HD03175: Skärpta krav för svenskt medborgarskap

Regeringens proposition 2025/26:175

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 mars 2026

Ulf Kristersson

Johan Forssell (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det är viktigt att det svenska medborgarskapet tillmäts stor betydelse. Värdet av det svenska medborgarskapet måste respekteras och värnas i högre grad än i dag. I propositionen lämnar regeringen därför förslag som syftar till att skärpa reglerna om förvärv av svenskt medborgarskap och som innebär i huvudsak följande.

•Kraven på hemvist i Sverige skärps.

•Det ställs högre krav på levnadssättet hos den som vill förvärva svenskt medborgarskap.

•Det införs ett försörjningskrav vid ansökan om medborgarskap.

•Det införs ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället för att få svenskt medborgarskap.

•Anmälningsförfarandet utmönstras så långt som möjligt.

•Det införs en möjlighet för barn att självständigt förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan.

I syfte att svensk rätt ska överensstämma med unionsrätten föreslås även att tidigare svenska medborgare som är födda utanför Sverige och aldrig har varit bosatta i landet ska kunna ansöka om att återfå sitt svenska medborgarskap.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 6 juni 2026. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i läs- och hörförståelse i svenska på funktionell nivå föreslås dock träda i kraft den 1 oktober 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i svenska i övrigt föreslås träda i kraft den dag som

regeringen bestämmer.

1

Prop. 2025/26:175 Innehållsförteckning

2

4

Prop. 2025/26:175

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap1

dels att 7, 9 och 13 §§ ska upphöra att gälla,

dels att punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 12 § ska betecknas 11 c §,

dels att 8, 10, 11, den nya 11 c, 14, 18 och 19 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 6 § ska lyda ”Förvärv av svenskt

medborgarskap efter anmälan”,

dels att det ska införas tio nya paragrafer, 11 a, 11 b, 12, 12 a och 13–

10

barnet ändå naturaliseras om det Prop. 2025/26:175 finns särskilda skäl.

Ett barn vars identitet inte har styrkts enligt 12 § första stycket 1 får naturaliseras endast om han eller hon sedan minst sju år har hemvist här i landet och det görs sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.

Ett barn som inte har visat kunskaper enligt 12 § första stycket 5 får naturaliseras endast om det, på grund av en funktionsnedsättning eller andra personliga förhållanden, inte rimligen kan begäras att barnet visar sådana kunskaper.

13 §

Tillräckliga kunskaper i svenska visas på de sätt som anges i 13 a §, om inte annat följer av 13 b §.

Tillräckliga kunskaper om det svenska samhället visas genom godkänt medborgarskapsprov i samhällskunskap om inte annat följer av 13 c §.

Genom medborgarskapsprovet i samhällskunskap ska det prövas om utlänningen har grundläggande kunskaper om det svenska samhället. Provet ska utformas på svenska på funktionell nivå.

13 a §

Tillräckliga kunskaper i svenska visas genom

1.godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk från

a) den avslutande årskursen i grundskolan eller motsvarande

utbildning, den avslutande årskursen i anpassade grundskolan eller någon av de två sista årskurserna i specialskolan,

b) gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller folkhögskole- studier på gymnasial nivå,

c) kommunal vuxenutbildning, eller

13

Prop. 2025/26:175

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs att 13 och 13 a §§ lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1 Föreslagen lydelse

1. godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk från

a) den avslutande årskursen i grundskolan eller motsvarande utbildning, den avslutande årskursen i anpassade grundskolan eller någon av de två

c) kommunal vuxenutbildning, eller

d) den avslutande årskursen i en skolform som motsvarar grundskolan eller gymnasieskolan inom ett annat nordiskt lands skolväsende, eller

2. godkänt betyg i den högsta kursen i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning, eller

3. godkänt resultat på

a) ett kunskapsprov som används av universitet och högskolor för att pröva de kunskaper i svenska som krävs för högskolestudier i Sverige, eller

b) ett annat kunskapsprov i svenska som med hög grad av säkerhet visar

kunskaper i svenska på funktionell nivå.

17

Prop. 2025/26:175

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

18

Prop. 2025/26:175

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs att 13 och 13 a §§ lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2 Föreslagen lydelse

13 §

Tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället visas genom godkänt medborgarskapsprov i svenska och samhällskunskap om

Genom provet i samhällskunskap ska det prövas om utlänningen har grundläggande kunskaper om det svenska samhället. Provet ska utformas på svenska på funktionell nivå.

13 a §

Utöver vad som framgår av 13 § kan tillräckliga kunskaper i svenska visas genom

1. godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk från

a)den avslutande årskursen i grundskolan eller motsvarande utbildning, den avslutande årskursen i anpassade grundskolan eller någon av de två sista årskurserna i specialskolan,

b)gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller folkhögskolestudier på gymnasial nivå,

c)kommunal vuxenutbildning, eller

d)den avslutande årskursen i en skolform som motsvarar grundskolan eller gymnasieskolan inom ett annat nordiskt lands skolväsende, eller

2. godkänt betyg i den högsta kursen i kommunal vuxenutbildning i

svenska för invandrare eller motsvarande utbildning, eller

3. godkänt resultat på3. godkänt resultat på ett kunskapsprov som används av universitet och högskolor för att pröva de kunskaper i svenska som krävs för högskolestudier i Sverige.

a)ett kunskapsprov som används av universitet och högskolor för att pröva de kunskaper i svenska som krävs för högskolestudier i Sverige, eller

b)ett annat kunskapsprov i svenska som med hög grad av

19

Prop. 2025/26:175 säkerhet visar kunskaper i svenska på funktionell nivå.

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2.Äldre föreskrifter gäller för den som har ett godkänt resultat på medborgarskapsprov i svenska enligt 13 § andra stycket i dess äldre lydelse.

3.Äldre föreskrifter gäller i ärenden som har kommit in till Migrationsverket före ikraftträdandet där sökanden åberopar ett godkänt resultat på ett kunskapsprov enligt 13 a § 3 i dess äldre lydelse.

20

Prop. 2025/26:175

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2014:481) om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:481) om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

dels att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska upphöra att gälla,

dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2.1 De upphävda 4 och 5 §§ gäller fortfarande för barn som har fötts före den 1 april 2015. Om barnet har fyllt femton år, krävs för förvärv av svenskt medborgarskap enligt den upphävda 5 § att det görs sannolikt att barnets uppgivna identitet är riktig. Det krävs även att han eller hon varken

c)bedöms utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet,

eller

d)har varit verksam i, eller haft bestämmande inflytande över, en organisation eller grupp vars verksamhet innefattar systematiska, omfattande och grova övergrepp på andra människor.

När en person förvärvar medborgarskap enligt den upphävda 5 § tillämpas 10 § i fråga om medborgarens barn.

Prop. 2025/26:175

Denna lag träder i kraft den 6 juni 2026.

22

Prop. 2025/26:175

3Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 24 oktober 2019 att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som innebär att godkänt prov i svenska och i grundläggande samhällskunskap ska vara ett krav för medborgarskap i Sverige (dir. 2019:70). I uppdraget ingick även att se över vissa andra frågor om förvärv och förlust av medborgarskap.

Utredningen, som antog namnet Utredningen om språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap och andra frågor om medborgarskap, överlämnade i januari 2021 delbetänkandet Krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2) och i juli 2021 slutbetänkandet Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54). Slutbetänkandet behandlades i propositionen Ändringar i medborgarskapslagen, som riksdagen har antagit (prop. 2023/24:107, bet. 2023:24:SfU15, rskr. 2023/24:107). En sammanfattning av delbetänkandet och dess lagförslag finns i bilaga 1 och 2.

Delbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Justitiedepartementet (Ju2021/00115).

Regeringen beslutade den 7 september 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. lämna förslag på skärpta krav för svenskt medborgarskap avseende hemvisttid och hederligt levnadssätt samt krav på egenförsörjning och ytterligare kunskaper i det svenska samhället och svensk kultur (dir. 2023:129).

Den 27 juni 2024 beslutade regeringen tilläggsdirektiv om utvidgning av det ursprungliga uppdraget som bl.a. innebar att utredningen skulle analysera och föreslå hur anmälningsförfarandet kan utmönstras och hur kraven för förvärv av medborgarskap för vuxna personer som är födda i Sverige och sedan födelsen är statslösa kan skärpas, ta ställning till om och i så fall hur möjligheten att beviljas dispens från naturalisationsvillkoren vid särskilda skäl bör skärpas samt analysera och ta ställning till om den svenska regleringen av förlust av medborgarskap behöver ändras för att överensstämma med unionsrätten (dir. 2024:63).

Utredningen, som antog namnet Utredningen om skärpta krav för att förvärva svenskt medborgarskap, överlämnade i januari 2025 betänkandet Skärpta krav för svenskt medborgarskap (SOU 2025:1). En sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns i bilaga 4 och 5.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Justitiedepartementet (Ju2025/00118).

Prop. 2025/26:175 Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Justitiedepartementet (Ju2025/00667).

I propositionen behandlas lagförslagen i delbetänkandet SOU 2021:2, betänkandet SOU 2025:1 och promemorian Självförsörjning som krav för svenskt medborgarskap.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i bilaga 11. Regeringen följer Lagrådets förslag och delvis de synpunkter som behandlas i avsnitt 8.1, 8.3 och 14 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vidare vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4 Ändrade regler om förvärv av svenskt medborgarskap

4.1 Nuvarande regler

avser är riktig, om han eller hon har fyllt 15 år. Är personen över 18 år och Prop. 2025/26:175 nordisk medborgare får denne inte under en femårsperiod ha dömts till frihetsberövande påföljd.

Av 11 § medborgarskapslagen framgår de villkor som gäller för förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan, s.k. naturalisationsvillkor. Enligt dessa krävs att den sökande har styrkt sin identitet, har fyllt 18 år, har permanent uppehållstillstånd i Sverige och har haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt. Den sökande ska därtill ha haft hemvist i Sverige under viss tid; sedan två år i fråga om nordisk medborgare, sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och sedan fem år i fråga om övriga utlänningar.

Om kraven för naturalisation enligt 11 § medborgarskapslagen inte är uppfyllda kan den sökande under vissa förutsättningar medges undantag enligt 12 §. Det gäller om den sökande tidigare har varit svensk medborgare, är gift eller sambo med en svensk medborgare eller det annars finns särskilda skäl. En sökande som inte uppfyller kravet på styrkt identitet får naturaliseras endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.

Av 13 § medborgarskapslagen framgår att i ett beslut om naturalisation ska det bestämmas om även sökandens ogifta barn som är under 18 år förvärvar svenskt medborgarskap.

I 14 § medborgarskapslagen finns bestämmelser om förlust av svenskt medborgarskap i vissa fall.

4.2Behovet av ändrade regler

Medborgarskapet representerar det formella medlemskapet i det svenska samhället och har stor betydelse både rättsligt och symboliskt. Den som blir medborgare ska ingå fullt ut i samhällsgemenskapen. Det är enligt regeringens mening viktigt att det svenska medborgarskapet tillmäts stor betydelse och att värdet av det svenska medborgarskapet respekteras och värnas i högre grad än i dag. Reglerna för att förvärva medborgarskap bör även i högre grad harmoniera med reglerna i andra jämförbara länder och respektera unionsrätten. I denna proposition finns flera förslag på skärpta och nya krav för svenskt medborgarskap och vissa andra ändringar i medborgarskapslagen. Syftet med förslagen är att stärka medborgarskapets status samt öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.

25

Prop. 2025/26:175

5Förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan

5.1Anmälningsförfarandet ska utmönstras så långt som möjligt

Regeringens förslag

Anmälningsförfarandet i medborgarskapslagen ska utmönstras så långt som möjligt.

Statslösa barn och unga vuxna som kommer till Sverige, barn med utländskt medborgarskap och unga vuxna med utländskt medborgarskap samt tidigare svenska medborgare ska inte längre kunna förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan. Anmälningsförfarandet ska därmed fortsättningsvis endast omfatta statslösa barn och unga vuxna som är födda i Sverige och som sedan födelsen är statslösa, barn födda utomlands till en svensk far som inte var gift med barnets mor vid barnets födelse, barn som förvärvar medborgarskap som en följd av att föräldrarna har förvärvat medborgarskap efter anmälan samt nordiska medborgare som omfattas av det avtal om medborgarskap som har träffats mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Utredningens förslag och bedömning (SOU 2025:1)

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Av de remissinstanser som har yttrat sig är nästan alla positiva till eller har inga synpunkter på utredningens förslag och bedömning. Migrationsverket uttrycker särskilt att det kommer att medföra effektivitetsvinster för myndigheten, eftersom handläggningen kommer att ske på ett mer likartat sätt i ansökningsförfarandet för både barn och vuxna. Skatteverket ser positivt på att anmälningsförfarandet utmönstras för s.k. bipersoner.

Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, är kritiska till och avstyrker förslaget i de delar det begränsar barns möjligheter att förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan eller som biperson till en förälder. Samfundet framför att barn, särskilt de som inte kan styrka sin identitet, hamnar i ett betydligt sämre läge jämfört med dagens reglering. Liknande synpunkter förs fram av Barnombudsmannen, som även ifrågasätter om förslaget är förenligt med principen om barnets bästa. Motsvarande synpunkt förs fram av Asylrättscentrum som avstyrker förslaget om utmönstring av anmälningsförfarandet i stort och ifrågasätter om det är i enlighet med barnkonventionens krav på att staten ska vidta alla lämpliga

åtgärder för att förverkliga barns rättigheter. Civil Rights Defenders

26

invänder mot att anmälningsförfarandet utmönstras för statslösa som inte Prop. 2025/26:175 är födda i Sverige och anför att förslaget riskerar att förstärka utanförskap

och skapa hinder för integration. Om anmälningsförfarandet utmönstras instämmer Asylrättscentrum i bedömningen att förfarandet ska kvarstå för de grupper som utredningen anger.

Skälen för regeringens förslag

Anmälningsförfarandet är inte längre ändamålsenligt och bör utmönstras så långt som möjligt

De flesta utlänningar blir svenska medborgare efter ansökan, s.k. naturalisation. För vissa finns det emellertid ett enklare sätt att bli svensk medborgare, nämligen efter anmälan.

Anmälningsförfarandet infördes under mitten av 1900-talet. Därefter har syftet med förfarandet ändrats från att undvika dubbelt medborgarskap till att underlätta förvärv av medborgarskap för vissa grupper som i de flesta fall också kan förvärva medborgarskap genom naturalisation. Anmälningsförfarandet har på senare tid även ändrat karaktär från ett förenklat förfarande, som snarast kan liknas vid en formaliakontroll, till en betydligt mer komplex prövning av villkor som liknar de som uppställs vid naturalisation. Bland dessa villkor märks identitetskrav och krav på frånvaro av allvarlig brottslighet. Det svenska samhället har också förändrats sedan anmälningsförfarandet infördes, i synnerhet i fråga om säkerhetsläget som väsentligen har försämrats. Förändringarna medför att det i högre utsträckning behöver ställas krav på en noggrannare kontroll av en person innan han eller hon kan förvärva svenskt medborgarskap. Regeringen anser mot den bakgrunden att naturalisationsförfarandet, och den möjlighet till diskretionär prövning som ryms inom det, bör vara det huvudsakliga förfarandet för att förvärva svenskt medborgarskap. Anmälningsförfarandet bör därför renodlas till att endast omfatta de situationer där ett förenklat förfarande krävs för att uppfylla Sveriges internationella förpliktelser. Som Migrationsverket påtalar bedöms en mer renodlad prövning i det kvarvarande anmälningsförfarandet också öka effektiviteten i handläggningen.

Anmälningsförfarandet bör delvis utmönstras för barn

Undvikande av statslöshet är utgångspunkten i flera internationella konventioner. Av 1997 års europeiska konvention om medborgarskap (SÖ 2001:20) framgår bl.a. att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning ska föreskriva att medborgarskap ska förvärvas av barn födda inom dess territorium som inte vid födelsen förvärvar annat medborgarskap. Av artikel 6.2 framgår att en ansökan om sådant medborgarskap får göras beroende av legalt och varaktigt hemvist inom statens territorium under en tid av högst fem år omedelbart före ansökan. I 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet (SÖ 1969:12) återfinns motsvarande bestämmelse. Av artikel 1 i den konventionen framgår att en konventionsstat ska bevilja medborgarskap till en person som är född på dess territorium, om han eller hon annars skulle bli statslös. Enligt artikeln får konventionsstaten bl.a. uppställa villkor om att personen

ska ha varit stadigvarande bosatt på statens territorium under en period

27

Prop. 2025/26:175 som inte överstiger fem år omedelbart före ansökan om medborgarskap eller tio år sammanlagt. Möjligheten till ansökan ska enligt den sistnämnda

Sedan bestämmelsen infördes har dock säkerhetsläget i Sverige kraftigt Prop. 2025/26:175 försämrats, vilket medför att skälen för att ställa krav på viss hemvisttid i

Sverige för förvärv av svenskt medborgarskap har ökat väsentligt. Det är därför inte längre ändamålsenligt att ha kvar denna möjlighet för tidigare svenska medborgare att återfå sitt svenska medborgarskap.

Det finns starka skäl att ifrågasätta ändamålsenligheten även vad gäller möjligheten att återfå medborgarskap efter anmälan enligt 9 § medborgarskapslagen. Efter införandet av krav på sannolik identitet och frånvaro av brottslighet har förfarandet numera en komplex karaktär. Utgångspunkten är att anmälningsförfarandet ska vara förbehållet de situationer där ett förenklat förfarande krävs för att uppfylla Sveriges internationella förpliktelser. Eftersom ansökningsförfarandet tillgodoser tidigare svenska medborgares möjlighet att på nytt bli svenska

medborgare, delar regeringen utredningens slutsats att anmälningsförfarandet för tidigare svenska medborgare bör utmönstras helt.

Barn bör fortfarande kunna förvärva medborgarskap som biperson till följd av en förälders förvärv av medborgarskap efter anmälan

Barn till en utlänning som förvärvar svenskt medborgarskap efter anmälan enligt vissa paragrafer i medborgarskapslagen har enligt 10 § medborgarskapslagen möjlighet att, som s.k. biperson, automatiskt förvärva medborgarskap under förutsättning att barnets samtliga vårdnadshavare redan är eller blir svenska medborgare i samband med sin anmälan. För att ett barn ska kunna förvärva medborgarskap som biperson måste barnet uppfylla de krav som anges i paragrafen, dvs. krav på sannolik identitet och frånvaro av allvarlig brottslighet.

Som framgår ovan föreslår regeringen att endast vissa barn och unga vuxna fortsättningsvis bör kunna förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan. För de utlänningar som inte längre bör kunna förvärva medborgarskap efter anmälan försvinner följaktligen även deras barns möjlighet att som biperson automatiskt förvärva medborgarskap med tillämpning av 10 § medborgarskapslagen. För övriga barn, vars vårdnadshavare alltjämt kan förvärva medborgarskap efter anmälan, framstår det inte som ändamålsenligt att utmönstra anmälningsförfarandet och hänvisa dem till naturalisationsförfarandet. De bör alltså alltjämt kunna förvärva medborgarskap i egenskap av biperson.

Vad avser kraven på sannolik identitet och frånvaro av allvarlig brottslighet för den som har fyllt 15 år konstaterar regeringen att kraven inte gäller de personer som fortsättningsvis kommer kunna förvärva medborgarskap med stöd av 10 § medborgarskapslagen. Kraven bör därför tas bort ur lagtexten.

31

Regeringens förslag

Det ska inte längre ställas krav på att ett barn är ogift för att barnet ska kunna förvärva svenskt medborgarskap som en följd av att föräldrarna har förvärvat medborgarskap efter anmälan.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

I 10 § medborgarskapslagen finns, utöver de krav som nämns i avsnitt 5.1, även ett krav på att barnet ska vara ogift. Enligt svensk rätt får den som är under 18 år inte ingå äktenskap, vilket alltså utgör ett s.k. äktenskapshinder. I Sverige erkänns inte heller äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot äktenskapet enligt svensk lag, se 1 kap. 8 a § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Ett äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag när någon av makarna var under 18 år erkänns därför som huvudregel inte. Ett sådant äktenskap kan dock erkännas om båda parterna är över 18 år vid tillfället för prövningen och det föreligger synnerliga skäl. För den som vid tillfället för prövningen är ett barn kan däremot äktenskapet aldrig erkännas. 10 § medborgarskapslagen är bara tillämplig så länge barnet inte uppnått denna ålder. Kravet på att en biperson ska vara ogift fyller därför inte någon funktion och rekvisitet bör därför upphävas.

6Barn i ansökningsförfarandet

6.1Det ska införas en särskild möjlighet för barn att självständigt förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan

Regeringens förslag

Barn ska självständigt kunna förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan av barnets vårdnadshavare.

Barn ska inte längre kunna beviljas medborgarskap enligt de bestämmelser om naturalisation som gäller för vuxna personer.

32

Barn ska utifrån Sveriges konventionsåtaganden behandlas särskilt förmånligt i medborgarskapshänseende. Som exempel kan nämnas artikel

6.4e i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap liksom artikel 7 och 8 i barnkonventionen.

Som naturalisationsvillkor uppställs enligt gällande rätt ett krav på att sökanden har fyllt 18 år, se 11 § 2 medborgarskapslagen. Det är dock möjligt för barn att undantas från åldersvillkoret om det finns särskilda skäl, se 12 § första stycket 3. Detta förutsätter som huvudregel att någon av barnets biologiska föräldrar är svensk medborgare och har den rättsliga vårdnaden om barnet. Har föräldrarna gemensam vårdnad krävs att båda föräldrarna ansöker om svenskt medborgarskap för barnets räkning. I vissa undantagsfall kan dispens från åldersvillkoret medges trots att inte någon av barnets biologiska föräldrar, som har vårdnaden om barnet, är svensk medborgare. Även barn som har adopterats av svenska medborgare, men som är över tolv år och därmed inte förvärvar medborgarskap automatiskt enligt 4 § medborgarskapslagen, medges i regel dispens från åldersvillkoret om adoptionen är gällande i Sverige.

Sveriges advokatsamfund anser att ett naturalisationsförfarande inte ska införas för barn utan anser att den reglering som gäller i dag är lämplig och beaktar barns behov av att fullt ut bli en del av det svenska samhället genom att beviljas svenskt medborgarskap. Som framgår under avsnitt 5.1 delar regeringen inte bedömningen att den nuvarande ordningen är ändamålsenlig. I stället föreslås att barn till utlänningar inte längre ska kunna förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan annat än om de är nordiska medborgare, bipersoner i vissa fall eller statslösa sedan födelsen och födda i Sverige. Om någon ändring av de befintliga bestämmelserna om förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan inte görs skulle denna utmönstring av anmälningsförfarandet för barn leda till en betydande inskränkning av deras möjligheter att förvärva svenskt medborgarskap. Det bör därför införas en möjlighet för barn att självständigt förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan. En sådan ansökan bör, i likhet med vad som gäller i dag i anmälningsärenden, göras av barnets vårdnadshavare. Vid gemensam vårdnad bör ansökan göras lämpligen av

Prop. 2025/26:175 ansöka om medborgarskap för ett barn bara bör gälla barn som annars inte automatiskt blir svenska medborgare.

Barn ska inte längre kunna ansöka om medborgarskap utifrån vad som gäller för vuxna

Det föreslås alltså att det ska införas en självständig möjlighet för barn att förvärva medborgarskap. Villkoren för bifall till ansökan när det gäller barn framgår av avsnitt 6.2 och bör regleras särskilt i lagen. Det innebär att åldersvillkoret i 11 § 2 medborgarskapslagen förlorar sitt huvudsakliga syfte. Som en följd härav bör det anges att en person ska ha fyllt 18 år för att definiera den personkrets som kan förvärva svenskt medborgarskap enligt 11 § i samma lag. Barn ska alltså inte längre kunna ansöka om medborgarskap utifrån vad som gäller för vuxna.

6.2Naturalisationsvillkor

Regeringens förslag

Det ska ställas krav på styrkt identitet, permanent uppehållstillstånd och hemvist för barn som självständigt ansöker om medborgarskap. För nordiska barn ska det krävas två års hemvist oavsett ålder. För barn som inte har fyllt 15 år ska det krävas tre års hemvist för utomnordiska barn och två års hemvist för statslösa barn. För barn som inte är nordiska medborgare och som har fyllt 15 år ska det krävas fem års hemvist.

Barn som har fyllt 12 år ska som huvudregel samtycka till ansökan.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig är positiva till eller har inga synpunkter på utredningens förslag.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget om krav på styrkt identitet och för bl.a. fram att det kan innebära att vissa barn helt eller under lång tid blir exkluderade från att upptas som medborgare. Barnombudsmannen menar att det därmed finns en risk för att barn från vissa delar av världen kommer att diskrimineras i strid med artikel 2 i barnkonventionen. Även Civil Rights Defenders och Asylrättscentrum avstyrker förslaget om krav på styrkt identitet, eftersom det enligt organisationerna riskerar att oskäligt drabba barn på grund av omständigheter utanför deras kontroll.

UNHCR anför att kravet på permanent uppehållstillstånd borde tas bort för statslösa barn, medan Civil Rights Defenders avstyrker förslaget om ett krav på permanent uppehållstillstånd i dess helhet. Barnombudsmannen anser, i likhet med Asylrättscentrum och Institutet för mänskliga rättigheter, att hemvisttidens längd inte ska vara beroende av om barnet fyllt 15 år eller inte. Asylrättscentrum anser vidare att det är åldern vid ansökan som bör läggas till grund för prövningen.

34

Krav på styrkt identitet

Utredningen föreslår att det för barn som vill förvärva medborgarskap efter ansökan ska införas ett krav på styrkt identitet. Som flera av remissinstanserna för fram, bl.a. Sveriges advokatsamfund och Barnombudsmannen, stämmer det i och för sig att det för personer som kommer från vissa länder kan vara mycket svårt att styrka sin identitet med handlingar som godtas här i Sverige. Som Asylrättscentrum och Civil Rights Defenders anför innebär ett sådant krav vidare att barns möjlighet att förvärva medborgarskap i viss utsträckning blir avhängig vilka handlingar som deras föräldrar har tillgång till, dvs. omständigheter utanför barnens kontroll. Detta talar emot att ett identitetskrav bör införas.

Det är emellertid av största vikt att beslut om medborgarskap föregås av en noggrann utredning av den sökandes identitet för att i möjligaste mån undvika att svenskt medborgarskap beviljas utifrån falska uppgifter. Det finns även, vilket utredningen för fram, flera andra skäl att ställa krav på styrkt identitet för barn som självständigt ansöker om medborgarskap. Som framgår i avsnitt 8.2 föreslår regeringen att det ska ställas krav på skötsamt och hederligt levnadssätt för barn som fyllt 15 år och som ansöker om medborgarskap. För att prövande myndigheter ska kunna kontrollera att detta krav är uppfyllt är det viktigt att veta vem den sökande är.

Frånvaro av ett krav på styrkt identitet enbart för barn kan dessutom leda till oönskade konsekvenser. Olika krav för barn och deras föräldrar skulle kunna innebära att föräldrar, som inte kan styrka sina identiteter eller har lämnat oriktiga uppgifter i de processer som rör dem själva, under vissa omständigheter kan härleda uppehållsrätt med stöd av barnets medborgarskap. För att undvika eventuellt missbruk av regleringen är det angeläget att uppställa identitetskrav även för barn som förvärvar svenskt medborgarskap. En annan situation som skulle kunna uppstå om ett identitetskrav inte uppställs för barn är att det först efter medborgarskapsförvärvet visar sig att den sökande lämnat oriktiga uppgifter om sin minderårighet i uppehållstillståndsprocessen. Att en person som lämnat en oriktig uppgift om att han eller hon är ett barn vid en ansökan om uppehållstillstånd oåterkalleligt kan förvärva svenskt medborgarskap framstår som direkt otillfredsställande. Risken för detta begränsas om ett krav på styrkt identitet införs som naturalisationsvillkor.

Asylrättscentrum och Civil Rights Defenders anför att ett krav på styrkt identitet innebär en risk för att vissa barn, ofta på grund av omständigheter utanför deras kontroll, inte kan förvärva medborgarskap. Regeringen föreslår emellertid i avsnitt 11.2 att det ska införas en möjlighet för barn att under vissa förutsättningar undantas från kravet på styrkt identitet. Ett införande av ett identitetskrav bedöms vidare inte strida mot Sveriges

konventionsåtaganden eller förbudet mot diskriminering i barnkonventionen, vilket Barnombudsmannen har uttryckt oro för. Regeringen ansluter sig därför till utredningens förslag om att det bör införas ett krav på styrkt identitet för barn som självständigt ansöker om medborgarskap.

35

Prop. 2025/26:175 och att vuxna personer prövas enligt de krav på medborgarskap som uppställs för dem. Till skillnad från vad Asylrättscentrum för fram anser regeringen därför att det ska vara åldern vid tidpunkten för prövningen och inte åldern vid ansökningstidpunkten som ska vara avgörande för vilka bestämmelser som ansökan ska prövas enligt. Om barnet vid tidpunkten för prövningen har hunnit fylla 18 år bör ansökan alltså inte prövas utifrån ovan nämnda krav utan utifrån kraven som uppställs för vuxna.

6.3Barn ska inte längre omfattas av förälders förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan

Regeringens förslag

Barn ska inte längre omfattas av förälders medborgarskapsförvärv genom naturalisation.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Nästan alla remissinstanser är positiva till eller har inga synpunkter på utredningens förslag, däribland Migrationsverket. Asylrättscentrum och Sveriges advokatsamfund avstyrker däremot förslaget liksom Barnombudsmannen som ifrågasätter om det är i linje med barnets bästa att hänvisa alla barn till det mer komplexa och tidskrävande ansökningsförfarandet.

Skälen för regeringens förslag

I 13 § medborgarskapslagen anges förutsättningarna för barn att förvärva svenskt medborgarskap som biperson till föräldern eller föräldrarna. Som framgår ovan föreslår regeringen att det ska införas en särskild möjlighet för barn att självständigt förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan. Om barnens möjlighet till förvärv av svenskt medborgarskap enligt paragrafen skulle kvarstå skulle detta riskera att medföra en otydlighet gällande vilken bestämmelse ett barns förvärv av svenskt medborgarskap ska prövas enligt. En sådan ordning framstår inte som ändamålsenlig. Även med beaktande av vad bl.a. Barnombudsmannen anför om att förfarandet har inneburit en viss lättnad i förhållande till beviskraven och att det därmed kan ifrågasättas om förslaget är i linje med barnets bästa i barnkonventionen anser regeringen, i likhet med utredningen, att det saknas skäl för att behålla den nuvarande ordningen för barns förvärv av svenskt medborgarskap. Paragrafen bör därför tas bort.

38

Prop. 2025/26:175

7Längre hemvist i Sverige för att förvärva medborgarskap

7.1Kraven på hemvist bör skärpas

Regeringens bedömning

Det bör som utgångspunkt krävas längre hemvist i Sverige för att förvärva svenskt medborgarskap.

Utredningens bedömning (SOU 2025:1)

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna, däribland Migrationsverket och Försvarsmakten, är positiva till eller har inga invändningar mot att kravet på hemvist för förvärv av svenskt medborgarskap skärps. Försvarsmakten och Säkerhetspolisen, som är positivt inställda till att hemvisttiderna förlängs, anser att det med anledning av det försämrade säkerhetsläget finns skäl att förlänga tiderna ytterligare i syfte att öka möjligheterna att identifiera potentiella säkerhetshot. Svalövs kommun bedömer att ett krav på längre hemvisttid är rimligt och att det möjliggör en bättre bedömning av individens integration i det svenska samhället.

Flera remissinstanser avstyrker eller ställer sig kritiska till att hemvisttiderna förlängs. Bland dessa framhåller bl.a. Arbetsförmedlingen, Sveriges advokatsamfund och Stockholms kommun att förlängda hemvistkrav riskerar att försvåra utlänningars integration i det svenska samhället och därmed öka deras utanförskap. Sveriges advokatsamfund och Länsstyrelsen i Västra Götalands län framför vidare att andelen säkerhetsärenden är relativt få i relation till samtliga medborgarskapsärenden och ifrågasätter om en skärpning av hemvistkravet är proportionerlig i förhållande till dess syfte. Flera privatpersoner anför bl.a. att en skärpning av hemvistkravet riskerar att leda till att personer väljer bort den svenska arbetsmarknaden till förmån för andra länder med mer förmånliga medborgarskapsregler, vilket kan leda till att Sverige går miste om värdefull kompetens.

Prop. 2025/26:175 ett säkerhetsperspektiv. Hemvist i medborgarskapslagens mening avser faktiskt boende i Sverige med avsikt att stanna i landet stadigt.

Sveriges advokatsamfund och Länsstyrelsen i Västra Götalands län Prop. 2025/26:175 påpekar, endast utgör en mindre del av samtliga ansökningar om

medborgarskap som kommer in till Migrationsverket, anser regeringen att säkerhetsintresset som skäl för att skärpa de nuvarande hemvistkraven väger mycket tungt. Denna bedömning delas av såväl Försvarsmakten som Säkerhetspolisen, som båda ser positivt på förslagen ur säkerhetshänseende.

Av betydelse är också att flera av de nordiska länderna och många medlemsstater i EU kräver längre hemvist i landet för att förvärva medborgarskap, jämfört med vad som krävs enligt svensk rätt. Den hemvist som i regel krävs för medborgarskap varierar mellan fem och tio år i de övriga nordiska länderna samt i bl.a. Österrike, Nederländerna och Tyskland. Hemvistkravet för att förvärva medborgarskap efter ansökan är på Island sju år, i Norge åtta av de senaste elva åren, i Danmark nio år och i Österrike tio år. Att ställa krav på längre hemvist innebär därmed att det svenska regelverket kommer att vara mer i linje med vad som gäller i framför allt de övriga nordiska länderna.

Flera remissinstanser, t.ex. Civil Rights Defenders och Sveriges advokatsamfund, anför att strängare hemvistvillkor skulle kunna motverka enskildas integration i det svenska samhället och därmed öka risken för utanförskap. Det går inte att utesluta att förslaget om förlängd hemvisttid för medborgarskap i och för sig, som bl.a. Stockholms kommun lyfter fram, kan få en viss negativ påverkan på enskilda individers integration. Regeringen anser dock att de skäl som anförts för att förlänga hemvisttiden väger tyngre än denna risk. Svenskt medborgarskap bör vidare uppfattas som ett uttryck för en etablerad och varaktig anknytning till det svenska samhället och bör därför föregås av en förankring i samhällsgemenskapen. Ett förlängt hemvistkrav kan enligt regeringens bedömning vara ett sätt att säkerställa att individer är förankrade i samhället innan de erhåller medborgarskap. Som Svalövs kommun anför möjliggör längre hemvisttid en bättre bedömning av individens integration i det svenska samhället.

Även med beaktande av att medborgarskapet har stor betydelse för den enskilde anser regeringen sammantaget att de skäl som talar för att hemvisttiden generellt bör förlängas väger tyngre än de skäl som talar emot en förlängning. Hemvisttiden för förvärv av svenskt medborgarskap bör därför som utgångspunkt förlängas.

7.2Hemvisttidens längd för vuxnas förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan

7.2.1En sökande ska som huvudregel kunna förvärva medborgarskap efter åtta år

Regeringens förslag

Det krav på hemvist som ska gälla som utgångspunkt vid ansökan om medborgarskap ska höjas från fem till åtta år.

41

Prop. 2025/26:175 Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna

Flertalet av remissinstanserna uttalar sig inte särskilt i denna del. Diskrimineringsombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter och Asylrättscentrum anför att utredningen inte anför skäl till varför det är viktigare att säkerställa att en utomnordisk person, i relation till en nordisk, inte utgör ett säkerhetshot och ser risker med att befintliga ojämlika krav avseende hemvisttid förstärks ytterligare. Även Civil Rights Defenders påtalar risken för att den stora skillnaden i hemvisttid mellan nordiska och utomnordiska medborgare är oskälig och oproportionerlig och därmed riskerar att strida mot internationell rätt.

Skälen för regeringens förslag

Som anförs ovan syftar hemvistkravet till att den blivande medborgaren har kunskaper om och är integrerad i det svenska samhället samt att staten ska få möjlighet att bedöma personens lämplighet att bli svensk medborgare ur ett säkerhetsperspektiv. Den allmänna nordiska linjen kan, utifrån vad som framgår ovan, sägas vara ett hemvistkrav överstigande fem år. Utredningen bedömer att en förlängning av hemvisttiden till åtta år skulle medföra att medborgarskapslagen stämmer mer överens med lagstiftningen i de övriga nordiska länderna. Regeringen delar den bedömningen och anser att ett sådant förslag dessutom skulle tillgodose behovet av att dels under längre tid kunna bedöma personers lämplighet att bli svenska medborgare, dels lämna utrymme för att möjliggöra såväl förmånligare som längre hemvisttider för vissa grupper, vilket exempelvis Institutet för mänskliga rättigheter ser positivt på.

I fråga om de mer förmånliga hemvistkraven som föreslås nedan stämmer det i och för sig, som bl.a. Diskrimineringsombudsmannen och Institutet för mänskliga rättigheter anför, att den föreslagna särregleringen kan komma att innebära att olika hemvistkrav ställs beroende på om sökanden är nordisk eller utomnordisk medborgare. Som anges ovan finns det internationella överenskommelser som reglerar relationen mellan bl.a. de nordiska länderna. Det finns alltså vissa yttre faktorer som sätter gränser för vilka krav som får uppställas för nordiska medborgare. Som framgår nedan finns det även andra överväganden än säkerhetsmässiga som gör sig gällande kring vilket hemvistkrav som bör uppställas för nordiska medborgare. Skillnaden i hemvistkrav grundar sig alltså inte på, vilket bl.a. Diskrimineringsombudsmannen och Asylrättscentrum uttrycker oro för, uppfattningen att det är viktigare att säkerställa att utomnordiska medborgare inte utgör säkerhetshot än nordiska. Det är inte heller regeringens uppfattning att skillnaden är oskälig eller oproportionerlig på sådant sätt att regleringen riskerar att strida mot internationell rätt, vilket Civil Rights Defenders anför. Regeringen anser sammantaget att ett hemvistkrav om åtta år som huvudregel för förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan är proportionerligt och ändamålsenligt.

42

Regeringens förslag

För personer som tidigare varit svenska medborgare ska det vid ansökan om medborgarskap införas ett krav på hemvist i Sverige sedan två år.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna uttalar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Hemvistkravet för tidigare svenska medborgare är inte särreglerat i ansökningsförfarandet. Dessa har i stället kunnat medges dispens från det huvudsakliga hemvistkravet om fem år med tillämpning av 12 § första stycket 1 medborgarskapslagen. Det har i regel krävts två års hemvisttid för tidigare svenska medborgare som vill förvärva svenskt medborgarskap på nytt.

Som framgår i avsnitt 11.1 föreslår regeringen att den särskilda dispensgrunden för tidigare svenska medborgare ska tas bort. Utredningen föreslår att ett särskilt hemvistkrav i stället ska föreskrivas för den aktuella gruppen. En sådan ordning framstår som tydligare och mer förutsebar än att hemvistkravet regleras i dispensförfarandet. Ett reglerat hemvistkrav tillgodoser även intresset av att tidigare svenska medborgare uppfyller rimliga krav på samhörighet med Sverige och anknytning till Sverige på ett ändamålsenligt sätt. Det finns dock, inte minst för att Sverige ska tillgodose sina internationella åtaganden enligt artikel 9 i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap, skäl att för dessa sökande föreskriva ett kortare hemvistkrav än den föreslagna huvudregeln om åtta års hemvist. Det ligger i sakens natur att tidigare svenska medborgare typiskt sett redan har kännedom om svenska förhållanden och på så sätt har lättare att vara en del av det svenska samhället. Det bör därför kunna ställas krav på en betydligt kortare hemvisttid för denna grupp än det som i allmänhet ska gälla. Hemvisttiden bör dock vara så pass lång att det finns möjlighet att bedöma sökandens lämplighet i säkerhetshänseende att åter bli svensk medborgare. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tidigare svenska medborgare ska ha haft hemvist i Sverige de senaste två åren för att kunna förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan. Ett tvåårigt hemvistkrav stämmer därtill väl överens med det hemvistvillkor som de nordiska länderna kräver av sina tidigare medborgare för att åter förvärva medborgarskap, liksom med vad som i dag gäller enligt praxis för den aktuella gruppen.

43

Regeringens bedömning

Kravet på hemvist vid ansökan om medborgarskap för nordiska medborgare bör inte ändras utan bör även fortsättningsvis vara hemvist sedan två år.

Utredningens bedömning (SOU 2025:1)

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna uttalar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

En nordisk medborgare ska ha haft hemvist i Sverige i två år för att kunna förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan, se 11 § 4 a medborgarskapslagen. Danmark, Finland och Norge uppställer motsvarande hemvistkrav för nordiska medborgare som önskar förvärva medborgarskap genom naturalisation i dessa länder.

De nordiska länderna har genom en rad olika överenskommelser avsett stärka samarbetet sinsemellan. Här kan särskilt nämnas 1962 års Helsingforsavtal som utgör grunden för det nordiska samarbetet. Av avtalet framgår bl.a. att länderna ska eftersträva att bevara och ytterligare utveckla samarbetet mellan länderna på exempelvis det rättsliga, kulturella, sociala och ekonomiska området. Länderna har även förbundit sig att vid utformningen av lagar och andra rättsregler behandla medborgare i de övriga nordiska länderna lika med landets egna medborgare samt att underlätta för medborgare i ett annat nordiskt land att förvärva medborgarskap i landet.

Bl.a. utifrån de historiska banden mellan länderna och likheterna i kultur och samhälle, finns det skäl att anta att det för nordiska medborgare inte krävs lika lång tid som för utomnordiska att integreras i, och få goda kunskaper om, det svenska samhället. Utifrån nämnda överenskommelser finns det vidare vissa begränsningar kring vilka villkor som får uppställas för nordiska medborgare som vill förvärva svenskt medborgarskap. Regeringen anser att syftet med hemvistkravet kan tillgodoses inom ramen för det nuvarande kravet. Nordiska medborgare bör därför även fortsättningsvis kunna förvärva medborgarskap efter två års hemvist i Sverige.

44

Regeringens förslag

Kravet på hemvist vid ansökan om medborgarskap ska höjas från fyra till fem år för statslösa personer.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Merparten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. UNHCR erinrar om Sveriges internationella åtaganden och anför att hemviskravet för statslösa bör förbli oförändrat.

Skälen för regeringens förslag

I 11 § 4 b medborgarskapslagen finns bestämmelser som reglerar det villkor om hemvist som gäller för statslösa personer som ansöker om medborgarskap. Sedan dessa infördes 2001 har det inte gjorts någon åtskillnad mellan statslösa som är födda i Sverige och andra statslösa personer. Det har, oavsett var personen är född, krävts fyra års hemvist i Sverige för att en ansökan om medborgarskap ska kunna bifallas.

Genom sina internationella åtaganden är Sverige skyldigt att så långt som möjligt underlätta statslösa personers införlivande med samhället och deras naturalisation. En av grundprinciperna i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap är att statslöshet så långt som möjligt ska undvikas. Artikel 6.4 g i konventionen föreskriver att varje konventionsstat, i sin nationella lagstiftning, ska underlätta förvärv av medborgarskap för statslösa personer som har legalt och varaktigt hemvist inom statens territorium. En sänkning av kravet på hemvisttid är ett exempel på en åtgärd som underlättar förvärv av medborgarskap.

Som framgår ovan anser regeringen att hemvistkravet generellt bör skärpas. I motsats till UNHCR bedömer regeringen att detta även bör gälla statslösa personer. För att Sverige ska uppfylla sina konventionsåtaganden finns det dock skäl att även fortsättningsvis föreskriva en kortare hemvisttid beträffande denna grupp.

Unga vuxna (personer som har fyllt 18 men inte 21 år) som är födda i Sverige och sedan födelsen är statslösa kan förvärva medborgarskap efter anmälan, om personen haft hemvist i landet de senaste fem åren. Det är lämpligt att tillämpa motsvarande hemvistkrav för ofrivilligt statslösa som är hänvisade till ansökningsförfarandet. Mot denna bakgrund bör det krävas fem års hemvist i Sverige för en ofrivilligt statslös som ansöker om svenskt medborgarskap. Ett sådant krav bedöms vara i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.

45

7.2.6 Den som är gift eller sambo med en svenskProp. 2025/26:175 medborgare ska kunna förvärva medborgarskap

efter sju år

Regeringens förslag

För en utlänning som är gift eller sambo med en svensk medborgare ska det vid ansökan om medborgarskap införas ett krav på hemvist i Sverige sedan sju år.

För att hemvistkravet för den som är gift eller sambo med en svensk medborgare ska vara tillämpligt ska det krävas att äktenskapet eller samboförhållandet har varat i minst fem år och att den sökandes make eller sambo har haft svenskt medborgarskap i minst fem år.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår inte att villkoren för hemvistkravet för makar och sambor ska framgå av lagtexten.

Remissinstanserna

Merparten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. Föreningen Svenskar i Världen invänder dock mot förslaget eftersom det innebär att kravet på hemvisttid för makar och sambor skärps jämfört med vad som gäller enligt praxis.

Skälen för regeringens förslag

Den som är gift eller sambo med en svensk medborgare bör kunna förvärva medborgarskap efter sju års hemvist …

Prop. 2025/26:175 information om utlänningens levnadssätt över tid, särskilt för att kunna upptäcka vissa typer av säkerhetshotande verksamhet, innan medborgarskap beviljas.

Det vore, som Föreningen Svenskar i Världen påtalar, olyckligt om Sverige går miste om värdefull internationell erfarenhet och kompetens för att utlandssvenskar väljer bort Sverige till förmån för andra länder med enklare regler för medföljande familjemedlemmar. Regeringens målsättning är att Sverige ska vara ett attraktivt land för internationell talang och kompetens. Med beaktande av detta har regeringen initierat flera åtgärder för att identifiera problem och åstadkomma förbättringar kopplat till detta. Även om regeringen har förståelse för att ett längre hemvistkrav kan påverka familjers vilja att etablera sig i Sverige, vidtas alltså åtgärder för att stärka incitamentet för dessa familjer att etablera sig i landet. I ljuset av detta, och sett till behovet av att upptäcka personer som kan utgöra säkerhetshot, finns det sammantaget skäl att sätta det kortare hemvistkravet relativt högt. Regeringen ansluter sig därför till utredningens förslag om att det bör krävas sju års hemvist i Sverige för medborgarskapsförvärv för den som är gift eller sambo med en svensk medborgare.

…men bara om vissa förutsättningar är uppfyllda

Det har i praxis uppställts vissa krav på äktenskapets eller sammanboendets varaktighet, liksom på den tid under vilken den svenska maken eller sambon innehaft sitt medborgarskap, för att sökanden ska få dispens från kravet på hemvist i ansökningsärendet (se bl.a. rättsfallet MIG 2007:28 och däri gjorda hänvisningar). Det har vidare krävts att äktenskapet består liksom att hemvisttiden sammanfaller med samboendet. När sökanden är gift eller sambo med en naturaliserad svensk medborgare görs därtill en materiell prövning utifrån sökandens anknytning till Sverige där dennes anpassning till svenska förhållanden och kunskaper i svenska språket beaktas.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det är angeläget att upprätthålla de krav som enligt praxis redan ställs på makar eller sambor för att det ska vara motiverat att ställa ett kortare krav på hemvisttid i Sverige i förhållande till vad som gäller enligt huvudregeln. Det bör därför även fortsättningsvis krävas att äktenskapet eller samboförhållandet har varat i fem år och att den sökandes make eller sambo har haft svenskt medborgarskap under de senaste fem åren. I begreppen gift eller sambo ligger att äktenskapet alltjämt består liksom att sökanden fortfarande bor med den svenska medborgaren. För att uppfylla de krav som ställs på förutsebarhet och rättssäkerhet bör dessa krav framgå direkt av lagen.

I och med de naturalisationsvillkor som regeringen i övrigt föreslår i denna proposition bedömer regeringen att det inte är behövligt att särskilt föreskriva att en bedömning ska göras av den enskildes anknytning till Sverige.

48

Regeringens förslag

För en utlänning som inte har fyllt 21 år vid ansökningstillfället ska det vid ansökan om medborgarskap införas ett krav på hemvist i Sverige sedan sju år.

Utredningens förslag (SOU 2025:1)

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna uttalar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Av artikel 6.4 f i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap framgår att konventionsstaterna ska underlätta förvärv av medborgarskap för personer som har legal och varaktig hemvist inom statens territorium under en tidsperiod som har börjat före 18-årsdagen. Detta har bl.a. kommit till uttryck på så sätt att personer som haft hemvist i Sverige före 18-årsdagen enligt nu gällande bestämmelser kan förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan enligt 8 § medborgarskapslagen. I dessa fall krävs att personen har haft hemvist i landet sedan fem år med viss särreglering för den som är statslös.

Regeringen föreslår i avsnitt 5.1 att anmälningsförfarandet ska utmönstras för unga vuxna (personer som har fyllt 18 men inte 21 år) och att endast de som är födda i Sverige och sedan födelsen är statslösa ska kunna förvärva medborgarskap efter anmälan. Övriga unga vuxna ska i stället endast kunna förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan. Det är vid utformning av hemvistkravet för denna grupp viktigt att se till att Sverige även efter utmönstringen fortfarande respekterar sina internationella förpliktelser. Det är också mycket angeläget att statens intresse av att förbättra myndigheternas möjligheter att under en längre tid bedöma sökandens lämplighet att bli svensk medborgare utifrån ett säkerhetsperspektiv beaktas. Ett hemvistkrav om sju år framstår som tillräckligt för att hinna upptäcka vissa typer av säkerhetshotande verksamhet, samtidigt som det innebär att konventionsåtagandet efterlevs. Ett sådant krav skulle i och för sig innebära att tid innan utlänningen nått straffbarhetsålder omfattas i varierande utsträckning, vilket kan ifrågasättas ur proportionalitetssynpunkt. För merparten av de sökande kommer dock den huvudsakliga hemvisttiden infalla efter det att den sökande uppnått straffmyndig ålder. Vid en sammantagen bedömning bedömer regeringen att en hemvisttid om sju år för personer som ännu inte har fyllt 21 år vid ansökningstidpunkten är väl avvägd.

49

för unga statslösa vuxna att uppfylla kravet på hemvist om de hade haft sin Prop. 2025/26:175 hemvist i landet sedan 15 års ålder. Genom införandet av de nya

hemvistkraven uppfyller Sverige sina konventionsåtaganden även utan det ursprungliga kravet på hemvist. Mot denna bakgrund och utifrån de säkerhetsmässiga skäl som finns för att förlänga hemvisttiden anser regeringen att kravet på hemvist sedan 15 års ålder bör tas bort.

7.3.2Hemvistkravet för övriga bör inte ändras

Regeringens bedömning

Kravet på hemvist för förvärv av medborgarskap efter anmälan för nordiska medborgare, barn som är födda i Sverige och sedan födelsen är statslösa samt barn som, i egenskap av bipersoner, förvärvar medborgarskap till följd av föräldrarnas förvärv av medborgarskap efter anmälan, bör inte ändras.

Det bör inte införas krav på hemvist för barn som är födda utomlands till en svensk far som inte var gift med barnets mor och som kan förvärva medborgarskap efter anmälan.

Utredningens bedömning (SOU 2025:1)

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna uttalar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Barn som är födda i Sverige och sedan födelsen är statslösa

För barn som är födda i Sverige och som sedan födelsen är statslösa uppställs för närvarande inget krav på viss hemvisttid i Sverige. Som nämns i avsnitt 5.1 ska Sverige som konventionsstat underlätta för statslösa personer som föds i landet att förvärva medborgarskap. Regeringen anser därför att det alltjämt inte bör krävas viss hemvisttid vid förvärv av medborgarskap efter anmälan för dessa personer.

Nordiska medborgare

Nordiska medborgare som omfattas av det avtal om medborgarskap som träffats mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige kan förvärva medborgarskap efter såväl anmälan som ansökan. Enligt gällande bestämmelser förvärvar en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge svenskt medborgarskap efter anmälan, om han eller hon har hemvist i Sverige sedan fem år. Sverige har genom 1962 års Helsingsforsavtal åtagit sig att bl.a. underlätta för medborgare i de andra nordiska länderna att förvärva svenskt medborgarskap. Motsvarande syfte har det avtal som trädde i kraft mellan de nordiska länderna den 5 september 2012 (SÖ 2012:6).

51

hemvist i Sverige för att kunna förvärva svenskt medborgarskap efter Prop. 2025/26:175 anmälan, se punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till

lagen (2014:481) om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap.

Barn till en svensk far som föds efter den 1 april 2015 förvärvar automatiskt svenskt medborgarskap, oavsett om de föds i eller utanför Sverige och oavsett deras föräldrars civilstånd. Trots det allmänna behovet av skärpta hemvistkrav är det enligt regeringens uppfattning inte motiverat att barn födda utomlands före den 1 april 2015 behandlas annorlunda än de som fötts därefter. Det saknas därför skäl att ändra nuvarande ordning.

8Ett krav på skötsamt och hederligt levnadssätt i medborgarskapsärenden

skötsamt levnadssätt som nu föreslås medför ett behov av att tydliggöra att Prop. 2025/26:175 ett meddelat kontaktförbud omfattas av en särskild karenstid. Regeringen

återkommer till det nedan.

Karenstiderna bör förlängas

Som framgår ovan krävs i regel att en viss s.k. karenstid har förflutit innan en sökande som har dömts för brott kan anses uppfylla kravet på ett hederligt levnadssätt. De karenstider som i dag tillämpas har sin grund i förarbetsuttalanden från 1995 i samband med då aktuell översyn av levnadssättets betydelse i medborgarskapsärenden (prop. 1994/95:179 s. 57–60). Av tabellen nedan framgår de karenstider som därefter som utgångspunkt har tillämpats.

Prop. 2025/26:175 det endast krävs ett års karenstid vid begången brottslighet som medfört 30–59 dagsböter. Även om sådan brottslighet motsvarar den nedre delen av straffskalan anser regeringen, i likhet med utredningen, att det är oproportionerligt att begången brottslighet behandlas mildare i förhållande till obetalda skulder i detta hänseende. Det kan också noteras att nuvarande riktlinjer stannar vid sex års fängelse, vilket medför en karenstid på tio år eller mer efter avtjänat straff. Att längre fängelsestraff än så bör medföra längre karenstid står klart enligt de äldre förarbetena. Det finns anledning att tydliggöra vilka karenstider som bör utgöra utgångspunkt även för längre fängelsestraff. Regeringen instämmer därmed i utredningens bedömning att de karenstider som i dagsläget tillämpas bör förtydligas och att det samtidigt är rimligt att det skärpta kravet på en utlännings levnadssätt återspeglas i en förlängning av karenstiderna. Till skillnad från utredningen bedömer regeringen att skärpningen bör få ännu större genomslag vid allvarligare brottslighet där påföljden har bestämts till fängelse.

Av tabellen nedan framgår en riktlinje för hur karenstiderna bör se ut fortsättningsvis. De redovisade karenstiderna ligger mer i linje med vad som gäller i de övriga nordiska länderna. Även för kontaktförbud bör det anges en särskild karenstid.

Prop. 2025/26:175 påföljdsbedömningen. Sveriges advokatsamfund för fram att många unga personer i dag döms till långa fängelsestraff och att det finns anledning att

upprepad brottslighet kan en utgångspunkt vara att det ska göras tillägg Prop. 2025/26:175 med hälften av karenstiden för var och en av samtliga påföljder till den

karenstid som löper ut sist. Denna schabloniserade modell kan exemplifieras enligt följande. För en utlänning som döms till ett ettårigt fängelsestraff ska det som utgångspunkt ha förflutit minst tio år sedan brottet begicks innan utlänningen kan anses haft och kan förväntas komma att ha ett skötsamt och hederligt levnadssätt, förutsatt att det inte kommit fram några anmärkningar i övrigt i fråga om utlänningens levnadssätt. Om utlänningen däremot skulle dömas till ytterligare ett fängelsestraff, den här gången på fyra månader, bör alltså som utgångspunkt ytterligare fyra år (dvs. hälften av den karenstid som ett fyra månader långt fängelsestraff renderar enligt uppställningen ovan) adderas till de tio åren som fängelsestraffet om ett år medförde. Rättstillämparen måste dock göra en bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet för att se att den schabloniserade beräkningen inte leder till orimliga resultat. Migrationsverket ställer sig utifrån ett prövningsperspektiv positiv till ett sådant sätt att räkna men efterfrågar samtidigt ett förtydligande kring hur begreppet upprepad brottslighet ska tillämpas. Regeringen anser emellertid inte att det är lämpligt att i detta sammanhang fastställa några bedömningskriterier i denna del utan att frågan även fortsättningsvis bör överlämnas till rättstillämpningen och den bedömning som måste göras av omständigheterna i varje enskilt fall. Migrationsverket påpekar att gällande gallringsregler innebär svårigheter att kontrollera vissa sökande i belastningsregistret och att den risken blir högre med längre karenstider. Som myndigheten själv påpekar är det problem som kan uppstå redan i dag. Regeringen anser inte att det sagda utgör tillräckliga skäl mot förlängda karenstider. Den sökande är också skyldig att på heder och samvete lämna riktiga uppgifter om bl.a. brottslighet i hemlandet, i Sverige eller i något annat land. Regeringen föreslår i en proposition till riksdagen bl.a. att regeringsformen ska ändras så att det får föreskrivas att svenskt medborgarskap ska fråntas den som är medborgare i en annan stat och som har förvärvat medborgarskapet genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller genom annat otillbörligt handlande (prop. 2025/26:78).

8.2Krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt för barn över 15 år i ansökningsförfarandet

Regeringens förslag

För barn som har fyllt 15 år ska det för förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation krävas att han eller hon har haft och kan förväntas komma att ha ett skötsamt och hederligt levnadssätt.

Utredningens förslag och bedömning (SOU 2025:1)

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

61

Prop. 2025/26:175 Remissinstanserna

Borlänge kommun tillstyrker förslaget om att det för barn som har fyllt 15 år och som förvärvar svenskt medborgarskap genom naturalisation ska krävas att han eller hon har haft och kan förväntas komma att ha ett skötsamt och hederligt levnadssätt i och utanför Sverige. Barnombudsmannen avstyrker förslaget och motsätter sig en ordning där barn ska behandlas som vuxna. Institutet för mänskliga rättigheter anser att utredningens förslag i denna del är oroande ur ett barnrättsligt perspektiv, eftersom det omfattar barn från 15 års ålder. Göteborgs kommun ser en risk för att begreppet ”skötsamt” kan lämna plats åt tolkningsutrymme, åtminstone innan praxis har etablerats. Även formuleringen ”kan förväntas komma att ha” är enligt kommunen vagt och

kan bli svårbedömt och därmed osäkert att tillämpa. Diskrimineringsombudsmannen vill uppmärksamma de risker för etnisk diskriminering som finns när misstanke om brott kan ligga till grund för avslag vid ansökan om medborgarskap och ser med oro på att kravet på ett skötsamt och hederligt levnadssätt föreslås gälla för barn över 15 år.

barnkonventionen reglerar konventionsstaters skyldighet att tillförsäkra Prop. 2025/26:175 barn olika former av rättssäkerhetsgarantier i olika stadier av rättskedjan.

Inte heller av den artikeln kan det utläsas något hinder för konventionsstater att uppställa krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt för barn som ansöker om medborgarskap. Som följer av artikel 3 i barnkonventionen ska dock vid alla åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Regeringen delar alltså inte Institutet för mänskliga rättigheters bedömning att det finns en risk att förslaget strider mot barnkonventionen. Därtill delar regeringen inte institutets bedömning att det utifrån svensk praxis om straff och karenstider är tveksamt om längre perioder av ”misskötsamhetskontroll” än vad som tidigare gällt kan anses vara förenliga med Sveriges internationella åtaganden om att förebygga statslöshet, skydda familjeliv och erbjuda återanpassning för tidigare dömda.

Av artikel 5 i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap, vilken Sverige åtagit sig att följa, framgår att en konventionsstats medborgarskapsregler inte ska innebära åtskillnad eller omfatta någon praxis liktydig med diskriminering på grund av kön, religion, ras, hudfärg eller nationell eller etnisk härkomst. Regeringen anser inte, till skillnad från Diskrimineringsombudsmannen, att det finns risk för etnisk diskriminering när misstanke om brott kan ligga till grund för avslag vid ansökan om medborgarskap.

För barn under 15 år bör det inte uppställas krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt.