HD03221: Slopat matkrav för serveringstillstånd

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 mars 2026

Ebba Busch

Elisabet Lann (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås enklare regler för serveringstillstånd och servering av folköl. Förslagen innebär bland annat att följande krav och bestämmelser avskaffas:

•kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd

•bestämmelserna om sittplatser och drinkbarer

•kravet på ett eget kök för serveringstillstånd för cateringverksamhet

•kravet på matservering vid servering av folköl.

En eller flera myndigheter bör få i uppdrag att följa upp och utvärdera avskaffandet av kravet på matservering och eget kök.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2026.

1

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622).

3

Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (2010:1622)1 dels att 8 kap. 15 § ska upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 4 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 14 § ska lyda ”Lokaler”.

8 kap.

4 §2

Den som bedriver cateringverksamhet för slutna sällskap kan meddelas stadigvarande serveringstillstånd under förutsättning att den lokal där serveringen äger rum för varje tillfälle anmäls till och godkänns av kommunen.

Den som bedriver cateringverksamhet ska ha ett eget kök för tillredning av mat för att få stadigvarande serveringstillstånd.

8 §3

Servering av folköl får, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, ske om verksamheten bedrivs i sådana lokaler eller andra utrymmen i byggnader eller transportmedel som

1.ingår i anläggningar som är godkända enligt föreskrifter meddelade med stöd av 7 § 1 livsmedelslagen (2006:804) eller registrerade enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, och

Trots första stycket får folköl serveras i sådana fall som anges i 1 a §,

1 b § eller av den som innehar serveringstillstånd.

Den som avser att bedriva servering av folköl ska anmäla verksamheten hos den kommun där serveringen ska ske. Servering får inte påbörjas innan anmälan har gjorts. Vad nu sagts gäller inte i fall som avses i 1 a §, 1 b § eller den som har serveringstillstånd.

Den som är anmälningsskyldig enligt tredje stycket ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över serveringen. För egenkontrollen ska det finnas ett för verksamheten lämpligt program.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026.

Den 18 september 2025 inkom Förenklingsrådet till Regeringskansliet med rapporten Avskaffande av krav på matservering och eget kök vid servering av alkohol. I februari 2026 inkom Förenklingsrådet med en rättelse avseende bland annat beräkningen av förslagets effekter på alkoholkonsumtionen. En sammanfattning av de delar av rapporten som behandlar krav på matservering och eget kök finns i bilaga 1. Förenklingsrådets lagförslag i relevanta delar om krav på matservering och eget kök finns i bilaga 2. Förenklingsrådets förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (S2025/01618).

I denna proposition behandlas Förenklingsrådets förslag om upphävande av kravet på matservering och eget kök.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen följer Lagrådets synpunkter som behandlas i avsnitt 7 och i författningskommentaren.

4 Alkoholpolitiska utgångspunkter

4.1 Den svenska alkoholpolitiken

och detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker, liksom en restriktiv Prop. 2025/26:221 reglering av marknadsföringen av alkohol.

Genom skattebestämmelserna i kombination med Skatteverkets och Tullverkets kontroll regleras i hög grad tillgängligheten och flödet av alkoholhaltiga varor in till landet. Sambandet mellan pris på alkohol och konsumtion av alkohol medför att efterfrågan på alkoholprodukter tenderar att minska när priset på alkohol ökar. Alkoholskatten utgör därför ett viktigt alkoholpolitiskt instrument. En hög skatt på alkohol bidrar till att uppnå alkoholpolitikens mål och därmed också till att främja en god hälsoutveckling i befolkningen.

Genom detaljhandelsmonopolet kan samhället begränsa den allmänna tillgängligheten till alkoholdrycker. Detaljhandelsmonopolet vilar på den s.k. desintresseringsprincipen. Desintresseringsprincipen innebär att det privata vinstintresset utesluts på den svenska detaljhandelsmarknaden, i syfte att hålla nere alkoholkonsumtionen för att skydda folkhälsan. Detaljhandelsmonopolet utgör därmed ett verktyg för att eliminera incitamentet att öka försäljningen samtidigt som kontrollen av antalet försäljningsställen, öppettider, former för försäljning och marknadsföring samt ålderskontroll utövas effektivt.

Genom en restriktiv reglering av marknadsföringen av alkohol skyddas framför allt barn och unga från att exponeras för sådan marknadsföring. Andra alkoholpolitiska instrument som har effekter på konsumtion och alkoholskador är till exempel åldersgränser, regler för servering av alkohol, promillegränser i trafiken, rådgivning vid riskkonsumtion och tidiga behandlingsinsatser för alkoholberoende.

Enligt EU-domstolens praxis gäller även att regler som kan påverka handeln inom unionen behöver vara utformade på ett sammanhängande och systematiskt sätt, så att de bidrar till att nå det mål man vill uppnå.

Det är helheten i den sammanhängande regleringen som kan vara avgörande för om kravet är uppfyllt. Det är alltså etablerat att systematiken inom exempelvis alkoholpolitiken innebär att de åtgärder och styrmedel som finns, såsom monopolet, alkoholskatten, åldersgränser, marknadsföringsregler och serveringsregler verkar i samspel med varandra i en helhet, för att uppnå ett eftersträvat mål.

Med en väl fungerande lagstiftning har samhället möjlighet att kontrollera hanteringen av alkohol och särskilt begränsa tillgängligheten till alkohol i vissa miljöer och sammanhang. För att förverkliga alkoholpolitikens mål krävs även ett samordnat och aktivt förebyggande arbete som involverar såväl offentliga som ideella aktörer.

Den svenska alkoholpolitiken är utformad utifrån en nationell kontext, men vissa gemensamma initiativ för att minska skadeverkningarna av alkohol har tagits inom ramen för det europeiska och internationella samarbetet. WHO antog till exempel under 2010 en global strategi för att minska alkoholens skadeverkningar. Strategin följdes av en global handlingsplan som antogs av Världshälsoförsamlingen i maj 2022. Handlingsplanen gäller för åren 2022–2030.

7

Kravet på att tillhandahålla mat som en förutsättning för alkoholservering har funnits länge, men i olika skepnader. Det har motiverats med att berusningseffekten blir mindre om alkoholen intas samtidigt med mat än om den intas på fastande mage. Redan 1865, när Göteborgs stad tog över alla krogar och därmed brännvinsförsäljningen i staden (bildandet av det så kallade ”Göteborgssystemet”) infördes åldersgräns (18 år) och krav på att det måste serveras varm mat och kaffe för att det ska vara tillåtet att servera alkohol på plats (Göteborgssystemet – den verkliga föregångaren, Systembolagets webbplats 2026-02-07). Fram till 1977 var restauranger tvungna att servera mat tillsammans med alkohol. När kravet togs bort infördes i stället en regel som innebar att serveringstillstånd endast kunde medges om det också kunde antas att andelen lagad mat som tillhandahölls på serveringsstället utgjorde en betydande del av verksamhetens omsättning. I praktiken innebar det att matförsäljningen behövde uppgå till minst 25 procent. Denna bestämmelse visade sig dock orsaka problem i tillämpningen och togs därför bort när 1994 års alkohollag (1994:1738) infördes. I stället tillkom ett krav på vilken typ av utrustning som behöver finnas i ett restaurangkök. I lagtexten formulerades detta som att det skulle finnas ett kök för allsidig matlagning och att lagad mat skulle tillhandahållas.

Genom den nu gällande alkohollagen (2010:1622) moderniserades kraven något på köksutrustning och matutbud. En restaurang behöver inte längre servera varm mat för att få serveringstillstånd men det ställs fortsatt krav på att serveringsstället ska ha ett kök och att det ska finnas ett varierat utbud av maträtter. Utrustning som vanliga hushållsspisar eller mikrovågsugnar för uppvärmning av prefabricerad mat anses inte hålla tillräcklig standard (prop. 2009/10:125 s. 105). Inte heller köksutrustning som är enkel och anpassad caféverksamhet anses uppfylla kraven på ett kök som möjliggör för ett varierat utbud av maträtter (prop. 2009/10:125 s. 105 och Folkhälsomyndigheten, Vägledning om servering – alkohollagen, nr 22212, s. 7).

Förändringarna som infördes genom nu gällande alkohollag syftade också till att möjliggöra att även till exempel vegetariska restauranger och restauranger med mat från andra delar av världen skulle kunna få serveringstillstånd. Kraven i alkohollagen har skiftat genom åren men kopplingen mellan matservering och alkoholservering har i princip behållits (prop. 2009/10:125 s. 104–105).

Serveringsstället ska också vara utrustat med ett i förhållande till lokalens storlek lämpligt antal sittplatser för matservering. Syftet med bestämmelsen är att gäster, i normalfallet, ska kunna beställa och bli serverade mat vid bordet. Kravet på sittplatser har ytterligare ett syfte, då det är tänkt att säkerställa att serveringsställen som till exempel gatukök, hamburgerrestauranger eller liknande verksamheter inte ska kunna beviljas serveringstillstånd (prop. 1994/95:89 s. 65 och s. 105 samt prop. 2009/10:125 s. 105).

För det fall det finns en drinkbar får den endast ta i anspråk en mindre del av serveringsställets totala yta, och den ska vara belägen i nära anslutning till matsalen. Kraven på drinkbarers utformning och placering

8

har motiverats med att man vill säkerställa att det ska vara restauranger Prop. 2025/26:221 som får serveringstillstånd och inte barer (prop. 2009/10:125 s. 105).

4.3Tidigare förslag om matservering och eget kök vid servering av alkohol

Frågan om kravet på matservering och eget kök vid servering av alkohol har även behandlats av Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet. I betänkandet En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23) föreslog utredningen vissa mindre förändringar på alkoholområdet, men bedömde att grundkravet på eget kök och lagad mat ska finnas kvar som en förutsättning för att få ett stadigvarande serveringstillstånd. Däremot föreslog utredningen att gäster ska kunna erbjudas flera maträtter i stället för såsom lagen är utformad i dag, ”ett varierat utbud av maträtter”, att tiden för när matutbudet får begränsas till enklare maträtter tidigareläggs till klockan 22.00, i stället för som i dag klockan 23.00 samt att den som har stadigvarande serveringstillstånd för cateringverksamhet ska anmäla den tid serveringen ska pågå till kommunen, där serveringen ska ske. Dessutom föreslog utredningen en utökning av Folkhälsomyndighetens föreskriftsrätt. I remissbehandlingen framkom en bred enighet kring vikten av att bibehålla kopplingen mellan mat och alkoholservering, särskilt ur ett folkhälsoperspektiv. Flera myndigheter och organisationer tillstyrkte dock utredningens förslag om att justera formuleringen av kravet på matservering och om att tidigarelägga tidpunkten för begränsat matutbud. Ett antal remissinstanser var kritiska till bibehållet matkrav och förespråkade en mer omfattande reform eller avskaffande av kravet.

4.4Internationell jämförelse

Krav i andra europeiska länder

Det svenska kravet på matservering och eget kök är ovanligt i en europeisk kontext. Bland EU-länderna finns inte något liknande generellt krav på matservering, även om det i vissa länder finns möjligheter för myndigheter att ställa krav på matservering i vissa sammanhang eller situationer.

Vad gäller övriga nordiska länder finns det i Danmark inte några generella krav på matservering eller kök i samband med alkoholservering. I Norge ställs inte heller något generellt krav på matservering, men kommunala myndigheter har enligt den norska alkohollagen möjlighet att ställa krav på matservering för serveringstillstånd. Generella sådana kommunala krav tycks dock vid en översiktlig genomgång vara ovanliga, även om kommunerna i regel inte ger serveringstillstånd till bensinstationer, kiosker, gatukök och så kallade food trucks. På Island ges olika tillstånd beroende på vilken typ av verksamhet det är fråga om och i flera fall ställs inte något krav på matservering, till exempel vad avser nattklubbar, tillfälliga event, dryckesfokuserade verksamheter samt små

9

Prop. 2025/26:221 serveringsställen på landsbygden. Vad som gäller i Finland redogörs det för nedan.

Effekterna av den finska alkoholreformen 2018

Den 1 mars 2018 trädde en ny alkohollag, alkohollag 1102/2017, i kraft i Finland. Lagen ersatte delar av det tidigare regelverket. Det övergripande syftet med den finska alkohollagen är fortsatt att förebygga alkoholens skadeverkningar. Den nya lagen har genomförts stegvis, med hänsyn till de relativt omfattande förändringarna. En av förändringarna gällde serveringstillstånd. Tidigare fanns tre olika typer av tillstånd som bland annat var kopplade till vilken typ av alkoholdryck som skulle serveras. Dessa ersattes av ett generellt serveringstillstånd oavsett alkoholtyp. Sedan den nya alkohollagen infördes 2018 har tillväxten inom den finska restaurangbranschen varit positiv. Att utvärdera och isolera enskilda effekter av den nya alkohollagen från andra faktorer är dock komplicerat, dessutom inträffade covid 19-pandemin relativt kort tid efter att den nya lagen infördes.

Den totala finska alkoholkonsumtionen verkar inte ha ökat sedan lagen ändrades. Alkoholkonsumtion påverkas dock även av andra faktorer, såsom ändringar av alkoholskatten, inflation och det ekonomiska läget. Det faktum att den totala alkoholkonsumtionen minskat efter 2018 förklaras av att alkoholskatterna höjdes 2018, 2019 och 2021, enligt finska Institutet för hälsa och välfärd (THL) (Utvärdering av alkohollagen som trädde i kraft 2018 – effekter på tillgången på alkohol, alkoholförbrukningen och alkoholrelaterade skador, Rapport 7/2022). THL bedömer att om man räknar bort effekterna av andra faktorer som påverkar alkoholkonsumtionen, har lagändringen sannolikt ökat den registrerade alkoholkonsumtionen med ungefär tre procent.

THL:s rapport visar även att risk- och berusningsdrickande ökade i vissa grupper, inklusive bland unga. Även WHO rapporterar att Finland har en högre förekomst av berusningsdrickande än Sverige, samt en högre alkoholrelaterad dödlighet och högre alkoholrelaterad sjukdomsbörda än Sverige. THL visar att dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar och alkoholförgiftningar minskade kraftigt i Finland innan reformen, men att de ökat efter 2018. Antalet alkoholrelaterade dödsfall har ökat kraftigare än förväntat sett till förändringen av den totala konsumtionen, vilket tyder på att de som använder mycket alkohol, och som redan har alkoholrelaterade skador, har ökat sin alkoholkonsumtion mer än andra. Personer med lägre inkomster drabbades i högre grad av alkoholens skador.

Avseende serveringsställen konstaterar THL dock att förlängda öppettider på serveringsställen märks genom att den tidpunkt då nattligt våld på allmänna platser uppvisar högst frekvens förskjutits med en timme sedan 2017. Det totala antalet fall av misshandel på serveringsställen eller andra offentliga lokaler minskade dock 2018–2019 jämfört med 2017.

10

I 8 kap. alkohollagen finns bestämmelser om servering av alkoholdrycker. Enligt 8 kap. 1 § alkohollagen får servering av spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker och av alkoholdrycksliknande preparat endast ske om tillstånd har meddelats (serveringstillstånd). För enstaka privata arrangemang som bedrivs till självkostnadspris finns ett undantag intaget i 1 a §. Undantag görs också för servering till boende och besökare till denne på särskilda boenden i 1 b §. Med servering avses enligt 1 kap.

11 § alkohollagen försäljning för intag på stället.

Serveringstillstånd kan enligt 8 kap. 2 § alkohollagen meddelas för servering till allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet sällskap och avse servering året runt eller årligen under en viss tidsperiod (stadigvarande serveringstillstånd). Tillstånd kan även avse en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle (tillfälligt serveringstillstånd). Serveringstillståndet kan omfatta spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat eller en eller flera av dessa drycker eller preparat.

Enligt 8 kap. 14 § första stycket ska serveringstillstånd omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren. Ett grundläggande krav för såväl serveringslokaler som andra avgränsade serveringsutrymmen är att de ska vara överblickbara, så att serveringspersonalen ska kunna kontrollera vilka gäster som får tillgång till alkoholdrycker och upptäcka eventuella olägenheter. Vidare anges att det i tillståndsbeslut ska anges vilka av serveringsställets utrymmen som får användas som serveringslokal (prop. 1994/95:89 s. 64 f. och prop. 2009/10:125 s.101 f.).

5.1Kravet på matservering och eget kök avskaffas

Regeringens förslag

Kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd ska avskaffas liksom bestämmelserna om sittplatser och drinkbarer.

Förenklingsrådets förslag

Förenklingsrådets förslag stämmer överens med regeringens.

Prop. 2025/26:221 prioriteras samt att det finns behov av råd, stöd och vägledning. Växjö kommun anser att det finns nackdelar ur ett folkhälsoperspektiv men att

Prop. 2025/26:221 stärkas, vilket bidrar till ekonomisk tillväxt. Det kan också leda till en större mångfald av aktörer samt ett mer varierat utbud.

Kommunala alkohol- och tobakshandläggares förening (KAF-T) påpekar att Förenklingsrådets beskrivning av de höga etableringskostnaderna inte är helt rättvisande eftersom lokaler sällan byggs om med helt nya kök. Oftast övertas en verksamhet, lokaler och utrustning, till väsentligt lägre kostnader än de som Förenklingsrådet beskriver. Även om detta i vissa fall stämmer anser dock regeringen, liksom Svenskt Näringsliv, att förslaget ändå kan innebära betydande kostnadsbesparingar för berörda företag, eftersom det möjliggör en mer flexibel bemanning utifrån verksamhetens faktiska behov när gästernas efterfrågan på lagad mat inte står i proportion till kravet på att tillhandahålla detta.

Dessutom bedömer regeringen, likt Tillväxtverket, att förslaget kan innebära tydligare och enklare regler för företagen vilket ligger i linje med målen i livsmedelsstrategin och underlättar och möjliggör en mer enhetlig tillståndsprövning och tillsyn. I Livsmedelsstrategin 2.0 betonas regeringens vision om att göra Sverige till ett gastronomiskt land i världsklass och ett viktigt led i detta är att underlätta för restauranger, kockar och andra aktörer att utveckla måltidsturismen. Genom att ta bort kravet på matservering och eget kök anser regeringen också att det är möjligt att renodla alkohollagstiftningen vad gäller kraven för att få ett

serveringstillstånd, och minska överlappningen med livsmedelslagstiftningen.

Det kan även finnas hygieniska vinster med ett avskaffat krav på matservering och eget kök. Livsmedelsverket, som tillstyrker förslaget, påpekar bland annat att sådana serveringsställen där matserveringen är sekundär ofta saknar kunskap, engagemang och utbildning om exempelvis livsmedelshygien. Därför finns det stora hygieniska fördelar med att dessa serveringsställen inte ska tvingas hantera tillagad mat.

Det går dock inte att bortse ifrån att ett slopat krav på matservering och eget kök sannolikt kommer att leda till en viss ökad tillgång till och konsumtion av alkohol. Flera remissinstanser, däribland Alkoholpolitiskt forum, Folkhälsomyndigheten, Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Avesta, Bollnäs, Falu, Leksand och Lomma kommuner uttrycker oro för att barn, ungdomar och riskgrupper kan komma att exponeras för mer alkoholkonsumtion och berusning om förslaget genomförs och att vårdnadshavares alkoholkonsumtion har en uppenbar risk att påverka barn oavsett var konsumtionen sker. Karolinska institutet lyfter särskilt att forskning visar att tillgången till alkohol, mätt i antalet serveringsställen, har en direkt påverkan på konsumtionsnivåer och skadeutfall. Fler och tätare serveringsställen leder således till högre konsumtion och fler alkoholrelaterade problem i samhället. Flera remissinstanser, såsom Polismyndigheten, Gällivare och Göteborgs kommun och Länsstyrelsen Gotlands län, framför att ett ökat antal serveringsställen kan leda till högre grad av berusning bland annat på allmänna platser, vilket kan medföra ökade ordnings- och trygghetsproblem samt försvåra kommunens arbete med att förebygga alkoholrelaterade olägenheter. Det påpekas även att det faktum att det finns matservering tillgänglig kan påverka valet att inta mat i samband med konsumtion av alkoholdryck.

14

Prop. 2025/26:221 lokalkännedom. Kommunerna bör sträva efter en likvärdig, effektiv och rättssäker tillsyn, vilket ökar möjligheten för förutsägbara och likvärdiga

avgifter som tas ut av företagen för prövning av ansökan och tillsyn kan Prop. 2025/26:221 öka. Kostnaden kan komma att tas ut både för tillsyn av befintliga tillståndshavare samt för tillståndsprövning och tillsyn av de som

tillkommer. Regeringens förslag medför således att tillsynen kan komma att kosta mer för företagen än i dag, bland annat eftersom den som bedriver alkoholservering utan matservering kan behöva ett tätare intervall för tillsyn. För företagen bedöms dock eventuellt ökade tillsynsavgifter kunna kompenseras bland annat genom minskade investeringskostnader (se avsnitt 8.4 för mer detaljerade bedömningar).

5.2Kravet på matservering vid servering av folköl avskaffas

Regeringens förslag

Kravet på matservering vid servering av folköl ska avskaffas.

Förenklingsrådets förslag

Förenklingsrådet tar inte upp frågan.

Remissinstanserna

Många remissinstanser, bland annat Länsstyrelsen i Blekinge, Länsstyrelsen i Kalmar och Kristianstads kommun tar upp att Förenklingsrådet inte lämnat något förslag om upphävande av kravet på matservering vid servering av folköl och pekar på att det kommer att innebära att det ställs högre krav för servering av folköl än det gör när det serveras starkare alkohol. Flera remissinstanser, till exempel Länsstyrelsen i Hallands län, Förvaltningsrätten i Stockholm och Norrköpings kommun, tar bland annat upp att kravet på matservering för servering av folköl och vid servering i särskilt boende inte omfattas av Förenklingsrådets förslag.

Skälen för regeringens förslag

Avskaffat matkrav för servering av folköl

Folköl ingår inte i de tillståndspliktiga drycker som anges i 8 kap. 1 § första stycket alkohollagen. Rätten till servering av folköl är i stället knuten till vissa krav som framgår av 8 kap. 8 § alkohollagen. Verksamheten ska bedrivas i sådana lokaler eller andra utrymmen i byggnader eller transportmedel som är godkända eller registrerade livsmedelsanläggningar enligt livsmedelslagstiftningen och som är avsedda för stadigvarande verksamhet med livsmedel och där mat serveras samtidigt. Folköl får, även om kraven ovan inte är uppfyllda, också serveras i de situationer som anges i 8 kap. 1 a och b §§ alkohollagen samt av den som innehar serveringstillstånd. Den som ska bedriva servering av folköl ska anmäla verksamheten hos den kommun där serveringen ska ske. Anmälningsskyldigheten gäller inte i fall som anges i 8 kap. 1 a och b §§ alkohollagen eller den som innehar serveringstillstånd.

21

Prop. 2025/26:221 Regeringen anser i likhet med vad flera remissinstanser har anfört att det saknas skäl att ställa högre krav vid servering av folköl än vid servering av starkare alkoholdrycker. I linje med regeringens förslag att kravet i 8 kap. 15 § alkohollagen på matservering och eget kök för servering till allmänheten ska tas bort, föreslås därför att även kravet i 8 kap. 8 § alkohollagen på matservering vid servering av folköl ska upphävas. Övriga krav i alkohollagen avseende servering av folköl kvarstår.

När det gäller särskilda boenden infördes ett undantag från huvudregeln i alkohollagen om krav på serveringstillstånd den 1 juni 2012 i 8 kap. 1 b § alkohollagen. De rekvisit som ska vara uppfyllda för befrielse från kravet på serveringstillstånd är att serveringen sker till boenden och besökare till denne på ett särskilt boende där måltidsservice tillhandahålls. Frågan om tillstånd till alkoholservering på särskilda boenden är bara aktuell i de fall måltidsservice tillhandahålls på det särskilda boendet. Bestämmelsen innehåller således inget krav på att ett särskilt boende ska servera mat. Det finns därför ingen anledning att ändra denna bestämmelse.

Inget behov av ändringar i spellagen

Några remissinstanser, till exempel Länsstyrelsen i Västerbottens län och Länsstyrelsen i Västmanlands län och KAF-T, nämner att det finns bestämmelser kopplade till serveringstillstånd i bland annat spellagen (2018:1138), varför det kan finnas anledning att den lagen ses över. Av förarbetena till spellagen (prop. 2017/18:220 s. 304 och 311) framgår att serveringstillståndet innebär en viss garanti för att verksamheten i lokalen bedrivs i ordnade former och att verksamheten är seriös.

Som regeringen påpekar i avsnitt 5.1 kommer alkohollagens övriga krav på de aktörer som söker serveringstillstånd fortsatt att gälla. Dessa krav ska säkerställa att alkoholkonsumtionen kan ske under ordnade former och med god överblickbarhet och kontroll över serveringen samt att den sökande är lämplig. Regeringens bedömning är därför att de föreslagna ändringarna i alkohollagen inte medför något behov av ändring av bestämmelserna i spellagen.

5.3Kravet på eget kök vid cateringverksamhet avskaffas

Regeringens förslag

Kravet på ett eget kök för tillredning av mat för att få stadigvarande serveringstillstånd vid cateringverksamhet ska avskaffas.

Förenklingsrådets förslag

Förenklingsrådets förslag stämmer delvis överens med regeringens. Förenklingsrådet föreslår att kravet på att ha ett eget kök för tillredning av mat ersätts med ett krav på att i samband med servering tillhandahålla tillredd mat.

22

Prop. 2025/26:221 som tillstyrker att kravet på eget kök tas bort, anför att de inte har någon invändning mot att kravet på tillredd mat bibehålls.

Som framgår av förarbetena (prop. 2009/10:125 s. 100) är servering av färdiglagad mat en bärande del i cateringverksamhet. Detta framgår också av begreppet catering. Det finns däremot inte några starka skäl för att utöver detta krav även ställa krav på att maten måste tillredas i eget kök. Regeringen föreslår därför att kravet på eget kök tas bort. Mot bakgrund av vad som uttalas i förarbetena om cateringverksamhet behöver något förtydligande om att den som bedriver cateringverksamhet i samband med sådan servering ska tillhandahålla färdiglagad mat för att få stadigvarande serveringstillstånd inte införas.

Regeringens förslag innehåller ingen förändring vad gäller tillsynsfrågor eller hanteringen av ansökan om cateringtillstånd och inte heller påverkas alkohollagens förvaringsregler av förslaget.

Som Folkhälsomyndigheten framför innebär förslaget att upphäva bestämmelsen i 8 kap. 15 § tredje stycket alkohollagen att det blir möjligt för den som bedriver cateringverksamhet att ansöka om tillfälligt serveringstillstånd utan att det ställs krav på att servera tillredd mat. Regeringen bedömer att detta är en konsekvens av den regelförenkling som föreslås men konstaterar också att den som ansöker om tillfälligt serveringstillstånd måste uppfylla övriga krav som ställs i 3 kap. och 8 kap. alkohollagen. Slopandet av kravet på kök innebär dock ingen ändring i fråga om tillåtligheten av detaljhandel med hemleverans av alkoholdrycker i form av avlämning av mat och alkoholdrycker som beställts med kort varsel, exempelvis genom sådana matbudstjänster som vuxit fram de senaste åren.

5.4En utvärdering av slopade krav bör genomföras

Regeringens bedömning

En eller flera myndigheter bör få i uppdrag att följa upp och utvärdera avskaffandet av kravet på matservering och eget kök.

Förenklingsrådets förslag

Förenklingsrådets förslag stämmer delvis överens med regeringens bedömning. Förenklingsrådet föreslår att en utvärdering ska göras fem år efter införandet.

oberoende forskning inom området. Länsstyrelsen i Stockholms län Prop. 2025/26:221 framför att uppföljningen bör innehålla ett särskilt avsnitt om eventuella

negativa effekter, inklusive indikatorer kopplade till tillsynsbelastning, ordning och nykterhet samt systemhotande brottslighet. Länsstyrelsen i Örebro län framför att det är särskilt angeläget att analysera hur förändringen kan påverka förekomsten av våld och vilka konsekvenser det kan få för barn. Näringslivets regelnämnd anför att en utvärdering kan göras tidigare än fem år.

Skälen för regeringens bedömning

Regeringen bedömer i likhet med Förenklingsrådet och flera remissinstanser att en utvärdering av avskaffandet av kravet på matservering och eget kök bör genomföras.

Eftersom alkohollagen är en skyddslagstiftning är det av stor vikt att snabbt kunna fånga upp eventuella negativa effekter men även kunna identifiera vilken påverkan förslagen får för branschen. En första utvärdering bör därför enligt regeringens bedömning initieras tidigare än fem år efter ikraftträdandet, vilket även Näringslivets regelnämnd påpekar. Regeringen instämmer i de synpunkter som lämnats av bland annat Göteborgs universitet och Länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län att angelägna frågor som en sådan utvärdering bör belysa är utvecklingen av alkoholkonsumtionen fördelat på olika typer av serveringsställen i relation till den totala alkoholkonsumtionen samt andra faktorer som påverkar folkhälsan såsom förekomst av våld och annan brottslighet liksom påverkan på barn och unga. Utvärderingen bör även omfatta samhällsekonomiska konsekvenser, till exempel utvecklingen av alkoholskador och kostnader för vård. Vidare bör utvärderingen belysa branschens utveckling och lönsamhet bland annat ur ett regionalt och lokalt perspektiv, särskilt vad gäller landsbygd och kommuner med få invånare och begränsat antal serveringsställen, samt hur kommunernas tillståndsgivning och tillsyn påverkats. Eftersom befintlig statistik baseras på servering av alkoholhaltiga drycker i restaurangbranschen kan statistikinhämtningen behöva justeras.

Regeringen bedömer att en eller flera myndigheter bör få i uppdrag att följa upp och utvärdera avskaffandet av kravet på matservering och eget kök.

Avesta kommun framför att det kan uppstå svårigheter att återigen ställa krav på mat och kök för verksamheter som beviljats serveringstillstånd, om lagstiftningen ändras igen om några år. Regeringen konstaterar att de krav som vid en eventuell framtida lagändring kommer att ställas på serveringsställen är en fråga som får avgöras i det lagstiftningsarbetet.

25

Gattavtalet). De innebär att de krav som medlemmarna inför ska vara icke- Prop. 2025/26:221 diskriminerande. Importerade och inhemska varor ska behandlas lika.

Dessutom gäller att ett totalt importförbud för en viss vara inte får införas. En medlem i WTO får göra undantag från principerna om exempelvis en handelshindrande åtgärd är nödvändig för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa. Den allmänna undantagsregeln förtydligas genom WTO:s avtal om tekniska handelshinder (Agreement on Technical Barriers to Trade, TBT-avtalet) som syftar till att hitta en balans mellan å ena sidan medlemmarnas rätt att införa regler för att uppnå skyddet och å andra sidan att undvika onödiga handelshinder. I stor utsträckning motsvarar bestämmelserna i TBT-avtalet principerna i artikel 34 i EUF- fördraget. I princip samma krav som redogjorts för ovan om fri rörlighet för varor blir därför aktuella även vid bedömningen i förhållande till TBT- avtalet. Regeringens bedömning är att förslagen är förenliga med WTO-

regelverken och inte behöver anmälas enligt TBT-avtalet.

exempel en erinran eller varning. Att åsidosätta villkoren i ett Prop. 2025/26:221 serveringstillstånd väcker betänkligheter om tillståndshavarens lämplighet

även om de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Det bör därför införas en övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för överträdelser som har skett före ikraftträdandet. Det innebär till exempel att en kommun kan fatta beslut om en erinran med stöd av de äldre bestämmelserna i de fall där en överträdelse av kraven i tillståndet har skett före ikraftträdandet, även om överträdelsen upptäcks efter att lagändringarna har trätt i kraft.

Prop. 2025/26:221 restaurangernas andel ökat något, från cirka 10 till cirka 11–12 procent under samma period. Detta tyder på en omfördelning från alkoholkonsumtion utanför restaurangmiljö till konsumtion på restauranger och nöjesrestauranger, snarare än en ökning av den totala konsumtionen. Nedgången kan bland annat också förklaras av att alkoholvanorna ändrats under de senaste åren så att volymen alkohol per tillfälle minskat enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN rapport 231 och 236).

Vidare tyder denna utveckling på att när fler restauranger etableras tenderar detta att öka andelen alkohol som konsumeras i restaurangmiljö i stället för utanför denna miljö. Denna substitutionseffekt kan förklara varför restaurangernas andel av konsumtionen ökar samtidigt som den totala konsumtionen per capita minskar.

Eftersom det i regel är dyrare att konsumera alkohol på restaurang än utanför restaurangmiljö kan det antas att när andelen av den totala alkoholkonsumtionen sker på serveringsställen, så dämpas eller minskas den totala alkoholkonsumtionen. Denna inkomsteffekt kan bidra till att dämpa en förväntad ökning i den totala alkoholkonsumtionen till följd av avskaffandet av kravet på matservering och eget kök. Det kan vidare finnas en så kallad additionseffekt, eftersom det kan antas att den totala alkoholkonsumtionen i samhället ökar när tillgängligheten ökar.

Utöver antagandet om en substitutionseffekt kan det antas att en ökning av antalet serveringsställen leder till en tilltagande konkurrens i branschen, vilket i sin tur kan antas leda till lägre pris på alkohol i restaurang- och serveringsmiljön. Denna priseffekt hänger samman med lägre driftskostnader för serveringsställen till följd av förslaget. Priset för en alkoholdryck får dock inte vid servering sättas lägre än inköpspriset för drycken jämte skäligt påslag, enligt 8 kap. 21 § alkohollagen, vilket kan antas dämpa priseffekten.

För att beräkna folkhälsoeffekterna av förslaget behöver således uppskattas storleken på substitutionseffekten, additionseffekten och priseffekten. Inkomsteffekten är svår att bedöma, men är sannolikt begränsad relativt övriga effekter, och beaktas därför inte i skattningen av förslagets effekter på alkoholkonsumtionen. Om inkomsteffekten skulle beaktas bidrar den sannolikt till en minskning i konsumtionen och följaktligen i skadeverkningarna. Eftersom inkomsteffekten inte är inkluderad i beräkningen kan skattningarna av konsumtionsökning och skadeverkningar vara överskattade.

I konsekvensberäkningarna antas att en del av konsumtionen kan substituera alkoholkonsumtion utanför restaurang- och serveringsmiljön, snarare än adderas till den totala konsumtionen. Det redovisas beräkningar med en substitutionsgrad på mellan 0 och 50 procent, vilket innebär att konsumtionsökningen i restaurang- och serveringsmiljön ersätter mellan 0 och 50 procent av konsumtionen utanför denna, där 0 procent bedöms som ett osannolikt antagande. Den trendmässiga minskningen i den totala alkoholkonsumtionen samtidigt som konsumtionen i restaurangmiljö legat stabilt tyder på att ökningen i restaurangmiljö i hög grad ersatt annan konsumtion. Det är därför rimligt att anta att den substitutionsgraden ligger närmare 50 procent än 0 procent. I konsekvensberäkningarna nedan bedöms därför att substitutionsgraden är 30 procent.

32

Vad gäller priseffekten, att en ökad konkurrens kan leda till en ökad Prop. 2025/26:221 konsumtion, antas den vara relativt begränsad. Till grund för skattning av

hälsoeffekterna ligger också ovan antagande att reformen leder till cirka

85 nya nöjesrestauranger och 190 övriga restauranger per år samt en skattning av den genomsnittliga alkoholkonsumtionen till 724 liter per nöjesrestaurang och 603 liter per övriga restauranger per år.

Givet ovan antagande med en substitutionsgrad på 30 procent beräknas ökningen till cirka 157 000 liter per år i den vuxna befolkningen. Detta motsvarar 0,22 procent av den totala konsumtionen, se tabell 8.1 nedan.

Förenklingsrådets justerade beräkningar 2026-02-04.

Baserat på metod och resultat från en studie genomförd av Ramboll 2019, på uppdrag av Systembolaget, är det möjligt att skatta de offentligfinansiella kostnaderna samt konsekvenser för folkhälsan i form av antal alkoholrelaterade sjukhusvistelser och dödsfall som den ökade konsumtionen kan ge upphov till, se vidare avsnitt 8.2 och 8.3.

8.2Ekonomiska konsekvenser för offentlig sektor

Regeringens bedömning

Förslaget om avskaffande av kravet på matservering och kök innebär offentligfinansiella kostnader på cirka 52 miljoner kronor per år 2026– 2028 på statlig, regional och kommunal nivå. Dessa kostnader bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Regeringen bedömer att det uppstår kostnader för Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna för att stödja förslagets genomförande. Kostnaderna uppgår för länsstyrelserna till 13 miljoner kronor årligen 2026–2028 och för Folkhälsomyndigheten till 4,5 miljoner kronor årligen 2026– 2028. Utöver detta tillkommer kostnader för uppföljning och utvärdering av förslaget med 1 miljon kronor 2026, 2 miljoner 2027 och 2 miljoner kronor 2028.

Förenklingsrådets bedömning

Förenklingsrådets bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förenklingsrådet beaktar inte kostnader för att stödja förslagets genomförande. Rådet beaktar inte heller kostnader för uppföljning och utvärdering.

33

kostnaderna för offentlig sektor till följd av ett avskaffat Prop. 2025/26:221 matserveringskrav beräknas uppgå till cirka 52 miljoner kronor per år, med

antagande om en substitutionseffekt på 30 procent. Kostnaderna relaterade till vård och omsorg beräknas utgöra cirka 61 procent och kostnader relaterade till brottslighet cirka 39 procent.

Fördelningen av kostnader mellan staten, regioner och kommuner baseras på en schablonuppskattning av vilka aktörer som i praktiken bär respektive kostnad. Vård- och behandlingskostnader antas för närvarande fördelas till 60 procent på regionerna, eftersom de ansvarar för sjukvården, 30 procent på kommunerna, som tillhandahåller insatser vid skadligt bruk och beroende. Denna fördelning kan dock komma att förändras till följd av praxisförändring inom området. Av vård- och behandlingskostnaderna faller 10 procent på staten, som genom bidrag och andra stödåtgärder bidrar till finansiering. Kostnader för brottslighet faller i huvudsak på staten (90 procent) genom rättsväsendet (polis, domstolar, kriminalvård), medan kommunerna (10 procent) påverkas genom lokala trygghetsåtgärder och förebyggande arbete. Förslaget kan initialt innebära en viss ökning av antalet mål till de allmänna förvaltningsdomstolarna men bedömningen är att denna ökning ryms inom ramen för befintliga ekonomiska ramar.

Vid en substitutionsgrad på 30 procent beräknas kostnaderna för kommunerna uppgå till cirka 12 miljoner kronor per år. För regionerna är motsvarande kostnader cirka 19 miljoner kronor och för staten cirka 21 miljoner kronor per år, se tabell 8.2.

Tabell 8.2 Årliga folkhälsokostnader uppdelat på vem kostnaderna tillfaller, för olika substitutionseffekter, miljoner kronor

Förenklingsrådets justerade beräkningar 2026-02-04.

Vad gäller synpunkterna från Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Värmlands län och Länsstyrelsen i Västerbottens län om att förslaget kan påverka kommunernas kostnader för tillståndsprövning och tillsyn, konstaterar regeringen att kommunerna fortsatt får ta ut avgift för prövningen av serveringstillstånd och tillsyn för att finansiera denna verksamhet. Som framgår i kap 5.1 ovan ska avgiftsnivåerna fastställas i enlighet med de allmänna krav om självkostnadsprincipen som finns beträffande kommunala taxor.

Som framförts i kapitel 5.1 ovan bedöms berörda kommunala verksamheter på grund av förslaget vara i behov av bland annat kompetensutveckling och vägledning från Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna, särskilt mindre och resurssvaga kommuner. Det är även angeläget att Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd ger

35

Prop. 2025/26:221 företagare och kommunala tillståndshandläggare vägledning i detta avseende och att myndigheterna har tillräckligt med resurser för att stötta kommunerna att nå en likvärdig, rättssäker och effektiv tillsyn och tillämpning av alkohollagen. Skillnader i tillsyn och tillståndsgivning mellan kommuner kan påverka konkurrensen mellan verksamheterna.

Regeringen bedömer därför att Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna behöver stärkas för att kunna stödja kommunerna i genomförandet av reformen genom bland annat vägledning. Detta innebär kostnader för Folkhälsomyndigheten och länsstyrelsen med 18,5 miljoner kronor 2026, 19,5 miljoner kronor 2027 och 19,5 miljoner kronor 2028. Som vidare framförts i kapitel 5.4 bedömer regeringen att en eller flera myndigheter ska få i uppdrag att följa upp och utvärdera avskaffandet av kravet på matservering och eget kök. Detta innebär tillkommande kostnader för en eller flera myndigheter på 1 miljon kronor 2026, 2 miljoner kronor 2027 och 2 miljoner kronor 2028. Dessa kostnader omhändertas inom de ramar som riksdagen beslutar.

Utöver de redovisade tillkommande kostnaderna för kommuner, regioner och staten kan skatteintäkterna komma att öka något till följd av en ökad konsumtion och när viss konsumtion till serveringsställen eftersom priserna på serveringsställen genererar högre skatteintäkter i form av moms. Vidare kan en ökad etablering av serveringsställen generera en viss ökad sysselsättning och därmed ökade skatteintäkter. Samtidigt kan behovet av kökspersonal minska vilket skulle kunna innebära en viss minskning i sysselsättningen. Det är inte möjligt att kvantifiera de sammantagna effekterna vare sig vad gäller sysselsättningen eller skatteintäkter, men de bedöms vara positiva.

8.3Konsekvenser för enskilda och för folkhälsan

Regeringens bedömning

Förslaget om avskaffande av kravet på matservering och kök innebär en viss ökning av alkoholkonsumtionen och därmed alkoholrelaterade dödsfall och sjukhusvistelser.

Förenklingsrådets bedömning

Förenklingsrådets bedömning överensstämmer med regeringens.

Folkhälsomyndigheten anser att Förenklingsrådets konsekvensanalys Prop. 2025/26:221 inte tar tillräcklig hänsyn till den ökade tillgängligheten. Vidare saknas en

analys av hur förslaget påverkar både barn och vuxna när det gäller spel om pengar, vilket även framförs av Länsstyrelsen i Gotlands län.

Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) menar att mot bakgrund av de kraftiga kostnadsminskningarna på 3,9 miljarder årligen och den ökade konkurrensen som de föreslagna förändringarna beräknas medföra kan den skattade ökningen i alkoholkonsumtionen vara underskattad. Det gäller framför allt effekterna av de lägre omkostnaderna och den intensifierade konkurrensen, på priset på den alkohol som serveras. Effekterna av förslagen kan således bli större än vad Förenklingsrådets beräkningar ger vid handen, vilket skulle kunna leda till en större konsumtionsökning och mer alkoholrelaterade skador.

Länsstyrelsen i Kronobergs län bedömer att rapporten inte tar tillräcklig hänsyn till långsiktiga effekter på exempelvis psykisk hälsa och arbetsförmåga som en ökad tillgänglighet till alkohol kan innebära. Rapporten saknar en analys av hur förändringen påverkar olika riskgrupper, exempelvis personer med alkoholberoende, unga vuxna, eller de som har ett riskbruk. Personer med låg inkomst eller låg utbildningsnivå är generellt mer sårbara för alkoholens negativa effekter.

Kommunala alkohol- och tobakshandläggare (KAF-T) vidhåller sina ställningstaganden i sitt yttrande över remissen SOU 2024:23 En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas. Förenklingsrådets förslag avstyrks eftersom KAF-T inte anser att förslagen är tillräckligt genomarbetade och beredda.

Leksands kommun menar att förslaget öppnar upp för nya aktörer att servera alkohol vilket riskerar att kraftigt öka tillgängligheten till alkohol i samhället, vilket kan få konsekvenser för folkhälsan.

Skälen för regeringens bedömning

En ökad alkoholkonsumtion bedöms leda till fler alkoholrelaterade hälsoproblem i befolkningen såsom förhöjd risk för leversjukdomar, hjärtkärlsjukdomar samt en ökad belastning på hälso- och sjukvården genom fler vårdkontakter och ett större behov av rehabiliteringsinsatser. Hur stor effekten blir på folkhälsan beror bland annat på konsumtionsmönster, individuella riskfaktorer samt demografiska förhållanden. Effekten på skillnaderna i hälsa mellan kvinnor och män bedöms vara begränsad

En ökad alkoholkonsumtion på cirka 0,22 procent, till följd av ett avskaffat matserveringskrav, bedöms leda till cirka 11 ytterligare alkoholrelaterade dödsfall per år, vid antagande om en 30 procentig substitutionseffekt – dvs. där 30 procent av den ökade konsumtionen på serveringsställen ersätter konsumtion i hemmet. Antalet tillkommande alkoholrelaterade sjukhusvistelser beräknas på motsvarande sätt uppgå till cirka 1 400 vid antagande om 30 procents substitutionsgrad, se tabell 8.3.

37

Förenklingsrådets justerade beräkningar 2026-02-04.

Förslaget bedöms vidare ge upphov till ett antal samhällsekonomiska konsekvenser kopplat till produktionsbortfall, såsom kostnader för sjukfrånvaro, nedsatt produktivitet trots närvaro på arbetet, förtida dödsfall samt produktionsförlust för personer som är frihetsberövade på grund av alkoholrelaterad brottslighet. Den största kostnaden bedöms utgöras av förtida dödsfall som innebär förlorade arbetsår och minskad samhällsproduktion. Kostnaden för produktionsbortfall uppskattas till cirka 73 miljoner kronor per år vid antagande om en substitutionsgrad på 30 procent, se tabell 8.4.

Det antas vidare att det uppstår negativa konsekvenser på livskvaliteten genom icke-monetära kostnader för bland annat försämrad livskvalitet hos alkoholkonsumenter, deras anhöriga och brottsoffer. Detta beräknas och uttrycks i förlorade kvalitetsjusterade levnadsår (QALY). De största kostnaderna uppstår till följd av individers lidande och förtida död, men också av påverkan på närstående. Kostnaden för minskad livskvalitet (QUALY) beräknas till cirka 90 miljoner kronor per år vid antagande om en substitutionsgrad på 30 procent. Sammantaget summerar dessa kostnader till cirka 163 miljoner kronor per år vid antagande om en substitutionsgrad på 30 procent.

Tabell 8.4 Årliga samhällsekonomiska konsekvenser till följd av avskaffat matserveringskrav för olika substitutionseffekter, miljoner kronor

minskar, främst bland unga män. Alkoholkonsumtionen är dock inte jämnt Prop. 2025/26:221 fördelad och det finns stora skillnader mellan grupper: generellt dricker

män mer än kvinnor, och yngre/unga vuxna dricker mer än äldre. Yngre personer konsumerar generellt alkohol vid färre tillfällen än äldre, men dricker i stället mer vid dessa tillfällen och oftare i berusningssyfte (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Rapport 229, Självrapporterade alkoholvanor i Sverige 2004–2023).

Förslaget berör enbart alkohol som konsumeras på serveringsställen samtidigt som det finns faktorer som pekar på att överkonsumtion kan vara vanligare i privata miljöer. De skyddsregler som finns inom alkohollagstiftningen och som redogörs för i avsnitt 5.1 ovan syftar till att alkoholkonsumtion sker under kontrollerade former i lämpliga lokaler med tillsyn av flera myndigheter, att ansvarig personal finns på plats och ska kunna identifiera och hantera situationer där individer uppvisar tecken på överkonsumtion eller berusning, samt att restauranger måste göra löpande bedömningar av individers berusningsgrad vid servering. Det innebär att ökningen av alkoholkonsumtion på serveringsställen – och viss minskning av konsumtion i hemmet till följd av detta – kan bidra till att dämpa en potentiell ökning av skadekonsekvenser.

För personer med beroendeproblematik, där konsumtionsmönstret i högre grad styrs av tillgång och vanor, kan dock ett ökat antal (enklare) serveringsställen utgöra en reell ökning i konsumtionsmöjligheter – och därmed innebära en risk för förvärrat bruk. Det gäller särskilt om de nya serveringsformerna innebär mer tillgängliga, mindre reglerade eller billigare serveringsmiljöer. För dessa personer behöver inte heller en ökad alkoholkonsumtion på serveringsställen innebära en minskad alkoholkonsumtion i hemmet.

Utvärderingen av den finska reformen 2018 är inte fullt jämförbar med det föreliggande förslaget men skulle kunna indikera en risk för ökad ojämlikhet i dödligheten och att personer med lägre inkomster i högre grad drabbas av alkoholens skador. Enligt den finska utvärderingen ökade antalet dödsfall på grund av alkohol kraftigare än förväntat på basis av förändringen av den totala alkoholkonsumtionen, vilket skulle kunna antyda att de med en hög konsumtion av alkohol ökar sin konsumtion av alkoholdrycker mer än andra konsumenter. Detta överensstämmer också med analysen i Förenklingsrådets konsekvensutredning och med vetenskapliga rön.

8.4Konsekvenser för barn och unga

Regeringens bedömning

Förslaget bedöms leda till viss ökning av alkohol i restaurangmiljö vilket kan ha negativa konsekvenser för barn och unga med föräldrar som brukar alkohol. Regeringen avser därför att följa upp och utvärdera effekterna av förslaget för bland annat barn och unga.

39

Regeringens bedömning

Förslaget bedöms leda till en kostnadsbesparing för berörda företag motsvarande cirka 3,9 miljarder kronor årligen i form av minskad administrationsbörda, lägre personalkostnader och minskat matsvinn.

Förenklingsrådets bedömning

Förenklingsrådets bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Tillväxtverket ser positivt på konsekvensberäkningarna avseende förändrade kostnader för företagen och Visita, Regelrådet, Svenskt Näringsliv samt Näringslivets Regelnämnd anser att den konsekvensutredning som Förenklingsrådet redovisar är gedigen, fullödig och fullt tillräcklig utifrån gällande krav på konsekvensutredningar för att kunna läggas till grund för förslag till riksdagen samt beslut om och genomförande av de aktuella ändringarna i alkohollagen. Regelrådet tycker att Förenklingsrådets redovisning är godtagbar.

Det finns även oro bland remissinstanser, såsom Lomma och Leksands kommuner samt Länsstyrelserna i Blekinge och Södermanlands län om risker för en osund konkurrens bland olika verksamheter. Serveringsställen som framöver väljer att servera mat kräver andra kostnader än andra typer av verksamheter som enbart fokuserar på att servera alkoholdrycker, vilket medför bland annat lägre lokalkostnader.

Även Länsstyrelsen i Blekinge län och Hotell- och restaurangfacket anför att det finns en risk för att förslaget kan leda till ojämlika konkurrensvillkor eftersom nya aktörer inte har samma investeringskostnad. Luleå kommun och Sveriges bryggerier anser däremot att förslaget stärker sund konkurrens.

aktörer inte har samma investeringskostnad. Regeringen bedömer Prop. 2025/26:221 samtidigt att det öppnar upp för nya möjligheter till olika samarbeten inom

branschen genom att en verksamhetsutövare kan välja att köpa in mat från olika restauratörer.

Förslaget beräknas leda till att både befintliga restauranger och tillkommande nya serveringsställen kommer att beröras av förslaget, sammanlagt drygt 14 000 företag. Enligt statistik från SCB och Folkhälsomyndigheten finns det cirka 3 600 nöjesrestauranger såsom pubar, barer, sportbarer, nöjeskrogar och nattklubbar, där drycken har en mer central roll och där maten serveras mest ”för att klara kravet”, samt 10 500 övriga restauranger där matupplevelsen är huvudaffären och alkohol är ett komplement. De förstnämnda företagen är de som huvudsakligen kommer att påverkas av förslaget eftersom dagens krav på mat driver på kostnader som inte matchas av efterfrågan.

De kostnader som i dag kan relateras till mat- och kökskravet beräknas till 549 000 kronor per nöjesrestaurang och år och bygger på beräkningar av administrativa kostnader (103 000 kr per år), personalkostnader (432 000 kr per år) och kostnader för matsvinn och avfallshantering

(14 000 kr per år). Uppräknat till alla nöjesrestauranger beräknas besparingen bli cirka 2 miljarder kronor per år. För övriga restauranger med matfokus beräknas besparingen leda till cirka 135 000 kronor per år och restaurang, sammanlagt cirka 1,4 miljarder kronor per år.

För nyetableringar beräknas besparingen bli cirka 2,8 miljoner kronor per serveringsställe samt lägre underhållskostnader motsvarande 130 000 kronor per år, sammanlagt 0,5 miljarder kronor per år. Sammanlagt beräknades besparingen bli cirka 3,9 miljarder kronor, se tabell 8.5 nedan, avseende de cirka 14 000 etablerade restaurangerna samt de cirka 275 tillkommande serveringsställena till följd av regeländringen. Utöver detta kan en eventuell ökning av kommunernas avgifter för alkoholtillstånd och tillsyn till följd av förslaget medföra en något mindre besparing för berörda företag. Effekterna bedöms dock vara marginella i förhållande till den totala kostnadsbesparingen.

Tabell 8.5 Totalt uppskattad kostnadsbesparing för samtliga restaurangkategorier

Förenklingsrådets beräkningar.

Förslaget bedöms i första hand medföra lättnader för mikroföretag samt små och medelstora företag. Enligt Förenklingsrådets beräkningar och statistik från SCB är 82 procent av restaurangerna mikroföretag, med mellan 0 och 9 anställda, eller egenföretagare, för vilka effekterna av ett

43

Prop. 2025/26:221 slopat krav på mat och kök bedöms ha störst betydelse på grund av

begränsade resurser för administration och personal.

Bedömning är vidare att borttagandet av kravet på sittplatser för matservering kombinerat med ett avskaffande av kravet på matservering och eget kök inte kommer att innebära mer än en marginell påverkan på de tidigare antagna tillväxtsiffrorna. Anledningen är dels att det idag är ett begränsat antal restauranger som etablerats med endast sittplatser utomhus, dels att sådana etableringar av naturliga skäl sannolikt endast är kommersiellt gångbara under sommarsäsongen och att det även då förekommer dagar när kunder normalt inte vill sitta utomhus.

Enligt vad som framförts i avsnitt 5.3 vad gäller cateringbranschen bedöms den inte heller komma att påverkas i någon nämnvärd omfattning till följd av ett avskaffat krav på eget kök.

8.6Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män

Regeringens bedömning

Förslaget bedöms inte påverka jämställdheten mellan kvinnor och män

Förenklingsrådets bedömning

Förenklingsrådets bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Länsstyrelsen i Kalmar län framför att rapporten inte tar upp otrygghetsaspekten kopplat till kön.

Skälen för regeringens bedömning

Det saknas indikationer på att det ökade antalet serveringsställen skulle påverka alkoholkonsumtionen på ett könsspecifikt sätt och detsamma gäller även förslaget om ett avskaffat krav på matservering.

Däremot finns samband mellan jämställdhet, alkoholkonsumtion och våld och särskilt mäns våld mot kvinnor. Bedömningen är att förslaget endast leder till en liten ökning av den totala alkoholkonsumtionen (högsta scenariot påvisar en ökning med 0,30 procent) varför risken för en ökning av mäns våld mot kvinnor bedöms som liten. Utöver detta regleras alkoholkonsumtion på serveringsställen genom ett flertal skyddsregler i alkohollagen.

Enligt statistik från Folkhälsomyndigheten var andelen män med riskkonsumtion högre än andelen kvinnor, 17,7 procent jämfört med 13,6 procent 2024. Både kvinnor och män uppvisar en minskande trend i andel med riskkonsumtion men minskningen var mer markant bland männen, 22 procent jämfört med 1 procent bland kvinnorna under perioden 2004 – 2024 (enligt Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät). Det kan därför antas att män i högre grad kommer att exponeras av förslaget

44

jämfört med kvinnor. Jämställdheten bedöms dock inte påverkas Prop. 2025/26:221 nämnvärt.

8.7Övriga konsekvenser

Regeringens bedömning

Förslaget bedöms ha vissa konsekvenser på brottslighet, men begränsade konsekvenser på spel om pengar, arbetsmiljön, sysselsättningen och geografiska skillnader, och saknar betydande effekter på de integrationspolitiska målen och miljön. Förslaget bedöms inte påverka det kommunala självstyret.

Förenklingsrådets bedömning

Förenklingsrådets bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Folkhälsomyndigheten och Länsstyrelsen i Gotlands län anser att det i Förenklingsrådets konsekvensanalys saknas en analys av hur förslaget påverkar både barn och vuxna när det gäller spel om pengar.

Polismyndigheten anser att förslaget förväntas medföra ett ökat antal serveringsställen, vilket kan innebära en ökad risk för ordningsstörningar och brott.

Länsstyrelsen i Gotlands län bedömer att konsekvenser för våld i nära relation, våld i offentlig miljö, organiserad brottslighet och effekter på ordningslagens tillämpning inte är tillräckligt utredda. Flera remissinstanser lyfter också att det saknas en konsekvensanalys kring våld

Förslaget förväntas vidare bidra till att fler restauranger och barer Prop. 2025/26:221 öppnar, särskilt inom nöjessegmentet, vilket bedöms kunna skapa nya

arbetstillfällen. Nettoeffekten på sysselsättningen bedöms dock vara begränsad eftersom förslaget även kan innebära ett visst minskat behov av till exempel kökspersonal.

Geografiska och regionala skillnader

Förslaget bedöms få olika genomslag i olika delar av landet. I större städer med ett större nöjesutbud och tätare befolkningsstruktur är det mer sannolikt att nya serveringskoncept etableras när kravet på matservering och eget kök tas bort. På landsbygden är potentialen för nya etableringar sannolikt mindre.

I områden där det redan finns utmaningar med trygghet i offentliga miljöer kan ett ökat antal enklare serveringsställen skapa risk för fler ordningsstörningar eller ökat tryck på polisens tillsyn. Det är dock också möjligt att utvecklingen går åt motsatt håll: att enklare serveringsställen i vissa områden skapar fler trygga mötesplatser och social kontroll, vilket kan motverka problem.

9 Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

8 kap.

4 § Den som bedriver cateringverksamhet för slutna sällskap kan meddelas stadigvarande serveringstillstånd under förutsättning att den lokal där serveringen äger rum för varje tillfälle anmäls till och godkänns av kommunen.

Paragrafen reglerar kraven för att få stadigvarande serveringstillstånd för den som bedriver cateringverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2025/26:221 och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, och

2. är avsedda för stadigvarande verksamhet med livsmedel.

Trots första stycket får folköl serveras i sådana fall som anges i 1 a §, 1 b § eller av den som innehar serveringstillstånd.

Den som avser att bedriva servering av folköl ska anmäla verksamheten hos den kommun där serveringen ska ske. Servering får inte påbörjas innan anmälan har gjorts. Vad nu sagts gäller inte i fall som avses i 1 a §, 1 b § eller den som har serveringstillstånd.

Den som är anmälningsskyldig enligt tredje stycket ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över serveringen. För egenkontrollen ska det finnas ett för verksamheten lämpligt program.

Paragrafen innehåller bestämmelser om servering av folköl. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Första stycket andra punkten ändras så att kravet på matservering i lokaler eller andra utrymmen i byggnader eller transportmedel där folköl serveras tas bort. Ändringen ligger i linje med att 15 § upphävs.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Övervägandena om ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, finns i avsnitt 7.

I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 1 juni 2026.

I punkt 2 anges att äldre bestämmelser fortfarande gäller för överträdelser som har skett före ikraftträdandet. Det innebär till exempel att en kommun kan fatta beslut om en erinran med stöd av de äldre bestämmelserna i de fall där en överträdelse av kraven i tillståndet har skett före ikraftträdandet, även om överträdelsen upptäcks efter att lagändringarna har trätt i kraft.

48

Simrishamns kommun, Svensk förening för allmänmedicin, Svenska Prop. 2025/26:221 föreningen för Alkohol- och Drogforskning (SAD), Svenska Bilaga 3 Läkaresällskapet, Systembolaget, Timbro och Västra Götalandsregionen.

53