HD03229: En ny mottagandelag

Regeringens proposition 2025/26:229

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 mars 2026

Ebba Busch

Johan Forssell (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny mottagandelag som ska ersätta lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Syftet med den nya lagen är att förbättra förutsättningarna för ett ordnat mottagande och en effektivare återvändandeprocess samt att minska utanförskapet.

Lagen ska gälla för asylsökande och utlänningar som omfattas av mass- flyktsdirektivet. Utlänningar som omfattas av lagen ska även fort- sättningsvis ha rätt till bistånd i form av boende, dagersättning och särskilt bidrag. Villkoren för rätten till dagersättning skärps och dagersättningen ska kunna sättas ned för utlänningar som inte fullgör sina skyldigheter. Asylsökande ska bl.a. vara skyldiga att vistas inom ett begränsat geografiskt område och medverka i närvarokontroller på asylboendet. En anmälningsskyldighet införs för utlänningar som har meddelats ett avlägsnandebeslut.

Det föreslås även följdändringar i andra lagar. Den nya lagen och följdändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2026.

1

Prop. 2025/26:229 Innehållsförteckning

2.3Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

2.4Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

2.5Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den

2.7Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om

2.11Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av

5.3Situationer när utlänningar ska omfattas av lagen på

5.4Vissa utlänningar ska undantas från lagens

6.3Migrationsverkets ansvar att anvisa en kommun att

2

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till mottagandelag.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395).

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400).

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av verkställigheten.

6

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till mottagandelag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde

Lagens innehåll

1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:

–lagens innehåll och tillämpningsområde (1 kap.),

–ansvariga myndigheter (2 kap.),

–boende (3 kap.),

–områdesbegränsning och kontrollåtgärder (4 kap.),

–sysselsättning (5 kap.),

–dagersättning och särskilt bidrag (6 kap.),

–återbetalningsskyldighet och återkrav (7 kap.),

–tvångsåtgärder (8 kap.),

–processuella frågor och tystnadsplikt (9 kap.),

–överklagande av beslut (10 kap.), och

–möjligheter att meddela föreskrifter om undantag från lagen (11 kap.).

Tillämpningsområde

Utlänningar som omfattas av lagen

2 § Lagen omfattar en utlänning som

1.har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716), eller

2.har ansökt om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehålls- tillstånd efter tillfälligt skydd enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlännings- lagen.

3 § En utlänning omfattas av lagen till dess att utlänningen

1.har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och Skatteverket har beslutat att utlänningen är folkbokförd i Sverige, eller

2.har lämnat Sverige, om han eller hon saknar uppehållstillstånd.

Får en utlänning som avses i första stycket 1 omfattas av en anvisning till en kommun enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, omfattas utlänningen av denna lag till dess att han eller hon har tagits emot för bosättning i en kommun eller har avböjt att omfattas av anvisningen.

7

Prop. 2025/26:229 4 § En utlänning som enligt 3 § första stycket 1 har upphört att omfattas av lagen och som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning omfattas återigen av lagen när beslutet får verkställas.

5 § En utlänning som enligt 3 § första stycket 2 har upphört att omfattas av lagen och som har återvänt till Sverige omfattas återigen av lagen om

1.utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd och ärendet ännu inte har avgjorts genom ett beslut som har fått laga kraft, eller

2.utlänningen har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft och inte har upphört att gälla.

Utlänningar som inte omfattas av lagen

6 § Lagen omfattar inte en utlänning

1.som har ansökt om nytt eller fortsatt uppehållstillstånd om utlänningen vid tidpunkten för ansökan hade uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och var folkbokförd i Sverige,

2.som är under 18 år och bor hos en vårdnadshavare som inte omfattas av lagen,

3.som är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater, om det inte finns synnerliga skäl för att utlänningen ska omfattas av lagen,

4.som ansöker om eller har ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 b § utlänningslagen (2005:716),

5.vars ansökan om uppehållstillstånd handläggs enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar, eller

6.som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket utlänningslagen, om inte annat följer av 2 § lagen (2026:000) om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av verkställigheten.

Definitioner

7 § Med ett ensamkommande barn avses i denna lag en utlänning under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skild från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.

8 § Med en utlänning med tillfälligt skydd avses i denna lag en utlänning vars ansökan om ett uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) är under prövning eller har beviljats.

Med en utlänning med tillfälligt skydd avses dock inte ett ensam- kommande barn.

9 § Med en asylsökande avses i denna lag en utlänning vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) är under prövning.

Med en asylsökande avses dock inte ett ensamkommande barn, en utlänning med tillfälligt skydd eller en utlänning som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning som får verkställas omedelbart.

8

10 § Med en utlänning med uppehållstillstånd avses i denna lag en Prop. 2025/26:229 utlänning som har ett uppehållstillstånd.

Med en utlänning med uppehållstillstånd avses även en utlänning, som inte är en asylsökande, vars ansökan om ett nytt eller fortsatt uppehållstillstånd är under prövning. Detta gäller inte om utlänningen har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning som får verkställas omedelbart.

Med en utlänning med uppehållstillstånd avses dock inte ett ensam- kommande barn eller en utlänning med tillfälligt skydd.

11 § Med en utlänning med avlägsnandebeslut avses i denna lag en utlänning som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning, som fått laga kraft eller som får verkställas omedelbart.

Med en utlänning med avlägsnandebeslut avses dock inte ett ensam- kommande barn, en utlänning med tillfälligt skydd, en asylsökande eller en utlänning med uppehållstillstånd.

Asyl- och migrationshanteringsförordningen

12 § Ett beslut om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrations- hantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013 ska anses som ett beslut om avvisning eller utvisning vid tillämpningen av denna lag.

2 kap. Ansvariga myndigheter

Migrationsverkets ansvar

Migrationsverkets huvudansvar för mottagandet

1 § Migrationsverket har huvudansvaret för mottagandet av utlänningar som omfattas av denna lag.

Migrationsverket ansvarar för att bistånd i form av boende, dag- ersättning och särskilt bidrag lämnas enligt denna lag, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Migrationsverket ska registrera utlänningar som omfattas av denna lag.

Migrationsverkets ansvar för att driva asylboenden

2 § Migrationsverket ska driva asylboenden för utlänningar som omfattas av denna lag. Migrationsverket får uppdra åt andra att driva asylboenden.

Migrationsverkets ansvar för att anvisa en kommun att ordna boende

3 § Migrationsverket ska för varje ensamkommande barn anvisa en kommun att ordna barnets boende.

4 § Migrationsverket får anvisa en kommun att ordna boendet för

1.en utlänning med tillfälligt skydd, och

2.en asylsökande, om tillströmningen av asylsökande har varit eller kan väntas bli särskilt omfattande och det är nödvändigt för att behovet av

Prop. 2025/26:229 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om grunderna för beräkningen av ersättningen.

Grundläggande behov ska tillgodoses

9 § När Migrationsverket ordnar boende för en utlänning ska verket se till att den som bor på boendet kan få sina grundläggande behov tillgodo- sedda. En kommun som ordnar boende för en utlänning efter anvisning har motsvarande ansvar.

Migrationsverkets ansvar enligt första stycket gäller även för den som inte bor på det tilldelade asylboendet av sådana skäl som anges i 6 kap. 3 § andra stycket.

4 kap. Områdesbegränsning och kontrollåtgärder

Områdesbegränsning

1 § En asylsökande och en utlänning med avlägsnandebeslut får inte lämna det län där det tilldelade asylboendet finns.

Om utlänningen inte bor på det tilldelade asylboendet av sådana skäl som anges i 6 kap. 3 § andra stycket, får utlänningen inte lämna det län där han eller hon bor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utöka områdena enligt första och andra styckena med en eller flera angränsande kommuner.

2 § Migrationsverket ska ge en utlänning tillstånd att tillfälligt vistas utanför ett område som avses i 1 §, om det finns särskilda skäl.

Närvarokontroll på asylboendet

3 § En asylsökande som har fyllt 16 år och bor på det tilldelade asylboendet ska medverka vid närvarokontroll på boendet. En asylsökande som har meddelats ett beslut om anmälningsskyldighet enligt 5 § behöver dock inte medverka vid sådan närvarokontroll.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om omfattningen av närvarokontrollerna.

4 § Migrationsverket ska ge en asylsökande tillstånd att inte medverka vid närvarokontroll, om det finns särskilda skäl.

Anmälningsskyldighet

5 § Migrationsverket får besluta att en asylsökande som har fyllt 16 år ska anmäla sig till verket vid en viss angiven tidpunkt eller vid vissa angivna tidpunkter för att säkerställa att beslut enligt 3 kap. 3 § följs eller om det finns risk för att den asylsökande avviker.

Vid bedömningen av om det finns risk för att den asylsökande avviker ska 1 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) tillämpas.

12

6 § En utlänning med avlägsnandebeslut som har fyllt 16 år ska anmäla Prop. 2025/26:229 sig till Migrationsverket tre dagar i veckan på det asylboende där

utlänningen har tilldelats plats.

7 § Migrationsverket ska ge en utlänning med anmälningsskyldighet enligt 5 eller 6 § tillstånd att inte närvara vid ett anmälningstillfälle, om det finns särskilda skäl.

Underrättelse om bostadsadress

8 § En asylsökande som ordnar boende på egen hand ska hålla Migrationsverket underrättat om sin bostadsadress.

5 kap. Sysselsättning

Samhällsintroduktion

1 § En utlänning som omfattas av denna lag ska delta i samhälls- introduktion, om han eller hon har fyllt 16 år. Det gäller dock inte om utlänningen med hänsyn till sina personliga förhållanden har synnerliga skäl att inte delta.

Migrationsverket ska ordna samhällsintroduktionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om omfattningen av samhällsintroduktionen.

Svenskundervisning och annan sysselsättning

2 § En utlänning som omfattas av denna lag får ges tillfälle att delta i svenskundervisning. Utlänningen får också delta i skötseln av asylboendet och annan sysselsättning som bidrar till att göra vistelsen meningsfull.

3 § En utlänning som deltar i sysselsättning enligt 2 § ska inte anses som arbetstagare.

Utlänningen ska dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av

2kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 och 6–13 §§, 4 kap. 1–4 och 8–10 §§, 5 kap. 1–

3§§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

Det som sägs om arbetsgivare i arbetsmiljölagen ska gälla den som ansvarar för den verksamhet som utlänningen deltar i.

4 § Om en utlänning ska delta i sysselsättning som avses i 2 § och som tillhandahålls av någon annan än Migrationsverket ska ett skriftligt avtal om villkoren för sysselsättningen träffas mellan verket och den som tillhandahåller sysselsättningen. Migrationsverket får uppdra åt andra att träffa sådana avtal.

Prop. 2025/26:229 utlänningens ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § den lagen inte har avgjorts inom sex månader från det att ansökan lämnades in och förutsatt att förseningen inte beror på utlänningen.

Migrationsverket avgör om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda.

6 kap. Dagersättning och särskilt bidrag

Allmänna villkor för rätt till dagersättning och särskilt bidrag

1 § En utlänning som omfattas av denna lag har rätt till bistånd i form av dagersättning och särskilt bidrag om utlänningen saknar inkomst eller egna tillgångar och, i tillämpliga fall, uppfyller villkoren i 3–6 §§.

Dagersättning lämnas för den dagliga livsföringen. Särskilt bidrag lämnas för annat angeläget behov.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1.grunderna för beräkningen av sådan dagersättning och sådant särskilt bidrag som avses i 1 §, och

2.i vilka fall det särskilda bidraget får beviljas.

Särskilda villkor för asylsökande och utlänningar med avlägsnandebeslut

3 § En asylsökande och en utlänning med avlägsnandebeslut har rätt till dagersättning och särskilt bidrag endast om utlänningen bor enbart på det tilldelade asylboendet.

Första stycket gäller inte för en utlänning som

1.bor tillsammans med en medlem av den närmaste familjen som är bosatt i Sverige, eller

2.med hänsyn till sina personliga förhållanden har synnerliga skäl att inte bo på asylboende.

4 § En asylsökande som har fyllt 16 år har rätt till dagersättning endast om den asylsökande medverkar till att klarlägga sin identitet.

En utlänning med avlägsnandebeslut som har fyllt 16 år har rätt till dagersättning endast om utlänningen medverkar till åtgärder för att

Prop. 2025/26:229 efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

Dröjsmålsränta

4 § Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmåls- ränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på det obetalda beloppet. Detsamma gäller när ett avtal har träffats om en avbetalningsplan eller den återbetalningsskyldige har beviljats anstånd med betalningen och betalning inte sker inom den tid som följer av avtalet eller beslutet om anstånd.

Avstående från återkrav

5 § Migrationsverket får helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning eller ränta om det med hänsyn till den återbetalnings- skyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det.

Avdrag på ersättning

6 § Migrationsverket får, vid en utbetalning av ersättning enligt denna lag till den som är återbetalningsskyldig, dra av ett skäligt belopp i avräkning mot det återkrävda beloppet. Avdrag får även göras för ränta som den återbetalningsskyldige ska betala.

8 kap. Tvångsåtgärder

1 § Om Migrationsverket begär det ska Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut enligt denna lag som innebär att en utlänning ska lämna sin plats vid ett asylboende.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 eller 10 a § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

2 § Migrationsverket får undersöka det boendeutrymme och de slutna förvaringsställen som en utlänning disponerar på ett asylboende, om

1.det kan misstänkas att utlänningen inte bor enbart på asylboendet, och

2.undersökningen behövs för att kunna bedöma om utlänningen uppfyller villkoret för dagersättning och särskilt bidrag i 6 kap. 3 § första stycket.

Undersökningen ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas.

16

Rätt att föra talan

1 § En utlänning som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål eller ärenden enligt denna lag.

När beslut gäller

2 § Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart, förutom beslut om återkrav enligt 7 kap. 2 §. Även ett beslut om att genomföra en undersökning enligt 8 kap. 2 § gäller omedelbart.

Delgivning

3 § I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske enligt 34–

38eller 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). I mål vid allmän förvaltningsdomstol får dock delgivning ske enligt 48 § första stycket 1 samma lag, om utlänningen har lämnat landet.

Tystnadsplikt

4 § Den som är eller har varit verksam inom boendeverksamhet som drivs av enskild på uppdrag av Migrationsverket enligt 2 kap. 2 § får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om enskildas personliga förhållanden.

10 kap. Överklagande av beslut

1 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Beslut om anvisning till en kommun att ordna boende och beslut om tilldelning av eller erbjudande om boendeplats får dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 § Migrationsverkets beslut överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets utlänningen bodde när beslutet fattades.

11 kap. Möjligheter att meddela föreskrifter om undantag från lagen

Prop. 2025/26:229 ett tilldelat boende för rätt till dagersättning och särskilt bidrag enligt 6 kap. 3 §.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

2.Genom lagen upphävs lagen (1994:137) om mottagande av asyl- sökande m.fl.

3.Den upphävda lagen gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

4.Lagen tillämpas inte för en utlänning vars rätt till bistånd har upphört enligt 11 § första stycket 1 i den upphävda lagen så länge utlänningen har uppehållstillstånd.

5.Vid tillämpningen av 1 kap. 4 och 5 §§ ska med en sådan utlänning som avses i 3 § första stycket jämställas en utlänning vars rätt till bistånd enligt den upphävda lagen har upphört efter det att uppehållstillstånd har beviljats eller utlänningen lämnat Sverige.

6.Beslut enligt den upphävda lagen om anvisning till en kommun att ordna boende samt om tilldelning av eller erbjudande om boendeplats ska anses som beslut enligt den nya lagen.

18

5kap. 12 §1

Till den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

20

1kap. 4 §2

För deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är denna lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 7 § lagen (2000:625) om den arbets- marknadspolitiska verksamheten.

För deltagare i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som har anvisats av socialnämnd är denna lag tillämplig i den utsträckning som

Att denna lag i vissa fall, utöver vad som framgår av 2 § första stycket andra meningen, gäller även utomlands framgår av 5 § lagen (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

1Lagen omtryckt 1991:677.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bistånd som har lämnats enligt den upphävda lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

2kap.

4 a §1

får studiehjälp lämnas till dess att beslutet har fått laga kraft.

3kap.

4 a §2

5 §1

Arbetsförmedlingen får behandla personuppgifter för tillhandahållande av information som behövs inom

1.Försäkringskassans, Centrala studiestödsnämndens eller arbetslös- hetskassornas verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd,

2.Skatteverkets verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av skatt,

3.Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens verksamhet som avser tillsyn och uppföljning samt utfärdande av sådana intyg som visar rätten att med bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i något annat land,

4.Kronofogdemyndighetens verksamhet som underlag för bedömning enligt 4 kap. utsökningsbalken av i vilken utsträckning en gäldenär har utmätningsbar egendom,

5.socialnämndernas verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 12 kap. socialtjänstlagen (2025:400),

7.leverantörers verksamhet att utföra arbetsmarknadspolitiska insatser på uppdrag av Arbetsförmedlingen,

8.Utbetalningsmyndighetens verksamhet, och

9.kommunernas verksamhet som avser kommunal vuxenutbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

26

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) Prop. 2025/26:229 om utrymning och inkvartering m.m. under

höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap ska ha följande lydelse.

2kap. 4 §1

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

dels att 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 6 a §, och närmast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremissen Föreslagen lydelse Skärpta regler om uppsikt och

förvar

2.håller sig undan så att ett Prop. 2025/26:229 beslut om avvisning, utvisning eller

återvändande inte kan verkställas.

Läkemedel och andra varor

6 a §

En region ska erbjuda utlän- ningar som avses i 4 § sådana läkemedel som ingår i läke- medelsförmånerna enligt lagen (2002:160) om läkemedelsför- måner m.m. En region ska även erbjuda utlänningar som inte har fyllt 18 år sådana varor som avses

i18 § lagen om läkemedels- förmåner m.m.

Första stycket gäller endast de läkemedel och andra varor som förskrivs i samband med vård som ges med stöd av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

29

Med bosatt i landet avses i denna lag den som ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Som bosatt i landet ska vid tillämpningen av denna lag anses även den

asylsökande m.fl.,

2.vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716),

3.har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer,

4.är familjemedlem till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och som inte omfattas av 3,

5.vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, eller

6.har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket utlänningslagen.

Har ett beslut om avvisning eller utvisning meddelats mot någon som avses i andra stycket 1 ska denne fortfarande anses vara bosatt i Sverige på den grunden till dess att han eller hon lämnar landet. Om den som avvisats eller utvisats håller sig undan så att beslutet inte kan verkställas ska personen dock anses som bosatt i Sverige på den grund som anges i andra stycket 5.

Begränsningar i rätten till utbildning för dem som avses i andra stycket följer av 3 §.

Första stycket gäller inte för en utlänning som omfattas av mottagandelagen, eller som avses i 1 kap. 6 § 2 i den lagen, och inte har uppehållstillstånd. En sådan utlänning ska vid tillämpningen av lagen anses som bosatt i landet på den grund som anges i andra stycket 1.

1§.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

Regeringen gav i september 2021 en särskild utredare i uppdrag att föreslå bl.a. en ny ordning för det initiala mottagandet av asylsökande (dir. 2021:71). Den 17 mars 2022 beslutade regeringen att delvis ändra uppdraget och att förlänga utredningstiden (dir. 2022:16). Utredningen lämnade i november 2022 delbetänkandet En ny ordning för asylsökandes boende (SOU 2022:64). Vissa av förslagen i delbetänkandet har redan lett till lagstiftning (se prop. 2024/25:49). En sammanfattning av betänkandet i nu relevant del finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag i nu relevanta delar finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgäng- liga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2022/03315). Den 22 juni 2023 förlängdes utredningstiden återigen samtidigt som uppdraget utvidgades till att omfatta bl.a. hur en anmäl- ningsplikt kan utformas och hur områdesbegränsningar kan införas samt att se över det svenska regelverket i fråga om mottagningsvillkor så att det inte är mer förmånligt än miniminivåerna enligt EU-rätten (dir. 2023:93). Den 23 maj 2024 beslutade regeringen att förlänga utredningstiden ytterligare (dir. 2024:47).

I oktober 2024 överlämnade utredaren slutbetänkandet Mottagande- lagen – En ny lag för ordnat asylmottagande och effektivt återvändande (SOU 2024:68). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 5. Betänkandet har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remiss- yttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2024/02070).

I denna proposition behandlar regeringen de återstående lagförslagen i delbetänkandet, som handlar om skötsamhet som villkor för dagersättning, samt lagförslagen i slutbetänkandet.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om ett sammanhållet och effektivt återvändande (bet. 2020/21:SfU28 punkt 14, rskr. 2020/21:412). Av tillkännagivandet följer att en utredning bör tillsättas som dels ska se över hur återvändandeprocessen blir mer sammanhållen och effektiv, möjligheten att inrätta centrum där den som har fått avslag kan bo samt att den som har fått ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut generellt inte längre har rätt till boende och bistånd, dels ska överväga om en förlängd preskriptionstid skulle kunna öka återvändandet (bet. 2020/21:SfU28 s. 62). Genom prop. 2024/25:92 ansåg regeringen tillkännagivandet tillgodosett i den delen som gäller förlängd preskriptionstid för avvisnings- och utvisningsbeslut. När det gäller övriga delar konstaterar regeringen att dessa frågor omfattades av direktiven till den utredning som ligger till grund för denna proposition och att förslagen från utredningen nu leder fram till att regeringen föreslår att utlänningar med avlägsnandebeslut ska bo på asylboenden, i syfte att hålla samman och effektivisera återvändandeprocessen. Vidare föreslås i denna proposition att utlänningar med avlägsnandebeslut ska ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag till dess att utlänningen lämnar landet (se även avsnitt 5.2). Regeringen bedömer att förslagen tillgodoser de

34

återkomma med förslag om bl.a. anmälningsplikt för asylsökande (bet. 2021/22:SfU16 s. 14). Regeringen bedömer att förslagen att asylsökande ska medverka i närvarokontroller (avsnitt 8.2) och att Migrationsverket i vissa fall ska kunna besluta om anmälningsskyldighet för en asylsökande (avsnitt 8.4) delvis tillgodoser tillkännagivandet. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen följer delvis Lagrådets synpunkter och förslag, som behandlas i avsnitt 4, 5.1, 5.2, 6.1, 6.3, 6.4, 7.3, 7.4, 10.1, 10.2 och 10.3 samt i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar. Regeringen föreslår även att en övergångs- bestämmelse läggs till i fråga om ändringen i inkomstskattelagen (1999:1229). Förslaget är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets granskning skulle sakna betydelse.

Prop. 2025/26:229 annat Barnombudsmannen lyfter vikten av att göra barnrättsliga analyser av förslagen. Flens kommun välkomnar ambitionen att genom mottagandelagen öka förutsägbarheten på det migrationspolitiska området gällande asylmottagande och återvändande men anser att utredningen inte lyckas helt. Migrationsverket anser att ytterligare ändringar kan behövas för att fullt ut säkerställa de svenska reglernas överensstämmelse med

Prop. 2025/26:229 Det innebär att en person kan omfattas av flera regelverk samtidigt. Det kan också uppkomma situationer där en person omfattas av LMA men varken har rätt till bistånd enligt den lagen eller andra regelverk. Vidare har regelverket medfört att det uppstått ett glapp i ersättningen för personer som har fått uppehållstillstånd och som har tagits emot i en kommun innan de hunnit bli folkbokförda, vilket har fått till följd att många personer behövt vända sig till kommunen för ekonomiskt bistånd under den första perioden i kommunen. Denna ordning är otillfredsställande och behöver ses över och förtydligas.

Det finns även anledning att se över vilka som omfattas av lagen mot bakgrund av att uppehållstillstånd som huvudregel numera är tidsbegränsade. Det innebär att fler personer kommer att vara i Sverige utan ett gällande uppehållstillstånd under tiden Migrationsverket handlägger en ansökan om nytt eller fortsatt uppehållstillstånd. Det behöver vara tydligt för både den enskilde och för myndigheterna vad som gäller efter det att ett uppehållstillstånd har löpt ut, under ansökningstiden för ett förnyat uppehållstillstånd och när en ansökan har avslagits.

Mot bakgrund av rättsutvecklingen på migrationsområdet och de problem som har uppstått vid rättstillämpningen behöver den nya lagen utformas så att tillämpningsområdet blir tydligt. Liksom Rädda Barnen, Svenska Röda Korset och Sveriges Stadsmissioner anser regeringen att det är viktigt att säkerställa att ingen faller mellan olika författningars tillämpningsområden och ersättningssystem, men inte heller omfattas av flera regelverk samtidigt.

Lagen bör gälla för utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov

Utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, dvs. som flykting eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 1 respektive 2 § utlänningslagen, omfattas i dag av LMA (1 § första stycket 1 LMA). Dessa utlänningar bör omfattas av den nya mottagandelagen.

Lagen bör som huvudregel omfatta alla som har sökt asyl, med undantag för vissa situationer och grupper. Det bör inte ha någon betydelse om ansökan avser ett första uppehållstillstånd i Sverige eller om den avser ett nytt eller fortsatt uppehållstillstånd för utlänningar som har eller har haft uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär att lagen bl.a. kommer att omfatta utlänningar som får en asylansökan prövad efter det att ha meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning. Det innebär vidare att lagen även kommer att omfatta utlänningar som ansöker om asyl efter det att giltighetstiden av ett befintligt uppehållstillstånd har löpt ut och därutöver utlänningar som ansöker om asyl igen sedan ett avlägsnandebeslut har slutat att gälla.

Lagen bör gälla för utlänningar som har ansökt om tillfälligt skydd

Utlänningar som har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd omfattas i dag av LMA (1 § första stycket 2). Även dessa utlänningar bör omfattas av den nya mottagandelagen. När lagen blir tillämplig för en utlänning föreslås utlänningen omfattas av den tills en

40

upphörandesituation inträffar (se avsnitt 5.2). Det behöver därför inte Prop. 2025/26:229 anges att lagen omfattar en utlänning som har beviljats tillfälligt skydd.

Enligt LMA är ytterligare ett kriterium för denna personkrets att utlänningen inte är folkbokförd. Regeringen föreslår nedan att folkbokföringen ska få betydelse för bedömningen av när en utlänning upphör att omfattas av lagen. Det bör därför inte vara ett kriterium för fastställande av vilken personkrets som omfattas av mottagandelagen.

På samma sätt som för den som har ansökt om asyl bör det inte ha någon betydelse om ansökan avser ett första uppehållstillstånd i Sverige eller om den avser ett nytt eller fortsatt uppehållstillstånd, så länge utlänningen inte omfattas av något i lagen uttryckligt angivet undantag. Det innebär bl.a. att en utlänning som ansöker om tillfälligt skydd efter det att giltighetstiden av ett befintligt uppehållstillstånd har löpt ut kommer att omfattas av lagen.

Lagrådet anser att det bör förtydligas hur den föreslagna bestämmelsen om personkretsen förhåller sig till att vissa utlänningar undantas från lagens tillämpningsområde (avsnitt 5.4). Regeringen bedömer att systematiken i lagen är tydlig och att lagtexten i denna del bör utformas på det sätt som föreslås i lagrådsremissen.

Utlänningar med uppehållsrätt som ansöker om asyl eller tillfälligt skydd

Uppehållsrätt är ett EU-rättsligt begrepp som innebär en rätt för EES- medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige i mer än tre månader utan krav på uppehållstillstånd om vissa förutsättningar är uppfyllda. Familjemedlemmar till en EES-medborgare som har uppehållsrätt men som själva inte är EES-medborgare kan ha en härledd uppehållsrätt. Uppehållsrätt utgör som huvudregel hinder mot utvisning. Av propositionen Genomförande av EG-direktiven om unionsmed- borgares rörlighet inom EU och om varaktigt bosatta tredjelands- medborgares ställning (prop. 2005/06:77 s. 58) framgår att en person med uppehållsrätt har möjlighet att ansöka om uppehållstillstånd. För EU- medborgare finns dock en presumtion om att de inte ska beviljas asyl. EU- medborgare omfattas därför som huvudregel inte av LMA. Regeringen anser inte att det finns något skäl att frångå hittillsvarande ordning. En sådan presumtion finns emellertid inte för tredjelandsmedborgare med uppehållsrätt. En ansökan om asyl eller tillfälligt skydd från en person som inte är unionsmedborgare prövas alltså i vanlig ordning, oavsett om personen också har uppehållsrätt. Personen omfattas då även av LMA. Denna personkrets omfattas också av det nya mottagandedirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, och dess krav på att materiella mottagningsvillkor tillgodoses. Till skillnad från Asylrättscentrum ser regeringen därför inte anledning att undanta tredjelandsmedborgare med härledd uppehållsrätt från den nya mottagandelagens tillämpningsområde. Det innebär att tredjelandsmedborgare med uppehållsrätt bör omfattas av den nya mottagandelagen om de har ansökt om asyl eller uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd.

41

Prop. 2025/26:229 Lagen bör inte gälla för tillståndssökande

Enligt 1 § första stycket 3 LMA omfattas även en tredje kategori av lagen. Det är personer som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas, s.k. tillståndssökande. Enligt utredningen är det oklart om det finns några utlänningar som omfattas av denna bestämmelse i LMA i dag och vilka de i så fall är. Migrationsverket gör enligt utredningen bedömningen att kategorin tillståndssökande i LMA inte längre omfattar de utlänningar som kan ansöka om uppehållstillstånd när de befinner sig i Sverige. Anledningen är att de inte anses av särskilda skäl ha medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas på det sätt som var fallet när bestämmelsen i LMA tillkom. De situationer som SKR och Region Stockholm nämner, t.ex. att en person får ansöka om tillstånd inifrån landet på grund av anknytning, anses alltså inte omfattas av LMA i dag. Tidigare har bl.a. utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd enligt vissa bestämmelser i den numera upphävda lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppe- hållstillstånd i Sverige ansetts omfattas av LMA som tillståndssökande.

En tydlig huvudregel i utlänningslagen är att uppehållstillstånd ska ha sökts och beviljats före inresa i landet och att en ansökan inte får beviljas efter inresan. Det bistånd som den nya mottagandelagen föreslås ge rätt till har sin grund i Sveriges förpliktelser enligt mottagandedirektivet att tillgodose asylsökandes materiella mottagningsvillkor. Det bedöms inte finnas någon generell skyldighet för staten enligt internationell rätt att i andra situationer ge bistånd när en ansökan om uppehållstillstånd kan prövas inifrån landet. Eftersom Migrationsverket bedömer att det inte finns några grupper som omfattas av kategorin tillståndssökande i LMA:s mening borde det inte medföra någon ändring av det som i praktiken gäller i dag om den kategorin utgår. Regeringen anser därför inte att mottagandelagen ska omfatta tillståndssökande i nu aktuella fall. Vilken rätt till annat bistånd och hälso- och sjukvård som utlänningar som inte omfattas av mottagandelagen kommer att ha när de ansöker om uppehållstillstånd inifrån landet får även fortsättningsvis bedömas enligt annan lagstiftning efter omständigheterna i det enskilda fallet.

5.2När utlänningar ska upphöra att omfattas av lagen

Regeringens förslag

En utlänning ska omfattas av lagen tills utlänningen har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och Skatteverket har beslutat att utlänningen är folkbokförd i Sverige. En utlänning som får omfattas av en anvisning enligt bosättningsregelverket ska dock fortsätta att omfattas av lagen tills utlänningen har tagits emot för bosättning i en kommun eller har avböjt att omfattas av en sådan anvisning.

En utlänning som saknar uppehållstillstånd ska omfattas av lagen tills utlänningen har lämnat landet.

42

Prop. 2025/26:229 eller i eget boende när uppehållstillståndet ges (8 och 11 §§ LMA). Det har också betydelse om personen omfattas av systemet med anvisning enligt bosättningsregelverket. Lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, förkortad bosättningslagen, gäller dock endast för personer som har beviljats uppehållstillstånd på vissa grunder. Sammantaget kan rätten till bistånd upphöra vid skilda tidpunkter för olika grupper som beviljas uppehållstillstånd, vilket skapar en otydlighet om när rätten till bistånd enligt LMA upphör för en viss utlänning.

Vid avslag på en asylansökan upphör rätten till bistånd för en vuxen utlänning som inte bor tillsammans med eget barn eller ett barn för vilket han eller hon har trätt i föräldrarnas ställe normalt när en eventuell tidsfrist för frivillig avresa löper ut eller annars när beslutet får laga kraft. För övriga upphör rätten till bistånd i stället när de lämnar landet (11 § LMA). Under vissa förutsättningar kan en utlänning vars rätt till bistånd har upphört åter ha rätt till bistånd enligt lagen (11 a § LMA). En utlänning som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd (12 § LMA). Även vid avslag upphör alltså rätten till bistånd vid olika tidpunkter, vilket riskerar att leda till tillämpningsproblem och osäkerhet vid bedömningen av vilket regelverk som är tillämpligt.

Det är även oklart hur länge en utlänning omfattas av LMA när rätten till bistånd har upphört efter ett avslagsbeslut. Av rättspraxis framgår att en utlänning i vissa situationer fortsätter att omfattas av lagen trots att rätten till bistånd har upphört. Det finns flera domar från Högsta förvaltningsdomstolen som rör denna gränsdragningsproblematik, bl.a. i förhållande till rätten till försörjningsstöd från kommunen (se HFD 2013 ref. 83 och HFD 2017 ref. 33). Enligt en dom står det klart att en person som har fått ett avslagsbeslut i vart fall upphör att omfattas av LMA om beslutet om avvisning eller utvisning upphör att gälla (se HFD 2020 ref. 60).

Det är, som bl.a. Region Stockholm lyfter fram, av stor vikt för både den enskilde och myndigheterna att det inte råder några oklarheter om vid vilken tidpunkt en person upphör att omfattas av mottagandelagen. Bedömningen är avgörande för att kunna fastställa om det föreligger en rätt till bistånd enligt mottagandelagen eller förmåner enligt något annat regelverk liksom för att bedöma vilket regelverk som gäller för t.ex. hälso- och sjukvård och utbildning. Som Riksdagens ombudsmän (JO) i ett beslut den 6 mars 2025 (dnr 6859-2023) framför är det orimligt att vårdpersonal ställs inför svåra juridiska tolkningar och avvägningar som riskerar att leda till att enskilda nekas vård i den omfattning och på de villkor som de har rätt till. Att det är tydligt vilket regelverk som ska tillämpas är också viktigt för att motverka felaktiga utbetalningar av bidrag och välfärdsförmåner.

Mot denna bakgrund bör det framgå uttryckligen av mottagandelagen i vilka situationer en utlänning inte längre omfattas av lagen. Dessa tidpunkter bör vara tydliga och lätta att förhålla sig till för både den enskilde, kommuner, regioner och myndigheter.

44

förlorat sin rätt till bistånd under en utlandsvistelse och att de kommuner Prop. 2025/26:229 som ordnat boende inte har haft rätt till statlig ersättning för det under

denna tid. I vissa fall har de som rest utomlands därför förlorat sin boendeplats i kommunen och har vid återkomsten till Sverige behövt flytta till ett asylboende i Migrationsverkets regi. Den föreslagna bestämmelsen i mottagandelagen innebär att dessa personer – och andra personer med uppehållstillstånd – kan lämna landet tillfälligtvis utan att det får till följd att de upphör att omfattas av lagen.

5.3Situationer när utlänningar ska omfattas av lagen på nytt

Regeringens förslag

En utlänning som har upphört att omfattas av lagen på grund av att han eller hon har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och är folkbokförd, och som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning, ska återigen omfattas av lagen när beslutet får verkställas.

En utlänning som har upphört att omfattas av lagen på grund av att han eller hon har lämnat landet, men som har återvänt till Sverige, omfattas återigen av lagen om utlänningens ansökan om uppehålls- tillstånd ännu inte har avgjorts eller ett beslut om avvisning eller utvisning inte har upphört att gälla.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna, bl.a. länsstyrelserna i Blekinges och Västerbottens län, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen. Asylrättscentrum tillstyrker att personer med lagakraftvunna avlägsnande- beslut omfattas. Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd välkomnar att personer som har lämnat Sverige under asylprocessen eller efter avslag omfattas av lagen på nytt om de kommer tillbaka till Sverige. Att personer omfattas av lagen på nytt mildrar, enligt Rädda Barnen, en del nöd som individer har haft de senaste åren. Svenska Röda Korset framhåller vikten av att inga personer hamnar mellan regelverken. Mölndals kommun och SKR är positiva till en både förtydligad och utvidgad personkrets för att åtgärda flera av de luckor som finns i LMA och att det därmed skapas en tydligare gränsdragning till andra regelverk. SKR anser att det är otydligt om den som har ansökt om förlängt uppehållstillstånd efter det att giltighetstiden för ett uppehållstillstånd har löpt ut omfattas av lagen.

51

Prop. 2025/26:229 utlänningslagen). I ett sådant fall bör det inte ha någon betydelse om utlänningen återvänder under en tidsfrist för frivillig avresa eller därefter. Syftet med förslaget är att en utlänning inte ska kunna lämna landet kortvarigt i avsikt att på så vis upphöra att omfattas av mottagandelagen, för att därefter återvända till Sverige igen och då inte längre omfattas av lagen och dess skyldigheter. Det är angeläget att säkerställa att det inte är möjligt att kringgå mottagandelagen på detta sätt. Om en utlänning kommer tillbaka efter det att ett beslut om avvisning eller utvisning har upphört att gälla bör utlänningen däremot inte omfattas av lagen på nytt.

5.4Vissa utlänningar ska undantas från lagens tillämpningsområde

Regeringens förslag

Lagen ska inte omfatta en utlänning

–som har ansökt om nytt eller fortsatt uppehållstillstånd om utlänningen vid tidpunkten för ansökan hade uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och var folkbokförd i Sverige,

–som är under 18 år och bor hos en vårdnadshavare som inte omfattas av lagen,

–som är EU-medborgare, om det inte finns synnerliga skäl för att utlänningen ska omfattas av lagen,

–som ansöker om eller har ett uppehållstillstånd som s.k. bevis- eller skyddsperson,

–vars ansökan om uppehållstillstånd handläggs enligt lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar, eller

–som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket utlänningslagen, om inte annat följer av lagen om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av verkställigheten.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att en förutsättning för att barn ska undantas är att barnet saknar uppehållstillstånd och att ingen av vårdnadshavarna omfattas av lagen. Utredningens förslag är inte anpassat till regeringens förslag om en ny lag om bistånd vid inhibition av verkställigheten för vissa utlänningar.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna har inga synpunkter på förslagen. Asylrätts- centrum är positiv till att lagen inte omfattar personer som har uppehålls- tillstånd och är folkbokförda men framhåller att det finns situationer när ansökan om ett nytt uppehållstillstånd kan göras för sent av skäl utanför den sökandes kontroll. Asylrättscentrum och Sveriges Stadsmissioner

anser att det ska vara tillräckligt att barnet har en vårdnadshavare som inte

54

Prop. 2025/26:229 noteras att befintliga bestämmelser om att rätten till dessa förmåner upphör vid avslagsbeslut inte föreslås ändras. Utlänningar som är folkbokförda i landet och som ansöker om uppehållstillstånd innan det tidigare tillståndet löper ut bör alltså inte omfattas av mottagandelagen, oavsett på vilken grund de ansöker om uppehållstillstånd. Det innebär att de som utgångspunkt kan fortsätta att försörja sig själva genom arbete och i förekommande fall ha insatser hos Arbetsförmedlingen och få bosättningsbaserade förmåner.

Undantaget bör endast vara tillämpligt om ansökan om nytt eller fortsatt uppehållstillstånd görs inom giltighetstiden för det befintliga uppehållstillståndet. Om ansökan görs vid en senare tidpunkt bör utlänningen alltså omfattas av mottagandelagen. Såvida det inte är fråga om en utlänning med tillfälligt skydd bör han eller hon då som utgångspunkt omfattas av villkoret att bo på asylboende. Förslaget kan enligt Asylrättscentrum få oproportionerliga konsekvenser för en individ som t.ex. inte tilldelas plats på ett asylboende i närheten av sitt hem och därför riskerar att förlora sitt arbete och att inte kunna bo tillsammans med sitt barn. Regeringen konstaterar att en utlänning i en sådan situation inte längre har rätt att arbeta i Sverige och omfattas som huvudregel inte heller av andra regelverk för välfärdsförmåner. Utlänningen bör därför omfattas av mottagandelagen för att inte hamna utanför systemen. Vid tilldelningen av en plats på asylboende föreslås dessutom att olika omständigheter ska beaktas, där familjesammanhållning och barnperspektivet är särskilt viktiga.

Barn som bor med vårdnadshavare som inte omfattas av lagen

Enligt 1 a § första stycket LMA är barn under 18 år som saknar uppehålls- tillstånd och som inte bor på ett asylboende undantagna från LMA om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd. Undantaget infördes i LMA för att undvika att barn som föds i Sverige eller kommer hit och söker uppehållstillstånd blir berättigade till bistånd enligt LMA, oberoende av på vilken grund föräldrarna beviljats uppehållstillstånd och oavsett hur länge föräldrarna har varit bosatta här (prop. 1994/95:206 s. 14). Regeringen anser att detta skäl även gör sig gällande i dag. På så vis kan en familjs rätt till bistånd i möjligaste mån prövas enligt samma regelverk.

I situationer där barnet har en vårdnadshavare som omfattas av mottagandelagen och en som inte gör det föreslår utredningen att barnet ska omfattas av lagen. Så är t.ex. fallet om en vårdnadshavare är asylsökande medan den andra vårdnadshavaren har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och är folkbokförd. Som Asylrättscentrum och Sveriges Stadsmissioner framför kan det vara förmånligare för barnet att inte omfattas av mottagandelagen. Genom att barnet inte omfattas av mottagandelagen regleras kommunens ansvar för barnet av socialtjänstlagen. Det är lämpligt att en biståndsbedömning enligt den lagen som utgångspunkt utgår från vilka som delar hushåll. Barnets rätt till utbildning och hälso- och sjukvård är densamma oavsett om de omfattas av lagen eller inte. Regeringen anser mot den bakgrunden att barnets bästa i denna situation är att inte omfattas av mottagandelagen. En förutsättning

56

att motsvarande även ska gälla i förhållande till mottagandelagens Prop. 2025/26:229 tillämpningsområde.

5.5Asyl- och migrationshanteringsförordningen

Regeringens förslag

Ett överföringsbeslut enligt asyl- och migrationshanterings- förordningen ska anses som ett beslut om avvisning eller utvisning vid tillämpningen av lagen.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningens förslag utgår från Dublinförordningen i stället för asyl- och migrationshanteringsförordningen.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans har haft synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Från och med den 12 juni 2026 ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrations- hantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013, förkortad asyl- och migrationshanteringsförordningen, tillämpas. Den ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems- stat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös har lämnat in i någon medlemsstat, förkortad Dublinförordningen. Vid tillämpningen av lagen bör, på motsvarande sätt som gäller enligt 1 c § LMA för Dublin- förordningen, ett beslut om överföring enligt asyl- och migrations- hanteringsförordningen anses som ett beslut om avvisning eller utvisning. Hänvisningen till EU-förordningen bör avse den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, en s.k. dynamisk hänvisning.

59

Asylrättscentrum, Rädda Barnen och UNHCR anser att barnfamiljer i Prop. 2025/26:229 möjligaste mån inte bör bo i kollektiva boenden.

Skälen för regeringens förslag

Migrationsverkets huvudansvar för mottagandet

Enligt 2 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., förkortad LMA, har Migrationsverket huvudansvaret enligt lagen för mottagandet av asylsökande och utlänningar som har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd, dvs. utlänningar som omfattas av massflyktsdirektivet. Regeringen ser inte några skäl till att frångå den nuvarande ordningen. En mer effektiv asylprocess förutsätter ett helhetsperspektiv i alla faser och en förutsägbarhet för individen. Detta ställer krav på en nära samverkan och kommunikation mellan företrädare för mottagandeverksamheten och asylprövningen under alla skeden i asylärendet, från ankomstfasen till underrättelsen om beslutet och verkställigheten av det. Processen underlättas väsentligt om det är samma aktör som är ansvarig för hela mottagandet. Ett system med en enda huvudman ger också bättre planeringsförutsättningar för att kunna möta variationer i antalet asylsökande. Staten bör därför även i fortsättningen ensam ha huvudansvaret för mottagandet.

Det grundläggande huvudansvaret för Migrationsverket bör framgå uttryckligen även av den nya mottagandelagen. Kommunerna och andra aktörer behöver i vissa delar också ha ett ansvar vid mottagandet och vidta vissa åtgärder. Sådant särskilt utpekat ansvar bör framgå av lagen eller av annan författning. Enligt Lagrådet bör lagtexten utformas så att det framgår att Migrationsverket har ansvar för mottagandet, om inte annat sägs i lagen. Emellertid är den aktuella bestämmelsen i lagrådsremissen utformad på liknande sätt som dess motsvarighet i LMA som inte har lett till några tillämpningsproblem. Någon ändring i sak är inte avsedd. Regeringen anser därför att bestämmelsen inte bör utformas på det sätt som Lagrådet föreslår.

Registrering hos Migrationsverket

Enligt 3 a § första stycket LMA ska utlänningar som sökt asyl och personer som har sökt eller beviljats uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd registreras vid ett asylboende. Utlänningen ska vara registrerad så länge som utlänningen har rätt till bistånd enligt LMA eller fram till dess han eller hon inte längre anses tillhöra lagens personkrets. Det innebär bl.a. att vuxna utan barn normalt avregistreras sedan de har meddelats ett avslagsbeslut och en eventuell tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut.

Alla som omfattas av mottagandelagen bör vara registrerade hos Migrationsverket, på motsvarade sätt som i dag. På så sätt kan det säkerställas att Migrationsverket har samlad information om alla utlänningar som har sökt asyl eller uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd och som befinner sig i Sverige utan att vara folkbokförda, eller som är folkbokförda men har meddelats ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut. Det kan då säkerställas att sådana utlänningar inte får del

61

Prop. 2025/26:229 av bidrag och förmåner i större eller mindre omfattning än vad som följer av de tillämpliga regelverken. Regeringen delar Migrationsverkets bedömning att registreringen inte behöver knytas till en viss mottagningsenhet.

Migrationsverket har ansvar för att bistånd lämnas

Enligt 3 a § första stycket LMA har Migrationsverket ansvar för att bistånd lämnas till utlänningar som är registrerade vid ett asylboende. Migrationsverket bör även fortsättningsvis ha ansvar för att bistånd i form av boende, dagersättning och särskilt bidrag lämnas. I vissa fall bör dock kommunen ha ansvar för att lämna bistånd (se avsnitt 6.2 och 6.4).

Av 2 § första stycket LMA framgår att Migrationsverket ska driva asylboenden och att verket även får uppdra åt andra aktörer att göra det. Regeringen ser inte något skäl till att frångå den nuvarande ordningen. Det innebär att Migrationsverket – nu enligt mottagandelagen – även fortsättningsvis har det huvudsakliga ansvaret för att driva asylboenden och för att de som har rätt till det får en plats på ett boende. Lagrådet anser att lagtexten i aktuell paragraf bör ha en annan språklig utformning för att förtydliga dess innebörd. Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra den aktuella bestämmelsens utformning i förhållande till tidigare när den nuvarande ordningen bör gälla även enligt den nya lagen.

I vissa fall bör Migrationsverket kunna anvisa en kommun att anordna boendet (se avsnitt 6.3). Ett sådant boende påverkar dock inte ansvars- frågan för att ordna boende enligt mottagandelagen.

Ansvaret för boendet

I samband med att asylboenden infördes anförde regeringen i propositionen En ny ordning för asylsökandes boende (prop. 2024/25:49 s. 20 och 21) att det är en självklar utgångspunkt att Migrationsverkets boenden ska ge en trygg boendemiljö för alla asylsökande under asyltiden, att de asylsökande får sina grundläggande behov tillgodosedda på boendena i enlighet med EU-rätten och att t.ex. barnets rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter, förkortad barnkonventionen, beaktas. Vidare anförde regeringen att boendena bör utformas för att understödja målet att mottagandet ska vara ordnat och ge goda förutsättningar för en lyckad integration för de personer som får bifall på sin ansökan samt främja en effektivare asylprocess och ett effektivare återvändandearbete. Den 7 mars 2024 gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till ett reformerat mottagningssystem, bl.a. genom att göra anpassningar i myndighetens boendebestånd (Ju2024/00608). Uppdraget redovisades den 31 januari 2025. Enligt redovisningen bedömer myndigheten att särskilda delar inom boendena ska kunna avdelas till specifika grupper med olika behov, exempelvis ensamstående kvinnor, och myndigheten ser över en utökad bemanning på boendena. Förslagen i denna proposition medför att arbetet med säkerhet och trygghet på Migrationsverkets boenden behöver förstärkas ytterligare. Det gäller särskilt i förhållande till barn, eftersom asylsökande barn befinner sig i en särskilt sårbar situation. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2026 tillfört Migrationsverket medel för

62

Prop. 2025/26:229 påpekar kan behovet av tillgänglighetsanpassningar variera beroende på vilken typ av funktionsnedsättning som en person har. Det handlar inte

som omfattas av lagen även fortsättningsvis ha rätt till dagersättning och Prop. 2025/26:229 särskilt bidrag utan att bo på asylboende, om personen med hänsyn till sina

personliga förhållande har synnerliga skäl för det (se avsnitt 7.5.1 och 7.5.3). Ett sådant skäl kan t.ex. vara att utlänningen har en svår sjukdom eller en funktionsnedsättning (prop. 2024/25:49 s. 83). Bedömningen av de synnerliga skälen ska göras i förhållande till den asylsökandes behov av att bo någon annanstans än på asylboende och inte i förhållande till hur stort behov den asylsökande har av dagersättning och särskilt bidrag om han eller hon bosätter sig någon annanstans än på asylboende. Den närmare gränsdragningen måste emellertid bli en tillämpningsfråga.

När en kommun ordnar boende för personer med tillfälligt skydd har kommunen i dag samma ansvar för boendet som Migrationsverket har i de fall verket har ansvar för att ordna boende (prop. 2021/22:250 s. 21). Det bör även gälla fortsättningsvis i dessa fall och i övriga situationer där kommunen anordnar boende efter anvisning.

6.2Kommunens initiala ansvar

Regeringens förslag

Kommunerna ska även i fortsättningen ansvara för att lämna bistånd till utlänningar med tillfälligt skydd till dess att Migrationsverket tar över ansvaret. Kommunerna ska även ha ett sådant ansvar för ensamkommande barn samt för asylsökande om tillströmningen av asylsökande har varit eller kan väntas bli särskilt omfattande och Migrationsverket bedömer att bistånd behöver lämnas.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår inte att det ska framgå av lagen att kommunens initiala ansvar omfattar ensamkommande barn.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna är positiva eller har inga synpunkter på förslaget. Enligt SKR bör det framgå att kommuner även har möjlighet att lämna bistånd till ensamkommande barn i avvaktan på att Migrations- verket tar över ansvaret.

Skälen för regeringens förslag

Av 3 a § tredje stycket LMA framgår att en kommun ska lämna bistånd enligt den lagen till utlänningar med tillfälligt skydd om de vistas i kommunen och om biståndet behövs till dess att Migrationsverket tar över ansvaret för att bistånd lämnas. Det finns alltjämt samma behov för att en kommun tillfälligt lämnar bistånd till utlänningar som omfattas av mottagandelagen och vistas i kommunen, dvs. till dess att Migrationsverket tar över ansvaret.

65

Prop. 2025/26:229 SKR påtalar att det är otydligt vilket ansvar kommunen ska ha att lämna bistånd till ensamkommande barn i motsvarande situation. När ensam- kommande barn anländer till Sverige erbjuds barnet ett tillfälligt boende i den kommun där barnet först kommer i kontakt med en svensk myndighet. Denna kommun ansvarar då för att ordna boende för barnet i avvaktan på att Migrationsverket ska anvisa en kommun som ska ta över ansvaret. Regeringen anser att ankomstkommuner även i fortsättningen bör ha en skyldighet att lämna bistånd till ensamkommande barn i denna situation.

Det kan under extraordinära situationer hända att tillströmningen av asylsökande blir så omfattande att det blir svårt för Migrationsverket att hantera mottagandet, t.ex. när det gäller asylsökandes boende. Mot den bakgrunden bör det införas en motsvarande skyldighet för kommunerna som redan gäller i fråga om utlänningar med tillfälligt skydd och för ensamkommande barn. Det innebär att kommunen ska lämna bistånd enligt mottagandelagen till asylsökande som har behov av det till dess att Migrationsverket tar över ansvaret för det, om tillströmningen av asyl- sökande har varit eller kan väntas bli särskilt omfattande och Migrations- verket bedömer att det finns skäl för det. För att ansvarsfrågan ska vara tydlig bör kommunens ansvar i samtliga dessa situationer framgå uttryckligen av lagen.

6.3Migrationsverkets ansvar att anvisa en kommun att ordna boende

Regeringens förslag

Migrationsverket ska för varje ensamkommande barn anvisa en kommun att ordna barnets boende.

Verket ska få anvisa en kommun att ordna boende för en utlänning med tillfälligt skydd samt för en asylsökande om tillströmningen av asylsökande har varit eller kan väntas bli särskilt omfattande och det bedöms vara nödvändigt för att tillgodose behovet av platser på asylboenden.

Vid fördelningen av anvisningar som avser asylsökande och utlänningar med tillfälligt skydd ska hänsyn tas till kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om det antal asylsökande och utlänningar med tillfälligt skydd för vilka det under en viss period finns ett behov av att anvisa en kommun att ordna boende, prioriteringen vid anvisningar, fördelningen av anvisningar mellan kommuner, kriterier som får beaktas vid fördelningen av anvisningar och inom vilken tid en kommun ska ordna boende.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

66

vilket bl.a. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Skolverket betonar Prop. 2025/26:229 vikten av. Att fördelningen ska ske efter i förväg fastställda kriterier bidrar

vidare till en jämnare fördelning av ansvaret mellan kommunerna och minskar risken för att vissa kommuner belastas orimligt hårt.

Förfarandet för anvisningar i extraordinära situationer bör endast avse asylsökande som har ett pågående ansökningsförfarande. Det bör alltså inte omfatta utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd eller som har meddelats ett avlägsnandebeslut.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att möjligheten att anvisa kommuner att ordna boende för asylsökanden vid extraordinära situationer bör gälla under samma förutsättningar som regeringen i en sådan situation bör ha möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från boendevillkoret för rätt till dagersättning och särskilt bidrag. Åtgärderna bör kunna tillämpas var för sig eller tillsammans. Vilken eller vilka åtgärder som är lämpliga att vidta i en viss situation får avgöras av regeringen utifrån de omständigheter som då råder. Om kommunen ordnar boende efter anvisning och inga undantag meddelas i övrigt innebär det t.ex. att boendevillkoret för rätt till dagersättning gäller.

6.4Kommunens ansvar att ordna boende

Regeringens förslag

En kommun som anvisas att ordna boende för ett ensamkommande barn, en utlänning med tillfälligt skydd eller en asylsökande ska vara skyldig att ordna boende för utlänningen.

Det ska i mottagandelagen upplysas om att en kommun har en skyldighet enligt lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen.

Det som gäller i fråga om asylboenden ska även gälla då kommunen ordnar boende efter anvisning. När det gäller boenden för ensamkommande barn ska reglerna om asylboende endast gälla i viss utsträckning.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår en uppgiftsskyldighet för kommuner till Migrationsverket och en särskild reglering av kommunernas befogenhet att ordna boende.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen. SKR anser att det är oklart vad det innebär att det som sägs om asylboenden ska gälla boende som ordnas av kommunen efter anvisning.

69

Prop. 2025/26:229 avgift beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller ett för lågt belopp (första stycket 3). Av förarbetena (prop. 2024/25:180 s. 89 och 90) framgår att det inte är nödvändigt att det finns en indikation på att en kommande utbetalning eller ett tillgodoräknande som ska göras är felaktigt eller att det betalas ut med ett för högt eller ett för lågt belopp. Bestämmelsen möjliggör ett utlämnande även utan sådana indikationer, om det behövs för att säkerställa ett komplett beslutsunderlag i syfte att t.ex. förebygga att en förmån betalas ut felaktigt. Vidare finns enligt 10 kap. 15 a § första stycket 5 OSL en möjlighet till utlämnande utan hinder av sekretess om det behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och överträdelser av regler, villkor i beslut eller avtal. Av tredje stycket följer att viss sekretess undantas från bestämmelsens tillämpningsområde. Sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL omfattas dock inte av detta undantag. Enligt regeringen bör därför 10 kap. 15 a § OSL som utgångspunkt vara tillämplig.

En uppgift får enligt paragrafens andra stycke inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. En intresse- avvägning behöver ske i det enskilda fallet. Av förarbetena (prop. 2024/25:180 s. 90 och 91) framgår att det råder en presumtion för att en uppgift får lämnas ut om det behövs för något av de syften som anges i första stycket. För att avstå från att lämna ut en uppgift på begäran av en annan myndighet krävs att det framstår som mycket olämpligt eller att resultatet av ett utlämnande skulle framstå som stötande. Vid bedömningen ska det beaktas vilket sekretesskydd en uppgift får hos den mottagande myndigheten. Enligt regeringen bör bl.a. intresset av att kunna fatta korrekta beslut och att kunna delge enskilda information som påverkar deras rätt till ersättning beaktas vid denna intresseavvägning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen, till skillnad mot utredningen, att en särskild bestämmelse om uppgiftsskyldighet i mottagandelagen inte behövs.

Regeringen delar Civil Rights Defenders uppfattning att det är av vikt att vistelseorten för personer som lever skyddat inte röjs. För att minimera denna risk är det avgörande att berörda aktörer har kunskap om hur asylsökandes personuppgifter skyddas genom 26 kap. 1 § och 37 kap. 1 § OSL. Regeringen konstaterar att det kommer krävas rutiner och åtgärder vid ett informationsutbyte för att inte fler personer inom organisationerna än nödvändigt hanterar känsliga och sekretessbelagda uppgifter. Hur det säkerställs att uppgifter som omfattas av sekretess skyddas i praktiken är ytterst en fråga för respektive myndighet.

72

Prop. 2025/26:229

7En villkorad rätt till bistånd

7.1Boende, dagersättning och särskilt bidrag

Regeringens förslag

Utlänningar som omfattas av mottagandelagen och uppfyller villkoren i den ska även i fortsättningen ha rätt till bistånd i form av boende, dagersättning och särskilt bidrag.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna är positiva eller har inga synpunkter på förslagen. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter (RFSL), Socialstyrelsen, Svenska kyrkan, Sveriges Stadsmissioner, UNHCR, Södertälje och Vänersborgs kommuner är några av de som är positiva till att det förtydligas vilket stöd den som omfattas av mottagandelagen har rätt till. Några remissinstanser, bl.a. Institutet för mänskliga rättigheter och länsstyrelserna i Uppsala och Västra Götalands län, har synpunkter på nivån på dagersättningen.

Skälen för regeringens förslag

De materiella mottagningsvillkoren enligt det nya mottagandedirektivet

Det nya mottagandedirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, fastställer miniminormer för medlemsstaternas mottagande av personer som ansöker om inter- nationellt skydd (artiklarna 1 och 3). Medlemsstaterna ska se till att de materiella mottagningsvillkoren som följer av direktivet är tillgängliga för asylsökande från och med tidpunkten för ansökan om skydd (artikel 19.1). De materiella mottagningsvillkoren omfattar inkvartering, mat, kläder och hygienprodukter som tillhandahålls in natura, i form av ekonomiskt bidrag, i form av kuponger eller som en kombination av dessa, liksom dagersättning (artikel 2.7). Med dagersättning avses en ersättning som regelbundet tillhandahålls sökande för att de ska kunna åtnjuta ett minimum av självständighet i sina dagliga liv i form av ett penningbelopp, kuponger, in natura eller som en kombination av dessa, förutsatt att sådan ersättning inbegriper ett penningbelopp (artikel 2.8).

Enligt artikel 19.2 ska medlemsstaterna se till att de materiella mottagningsvillkoren samt den hälso- och sjukvård som ges i enlighet med direktivet ger asylsökande en tillräcklig levnadsstandard som säkerställer deras uppehälle och skyddar deras fysiska och psykiska hälsa samt

respekterar deras rättigheter enligt den Europeiska unionens stadga om de

73

tillhandahålla materiellt bistånd (artikel 27). Konventionsstaterna ska Prop. 2025/26:229 också erkänna varje barns rätt att åtnjuta social trygghet, inklusive socialförsäkring, och ska vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo

förverkliga denna rätt i enlighet med nationell lagstiftning (artikel 26).

Fortsatt bistånd i form av boende, dagersättning och särskilt bidrag

Utlänningar som omfattas av mottagandelagen och som uppfyller de villkor som uppställs bör även fortsättningsvis ha rätt till de former av bistånd som framgår av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., förkortad LMA. Av 8–9 §§ LMA framgår att utlänningar som omfattas av lagen under vissa förutsättningar har rätt till bistånd i form av logi, dagersättning och särskild ersättning. Rätten till logi tillgodoses genom att utlänningen tilldelas eller erbjuds plats på ett asylboende eller att Migrationsverket i vissa fall anvisar en kommun som ska ordna boendet. Av lagen framgår vidare att dagersättning utgör bistånd för den dagliga livsföringen och att särskilt bidrag utgår för annat angeläget behov. Dagersättningen ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror samt vissa utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel. Det särskilda bidraget får avse kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, t.ex. kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott, hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning och spädbarnsutrustning. De kostnader som i dag är avsedda att täckas av dagersättning och särskilt bidrag, tillsammans med tillhandahållandet av asylboende, motsvarar enligt regeringen statens skyldighet att tillförsäkra asylsökande de materiella mottagningsvillkor som anges i mottagandedirektivet. Biståndet enligt mottagandelagen föreslås därför även fortsättningsvis lämnas i de former och för de syften som hittills framgår av LMA.

Det ekonomiska biståndet ska enligt direktivet bestämmas utifrån de nivåer som fastställts i syfte att säkerställa en tillräcklig levnadsstandard för de egna medborgarna. Flera remissinstanser, bl.a. Institutet för mänskliga rättigheter, länsstyrelserna i Uppsala och Västra Götalands län, har synpunkter på den nivå på ersättningen som utredningen föreslår. Regeringen anser att närmare bestämmelserna om dagersättningen och det särskilda bidraget, liksom i dag, inte bör regleras i lag utan i förordning eller myndighetsföreskrifter. Mot den bakgrunden kommer regeringen att hantera bl.a. ersättningsnivåerna i det kommande förordningsarbetet.

7.2Egna inkomster och tillgångar

Regeringens förslag

Dagersättning och särskilt bidrag ska även fortsättningsvis endast få lämnas till utlänningar som saknar inkomst eller egna tillgångar.

Den som har inkomst eller egna tillgångar och bor på ett asylboende, eller är ett ensamkommande barn, ska betala en skälig ersättning för boendet samt för kost om det ingår.

75

mottagningsvillkor som ges i form av logi, dagersättning och särskilt Prop. 2025/26:229 bidrag är förenlig med mottagandedirektivet och att regleringen inte är mer

förmånlig än vad EU-rätten kräver. Regeringen delar Civil Rights Defenders och Institutet för mänskliga rättigheters uppfattning om att det inte finns utrymme för en striktare tillämpning av skyldigheten för asylsökande att bekosta materiella mottagningsvillkor. Mot den bakgrunden anser regeringen att bestämmelserna i LMA om skyldigheten för den som har egna medel att stå för de materiella mottagningsvillkoren bör föras över till mottagandelagen för alla som omfattas av den lagen. Det innebär, trots SKR:s invändning, att bestämmelserna även fortsättningsvis bör gälla för ensamkommande barn.

Det sagda innebär att rätten till dagersättning och särskilt bidrag ska fortsätta att vara behovsprövad, samt att utlänningar som har inkomst eller egna tillgångar och som bor på ett asylboende ska fortsätta att betala ett skäligt belopp som ersättning till Migrationsverket. När kost ingår i boendet ska skälig ersättning betalas även för det. Detsamma bör gälla om det är en kommun som har anordnat boendet efter anvisning (avsnitt 6.4). Förslaget innebär alltså inte någon ändring i förhållande till LMA. De frågor som SKR reser bl.a. i förhållande till boenden för barn får även fortsättningsvis hanteras i tillämpningen och genom den möjlighet som regeringen, även enligt den nya lagen, bör ha att meddela föreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.

Prop. 2025/26:229 mottagandelagen. Lagrådet anser att bestämmelsen är otydlig, bl.a. i fråga om betydelsen av en familjemedlems samtycke. Bestämmelsen är utformad i linje med artikel 14 i mottagandedirektivet. Av artikeln framgår att åtgärder för familjesammanhållning ska vidtas med sökandens medgivande. Regeringen anser att bestämmelsen bör vara utformad på ett sätt som närmare anknyter till direktivet än vad Lagrådet föreslår och att bestämmelsen även i övrigt är tydlig. Bestämmelsen bör därför utformas på det sätt som föreslås i lagrådsremissen.

UNHCR förespråkar en flexibel och inkluderande definition av familj. Regeringen konstaterar att det i artikel 2.3 i mottagandedirektivet anges vilka som avses med familjemedlemmar i direktivet. Förutsatt att familjen har bildats innan den asylsökande anlänt till medlemsstatens territorium omfattas den asylsökandes make eller maka, sambo, underåriga barn eller vuxna beroende barn som är ogifta samt föräldrar eller annan vuxen som ansvarar för sökanden om den är underårig och ogift.

Regeringen noterar att när det är fråga om barn och barnfamiljer ska i första hand barnets bästa beaktas vid bedömningen av om familjen ska hållas samman, i enlighet med barnkonventionen (artikel 3). Barnens uppfattning bör inhämtas och ges betydelse, i förhållande till barnets ålder och mognad, i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen.

7.5.1Asylsökande

Regeringens förslag

En asylsökande ska tilldelas en plats på ett asylboende.

För att en asylsökande ska ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag ska utlänningen bo enbart på det asylboende där han eller hon har tilldelats plats. Detta ska dock inte gälla för en utlänning som bor tillsammans med en medlem av den närmaste familjen som är bosatt i Sverige, eller med hänsyn till sina personliga förhållanden har synnerliga skäl att inte bo på asylboende.

För rätt till dagersättning ska den som fyllt 16 år även medverka till att klarlägga sin identitet.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

dagersättning jämfört med åldersgränserna för beslut att sätta ned Prop. 2025/26:229 dagersättningen är motiverade.

Skälen för regeringens förslag

Villkorat bistånd till asylsökande

Enligt det nya mottagandedirektivet ska medlemsstaterna tillhandahålla asylsökande materiella mottagningsvillkor i form av inkvartering, mat, kläder och hygienprodukter samt en dagersättning (artikel 2.7). Rätten till de materiella mottagningsvillkoren får dock villkoras (artiklarna 7, 19 och 23). I Sverige tillhandahålls de materiella mottagningsvillkoren för asylsökande genom logi på ett asylboende samt rätt till dagersättning och särskilt bidrag, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Till skillnad från bl.a. Civil Rights Defenders och Delegationen för migrationsstudier anser regeringen att det är viktigt att biståndet som huvudregel är villkorat och att det ska gälla även enligt mottagandelagen. Som bl.a. Svenska Röda Korset betonar är det en självklar utgångspunkt att alla asylsökande ska få tydlig och lättillgänglig information från Migrationsverket om sina rättigheter och skyldigheter och om vilka konsekvenser det kan få att inte uppfylla de villkor som ställs upp. Det framgår även av mottagandedirektivet att medlemsstaterna ska tillhandahålla sökande information om mottagningsvillkoren, så att sökandena i praktiken kan tillvarata sina rättigheter och fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i direktivet (artikel 5.1).

Boendevillkor för rätt till dagersättning och särskilt bidrag

Genom lagändringarna i LMA som trädde i kraft i mars 2025 är utgångspunkten att asylsökande ska bo på asylboende i stället för att ordna boende på egen hand. Enligt 3 § första stycket LMA ska Migrationsverket tilldela asylsökande en plats på asylboende. För att ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag ska den asylsökande som huvudregel enbart bo på det asylboende som han eller hon har tilldelats (8 a §). Boendevillkoret gäller dock inte när en asylsökande bor tillsammans med en medlem av den närmaste familjen som är bosatt i Sverige eller när asylsökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har synnerliga skäl för att inte bo på asylboende. Dessa bestämmelser har nyligen införts och det finns inte skäl att föreslå någon ändring i sak av dem. Boendevillkoret bör liksom i dag gälla både för barn och vuxna. Något generellt undantag för barnfamiljer, som UNHCR och Barnombudsmannen efterfrågar, bör därför inte införas. En asylsökande som omfattas av mottagandelagen bör alltid ha möjlighet att vända sig till Migrationsverket för att bli tilldelad en plats på asylboende.

Asylrättscentrum ifrågasätter om det är förenligt med EU-rätten att en person med härledd uppehållsrätt omfattas av skyldigheten att bo på asylboende, om det innebär att en asylsökande förälder inte kan bo tillsammans med det barn från vilken uppehållsrätten kan härledas. Regeringen delar Asylrättscentrums uppfattning att det ska eftersträvas att barn och föräldrar inte separeras under asylprocessen. Boendevillkoret för rätt till dagersättning och särskilt bidrag gäller emellertid inte för asyl-

sökande som bor tillsammans med en medlem i den närmaste familjen som

81

Migrationsverkets uppdrag att informera asylsökande om detta på ett Prop. 2025/26:229 målgruppsanpassat sätt och med hänsyn till deras särskilda situation.

Svenska Röda Korset noterar att motsvarande krav inte ställs på utlänningar med tillfälligt skydd och anser att det kan uppfattas som orättvist. Dessa personer har dock som huvudregel ett uppehållstillstånd, och något sådant villkor bör inte heller gälla för asylsökande som får uppehållstillstånd.

Kravet ska gälla för den som fyllt 16 år

Civil Rights Defenders, Länsstyrelsen i Dalarnas och Västra Götalands län samt Rädda Barnen har synpunkter på utredningens förslag att villkoret att medverka till att klarlägga sin identitet ska gälla för asylsökande som fyllt 16 år. Regeringen konstaterar att barn över 16 år har rätt att föra sin talan enligt LMA och själv kan ta emot sin dagersättning. Det föreslås att den ordningen ska gälla även enligt den nya mottagandelagen (se avsnitt 13). Även om man anses vara barn tills man är 18 år förväntas barn med stigande ålder ta ett allt större ansvar. En sextonåring kan generellt anses ha uppnått en sådan mognad att det kan förväntas att han eller hon förstår innebörden av asylprocessen och efter förmåga kan bidra till att den blir effektiv. Den närmare innebörden av villkoret får bedömas utifrån vad som är rimligt i det enskilda fallet, där individens förutsättningar behöver beaktas. Att den asylsökande är ett barn är en omständighet som i enlighet med principen om barnets bästa ska tillmätas särskild betydelse, t.ex. ska hänsyn tas till om barnet anses kunna bedöma konsekvenser av sitt handlande. Vidare föreslås det att Migrationsverket eller den kommun som ordnar boende efter anvisning ska ha ett ansvar för att grundläggande behov kan tillgodoses för de som bor på asylboende eller omfattas av undantaget från boendevillkoret (avsnitt 7.4). Mot denna bakgrund bör villkoret att medverka till att klarlägga sin identitet gälla från 16 år. Som Migrationsverket noterar innebär det att åldersgränserna för villkor för bistånd och när en nedsättning kan bli aktuell inte helt överensstämmer. Regeringen anser inte att det i sig utgör ett skäl mot att genomföra förslaget.

7.5.2Utlänningar med uppehållstillstånd

Regeringens förslag

En utlänning med uppehållstillstånd ska ha rätt till bistånd endast om utlänningen fullgör sin skyldighet att anmäla inflyttningen till Skatteverket.

En utlänning med uppehållstillstånd ska ha rätt till boende endast om utlänningen får omfattas av en anvisning till en kommun enligt bosättningsregelverket eller saknar inkomst eller egna tillgångar.

En utlänning med uppehållstillstånd ska ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag endast om utlänningen befinner sig i landet och, i fråga om den som inte bor på ett asylboende, håller Migrationsverket underrättat om sin bostadsadress.

83

Prop. 2025/26:229 Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen. Flera remissinstanser välkomnar att bistånd kan lämnas till dess att utlänningen omfattas av andra regelverk. SKR framför att det är angeläget att övergången från asylmottagandet till bosättning, mottagandet i kommun och etablering blir tydlig för såväl enskilda som kommuner och andra aktörer. Både SKR och Södertälje kommun lyfter fram vikten av att utformningen främjar att nyanlända bosätter sig i en anvisningskommun.

Migrationsverket framför att det kan vara svårt att avgöra om en person har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt folkbokföringslagen då verket varken får någon underrättelse om att en anmälan om inflyttning kommit in till Skatteverket eller om att en sådan anmälan nekats. Vidare anser verket att det är oklart hur situationen ska hanteras om en person inte anmäler inflyttning eller inte blir folkbokförd. Mölndals kommun är positiv till att personer som själva ordnat boende under asylprocessen kan få plats på asylboende och anvisas för bosättning så länge de omfattas av lagen, men anser att det finns brister i förslaget kring hantering av personer innan de blir folkbokförda då personer kan behöva bistånd olika lång tid beroende på Skatteverkets handläggningstider. SKR anser att förslaget om att kommunen ska ordna boende riskerar att leda till onödiga tillfälliga administrativa och resurskrävande insatser och förordar i stället åtgärder för en snabbare handläggning av folkbokföringsärenden. SKR bedömer att det kommer att krävas tillfälliga avtal om hur bostaden inledningsvis ska upplåtas och särskilda krav på hur boendet utrustas, något som medfört utmaningar vid mottagandet av utlänningar med tillfälligt skydd.

Skälen för regeringens förslag

Fortsatt bistånd till utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd

Utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd föreslås fortsätta att omfattas av lagen till dess att de folkbokförs eller, för den som är

folkbokförd och får omfattas av en anvisning enligt bosättningsregelverket, tas emot av en anvisad kommun, alternativt avböjer att omfattas av en sådan anvisning. Den som omfattas av lagen kommer i princip inte ha rätt till bistånd eller förmåner enligt andra regelverk. Personer som har beviljats uppehållstillstånd föreslås därför som utgångspunkt ha fortsatt rätt till boende, dagersättning och särskilt bidrag så länge de omfattas av lagen. Detta bör gälla även i vissa situationer när en sådan utlänning ansöker om ett nytt eller fortsatt uppehållstillstånd. Enligt Lagrådet bör den bestämmelse som anger vilka som ska betraktas som en utlänning med uppehållstillstånd inte uttrycka självklarheten att detta innefattar de som har beviljats uppehållstillstånd. Regeringen anser dock att det tydligt bör framgå av lagtexten att dessa regler primärt gäller för utlänningar med uppehållstillstånd men att de också kan tillämpas i vissa förlängningssituationer.

84

Prop. 2025/26:229 inflytningen till Skatteverket. Förslaget innebär att Migrationsverket kan fatta beslut om att rätten till bistånd ska upphöra om en person som omfattas av skyldigheten att anmäla inflyttningen till Skatteverket inte gör en sådan anmälan inom den föreskrivna tiden. Migrationsverket framför att verket inte får denna information automatiskt och inte heller meddelas om ett beslut har fattats att inte folkbokföra personen. Det får emellertid förutsättas att information som visar att en anmälan har gjorts går att få från Skatteverket på begäran. Om förutsättningarna för bistånd inte är uppfyllda har personen inte längre rätt att bo kvar på Migrationsverkets boende och inte heller rätt till dagersättning och särskilt bidrag.

Enligt utredningen ska en person som anmäler flytt till Sverige för sent förlora sin rätt till bistånd helt, även om anmälan görs vid en senare tidpunkt. Migrationsverket har framfört att detta behöver analyseras vidare. Regeringen konstaterar att utredningens förslag medför att en person som inte gör anmälan i rätt tid därefter står helt utan rätt till bistånd. Hur lång tid det skulle kunna handla om beror på när en anmälan slutligen görs och Skatteverkets handläggningstid. Så länge personen omfattas av mottagandelagen har denne inte rätt till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Det skulle kunna få allvarliga konsekvenser, inte minst för barn och barnfamiljer, i synnerhet om Skatteverket beslutar att personen av någon anledning inte ska vara folkbokförd. Om rätten till bistånd upphör på grund av att något annat villkor i lagen inte är uppfyllt är utgångspunkten att det ska vara möjligt att ansöka om bistånd igen, så länge personen omfattas av lagen. Detsamma bör gälla för villkoret att anmäla inflyttningen till Skatteverket. Om personen kan visa att en anmälan om inflyttning är gjord ska det alltså vara möjligt att få bistånd igen.

Migrationsverket efterfrågar även ett förtydligande av vad som gäller om en person inte blir folkbokförd. Regeringen konstaterar att utlänningen då fortsätter att omfattas av mottagandelagen. En sådan situation skulle kunna uppstå om uppehållstillståndet återkallas. När uppehållstillståndet upphör att gälla är inte längre de särskilda villkoren för bistånd för personer med uppehållstillstånd tillämpliga. Om utlänningen är asy- lsökande igen eller har meddelats ett avlägsnandebeslut som fått laga kraft ska de villkoren gälla. Kommunens boende är då inte längre att jämställa med ett asylboende, vilket innebär att Migrationsverket behöver tilldela utlänningen en plats på ett av myndighetens asylboenden (se nedan).

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen. Delegationen för migrationsstudier, Forum – idéburna organisationer med social inriktning, RFSL, Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd tillstyrker att personer med avlägsnandebeslut omfattas av rätten till bistånd. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är positiv till att vuxna utan barn får rätt till boende när tidsfristen för frivillig avresa löpt ut. Delegationen för migrationsstudier och Härnösands kommun anser att förslagen är bra, inte minst för personer vars beslut inte är verkställbara på kort sikt. Delegationen och RFSL är dock kritiska till att dagersättningen villkoras och menar att den ska tillgodose basala behov och inte ses som en belöning för att man följer lagen. Länsstyrelsen i Västra Götalands län tillstyrker villkoret om att medverka till åtgärder för att beslut ska kunna verkställas men anser i likhet med Länsstyrelsen i Dalarnas län, RFSL och Rädda Barnen att det bör gälla från 18 års ålder.

Skälen för regeringens förslag

Villkorat bistånd till utlänningar med avlägsnandebeslut

Enligt LMA är utgångspunkten att endast barn och barnfamiljer har rätt till bistånd till dess att de lämnar landet. Vuxna med avlägsnandebeslut har som huvudregel rätt till bistånd fram till dess att tidsfristen för frivillig avresa har löpt ut alternativt när beslutet får laga kraft. Om det föreligger verkställighetshinder upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, i stället en vecka efter det att beslutet blir verkställbart (11 § LMA). Om rätten till bistånd har upphört och Migrationsverket eller en domstol därefter beslutar om inhibition i ett verkställighetsärende, eller beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen, har utlänningen efter anmälan till Migrationsverket åter rätt till bistånd (11 a § LMA). Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd (12 § LMA).

För att effektivisera återvändandearbetet för personer som fått avslag på sin asylansökan och motverka framväxten av ett skuggsamhälle anser regeringen att samtliga utlänningar som får ett avlägsnandebeslut bör fortsätta att omfattas av lagen till dess att de lämnar landet. Det medför att rätten till boende, dagersättning och särskilt bidrag bör kvarstå lika länge för både barn och vuxna. Förslaget innebär alltså att fler personer med avlägsnandebeslut kommer att omfattas av en rätt till bistånd. Som Delegationen för migrationsstudier framhåller bidrar det till att färre personer riskerar att hamna i en utsatt situation och stå helt utan rätt till bistånd.

89

Om villkoret att medverka till verkställigheten inte är uppfyllt bör rätten Prop. 2025/26:229 till dagersättning upphöra. En utlänning som har förlorat sin rätt till

dagersättning bör dock kunna få tillbaka den igen om personen åter medverkar till åtgärder.

Kravet ska gälla för den som fyllt 16 år

Utredningen föreslår att kravet att medverka till att beslutet verkställs ska gälla utlänningar som har fyllt 16 år. Barn över 16 år kan själva ta emot sin dagersättning och föra sin talan enligt LMA. Därutöver gäller bestämmelsen i 12 § LMA om att rätten till bistånd upphör för den som håller sig undan ett avlägsnandebeslut så det inte kan verkställas utan någon särskild hänvisning till ålder (jfr HFD 2013 ref. 83). Regeringen anser att samma överväganden gör sig gällande i denna situation som för villkoret för asylsökande att medverka till att klarlägga sin identitet. En sextonåring bedöms generellt ha uppnått en sådan mognad att den kan förväntas förstå innebörden av asylprocessen och bidra till att det beslut som fattas i ärendet följs. Den närmare innebörden av villkoret får bedömas utifrån vad som är rimligt i det enskilda fallet, där individens förutsättningar behöver beaktas och en bedömning av barnets bästa ska beaktas i första hand. Särskild vikt bör läggas vid barnets förmåga att förstå konsekvenserna av sitt handlande. Vidare föreslås ansvaret för Migrationsverket eller den kommun som anvisats att ordna boende att tillgodose grundläggande behov omfatta även denna situation (avsnitt 7.4). Regeringen anser därmed till skillnad från Länsstyrelsen i Västra Götalands län, RFSL och Rädda Barnen att villkoret bör gälla från 16 år.

7.5.4Utlänningar med tillfälligt skydd

Regeringens förslag

En utlänning med tillfälligt skydd ska erbjudas boende i form av en plats på ett asylboende eller genom att en kommun anvisas att ordna boende.

En utlänning med tillfälligt skydd ska ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag endast om utlänningen befinner sig i landet och, i fråga om den som inte bor på ett asylboende, håller Migrationsverket underrättat om sin bostadsadress.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans har lämnat synpunkter på förslagen.

Skälen för regeringens förslag

Enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer

för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer

91

Prop. 2025/26:229 ensamkommande barn som vistas i kommunen till dess att Migrations- verket har beslutat om en anvisning ska framgå uttryckligen av lagen (avsnitt 6.2). Däremot föreslås inte bestämmelserna om anvisning av asylsökande vid extraordinära situationer gälla ensamkommande barn. Eftersom det redan finns ett anvisningsförfarande för dem, liksom för utlänningar med tillfälligt skydd, saknas det behov av det.

Definitionen av vem som är ett ensamkommande barn påverkas inte av i vilken fas av tillståndsprocessen barnet är. Barnet fortsätter alltså att betraktas som ett ensamkommande barn också när uppehållstillstånd har beviljats eller ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats. Det innebär, vilket några länsstyrelser önskar få förtydligat, att ett ensamkommande barn ska fortsätta att bo i den anvisade kommunen och ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag även när ett avlägsnandebeslut har fattats och fått laga kraft.

När barnet fyller 18 år

Några remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Västernorrlands och Västra Götalands län har synpunkter på vad som ska gälla när barnet fyller 18 år då andra villkor, däribland boendevillkoret, föreslås bli tillämpliga. Om barnet fyller 18 år under tiden som prövningen av en asylansökan pågår bör det som utgångspunkt flytta till Migrationsverkets asylboende. Det innebär att rätten till dagersättning kan upphöra om boendevillkoret inte är uppfyllt. Som länsstyrelserna i Västernorrlands och Västra Götalands län påtalar kan det i vissa fall röra sig om ungdomar som har bott en längre tid i den anvisade kommunen och önskar fortsätta skolgången där. Det kan också, som Härnösands kommun anger, vara fråga om ungdomar som är placerade i särskilt boende, t.ex. enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Boendevillkoret föreslås dock inte gälla för asylsökande som med hänsyn till sina personliga förhållanden har synnerliga skäl att inte bo på ett asylboende (se avsnitt 7.5.1). I samband med införandet av den nuvarande bestämmelsen i LMA, med samma innebörd, angav regeringen att det t.ex. kan röra sig om ensamkommande barn som hinner fylla 18 år under asylprocessen och som bör få fortsätta skolgången i den kommun där han eller hon placerats (prop. 2024/25:49 s. 83). Vidare bedömde regeringen att asylsökande som inledningsvis uppgett att de är under 18 år men som Migrationsverket bedömer är vuxna som utgångspunkt ska behandlas på samma sätt som andra vuxna asylsökande och därmed omfattas av boendevillkoret. Om det gäller en utlänning med tillfälligt skydd ska de bestämmelserna tillämpas i stället, för den gruppen finns inte något boendevillkor. Regeringen ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning och anser därför att detta fortsatt ska gälla även enligt mottagandelagen.

94

kontrollåtgärder

8.1Områdesbegränsning för asylsökande och utlänningar med avlägsnandebeslut

Regeringens förslag

En asylsökande och en utlänning med avlägsnandebeslut ska inte få lämna det län där det tilldelade asylboendet ligger, eller för den som har skäl att inte bo på det tilldelade asylboendet, det län där utlänningen bor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att området ska kunna utökas med en eller flera angränsande kommuner.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår inte någon särskild reglering av området inom vilket utlänningar utan boendevillkor får vistas eller någon möjlighet att utöka området till angränsande kommuner.

Remissinstanserna

Flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt om förslaget eller har inget att invända mot det. Polismyndigheten välkomnar att personer som omfattas av lagen koncentreras till vissa områden i landet. Statskontoret tillstyrker förslaget i fråga om utlänningar med avlägsnandebeslut men avstyrker förslaget gällande asylsökande. Även andra remissinstanser avstyrker förslaget om områdesbegränsning för asylsökande, bl.a. Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, länsstyrelserna

iBlekinge, Uppsala, Västra Götalands, Västernorrlands och Väster- bottens län, Svenska Röda Korset och Sveriges Stadsmissioner. Några remissinstanser, bl.a. Svenska kyrkan, Refugees Welcome Stockholm och Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter (RFSL), avstyrker förslaget gällande utlänningar med avlägsnandebeslut. Ett antal remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum och Svenska Röda Korset invänder mot att förslagen enligt dem innebär en oproportionerlig begränsning i asylsökandes rörelsefrihet. Några remissinstanser, bl.a. RFSL och Institutet för mänskliga rättigheter, anser att förslaget i förlängningen begränsar rätten till privat- och familjeliv. RFSL och RFSL Ungdom framhåller vidare att förslaget kan hindra hbtqi-personer från tillgång till viktiga och trygga mötesplatser. Bl.a. Civil Rights Defenders påpekar att även andra rättigheter kan begränsas, eftersom t.ex. inte alla religiösa samlingsplatser finns tillgängliga i alla län. Sveriges advokatsamfund, Asylrättscentrum, RFSL och Rädda Barnen framhåller även att områdesbegränsningen kan innebära hinder för att fritt välja offentligt biträde. Några remissinstanser,

95

Prop. 2025/26:229 däribland Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter och Rädda Barnen, anser att nyttan med föreslaget inte har motiverats tillräckligt eller att det har visats att det är mest lämpligt och minst inskränkande för att uppnå syftet med förslaget. Länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Västra Götalands och Västernorrlands län samt Statskontoret anser att förslagen om bl.a. närvarokontroll och anmälningsskyldighet bör ge tillräcklig kontroll över var asylsökande vistas. Civil Rights Defenders och Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att befintliga tvångsmedel i form av uppsikt och förvar är tillräckliga för att uppnå syftet när det gäller utlänningar med avlägsnandebeslut. Bl.a. Asylrättscentrum, Refugees Welcome Stockholm, Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd anser att en begränsning bör föregås av en individuell bedömning. Förvaltningsrätten i Göteborg framhåller att det är oklart vad som gäller för personer utan boendevillkor. Länsstyrelsen i Västerbottens län förespråkar att begränsningen ska lättas upp om asylprövningen drar ut på tiden och att barn över huvud taget inte ska omfattas av begränsningen. Asylrättscentrum ifrågasätter om en generell områdesbegränsning under tiden för frivillig avresa är förenlig med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, förkortat återvändandedirektivet.

Skälen för regeringens förslag

EU-rätten möjliggör geografiska begränsningar i vissa fall

Regler om anvisningar av asylsökande till ett geografiskt område finns i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, förkortat mottagandedirektivet. Enligt direktivet får medlemsstater anvisa asylsökande till ett geografiskt område inom sitt territorium (artikel 8.1). Detta får endast göras i syfte att säkerställa en snabb, effektiv och ändamålsenlig behandling av asylansökningarna eller för den geografiska fördelningen av dessa sökande med hänsyn till kapaciteten i de berörda geografiska områdena (artikel 8.2). Medlems- staterna ska säkerställa att sökandena har faktisk tillgång till sina rättigheter i det geografiska område till vilket de anvisats. Området ska vara tillräckligt stort, medge tillräcklig tillgång till nödvändig offentlig infrastruktur och inte påverka sökandens omistliga privatlivssfär (artikel 8.3).

Enligt återvändandedirektivet ska en tredjelandsmedborgare som huvudregel ges en tidsfrist för frivillig avresa efter det att ett återvändande- beslut utfärdats. Under denna tidsfrist får gälla vissa förpliktelser som syftar till att förhindra att den berörda personen avviker, t.ex. en skyldighet att stanna på en viss plats (artikel 7.3). Därefter ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet om återvändande (artikel 8.1).

Asylsökande ska befinna sig inom ett geografiskt begränsat område

Ett ordnat mottagande av asylsökande är en förutsättning för att kunna

upprätthålla en väl fungerande reglerad invandring. Regeringens

96

Prop. 2025/26:229 direktivet framgår inte att sådana åtgärder endast får gälla personer som utifrån individuella omständigheter bedöms ha en särskilt hög risk för att avvika. Regeringen bedömer under alla omständigheter att det regel- mässigt kan anses finnas en risk för att personer med avlägsnandebeslut avviker under tidsfristen. En annan ordning än den föreslagna skulle även vara inkonsekvent i förhållande till det nya mottagandedirektivet som tillåter generella åtgärder och restriktioner i form av närvarokontroll vid asylboenden och områdesbegränsning för asylsökande, dvs. en grupp vars vistelse i landet är laglig. Ett regelverk som innebär att restriktionerna för utlänningar med avlägsnandebeslut temporärt lättas upp efter det att beslutet fått laga kraft är inte ändamålsenligt. Områdesbegränsningen bör gälla både under tidsfristen för frivillig avresa och därefter.

Området bör som utgångspunkt bestämmas av asylboendets placering

Om området som den asylsökande får vistas inom kopplas till vilket asylboende som han eller hon tilldelats underlättas Migrationsverkets fördelning av asylsökande. Genom en sådan koppling blir det även tydligt inom vilket område som de som av olika skäl bor någon annanstans än på det tilldelade asylboendet får vistas inom. Som Förvaltningsrätten i Göteborg framhåller är det inte tydligt hur utredningens förslag förhåller sig till de asylsökande som undantagits från boendevillkoret för att kunna få dagersättning och särskilt bidrag och som ordnar eller får boende på en annan plats än det tilldelade asylboendet. Ett undantag från regeln om att området knyts till det tilldelade asylboendet bör göras när Migrationsverket har bedömt att boendevillkoret inte gäller för utlänningen. En annan ordning skulle medföra att dessa personer, som kan ha begränsat inflytande över var ett sådant boende ligger, inte har rätt att vistas i det område där boendet finns. I vissa fall skulle en sådan problematik kunna lösas genom att Migrationsverket ändrar beslutet om tilldelning, men det framstår inte som en lämplig lösning. För denna grupp är det i stället rimligt att områdesbegränsningen utgår från den plats där den asylsökandes faktiska boende ligger.

Områdesbegränsningen bör omfatta ett helt län

Som framgår ovan har en områdesbegränsning stora fördelar för ett effektivt mottagande och återvändande. Vid utformningen av områdesbegränsningen bör dock stor hänsyn tas till möjligheten för utlänningar att ta del av samhällsservice. En avgränsning för alla asylsökande till ett mindre utrymme i närheten av asylboendet, eller till hela eller delar av kommuner, riskerar att bli alltför snäv och medföra för stora begränsningar i de asylsökandes möjligheter att ta del av samhälls- service. Om området däremot utgår från ett län skulle samtliga asyl- sökande få tillgång till i vart fall någon större tätort och möjlighet att ta del av grundläggande samhällsservice. Asylsökande får på så sätt tillgång till vårdenheter med akutsjukvård och mödravård, förskola, förskoleklass, grundskola och gymnasieskola. Det skulle även innebära en möjlighet att besöka dagligvaruhandel, bibliotek, parker, idrottsanläggningar och lek- platser. En sådan utformning bör enligt regeringens mening vara förenlig med mottagandedirektivet.

98

Prop. 2025/26:229 vissa fall vara olämpliga, t.ex. om ett asylboende placerats så att samhällsservice finns betydligt närmare till hands på andra sidan av en länsgräns. Migrationsverket föreslår att myndigheten i sådana fall ska kunna utsträcka området till en eller ett par angränsande kommuner. Regeringen instämmer i att det i vissa situationer kan vara olämpligt att begränsa området utifrån länsindelningen och att det då kan vara nödvändigt att utvidga områdesbegränsningen, t.ex. utifrån ett asyl- boendes placering. En sådan utvidgning lämpar sig dock inte att regleras direkt i den nya föreslagna lagen eftersom utvidgningen bör kunna anpassas utifrån lokala och regionala förutsättningar. Mot den bakgrunden bör det i stället införas ett bemyndigande i lagen som anger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela före- skrifter om utökning av områdesbegränsningen med en eller flera angränsande kommuner.

Områdesbegränsningen är förenlig med regeringsformen och internationella åtaganden

Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Vidare har var och en rätt till frihet och personlig säkerhet enligt artikel 5 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, förkortad Europakonventionen. Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt och gäller sedan 1995 som svensk lag, se lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Av 2 kap. 19 § regeringsformen följer att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Vid bedömningen av vad som utgör ett frihetsberövande ska en helhetsbedömning göras. Förslaget innebär inte att det finns något fysiskt hinder mot att lämna området, och områdesbegränsningen är i sig förhållandevis stort. Regeringen instämmer i bl.a. Sveriges advokatsamfunds bedömning att områdesbegränsningen inte utgör ett frihetsberövande.

Den som är svensk medborgare är tillförsäkrad friheten att förflytta sig inom riket och att lämna det enligt 2 kap. 8 § regeringsformen. Även Europakonventionen innehåller bestämmelser om rörelsefrihet. Enligt artikel 2 i konventionens fjärde tilläggsprotokoll har den som lagligen befinner sig inom en stats territorium rätt att fritt röra sig där och välja sin bosättningsort. Rättigheterna får inskränkas under förutsättning att inskränkningen anges i lag. Inskränkningen måste även vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter. Även i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, förkortad EU:s rättighetsstadga, finns ett skydd för rörelsefriheten. Det kan begränsas på i huvudsak motsvarande sätt som skyddet i Europakonventionen.

Europadomstolen har i målet Omwenyeke mot Tyskland (dom den 20 november 2007, nr 44294/04) framhållit att den nationella rätten kan

föreskriva villkor för att en utlännings vistelse ska vara laglig, och att

100

vistelsen i sådana fall bara kan betraktas som laglig så länge villkoren Prop. 2025/26:229 uppfylls. Europakonventionens artikel om rörelsefrihet ska enligt

domstolen inte tolkas så att den ger en utlänning rätt att vistas i ett land och den berör inte heller under vilka villkor som en utlänning har rätt att stanna i landet. Utlänningar som tillåtits att vistas inom en viss del av landet i avvaktan på prövningen av ansökan om uppehållstillstånd kan därmed bara anses vistas lagligt i landet så länge de uppfyller villkoren. Mot denna bakgrund bedömde domstolen att den asylsökandes rätt till rörelsefrihet inte hade kränkts genom att han dömts för att ha vistats utanför den stad han var hänvisad till. Regeringen anser mot den bakgrunden, i likhet med Sveriges advokatsamfund, att områdes- begränsningen som sådan inte innebär en kränkning av asylsökandes rörelsefrihet. Personer med verkställbara beslut om avvisning eller utvisning har som utgångspunkt ingen rätt att vistas i landet.

Vid utformningen av förslaget behöver även andra rättigheter beaktas, såsom rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen och FN:s konvention om barnets rättigheter, förkortad barnkonventionen. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentliga myndigheter får inte inskränka dessa rättigheter annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt bl.a. med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning och brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Som några remissinstanser för fram, bl.a. Svenska kyrkan och Rädda Barnen, bör områdesbegränsningen inte hindra människor att nyttja sin rätt att utöva sin religion tillsammans med andra, särskilt vid religiösa högtider. Vidare anser bl.a. RFSL att hbtqi- personer ska kunna besöka mötesplatser och delta i viktiga samman- komster utanför länet. Regeringen bedömer att det, trots områdes- begränsningen, finns ett betydande utrymme för utlänningarna att ha ett privat- och familjeliv samt att utöva sina opinionsfriheter. Genom att området bestäms till ett helt län bör vardagliga behov av att utöva sin religion med andra eller att i övrigt träffa likasinnade kunna tillgodoses på ett tillräckligt sätt. För det fall det utifrån individuella skäl finns ett särskilt stort behov av att lämna länet för att delta i en viss aktivitet bör det finnas en möjlighet att få ett tillfälligt tillstånd till det (avsnitt 8.5). Förslaget bedöms därmed vara förenligt med såväl regeringsformen, EU-rätten, Europakonventionen och barnkonventionen.

8.2Asylsökande ska medverka i närvarokontroll

Regeringens förslag

En asylsökande som har fyllt 16 år och bor på det tilldelade asylboendet ska medverka i närvarokontroll på boendet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om omfattningen av närvarokontrollerna.

101

Prop. 2025/26:229 Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissutfallet är blandat. Statskontoret tillstyrker förslagen och Integritetsskyddsmyndigheten har inga invändningar mot dem. Barnombudsmannen och Institutet för mänskliga rättigheter samt flera organisationer som Asylrättscentrum, UNICEF Sverige, RFSL, Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd avstyrker förslagen. Socialstyrelsen tillstyrker förslagen med undantag för barn som fyllt 16 år. Även flera andra remissinstanser, däribland Barnombudsmannen, länsstyrelserna i Blekinges, Uppsala, Västerbottens och Västernorrlands län, Rädda Barnens ungdomsförbund, Sveriges advokatsamfund och UNICEF Sverige, framför att samtliga personer under 18 år borde undantas. Civil Rights Defenders, Rädda barnen och Sveriges Stadsmissioner ifrågasätter behovet av att införa närvarokontroller. Enligt bl.a. Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset innebär förslaget en oproportionerlig begränsning av asylsökandes rörelsefrihet och rätten till privat- och familjeliv. Asylrättscentrum framhåller att generella närvarokontroller sannolikt upplevs som integritetskränkande och att åtgärdens proportionalitet beror på utformningen av kontrollen. Enligt Sveriges advokatsamfund saknas en tillräcklig motivering av hur åtgärderna står i proportion till syftet att upprätthålla kontroll över var den asylsökande befinner sig och att säkerställa att denne är tillgänglig för asylprövningen samt alternativa åtgärder som är mindre ingripande. Civil Rights Defenders lämnar liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västerbottens län, Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd anser att närvarokontroll endast bör tillämpas efter en bedömning av behovet i det enskilda fallet. Asylrättscentrum och Sveriges Stadsmissioner ifrågasätter om den föreslagna utformningen av närvarokontroller är förenlig med mottagandedirektivets systematik. Statskontoret ifrågasätter om åtgärden kommer att vara ett tillräckligt effektivt verktyg för att uppnå syftet. Förvaltningsrätten i Göteborg påpekar att utredningens förslag kan tolkas som att personer som inte måste bo på asylboende ändå förväntas delta i närvarokontroller där. Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västerbottens län, efterfrågar ett förtydligande av konsekvenserna att missköta närvarokontrollen. Advokatsamfundet, Barnombudsmannen, länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län samt Asylrättscentrum anser att utredningen saknar en analys av konsekvenserna för barns rättigheter. Rädda Barnen och Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det är tillräckligt att ett barns vårdnadshavare omfattas av kravet på närvarokontroll. Socialstyrelsen, Svenska kyrkan, Sveriges Stads- missioner och UNICEF Sverige ifrågasätter att åldern för ett barns talerätt eller rätt att ta emot dagersättning enligt mottagandelagen skulle ha betydelse för frågan om närvarokontrollens omfattning.

102

Prop. 2025/26:229 Regeringen anser, till skillnad från Asylrättscentrum och Sveriges Stadsmissioner, att den föreslagna närvarokontrollen inte kan jämföras med en sådan anmälningsskyldighet som endast i de fall som anges i mottagandedirektivets artikel 9 får användas för att begränsa asylsökandes rörelsefrihet. Konsekvenserna för de som inte uppfyller sin skyldighet att delta i närvarokontroll är ofta främst ekonomiska, den som inte längre bor på ett tilldelat asylboende föreslås förlora sin rätt till dagersättning. Till beslut om anmälningsskyldighet däremot kan mer ingripande sanktioner kopplas (se avsnitt 8.4). Bedömningen är att en närvarokontroll är förenlig med direktivets systematik.

Närvarokontrollen bör inte omfatta barn under 16 år

Enligt den nuvarande ordningen, som föreslås gälla i den nya mottagandelagen, förväntas även barnfamiljer bo på tilldelat asylboende. Det innebär att dagersättning som avser ett barn som inte längre anses bo på asylboendet ska dras in. Mot den bakgrunden finns det skäl att kontrollera även barns närvaro på asylboendet.

Det finns emellertid starka skäl till att yngre barn inte ska omfattas av närvarokontroll. En kontroll av barnets vårdshavare bör i flesta fallen vara tillräcklig för att uppnå syftet, eftersom yngre barn kan förväntas bo med sina vårdnadshavare. Det är även angeläget att skapa förutsättningar för att asylsökande barn ska kunna ha en så normal tillvaro som möjligt på asylboendet och kunna fokusera på skolarbete och fritid. En närvarokontroll skulle motverka det och riskera att påverka barn särskilt negativt, speciellt om barnet självt skulle behöva inställa sig för att registrera sin närvaro.

När det gäller äldre barn gör sig däremot andra överväganden gällande. Några remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, lyfter fram att varje person under 18 år är ett barn och som utgångspunkt inte ska behandlas som vuxna. Detta utesluter enligt regeringen inte att det kan ställas rimliga krav utifrån ålder och mognad. De barn som fyllt 16 år har i det här sammanhanget rätt att föra sin egen talan och ta emot bistånd och denna ordning föreslås även gälla fortsättningsvis. Asylsökande barn som är 16 år eller äldre kan därmed själva ansöka om att få sådant ekonomiskt bistånd som regler om närvarokontroll har nära samband med. Regeringen anser att detta talar för att barn i den åldern kan förväntas vara mogna för att själva ta ansvar för att uppfylla förutsättningarna för de aktuella förmånerna. Det inkluderar att medverka i att dessa förutsättningar kontrolleras. Barn i den åldern kan även antas leva mer självständigt i förhållande till sina vårdnadshavare och kan inte, till skillnad från yngre barn, i samma utsträckning förutsättas bo på asylboendet bara för att övriga familjemedlemmar gör det. Det är därmed både angeläget och rimligt att dessa barn omfattas av kravet på närvarokontroll för att säkerställa att bistånd betalas ut på riktiga grunder. Det kan därför inte anses tillräckligt att, som Rädda Barnen och Länsstyrelsen i Västernorrlands län före- språkar, endast kontrollera närvaron av barnets vårdnadshavare. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det är lämpligt att gränsen dras så att barn som fyllt 16 år ska medverka i närvarokontroll. För denna grupp är det dock särskilt viktigt att i första hand beakta vad som bedöms vara

104

samtidigt som den asylsökande bor enbart på asylboendet. Regeringen Prop. 2025/26:229 noterar att förslaget inte innebär att konsekvenser uppstår för den som bor

enbart på asylboendet men inte medverkar vid en närvarokontroll. Utevaro från närvarokontroll blir dock, särskilt vid upprepade fall, en konkret omständighet som bör tillmätas stor betydelse vid bedömningen av om den asylsökande bor enbart på asylboendet. Bristande medverkan kan på så sätt få konsekvenser för den asylsökandes rätt till dagersättning och särskilt bidrag.

Migrationsverket önskar ett klargörande av hur närvarokontrollen förhåller sig till implicit återkallelse enligt asylprocedurförordningen. Enligt artikel 9.2 i förordningen ska en sökande tillhandahålla uppgifter om bl.a. bostadsadress och alla förändringar avseende adress. Enligt artikel 41.1 c i förordningen ska en ansökan förklaras implicit återkallad om sökanden vägrar uppge sin adress, om han eller hon har en sådan, såvida inte de behöriga myndigheterna tillhandahåller inkvartering. När det gäller närvarokontrollen konstaterar regeringen att de som omfattas av kontrollen är den grupp asylsökande som bor enbart på tilldelat asylboende. Bostadsadressen är därmed känd för Migrationsverket. Skyldigheten att underrätta Migrationsverket om sin bostadsadress för att undvika implicit återkallelse är alltså av betydelse för utlänningar som inte bor på tilldelad plats. Det kan dock uppkomma situationer där en asylsökande, t.ex. till följd av bristande medverkan vid närvarokontroller, inte längre kan anses bo enbart på sitt asylboende. I dessa fall förutsätts det att utlänningen själv har ordnat eget boende. Om närvaron brister i sådan utsträckning att Migrationsverket beslutar om att dagersättningen ska upphöra på grund av att den asylsökande inte längre uppfyller boendevillkoret behöver den asylsökande underrätta Migrationsverket om den faktiska adressen utanför asylboendet. Om den asylsökande vägrar att uppge sin adress kan en ansökan som nämnts förklaras implicit återkallad. Implicit återkallelse kan även bli en följd för den som vid upprepade tillfällen inte fullgör sin individuellt beslutade anmälningsskyldighet (artikel 41.1 e asylprocedurförordningen). En sådan anmälningsskyldighet föreslås i avsnitt 8.4 gälla i stället för närvarokontrollen.

8.3Utlänningar med avlägsnandebeslut ska anmäla sig på asylboende

Regeringens förslag

En utlänning med avlägsnandebeslut som har fyllt 16 år ska anmäla sig till Migrationsverket tre dagar i veckan på det asylboende där utlänningen har tilldelats plats.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.

107

skyldighet inte innebära en kränkning av rörelsefriheten enligt vare sig Prop. 2025/26:229 regeringsformen eller Europakonventionen.

Regeringen anser att utlänningar med avlägsnandebeslut bör anmäla sig vid tre anmälningstillfällen i veckan. Skyldigheten att anmäla sig bör genomföras på det tilldelade asylboendet och i övrigt gå till på ett liknande sätt som vid närvarokontroll för asylsökande (se avsnitt 8.2).

En möjlighet att meddela föreskrifter om anmälningsskyldigheten

På samma sätt som för närvarokontrollen kan det finnas behov av föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska genomföras. Bestäm- melser om vilka dagar och tider samt om genomförandet i övrigt lämpar sig dock bäst att reglera i förordning eller i myndighetsföreskrifter. Sådana föreskrifter om verkställighet kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

8.4Individuell boende- och anmälningsskyldighet för asylsökande

Regeringens förslag

Migrationsverket ska, om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller om det finns risk för att den asylsökande avviker, få besluta att en asylsökande som har fyllt 16 år får bo enbart på en viss bestämd plats. Migrationsverket ska även få besluta att en asylsökande som har fyllt 16 år ska anmäla sig till Migrationsverket vid en viss angiven tidpunkt eller vid vissa angivna tidpunkter, för att säkerställa att ett beslut om boendeskyldighet iakttas eller för att förhindra att den sökande avviker.

Om ett beslut om anmälningsskyldighet meddelas ska den asylsökande inte behöva medverka i närvarokontroll.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen. Polismyndigheten ställer sig positiv till förslagen men anser att Polismyndigheten ska få tillfälle att lämna synpunkter innan Migrationsverket fattar ett beslut om boendeskyldighet. Statskontoret tillstyrker förslagen och anser att individuella beslut är en effektiv åtgärd för att förhindra avvikande. Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Svenska Röda Korset, Sveriges kristna råd, Sveriges Stadsmissioner och UNICEF Sverige avstyrker förslagen i deras helhet. Några remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Uppsala, Västernorrlands, Västra Götalands och Västerbottens län samt RFSL och Socialstyrelsen, avstyrker delvis förslagen och anser att även barn som

fyllt 16 år ska undantas från anmälningsskyldigheten. Asylrättscentrum

109

Prop. 2025/26:229 och Civil Rights Defenders anser att åtgärderna medför oproportionerliga ingrepp i asylsökandes rörelsefrihet. Organisationerna anser vidare, i motsats till Sveriges advokatsamfund, att åtgärderna skulle kunna utgöra ett frihetsberövande. Svenska Röda Korset anser att ett för stort utrymme för godtycklighet lämnas för Migrationsverkets bedömningar och att det vid beslut om anmälningsskyldighet behöver tas hänsyn till individens situation med bl.a. skolgång, arbete eller aktiviteter.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av att införa boende- och anmälningsskyldighet