp till folkbokföringsbrott eller enligt det nya brott som regeringen föreslår, främjande av oriktig folkbokföring (se avsnitt 5.5). En skyldighet att ange sin egen brottslighet är oförenligt med den svenska rättsordningen. Sammanfattningsvis delar regeringen därför utredningens bedömning om att det inte ska införas någon skyldighet för enskilda att anmäla någon annans felaktiga

28folkbokföring.

Pensionsmyndigheten föreslår en anmälningsskyldighet för anhöriga. Prop. 2025/26:261 Regeringen konstaterar att det saknas beredningsunderlag för att inom

ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till ett sådant förslag.

Prop. 2025/26:261 beskattas felaktigt eller bor i en annan kommun än sin folkbokföringsort. Möjligheterna att bedöma en gärning som ringa är kraftigt begränsade i dag, då redan förhållandet att en uppgift i folkbokföringen är felaktig gör gärningen att lämna uppgiften eller att underlåta att rätta uppgiften straffvärd. Brottets skyddsintresse talar därmed för att utrymmet att bedöma en gärning som ringa är restriktivt. Som framgår av utredningen har brottsbekämpande myndigheter därtill efterfrågat vägledning om vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av ringa fall. Sådan vägledning kan i dag svårligen hämtas ur praxis då den är ytterst begränsad på området.

Regeringen är mot denna bakgrund av uppfattningen att dagens tillämpningsområde av ringa fall är för snävt vilket leder till att gärningar som borde bedömas som ringa, utreds och till och med lagförs. Det kan t.ex. handla om företeelsen att en person underlåtit att anmäla flyttning för att kort tid efter att anmälningsskyldighetens utgång rätta felaktigheten på eget initiativ. Att sådana fall ska omfattas av straffansvar kan enligt regeringens mening vara kontraproduktivt. Om en person är medveten om att det finns en risk för att bli misstänkt för brott vid sen anmälan till Skatteverket finns en risk att personen i stället uppger ett felaktigt datum för flyttning eller helt avstår från att anmäla flyttning i ett sent läge. Denna typ av folkbokföringsbrott är ofta mindre klandervärd. Regeringen delar vidare uppfattningen att den av myndigheterna efterfrågade vägledningen behövs för att en effektiv brottsbekämpning ska kunna uppnås.

Sammanfattningsvis finns det behov av att fler gärningar med förmildrande omständigheter ska kunna anses vara ringa. Regeringen föreslår därför att det av lag ska framgå att det straffria området även ska omfatta försening vid anmälan om flyttning som varit av mindre betydelse, vilket en kortvarig underlåtenhet kan anses vara. Liksom enligt nuvarande reglering ska ansvar för folkbokföringsbrott inte heller utdömas om gärningen med hänsyn till omständigheterna i övrigt är att anse som ringa.

Sveriges ambassad i Paris anger att den ser ett förhållandevis stort antal ärenden där personer underlåtit att anmäla sin utflytt från Sverige och att även om ambassaden inte har några synpunkter på om och hur detta ska vara straffbart önskar ambassaden en tydligare styrning om att utlandsmyndigheter ska anmäla samtliga personer till Skatteverket, oaktat om personen nyligen flyttat utomlands eller inte. Med regeringens förslag ska det inte dömas till ansvar för folkbokföringsbrott vid en försenad anmälan om flyttning som varit av mindre betydelse. Vad gäller utlandsmyndigheternas skyldighet att enligt 32 c § folkbokföringslagen underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig gäller denna alldeles oavsett om det föreligger ett folkbokföringsbrott eller inte. Regeringens förslag innebär alltså inte någon ändring av den skyldighet som myndigheterna har att underrätta Skatteverket om misstänkta fel i folkbokföringen.

Sveriges ambassad i Nairobi för fram vikten av att bestämmelsen om ansvarsfrihet beaktar personers utsatthet och att det bör gå att häva beslut baserade på folkbokföring i särskilda fall. Regeringen saknar beredningsunderlag för att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till dessa förslag.

30

5.5Det ska införas en ny straffbestämmelse för allvarliga fall av främjande av oriktig folkbokföring

Regeringens förslag

Det ska införas en ny straffbestämmelse i folkbokföringslagen som omfattar den som genom handling i väsentlig mån främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Det ska också krävas att personen har vidtagit gärningen i syfte att bereda sig själv eller någon annan vinning eller i syfte att möjliggöra annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen.

Straffansvaret ska förutsätta uppsåt. Brottet ska betecknas ”främjande av oriktig folkbokföring”. Påföljden ska vara fängelse i högst två år.

Regeringens bedömning

Försök, förberedelse och stämpling till främjande av oriktig folkbokföring bör inte kriminaliseras. Detsamma bör gälla underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott.

Utredningens förslag och bedömning

Förslagen och bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningens förslag innehåller inget krav i lag om att straffbestämmelsen förutsätter ett handlande och inte heller att främjandet sker för att möjliggöra att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser, bl.a. Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Hovrätten för Nedre Norrland, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten, tillstyrker förslaget eller invänder inte mot det. Migrationsverket för fram att det finns anledning att se över så att den nya straffbestämmelsen även omfattar gärningar som innebär att folkbokförda utnyttjas eller tvingas till felaktig folkbokföring.

Lunds tingsrätt avstyrker förslaget och anser att straffbestämmelsen är otydlig till syfte och innehåll, samt att tillämpningsområdet behöver klargöras. Tingsrätten ifrågasätter lämpligheten i att i motivtext inskränka tillämpningsområdet till att inte omfatta främjanden genom underlåtenhet. Tingsrätten framhåller även att det är missvisande att definiera straffbudet som allvarliga fall av medhjälp till folkbokföringsbrott. Behovet av en självständig ansvarsbestämmelse ifrågasätts också. Tingsrätten anser att

skälet till avsaknaden av åtal och fällande domar angående medhjälp till

31

Prop. 2025/26:261 folkbokföringsbrott behöver analyseras ytterligare. En närmare analys av

Prop. 2025/26:261 uppställer det nya brottet inget krav på att ett folkbokföringsbrott i objektiv mening kommit till stånd, dvs. det förutsätter inte ett medverkansobjekt.

Utformningen av straffbestämmelsen

Straffbestämmelsen ska ta sikte på handlande där någon i väsentlig mån främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Själva främjandet kan ske på olika sätt, t.ex. genom att tillhandahålla en bostadsadress. För straffansvar vid tillhandahållande av bostadsadress bör det inte krävas att främjaren själv är folkbokförd på en fastighet på den aktuella adressen som tillhandahålls. Det bör inte heller krävas att personen har förfoganderätt över den till adressen kopplade fastigheten eller lägenheten, t.ex. genom äganderätt eller hyresrätt. Visserligen kan man räkna med att en person vars adress tillhandahålls många gånger blir tillfrågad av Skatteverket om det stämmer att en annan person bor på adressen och att den som tillfrågats då invänder mot riktigheten i uppgiften. Det finns dock många fastigheter och lägenheter där ingen är folkbokförd och följaktligen ingen blir uppmärksammad av Skatteverket på en oriktigt lämnad uppgift om bosättning. Ett annat sätt att främja oriktig folkbokföring bör kunna vara att tillhandahålla en oriktig eller falsk handling, såsom en identitetshandling eller ett arbetsgivarintyg, för att någon annan för Skatteverket ska kunna utge sig för att vara någon han eller hon inte är respektive felaktigt visa på en intention eller en rätt att vistas i landet.

Utredningen framhåller att för straffansvar bör det förutsättas någon form av aktivt handlande hos den enskilde. Lunds tingsrätt ifrågasätter detta då ordet främja inte förutsätter ett aktivt handlande samt lämpligheten av att i motivtext inskränka straffbestämmelsens tillämpningsområde. Regeringen anser i likhet med Lunds tingsrätt att ordet främja inte utesluter att brottet kan begås genom underlåtenhet. Främja innebär i sammanhanget att gärningsmannen underlättar för någon annan att kunna lämna felaktig uppgift. Det uppställs inga närmare begränsningar när det gäller hur främjandet sker. I praktiken kommer dock främjandet innebära att gärningsmannen vidtagit någon form av aktivt handlande, då t.ex. att någon enbart har vetskap om att någon annan har för avsikt att till Skatteverket anmäla en felaktig flyttning och underlåter att göra något åt saken, inte innebär ett främjande. Om så vore fallet skulle det innebära en skyldighet att anmäla någon annans folkbokföringsbrott. En sådan skyldighet finns inte och som framgår i avsnitt 5.3 föreslås det inte heller att någon sådan ska införas. I den beskrivna underlåtenhetssituationen skulle det krävas att personen åtminstone genom sin underlåtenhet styrkt den andra i dennes uppsåt för att ett främjande ska vara för handen. Till detta hör att det uppställs ett krav på att främjandet varit väsentligt. En sådan eller liknande underlåtenhet når enligt regeringens mening knappast upp till kravet på ett väsentligt främjande. I praktiken är det i princip enbart aktiva handlingar som kommer att omfattas av straffbudet, men det kan även tänkas att ett främjande genom underlåtenhet skulle kunna komma att omfattas. Eftersom det bör framgå klart och tydligt av straffbudet vad som omfattas anser regeringen att det bör tydliggöras att enbart gärningar som förutsätter någon form av aktivt handlande omfattas. Regeringen

34

brottsbalken följer att medverkansreglerna i den paragrafen inte ska Prop. 2025/26:261 tillämpas om något annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet.

Straffbestämmelsen om främjande av oriktig folkbokföring ska därför tillämpas i dessa fall. Om det föreligger olika skyddsintressen bör domstolen däremot som utgångspunkt döma i konkurrens för främjande av oriktig folkbokföring och annat brott. Ytterst får domstolen göra en prövning i varje enskilt fall enligt gällande konkurrensprinciper.

En ny straffbestämmelse föreslås i folkbokföringslagen

Sammantaget innebär regeringens föreslag att en ny straffbestämmelse ska införas i folkbokföringslagen. Bestämmelsen ska omfatta då någon med uppsåtligt handlande i väsentlig mån främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Det krävs även att främjandet vidtagits i syfte att bereda sig själv eller någon annan vinning eller möjliggöra annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen. Straffskalan för brottet, som betecknas främjande av oriktig folkbokföring, bör vara fängelse i högst två år.

Avslutningsvis delar regeringen utredningens bedömning att det inte har framkommit något skäl att kriminalisera försök, förberedelse och stämpling beträffande det nya föreslagna brottet och inte heller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott. Något sådant förslag bör därför inte lämnas.

Lagförslag

Förslaget medför att en ny paragraf, 42 a §, införs i folkbokföringslagen.

5.6Följdändringar med anledning av den nya straffbestämmelsen

Regeringens förslag

En fråga om ansvar för en gärning som omfattas av den nya straffbestämmelsen i folkbokföringslagen ska inte få prövas om gärningen ligger till grund för ett föreläggande om vite och Skatteverket har ansökt om utdömande av vitet.

Regeringens bedömning

Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet bör även omfatta den nya straffbestämmelsen. Någon lagändring behöver inte göras för att detta ska gälla.

Utredningens bedömning

Utredningen behandlar inte frågan om det nya brottet bör omfattas av lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. Utredningen behandlar inte heller förhållandet mellan det nya brottet och vite.

37

Prop. 2025/26:261 Skälen för regeringens förslag och bedömning

Inom Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet genomförs bl.a. brottsutredningar och underrättelseverksamhet. Verksamheten regleras genom lagen om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet, av vilken bl.a. framgår vilka brott som den omfattar. Genom den hänvisning som i 1 § finns till folkbokföringslagen har Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet möjlighet att arbeta med folkbokföringsbrott. Regeringen anser att även det nya straffbudet, främjande av oriktig folkbokföring, bör omfattas av den brottsbekämpande verksamheten. Som nämnts ovan finns redan i dag i lagen en bestämmelse om att brott enligt folkbokföringslagen omfattas. Någon ändring av lagen om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet behöver därför inte göras för att detta ska gälla.

När folkbokföringsbrottet återinfördes 2018 infördes även en bestämmelse i 43 § folkbokföringslagen som anger att Skatteverket inte vid vite får förelägga någon att medverka i en utredning av en gärning som kan föranleda straff för honom eller henne. I samma paragraf infördes även en bestämmelse om att en fråga om ansvar enligt 42 § folkbokföringslagen för en gärning får inte prövas om gärningen ligger till grund för ett föreläggande om vite och Skatteverket har ansökt om utdömande av vitet. Syftet med bestämmelsen var att en enskild inte under viteshot ska tvingas lämna uppgifter som kan leda till att han eller hon senare kan straffas samt förhindra att samma person drabbas av dubbla sanktioner för samma förfarande genom ett straffrättsligt ansvar och utdömande av vite (se prop. 2017/18:145 s. 135). Vissa gärningar som i dag bedöms som medhjälp till folkbokföringsbrott enligt 42 § folkbokföringslagen kommer i stället att dömas enligt det nya brottet. För dessa medhjälpsgärningar och tillkommande gärningar som straffbeläggs enligt det nya straffbudet, kan gärningsmannen komma att bli föremål för ett vitesföreläggande enligt 37 § folkbokföringslagen. Det nya brottet föranleder därför behov av en följdändring i 43 § folkbokföringslagen så att motsvarande ska gälla för det nya brottet främjande av oriktig folkbokföring enligt 42 a § samma lag.

Lagförslag

Förslaget medför en ändring av 43 § folkbokföringslagen.

6Utvidgade möjligheter att behandla biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten

6.1Grundläggande fri- och rättigheter

Regeringsformen

Bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet skydd mot kränkningar av den fysiska och psykiska integriteten, finns i 2 kap. regeringsformen.

38

Av 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen följer att var och en är Prop. 2025/26:261 gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Till

exempel anses drogtest genom urinprov, salivprov för dna-analys och tagande av fingeravtryck utgöra sådana ingrepp (se prop. 2024/25:37 s. 47).

Av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen följer att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Med personliga förhållanden avses detsamma som i sekretesslagstiftningen och begreppet omfattar alltså bl.a. namn och andra identifikationsuppgifter, adress, familjeförhållanden, hälsa och vandel. Fotografisk bild omfattas också av uttrycket samt uppgifter som inte är direkt knutna till den enskildes privata sfär, t.ex. uppgift om anställning (se prop. 2009/10:80 s. 177). Avgörande för bedömningen av om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning i den mening som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är inte åtgärdens huvudsakliga syfte, utan åtgärdens effekt. Vad som avses med övervakning respektive kartläggning får bedömas utifrån vad som enligt normalt språkbruk läggs i dessa begrepp. Enligt förarbetena till bestämmelsen är uppgifter i myndighetsspecifika verksamhetsregister och databaser med information som är knuten till en myndighets ärendehantering i många fall tillgängliga för myndigheten på ett sådant sätt att lagringen och behandlingen av uppgifterna kan sägas innebära att enskilda kartläggs, även om det huvudsakliga ändamålet med behandlingen är ett helt annat. I förarbetena nämns bl.a. Skatteverkets olika databaser som exempel där en mycket stor mängd information som rör enskildas personliga förhållanden finns lagrad (se prop. 2009/10:80 s. 180 och 250).

Rättigheterna i 2 kap. 6 § regeringsformen får begränsas genom lag men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (se 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen).

Europakonventionen

Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt och gäller sedan 1995 som svensk lag (se lagen [1994:1219] om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Av 2 kap. 19 § regeringsformen följer att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Att ta ett prov för dna-analys eller att ta fingeravtryck utgör ett intrång i privatlivet (se Europadomstolens avgöranden den 14 augusti 2020 i målet Dragan Petrovic mot Serbien, nr 75229/10, och den 4 december 2008 i målet S. och Marper mot Storbritannien, nr 30562/04 och 30566/04), liksom att ta fotografier av en

person utan dennes samtycke (se bl.a. Europadomstolens avgörande den

39

Prop. 2025/26:261 24 juni 2004 i målet von Hannover mot Tyskland, nr 59320/00, jfr även JO 2022/23 s. 280). Registrering av personuppgifter omfattas också av rätten till skydd för privatlivet. De rättigheter som följer av artikel 8 kan begränsas genom lag om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa ändamål, som exempelvis statens säkerhet, den allmänna säkerheten eller till förebyggande av oordning eller brott.

Europadomstolen har framhållit att det tveklöst är så att kampen mot brottsligheten, och i synnerhet organiserad brottslighet och terrorism, som är en av de utmaningar som dagens europeiska samhällen står inför, i hög utsträckning är beroende av att moderna vetenskapliga undersökningstekniker används för utredning och identifiering. Domstolen har samtidigt framhållit att, liksom är fallet vid andra inskränkningar i rätten till respekt för privatlivet, varje inskränkning i rättighetsskyddet som användningen av sådana tekniker innebär måste begränsas utifrån vad som är nödvändigt och proportionerligt. Detta innebär att en balans måste uppnås mellan allmänna och enskilda intressen (se bl.a. S. och Marper mot Storbritannien, p. 105).

EU:s rättighetsstadga

Enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga) har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer. I artikel 8 i EU:s rättighetsstadga föreskrivs att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Inskränkningar i de rättigheter som erkänns i stadgan får bara göras i lag och ska vara förenliga med det väsentliga innehållet i rättigheterna. Begränsningar i skyddet får endast göras om de är nödvändiga och svarar mot ett allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter enligt artikel 52. Stadgan tillämpas när unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna tillämpar unionsrätten, se artikel 51.

Barnkonventionen

När det gäller åtgärder som riktar sig mot barn gäller det särskilda skydd som FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ställer upp. Barnkonventionen gäller som lag i Sverige sedan den 1 januari 2020 (se lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionens bestämmelser (se prop. 2017/18:186 s. 94). Som barn räknas varje människa under 18 år. Av artikel 3 framgår att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Vid en bedömning av vad som är barnets bästa ingår att ta hänsyn till samtliga grundläggande principer och barnkonventionen i sin helhet. I artikel 16 fastslås vidare att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i bl.a. sitt privatliv- och familjeliv. I artikel 40 uppställs även vissa krav när det gäller barn som misstänks för brott. Där framgår t.ex. att ett barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott

40

6.2Biometriska uppgifter är känsliga personuppgifter

Den generella regleringen för behandling av fysiska personers personuppgifter inom EU utgörs av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i fortsättningen EU:s dataskyddsförordning. Lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förkortad dataskyddslagen, innehåller generella nationella kompletteringar till EU:s dataskyddsförordning.

Biometri är ett begrepp som förekommer i olika sammanhang. Ofta syftar man på automatiserade metoder för att identifiera en person, eller avgöra om en påstådd identitet är riktig, utifrån personens fysiska karaktärsdrag. Det kan handla om datorstödda jämförelser av exempelvis ansiktsbilder, fingeravtryck eller dna-profiler.

En definition av begreppet biometriska uppgifter finns i artikel 4.14 i EU:s dataskyddsförordning. Biometriska uppgifter är enligt den definitionen personuppgifter som har erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna fysiska person, såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter. Av skäl 51 framgår att behandling av fotografier inte systematiskt bör anses utgöra behandling av känsliga personuppgifter, eftersom fotografier endast definieras som biometriska uppgifter när de behandlas med särskild teknik som möjliggör identifiering eller autentisering av en fysisk person.

Av 3 kap. 1 § dataskyddslagen och artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning framgår att bl.a. biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person är känsliga personuppgifter. I EU:s dataskyddsförordning betecknas uppgifterna dock inte som känsliga utan som särskilda kategorier av personuppgifter (se dock skäl 10). Beteckningen känsliga personuppgifter är nationell men avser de uppgifter som anges i artikel 9.1. Förutsättningarna för att behandla känsliga personuppgifter redogörs för närmare i avsnitt 7.

Begreppet biometriska uppgifter definieras på samma sätt som i EU:s dataskyddsförordning i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, förkortad dataskyddsdirektivet.

När dataskyddsdirektivet genomfördes i svensk rätt, genom brotts-

datalagen (2018:1177), angavs att biometri är ett samlingsnamn för

41

Prop. 2025/26:261 automatiserad teknik som syftar till att identifiera en person eller avgöra om en påstådd identitet är riktig och att tekniken baseras på mätning av fysiska karaktärsdrag hos den som ska identifieras. Biometriska uppgifter är den information som kan tas fram ur ett biometriskt underlag. Dessa uppgifter kan användas för att skapa en referensmall eller för att jämföra tidigare lagrade referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet. I direktivets definition av biometriska uppgifter anges ansiktsbilder som ett exempel på sådana uppgifter. Det kan leda tanken till att vanliga fotografier och filmer skulle omfattas av definitionen. Om de inte bearbetas tekniskt genom en särskild metod som syftar till identifiering faller de utanför definitionen. Om de däremot bearbetas i exempelvis ett ansiktsigenkänningsprogram så att det går att identifiera personer på bilden eller filmen omfattas de av definitionen (se prop. 2017/18:232 s. 86).

6.3Behovet i folkbokföringsverksamheten

Folkbokföringen ska spegla befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder. Uppgifterna i folkbokföringen kan läggas till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde, både i förhållande till samhället och till andra enskilda. Det är därför angeläget att uppgifterna stämmer överens med verkliga förhållanden. Om folkbokföringen är felaktig ger det stora spridningseffekter i hela samhället. Felaktigheter i folkbokföringen har kunnat utnyttjas i bedrägligt syfte och möjliggjort brottslighet i flera led.

Det har genomförts flera förändringar i syfte att öka kontrollen i ärenden om folkbokföring och systemet för samordningsnummer, se bl.a. regeringens proposition Stärkt kontroll och kvalitet i folkbokföringen (prop. 2021/22:217) och Stärkt system för samordningsnummer (prop. 2021/22:276).

Sedan 2023 har Skatteverket möjlighet att vid en identitetskontroll i ärenden om folkbokföring och tilldelning eller förnyelse av samordningsnummer ta fingeravtryck och ansiktsbild för att kontrollera att de motsvarar de uppgifter som finns lagrade i en identitetshandling. Även om detta skapar förutsättningar för att verifiera att personen som inställer sig för identitetskontroll är samma person för vilken identitetshandlingen har utfärdats, undanröjer det inte risken för att personer erhåller multipla identiteter i folkbokföringsverksamheten. Att fingeravtrycken och ansiktsbilden samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa omedelbart ska förstöras efter genomförd kontroll, innebär att Skatteverket inte har samma möjlighet att säkerställa att personen inte redan förekommer i folkbokföringsverksamheten eller hos en annan myndighet under en annan identitet.

Det finns många olika källor till att felaktiga uppgifter registreras i samband med folkbokföring eller tilldelning av samordningsnummer. Fel kan t.ex. uppstå på grund av att det inte går att säkerställa vem en person verkligen är eller att personer, medvetet eller av misstag, folkbokförs flera gånger eller tilldelas flera identitetsbeteckningar. Sådana identifierings-

42

Prop. 2025/26:261 eller hos olika myndigheter. Det är angeläget att identitetsförvaltningen stärks och att Skatteverket ges effektiva möjligheter att motverka identitetsmissbruk. Att använda biometriska uppgifter i högre utsträckning än i dag bedöms nödvändigt för att hindra missbruk av felaktiga identiteter.

6.4Upptagna fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur dessa ska registreras

Regeringens förslag

Skatteverket ska i folkbokföringsverksamheten registrera uppgifter om fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken eller bilden.

Det ska inte längre finnas ett krav på att fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram omedelbart ska förstöras.

Regeringens bedömning

Det saknas behov av kompletterande bestämmelser om överklagande.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att Skatteverket ska få lagra ansiktsbild eller fingeravtryck som myndigheten har tagit av tredjelandsmedborgare samt biometriska uppgifter som tas fram ur dessa. När det gäller EES-medborgare ska Skatteverket få besluta om lagring endast om det finns anledning att anta att han eller hon vid en identitetskontroll lämnar eller har lämnat oriktiga uppgifter. Om uppgifterna inte ska lagras föreslår utredningen att de ska förstöras. Utredningen föreslår vidare att ett beslut om lagring beträffande den som inte är EES-medborgare inte får överklagas. Förslagen från utredningen har även en annan språklig utformning.

Utredningens experter från Finansdepartementet och Skatteverket har avgivit ett särskilt yttrande vardera i den del som gäller begränsning i fråga om EES-medborgare. De vänder sig i yttrandena mot den föreslagna begränsningen och menar att förslaget att fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som kan tas fram ur dessa ska få lagras bör gälla samtliga personer som inställer sig för identitetskontroll i folkbokföringsverksamheten. I de särskilda yttrandena förespråkas att någon begränsning inte bör finnas och att utredningens förslag till 26 f § andra stycket folkbokföringslagen och 2 kap. 4 d § andra stycket lagen om samordningsnummer därför bör utgå.

44

Prop. 2025/26:261 aspekter som förs fram i de särskilda yttrandena bör analyseras vidare i den kommande beredningen.

Integritetsskyddsmyndigheten instämmer i utredningens bedömning att den föreslagna ordningen är proportionerlig under förutsättning att lagring av EES-medborgares uppgifter begränsas på så sätt som utredningen föreslår.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget att Skatteverkets möjligheter att behandla biometriska uppgifter inom folkbokföringsverksamheten ska förstärkas och för fram att utredningen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat frågor om bl.a. särskilda krav på informationssäkerhet, cybersäkerhet och it-säkerhet samt krav på att uppgifterna måste begränsas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

Den som ska lämna en anmälan om inflyttning från utlandet ska enligt 26 a § folkbokföringslagen inställa sig personligen hos Skatteverket för identitetskontroll. Detsamma gäller vid en anmälan av den som är avregistrerad som försvunnen och ska folkbokföras.

Om det finns särskilda skäl har Skatteverket även möjlighet att i andra fall begära att en anmälan, ansökan eller uppgift ska lämnas vid en personlig inställelse, se 23 § andra stycket folkbokföringslagen.

Vid en identitetskontroll ska den som innehar ett pass, ett identitetskort eller annan motsvarande handling på begäran överlämna handlingen. Den som har ett uppehållstillstånd i Sverige ska på begäran överlämna sitt uppehållstillståndskort. Skyldighet att överlämna identitetshandling eller uppehållstillståndskort gäller även när den som är folkbokförd vill ändra en uppgift om sin identitet och Skatteverket har begärt att uppgiften ska lämnas vid personlig inställelse, se 26 b § folkbokföringslagen.

Om en handling som överlämnats har ett lagringsmedium där fingeravtryck eller ansiktsbild är sparade, ska innehavaren på begäran låta Skatteverket ta fingeravtryck och ansiktsbild i digitalt format för att kontrollera att dessa motsvarar dem som finns i handlingen, se 26 c § folkbokföringslagen.

När det gäller tilldelning eller förnyelse av samordningsnummer ska en person som ska styrka sin identitet inställa sig personligen för identitetskontroll, se 2 kap. 2 § och 3 kap. 1 och 3 §§ lagen om samordningsnummer. Enligt 2 kap. 7 § samma lag gäller det även den som har tilldelats ett samordningsnummer och vill ändra en uppgift om sin identitet. Personlig inställelse för identitetskontroll kan antingen ske hos Skatteverket eller hos en passmyndighet, se 10–12 §§ förordningen om samordningsnummer.

Vid en identitetskontroll ska den som innehar ett pass, ett identitetskort eller annan motsvarande handling på begäran överlämna handlingen. Den som har ett uppehållstillstånd i Sverige ska på begäran överlämna sitt uppehållstillståndskort, se 2 kap. 3 § lagen om samordningsnummer.

Om en handling som överlämnats har ett lagringsmedium där fingeravtryck eller ansiktsbild är sparade, ska innehavaren på begäran låta den myndighet som utför identitetskontrollen ta fingeravtryck och ansiktsbild

46

Att Skatteverket ska registrera fingeravtryck och ansiktsbild samt de Prop. 2025/26:261 biometriska uppgifter som tas fram ur dessa gäller för den personkrets som

enligt gällande rätt är skyldig att på begäran låta myndigheten ta fingeravtryck och en ansiktsbild. Någon förändring av denna personkrets, utöver vad som följer av avsnitt 6.6, föreslås inte. Det saknas möjlighet att, såsom Skatteverket och Polismyndigheten föreslår, inom ramen för nuvarande lagstiftningsprojekt utöka kretsen av personer som ska vara skyldiga att låta Skatteverket ta fingeravtryck och ansiktsbild. Registrering av fingeravtryck och ansiktsbild, samt för de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa, gäller således för den som inställer sig personligen för identitetskontroll. Skyldigheten att inställa sig personligen för identitetskontroll regleras i 23 § andra stycket och 26 a § folkbokföringslagen respektive 2 kap. 2 och 7 §§ samt 3 kap. 1 och 3 §§ lagen om samordningsnummer. Undantag från kravet på att låta myndigheten ta ansiktsbild och fingeravtryck regleras i 10 a § folkbokföringsförordningen och 14 § förordningen om samordningsnummer.

När det gäller utformningen av 26 c § folkbokföringslagen respektive

2 kap. 4 § lagen om samordningsnummer bedömer regeringen, på motsvarande sätt som utredningen, att det saknas skäl att föreskriva att ansiktsbild ska tas i digitalt format. Regleringen bör vara teknikneutral på så sätt att formen för upptagande av ansiktsbild inte behöver regleras särskilt. Regeringen föreslår därför att kravet att ansiktsbild ska tas i digitalt format ska utgå. Mot bakgrund av regeringens förslag i avsnitt 6.6, saknas skäl att i bestämmelserna särskilt föreskriva att skyldigheten att på begäran låta myndigheten ta fingeravtryck och ansiktsbild ska vara kopplad till om handlingen som överlämnats har ett lagringsmedium där motsvarande uppgifter är sparade.

Det saknas behov av bestämmelser om överklagande

Skatteverkets beslut enligt folkbokföringslagen får överklagas med undantag från beslut om vitesföreläggande, kontrollbesök och fastställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer, se 38– 40 §§ folkbokföringslagen. Skatteverkets beslut enligt lagen om samordningsnummer får överklagas utom de beslut som särskilt anges, se 5 kap. 1 och 2 §§ lagen om samordningsnummer. Utredningen föreslår att det i respektive lag ska införas förbud mot överklagande när det gäller registrering av ansiktsbild, fingeravtryck eller biometriska uppgifter beträffande den som inte är EES-medborgare.

När det gäller registrering av uppgifter bedömer regeringen, till skillnad från utredningen, att det inte finns skäl att föreslå ett överklagandeförbud, eftersom det inte är fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut.

Det kan dock poängteras att regleringen i dataskyddslagen om tillsyn, skadestånd och överklagande är tillämplig vid Skatteverkets behandling av personuppgifter, se 6 och 7 kap. dataskyddslagen.

Lagförslag

Förslaget medför att 1 a och 26 c §§ folkbokföringslagen och 1 kap. 2 § och 2 kap. 4 § lagen om samordningsnummer ändras.

49

Regeringens förslag

Skatteverket, eller den myndighet som utför identitetskontrollen, ska få kontrollera att en ansiktsbild som har tagits motsvarar den som finns på en handling som har överlämnats vid en personlig inställelse.

För att kontrollera den enskildes identitet ska Skatteverket, eller den myndighet som utför identitetskontrollen, få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med andra uppgifter som Skatteverket har registrerat i folkbokföringsverksamheten.

Skatteverket ska på begäran av en passmyndighet, om det behövs i passmyndighetens verksamhet som rör identitetskontroller enligt lagen om samordningsnummer, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningens förslag har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

Polismyndigheten, Sveriges ambassad i Berlin och Sveriges ambassad i London ser positivt på förslaget att passmyndigheterna ska ges möjlighet att jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder mot motsvarande uppgifter som lagras av Skatteverket och att det bidrar till en enklare och säkrare identitetskontroll. Sveriges ambassad i Bangkok för fram att det bör krävas att en person anges vara svensk medborgare i folkbokföringen för att ett pass ska kunna utfärdas. Även Sveriges ambassad i Paris lyfter fråga om medborgarskapsprövning vid ansökan om pass. Svenska Bankföreningen för fram behov av anpassningar av bl.a. Skatteverkets identitetskort för folkbokförda i Sverige för att handlingen ska kunna accepteras av bankerna.

Skälen för regeringens förslag

Kontroll av biometriska uppgifter bör inte begränsas till dem som finns lagrade i ett lagringsmedium

Enligt gällande ordning har Skatteverket, vid en identitetskontroll i folkbokföringsverksamheten, möjlighet att ta fingeravtryck och ansiktsbild i digitalt format för att kontrollera att dessa motsvarar dem som finns lagrade i en överlämnad identitetshandling eller uppehållstillståndskort, jfr 26 b och 26 c §§ folkbokföringslagen respektive 2 kap. 3 och 4 §§ lagen om samordningsnummer.

Att en identitetshandling saknar lagringsmedium, eller lagringsmediet av någon anledning är skadat, innebär inte att identitetshandlingen är ogiltig. Det medför dock att Skatteverket enligt gällande ordning inte kan jämföra den tagna ansiktsbilden mot uppgifter som lagras i handlingen.

52

Prop. 2025/26:261 finns registrerade hos respektive myndighet. Möjlighet till en sådan sökning innebär ett effektivt verktyg för att säkerställa dels att en person uppträder under endast en identitet hos svenska myndigheter, dels att identiteten inte kan utnyttjas av någon annan.

Att motverka missbruk av identitet och säkerställa att folkbokföringen är korrekt är ett viktigt allmänt intresse, vilket regeringen beskriver närmare i avsnitt 7. En korrekt folkbokföring och verksamhet med samordningsnummer är central i syfte att minska identitetsmissbruk och därmed motverka bedrägerier, arbetslivskriminalitet och brott mot välfärdssystemen. För att säkerställa en korrekt folkbokföring samt korrekta uppgifter om personer som har tilldelats en identitetsbeteckning i Sverige och skydda enskilda från att få sin identitet utnyttjad av andra i illegitimt syfte, bedömer regeringen att möjligheten till sökning av tagna fingeravtryck och ansiktsbilder är en nödvändig och proportionerlig åtgärd. Genom en sådan sökning kan kontrollen av identiteten stärkas på ett sådant sätt att möjligheten att registreras under fler än en identitet effektivt motverkas. Skatteverkets stöd för behandling av personuppgifter samt förslagens överensstämmelse med grundlag redogörs närmare för i avsnitt 7.

Regeringen föreslår därför att Skatteverket, när en person inställer sig personligen för identitetskontroll, bör få jämföra de fingeravtryck och ansiktsbilder som har tagits, samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa, mot de uppgifter som Skatteverket har registrerat i folkbokföringsverksamheten. Det bör dock anges att syftet med jämförelsen ska vara att kontrollera den enskildes identitet. Det saknas skäl att tillåta jämförelser för något annat syfte än kontroll av identitet.

Den möjlighet till jämförelser som föreslås bör vara just en möjlighet. Regleringen bör vara flexibel och det bör överlåtas till myndigheten att avgöra i vilka fall det ska göras. Det bör alltså framgå att jämförelser får göras, inte att de ska eller bör göras. Om jämförelsen indikerar att personen redan finns registrerad med andra identitetsuppgifter måste saken utredas närmare. Jämförelsen är bara ett verktyg och ett beslut i ärendet om folkbokföring eller samordningsnummer måste alltid fattas utifrån en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Frågor om krav för utfärdande av pass, som Sveriges ambassad i Bangkok och Sveriges ambassad i Paris för fram, ryms inte inom ramen för det aktuella lagstiftningsprojektet och behandlas därför inte vidare. Detsamma gäller för behov av anpassningar av Skatteverkets identitetskort för folkbokförda i Sverige, som Svenska Bankföreningen för fram.

En uppgiftsskyldighet bör införas för att passmyndigheterna ska kunna göra motsvarande kontroll i ärenden om samordningsnummer

Identitetskontroll i ärenden om samordningsnummer sker inte enbart hos Skatteverket utan kan även ske vid passmyndigheterna. Det gäller Polismyndigheten som passmyndighet inom riket och vissa utlandsmyndigheter, de beskickningar eller ett karriärkonsulat som enligt

2§ passlagen fullgör uppgift som passmyndighet utom riket och är behörig att handlägga ärenden om vanliga pass, jfr 11 och 12 §§ förordningen om samordningsnummer.

54

Regeringens bedömning

Den behandling av personuppgifter som förslagen ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats. Det gäller regeringens förslag om att Skatteverket ska registrera fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycket eller bilden, om uppgiftsskyldigheter mellan Skatteverket och passmyndigheterna samt om utökade möjligheter till kontroll för dessa myndigheter. Förutom de ändringar som föreslås när det gäller längsta tid för behandling och sökbegränsningar är den befintliga lagregleringen tillräcklig för den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske med anledning av förslagen.

Befintliga bestämmelser är tillräckliga för att Skatteverket ska få behandla ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter i testverksamhet för identitetskontroller. Detsamma gäller i fråga om att Skatteverket ska få behandla uppgifterna endast om åtgärden är nödvändig för att tillgodose ändamålet med den och om skälen för åtgärden uppväger det intrång i den personliga integriteten som den innebär för en enskild. Det saknas därför behov av kompletterande bestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning

Förslagen och bedömningen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår kompletterande bestämmelser som utgör rättslig grund i lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet. Utredningen föreslår även att det i folkbokföringslagen respektive lagen om samordningsnummer ska regleras att Skatteverket endast får behandla uppgifterna om åtgärden är nödvändig för att tillgodose ändamålet med den och om skälen för åtgärden uppväger det intrång i den personliga integriteten som den innebär för en enskild. Därtill föreslår utredningen att det i lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet ska införas bestämmelser om Skatteverkets möjlighet att i testverksamhet använda ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter som tas fram ur dessa. Utredningen bedömer att förslagen är proportionerliga under förutsättning att lagring av uppgifter som rör EES-medborgare begränsas.

56

Prop. 2025/26:261 ombudsmannen anser också att det finns behov av att utvidga diskrimineringslagens tillämpningsområde till att omfatta verksamhet som nu föreslås.

Integritetsskyddsmyndigheten instämmer med utredningens bedömning att förslagen är proportionerliga under förutsättning att lagring av EES-medborgares uppgifter begränsas på så sätt som utredningen föreslår. Integritetsskyddsmyndigheten invänder inte mot förslaget att Skatteverket ska få behandla uppgifter i testverksamhet och att särskilda skyddsåtgärder bör övervägas, såsom särskilda behörighetsbegränsningar, begränsad lagringstid och förtydligande om ändamål.

Skälen för regeringens bedömning

Rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen

Prop. 2025/26:261 tillräckliga för att undvika risker för diskriminering. Det saknas underlag

Prop. 2025/26:261 propositionen framgår att sådan behandling som syftar till att effektivisera verksamheten och göra den mer rättssäker har ett sådant samband med myndigheternas verksamhet i övrigt att någon särskild ändamålsbestämmelse inte behövs för den verksamheten. Det gäller även i de fall den innefattar tester och utveckling av AI-teknik. Analyser, tester och utveckling av verksamheten som inte sker i kontrollsyfte för att förebygga, förhindra och upptäcka fel i verksamheterna kan därmed ske med stöd av den generella primära ändamålsbestämmelsen. Testning och utveckling av digitala arbetssätt är ett naturligt led i den effektivisering av verksamheterna, med bibehållet integritetsskydd, som myndigheterna måste eftersträva för att följa gällande rätt (SOU 2023:100 s. 517).

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de brett formulerade ändamålsbestämmelserna i folkbokföringsdatalagen även omfattar utveckling av nya och befintliga it-system genom bl.a. testning. Det saknas därför behov av kompletterande bestämmelser i folkbokföringsdatalagen i syfte att Skatteverket ska få behandla personuppgifter för testverksamhet.

Det saknas även behov av kompletterande skyddsåtgärder för att behandla biometriska uppgifter i testverksamhet, vilket Integritetsskyddsmyndigheten efterfrågar övervägande kring. På motsvarande sätt som redogörs för ovan bedömer regeringen att regelverket ger ett tillräckligt skydd för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen vid behandlingen av personuppgifter även i förhållande till uppgifter som behandlas i testverksamhet.

7.2Sökbegränsningar i stället för ändamålsbegränsningar

Regeringens förslag

Det ska vara förbjudet att som sökbegrepp använda fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna. Trots förbudet ska Skatteverket få använda fingeravtryck eller ansiktsbild, och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycket eller bilden, som sökbegrepp för att

1.kontrollera den enskildes identitet i samband med personlig

inställelse enligt folkbokföringslagen eller lagen om samordningsnummer,

2.göra jämförelser enligt 6 a kap. lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, eller

3.göra jämförelser enligt 15 § utlänningsdatalagen.

Regeringens bedömning

Det saknas behov av kompletterande bestämmelser om ändamål med behandling av personuppgifter.

66

Prop. 2025/26:261 personuppgifter. Sökbegränsningen omfattar alla tekniska åtgärder som innebär att uppgifter används för att strukturera eller systematisera information i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter (se prop. 2025/26:88 s. 140).

I syfte att säkerställa att uppgifterna inte används för andra ändamål än för vilka de samlades in, bedömer regeringen att det som huvudregel bör gälla ett förbud mot att använda fingeravtryck och ansiktsbilder som sökbegrepp. Biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansiktsbilder och fingeravtryck bör inte heller få användas som sökbegrepp när personuppgifter behandlas i folkbokföringsverksamheten. Som ett undantag från detta förbud bör den biometriska kontroll av fingeravtryck och ansiktsbilder som beskrivs i avsnitt 6.6 vara tillåten. Det bör alltså vara tillåtet att använda de fingeravtryck eller den ansiktsbild som tas vid en personlig inställelse, och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa, vid sökning bland de i övrigt registrerade uppgifterna i samband med identitetsbedömning i folkbokföringen och vid handläggning av ett ärende om samordningsnummer. Regeringen föreslår därför att det i folkbokföringsdatalagen införs dels ett sökförbud, dels undantag från det generella sökförbudet som möjliggör att känsliga personuppgifter får användas som sökbegrepp i vissa angivna situationer och ärenden.

Undantag från sökförbudet bör gälla när myndigheten behandlar uppgifterna i samband med personlig inställelse enligt folkbokföringslagen eller lagen om samordningsnummer. Det bör även uppställas krav på att behandlingen sker i syfte att kontrollera den enskildes identitet. Genom dessa förutsättningar uppställs ett tydligt syfte och därmed skydd mot att uppgifterna används för något annat ändamål eller intresse.

Under vissa förhållanden bör det också vara möjligt att använda uppgifterna för vissa andra ändamål som beskrivs i avsnitt 9 och 10. Genom de bestämmelser som föreslås i avsnitt 6.6, 9 och 10 kan även Polismyndigheten, passmyndigheterna utom riket och Migrationsverket komma att få göra jämförelser mot registrerade uppgifter hos Skatteverket. De sekundära ändamålsbestämmelserna tillåter att personuppgifterna i folkbokföringsverksamheten används även för andra ändamål än folkbokföring och handläggning av ärenden om samordningsnummer. För Polismyndighetens del handlar det framför allt om brottsbekämpning. För Migrationsverkets del handlar det om identitetsbedömningar i utlänningsärenden. Undantag från sökförbudet i folkbokföringsdatalagen bör därför även gälla för att göra jämförelse enligt 6 a kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens området (polisens brottsdatalag) och 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Lagförslag

Förslaget innebär att det införs en ny paragraf, 10 a §, i folkbokföringsdatalagen.

68

Regeringens förslag

Fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycket eller bilden ska inte få behandlas längre än femton år efter det att uppgifterna registrerades.

För ett barn som var under tolv år när uppgifterna registrerades ska uppgifterna inte få behandlas längre än tre år efter det att de registrerades.

Regeringens bedömning

Det saknas behov av kompletterande bestämmelser när det gäller behandling av uppgifter för arkivändamål.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att uppgifterna inte ska få användas eller lagras längre än tio år och att startpunkten för längsta tid för behandling ska vara tillfället då Skatteverket tog uppgifterna. Utredningen föreslår även att det ska införas en upplysning i lag om att bestämmelserna om längsta tid för lagring och användning inte hindrar att en myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet. Utredningen föreslår också ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kortare lagringstid. Utredningens förslag har även en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

Flera remissinstanser, bl.a. Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket för fram att den föreslagna lagringstiden om tio år framstår som kort och anser att det bör övervägas en längre lagringstid. Pensionsmyndigheten lyfter att de biometriska uppgifterna är relevanta under en mycket lång tid, oftast hela livstiden, och det kan dröja mer än tio år innan en falsk identitet eller felregistrering upptäcks. Brottslighet som bygger på falska identiteter kan vara organiserad och långvarig och en längre lagringstid skulle förbättra möjligheterna att upptäcka systematiska fel och bedrägerier, och därigenom skydda välfärdssystemen mot missbruk. En lagringstid som överstiger tio år torde inte innebära ett sådant ytterligare intrång i den personliga integriteten som skulle göra den oproportionerlig. Skatteverket för fram att en persons identitetsbeteckning består under hela personens livstid och det kan inte förväntas att majoriteten av de biometriska uppgifterna kommer att uppdateras inom den föreslagna längsta lagringstiden om tio år. Det innebär att uppgifter kommer att försvinna ur Skatteverkets register trots att det fortsatt finns behov av att använda dem för identitetskontroll och även för Polismyndigheten och Migrationsverket för respektive ändamål. Den

69

Prop. 2025/26:261 bestämmer att meddela föreskrifter om kortare tid för behandling av biometriska uppgifter, som utredningen föreslår.

Lagförslag

Förslaget innebär att det införs en ny paragraf, 15 a §, i folkbokföringsdatalagen.

Det är av stor betydelse att personuppgifter i folkbokföringsverksam- Prop. 2025/26:261 heten får behandlas oberoende av den registrerades inställning. Om

enskilda skulle ha möjlighet att undantas från behandlingen skulle det kunna undergräva syftet med behandlingen. Den personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt folkbokföringsdatalagen är en förutsättning för att Skatteverket ska kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.

Denna begränsning av den registrerades rättigheter får anses utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd i syfte att säkerställa ett viktigt mål av allmänt intresse. Som framgår ovan kommer också skyddsåtgärder i form av tillgången till personuppgifter och sökbegränsningar att gälla. Detta tillsammans med bestämmelser om ändamål som finns i folkbokföringsdatalagen ger tydliga ramar för behandlingen och minimerar risken för kränkningar av den registrerades rättigheter och friheter. Begränsningen får därför anses uppfylla de krav som ställs upp i artikel 23 i EU:s dataskyddsförordning. Sammanfattningsvis bör rätten att göra invändningar enligt artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning därmed inte gälla vid sådan behandling som är tillåten enligt folkbokföringsdatalagen eller föreskrifter som ansluter till den.

Som nämns ovan finns i folkbokföringsdatalagen en bestämmelse om att rätten att göra invändningar inte kan göras gällande. Det krävs inte någon författningsändring för att samma bestämmelse även ska gälla i förhållande till förslagen i denna proposition.

8Sekretess

Regeringens förslag

Sekretess ska gälla för uppgift i form av fingeravtryck och biometrisk uppgift som har tagits fram ur fingeravtryck eller fotografisk bild, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Det ska gälla om uppgiften förekommer i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. För uppgifter i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Skatteverket anser att det bör övervägas om sekretessen för uppgifterna ska undantas från tillämpningsområdet för 10 kap. 15 a och 27 §§ offentlighets- och sekretesslagen, lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, lagen

73

Prop. 2025/26:261 (2024:307) om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelse och brottslighet i

arbetslivet. Avvägningen ska då göras mellan intresset av att uppgiften Prop. 2025/26:261 lämnas ut och det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda

(jfr 4 och 5 §§ lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna). Det har inte, inom ramen för det aktuella lagstiftningsprojektet, kommit fram tillräckliga skäl att göra vidare överväganden kring om de nu aktuella uppgifterna bör undantas från tillämpningsområdet för de angivna sekretessbrytande bestämmelserna, vilket Skatteverket lyfter.

Lagförslag

Förslaget medför att 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen ändras.

9Informationsutbyte mellan Skatteverket och Migrationsverket

Regeringens förslag

För att kontrollera den enskildes identitet ska Skatteverket få jämföra ansiktsbild och fingeravtryck som har tagits med uppgifter som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som förs av Migrationsverket. Detta gäller dock endast om det finns anledning att anta att den enskilde har fyllt 14 år.

Migrationsverket ska få använda uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren över fingeravtryck och fotografier om det behövs för att Skatteverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i folkbokföringsverksamheten eller om det behövs för att Migrationsverket vid ärenden om uppehållstillstånd eller prövning av ansökningar om internationellt skydd ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografi mot fingeravtryck och ansiktsbilder som har registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten.

Skatteverket ska på begäran av Migrationsverket, om det behövs för handläggning av ärenden eller kontroll av identitet i Migrationsverkets verksamhet, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Migrationsverket ska på begäran av Skatteverket, om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av uppgifter i folkbokföringsverksamheten, lämna ut uppgifter om fotografier och fingeravtryck samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fotografierna eller fingeravtrycken.

Regeringens bedömning

Den behandling av personuppgifter som förslagen ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats.

77

Prop. 2025/26:261 motsvarande uppgifter hos den andra myndigheten skulle emellertid leda

Prop. 2025/26:261 Sveriges ambassad i Washington lyfter en del av de svårigheter som kan uppstå vid utlandsmyndigheterna i de fall svenska myndigheter har registrerat olika uppgifter om en och samma person. Regeringen har förståelse för de komplexa frågeställningar som kan uppkomma vid utlandsmyndigheterna. Syftet med regeringens förslag om möjlighet till biometrisk jämförelse är att stärka myndigheternas möjligheter att upptäcka om en person uppträder hos en myndighet med vissa identitetsuppgifter trots att personen finns registrerad sedan tidigare under en annan identitet. Regeringen bedömer, på motsvarande sätt som utredningen, att det saknas skäl som talar för ett gemensamt register mellan Skatteverket och Migrationsverket.

Förslagen är förenliga med dataskyddslagstiftningen och grundläggande rättigheter

Behandlingen av fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa innebär en sådan kartläggning av enskildas personliga förhållanden att åtgärden utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten i den mening som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen. Behandlingen utgör också ett intrång i rätten till privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen och en begränsning av de rättigheter som följer av artikel 7 och 8 i EU:s rättighetsstadga. Detsamma gäller för den ytterligare behandling av personuppgifter som förslaget om ökat informationsutbyte mellan Skatteverket och Migrationsverket ger upphov till. Bestämmelser om sådan behandling måste vara förenliga med de skyddsbestämmelser för integritetsintrång som finns i EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats.

Syftet med förslagen är att kontrollera den enskildes identitet. Den utökade behandling av personuppgifter som ett utbyte av sådana uppgifter mellan Skatteverket och Migrationsverket innebär kräver att rättslig grund är fastställd i nationell rätt. Behandlingen utgör ett led i såväl Skatteverkets som Migrationsverkets myndighetsutövning och är nödvändig för att tillgodose det allmänna intresset av att folkbokföringen innehåller korrekta uppgifter, jfr artikel 6 i EU:s dataskyddsförordning. Regeringen har också tidigare bedömt att behandlingen i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och att förutsättningarna i övrigt för behandling av känsliga personuppgifter som föreskrivs i artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning är uppfyllda (se bl.a. prop. 2017/18:254 s. 35).

Rättslig grund för Migrationsverkets möjligheter att behandla biometriska underlag och biometriska uppgifter finns i de materiella bestämmelserna i 9 kap. utlänningslagen, som ger myndigheten rätt att ta upp sådana uppgifter, och i 15 § utlänningsdatalagen där bestämmelser finns som anger att myndigheten får föra register och under vilka förutsättningar uppgifterna får användas. En möjlighet till ytterligare behandling av biometriska uppgifter i form av utbyte mellan myndigheterna omfattas av de ändamål som anges 11 § utlänningsdatalagen. Migrationsverket får enligt 2 och 11 §§ utlänningsdatalagen behandla personuppgifter bl.a. om det behövs för handläggning av ärenden i

myndighetens verksamhet som rör t.ex. utlänningars inresa i Sverige,

82

Prop. 2025/26:261 möjliggöra ett informationsutbyte mellan Skatteverket och Migrationsverket för sådana uppgifter krävs att en uppgiftsskyldighet införs för respektive myndighet. Enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar sekretess nämligen inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning.

Möjlighet för Skatteverket respektive Migrationsverket att jämföra ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter som tas vid den egna myndigheten mot sådana som registrerats hos den andra innebär, som också anges ovan, ett betydande intrång i enskildas personliga integritet. Begränsningar av den enskildes rättigheter får endast ske med stöd i lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, se 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen.

Av de skäl som utredningen lyfter fram bedömer regeringen att den nödvändiga uppgiftsskyldigheten för Skatteverket respektive Migrationsverket som krävs för att möjliggöra att myndigheterna kan göra jämförelser med de uppgifter som lagrats hos den andra myndigheten, bör regleras i lag.

För att möjliggöra för Migrationsverket att överlämna fotografier, fingeravtryck och biometriska uppgifter till Skatteverket bör det således införas en uppgiftsskyldighet för Migrationsverket att, på begäran av Skatteverket och om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av uppgifter i folkbokföringsverksamheten, lämna ut uppgifterna. Bestämmelsen bör införas i utlänningslagen.

För att möjliggöra utlämnande av uppgifter från Skatteverket till Migrationsverket bör motsvarande bestämmelser införas i folkbokföringslagen respektive lagen om samordningsnummer. Regeringen föreslår därför att Skatteverket ska på begäran av Migrationsverket, om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av identitet i Migrationsverkets verksamhet, lämna ut uppgifterna. Till skillnad från utredningen bedömer regeringen att det saknas behov av att särskilt reglera att Skatteverket även ska lämna nödvändiga identitets- och adressuppgifter som myndigheten har registrerat. Uppgift om t.ex. personnummer, namn och födelsetid är inte känsliga uppgifter och är som utgångspunkt offentliga. Utlämnande av sådana uppgifter sker på regelbunden basis från Skatteverket till hela samhället och kan inte anses vara ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen. Rättslig grund för Skatteverkets behandling av personuppgifter som ett utlämnande innebär finns i 6 § folkbokföringsdatalagen, av vilken framgår att personuppgifter får behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.

Skyldigheten för Skatteverket att till Migrationsverket lämna ut uppgifter om fingeravtryck, ansiktsbilder och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur dessa bör enligt regeringens förslag ske på begäran, vilket Migrationsverket efterfrågar förtydligande kring. Vid misstanke om att en person uppträder under en falsk eller utnyttjad identitet åligger det myndigheterna att genom samverkan och med stöd av befintliga bestämmelser lämna de uppgifter som andra myndigheter behöver i sin verksamhet. Det saknas skäl att inom ramen för nuvarande lagstiftningsprojekt vidare behandla under vilka omständigheter uppgifter

84

kan lämnas på eget initiativ med stöd av andra sekretessbrytande Prop. 2025/26:261 bestämmelser.

Det saknas behov av kompletterande bestämmelser om hur formerna för utlämnande av uppgifter ska ske

EU:s dataskyddsförordning innehåller inte några bestämmelser som uttryckligen reglerar formerna för ett utlämnande. För att upprätthålla ett adekvat skydd för den personliga integriteten vid utlämnande i elektronisk form är det viktigt att inte fler uppgifter än nödvändigt lämnas ut. Utlämnandet ska dessutom ske på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna. Det inbegriper skydd mot obehörig eller otillåten behandling genom lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder.

I 14 § första stycket folkbokföringsdatalagen anges att personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. Regeringen uttalade i förarbetena att en sådan formulering syftar till att uppnå en ändamålsenlig avvägning mellan myndigheternas intresse av att på ett effektivt sätt lämna ut personuppgifter elektroniskt och riskerna med sådant utlämnande. Regeringen bedömde också att det, i syfte att i möjligaste mån uppnå en modern och teknikneutral lagstiftning, inte bör göras någon åtskillnad mellan direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande. Skatteverket ska därför välja formerna för elektroniskt utlämnande (se prop. 2025/26:88 s. 154–158).

Regeringen står fast vid denna bedömning och konstaterar därför att det saknas behov av närmare reglering eller vägledning till hur formerna för utlämnande ska ske. Vid valet av på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut bör dock bl.a. intrånget i den personliga integriteten beaktas och myndigheten bör säkerställa att uppgifterna lämnas ut på ett sätt som är proportionerligt.

Lagförslag

Förslaget medför att 15 § utlänningsdatalagen ändras. Förslaget medför även att två nya paragrafer, 26 e och 32 d §§, införs i folkbokföringslagen och att en ny paragraf, 17 kap. 9 §, införs i utlänningslagen samt att två nya paragrafer, 2 kap. 4 b § och 4 kap. 4 §, införs i lagen om samordningsnummer.

10Polismyndighetens tillgång till uppgifter hos Skatteverket för brottsbekämpning

Regeringens förslag

Nationellt forensiskt centrum ska, efter beslut av åklagare, få använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som registrerats hos Skatteverket. En jämförelse ska inte få göras vid en förundersökning om ett sådant brott som kan ligga till

85

Prop. 2025/26:261 grund för en sökning i EU:s gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR).

Skatteverket ska på begäran av Polismyndigheten, om det behövs vid en förundersökning i den brottsbekämpande verksamheten, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Regeringens bedömning

Den behandling av personuppgifter som förslagen ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats. Förslagen är även förenliga med dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats.

Befintliga bestämmelser är tillräckliga för att möjligheten till jämförelse ska begränsas till förundersökning av viss typ av brottslighet, där det finns särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som har avsatt fingeravtrycken eller förekommer på ansiktsbilden och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Detsamma gäller för att sökförbudet inte ska hindra att Polismyndigheten genomför biometriska jämförelser med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbild som registreras hos Skatteverket i syfte att få fram ett urval av personer grundat på biometriska uppgifter. Det saknas därför behov av kompletterande bestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning

Förslagen och bedömningen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningen bedömer mot bakgrund av dåvarande bestämmelser i folkbokföringsdatabaslagen om direktåtkomst för myndighet till uppgifter i folkbokföringsdatabasen att Polismyndigheten kan medges sådan åtkomst. Utredningen föreslår vidare att Skatteverkets uppgiftsskyldighet ska gälla om det behövs för handläggning av ärenden eller kontroll av identitet i den brottsbekämpande verksamheten samt att den även ska omfatta uppgifter om person- eller samordningsnummer, namn, födelsetid, födelseort, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhetsnummer, folkbokföringsort, distrikt och folkbokföring under särskild rubrik samt medborgarskap. Förslagen från utredningen har även en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

Flera remissinstanser ser positivt på förslagen, bl.a. Bolagsverket,

Ekobrottsmyndigheten, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket.

Säkerhetspolisen påtalar att myndigheten utgår från att förslaget även omfattar när Säkerhetspolisen är den brottsutredande myndigheten.

Myndigheten för digital förvaltning instämmer med bedömningen att frågan om Polismyndigheten i sin verksamhet med bl.a. statlig e-legitimation ska få göra biometriska jämförelser med uppgifter som

behandlas hos Skatteverket bör utredas vidare och för fram att detta skulle

86

innebära att missbruk av sådana e-legitimationer kan förhindras. Prop. 2025/26:261 Polismyndigheten lyfter också behov av biometriska jämförelser inte bara

iid-verksamheten utan även i gränspolisverksamheten och Säkerhetspolisen och Tullverket lyfter behovet i underrättelseverksamheten. Sveriges ambassad i Washington för fram att behovet av jämförelse med uppgifter som finns hos Skatteverket vid passansökningar inte begränsas till Polismyndigheten utan även omfattar utlandsmyndigheterna.

Prop. 2025/26:261 föringsverksamheten är proportionerliga utifrån behovet av en effektiv brottsbekämpning. Förslagens överensstämmelse med dataskyddslagstiftningen redogörs för närmare nedan.

Biometriska jämförelser ska få göras i vissa fall

När det gäller Polismyndighetens möjlighet till jämförelse med uppgifter som finns i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier har det införts begränsningar för i vilka fall och under vilka omständigheter jämförelser får göras. I propositionen Biometri i brottsbekämpningen uttalade regeringen att biometriska jämförelser med fingeravtryck och ansiktsbilder i Migrationsverkets register endast bör tillåtas med stor restriktivitet. Tillämpningsområdet måste begränsas till att endast avse allvarliga brott och även i övrigt förenas med tydliga krav som måste vara uppfyllda i det enskilda fallet för att en jämförelse ska få göras (se prop. 2024/25:37 s. 136).

Biometriska jämförelser har begränsats på så sätt att det får användas endast vid allvarlig brottslighet där det är föreskrivet fängelsestraff om lägst två år eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, eller vissa typer av brott som anses särskilt samhällsfarliga såsom sabotage, mordbrand, spioneri m.m. Det finns också en straffvärdeventil som innebär att biometriska jämförelser får göras vid misstanke om ett allvarligt brott där straffvärdet för det enskilda brottet kan antas överstiga fängelse i två år, se 6 a kap. 2 § polisens brottsdatalag. I 4 § anges att en jämförelse får göras endast om det finns särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som har avsatt fingeravtrycken eller förekommer på ansiktsbilden och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. På så sätt tydliggörs att regleringen, av integritetsskäl, förutsätter en restriktiv tillämpning. Systematiska eller rutinmässiga jämförelser får alltså inte förekomma utan det måste finnas ett påtagligt behov av åtgärden i det enskilda fallet.

Regeringen bedömer att motsvarande överväganden gör sig gällande när det gäller biometrisk jämförelse med uppgifter som registreras hos Skatteverket. Möjligheten till jämförelse med uppgifter hos Skatteverket bör därför inordnas i den befintliga ordningen som gäller enligt 6 a kap. polisens brottsdatalag. Det innebär att den uttömmande listan i 2 § över vid vilka förundersökningar som biometrisk jämförelse får göras bör tillämpas på motsvarande sätt för uppgifter som finns hos Skatteverket. Detsamma gäller de ytterligare förutsättningarna enligt 4 § i form av att det ska finnas särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som förekommer på spårbilden samt att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. En jämförelse får endast göras med uppgifter som finns i registren om personer som har fyllt 15 år, se 6 a kap. 1 § polisens brottsdatalag. Regeringen har i propositionen Skärpta regler för unga lagöverträdare (prop. 2025/26:246) föreslagit att straffbarhetsåldern sänks till 13 år för allvarliga brott under en period om fem år. Det har dock inte lämnats några förslag om ändring av den åldersgräns som föreskrivs för jämförelse enligt 6 a kap. polisens brottsdatalag. Det saknas skäl att frångå nuvarande ordning om att jämförelser endast får göras med uppgifter som finns i registren om personer som har fyllt 15 år.

88

Prop. 2025/26:261 göra sökningar för att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter (se prop. 2024/25:37 s. 145). För att möjliggöra biometriska jämförelser med fingeravtryck och ansiktsbilder som registreras hos Skatteverket behöver undantaget från sökförbudet i brottsdatalagen som anges i 6 a kap. 5 § polisens brottsdatalag gälla även jämförelser mot uppgifter hos Skatteverket. Eftersom regeringen föreslår att möjligheten till biometriska jämförelser med uppgifter som har registrerats hos Skatteverket ska regleras i 6 a kap. polisens brottsdatalag, krävs inte någon ytterligare författningsändring för detta.

Förslagen är förenliga med dataskyddslagstiftningen och grundläggande rättigheter

EU:s dataskyddsförordning är inte tillämplig på den behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder (artikel 2.2 d). För personuppgiftsbehandling inom detta område gäller i stället dataskyddsdirektivet.

Dataskyddsdirektivet har genomförts i Sverige i huvudsak genom brottsdatalagen. I 2 kap. brottsdatalagen finns det bestämmelser om grundläggande krav på personuppgiftsbehandling, bl.a. bestämmelser om rättslig grund för behandlingen. Personuppgifter får enligt 1 § behandlas om det är nödvändigt för att en behörig myndighet ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Lagen innehåller också särskilda bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter. Personuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning får som utgångspunkt inte behandlas. Personuppgifter som behandlas får dock kompletteras med sådana känsliga personuppgifter när det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen, se 11 §. Biometriska och genetiska uppgifter får enligt 12 § endast behandlas om det är särskilt föreskrivet och absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Kravet på att det ska vara absolut nödvändigt innebär att behovet av att behandla sådana uppgifter måste prövas särskilt noga. Det kan t.ex. vara absolut nödvändigt att behandla personuppgifter om material har samlats in på en brottsplats eller på annat sätt tagits om hand inom ramen för en brottsutredning och materialet behöver analyseras forensiskt (se prop. 2017/18:269 s. 296 och 313).

Vad som avses med biometriska uppgifter i detta sammanhang definieras i 1 kap. 6 § brottsdatalagen, såsom redogörs för i avsnitt 6.2. Biometriska uppgifter kan användas för att skapa en referensmall (en s.k. biometrisk mall) som kan jämföras mot andra sådana referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet. Fotografier och filmer som inte bearbetas tekniskt i syfte att åstadkomma unik identifiering faller utanför definitionen. Det innebär att bearbetning av bilder av personer för att förbättra bildkvaliteten, förstärka detaljer och liknande inte omfattas av definitionen, till skillnad från bilder som bearbetas i exempelvis ett

ansiktsigenkänningsprogram i syfte att identifiera personer (jfr prop.

90

Regeringens förslag om automatiserad ansikts- och finger- Prop. 2025/26:261 avtrycksjämförelse och att NFC under vissa omständigheter ska kunna

jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som registrerats hos Skatteverket, innebär att Skatteverket rutinmässigt vid sådan jämförelse kommer att lämna ut uppgifter i form av ansiktsbild eller fingeravtryck och biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilden. Ett rutinmässigt uppgiftsutbyte av sekretessreglerade uppgifter ska som utgångspunkt vara särskilt författningsreglerat (se prop. 1979/80:2 Del A

s.326 och 327). Befintliga sekretessbrytande bestämmelser, t.ex. i form av 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen, är därmed inte tillräckliga för att nödvändigt uppgiftslämnande ska kunna ske. Inte heller 10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen eller bestämmelserna i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna är tillräckliga i detta hänseende, mot bakgrund av att utlämnande med stöd av dessa bestämmelser kräver en avvägning mellan det intresse som sekretessen ska skydda och intresset av att uppgiften lämnas ut. Regeringen bedömer därför att det, för att möjliggöra ett informationsutbyte mellan Skatteverket och Polismyndigheten, bör införas en uppgiftsskyldighet för Skatteverket att på begäran av Polismyndigheten lämna ut vissa uppgifter som behövs vid en förundersökning. Enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar sekretess nämligen inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning.

Som regeringen konstaterar ovan innebär en möjlighet för Polismyndigheten att jämföra ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter mot sådana som finns registrerade hos Skatteverket ett betydande intrång i enskildas personliga integritet. Begränsningar av den enskildes rättigheter får endast ske med stöd i lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, se 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen.

Av de skäl som utredningen lyfter fram bedömer regeringen att uppgiftsskyldigheten för Skatteverket bör regleras i lag. Det bör således i folkbokföringslagen respektive lagen om samordningsnummer införas en uppgiftsskyldighet för Skatteverket att, på begäran av Polismyndigheten och om det behövs vid en förundersökning i den brottsbekämpande verksamheten, lämna ut uppgifter om ansiktsbild, fingeravtryck och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilden. Regeringen bedömer att det bör anges att uppgifterna ska behövas vid en förundersökning, i stället för vid handläggning av ärenden och kontroll av identitet som utredningen föreslår. Till skillnad från utredningen bedömer regeringen att det saknas behov av att särskilt reglera att Skatteverket även ska lämna ut nödvändiga identitets- och adressuppgifter som myndigheten har registrerat. Uppgift om t.ex. personnummer, namn och födelsetid är inte känsliga uppgifter och är som utgångspunkt offentliga. Utlämnande av sådana uppgifter sker på regelbunden basis från Skatteverket till hela samhället och kan inte anses vara ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen.

93

Prop. 2025/26:261 Det saknas behov av kompletterande bestämmelser om hur formerna för utlämnande av uppgifter ska ske

EU:s dataskyddsförordning innehåller inte några bestämmelser som uttryckligen reglerar formerna för ett utlämnande. För att upprätthålla ett adekvat skydd för den personliga integriteten vid utlämnande i elektronisk form är det viktigt att inte fler uppgifter än nödvändigt lämnas ut. Utlämnandet ska dessutom ske på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna. Det inbegriper skydd mot obehörig eller otillåten behandling genom lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder.

I 14 § första stycket folkbokföringsdatalagen anges att personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. Regeringen uttalade i förarbetena att en sådan formulering syftar till att uppnå en ändamålsenlig avvägning mellan myndigheternas intresse av att på ett effektivt sätt lämna ut personuppgifter elektroniskt och riskerna med sådant utlämnande. Regeringen bedömde också att, i syfte att i möjligaste mån uppnå en modern och teknikneutral lagstiftning, det inte bör göras någon åtskillnad mellan direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande. Skatteverket ska därför välja formerna för elektroniskt utlämnande (se prop. 2025/26:88 s. 154–158).

Regeringen står fast vid denna bedömning och konstaterar därför att det saknas behov av närmare reglering eller vägledning till hur formerna för utlämnande av uppgifter bör ske. Vid valet av på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut bör dock bl.a. intrånget i den personliga integriteten beaktas och myndigheten bör säkerställa att uppgifterna lämnas ut på ett sätt som är proportionerligt.

Lagförslag

Förslaget medför att 6 a kap. 1 och 3 §§ lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ändras, att en ny paragraf, 32 e §, införs i folkbokföringslagen och att en ny paragraf, 4 kap. 5 §, införs i lagen om samordningsnummer.

11Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2026.

Regeringens bedömning

Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

94

Prop. 2025/26:261 befintliga register (jfr prop. 2005/06:108 s. 10 och 2018/19:33 s. 109 och 110, se även SOU 2023:32 s. 513 f. och prop. 2024/25:37 s. 164 f.). Några särskilda övergångsbestämmelser i den delen behövs alltså inte.

Ny processrättslig lagstiftning ska som utgångspunkt tillämpas genast efter ikraftträdandet. Det innebär att bestämmelserna om möjligheter för Polismyndigheten att göra automatiserade ansikts- och fingeravtrycksjämförelser med ansiktsbilder och fingeravtryck hos Skatteverket även ska tillämpas i förundersökningar som har inletts innan de föreslagna bestämmelserna träder i kraft (se t.ex. prop. 2019/20:64 s. 204 och prop. 2024/25:37 s. 165). Det bedöms därmed inte behövas några övergångsbestämmelser beträffande förslagen om utvidgade möjligheter behandla biometriska uppgifter.

Inte heller i övrigt föranleder förslagen något behov av övergångsbestämmelser.

svårigheter som kan tänkas förekomma i dag, inte kommer kvarstå vid Prop. 2025/26:261 införandet av det nya straffbudet. Regeringen delar därför inte Lunds

tingsrätts uppfattning i denna del.

Genom att det straffria området för folkbokföringsbrott, ringa brott, utvidgas till att omfatta försenad anmälan om flyttning som varit av mindre betydelse, tydliggörs bestämmelsens tillämpningsområde vilket kan leda till en mer enhetlig rättstillämpning och därmed öka förutsebarheten för enskilda.

Förslagen om att Skatteverket ska få registrera fingeravtryck, ansiktsbild samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa innebär en säkrare kontroll av identitet och minskad risk för identitetsmissbruk. Utökade möjligheter att använda biometriska uppgifter för jämförelse båda inom Skatteverket som mellan myndigheter, innebär ett effektivt verktyg för att säkerställa att en person endast uppträder under en och samma identitet vid kontakt med svenska myndigheter. Regeringen bedömer att risken för att multipla identiteter registreras i folkbokföringen kommer att minska, vilket i sin tur kommer att minska risken för bl.a. välfärdsbrottslighet, bidragsbrott och arbetslivskriminalitet samt försvåra för den organiserade brottsligheten att dölja sig. Såsom Bolagsverket för fram kan förslagen på sikt också leda till att färre målvakter registreras i företag, vilket kan innebära en minskning av brott mot de målvaktsförbud som finns i den associationsrättsliga lagstiftningen, se bl.a. 8 och 30 kap. aktiebolagslagen (2005:551).

Regeringens förslag att Polismyndigheten i förundersökningar om vissa brott ska kunna göra biometriska jämförelser med de uppgifter som registrerats hos Skatteverket innebär också en förbättring när det gäller möjligheten att utreda och klara upp brott. Därmed innebär förslagen en ökad rättstrygghet. Att tillåta biometriska jämförelser även mot uppgifter hos Skatteverket kan förväntas bli ett viktigt verktyg för att klara upp allvarliga brott som inte har kunnat lösas med mindre ingripande metoder. Att jämförelseunderlaget blir väsentligt större ökar nämligen möjligheterna att identifiera den som begått ett brott.

Sammantaget kan förslagen väntas förebygga och förhindra identitetsmissbruk och folkbokföringsbrott på en strukturell nivå, genom att det blir svårare att skaffa och använda oriktiga identitetsuppgifter. De brott som på olika sätt begås med hjälp av oriktiga identiteter kan därmed förväntas minska.

12.2Konsekvenser för enskilda

Ett flertal åtgärder föreslås för att öka kvaliteten i folkbokföringen och innebär en ökad kontroll av de uppgifter som enskilda personer lämnar och som ligger till grund för registreringar i folkbokföringsverksamheten. Den föreslagna nya straffbestämmelsen kan antas medföra en viss preventiv effekt. Färre personer kan förväntas lämna felaktiga uppgifter till folkbokföringen vilket medför att andelen fel i folkbokföringen minskar. När andelen korrekt registrerade uppgifter i folkbokföringen ökar kommer även de enskildas förtroende för folkbokföringens tillförlitlighet att öka.

97

Prop. 2025/26:261 Som redogörs för ovan kan förslaget om att utvidga det straffria området för folkbokföringsbrott, ringa brott, leda till en mer enhetlig rättstillämpning och därmed öka förutsebarheten för enskilda.

För enskilda bedöms förslagen också innebära att risken för att utsättas för att någon annan försöker utnyttja hans eller hennes identitet minskar. Förslagen gör det svårare att lyckas få en identitetsbeteckning tilldelad med nyttjandet av någon annans identitetsuppgifter och i förlängningen använda den identitetsbeteckningen för bedrägliga syften. Detta kan betraktas som en förbättring av skyddet för den personliga integriteten.

Förslagen om utvidgade möjligheter att behandla biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten innebär dock ett betydande intrång i den personliga integriteten. Regeringens bedömningar och avvägningar när det gäller grundläggande fri- och rättigheter redovisas i samband med respektive förslag samt i avsnitt 7. Intrånget bedöms vara proportionerligt. För den enskilde kan förslagen innebära en trygghet i att ingen annan använder hans eller hennes identitet. Det bedöms särskilt gynnsamt för vissa personer med funktionsnedsättning som kan vara mer utsatta för sådan otillbörlig användning. I övrigt bedöms förslagen inte medföra några särskilda risker eller konsekvenser för personer med funktionsnedsättning utöver vad som gäller för befolkningen i stort.

Förslagen innebär att även barns personuppgifter kommer att behandlas. Förslagen innebär dock ingen ändring i förhållande till i dag när det gäller myndigheternas möte med barnet och möjlighet att ta ansiktsbild och fingeravtryck. Principen om barnets bästa är central vid alla åtgärder som rör barn och åtgärderna ska genomföras på ett barnvänligt och barnanpassat sätt utifrån individuella behov. Förslagen bedöms stå i överensstämmelse med detta.

12.3Konsekvenser för Skatteverket

Regeringens förslag att fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa ska registreras i folkbokföringsverksamheten och att de ska kunna användas för automatiserad jämförelse innebär förbättrade möjligheter i kontrollverksamheten. Skatteverket beräknar kostnaderna för it-utveckling till 20,5–26,5 miljoner kronor och kostnaderna för drift och förvaltning av it-systemen till 12–17,6 miljoner kronor per år. De utökade möjligheterna till behandling av biometriska uppgifter kommer även att medföra behov av att anpassa arbetsbeskrivningar, genomföra utbildningsinsatser för medarbetare och genomföra externa informationsinsatser.

Statens servicecenter för fram att vid genomförande av förslagen är det en förutsättning för att nå önskade effekter att Skatteverket förser servicehandläggare vid Statens servicecenter med utbildning, instruktioner och motsvarande i det fall genomförandet innebär förändrade arbetsuppgifter för servicehandläggarna. Regeringen konstaterar att förslagen inte kommer att innebära någon förändring när det gäller den verksamhet som bedrivs vid Statens servicecenter i dag. Personlig inställelse för identitetskontroll i folkbokföringsverksamheten sker i praktiken i dag på ett servicekontor där Statens servicecenter tar

98

ansiktsbild och fingeravtryck av den som inställer sig. Att ansiktsbilden, Prop. 2025/26:261 fingeravtrycken och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa inte

ska förstöras omedelbart utan i stället registreras av Skatteverket innebär ingen förändring av Statens servicecenters uppgifter. Eventuella behov av att anpassa arbetsbeskrivningar och utbilda medarbetare vid servicekontoren ingår i det arbete som Skatteverket gör inför att de nya reglerna träder i kraft.

Regeringen har ökat Skatteverkets anslag för att förbättra folkbokföringen genom folkräkning. Satsningen omfattar 510 miljoner kronor under mandatperioden. Utöver den tillfälliga satsningen ökades Skatteverkets anslag med 35 miljoner kronor 2026 för folkbokföringskontroller och för att kontinuerligt fortsätta det viktiga arbetet med folkräkningen. Anslaget beräknas öka med 130 miljoner kronor fr.o.m.

2027 (se prop. 2025/26:1 utg.omr. 3 avsnitt 2.9). Tillkommande kostnader av förslagen ska därmed hanteras inom Skatteverkets befintliga ekonomiska ramar.

12.4Konsekvenser för övriga statliga myndigheter

12.4.1Brottsbekämpande myndigheter och domstolarna

Prop. 2025/26:261 anmälningar från Skatteverket till Åklagarmyndigheten kan alltså samtidigt antas minska.

Det nya brottet kan även komma att påverka Ekobrottsmyndigheten genom att misstanke om främjande av oriktig folkbokföring kan förväntas förekomma i förundersökningar om ekonomisk brottslighet där sådant brott varit ett led i ett större brottsupplägg.

Sammantaget bedöms tillkommande kostnader för Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten vara begränsade och ska hanteras inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar.

Förvaltningsrätten i Malmö menar att utvidgningen av tillämpningsområdet för ringa fall av folkbokföringsbrott öppnar upp för vitesförläggande, varför måltillströmningen till förvaltningsrätterna avseende utdömande av vite kommer att öka. Förvaltningsrätten framhåller även att det material som Skatteverket, Polismyndigheten och Migrationsverket föreslås få tillgång till genom utbyte av uppgifter kan generera fler och mer omfattande mål samt nya frågeställningar i såväl allmänna mål som i migrationsmål. Domstolsverket gör dock bedömningen att förslagen inte i någon större mån påverkar Sveriges Domstolar. Även regeringen gör bedömningen att förslagen får begränsad påverkan på antalet ärenden för domstolarna. Eventuellt tillkommande kostnader ska hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga ekonomiska ramar.

I övrigt bedöms förslagen inte leda till några konsekvenser för övriga statliga myndigheter.

12.4.2Migrationsverket

Regeringen föreslår att Migrationsverket ska ha möjlighet att göra biometriska jämförelser med de uppgifter som registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten. Förslaget innefattar även ett informationsutbyte med Skatteverket. De tekniska förutsättningarna för utbyte av information med Skatteverket och automatiserade jämförelser finns hos Migrationsverket. Förslagen kan förväntas medföra behov av anpassningar av Migrationsverkets ärendehanteringssystem. Handledningar och rutiner inom myndigheten kommer också att behöva uppdateras. Kostnader som förslagen medför ska hanteras inom Migrationsverkets befintliga ekonomiska ramar.

ambassad i Berlin och Polismyndigheten för fram. Kostnaden för ny Prop. 2025/26:261 teknisk utrustning och teknisk utveckling vid de utlandsmyndigheter som

är aktuella ska bekostas av den i Sverige som har ansvar för utlandsmyndigheternas tekniska utrustning och it-stöd. För närvarande är det Migrationsverket och tillkommande kostnader ska hanteras inom den myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

12.5Övriga konsekvenser

I övrigt bedöms förslagen inte påverka regioner eller kommuner. De kommer inte heller påverka det kommunala självstyret. Förslagen förväntas inte medföra några konsekvenser för jämställdheten, integrationen eller miljön eller få några andra konsekvenser som bör redovisas särskilt.

13Författningskommentar

13.1Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

1 a § Skatteverket ska registrera följande uppgifter om en person:

1.personnummer,

2.samordningsnummer,

3.namn,

4.födelsetid,

5.födelsehemort,

6.födelseort och födelseland,

7.adress,

8.folkbokföringsfastighet, lägenhetsnummer, folkbokföringsort, folkbokföring under särskild rubrik och distrikt,

9.medborgarskap,

10.civilstånd,

11.make, barn, föräldrar, vårdnadshavare och någon annan vuxen person än förälder eller vårdnadshavare hos vilken ett barn under 18 år är bosatt,

12.samband enligt 11 som är grundat på adoption,

13.inflyttning från utlandet,

14.avregistrering enligt 19–22 §§,

15.gravsättning,

16.personnummer som personen har tilldelats i ett annat nordiskt land,

17.uppehållsrätt, och

18.fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken eller bilden.

som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som förs med Prop. 2025/26:261 stöd av 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) regleras i 26 e §.

Paragrafen ändras även språkligt på så sätt att det inte särskilt anges att ansiktsbild ska tas i digitalt format.

Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

26 d § Skatteverket får kontrollera att uppgifterna som har tagits enligt 26 c § motsvarar dem som finns i eller på en handling som har överlämnats enligt 26 b §.

För att kontrollera den enskildes identitet får Skatteverket även jämföra uppgifterna som har tagits med andra uppgifter som Skatteverket har registrerat i folkbokföringsverksamheten.

I paragrafen, som är ny, regleras möjligheten för Skatteverket att kontrollera de fingeravtryck och den ansiktsbild som har tagits.

I första stycket anges att Skatteverket får kontrollera att fingeravtryck och ansiktsbild som har tagits vid en personlig inställelse motsvarar dem som finns i eller på en handling som har överlämnats. Skyldighet att överlämna ett pass, ett identitetskort eller annan motsvarande handling samt, i förekommande fall, uppehållstillståndskort anges i 26 b §. Möjlighet att kontrollera att fingeravtryck och ansiktsbild som har tagits motsvarar dem som finns sparade i ett lagringsmedium i handlingen stämmer överens med gällande ordning som regleras i 26 c §. Att Skatteverket även får kontrollera att uppgifterna motsvarar dem som finns på en handling innebär att Skatteverket med tekniska hjälpmedel kan jämföra den tagna ansiktsbilden mot den som är synlig på en identitetshandling eller ett uppehållstillståndskort. Detta kan t.ex. aktualiseras i de fall handlingen saknar lagringsmedium eller lagringsmediet är förstört.

I andra stycket regleras Skatteverkets möjlighet att jämföra de fingeravtryck och den ansiktsbild som har tagits med andra uppgifter som Skatteverket har registrerat i folkbokföringsverksamheten. Att Skatteverket ska registrera fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken och bilden anges i 1 a §. Skatteverket ska även för en person som har ett samordningsnummer registrera fingeravtryck, ansiktsbild samt de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken eller bilden, se 1 kap. 2 § lagen (2022:1697) om samordningsnummer. Med folkbokföringsverksamhet avses såväl folkbokföring som handläggning av ärenden om samordningsnummer (jfr 2 § folkbokföringsdatalagen [2026:126]). Skatteverket får endast göra en jämförelse med registrerade uppgifter för att kontrollera den enskildes identitet.

Biometriska jämförelser får göras med hjälp av automatiserad teknik. Skatteverket kan också göra en manuell jämförelse av de biometriska underlagen, dvs. fingeravtryck eller ansiktsbild. Skatteverket avgör i det enskilda fallet om myndigheten behöver genomföra en jämförelse med registrerade uppgifter med både ansiktsbild och fingeravtryck eller endast endera av dessa.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

26 e § För att kontrollera den enskildes identitet får Skatteverket jämföra uppgifterna som har tagits enligt 26 c § med uppgifter som finns i de register över

103

Prop. 2025/26:261 fingeravtryck och fotografier som förs med stöd av 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Första stycket gäller endast om det finns anledning att anta att den enskilde har fyllt 14 år.

I paragrafen, som är ny, anges Skatteverkets möjlighet att jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder med uppgifter som finns i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Genom första stycket införs en möjlighet för Skatteverket att jämföra fingeravtryck och ansiktsbild som myndigheten har tagit med uppgifter som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som förs med stöd av 15 § utlänningsdatalagen (2016:27). Det innebär en möjlighet att genom automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse jämföra uppgifterna med de som finns i Migrationsverkets register. Skatteverket får endast göra en jämförelse för att kontrollera den enskildes identitet. Skatteverket avgör i det enskilda fallet om myndigheten behöver genomföra en sådan jämförelse med både fingeravtryck och ansiktsbild eller om endera av dessa underlag är tillräckligt. Att Skatteverket har stöd för denna behandling av personuppgifter framgår av bl.a. 5 och 8 §§ folkbokföringsdatalagen (2026:126).

Av andra stycket framgår att Skatteverkets möjlighet att göra jämförelser med uppgifter i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier är begränsad till där det finns anledning att anta att den enskilde har fyllt 14 år. Det kan finnas skäl till jämförelse även om uppgiftslämnaren hävdar att hans eller hennes ålder är lägre än 14 år. Det kan gälla om barnets ålder är oklar. Eftersom det kan vara svårt att uppskatta ett barns ålder är beviskravet lågt. Det räcker att det finns anledning att anta att barnet har fyllt 14 år.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

32 d § Skatteverket ska på begäran av Migrationsverket, om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av identitet i Migrationsverkets verksamhet, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Paragrafen, som är ny, innehåller en uppgiftsskyldighet för Skatteverket gentemot Migrationsverket.

En skyldighet för Skatteverket att lämna ut uppgifter gäller om uppgifterna behövs hos Migrationsverket för handläggning av ärenden eller kontroll av identitet. En förutsättning för att en uppgift ska lämnas ut är att den begärs av Migrationsverket. När det gäller Migrationsverket regleras i 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) i vilka fall myndigheten får jämföra uppgifter som Migrationsverket har tagit med fingeravtryck och ansiktsbilder som har registrerats av Skatteverket i folkbokföringsverksamheten. Uppgiftsskyldigheten avser uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur dessa. I fråga om vad som avses med biometriska uppgifter, se kommentaren till 1 a §.

Det är fråga om en sådan uppgiftsskyldighet som enligt 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) bryter den

104

sekretess som kan gälla hos Skatteverket för uppgifter som registrerats i Prop. 2025/26:261 folkbokföringsverksamheten.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

32 e § Skatteverket ska på begäran av Polismyndigheten, om det behövs vid en förundersökning i den brottsbekämpande verksamheten, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna.

Paragrafen, som är ny, innehåller en uppgiftsskyldighet för Skatteverket gentemot Polismyndigheten.

En skyldighet för Skatteverket att lämna ut uppgifter gäller om uppgifterna behövs hos Polismyndigheten vid en förundersökning i den brottsbekämpande verksamheten. En förutsättning för att en uppgift ska lämnas ut är att den begärs av Polismyndigheten. Uppgiftsskyldigheten har samband med möjligheten för Nationellt forensiskt centrum att, enligt 6 a kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, under vissa omständigheter använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som har registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten. Uppgiftsskyldigheten avser uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur dessa. I fråga om vad som avses med biometriska uppgifter, se kommentaren till 1 a §.

Det är fråga om en sådan uppgiftsskyldighet som enligt 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) bryter den sekretess som kan gälla hos Skatteverket för uppgifter som registrerats i folkbokföringsverksamheten.

Övervägandena finns i avsnitt 10.

42 § Den som lämnar oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för folkbokföringsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25, 26 och 27 §§.

Är brottet med hänsyn till att brottsligheten utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars att anse som grovt, döms för grovt folkbokföringsbrott till fängelse i högst två år.

Det ska inte dömas till ansvar om en försening vid anmälan om flyttning varit av mindre betydelse eller om gärningen med hänsyn till omständigheterna i övrigt är att anse som ringa.

I paragrafen regleras straffansvar för folkbokföringsbrott och grovt folkbokföringsbrott.

Ändringen i tredje stycket innebär att den ansvarsfrihetsregel som finns i stycket utvidgas till att omfatta förseningar vid anmälan om flyttning som varit av mindre betydelse. I normalfallet bör en försening kortare än två månader kunna bedömas vara av mindre betydelse och gärningen ska därmed anses som ringa. Om det finns försvårande omständigheter i det enskilda fallet, trots en kortvarig försening, kan det emellertid innebära att ringa fall inte föreligger.

105

väsentlighet, även om handlingen i viss mån möjliggjort att en oriktig Prop. 2025/26:261 uppgift kan lämnas. Så kan vara fallet t.ex. när någon deltar endast i liten

omfattning, i ett av flera led i en och samma gärning, eller när det är fråga om gärningar som framstår som rent ursäktliga. Ett annat exempel på ett främjande som inte bör bedömas som i väsentlig mån kan vara att ta fram en anmälningsblankett åt annan. Utöver detta ska ett av de i paragrafen angivna syftena kunna knytas till gärningsmannen. Det första syftet är att gärningsmannen ska bereda sig själv eller annan vinning. Exempelvis vid annonsering om försäljning av möjlighet att utnyttja en adress för folkbokföring, är det uppenbart att syftet är att bereda sig själv eller annan vinning. Innebörden av vinning är detsamma som i annan straffrättslig lagstiftning, se t.ex. 8 kap. 5 § första stycket 3, 9 kap. 1 § och 23 kap.

7 § brottsbalken. Det andra syftet är att främjandet sker för att möjliggöra annan brottslighet än brott enligt lagen. Det kan ske genom att möjliggöra för att någon anmäler flyttning felaktigt i syfte att sedan utnyttja den andres identitet för t.ex. bidragsbrott. Kravet på att det ska vara annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen som syftet är att möjliggöra, innebär att det enda syftet med gärningsmannens agerande inte kan vara att den andra personen ska begå ett folkbokföringsbrott.

För att ansvar enligt bestämmelsen ska kunna utdömas är oaktsamhet inte tillräckligt. Det syfte som gärningen ska vidtas i förutsätter avsiktsuppsåt. I förhållande till övriga rekvisit är alla former av uppsåt tillämpliga, dvs. avsiktuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt.

Straffet är fängelse i högst två år. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

43 § Skatteverket får inte vid vite förelägga någon att medverka i en utredning av en gärning som kan föranleda straff för honom eller henne.

En fråga om ansvar enligt 42 eller 42 a § för en gärning får inte prövas om gärningen ligger till grund för ett föreläggande om vite och Skatteverket har ansökt om utdömande av vitet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot dubbla sanktioner för samma förfarande genom ett straffrättsligt ansvar och utdömande av vite.

I andra stycket görs tillägget att förbudet mot dubbla sanktioner även ska omfatta den nya straffbestämmelsen i 42 a §, främjande av oriktig folkbokföring.

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

13.2Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

17 kap.

9 § Migrationsverket ska på begäran av Skatteverket, om det behövs för handläggningen av ärenden eller kontroll av uppgifter i folkbokföringsverksamheten, lämna ut uppgifter om fotografier och fingeravtryck samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fotografierna eller fingeravtrycken.

fotografisk bild av en enskild även omfattar uppgift i form av Prop. 2025/26:261 fingeravtryck och biometrisk uppgift som har tagits fram ur

fingeravtrycket eller bilden.

Med biometriska uppgifter avses detsamma som i artikel 4.14 i EU:s dataskyddsförordning, dvs. personuppgifter som har erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna fysiska person, såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter. Ansiktsbilder anses dock utgöra biometriska uppgifter endast när de behandlas med särskild teknik som möjliggör identifiering eller autentisering av en fysisk person. Biometriska uppgifter kan beskrivas som den information som är resultatet av en automatiserad mätning av t.ex. ett ansikte utifrån ett fotografi.

Sekretessen gäller med ett omvänt skaderekvisit, dvs. att uppgiften omfattas av sekretess om det inte står klart att den kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

13.4Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

15 § Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 k och 8 l §§ utlänningslagen (2005:716) samt 13 f § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap och som inte ska förstöras omedelbart efter en kontroll.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1. i ärenden om uppehållstillstånd och vid prövning av ansökningar om internationellt skydd med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU,

2. i ärenden om avvisning och utvisning,

3. i testverksamhet,

4. om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

5. om det behövs för att Migrationsverket ska kunna kontrollera ett fingeravtryck eller ett fotografi mot biometriregister som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,

6. vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

7. om det behövs för att Polismyndigheten ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i registren enligt 6 a kap. lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,

8. vid identifiering eller verifiering av identitet enligt artikel 14 och säkerhetskontroll enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1356 av den 14 maj 2024 om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817,

9. i ärenden om svenskt medborgarskap,

109

Prop. 2025/26:261 10. om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

11.om det behövs för kontroll av en utlännings identitet enligt 9 kap. 8 k eller 8 l § utlänningslagen eller 13 f § lagen om svenskt medborgarskap,

12.vid utfärdande av uppehållstillståndskort,

13.om det behövs för att Skatteverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i folkbokföringsverksamheten, eller

14.om det behövs för att Migrationsverket vid ärenden om uppehållstillstånd eller prövning av ansökningar om internationellt skydd ska kunna kontrollera fingeravtryck eller fotografi mot uppgifter som har registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

13.5 Förslaget till lag om ändring i lagenProp. 2025/26:261 (2018:1693) om polisens behandling av

personuppgifter inom brottsdatalagens område

6 a kap.

1 § Nationellt forensiskt centrum får, efter ett beslut av åklagare, använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om

1.fingeravtryck och ansiktsbilder som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som förs med stöd av 15 § utlänningsdatalagen (2016:27), och

2.fingeravtryck och ansiktsbilder som har registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten.

En jämförelse får endast göras med uppgifter som finns i registren om personer som har fyllt 15 år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om automatiserade jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter i register som inte förs i brottsbekämpande syfte.

Ändringen i första stycket innebär att det införs två nya punkter. I andra punkten anges en möjlighet för Nationellt forensiskt centrum att, efter ett beslut av åklagare, använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med motsvarande uppgifter som har registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten. Med folkbokföringsverksamhet avses såväl folkbokföring som handläggning av ärenden om samordningsnummer (jfr 2 § folkbokföringsdatalagen [2026:126]). Att Skatteverket ska registrera uppgift om fingeravtryck och ansiktsbild samt de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken eller bilden framgår av 1 a § folkbokföringslagen (1991:481) och 1 kap. 2 § lagen (2022:1697) om samordningsnummer.

Övervägandena finns i avsnitt 10.

3 § En jämförelse med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som förs med stöd av 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) får även göras vid en förundersökning om ett sådant brott som kan ligga till grund för en sökning i EU:s gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR)

1.enligt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU- informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, eller