HD03203: Nya verktyg för stärkt konkurrens i privat och offentlig verksamhet

Regeringens proposition 2025/26:203

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2026

Lotta Edholm

Peter Kullgren

(Klimat- och näringslivsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ändringar som syftar till att förbättra konkurrensen i offentlig och privat verksamhet. En välfungerande konkurrens är en viktig förutsättning för att skapa produktivitet, ökad tillväxt, ekonomiskt välstånd och konkurrenskraft. Genom ändringar i konkurrenslagen ges Konkurrensverket möjlighet att utreda och vidta åtgärder mot företag för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens på en eller flera marknader. Därutöver föreslår regeringen en ny lag om offentlig säljverksamhet. Den nya regleringen avser att skydda privata företag från de ojämlika villkor som uppstår när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad. Vidare föreslås ändringar av reglerna om handläggning och förbud mot företagskoncentrationer. Ändringarna syftar till att förbättra möjligheterna för Konkurrensverket att upptäcka och vidta åtgärder mot koncentrationer som är ägnade att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026. Den nya lagens bestämmelser om utvärdering och särredovisning föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2027.

1

Prop. 2025/26:203 Innehållsförteckning

7.3Beslut efter information om en

7.5Omprövning och överklagande av beslut om

7.6Tidsfrist för genomförande av en särskild

12.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:590) om

12.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

3

4

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om offentlig säljverk- samhet.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrens- lagen (2008:579).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

5

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om offentlig säljverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om säljverksamhet som bedrivs av offentliga aktörer.

2 § Med offentlig aktör avses

1.en statlig eller kommunal myndighet,

2.en beslutande församling i en kommun eller i en region,

3.ett offentligt företag, eller

4.en sammanslutning av sådana aktörer som anges i 1–3.

Med offentligt företag avses en juridisk person som bedriver säljverk- samhet och som staten, en kommun eller en region direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande över genom ägarskap, finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt.

Med säljverksamhet avses en ekonomisk verksamhet som består i att tillhandahålla varor, tjänster eller andra nyttigheter på marknaden, dock inte till den del verksamheten består i myndighetsutövning.

Förbud mot otillbörlig offentlig säljverksamhet

3 § En offentlig aktör får inte bedriva en säljverksamhet eller tillämpa ett förfarande i säljverksamheten som på ett otillbörligt sätt påverkar möjligheterna för privata företag att bedriva verksamhet på marknaden.

En säljverksamhet eller ett förfarande som är förenligt med beslut av riksdagen eller regeringen eller som i övrigt är försvarbart från allmän synpunkt omfattas inte av förbudet.

Utvärdering av offentlig säljverksamhet

4 § En offentlig aktör ska vart fjärde år utvärdera hur dess säljverksam- het förhåller sig till förbudet mot otillbörlig offentlig säljverksamhet. Resultatet av utvärderingen ska dokumenteras.

Om ett offentligt företag ingår i en koncern får utvärderingen genom- föras av moderföretaget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om utvärdering och dokumentation i första stycket.

Särskild redovisning av offentlig säljverksamhet

5 § En statlig myndighet, en kommun eller en region ska årligen upprätta

en särskild redovisning över säljverksamhet som bedrivs i annan form än

6

Prop. 2025/26:203 Den offentliga aktören ska ges tillfälle att yttra sig över utkastet till föreläggande innan beslutet fattas.

11 § Om det finns särskilda skäl, får ett föreläggande enligt 10 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.

Åtaganden

12 § Konkurrensverket får besluta att godta ett åtagande från en offentlig aktör, om det har uppkommit en fråga om att aktören överträder förbudet mot otillbörlig offentlig säljverksamhet. Beslutet får avse en viss tid. Under den tid beslutet gäller får verket i de avseenden som åtagandet omfattar inte meddela ett föreläggande enligt 10 §.

Innan Konkurrensverket beslutar att godta ett åtagande, ska andra aktörer som berörs av åtagandet ges tillfälle att lämna synpunkter.

13 § Konkurrensverket får återkalla ett beslut att godta ett åtagande om

1.de omständigheter som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende,

2.den som beslutet gäller bryter mot något åtagande som har angetts i beslutet, eller

3.beslutet har grundats på oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter som den offentliga aktören har lämnat.

Marknadsstörningsavgift

14 § Konkurrensverket får besluta att en offentlig aktör ska betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om den offentliga aktören eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet överträtt förbudet mot otillbörlig offentlig säljverksamhet.

En avgift ska inte beslutas i ringa fall. Avgiften tillfaller staten.

15 § Konkurrensverket får inte besluta om marknadsstörningsavgift om överträdelsen omfattas av ett föreläggande eller ett beslut att godta ett åtagande som

1.har förenats med vite, och

2.en ansökan om utdömande av vitet har gjorts.

Det får inte heller beslutas om en marknadsstörningsavgift för den tid ett beslut att godta ett åtagande har gällt om den offentliga aktören agerat i enlighet med beslutet. I de fall beslutet att godta ett åtagande har återkallats med stöd av 13 § 3 får avgift dock beslutas.

16 § Marknadsstörningsavgiften får uppgå till högst 20 miljoner kronor. Vid fastställande av marknadsstörningsavgiftens storlek ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Vid

bedömningen av överträdelsens allvar ska särskilt följande beaktas:

1.överträdelsens art,

2.säljverksamhetens omfattning och betydelse,

3.överträdelsens konkreta eller potentiella påverkan på privata företags möjlighet att bedriva verksamhet på marknaden.

8

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579)1

dels att 3 kap. 27–32 §§, 4 kap. 12 och 13 a §§ och 7 kap 2 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 27 § ska utgå,

dels att 1 kap. 10 §, 3 kap. 7 §, 4 kap. 1, 7 och 13–16 §§, 5 kap. 3, 21 och 24 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1 § och 8 kap. 1, 2 och 15 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 19 § ska sättas närmast före 4 kap. 18 §,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 3 a kap., tio nya paragrafer, 4 kap. 10 a–10 c, 16 a, 16 b och 18 §§, 5 kap. 21 a–21 c §§ och 8 kap. 16 §, och närmast före 4 kap. 10 a § och 16 a § nya rubriker av följande lydelse.

1 kap.

10 §

Lagen innehåller bestämmelser om

–förbjudna konkurrensbegränsningar (2 kap.),

–åtgärder mot konkurrensbegränsningar (3 kap.),

–konkurrensfrämjande åtgärder (3 a kap.),

–företagskoncentrationer (4 kap.),

–utredning av konkurrensärenden (5 kap.),

–vite (6 kap.),

–överklagande (7 kap.), och

–handläggningen i domstol (8 kap.).

3 kap.

7 §2

Konkurrensskadeavgift får inte påföras

2. för åtgärder som har vidtagits under den tid då ett beslut om att godta Prop. 2025/26:203 ett åtagande enligt 4 § första stycket har gällt, om åtgärderna är förenliga

med beslutet.

I fall som avses i första stycket 2 får konkurrensskadeavgift påföras om beslutet har återkallats med stöd av 4 § andra stycket 3.

3 a kap. Konkurrensfrämjande åtgärder

Utredningar om konkurrensfrämjande åtgärder

1 § Konkurrensverket får besluta att inleda en utredning om konkurrens- främjande åtgärder, om det finns anledning att anta att förutsättningarna för ett konkurrensfrämjande åläggande är uppfyllda.

Beslutet ska offentliggöras och innehålla uppgifter om

1.vilken eller vilka marknader som utredningen gäller, och

2.vilket eller vilka hinder som åtgärderna syftar till att undanröja.

Konkurrensfrämjande åläggande

2 § Konkurrensverket får, om det finns hinder för en effektiv konkurrens på en eller flera marknader, ålägga ett företag att vidta åtgärder som är nödvändiga för att undanröja hindren.

Vid valet mellan åtgärder som är lika effektiva ska den åtgärd väljas som är minst betungande för företaget. Ett åläggande får dock inte innefatta åtgärder som innebär krav på avyttring av egendom.

Ett åläggande får gälla omedelbart, om det finns särskilda skäl.

Konkurrensfrämjande åtagande från företag

3 § Om det uppkommit en fråga om att vidta åtgärder mot ett företag enligt 2 § får Konkurrensverket, i stället för att besluta om ett åläggande, besluta att godta ett åtagande från företaget. Under den tid beslutet gäller får verket i de avseenden som åtagandet omfattar inte meddela ett åläggande enligt 2 §.

Beslut om konkurrensfrämjande åtgärder

4 § Ett beslut enligt 2 eller 3 § ska meddelas senast tolv månader från det att beslutet att inleda en utredning offentliggjordes.

5 § Om flera företag är föremål för beslut enligt 2 § inom ramen för en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder, ska besluten fattas vid samma tidpunkt.

6 § Ett beslut enligt 2 eller 3 § gäller tills vidare, om något annat inte bestäms.

13

1.Konkurrensverket ålägga en part i en företagskoncentration att anmäla koncentrationen, när det är påkallat av särskilda skäl, eller

2.part eller annan medverkande i en koncentration frivilligt anmäla koncentrationen.

Om information har lämnats till följd av ett åläggande enligt 10 a §, ska Konkurrensverket inom 15 arbetsdagar från det att verket fått del av informationen antingen besluta om åläggande enligt första stycket 1 eller att lämna koncentra- tionen utan åtgärd.

Åläggande om informationsskyldighet

10 a §

Konkurrensverket får ålägga ett företag att under en period om högst två år lämna följande information till verket om de före- tagskoncentrationer som företaget är part i:

1.uppgift om övriga parter som deltar i koncentrationen,

2.en beskrivning av koncentra- tionen,

3.tidpunkten för den rättshand- ling som ligger till grund för koncentrationen, och

4.tidpunkten då koncentrationen är avsedd att genomföras.

Konkurrensverket ska i åläggan- det ange vilken verksamhet som informationsskyldigheten omfattar.

Ett åläggande får endast beslutas om informationen skulle kunna leda till ett anmälningsåläggande enligt 7 § första stycket 1.

Patent- och marknadsöverdom- Patent- och marknadsöverdom- Prop. 2025/26:203 stolen avgöra ärendet inom tre stolen avgöra ärendet inom fyra

månader från det att tiden för månader från det att tiden för

överklagande gick ut.överklagande gick ut.

Den i första stycket angivna fristen får förlängas av domstolen under samma förutsättningar som anges i 14 §.

Fullföljdsförbud

16 a §

En part och någon annan med- verkande i en företagskoncentration får inte vidta någon åtgärd för att fullfölja koncentrationen

1.innan en frist enligt 7 § andra stycket, 11 eller 13 § har löpt ut, eller

2.om ett åläggande om att anmäla en koncentration har meddelats grundat på information som lämnats till följd av ett åläggande enligt 10 a §.

Förbudet gäller inte om Konkurrensverket före fristens utgång beslutar att lämna koncentra- tionen utan åtgärd.

16 b §

Konkurrensverket får besluta om undantag från förbudet i 16 a §, om det finns särskilda skäl.

Om det är nödvändigt för att säkerställa att förbudet i 16 a § följs, får Konkurrensverket med- dela förbud eller åläggande för parterna eller andra medverkande i företagskoncentrationen.

18 §7

Om ett beslut att lämna en företagskoncentration utan åtgärd har grundats på en oriktig, ofull- ständig eller vilseledande uppgift som har lämnats av ett företag till följd av ett åläggande enligt 10 a §, får Konkurrensverket besluta om åläggande enligt 7 § första stycket 1.

vid prövningen av en fråga som avses i 4 kap. 1 §.

21 b § Utredningsskadeavgiften tillfaller

staten.

21 c §

Innan Konkurrensverket beslutar om utredningsskadeavgift för ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till beslut.

24§10

I fråga om utredningsskadeavgift tillämpas bestämmelserna om

1.preskription i 3 kap. 20 och 20 a §§,

2.kvarstad i 3 kap. 21 §, och

3.betalning av konkurrensskadeavgift i 3 kap. 22 och 23 §§.

Det som där sägs om konkurrensskadeavgift gäller då i stället utred- ningsskadeavgift.

Om det är fråga om en utred- ningsskadeavgift enligt 21 a §, tillämpas det som anges i första och andra styckena med undantag för 3 kap. 20 a §.

6kap. 1 §11

Följande beslut får förenas med vite:

1. åläggande enligt 3 kap. 1, 2 eller 3 §,

2§14

Bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknads- domstolen.

15§15

I mål och ärenden enligt denna lag tillämpas i fråga om rättegångs- kostnader 31 kap. rättegångsbalken, om inte något annat anges i denna lag.

av på den grunden att företags- koncentrationen inte kan genom- föras, efter att Konkurrensverkets beslut överklagats.

1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2026.

2.För anmälningar enligt 4 kap. 6 § eller 7 § första stycket som kommit in till Konkurrensverket före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Prop. 2025/26:203 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål och ärenden som inletts i domstol före ikraftträdandet.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för domar och beslut om förbud mot offentlig säljverksamhet som har meddelats före ikraftträdandet.

22

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 30 kap. 2 § och rubriken närmast före 30 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 30 kap. 3 a §, av följande lydelse.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2026.

23

I september 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att över- väga om det fanns behov av nya, kompletterande regler inom konkurrens- området. Syftet var att stärka och komplettera konkurrenslagstiftningen för att i högre utsträckning kunna säkerställa en effektiv konkurrens och väl fungerande marknader (dir. 2023:136). I februari 2024 gavs den särskilda utredaren i uppdrag att även se över reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Syftet var att skapa ökade möjligheter att utreda och vidta åtgärder mot sådan verksamhet (dir. 2024:20).

Utredningen antog namnet Utredningen om nya konkurrensverktyg för väl fungerande marknader. Utredningen överlämnade i februari 2025 betänkandet Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet (SOU 2025:22). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.

Konkurrensverket har till regeringen inkommit med en promemoria med förslag till ändringar av konkurrenslagens bestämmelser om företags- koncentrationer (KN2025/00567). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3 och promemorians lagförslag finns i bilaga 4.

Betänkandet och promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgäng- liga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Klimat- och närings- livsdepartementet (KN2025/00748). I denna proposition behandlas förslagen i betänkandet och promemorian.

Konkurrensverket lämnade i februari 2026 in en hemställan med förslag till ändringar i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser

m.m.(transparenslagen), med anledning av kommissionens direktiv (EU) 2025/1442 av den 18 juli 2025 om ändring i direktiv 2006/111/EG vad gäller rapporteringsskyldigheter. Direktivet finns i bilaga 6. Konkurrens- verket har under beredningen av denna proposition getts tillfälle att yttra sig över de förslagen. Hemställan och yttrandet finns tillgängligt i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2026/00381).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen följer Lagrådets synpunkter som behandlas i författnings- kommentaren.

Regeringen föreslår även ändringar i transparenslagen med anledning av Konkurrensverkets hemställan. Därtill föreslås en redaktionell ändring i samma lag, som föranleds av ett förbiseende i propositionen Vissa konkurrensfrågor (prop. 2009/10:196). Förslagen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över de förslagen. I förhållande till lagrådsremissen görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar.

24

4.1Konkurrenslagen

Allmänt om konkurrenslagen

Konkurrenslagen (2008:579) har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Lagens generella syfte är att skydda samhällsekonomin och konsumenterna. Konkurrensbestämmelserna är tillämpliga på alla företag i hela näringslivet och i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

Konkurrenslagen bygger i huvudsak på den konkurrensrättsliga förbuds- principen. Principen innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför ska vara förbjudna. Lagens materiella bestämmelser är i huvudsak utformade med EU-rätten som förebild. Avsikten är att konkurrenslagen i materiellt hänseende ska likna EU-rättens konkurrens- regler så mycket som möjligt. Det innebär att EU-domstolarnas praxis har betydelse för lagens tillämpning.

De materiella bestämmelserna i konkurrenslagen är inriktade på att motverka tre slag av åtgärder som kan skada konkurrensens effektivitet, nämligen gemensamma förfaranden som omfattar flera aktörer på marknaden (förbud mot konkurrensbegränsande samarbete), ensidiga för- faranden (förbud mot missbruk av dominerande ställning) och strukturella åtgärder (prövning av företagskoncentrationer). Konkurrenslagen inne- håller också bestämmelser som gör det möjligt att pröva konkurrens- konflikter som uppstår när staten, en kommun eller en region säljer varor och tjänster på marknaden i konkurrens med privata aktörer (förbud mot konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet).

Konkurrensverket kan på olika sätt vidta åtgärder mot överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning, se 3 kap. konkurrenslagen. Konkurrensverket kan ålägga ett företag att upphöra med en överträdelse eller, i stället för att ingripa, godta ett åtagande från företaget. Vid uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av förbuden kan verket besluta om konkurrensskadeavgift. Ett företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder något av förbuden kan förpliktas att ersätta den skada som har uppkommit. Bestämmelser om skadestånd finns i konkurrensskadelagen (2016:964).

Konkurrensverket kan vidare agera mot företagskoncentrationer som har skadliga effekter för konkurrensen genom förbud eller åliggande mot en part i koncentrationen att vidta vissa åtgärder, se 4 kap. konkurrenslagen. Konkurrensverkets befogenheter vid utredningar av konkurrensärenden regleras i 5 kap. konkurrenslagen. Konkurrensverket får vid vite bl.a. ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat eller att inställa sig för förhör. Vid misstänkt överträdelse av något av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning får verket också, efter tillstånd från Patent- och marknadsdomstolen, genomföra platsundersökningar. Det finns också bestämmelser om utredningsskadeavgift som är tillämpliga när verket

utreder misstänkta överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande

25

Prop. 2025/26:203 samarbete och missbruk av dominerande ställning. Avgiften får tas ut av företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet t.ex. lämnar oriktiga uppgifter som svar på ett åläggande att tillhandahålla uppgifter.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete innebär att avtal mellan företag är förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Avtal som bl.a. innebär att försäljningspriser fastställs, produktion begränsas eller kontrolleras och marknader delas upp anses typiskt sett vara konkurrensbegränsande. Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna är ogiltiga.

I konkurrenslagen finns en generell regel om undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Förbudet gäller inte för ett avtal som

•bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

•tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,

•bara ålägger de berörda företagen de begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet om förbättrad produktion, distribution eller tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, och

•inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

För att undantaget ska gälla måste samtliga villkor vara uppfyllda. Före- tagen har själva att bedöma om deras avtal eller de förfaranden som de deltar i är förenliga med konkurrensreglerna.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete gäller inte heller avtal som omfattas av särskilda s.k. gruppundantagslagar. De gruppundantag som nu är i kraft i Sverige omfattar taxisamverkan, vertikala avtal, special- iseringsavtal, avtal om forskning och utveckling, vertikala avtal inom motorfordonssektorn, vissa avtal inom försäkringssektorn och avtal om tekniköverföring. Samtliga svenska gruppundantag, förutom det som avser taxisamverkan, har EU-rättsliga motsvarigheter.

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning

Förbudet mot missbruk av en dominerande ställning riktar sig mot åtgärder som företag med dominerande marknadsställning vidtar på marknaden. Förbudet handlar om ett eller flera företags ensidiga agerande. För att ett förfarande ska vara förbjudet krävs att ett eller flera företag dels har en dominerande ställning på marknaden, dels missbrukar denna ställning. I likhet med vad som gäller i EU-rätten är ett eller flera företags dominerande ställning i sig inte förbjuden. Det är endast ett missbruk av den dominerande ställningen som är förbjudet. Ett förfarande som är godtagbart när det utförs av ett företag som inte har en dominerande ställning kan vara förbjudet för ett företag med en sådan ställning.

26

bistånd vid kommissionens inspektioner, men i övrigt saknas be- Prop. 2025/26:203 stämmelser om samarbete mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna. Förordningen ställer inte några krav på medlemsstaternas prövning av koncentrationer som inte har gemenskaps-

dimension. Några formella krav på överenstämmelse mellan nationell rätt och EU-rätt finns alltså inte.

4.2Uppgiftsskyldighetslagen

Av förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket följer att verket har till uppgift att bl.a. verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet och uppmärksamma hinder mot en effektiv konkurrens i sådan verksamhet. För att tillgodose de behov av uppgifter om marknads- och konkurrensförhållanden som Konkurrensverket har för att fullgöra denna uppgift får verket med stöd av lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden inhämta information från företag eller andra aktörer. Uppgiftsskyldigheten motsvarar de befogenheter som Konkurrensverket har enligt konkurrens- lagen, bortsett från möjligheten att kalla till förhör och genomföra platsundersökningar.

4.3Konkurrensfrämjande sektorslagstiftning

Det finns flera sektorer i näringslivet som är reglerade i syfte att främja konkurrens eller motverka hinder för konkurrens. Kännetecknande för dessa sektorer är att de företag som är verksamma inom sektorn har något slags tillstånd för att bedriva verksamhet och att de står under tillsyn av en myndighet. Kännetecknande är också att regleringen med något undantag genomför EU-direktiv eller kompletterar EU-förordningar.

De konkurrensregler som finns inom sektorreglering syftar generellt sett till att hindra att den som har tillstånd att bedriva en viss verksamhet eller innehar en viss fysisk infrastruktur utnyttjar sin monopolställning för att själv skaffa sig fördelar. Det kan exempelvis vara fråga om att inköp av varor och tjänster som behövs för infrastrukturens drift görs på skäliga villkor eller att de villkor som tillämpas för tillträde till infrastrukturen inte får vara oskäliga. Ett exempel på sektorslagstiftning är lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation.

4.4Konkurrensfrämjande åtgärder

De verktyg som regleras i konkurrenslagen gör det möjligt att vidta åtgärder mot ett eller flera företag i syfte att undanröja eller motverka hinder för en effektiv konkurrens. I ett antal länder finns därutöver konkurrensreglering som möjliggör ingripande på marknader som helhet, s.k. utredningar om konkurrensfrämjande åtgärder. Införandet av sådan reglering har även övervägts på EU-nivå, främst inriktat på digitala

plattformar. Begränsade delar av initiativet infördes genom Europaparla-

29

Prop. 2025/26:203 mentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (DMA-förordningen).

Reglerna för utredningar om konkurrensfrämjande åtgärder är utformade på olika sätt i olika länder. I Förenade kungariket genomförs i ett första steg en marknadsstudie. Om denna visar att det finns ett eller flera särdrag på marknaden som har negativa effekter på konkurrensen, får en marknadsundersökning inledas. Enligt norsk lagstiftning får en marknadsundersökning genomföras för att åtgärda förhållanden som väsentligt begränsar eller är ägnade att väsentligt begränsa konkurrensen i strid med den norska konkurrenslagens syfte. I Danmark krävs att konkurrensen är klart försvagad till nackdel för andra företag eller konsumenter. Av isländsk lagstiftning följer att en marknadsundersökning får syfta till att identifiera konkurrenshinder och förbättra konkurrens- förhållanden på marknader där det finns anledning att tro att det finns förutsättningar eller beteenden som hindrar, begränsar eller påverkar konkurrensen negativt till skada för allmänheten. I Tyskland krävs att det finns en betydande och pågående konkurrensstörning för att åtgärder ska få vidtas.

Beslut om att inleda en marknadsundersökning fattas i Norge, Tyskland och Island av den nationella konkurrensmyndigheten. I Danmark initieras en marknadsundersökning av den danska konkurrensmyndigheten, men beslutas av ett konkurrensråd. I Förenade kungariket kan en marknads- undersökning initieras av såväl den nationella konkurrensmyndigheten som myndigheter med ansvarar för sektorregleringar och, under vissa förhållanden, ansvarigt statsråd.

En marknadsundersökning kan i Förenade kungariket resultera i såväl beteendemässiga som strukturella åtgärder gentemot företag. Dessa kan bl.a. avse förbud mot vissa typer av ageranden hos företag eller skyldig- heter för företag att t.ex. leverera vissa produkter eller tjänster, avyttra hela eller delar av sin verksamhet eller informera om vissa sakförhållanden. Även i Norge och Tyskland samt på Island kan såväl beteendemässiga som strukturella åtgärder beslutas. Enligt dansk rätt får endast beteendemässiga åtgärder beslutas. Såväl i Förenade kungariket, Norge, Danmark och Tyskland kan myndigheten, i stället för att ingripa mot ett agerande, godta ett åtagande från företaget.

Prop. 2025/26:203 med den tekniska utvecklingen, exempelvis om företag delegerar sina prissättningsbeslut till en algoritm.

Företagarna ser problem med att införa konkurrensfrämjande åtgärder, men anser att det i vissa branscher med starka marknadsdominanter och tydliga etableringshinder kan finnas behov av särskilda konkurrens- främjande åtgärder för att små och medelstora företag ska ges rimliga möjligheter att verka. Åtgärderna måste i dessa fall vara välavvägda, nöd- vändiga och proportionerliga samt utformas i enlighet med grundläggande rättssäkerhetsprinciper.

Patent- och marknadsöverdomstolen framför att man bör vara försiktig med att införa regler som ger en generell rätt att ingripa framåtsyftande mot ageranden som inte utgör överträdelser av regelverket. Svenska Bankföreningen anför att införandet av konkurrensfrämjande åtgärder riskerar att skapa en komplex regelmiljö som försvårar gränsöver- skridande verksamhet.

Transportstyrelsen framhåller att ett nytt konkurrensverktyg kan fylla de luckor som uppstår mellan konkurrenslagstiftningen och de sektorregler- ingar som Transportstyrelsen ansvarar för, t.ex. när det gäller järnvägs- marknaden. Finansinspektionen anser att åtgärder som förbättrar kon- kurrensen inom finanssektorn främjar myndighetens arbete på området. Myndighetens möjlighet att värna finansiell stabilitet bedöms inte på- verkas negativt. Energimarknadsinspektionen menar dock att konkurrens- verktyget innebär att ansvarsfördelningen mellan myndigheten och Konkurrensverket blir oklar. Post- och telestyrelsen anser att konkurrens- främjande åtgärder inte ska kunna vidtas på de områden som omfattas av

Prop. 2025/26:203 mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna

området, i vart fall gäller det ingripanden mot förfaranden som inte Prop. 2025/26:203 påverkar handeln mellan medlemsstater. I fråga om förfaranden som

påverkar handeln mellan medlemsstater är det dock tillåtet att införa en strängare nationell lagstiftning som gör det möjligt att förbjuda eller bestraffa företagens ensidiga uppträdande.

Konkurrensfrämjande åtgärder är tänkt att användas för att åtgärda de beteenden hos företag som skapar hinder mot en effektiv konkurrens och utgör därmed en sådan nationell reglering av företags ensidiga uppträd- ande som är tillåten. Införandet av konkurrensfrämjande åtgärder bedöms därmed inte hindras av det unionsrättsliga konkurrensregelverket.

Begränsningar vid tillämpningen av konkurrensfrämjande åtgärder

Konkurrensfrämjande åtgärder kan under vissa förhållanden inte komma i fråga. Så är fallet om hindret är en direkt och avsedd effekt av annan lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna. Förfaranden som följer av offentlig reglering är inte ett uttryck för företagens fria vilja (jfr prop. 1992/93:56 s. 70). Vidare bör konkurrensfrämjande åtgärder inte tillämpas på ett sätt som äventyrar befintliga konkurrensregler och annan konkurrensfrämjande reglering. Åtgärderna bör i stället användas för att komplettera annan konkurrenslagstiftning och fylla ut luckor i regleringarna. I linje med detta bör sådana åtgärder heller inte användas i de fall det finns viktiga skäl för att konkurrensen är begränsad inom en sektor, t.ex. av driftsäkerhetsskäl eller för att skapa balans i elnäten. Införandet av ett nytt konkurrensverktyg behöver alltså inte innebära att konkurrensfrämjande åtgärder riskerar att vidtas på ett sätt som äventyrar sektorslagstiftningen eller sektorsmyndigheternas ansvarsområden, vilket vissa remissinstanser befarar. Likaså bör inte verktyget kunna användas på ett sätt som kommer i konflikt med den immaterialrättsliga regleringen.

Härutöver innebär regleringen i artikel 3 förordning (EG) nr 1/2003 vissa begränsningar när det gäller tillämpning av nationell konkurrens- lagstiftning. Av artikeln följer att om medlemsstatens konkurrensmyndig- het eller domstolar tillämpar nationell rätt på ett förfarande som avses i artikel 101.1 i EUF-fördraget eller ett sådant missbruk som är förbjudet enligt artikel 102 ska även bestämmelserna i fördraget tillämpas. Där- utöver följer av artikeln att ett förfarande som är tillåtet till följd av artikel 101 eller en förordning om tillämpning av artikel 101.3 inte får vara förbjudet enligt nationell rätt. Det konkurrensrättsliga verktyget får således inte tillämpas på ett förfarande som är tillåtet inom unionen, t.ex. till följd av ett horisontellt eller vertikalt gruppundantag. I vilken utsträckning det nya verktyget kan tillämpas på förhållanden av det slaget får prövas av rättstillämpningen.

37

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenskt Prop. 2025/26:203 Näringsliv och några ytterligare remissinstanser anser att det bör

övervägas om beslut om konkurrensfrämjande åtgärder ska fattas av ett externt expertråd. Regeringen anser dock inte att det nu finns anledning att avvika från det som gäller för Konkurrensverkets övriga tillsynsområden. Konkurrensverket bör därmed ha befogenhet att besluta i frågor om konkurrensfrämjande åtgärder.

Prop. 2025/26:203 det bör övervägas om en annan terminologi än ”marknad” bör användas eftersom det föreslås ha en annan betydelse än vad som är gängse på konkurrensrättens område.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det måste finnas en koppling mellan de åtgärder som Konkurrensverket får vidta och det konkurrensproblem som har identifierats. Åtgärderna bör därför vara nödvändiga för att undanröja hindren för en effektiv konkurrens. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför även att det är oklart vilken grad av bevisning som krävs i fråga om hinder för en effektiv konkurrens vid beslut om åläggande mot företag. Fakultetsnämnden anser att de hinder som identifierats måste vara verifierbara, dvs. Konkurrens- verket ska kunna visa mer än enbart potentiella effekter eller hinder. Härutöver bör det framgå av lagtext att konkurrensverktyget ska tillämpas först när förbudsreglerna inte bedöms vara tillämpliga eller adekvata för att komma till rätta med de hinder som identifierats och Konkurrensverket bör i sitt beslut motivera och förklara varför förbudsreglerna inte kan eller bör tillämpas. Vidare anförs att Konkurrensverket inte, med hänsyn till det grundlagsstadgade skyddet av äganderätten och näringsfriheten, bör kunna besluta om ålägganden som innebär ett förstatligande av företag eller ren pris- eller utbudsreglering. Det bör även beaktas om åtgärder vidtagits på EU-nivå, t.ex. i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (Förordningen om digitala marknader).

Konkurrensverket framhåller att det är av stor vikt att ålägganden om konkurrensfrämjande åtgärder ska kunna gälla omedelbart. I annat fall finns en risk för att konkurrensen skadas allvarligt och till och med oåterkalleligt under den tid som hinner förflyta till dess åläggandet har fått

Prop. 2025/26:203 Ett åläggande bör kunna gälla omedelbart endast om det finns särskilda skäl

Vid bedömningen av vid vilken tidpunkt ett beslut om konkurrens- främjande åtgärder ska gälla står olika intressen mot varandra. Besluten syftar till att främja en effektiv konkurrens, till nytta för konsumenterna och samhällsekonomin i stort. Skyddet för konkurrensen talar för att åtgärder för att främja denna bör få genomslag så snart som möjligt. Mot detta står företagets intresse mot ingrepp i dess näringsfrihet och möjlig- heten att överklaga ett beslut om ett sådant ingrepp innan det verkställs. Vid denna avvägning bedöms företagets intresse i normalläget väga tyngst. Beslut om åläggande bör därför som huvudregel gälla först efter det att beslutet har fått laga kraft. Regeringen delar därmed inte Konkurrens- verkets synpunkt om att beslutet som huvudregel ska gälla omedelbart.

Det kan dock förekomma särskilda situationer där det allmänna intresset av en välfungerande konkurrens väger tyngre och det därför är motiverat att ett åläggande gäller omedelbart. Så kan vara fallet om ett beteende medför en överhängande risk för att konkurrensen på marknaden skadas allvarligt om det inte omgående upphör. Av 35 § tredje stycket förvalt- ningslagen följer att en myndighet får verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt intresse kräver det. Med uttrycket väsentligt allmänt intresse avses sådana angelägna samhällsintressen som exempelvis att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att avvärja fara för någons liv eller hälsa (prop. 2016/17:180 s. 326.). Betydelsen av en effektiv konkurrens är visserligen ett angeläget allmänt intresse men det bedöms ändå vara tveksamt om Konkurrensverket med hänvisning till den bestäm- melsen skulle kunna besluta om omedelbar verkställighet av ett beslut om konkurrensfrämjande åtgärder. Mot bakgrund av de skador på konkurr- ensen som vissa beteenden kan orsaka anser regeringen dock att det bör vara möjligt för Konkurrensverket att besluta att ålägganden ska gälla omedelbart, om det finns en överhängande risk för att konkurrensen på marknaden skadas allvarligt. Det bör därmed införas en reglering i konkurrenslagen om att ålägganden om konkurrensfrämjande åtgärder får gälla omedelbart om det finns särskilda skäl av det slaget.

5.4Konkurrensfrämjande åtaganden

Regeringens förslag

Om det uppkommit en fråga om att vidta åtgärder mot ett företag i form av ett åläggande, ska Konkurrensverket i stället få besluta att godta ett åtagande från företaget. Så länge ett åtagande gäller ska Konkurrens- verket inte få besluta om ett åläggande mot företaget avseende de förhållanden som åtagandet gäller.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår att ett åtagande endast får godtas om det finns

44

anledning att anta att åtagandet främjar en effektiv konkurrens på en eller Prop. 2025/26:203 flera marknader.

Remissinstanserna

Remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Det företag som är föremål för en konkurrensfrämjande åtgärd får förut- sättas ha bättre kunskap om sin verksamhet än Konkurrensverket. Det är därför fördelaktigt om det företag som ska genomföra en åtgärd också är med och utformar den. Vid frågor om överträdelse av de konkurrens- rättsliga förbuden har Konkurrensverket möjlighet att, i stället för att besluta om åläggande, godta åtaganden från det företag som är föremål för utredning (3 kap. 4 § konkurrenslagen första stycket). Regleringen innebär att företaget i fråga förpliktar sig att vidta vissa åtgärder i utbyte mot att Konkurrensverket inte ingriper mot den misstänkta överträdelsen. Ett sådant åtagande är bindande för företaget.

Möjligheten att godta åtaganden är ett effektivt sätt att åtgärda ett konkurrensproblem och medför processekonomiska fördelar för konkur- rensmyndigheten. Regeringen anser därmed att Konkurrensverket bör kunna godta ett åtagande från företaget i fråga i stället för att besluta om ett konkurrensfrämjande åläggande mot det. Samma förutsättningar bör gälla som vid godtagande av åtaganden i fråga om de konkurrensrättsliga förbuden, dvs. åtagandet bör vara bindande för företaget och Konkurrens- verket bör under den tid åtagandet gäller inte få meddela ett åläggande mot företaget i de avseenden som åtagandet gäller.

I betänkandet föreslås att ett åtagande endast ska få godtas om det finns anledning att anta att en viss åtgärd som ett företag föreslår främjar en effektiv konkurrens på en eller flera marknader. Regeringen föreslår att ett åtagande i stället ska få godtas om det uppkommit en fråga om att vidta konkurrensfrämjande åtgärder mot företaget. I detta ligger att ett åtagande får godtas om de hinder för en effektiv konkurrens som har identifierats kan antas undanröjas genom de åtgärder företaget erbjuder. Åtagandet ska således uppnå en snarlik effekt som ett åläggande.

5.5Beslut om ålägganden och att godta åtaganden

Regeringens förslag

Konkurrensverkets beslut om ett konkurrensfrämjande åläggande och verkets beslut att godta ett åtagande ska gälla tills vidare, om inte annat bestäms.

Om flera företag är föremål för ålägganden inom ramen för en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder, ska Konkurrensverket besluta om dessa vid samma tidpunkt.

45

Regeringens förslag

Konkurrensverket ska få besluta att inleda en utredning om konkurrens- främjande åtgärder om det finns anledning att anta att förutsättningarna för ett konkurrensfrämjande åläggande är uppfyllda.

Beslutet ska offentliggöras och innehålla uppgifter om vilken eller vilka marknader som utredningen gäller och vilket eller vilka hinder som åtgärderna syftar till att undanröja.

Regeringens bedömning

Det finns inget behov att reglera vilka åtgärder som Konkurrensverket behöver vidta innan en utredning inleds.

Utredningens förslag och bedömning

Utredningens förslag och bedömning stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen bedömer dock att det inte finns behov av att reglera vilka förutsättningar som ska gälla för att inleda en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder. Förslaget har även en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna instämmer i eller har inte något att invända mot utredningens förslag och bedömning. Stockholms universitet efter- frågar vilka beviskrav som ska gälla för att ett beslut att inleda en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder ska kunna meddelas. Svensk Försäkring anser att de föreslagna kraven för att inleda en utredning är för låga mot bakgrund av ett sådant beslut kommer att ha stor påverkan på marknaden och dess aktörer.

Svensk Försäkring anser att Konkurrensverket bör vara skyldigt att sam- verka med berörda myndigheter innan en utredning inleds. Ett antal remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket och Svenskt Näringsliv, framför att det inte finns behov av att reglera vilka åtgärder som behöver vidtas innan beslut att inleda en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder meddelas. Konkurrensverket anför att en regel om obligatorisk förstudie skulle leda till onödig tidsutdräkt och ett ineffektivt utnyttjande av Konkurrensverkets resurser.

Finansinspektionen och Svensk Försäkring anser att de bör involveras på ett tidigare stadium av utredningsprocessen än vid det allmänna sam- rådet inför beslut om konkurrensfrämjande ålägganden eller åtaganden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Förutsättningar för att inleda en utredning

Några remissinstanser väcker frågan om några särskilda förutsättningar bör vara uppfyllda för att en utredning ska kunna inledas. I vissa länder

som har infört liknande konkurrensrättsliga verktyg har kravet på att inleda

47

utredning har inletts. Konkurrensverket kan på så sätt få kontakt med och Prop. 2025/26:203 upplysningar från aktörer som i annat fall inte hade nåtts av informationen.

Genom kontakter med företag och andra aktörer kan myndigheten få värdefull information om marknaden och hur den fungerar. För företagen som kan bli föremål för konkurrensfrämjande åtgärder ger informationen om utredningen också viss förutsebarhet. Härigenom får företagen också möjlighet att tillvarata sina intressen genom att ta del av allmänna handlingar och lämna synpunkter till Konkurrensverket. Även berörda myndigheter kommer på så sätt involveras på ett tidigt stadium av utredningsprocessen, så som efterfrågas av Finansinspektionen och Svensk Försäkring.

I en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder behöver det inte redan när utredningen påbörjas stå klart vilka företag som kan bli föremål för åtgärder. Beslutet kan därför inte på sedvanligt sätt kommuniceras med berörda parter. I syfte att skapa kännedom om utredningen och tydliggöra myndighetens intention att vidta konkurrensfrämjande åtgärder bör det i stället föreskrivas en skyldighet för Konkurrensverket att offentliggöra beslutet. Detta kan lämpligen ske genom att beslutet publiceras på Konkurrensverkets webbplats.

Vilka uppgifter ska beslutet innehålla?

Beslutet att inleda en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder syftar bl.a. till att informera om verkets utredning och därmed förbättra förut- sättningarna för utredningens genomförande. För att beslutet ska fylla sin funktion är det viktigt att samtliga berörda aktörer får möjlighet att lämna synpunkter och information till Konkurrensverket. Ju mer detaljerad in- formation som lämnas i beslutet om den kommande utredningen, desto bättre blir förutsättningarna för alla berörda aktörer att lämna informa- tionen. Samtidigt kan det vara till nackdel om de uppgifter som beskriver den kommande utredningen är alltför detaljerade eftersom det under Konkurrensverkets utredning kan komma fram nya omständigheter som innebär att utredningens omfattning behöver justeras.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det är tillräckligt att beslutet innehåller en beskrivning av vilken eller vilka marknader som utredningen rör och vilket eller vilka hinder som åtgärderna syftar till att ingripa mot. Det finns dock inget som hindrar att Konkurrensverket lämnar ytterligare information i beslutet.

5.7Tidsfrist för beslut om konkurrensfrämjande åtgärder

Regeringens förslag

Ett konkurrensfrämjande åläggande eller ett beslut att godta ett konkurrensfrämjande åtagande ska meddelas senast tolv månader från det att beslutet att inleda en utredning offentliggjordes.

49

Prop. 2025/26:203 Regeringens bedömning

Det finns inget behov av att reglera att en utredning om konkurrens- främjande åtgärder om samma förhållanden får påbörjas först efter en viss tid.

Utredningens förslag och bedömning

Utredningens förslag och bedömning stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att tidsfristen för att meddela ett åläggande eller att godta ett åtagande ska vara 18 månader och att tids- fristen ska kunna förlängas med högst sex månader. Förslaget har även en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna instämmer i, eller har inte något att invända mot, utredningens förslag och bedömning. Svenskt Näringsliv framför att den totala utredningstiden framstår som lång, särskilt med beaktande av den inledande fasen för att undersöka om det finns behov av att inleda en utredning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

En utredning ska genomföras inom tolv månader

En utredning om konkurrensfrämjande åtgärder kan skapa osäkerhet bland de berörda aktörerna eftersom en sådan utredning innebär att Konkurrens- verket kan komma att ingripa på den marknad där de är verksamma. För att tillgodose aktörernas intresse av att en utredning inte pågår längre än nödvändigt och för att skapa förutsebarhet kan det därför vara lämpligt att införa en tidsfrist inom vilken utredningen ska vara slutförd. Nackdelen med en tidsfrist är att fristen kan vara för knapp för att genomföra utredningen med tillräckligt hög kvalitet. Det skulle kunna leda till att Konkurrensverket avslutar sin utredning utan att någon åtgärd beslutas eller att verkets beslut upphävs i domstol på grund av brister i utredningen. Regeringen anser emellertid, i likhet med utredningen, att fördelarna med en tidsfrist får anses överväga de nackdelar som en tidsfrist kan tänkas medföra.

Utredningen föreslår att tidsfristen för att besluta om konkurrens- främjande åtgärder ska bestämmas till 18 månader från det att beslutet om en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder offentliggjordes, med en möjlighet till en förlängning om sex månader. Som påtalas av Svenskt Näringsliv kan den totala utredningstiden framstå som lång. Detta eftersom Konkurrensverket redan innan beslutet att inleda en utredning fattas behöver överväga behovet av konkurrensfrämjande åtgärder. Under denna inledande fas har Konkurrensverket också möjlighet att inhämta information från olika aktörer. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att en tidsfrist om tolv månader bör vara tillräcklig för att slutföra en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder. Av samma skäl bör det inte införas någon möjlighet att förlänga tidsfristen.

50

Prop. 2025/26:203 kontrollera om de föreslagna åtgärderna kan avsluta den misstänkta överträdelsen.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att Konkurrensverket när det gäller ett konkurrensfrämjande åläggande eller åtagande bör inhämta synpunkter innan ett beslut fattas. Besluten syftar till att åtgärda kon- kurrensproblem på en eller flera marknader vilket innebär att många aktörer kan beröras av åtgärderna som Konkurrensverket beslutar om. För en allsidig belysning av följderna av ett beslut bör synpunkter därför samlas in brett från parten, andra marknadsaktörer och berörda myndig- heter. I fråga om berörda myndigheter är detta av särskilt vikt om utred- ningen gäller en marknad som omfattas av sektorreglering. Ett brett samråd kan även belysa möjliga målkonflikter eller potentiella reglerings- misslyckanden. Regeringen anser därför att Konkurrensverket bör offentliggöra utkastet för allmänt samråd innan ett konkurrensfrämjande åläggande eller åtagande meddelas. Ett offentliggörande bör kunna ske genom att utkastet publiceras på Konkurrensverkets webbplats eller på något motsvarande sätt.

Det kan också förhålla sig så att Konkurrensverket avser att meddela ett flertal olika beslut inom ramen för en utredning. Regeringens förslag innebär inte att besluten nödvändigtvis måste offentliggöras för allmänt samråd vid ett och samma tillfälle, men det bör eftersträvas ett samtida samråd om det är möjligt. Dels kommer de som lämnar synpunkter att i sådant fall kunna bedöma åtgärderna i sin helhet, dels kommer det att säkerställa att Konkurrensverket har ett tillräckligt underbyggt underlag för att bedöma de föreslagna åtagandena. Vidare kan ett åtagande mer effektivt utvärderas i samband med andra åtgärder efter en utredning. Ett samlat samråd minskar också riskerna för en fragmentisering av marknaden.

Under samrådet bör aktörerna ges en rimlig tid att yttra sig över utkastet. Eftersom konkurrensfrämjande åtgärder måste beslutas innan tidsfristen för utredningen löper ut kan detta behöva beaktas när tidsfristen för att inkomma med synpunkter bestäms. Även omfattningen av utkastet till beslut kan påverka tidsfristens längd. Det bör därför ligga på Konkurrens- verket att med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet ange inom vilken tid som synpunkterna ska lämnas in. För att säkerställa att samtliga aktörer på ett enkelt och lättillgängligt sätt kan ta del av inkomna synpunkter bör det även föreskrivas en skyldighet för Konkurrensverket att offentliggöra de inkomna synpunkterna.

Några remissinstanser väcker frågan om att Konkurrensverket ska vara skyldigt att inhämta ett uttryckligt godkännande från myndigheter som berörs av beslutet. Ett konkurrensfrämjande åläggande eller åtagande rör myndighetsutövning mot enskilda företag. Det följer av regeringsformen att ingen myndighet får bestämma hur verket ska besluta i ärendet (12 kap. 2 §). Konkurrensverket är således helt självständigt i sin prövning av konkurrensfrämjande ålägganden eller åtaganden.

52

Prop. 2025/26:203 för att det inte längre behövs, eller ändras på så sätt att vissa konkurrens- främjande åtgärder inte längre ska gälla.

Som Svenska Bankföreningen och Sveriges advokatsamfund påtalar kan en situation uppstå där ett åläggande för ett företag upphävs av domstol medan ett åläggande mot ett annat företag har fått laga kraft. I vissa fall kan detta leda till att det uppstår marknadsstörningar. Om domstolen har upphävt åläggandet på den grunden att det inte finns något hinder för en effektiv konkurrens på den aktuella marknaden, bör Konkurrensverket därför ha möjlighet att ompröva ålägganden för andra företag på samma marknad eftersom det i dessa fall kan finnas skäl att ifrågasätta om be- sluten fortfarande är lämpliga eller behövs. I det fall domstolen har upp- hävt ett åläggande på den grunden att de konkurrensfrämjande åtgärderna inte kan anses proportionerliga eller undanröja hindren för en effektiv konkurrens på marknaden, bör Konkurrensverket överväga om dom- stolens avgörande medför att besluten för andra företag på samma marknad ska omprövas. Samma sak bör även gälla i det fall Konkurrens- verket omprövar ett åläggande eller återkallar ett beslut att godta ett åtagande till fördel för en part, om detta kan antas påverka besluten för andra företag på samma marknad.

Mot denna bakgrund bör Konkurrensverket ges befogenhet att ompröva ett åläggande eller återkalla ett beslut att godta ett åtagande om det inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

Omprövning av ett åläggande till nackdel för parten

Det finns även skäl att överväga om Konkurrensverket bör ha möjlighet att ompröva ett åläggande till nackdel för parten. Skäl talar för att ett beslut som grundar sig på oriktiga uppgifter, och därför är felaktigt, bör kunna omprövas. En omprövning bör omfatta såväl det fallet att uppgiften är felaktig eller vilseledande som fallet att en relevant uppgift inte har lämnats. Det bör vara utan betydelse vem som har lämnat uppgiften och likaså om uppgiften har lämnats eller utelämnats medvetet.

Samtidigt måste det beaktas att parten har ett intresse av att meddelade beslut står fast och därför inte kan ändras. Alla eventuella felaktigheter i beslutsunderlaget bör därför inte kunna ligga till grund för en omprövning till nackdel för parten eftersom det skulle innebära en stor osäkerhet för denne. Om en mindre detalj visar sig vara felaktig, bör det inte medföra att beslutet kan rivas upp. Det bör mot den bakgrunden införas ett krav på att uppgiften ska ha haft väsentlig betydelse för Konkurrensverkets beslut. Ett sådant krav innebär också att parten inte i onödan drabbas av att en oriktig, ofullständig eller vilseledande uppgift lämnats av någon annan uppgifts- lämnare.

Enligt regeringens mening bör det inte krävas att någon ny utredning om konkurrensfrämjande åtgärder inleds eller att ett nytt allmänt samråd hålls innan Konkurrensverket omprövar ett åläggande till nackdel för parten. Eftersom ett offentliggörande av den kommande utredningen och det allmänna samrådet redan har genomförts har samtliga aktörer fått ta del av informationen. De har därigenom haft möjlighet att inkomma med synpunkter på utredningen och de efterföljande besluten. Omprövningen tar endast sikte på de oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifterna

54

Prop. 2025/26:203 inleds så att samtliga aktörer får möjlighet att inkomma med synpunkter på utredningen och de efterföljande besluten.

5.10 Vite

Regeringens förslag

Konkurrensverket ska få förena beslut om ålägganden och beslut att godta åtaganden med vite. Ett beslut att godta ett åtagande som har förenats med vite ska gälla omedelbart, om inte något annat bestäms.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna instämmer i utredningens förslag eller har inte något att invända mot det. Svenska Bankföreningen ställer sig dock tveksam till att Konkurrensverket ska kunna förena ett åläggande med vite.

systematiken i konkurrenslagen bör det gälla även i fråga konkurrens- Prop. 2025/26:203 främjande åtaganden. Frågan kan dock komma att ses över i kommande lagstiftningsärenden på konkurrensområdet.

Prop. 2025/26:203 Ett beslut att godta ett åtagande går inte det företag som har lämnat åtagandet emot och bör därför inte kunna överklagas. Andra aktörer kan dock ha intresse av att överklaga beslutet, exempelvis om de anser att åtagandet inte går så långt som ett åläggande kunde ha gått. Att tillåta överklaganden av dessa beslut skulle vara i linje med förvaltningslagens grundläggande principer om ett besluts överklagbarhet. Mot detta talar emellertid att ett godtagande av ett åtagande är ett processekonomiskt verktyg som innebär att utredningsresurser sparas, både hos myndigheten och i domstol genom att företaget självmant åtar sig att genomföra konkurrensfrämjande åtgärder. De processekonomiska vinsterna riskerar att bli tillintetgjorda om ett beslut att godta ett åtagande får överklagas. Dessutom ges enligt regeringens förslag andra aktörer möjlighet att yttra sig över denna typ av beslut innan de meddelas. Regeringen anser därför vid en samlad bedömning att ett beslut att godta ett åtagande inte ska få överklagas. I likhet med vad som redan i dag gäller enligt konkurrenslagen bör inte heller ett beslut att godta ett åtagande som förenats med vite få överklagas. Lagligheten av själva vitesföreläggandet får i stället prövas i samband med frågan om vitets utdömande.

Ett beslut att inleda en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder aviserar möjliga beslut från Konkurrensverket i framtiden. Till skillnad från vad som framförs av flera remissinstanser anser regeringen att beslutet inte kan anses påverka någons situation på ett påtagligt sätt i den meningen att det skulle påverka deras handlande eller medföra några konsekvenser i övrigt. Det ålägger ingen aktör att göra eller inte göra något. Beslutet har endast verkningar för Konkurrensverket då det utgör en ram för den fortsatta utredningen och sätter i gång en tidsfrist inom vilken verket måste fatta eventuella beslut om konkurrensfrämjande ålägganden eller åtaganden. Regeringen anser därför, i likhet med Stockholms universitet, att ett beslut att inleda en utredning om konkurrensfrämjande åtgärder inte bör kunna överklagas.

Klagorätt

Enligt förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (42 §). I konkurrenslagen regleras det inte särskilt vem som får överklaga ett beslut vilket innebär att förvaltningslagens bestämmelser om detta blir tillämpliga.

Fråga uppstår om det i stället finns skäl att i konkurrenslagen reglera klagorätten i fråga om beslut enligt den nya regleringen om konkurrens- främjande åtgärder. Klagorätt bör i första hand tillkomma den som är part i ärendet, dvs. den som beslutet riktas emot. Det kan dock inte uteslutas att det finns någon annan än det företag som beslutet riktas emot som också påverkas på ett sådant sätt att han eller hon bör ha klagorätt. Vem eller vilka är svårt att avgöra på förhand, bl.a. beroende på att både åtgärder och marknader varierar från fall till fall. Mot denna bakgrund framstår det inte som lämpligt att reglera frågan om klagorätt särskilt.

Överklagande till patent- och marknadsdomstolarna

Konkurrensverkets beslut i ärenden enligt konkurrenslagen överklagas till Patent- och marknadsdomstolen (7 kap. 1 §). Det finns enligt regeringens

58

mening ingen anledning att frångå den regleringen beträffande verkets Prop. 2025/26:203 beslut i ärenden om konkurrensfrämjande åtgärder.

Rättegångskostnader

I mål och ärenden enligt konkurrenslagen tillämpas bestämmelserna om rättegångskostnader för brottmål i 31 kap. rättegångsbalken (8 kap. 15 §). Detta innebär att en enskild kan ha rätt att få ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader om Konkurrensverkets beslut upphävs av Patent- och marknadsdomstolen. Det bör även gälla för ärenden i dom- stolen som gäller konkurrensfrämjande åtgärder. Den omständigheten att ersättningen i det enskilda fallet kan uppgå till höga belopp ger inte anledning att överväga någon annan reglering.

6Nya regler för offentlig säljverksamhet

6.1En ny lag om offentlig säljverksamhet

Regeringens förslag

En ny lag om offentlig säljverksamhet ska ersätta de nuvarande bestämmelserna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i konkurrenslagen.

Regeringens bedömning

Den nya lagen bör utformas med utgångspunkt i att vissa offentliga aktörers säljverksamhet kan bedrivas på andra villkor än privata företags.

Utredningens förslag och bedömning

Utredningens förslag och bedömning stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår att det i konkurrenslagen (2008:579) ska införas en upplysning om den nya lagen om offentlig säljverksamhet.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna instämmer i, eller har inte något att invända mot utredningens förslag eller bedömning. Almega, Konkurrens- verket, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv och Telia Sverige AB anser att de nuvarande reglerna bör ändras eftersom de inte har fungerat tillfreds- ställande. De framför att de skillnader som finns mellan privata och offentliga aktörer kan leda till en ojämlik spelplan mellan aktörer på marknaden, vilket ger sämre förutsättningar för en väl fungerande kon- kurrens och ett välfungerande företagsklimat. Ragnsells, Småföretagarnas riksförbund, TechSverige och Visita framför att den nuvarande regleringen inte varit tillräcklig för att komma till rätta med problematiken inom sina

respektive branscher och områden.

59

Prop. 2025/26:203 En ny lag om offentlig säljverksamhet

I detta lagstiftningsärende föreslås ett flertal lagändringar i syfte att ersätta de nuvarande bestämmelserna om konkurrensbegränsande offentlig sälj- verksamhet med en ny reglering om offentlig säljverksamhet. Förslagen är inriktade mer specifikt på aktörer inom den offentliga sektorn och på att skydda privata aktörer från otillbörlig påverkan från dessa aktörer än vad som är fallet med hittillsvarande reglering i konkurrenslagen. Det talar för att de nya bestämmelserna om offentligt säljverksamhet bör föras in i en ny lag. Därutöver föreslås nya regler om utvärdering och särredovisning som passar mindre bra i konkurrenslagens struktur och systematik. Regeringen instämmer således i utredningens bedömning att det är lämp- ligt att införa den nya regleringen i en ny lag för att tydliggöra skiftet i perspektiv och för att tydligare särskilja prövningen från en konkurrens- rättslig prövning. En ny lag bör dessutom, som framförs av Svenskt Näringsliv, bidra till en ökad tydlighet kring att det finns särskilda regler att förhålla sig till i fråga om offentlig säljverksamhet. Sammantaget anser regeringen att de nuvarande bestämmelserna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i konkurrenslagen bör upphävas och att statens, kommunernas och regionernas säljverksamhet bör regleras i en ny lag om offentlig säljverksamhet.

Utredningen föreslår att det i konkurrenslagen ska tas in en upplysning om lagen om offentlig säljverksamhet. Regeringen ställer sig emellertid tveksam till att det skulle tillföra något mervärde att föra in en sådan bestämmelse. Det får förutsättas att den nya lagen om offentlig sälj- verksamhet kommer att komma de berörda aktörerna till kännedom. Regeringen delar därför Kammarrätten i Sundsvalls uppfattning att det inte finns någon anledning att i konkurrenslagen ta in en upplysning om den nya lagen om offentlig säljverksamhet.

6.2Förbud mot otillbörlig offentlig säljverksamhet

Regeringens förslag

En offentlig aktör ska inte få bedriva en säljverksamhet eller tillämpa ett förfarande i säljverksamheten som på ett otillbörligt sätt påverkar möjligheterna för privata företag att bedriva verksamhet på marknaden.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens men har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

Bland remissinstanserna är utfallet splittrat. Ungefär hälften av remiss- instanserna tillstyrker förslaget eller har inte något att invända mot det. Den andra hälften av remissinstanserna avstyrker förslaget eller invänder mot utredningens förslag. Ett stort antal remissinstanser framför att det är

oklart vad som avses med otillbörlig påverkan. Göteborgs kommun anser

62

Prop. 2025/26:203 visst handlade svarar mot vissa kriterier som är uppställda för att tillämpa regeln. Om så är fallet, förbjuds aktören att fortsätta med detta beteende. Den senare principen innebär att en sanktion utlöses för en överträdelse som har skett, och eventuellt pågår, av ett ständigt gällande generellt förbud. Den är således bakåtriktad i fråga om påföljden. En bakåtriktad förbudsprincip gäller t.ex. i fråga om konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning (2 kap. 1 och 7 §§ konkurrens- lagen).

Den nuvarande konfliktlösningsregeln har utformningen av en framåt- riktad förbudsprincip. När regleringen infördes ansågs en bakåtriktad förbudsreglering kräva omfattande undantag och därmed bli alltför komplex och kräva ett betungande system för dispenser i enskilda fall. Bedömningen var även att det fanns risker för rättssäkerheten vad gäller förutsebarheten för ett förbuds räckvidd (prop. 2008/09:231 s. 33).

Utredningen föreslår att den nya regleringen bör utformas som en bakåtriktad förbudsprincip. Till skillnad från tiden då konfliktlösnings- regeln infördes finns numera erfarenhet från tillämpningen av en regel, vilket underlättar utformningen av ett förbud. Regeringen anser inte, till skillnad från Kammarrätten i Sundsvall, att den omständigheten att för- budsbestämmelsen innehåller vissa skönsmässiga inslag medför att en bakåtriktad förbudsprincip är olämplig. Även förbuden mot konkurrens- begränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning, i vilka det finns skönsmässiga inslag, är utformade som bakåtriktade förbud. Ett ständigt gällande förbud bör dessutom leda till att reglerna får ett ökat genomslag eftersom offentliga aktörer behöver ta hänsyn till förbudet när de bedriver säljverksamhet. Som Konkurrensverket och Svenskt Närings- liv framför bör det innebära att reglerna får en handlingsdirigerande effekt, vilket i sin tur bör leda till att en del konkurrensproblem inte uppstår. Regeringen instämmer därför i utredningens förslag att den nya regleringen bör utformas som en bakåtriktad förbudsprincip.

Aktörer som bör omfattas av förbudet

Som redan redogjorts för kan det uppstå särskilda marknadsstörningar när aktörer i den offentliga sektorn bedriver säljverksamhet. Utredningens förslag är därför att regleringen ska träffa offentliga aktörer, dvs. sådana aktörer som kan ha vissa offentligrättsliga fördelar jämfört med aktörer i den privata sektorn. Med offentliga aktörer avses enligt utredningen staten, en kommun eller en region samt offentliga företag. Regeringen instämmer i utredningens förslag och anser, till skillnad från Vattenfall AB och Statskontoret men i likhet med Konkurrensverket och Svenskt Näringsliv, att förbudet bör träffa statliga aktörer. Även statliga aktörer kan ha vissa fördelar som de privata företagen saknar. Av betänkandet framgår vidare att såväl statliga myndigheter som vissa statliga bolag har varit föremål för utredningar hos Konkurrensverket enligt den nuvarande konfliktlösnings- regeln (SOU 2025:22 s. 282 ff.). Det talar för att det kan finnas problem med otillbörlig säljverksamhet kopplat till även statliga aktörer, vilket bekräftas av Konkurrensverket i verkets remissvar. Regeringen anser således att förbudet bör träffa alla offentliga aktörer. Det finns dock skäl att i lagen tydligare definiera vad som avses med en offentlig aktör.

64

Det är inte ovanligt att staten, en kommun eller en region bedriver viss Prop. 2025/26:203 verksamhet i olika företagsformer. Mot bakgrund av regeringens ställ-

ningstagande strax ovan bör dessa företag ingå i definitionen av vad som utgör en offentlig aktör. Detta är även i linje med vad som gäller enligt den nuvarande konfliktlösningsregeln (jfr 3 kap. 28 § konkurrenslagen). Enligt förslaget avses med offentligt företag en juridisk person som bedriver säljverksamhet och som staten, en kommun eller en region direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande över genom ägarskap, finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt. Det innebär, som efterfrågas av Almega och Visita, att även t.ex. kommunala stiftelser eller föreningar omfattas av förbudet i den utsträckning de bedriver säljverksamhet. Den juridiska form i vilken verksamheten bedrivs har således ingen betydelse så länge verksamheten bedrivs i en juridisk person.

Verksamhet som bör omfattas av förbudet

Det förbud som föreslås syftar till att undanröja de särskilda marknads- störningar som kan uppstå när en offentlig aktör bedriver säljverksamhet eller tillämpar ett visst förfarande i sådan verksamhet. Det är alltså endast den säljverksamhet som en offentlig aktör bedriver på marknaden som föreslås omfattas av förbudet. En säljverksamhet är en verksamhet som består i att tillhandahålla varor, tjänster och andra nyttigheter på marknaden, dvs. sådana varor och tjänster som privatpersoner och företag i normalfallet betalar för. Varor och tjänster som offentliga aktörer tillhandahåller för eget bruk bör inte omfattas av förbudet.

I likhet med vad som gäller för konfliktlösningsregeln bör det vara fråga om en verksamhet som omfattas av det konkurrensrättsliga företags- begreppet som omfattas, s.k. ekonomisk verksamhet. En avgränsning till ekonomisk verksamhet innebär att det inte är avgörande om verksamheten är inriktad på vinst eller inte. Det innebär även att myndighetsutövning faller utanför begreppet. I 1 kap. 5 § konkurrenslagen är detta förhållande förtydligat med en särskild föreskrift som från konkurrenslagens tillämp- ningsområde utesluter delar av verksamhet som består i myndighets- utövning. Motsvarande avgränsning bör göras för det nya förbudets tillämplighet.

Utredningen föreslår även att förbudet ska träffa förfaranden som en offentlig aktör tillämpar i säljverksamheten. Ett förfarande är ett faktiskt handlade eller en underlåtenhet att vidta en åtgärd. I vissa fall kan ett förfarande som tillämpas av en offentlig aktör, t.ex. underprissättning, påverka de privata företagens möjligheter att bedriva säljverksamhet. I dessa fall är det själva förfarandet som påverkar de privata företagen, inte verksamheten som sådan. Regeringen håller med utredningen om att även förfaranden bör träffas av förbudet.

Telia Sverige AB föreslår att förbudet även ska avse andra verksamheter än säljverksamheter och förfaranden som tillämpas i dessa verksamheter, om förfarandet har en otillbörlig påverkan på privata aktörers möjligheter att bedriva verksamhet. Det finns dock inte möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende utvidga tillämpningsområdet för förbudet mot otillbörlig säljverksamhet på ett sådant sätt.

65

Prop. 2025/26:203 I vissa fall är det själva säljverksamheten som sådan som på ett otillbörligt sätt påverkar möjligheterna för privata företag att bedriva verk- samhet på marknaden. Det kan t.ex. vara fråga om att säljverksamheten subventioneras med allmänna medel eller att det ställs låga eller inga avkastningskrav som gör det möjligt för den offentliga aktören att fortsätta driva en ineffektiv verksamhet, en verksamhet som under andra för- hållanden hade slagits ut från marknaden. I dessa fall kan säljverksam- heten påverka de privata företagen på ett otillbörligt sätt eftersom de privata företagen inte har fördelar av det slaget. Ett annat exempel är sammanblandning mellan myndighetsutövning och säljverksamhet som består i att varor eller tjänster säljs på en marknad där den offentliga aktören också har myndighetsutövande uppgifter. Så kan vara fallet när en myndighet som utför en förrättning och i samband med denna även tillhandahåller konsulttjänster. Det kan även vara att en offentlig aktör nyttjar information som denne har fått i egenskap av myndighet i sin säljverksamhet. I dessa fall är det själva säljverksamheten som får en otillbörlig påverkan på det privata företagets möjligheter att bedriva verksamhet eftersom det privata företaget inte har tillgång till de fördelar som den offentliga aktören har. Till skillnad från utredningen anser regeringen dock att blotta närvaron av en offentlig aktör på marknaden i sig inte bör anses medföra att säljverksamheten har en otillbörlig påverkan.

I författningskommentaren lämnas exempel på säljverksamheter eller förfaranden som kan innebära en otillbörlig påverkan.

Prop. 2025/26:203 om en säljverksamhet som en kommun eller region ansvarar för. Av 2 kap. 7 § kommunallagen (2017:725) framgår att kommuner har befogenhet att bedriva näringsverksamhet, om det sker utan vinstsyfte och för att till- handahålla allmännyttiga anläggningar och tjänster åt kommun- medlemmarna, s.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Kommunerna har även viss befogenhet att agera inom det som brukar betecknas för det egentliga näringslivet. Regler om detta finns i 2 kap. 8 § kommunallagen, lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i vissa special- författningar. Om verksamheten bedöms vara kompetensenlig bör den inte omfattas av förbudet. I dessa fall får lagstiftaren anses ha valt att intresset av en sund konkurrens ska få stå tillbaka.

Undantaget för verksamhet som sker inom ramen för den kommunala kompetensen innebär att lokala och regionala skillnader i landet kommer att behöva beaktas inom ramen för prövningen. Eftersom levnadsvillkoren och förhållanden i övrigt varierar mellan olika delar av landet kan kommuner och regioner ha olika kompetens på näringslivets område beroende på var i landet verksamheten bedrivs. Den kommunala kompe- tensen kan också förändras över tid. Att kompetensen är föränderlig och avgränsas genom annan lagstiftning innebär att det inte är lämpligt att uttala sig i frågan om vad som ligger inom ramen för den kommunala kompetensen. Frågan får i stället prövas i rättstillämpningen, ytterst av domstol.

Ett förfarande som är förenligt med lag bör inte heller omfattas av förbudet. Som Digimitt och Sundsvalls kommun framför aktualiseras frågan om självkostnadsprincipen i detta sammanhang. Självkostnads- principen innebär att kommuner inte får ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhanda- håller (2 kap. 6 § kommunallagen). Den gäller som huvudregel för all kommunal verksamhet, vare sig det är fråga om frivillig eller special- reglerad verksamhet. Tillämpningen av självkostnadsprincipen kan utgöra ett förfarande som på ett otillbörligt sätt påverkar de privata företagen att bedriva sin verksamhet eftersom prisnivån som de offentliga aktörerna därmed tillämpar kan bli lägre jämfört med ett privat företags. Med anledning av att självkostnadsprincipen följer av lag kan detta förfarande inte angripas med stöd av förbudet. Det bör dock uppmärksammas att det även finns undantag från självkostnadsprincipen i vissa lagar, t.ex. i lagen om vissa kommunala befogenheter (1 kap. 3 §) och ellagen (1997:857) (7 kap. 2 §). I dessa lagar anges att verksamheten ska bedrivas på affärs- mässig grund, vilket får anses innebära ett undantag från såväl själv- kostnadsprincipen som förbudet mot att driva företag i vinstsyfte i kommunallagen (se prop. 2008/09:21 s. 26). Om ett sådant undantag från självkostnadsprincipen är tillämpligt, kan ett förfarande som t.ex. innebär underprissättning angripas med stöd av förbudet.

Det bör i sammanhanget påpekas att även om själva säljverksamheten är förenlig med ett beslut av riksdagen kan ett förfarande som tillämpas inom säljverksamheten omfattas av förbudet mot otillbörlig säljverksamhet, om förfarandet bedöms ha en otillbörlig påverkan på privata företags förutsättningar att agera på marknaden. Ett exempel på detta skulle kunna vara att vägra tillträde till en nyttighet eller infrastruktur eller att i övrigt tillämpa villkor som gynnar egen säljverksamhet.

70

ventioner av en viss verksamhet kan vara förbjudna redan med stöd av Prop. 2025/26:203 EU:s statsstödsregler. Under vissa förutsättningar kan dock vissa sub-

ventioner, t.ex. statliga stöd till företag som bedriver säljverksamhet, vara tillåtna enligt statsstödsreglerna. Enligt regeringens mening bör detta beaktas inom ramen för prövningen om säljverksamheten eller förfarandet är försvarbart från allmän synpunkt. Har Europeiska kommissionen god- känt stödet eller stödet lämnats i enlighet med t.ex. en gruppundantags- förordning bör verksamheter eller förfaranden som är en direkt följd av stödet kunna bedömas som försvarbara från allmän synpunkt.

Det bör ligga på den offentliga aktören att visa att säljverksamheten eller förfarandet är förenligt med riksdagsbeslut eller regeringsbeslut eller i övrigt försvarbart från allmän synpunkt

Det är den offentliga aktören som har förutsättningar att motivera varför en viss verksamhet bedrivs och hur den bedrivs. Den offentliga aktören bör även ha en god uppfattning om de rättsliga förutsättningar som gäller för en säljverksamhet och kännedom om den marknad där verksamheten bedrivs. I likhet med utredningen, Almega, Svenskt Näringsliv och Åter- vinningsindustrierna anser regeringen därför att det bör ligga på den offentliga aktören att visa att förfarandet eller säljverksamheten inte ska omfattas av förbudet mot otillbörlig säljverksamhet. Bevisbördan för att säljverksamheten eller förfarandet på ett otillbörligt sätt påverkar möjligheterna för privata företag att bedriva verksamhet på marknaden bör däremot, i enlighet med allmänna principer, ligga på Konkurrensverket.

6.4Konkurrensverket ska vara tillsyns- och beslutsmyndighet

Regeringens förslag

Konkurrensverket ska utöva tillsyn och pröva frågor enligt lagen om offentlig säljverksamhet i första instans.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens men har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det. Konkurrensverket anför att förslaget innebär att en säljverksamhet eller ett förfarande som orsakar skada på marknaden kan korrigeras snabbare än vad som är möjligt med nuvarande regelverk. Svenskt Näringsliv anser att förslaget är en självklar och logisk konsekvens av att Konkurrensverket på övriga tillsynsområden numera har beslutande- rätt.

Sveriges kommuner och regioner och Sobona anser dock att det av rätts-

säkerhetsskäl är nödvändigt att Konkurrensverkets utredar- och besluts-

73

Prop. 2025/26:203 roller även fortsättningsvis hålls separerade. De framhåller att frågan om vad som ryms inom den kommunala kompetensen bestäms genom politiska beslut och att en prövning av tjänstemän på Konkurrensverket utgör en omotiverad inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Även bl.a. Advokatfirman Kahn Pedersen, Malmö stad och Patent- och marknadsöverdomstolen ifrågasätter lämpligheten i att Konkurrensverket prövar frågor kopplade till den kommunala kompetensen.

Skälen för regeringens förslag

Konkurrensverket bör vara tillsynsmyndighet

Konkurrensverket är förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor och har tillsynsuppgifter kopplade till de förbud och andra konkurrensregleringar som finns i konkurrenslagen, däribland konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Verket är även tillsynsmyndighet för offentlig upphand- ling och över lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter.

Det har inte framkommit några skäl för att ändra nuvarande system när det gäller tillsynsansvaret för frågor om offentlig säljverksamhet. Det finns inte heller anledning att göra någon annan bedömning med anledningen av att utformningen av regleringen för offentlig säljverksamhet föreslås ändras. Konkurrensverket bör därför fortsatt vara tillsynsmyndighet för frågor om offentlig säljverksamhet. Av tydlighetsskäl bör detta anges i den nya lagen om offentlig säljverksamhet.

Konkurrensverket bör pröva frågor i första instans

Förbud om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet prövas i dag i första instans av Patent- och marknadsdomstolen. På de flesta områden som omfattas av konkurrenslagstiftningen beslutar i stället Konkurrens- verket i första instans. Vid införandet av bestämmelserna om konkurrens- begränsande offentlig säljverksamhet uttalade regeringen att ärendena bör prövas av domstol i första instans eftersom regleringen, till skillnad från de konkurrensrättsliga förbuden, inte innebär ett ständigt gällande förbud och det är fråga om en ny lagstiftning där gränsdragningsfrågor kan upp- komma (prop. 2008/09:231 s. 46). Dessa skäl väger inte längre lika tungt Det nya förslaget är utformat som ett ständigt gällande förbud och även om förslaget skiljer sig från gällande regler är frågan inte ny. Regeringen anser därför, i linje med Konkurrensverket och Svenskt Näringsliv, att frågor om offentlig säljverksamhet bör prövas av Konkurrensverket i första instans. Att Konkurrensverket därmed blir såväl tillsyns- som beslutsmyndighet medför inte någon annan bedömning eftersom detta även gäller på andra områden där verket har beslutanderätt.

Sveriges kommuner och regioner och Sobona invänder mot att Konkurrensverket prövar frågor kopplade till den kommunala kompet- ensen eftersom detta normalt bestäms genom politiska beslut. Enligt regeringens mening har det förhållandet ingen avgörande betydelse för frågan om Konkurrensverket eller domstol ska pröva frågor enligt den nya lagen i första instans. Eftersom Konkurrensverkets beslut föreslås kunna överklagas finns dessutom möjlighet till överprövning i domstol.

74

Prop. 2025/26:203 gifter som behövs för att utöva tillsyn enligt den nya lagen. Det material som begärs in måste således ha relevans för den prövning som det är fråga om och mer material än vad som är nödvändigt ska inte krävas in.

En begäran om att inkomma med uppgifter eller inställa sig till förhör kommer i de allra flesta fall vara riktad mot den offentliga aktören. I vissa fall kan information dock behöva inhämtas från någon annan part, t.ex. från ett företag som är verksamt på samma marknad som den offentliga aktören eller en tidigare anställd hos aktören. Enligt den befintliga regleringen i konkurrenslagen har Konkurrensverket möjlighet att inhämta information även från någon annan än den offentliga aktören i de fall detta bedöms nödvändigt för att få ett fullgott underlag för sin utredning. Regeringen anser att detta skapar goda förutsättningar för tillsyn utan att vara alltför ingripande och att den bör gälla även för ärenden enligt den nya lagen.

Av 35 § förvaltningslagen följer att ett beslut som får överklagas får verkställas när överklagandetiden har gått ut, om beslutet inte har över- klagats. Ett beslut får dock verkställas omedelbart om ett väsentligt allmän eller enskilt intresse kräver det, vilket ska övervägas noga av beslutsmyn- digheten. I avsnitt 6.17 föreslås att förelägganden att lämna information enligt den nya lagen ska kunna överklagas.

På områden som gäller tillsyn över marknadsförhållanden föreskrivs generellt att förelägganden att lämna information ska gälla omedelbart, om något annat inte beslutas, eller att myndigheten får besluta att före- läggandet ska gälla omedelbart (se t.ex. 5 kap. 1 § tredje stycket kon- kurrenslagen och 45 § marknadsföringslagen [2008:406]). Det är en avvikelse från förvaltningslagens bestämmelser i syfte att möjliggöra en effektiv handläggning hos de marknadsvårdande myndigheterna. Mot den bakgrunden bör ett föreläggande att lämna information enligt den nya lagen regleras på motsvarande sätt. Ett föreläggande bör alltså gälla omedelbart, om något annat inte beslutas. Förslaget överensstämmer därmed med de befogenheter som Konkurrensverket har i dag vid tillsyn av konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet.

I avsnitt 6.15 föreslås att statliga myndigheter, kommuner och regioner ska vara skyldiga att redovisa sin säljverksamhet särskilt. Något sådant krav föreslås inte gälla för offentliga företag. Det kan dock inte uteslutas att Konkurrensverket i ett enskilt fall, kan behöva få tillgång till de uppgifter som en sådan redovisning omfattar för att kunna utöva sin tillsyn. Så kan vara fallet om det uppkommer frågor om korssubventioner mellan olika verksamheter inom ett företag som delvis finansieras med allmänna medel. För att Konkurrensverket ska kunna utöva sin tillsyn på ett effektivt sätt bör verket därför ha möjlighet att förelägga ett offentligt företag att lämna de uppgifter som en särskild redovisning ska innehålla om verket har behov av det för sin tillsyn. De uppgifter som begärs in måste ha relevans för den prövning som det är fråga om och fler uppgifter än vad som är nödvändigt ska inte krävas in.

Det bör göras undantag för handlingar som omfattas av advokatsekretess

Ett åläggande om att lämna viss information enligt konkurrenslagen får

inte avse en skriftlig handling vars innehåll kan vara sådant att en advokat

76

eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, i det fall Prop. 2025/26:203 handlingen innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnads-

plikten gäller till förmån för (5 kap. 11 § första stycket konkurrenslagen). Situationen att en handling kan innehålla uppgifter som omfattas av tystnadsplikt för advokater eller deras biträden kan uppkomma även vid utredningar om offentlig säljverksamhet. Det är därför lämpligt att samma typ av begränsning i förhållande till utredningsbefogenheten finns i lagen om offentlig säljverksamhet.

I betänkandet föreslås en bestämmelse som innebär att en handling omedelbart ska förseglas och överlämnas till domstol om den som åtgärden avser invänder att en handling omfattas av advokatsekretess. Regeringen bedömer att det inte finns behov att reglera frågan eftersom den enskilde kan överklaga föreläggandet om verket står fast vid sitt beslut.

Det bör göras undantag för uppgifter, handlingar eller annat som har betydelse för Sveriges säkerhet

Vissa offentliga aktörer kan ha tillgång till uppgifter som rör säkerhets- känslig verksamhet. Sådana uppgifter kan vara så pass skyddsvärda att Konkurrensverket inte bör få ta del av dem. Den som ett föreläggande om att lämna viss information riktas mot bör därför inte vara skyldig att lämna uppgifter, handlingar eller annat som har betydelse för Sveriges säkerhet.

6.6Förelägganden om att upphöra med överträdelser av förbudet

Regeringens förslag

Konkurrensverket ska få förelägga en offentlig aktör att upphöra med en överträdelse av förbudet mot otillbörlig offentlig säljverksamhet. Vid valet mellan åtgärder som är lika effektiva ska den åtgärd väljas som är minst betungande för den offentliga aktören. Föreläggandet ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.

Den offentliga aktören ska ges tillfälle att yttra sig över Konkurrens- verkets utkast till beslut innan Konkurrensverket beslutar om före- läggandet.

Ett föreläggande att upphöra med en överträdelse ska få meddelas till dess frågan slutligt har avgjorts, om det finns särskilda skäl.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens men har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Almega ifrågasätter dock att den minst betungande åtgärden

ska väljas för den offentliga aktören eftersom det rör säljverksamheter och

77

Prop. 2025/26:203 förfaranden som går utöver vad de offentliga aktörerna har befogenhet att göra. Advokatfirman Kahn Pedersen anser att beslut om åtgärder mot otillbörlig offentlig säljverksamhet inte bör gälla förrän de fått laga kraft