HD0316: Förbättrad utformning av EU:s elmarknad

Regeringens proposition 2025/26:16

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 september 2025

Ulf Kristersson

Ebba Busch

(Klimat- och näringslivsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ändringar i ellagen (1997:857), bl.a. för att genomföra ändringar i EU:s elmarknadsdirektiv.

Förslagen innebär i huvudsak följande:

•En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris.

•Elanvändare ska få en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren innan ett avtal om leverans av el ingås eller förlängs.

•En elleverantör ska ha strategier för att begränsa risken för utebliven leverans.

•Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt.

•En elleverantör ska inte få säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för tvistlösning utanför domstol.

•Skyldigheten för distributionsnätsföretag att lämna information för att underlätta anslutningar utökas.

•Mottagningsplikten för elleverantörer att ta emot el utökas.

•Krav införs på att nätföretag ska göra information tillgänglig i fråga om den el som levereras.

3

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857),

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat.

4

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2

dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 17 och 21 §§ ska utgå,

dels att nuvarande 9 kap. 17, 18 och 21–23 §§ och 12 kap. 1 a och 1 b §§ ska betecknas 9 kap. 23 b, 21, 17, 18 a och 18 b §§ och 12 kap. 1 b och 1 c §§,

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 6 och 8 §§, 9 kap. 3, 5 och 16 §§, de nya 9 kap. 17, 18 a och 23 b §§ och 12 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 9 kap. 23 § ska sättas närmast före 9 kap. 18 b §,

dels att det ska införas 16 nya paragrafer, 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b,

6 a, 8 a, 8 b och 12 a §§ och 9 kap. 18, 22–23 a, 23 c och 29 a–29 c §§ och 12 kap. 1 a §, och närmast före 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b och 12 a §§ och 9 kap. 17, 22, 23 a–23 c, 29 a och 29 c §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 9 kap. 21 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Skyldighet att erbjuda leveransavtal med dynamiska elpriser”.

1 kap.

4 §3

Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732).

I övrigt avses i lagen med

Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711.

2Senaste lydelse av

energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare,

EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el,

fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el,

icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift,

inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning,

intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

6

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget Prop. 2025/26:16 eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

leveransavtal med fast löptid och pris: ett sådant avtal om leverans av el mellan en elleverantör och en elanvändare som garanterar oför-

ändrade avtalsvillkor under avtalets löptid, men som kan innehålla en flexibel del inom ett fast pris, och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av elleverantören,

leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt,

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen,

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning,

små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år,

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning,

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät,

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät,

uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning.

3 kap.

Information för att underlätta efterfrågeflexibilitet

48 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om

1.hur stor del av den el som levereras som är förnybar,

7

Prop. 2025/26:16

Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om

1.elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren,

3.den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare,

4.vilka tjänster som avtalet omfattar,

5.elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren,

6.villkoren för fakturering och betalning,

7.vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid,

8.villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt,

9.hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,

10.villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet,

11.var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och

12.hur tvistlösning utanför domstol inleds.

Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand.

Elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren.

18 §

Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren.

Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid.

3.om riksdagen inte prövar Prop. 2025/26:16 föreskrifterna inom två månader

från det att de underställdes.

12kap.

1 §12

Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och 11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §.

Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning.

1 a §

Nätmyndigheten utövar tillsyn över att EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen följs. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2.Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar elleverantör, ska 9 kap. 3 och 5 §§ i den äldre lydelsen gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet.

Nya EU-krav på utformningen av elmarknaden och på information för att underlätta efterfrågeflexibilitet

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet) trädde i kraft den 4 juli 2019. Direktivet har ändrats senast genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711 av den 13 juni 2024 om ändring av direktiven (EU) 2018/2001 och (EU) 2019/944 vad gäller förbättring av utformningen av unionens elmarknad (ändringsdirektivet), se bilaga 1. Genom ändringsdirektivet införs nya bestämmelser bl.a. i frågor om anslutning till elnätet, leveransavtal, energidelning, elleverantörernas riskhantering, sistahandsleverantörer och skydd mot bortkoppling. Direktiv (EU) 2019/944, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, kallas i det följande för det reviderade elmarknadsdirektivet.

Ändringsdirektivet skulle i de flesta delar vara genomfört i nationell rätt senast den 17 januari 2025. Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av ändringsdirektivet i dessa delar (SB2025/00365). De krav som gäller energidelning ska däremot vara genomförda senast den 17 juli 2026.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (förnybartdirektivet) trädde i kraft den 24 december 2018. Direktivet har ändrats senast genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652. Genom direktiv (EU) 2023/2413, som i relevanta delar återges i bilaga 2, införs nya bestämmelser bl.a. i frågor om nätföretags tillgängliggörande av information om den el som levereras. Det direktivet ska i de delar som nu är aktuella vara genomfört senast den 21 maj 2025. Direktiv (EU) 2018/2001, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2023/2413, kallas i det följande för det reviderade förnybartdirektivet.

I promemorian Förbättrad utformning av EU:s elmarknad, som har tagits fram i Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet), finns överväganden och förslag när det gäller genomförandet av ändringsdirektivet i de delar som inte omfattas av uppdraget till Energimarknadsinspektionen och av delar av det reviderade förnybartdirektivet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2025/00428).

18

Uppdrag att utveckla informationsdelningen vid anslutning Prop. 2025/26:16 till elnäten

Regeringen gav den 15 juni 2023 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utreda en utvecklad och effektiv informationsdelning av relevant information mellan den som ansöker om nätanslutning eller utökat abonnemang, distributionsnätföretag och transmissionsnätsföretag vid ansökningar om nya anslutningar till elnäten. Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget den 16 april 2024 genom rapporten Informationsdelning vid ansökningar om anslutning till elnäten, nedan kallad informationsdelningsrapporten. En sammanfattning av informationsdelningsrapporten finns i bilaga 6. Rapportens lagförslag finns i bilaga 7. Informationsdelningsrapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2024/00887).

Slopad skattereduktion kräver en anpassning av mottagningsplikten för elleverantörer

I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1, Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor, avsnitt 12.6) aviserade regeringen att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el bör slopas. Inom Regeringskansliet har därför en promemoria tagits fram med förslag om bl.a. ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229). I promemorian lämnades också förslag om en utvidgad skyldighet för elleverantörer att ta emot förnybar el. Promemorian har rubriken Förändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el samt utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer, nedan kallad mottagningspliktspromemorian. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 9. Mottagningspliktspromemorians lagförslag i den del som rör mottagningsplikten finns i bilaga 10. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 11. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2024/02289).

Uppdrag att säkerställa att elcertifikatsmarknaden fungerar väl

Någon motsvarande skyldighet finns inte enligt den hittillsvarande lag- Prop. 2025/26:16 stiftningen i Sverige. Affärsverket svenska kraftnät avstyrker att en sådan

införs med hänvisning till att förslaget riskerar att hämma konkurrensen och försvåra för aktörer vars affärsmodeller bygger på dynamiska avtal. Det är dock nödvändigt att införa en reglering för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare bör som utgångspunkt vara skyldig att erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris. Detta bedöms vara tillräckligt för att även säkerställa att alla slutkunder kan ingå ett sådant avtal med minst en elleverantör.

Energiföretagen Sverige och Eon efterlyser förtydliganden i olika frågor. Det är emellertid ytterst en fråga för EU-domstolen att avgöra hur direktivet ska tolkas i dessa delar. Regeringen bedömer att det inte finns utrymme för en medlemsstat att precisera innebörden ytterligare i nationell lag.

Undantag från skyldigheten

Under vissa förutsättningar får en medlemsstat undanta en leverantör med fler än 200 000 slutkunder från skyldigheten att erbjuda avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris (artikel 11.1 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet). Flera remissinstanser, bl.a. Energimarknadsinspektionen och Energiföretagen Sverige, framhåller behovet av undantag i Sverige. Det bör alltså vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris.

Ändring av avtalsvillkor och uppsägning

Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer inte ensidigt ändrar villkoren i avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris och inte säger upp sådana avtal innan de löper ut (artikel 11.1 tredje stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet).

Avtal som löper under en bestämd tid bör enligt allmänna avtalsrättsliga principer inte kunna ändras ensidigt av elleverantören under den tid som avtalet löper. Ett sådant avtal får, om möjligt, i stället sägas upp till villkorsändring, men i den situationen måste naturligtvis båda parter godkänna de nya villkoren. Den part som utan grund säger upp avtalet ensidigt kan komma att bli skadeståndsskyldig (prop. 2010/11:70 s. 97). Mot denna bakgrund bedöms det inte vara nödvändigt med en ny reglering i denna del.

6.2Information till elanvändaren innan ett avtal ingås eller förlängs

Regeringens förslag

Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal

om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge

23

Enligt ändringsdirektivet ska elleverantören även lämna information om Prop. 2025/26:16 annat än avtalsvillkoren, bl.a. kontaktuppgifter, tillsammans med samman-

fattningen. De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. En annan möjlighet är att införa en allmänt hållen bestämmelse i ellagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantören att lämna ytterligare information i samband med att leverantören tillhandahåller en sammanfattning av avtalsvillkoren.

Det finns utrymme för att genom föreskrifter på en lägre normnivå lämna sådana klargöranden som Affärsverket svenska kraftnät efterlyser, i den utsträckning som det bedöms vara motiverat.

Möjligheterna, kostnaderna och riskerna med leveransavtalet

Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna får fullständig information från leverantörerna om möjligheterna, kostnaderna och riskerna med avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris och att leverantörerna ger slutkunderna denna information (artikel 11.2 i det reviderade elmarknadsdirektivet).

I ellagen finns det redan krav på elleverantören att informera elanvändaren om möjligheter, kostnader och risker innan ett leveransavtal ingås (9 kap. 17 § första stycket). Regleringen bör anpassas till det nya kravet. Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med fast löptid och pris bör elleverantören alltså informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som avtalet innebär.

Affärsverket svenska kraftnät anser att det finns skäl att överväga om inte motsvarande krav även bör omfatta andra avtalsformer. Regeringen anser dock att det inte finns skäl att i denna fråga gå längre än vad som krävs för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet.

7Hantering av risker för elleverantörer

Regeringens förslag

En elleverantör ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden och vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om strategier och åtgärder och om skyldighet för elleverantörer att göra stresstester.

25

Prop. 2025/26:16 Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Enligt promemorians förslag ska elleverantören vidta alla rimliga åtgärder för att begränsa risken för utebliven leverans.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige AB föreslår att ordet ”alla” stryks i författningstexten och anser att det är viktigt att undvika detaljreglering.

Skälen för regeringens förslag

Ändringsdirektivet innehåller nya krav när det gäller elleverantörernas riskhantering (artikel 18a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet). En behörig myndighet ska med beaktande av leverantörens storlek eller marknadsstrukturen säkerställa att leverantörer har infört och genomför lämpliga risksäkringsstrategier för att begränsa den risk som förändringar i elförsörjningen i grossistledet innebär för den ekonomiska bärkraften hos deras avtal med kunder. Samtidigt ska likviditeten och prissignalerna från kortsiktiga marknader upprätthållas. I relevanta fall ska stresstester utföras. Myndigheten ska också säkerställa att leverantörer vidtar alla rimliga åtgärder för att begränsa risken för försörjningsavbrott.

Det bör därför införas krav på att en elleverantör ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden och vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans. Som Energiföretagen Sverige påpekar behöver det inte särskilt anges att leverantören ska vidta alla rimliga åtgärder.

Det kan visa sig finnas behov av en mer detaljerad reglering för att elleverantörernas rikssäkringsstrategier och övriga åtgärder ska svara mot kraven i det reviderade elmarknadsdirektivet. Det är inte nödvändigt att införa sådana föreskrifter i ellagen. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enklare att vid behov genomföra justeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om strategier och åtgärder och om sådana stresstester som avses i direktivet. Som Energiföretagen Sverige framhåller bör det inte införas någon detaljreglering som inte är nödvändig.

I Sverige är Energimarknadsinspektionen nationell energitillsynsmyndighet. Myndigheten är även nätmyndighet enligt ellagen och kommer i den egenskapen att utöva tillsyn över att den nya regleringen följs. Energimarknadsinspektionen har som nätmyndighet de befogenheter som krävs för att se till att elleverantörerna lever upp till de nya kraven.

26

Regeringens förslag

Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Företaget ska informera elanvändaren om hur elleverantören har valts ut.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förlaget eller har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget. Affärsverket svenska kraftnät ser en risk att förslaget kan medföra att många nätföretag tvingas byta ut sina befintliga sistahandsleverantörer. Affärsverket anser vidare att det bör klargöras om en tillsynsmyndighet ska godkänna valet av leverantör, eller om andra kontrollmekanismer behövs, och att en alternativ modell bör övervägas. Statens energimyndighet, Energiföretagen Sverige AB och E.ON Sverige AB förordar att den nuvarande regleringen behålls i avvaktan på att anvisade elavtal avskaffas i enlighet med Elmarknadsutredningens förslag. Energiföretagen Sverige vill lyfta fram att en anvisningsleverantör och sistahandsleverantör inte är samma sak.

Skälen för regeringens förslag

Hur en sistahandsleverantör utses

Med sistahandsleverantör avses i det reviderade elmarknadsdirektivet en leverantör som har utsetts att ta över elleveranser till kunder till en leverantör som har upphört med sin verksamhet (artikel 2.24a). Sistahandsleverantörer ska utses genom ett rättvist, transparent och ickediskriminerande förfarande (artikel 27a.1 andra meningen).

Sverige har ett system i fråga om sistahandsleverantörer i och med att det i ellagen finns bestämmelser om anvisade elleverantörer (9 kap. 3– 10 §§). Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. En anvisad elleverantör fungerar alltså bl.a. som en sistahandsleverantör i elmarknadsdirektivets mening. Det finns dock ingen reglering om förfarandet för att utse en sådan elleverantör. Det är alltså nödvändigt att reglera detta.

Elmarknadsutredningens förslag

Elmarknadsutredningen föreslår i sitt betänkande Spänning i tillvaron (SOU 2025:47) att bestämmelserna om anvisade avtal i ellagen upphävs. Utredningen föreslår att det ska finnas en utpekad sistahandsleverantör för elanvändare med en förväntad årsförbrukning under 100 000 kilowattimmar el. Den utpekade sistahandsleverantören ska enligt förslaget utses av nätföretag baserat på den elleverantör som, beräknat per den 1 december,

under den föregående tolvmånadersperioden har levererat störst antal

27

Prop. 2025/26:16 kilowattimmar el till elanvändare med en förväntad årsförbrukning under 100 000 kilowattimmar.

Med hänsyn till lagstiftningsprocessen bedömer utredningen att ett lämpligt datum för ikraftträdande är den 1 januari 2027. Ett alternativt datum, som kan vara möjligt, är den 1 juli 2027. Energimarknadsinspektionen och Energiföretagen Sverige har framfört till utredningen att det möjligen inte går att genomföra förändringarna så snart som den 1 januari 2027. Energiföretagen Sverige uppger vidare att vissa aktörer anser att ett dataverktyg bör vara på plats innan författningsförslagen träder i kraft (SOU 2025:47 s. 612).

Några remissinstanser motsätter sig att ändringar görs i det hittillsvarande regelverket innan Elmarknadsutredningens förslag kan genomföras. Ändringsdirektivet skulle dock i denna del ha varit genomfört den 17 januari 2025. Som framgår av avsnitt 3 har Europeiska kommissionen inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av direktivet. Mot denna bakgrund finns det inte förutsättningar att avvakta de kommande åtgärderna på området.

Nya krav på elnätsföretagen

Med hänsyn till att det pågår en grundläggande översyn av systemet med anvisade elleverantörer bör inriktningen för propositionen vara att införa den reglering som är oundgängligen nödvändig för att genomföra ändringsdirektivet. Sådana överväganden som Affärsverket svenska kraftnät efterlyser framstår inte som motiverade inom ramen för lagstiftningsärendet. Det ligger närmast till hands att införa nya krav när det gäller det sätt på vilket nätföretagen anvisar elleverantörer. Det är vanligt att nätföretaget utser en elleverantör i den egna koncernen.

Som Energiföretagen Sverige framhåller är en sistahandsleverantör inte samma sak som en anvisad elleverantör, eftersom det enligt den hittillsvarande regleringen blir aktuellt att anvisa elleverantörer även av andra anledningar än för att ta över elleveranser till kunder till en leverantör som har upphört med sin verksamhet. Kraven behöver alltså inte gälla för alla anvisade elleverantörer för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Det finns dock inte några tydliga fördelar med en särreglering om sistahandsleverantörer.

Frågan om att reglera anvisningsförfarandet behandlas i propositionen Anvisade elavtal (prop. 2016/17:13). Regeringen bedömde i det sammanhanget att det inte var lämpligt att, som Energimarknadsinspektionen hade föreslagit, införa ett krav på att nätföretagen skulle utse den anvisade elleverantören, för en period om högst två år, på ett öppet, ickediskriminerande och marknadsorienterat sätt. Ett flertal remissinstanser hade avstyrkt förslaget med hänvisning till bl.a. de kostnader som en sådan reglering skulle innebära för nätföretagen, elleverantörerna och tillsynsmyndigheten. Konkurrensverket ansåg att det var svårt att se någon egentlig skillnad i praktiken mellan Energimarknadsinspektionens förslag och ett regelrätt upphandlingsförfarande. Vattenfall AB varnar för att ett krav på att nätföretaget ska välja en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande kan leda till att nätföretag upphandlar anvisade elavtal.

28

Ett krav på att nätföretaget ska välja en anvisad elleverantör på ett rätt- Prop. 2025/26:16 vist, transparent och icke-diskriminerande sätt kan dock inte jämställas

med ett regelrätt upphandlingsförfarande. Det är ytterst en fråga för EU- domstolen att tolka ändringsdirektivets krav, men det bör förstås så att den som utser sistahandsleverantören måste göra det på objektiva grunder, vara öppen med vilka grunderna är och inte på ett otillbörligt sätt gynna exempelvis närstående företag. Att ställa ett sådant krav på nätföretaget framstår som det minst ingripande sättet att genomföra ändringsdirektivet på utan att regleringen av anvisade elavtal ändras på ett mer grundläggande sätt. Med beaktande av den branschkännedom som ett nätföretag får förutsättas ha kan kravet inte anses vara oskäligt betungande. Mot denna bakgrund ser regeringen inte heller någon uttalad risk för att nätföretag, som Affärsverket svenska kraftnät befarar, tvingas byta ut sistahandsleverantörer som har valts för att trygga goda kundvillkor.

Med hänsyn till kravet på transparens bör nätföretaget även vara skyldigt att informera elanvändaren om hur den anvisade elleverantören har valts ut.

Affärsverket svenska kraftnät efterlyser ett klargörande i fråga om kontrollmekanismer. Energimarknadsinspektionen kommer i egenskap av nätmyndighet att utöva tillsyn över att nätföretagen följer bestämmelserna. Regeringen ser inte något behov av en kontrollmekanism utöver detta.

I avsnitt 16 finns överväganden och förslag när det gäller övergångsbestämmelser.

9Skydd mot bortkoppling

Regeringens förslag

En elleverantör ska inte få säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för ett sådant klagomål från elanvändaren som inte har besvarats av elleverantören eller för tvistlösning utanför domstol. Detta ska dock inte gälla om elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorians förslag anges att förbudet gäller om klagomålet inte har behandlats av elleverantören. I promemorian föreslås vidare inte något undantag för fallet att elanvändaren har handlat otillbörligt.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energimarknadsinspektionen anser att det finns anledning att överväga andra sanktioner än föreläggande vid vite för överträdelse av

29

Prop. 2025/26:16 bortkopplingsförbudet. Bostadsrätterna menar att det bör införas en rätt till ersättning för den skada som elleverantören orsakar vid en sådan uppsägning eller avbruten elleverans som sker i strid med förbudet. Energiföretagen Sverige AB och Vattenfall AB anser att det behöver tydliggöras vad som avses med att klagomålet inte behandlats av elleverantören. Energiföretagen Sverige pekar dessutom på att den faktiska bortkopplingen sköts av elnätsföretagen och att det inte är önskvärt att ge dessa en myndighetsliknande kontrollfunktion och, liksom E.ON Sverige AB (Eon), på risken att kunder missbrukar regleringen. Eon föreslår att förslaget ses över och vid behov förtydligas.

Skälen för regeringens förslag

Skydd för utsatta kunder och kunder som påverkas av energifattigdom

I ändringsdirektivet finns det nya krav på skydd mot bortkoppling. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för skydda utsatta kunder och kunder som påverkas av energifattigdom från bortkoppling av el. (artikel 28a.1 första stycket första meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet). I detta ingår förbud mot bortkoppling eller andra likvärdiga åtgärder.

När medlemsstaterna underrättar Europeiska kommissionen om sina åtgärder för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet, ska de förklara förhållandet mellan det skydd mot bortkoppling som ska finnas enligt direktivet och motsvarande delar i de nationella genomförandedokumenten (artikel 28a.1 andra stycket). Det finns därför skäl att här lämna en utförlig beskrivning av regelverket i Sverige.

Vilka är utsatta kunder och kunder som omfattas av energifattigdom?

Enligt elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda kunder, och de ska särskilt säkerställa att utsatta kunder får tillräckligt skydd. En medlemsstat måste bestämma vad som avses med utsatta kunder (artikel 28.1). Med utsatta kunder avses i Sverige personer som varaktigt saknar förmåga att betala för den el, naturgas, fjärrvärme eller fjärrkyla som överförs eller levereras till dem för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, se 8 § förordningen (2016:742) med instruktion för Energimarknadsinspektionen.

Med energifattigdom avses i huvudsak att ett hushåll har bristande tillgång till väsentliga energitjänster, om bristen beror på bl.a. orimliga priser, otillräcklig disponibel inkomst, höga energikostnader eller bostäder med låg energieffektivitet, se närmare artikel 2.24b i det reviderade elmarknadsdirektivet och artikel 2.52 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1791 av den 13 september 2023 om energieffektivitet och om ändring av förordning (EU) 2023/955.

En elleverantör är skyldig att fortsätta leverera el

En elleverantör som levererar el till en elanvändare i en uttagspunkt är, oavsett vad som avtalats, skyldig att fortsätta att leverera el till dess elanvändaren slutar att ta ut el i uttagspunkten, någon annan elleverantör

börjar leverera el till elanvändaren i uttagspunkten eller överföringen av el

30

Förslaget innebär att det i vissa situationer är förbjudet för en elleveran- Prop. 2025/26:16 tör att begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas. Det

innefattar inte någon sådan kontrollfunktion för nätföretagen som Energiföretagen Sverige beskriver i sitt remissvar.

10Tillgång till distributionsnätet

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar.

Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur handläggningen går. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har lämnats in och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten.

Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. E.ON Sverige AB (Eon) menar att det vore mer ändamålsenligt att i stället aggregera elnätsföretagens nätutvecklingsplaner. Vattenfall AB föreslår att rapporteringskravet anpassas, så att kravet på kvartalsvisa uppdateringar endast gäller i den mån ny och relevant information har tillkommit och anser, liksom Statens energimyndighet, att undantagsmöjligheten bör begränsas.

Skälen för regeringens förslag

Information om tillgänglig kapacitet

Enligt det reviderade elmarknadsdirektivet ska systemansvariga för distributionssystem (distributionsnätsföretag) på ett transparent sätt offentliggöra tydlig och detaljerad information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar inom sina verksamhetsområden (artikel 31.3 första stycket). I detta ingår information om den kapacitet som är föremål för en begäran om anslutning, möjligheten till flexibel anslutning i överbelastade områden och kriterierna för beräkning av tillgänglig kapacitet för nya

33

små enskilda system. Medlemsstaterna får tillämpa ett lägre tröskelvärde Prop. 2025/26:16 än det på 100 000 anslutna kunder (artikel 31.3b i det reviderade elmarknadsdirektivet). Sverige har i andra sammanhang använt möjligheten till

sådana undantag i fråga om distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare, se t.ex. 3 kap. 21 § ellagen. Med hänsyn till den administrativa börda som kravet kan innebära för små nätföretag bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om undantag från den nya skyldigheten. Sådana invändningar mot undantag som Statens energimyndighet och Vattenfall AB för fram kan beaktas vid utformningen av sådana föreskrifter.

Begäran om anslutning i elektronisk form

Enligt det reviderade elmarknadsdirektivet ska systemansvariga för distributionssystem ge systemanvändare möjlighet att begära nätanslutning och lämna in relevanta handlingar uteslutande i digital form (artikel 31.3a). Det kan visserligen antas att de flesta systemansvariga i Sverige redan ger systemanvändarna en sådan möjlighet. För att ändringsdirektivet ska vara genomfört i denna del bör det dock införas ett uttryckligt krav på detta.

11Elpriskriser

Regeringens förslag

Regeringen ska få meddela föreskrifter för viss tid om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris.

Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna ska omedelbart upphöra att gälla om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, om de inte godkänns vid riksdagens prövning eller om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät och Statens energimyndighet anser att förslaget bör förtydligas när det gäller den praktiska tillämpningen. Energimarknadsinspektionen förordar att villkoren i elmarknadsdirektivet framgår direkt av lagen eller åtminstone av förarbetena. E.ON Sverige AB anser att det kan finnas andra åtgärder som är mer lämpliga att vidta i en krissituation och att dessa bör analyseras samt att det är av yttersta vikt att eventuella regler om prisinterventioner i händelse av kris tydligt

35

Prop. 2025/26:16 kompletteras med bestämmelser om hur leverantörerna ska kompenseras för sina faktiska kostnader.

Skälen för regeringens förslag

Tillkännagivande av en elpriskris

Genom ändringsdirektivet införs en möjlighet för Europeiska unionens råd att, på förslag av Europeiska kommissionen, genom ett genomförandebeslut tillkännage en regional eller unionsomfattande elpriskris. Ett sådant beslut förutsätter såväl mycket höga genomsnittspriser på grossistmarknaderna för el som kraftiga ökningar av slutkundspriserna (artikel 66a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet). Genomförandebeslutet får ha en giltighetstid om ett år. Giltighetstiden kan dock förlängas (artikel 66a.2 och 66a.8).

Riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el

Om rådet har antagit ett genomförandebeslut, får medlemsstaterna under giltighetstiden tillämpa tillfälliga riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el till små och medelstora företag (artikel 66a.6 i det reviderade elmarknadsdirektivet). När det gäller hushållskunder finns det ett visst utrymme för sådana åtgärder sedan tidigare (artikel 5.3 i elmarknadsdirektivet).

Ett bemyndigande till regeringen

Det går i nuläget inte att ta ställning till i vilken utsträckning det kan vara motiverat med offentliga ingripanden i prissättningen i Sverige med anledning av en elpriskris. Det står dock klart att sådana ingripanden kräver en snabb hantering för att fylla sitt syfte. Detta talar för att en prisreglering bör kunna införas genom en förordning. Regeringen bör därför få meddela föreskrifter för en begränsad tid om reglering av priset för leverans av el till elanvändare, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris.

Några remissinstanser väcker frågor om den praktiska tillämpningen av ett pristak. Förslagen i denna proposition tar dock sikte endast på valet av normnivå för en eventuell reglering. Det är först i samband med att rådet tillkännager en elpriskris som det blir aktuellt att ta ställning till om en prisreglering faktiskt ska införas och hur den närmare ska utformas. I det sammanhanget är det nödvändigt att följa det som föreskrivs i artikel 66 a i det reviderade elmarknadsdirektivet om bl.a. ersättning till elleverantörer. Med hänsyn till att direktivet är bindande för medlemsstaten finns det inte skäl att, som Energimarknadsinspektionen föreslår, föra in direktivets villkor i ellagen eller lämna en utförlig redogörelse i förarbetena.

Underställning

Med hänsyn till föreskrifternas karaktär bör de så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna bör omedelbart upphöra att gälla, om de inte underställs riksdagen i tid eller om riksdagen inte godkänner föreskrifterna inom två månader från underställandet.

36

underlätta efterfrågeflexibilitet

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om

–hur stor del av den el som levereras som är förnybar,

–de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras,

–prognoser för kommande leveranser,

–den förnybara el som produceras och matas in i elnätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi, och

–vilken potential som finns för efterfrågeflexibilitet.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Förslaget i promemorian omfattar inte uttryckligen prognoser för kommande leveranser.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. E.ON Sverige AB avstyrker förslaget, bl.a. eftersom det saknas en tydlig gräns för vilken data som ska få samlas in av nätföretagen. Affärsverket svenska kraftnät föreslår att lydelsen anpassas till förnybartdirektivets utformning genom att det läggs till ”av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi”. Energiföretagen Sverige AB konstaterar att nätföretagen inte alltid har tillgång till sådan information som ska tillgängliggöras. Energimarknadsinspektionen föreslår att det även införs ett bemyndigande som omfattar prognoser för kommande leveranser. Vattenfall AB anser att det är märkligt att använda ordet levereras.

Skälen för regeringens förslag

Det reviderade förnybartdirektivet ställer upp krav på transmissionsnätsföretag och, under vissa förutsättningar, distributionsnätsföretag att tillgängliggöra viss information för att underlätta efterfrågeflexibilitet (artikel 20a.1). Det rör sig om att tillgängliggöra information och, om sådana finns tillgängliga, prognoser om andelen förnybar el och andelen växthusgasutsläpp i den levererade elen i varje elområde, så exakt som möjligt och med ett visst intervall.

Om det är tekniskt möjligt ska distributionsnätsföretag även tillgängliggöra anonymiserade och aggregerade uppgifter om potentialen för efterfrågeflexibilitet och om den förnybara el som produceras och matas in i nätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi. Energi-

marknadsinspektionen har bedömt att det för närvarande inte är tekniskt

37

Prop. 2025/26:16 möjligt att genomföra det kravet (Energimarknadsinspektionens rapport Ei R2025:08 Information om klimatprestanda och flexibla resurser, Förslag till genomförande av artikel 20a i det reviderade förnybartdirektivet, s. 27).

Uppgifterna ska tillgängliggöras digitalt på ett sätt som säkerställer driftskompatibilitet (artikel 20a.2).

Ellagen bör inte belastas med den typ av detaljerad reglering som krävs för att genomföra de aktuella kraven i direktivet. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela de föreskrifter som krävs. Några remissinstanser anför att nätföretagen ibland kan sakna tillgång till viss information och att omfattningen av vilken information som ska tillgängliggöras är oklar. Det är dock inget som påverkar utformningen av själva bemyndigandet. Det får i stället omhändertas i arbetet att, med stöd av bemyndigandet, ta fram mer detaljerad reglering. Bemyndigandet bör inte heller begränsas med anledning av att det för närvarande inte är tekniskt möjligt att tillgängliggöra vissa uppgifter. För tydlighetens skull bör det som Energimarknadsinspektionen anför om prognoser komma till uttryck i bemyndigandet. Detsamma gäller för det Affärsverket svenska kraftnät föreslår om tillägg av orden ”egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi” när det gäller information om produktion och inmatning av el i elnätet.

elleverantörer

Regeringens förslag

En elleverantör som levererar el till en elanvändare som matar in el från en egen elproduktionsanläggning eller en egen energilagringsanläggning ska vara skyldig att på skäliga villkor ta emot den inmatade elen.

Mottagningspliktspromemorians förslag

Mottagningspliktspromemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att elleverantörens mottagningsplikt endast ska omfatta förnybar el som matas in från en elanvändares egen elproduktionsanläggning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB anför att förslaget riskerar att leda till att kundkollektivet belastas med kostnader för obalans. Energimarknadsinspektionen anser att det inte behöver anges att villkoren ska vara skäliga. Affärsverket Svenska kraftnät och Ellevio Sverige AB anser att mottagningsplikten ska gälla för all produktion av el, inte bara förnybar el, och dessutom omfatta el som matas in från energilagringsanläggningar. Affärsverket Svenska kraftnät föreslår dessutom att undantaget från mottagningsplikten ska tas bort.

Skälen för regeringens förslag

I samband med att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el infördes inrättades också en s.k. mottagningsplikt för elleverantörer (se prop. 2014/15:1 s. 223). Mottagningsplikten innebär att en elleverantör är skyldig att på skäliga villkor ta emot el som matas in på elnätet av en elanvändare som uppfyller förutsättningarna för att få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (9 kap. 16 § ellagen). Skyldigheten gäller inte om elanvändaren har tecknat avtal med någon annan, t.ex. ett elhandelsbolag, om att den aktören ska köpa den inmatade elen.

Mottagningsplikten syftar delvis till att fördela det s.k. balansansvaret, dvs. det ekonomiska ansvaret för att elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut eller att lika mycket el tas ut från elsystemet som det tillförs. Den syftar också till att säkerställa att den avräkning som ska ske mellan balansansvariga blir korrekt.

Därutöver är mottagningsplikten en del av genomförandet av förnybartdirektivet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att s.k. egenanvändare, dvs. elanvändare som också producerar förnybar el, kan få marknadsmässig ersättning för elen (artikel 21.2 d).

Mot bakgrund av att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar

el slopas från och med den 1 januari 2026 (se prop. 2024/25:109,

40

Prop. 2025/26:16 kommer att förlita sig på mottagningsplikten i förhållande till vad som är fallet med dagens reglering.

Den risk för att ökade obalanser ska drabba kundkollektivet som Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB ser bedöms som försumbar. Som nämns ovan får de flesta större producenter förutsättas ha tecknat avtal med en elleverantör, som då blir balansansvarig, innan elen börjar matas in på elnätet.

15Ändringar i elcertifikatssystemet

Regeringens förslag

Gränsen för när skyldigheten att annullera elcertifikat (kvotplikt) inträder för elanvändare och producenter ska höjas från 60 megawattimmar till 1 200 megawattimmar.

Antalet megawattimmar el som inte ska beaktas vid beräkningen av kvotplikten för elanvändare som använder egenproducerad el och elintensiv industri ska höjas från 60 megawattimmar till 1 200 megawattimmar.

Kontoföringsmyndigheten ska få ta ut avgifter för registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Regeringen ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter.

Elcertifikatsrapportens förslag

Elcertifikatsrapportens förslag stämmer delvis överens med regeringens. I elcertifikatsrapporten föreslås att det ska införas ett krav på att kontoföringsmyndigheten ska registrera datum för avtal om överlåtelse av elcertifikat och att sådan information också ska offentliggöras av kontoföringsmyndigheten. I rapporten föreslås också en ändring av bestämmelserna om avgifter för registrering i förordningen (2011:1480) om elcertifikat men inte i lagen om elcertifikat.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige påpekar att kravet på att tidpunkten för avtalets tecknande inte får leda till att varje genomförd affär måste överföras till en mottagare en och en på grund av att handelsdatum måste anges. Konjunkturinstitutet anger att det inte är uppenbart att en ny avgiftsstruktur i praktiken flyttar kostnader från producenter till konsumenter. Konjunkturinstitutet bedömer vidare att det är tveksamt om det är ett samhällsekonomiskt problem att producenter lämnar systemet i förtid, eftersom hela tanken med certifikatsystemet bör vara att fasa ut det när producenterna kan bära sina egna kostnader. Svensk Solenergi anser att egenanvändare av förnybar el måste uteslutas från kvotplikt, eftersom syftet med systemet är att gynna investeringar i förnybar elproduktion. De

42

anser dessutom att gränsen för kvotplikt bör höjas till omkring 10 000 Prop. 2025/26:16 megawattimmar.

Skälen för regeringens förslag

Elcertifikatssystemet

Elcertifikatssystemet är ett marknadsbaserat stödsystem för förnybar el. I korthet innebär systemet att producenter av förnybar el som uppfyller vissa krav tilldelas elcertifikat av staten. Producenterna kan sedan sälja elcertifikaten och därmed få ett finansiellt tillskott till verksamheten. Vissa aktörer är skyldiga att annullera elcertifikat i förhållande till sin elanvändning respektive elförsäljning. Denna skyldighet kallas för kvotplikt (4 kap. 2 § lagen om elcertifikat). Statens energimyndighet är s.k. kontoföringsmyndighet och har därmed flera uppgifter kopplade till överlåtelsen och annulleringen av elcertifikat enligt lagen, se 3 § förordningen om elcertifikat.

Sverige har en gemensam elcertifikatsmarknad med Norge. De två länderna har också ett gemensamt mål för utbyggnaden av förnybar energi. Systemet med elcertifikat har varit framgångsrikt. De mål som satts upp för förnybar elproduktion har redan nåtts. Elcertifikatssystemet kommer därför att avslutas 2035. Inga elcertifikat får tilldelas för produktion av el i anläggningar som tas i drift efter den 31 december 2021, det s.k. stoppdatumet (2 kap. 11 § lagen om elcertifikat).

Höjd gräns för kvotplikt

Nästan hälften av alla kvotpliktiga aktörer har färre än 1 000 elcertifikat i kvotplikt, vilket innebär att aktörerna klassificeras som små. Gruppen består främst av elintensiv industri och av s.k. egenanvändare, dvs. elanvändare som använder egenproducerad el. Kategorin egenanvändare består av bl.a. bostadsrättsföreningar, kommuner och små och medelstora företag. För att en egenanvändare ska ha kvotplikt krävs att mängden använd el överstiger 60 megawattimmar per år och att elen har producerats i en anläggning med en högre installerad effekt än 50 kilowatt (4 kap. 1 § 2 lagen om elcertifikat). Dessa små aktörer står för en mycket liten del av den totala kvotplikten.

Kvotplikten är förenad med en administrativ börda för såväl de kvotpliktiga aktörerna som kontoföringsmyndigheten. Kvotplikten är nämligen förenad med administrativa skyldigheter, såsom att till kontoföringsmyndigheten skriftligen lämna uppgifter om den el som ska ligga till grund för beräkningen av kvotplikten (4 kap. 3 § lagen om elcertifikat). De små aktörernas administrativa kostnader för att hantera systemet i kombination med kontoföringsmyndighetens kostnader blir omfattande i förhållande till hur mycket dessa aktörer bidrar till den totala kvotplikten. De små aktörerna har ofta mindre kunskap om systemet och kräver därför mer resurser hos kontoföringsmyndigheten.

För att minska antalet aktörer i systemet och därmed minska administrationskostnaderna för såväl aktörerna själva som kontoföringsmyndigheten, bör gränsen för vilken mängd egenanvänd el som ska krävas för att kvotplikt ska inträda höjas. På motsvarande sätt bör också gränserna för

43

Prop. 2025/26:16 certifikat. Inte heller bör kontoföringsmyndigheten offentliggöra sådan information.

16Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2026.

Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till en elanvändare som saknar leveransavtal, ska de nya skyldigheterna när det gäller anvisning av elleverantör inte gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens. Enligt förslaget ska lagändringarna träda i kraft den 1 november 2025. Promemorian innehåller inte något förslag till övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige AB anser att ett ikraftträdande den 1 november 2025 inte är rimligt och efterlyser dessutom övergångsregler för redan ingångna avtal mellan nätföretag och anvisade elleverantörer. Även E.ON Sverige AB pekar på behovet av en rimlig införandetid.

Informationsdelningsrapportens förslag

I informationsdelningsrapporten lämnas inget förslag avseende ikraftträdande.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inga särskilda synpunkter när det gäller ikraftträdande.

Mottagningspliktspromemorians förslag

Mottagningspliktspromemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Elcertifikatsrapportens förslag

I elcertifikatsrapporten lämnas inga förslag om ikraftträdande.

46

17Konsekvensanalys

17.1Förenlighet med EU-rätten

Förslagen som syftar till att genomföra ändringsdirektivet har tillkommit för att genomföra krav i EU-direktiv och stämmer överens med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Skyldigheten för nätföretag att tillhandahålla standardiserade rutiner och tidsplaner i anslutningsärenden som rör elproduktionsanläggningar har sin grund i EU-rätten (se prop. 2009/10:128 s. 57–59, prop. 2013/14:174 s. 196–200 och prop. 2021/22:153 s. 89). Kravet på nätföretag att tillhandahålla standardiserade rutiner och tidsplaner i ärenden om anslutning till elnätet, oavsett vilken typ av anläggning som ska anslutas,

går dock utöver de skyldigheter som följer av EU-rätten. Förslaget om

47

Prop. 2025/26:16 utvidgad mottagningsplikt genomför delvis förnybartdirektivet, men går också utöver det direktivet eftersom all el, inte bara el producerad från förnybara energikällor, omfattas. Inget av förslagen bedöms omfattas av anmälningsskyldighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden eller Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Båda förslagen bedöms också vara förenliga med EU-rätten i övrigt.

17.2Konsekvenser för elleverantörer

Flera av regeringens förslag har konsekvenser för elleverantörer. Elleverantörer som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare

ska kunna erbjuda elanvändare avtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år och ska informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal innan avtalet ingås eller förlängs (avsnitt 6). Det finns redan en motsvarande reglering i ellagen för avtal med dynamiskt elpris.

Kravet att elleverantörerna ska kunna erbjuda avtal med fast löptid och pris kommer främst att träffa sådana leverantörer som redan kan antas erbjuda dessa avtal, vilket innebär att förslaget inte påverkar dem. Det kan finnas elleverantörer som kommer att träffas av kravet och som i dag endast erbjuder dynamiska elavtal med inriktning på kunder som är intresserade av flexibel elanvändning eller som har hög risktolerans. För att dessa elleverantörer inte ska behöva ta fram och erbjuda elavtal som de inte har något intresse av att marknadsföra finns det anledning att utnyttja den undantagsmöjlighet som föreslås.

När det gäller kravet att elleverantörerna ska lämna information innan avtal ingås eller förlängs, bör elleverantörerna redan ha upparbetade rutiner för att lämna informationen. Förslaget i denna del bör därför ha endast marginell påverkan på berörda elleverantörer.

Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren (avsnitt 6.2). Elleverantören ska se till att elanvändaren kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. En reglering i frågan finns redan i ellagen. Regleringen får en något annorlunda utformning. Det förtydligas också när informationen ska lämnas. Ändringen bör ha liten inverkan på elleverantörernas verksamhet, eftersom de redan i dag bör hålla informationen tillgänglig på det sätt som anges i förslaget.

Elleverantörer ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden kan innebära för förutsättningarna att fullgöra sina åtaganden. De ska vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans (avsnitt 7). Det kan förutsättas att seriösa elleverantörer redan i dag säkrar verksamheten mot sådana risker och alltså lever upp till de nya kraven. Förslaget bör också ha positiv inverkan för seriösa elleverantörer och elmarknaden i stort, eftersom det kommer att

48

försvåra för oseriösa aktörer på elmarknaden att bedriva verksamhet på Prop. 2025/26:16 elmarknaden och få en konkurrensfördel.

Elleverantörernas mottagningsplikt för el utvidgas till att gälla alla elanvändares produktionsanläggningar, oavsett säkringens storlek i anslutningspunkten (avsnitt 14). Skyldigheten omfattar även all el som en elanvändare matar in, oavsett om den är producerad från förnybara energikällor eller inte. Förslaget bedöms ha små effekter för elleverantörerna, eftersom de större anläggningar som berörs av ändringen redan i dag i de allra flesta fall omfattas av ett avtal med en elleverantör för den elen som matas in på elnätet.

17.3Konsekvenser för nätföretagen

Flera av regeringens förslag påverkar elnätsföretagen.

Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt (avsnitt 8). Förslaget bör inte i praktiken inte innebära någon ändring jämfört med hur nätföretagen arbetar i dag när de väljer ut anvisade elleverantörer. Företaget ska även informera elanvändaren om hur elleverantören valts ut. Nätföretagen är redan i dag skyldiga att lämna viss information till en elanvändare som har anvisats en elleverantör. Förslaget bör innebära endast marginella kostnader för företagen, eftersom det är fråga om en engångsuppdatering av den information som nätföretagen redan har tagit fram.

Ett distributionsnätsföretag ska lämna information till den som begär anslutning till elnätet om hur begäran behandlas och hur långt behandlingen har fortskridit (avsnitt 10). Redan i dag är nätföretagen skyldiga att tillhandahålla tidsplaner för anslutning av elproduktionsanläggningar till elnäten (4 kap. 8 § ellagen). Förslaget bör ha liten påverkan på elnätsföretagen, eftersom de bör ha rutiner för att informera om handläggningen av ansökningar om anslutningar. Det bör bara bli i undantagsfall som ett elnätsföretag behöver informera mer än en gång, eftersom ett besked om anslutningen bör kunna lämnas inom ett halvår från ansökan, särskilt med beaktande av att huvudregeln är att en anslutning ska ske inom två år från det att en ansökan om anslutning gjordes.

Distributionsnätsföretagen ska även göra det möjligt för en sökande att lämna in en ansökan om anslutning i elektronisk form (avsnitt 10). Det bör vara ett krav som distributionsnätsföretagen uppfyller redan i dag.

Det införs även ett krav att nätföretagen ska ta fram standardiserade rutiner för anslutning av överförings- och förbrukningsanläggningar (avsnitt 13). Nätföretagen ska också offentliggöra sina rutiner för samtliga anslutningar till elnäten. Den största kostnaden som uppkommer med detta förslag är en engångskostnad som uppstår direkt när elnätsföretagen tar fram rutinerna och offentliggör dessa. Bedömningen är att den kostnaden uppgår sammanlagt till 21–36 miljoner kronor för berörda nätföretag. Förslaget uppskattas dock innebära ekonomiska vinster för elnätsföretagen i form av färre s.k. luftbokningar och förenklad kundinformation. Dessa beräknas uppgå minst till de kostnader som elnätsföretagen kommer att ha för att genomföra regleringen.

49

Prop. 2025/26:16 Slutligen införs det ett krav att ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en överförings- eller förbrukningsanläggning eller en energilagringsanläggning ska ta fram en tidsplan för handläggningen av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. Tidsplanen ska även överlämnas i samband med att elnätsföretagen lämnar uppgifter om avgiften och övriga villkor för anslutningen. Detta förslag beräknas innebära en sammanlagd kostnad för elnätsföretagen om 7,8– 13,4 miljoner kronor per år. Dock uppskattas förslaget även innebära ekonomiska vinster för elnätsföretagen i form av färre luftbokningar och mer effektiv kundhantering. Dessa beräknas uppgå minst till de kostnader som elnätsföretagen kommer att ha för att genomföra regleringen.

17.4Konsekvenser för kunder

Det finns ett antal förslag i propositionen som bör underlätta för kundkollektivet att verka på elmarknaden. Det kommer bland annat att finnas mer omfattande och tydligare information i vissa relationer mellan kunden och elleverantören eller nätföretaget. De förslag som bör ha störst betydelse för kundkollektivet är emellertid förslagen om hantering av risker för elleverantörer och om ett utökat skydd mot bortkoppling.

De nya kraven på elleverantörer när det gäller hanteringen av risker (avsnitt 7) kan ha en positiv inverkan på kundkollektivet. Förslaget bör innebära att det blir svårare för oseriösa aktörer att bedriva verksamhet på elmarknaden. Energimarknadsinspektionen får ett nytt verktyg att komma åt oseriösa elleverantörer. Detta kan innebära att färre kunder ingår avtal med oseriösa elleverantörer.

Även det utökade skyddet mot bortkoppling (avsnitt 9) bör ha en positiv inverkan. Förslaget ger kunderna ett skydd som den svagare parten vid tvister med elleverantörerna och skyddar även mot förhastade åtgärder från dessas sida. Den nya regleringen innebär också skydd för hela kundkollektivet mot att överföringen av el avbryts vid en tvist.

Förslagen att nätföretagen ska ta fram standardiserade rutiner för anslutning av elanvändare och tidsplaner för handläggningen av ett anslutningsärende (avsnitt 13) kommer att innebära vinster för kunderna främst i form av snabbare anslutningar av anläggningar. Regleringen kan leda till ett visst ökat administrativt arbete för kunderna. Detta kommer dock att uppvägas av snabbare anslutningar till elnäten.

Förslaget om höjda gränsvärden inom elcertifikatssystemet (se avsnitt 15) kommer att påverka elkunder utan egen kvotplikt marginellt.

17.5Konsekvenser för kvotpliktiga aktörer i elcertifikatssystemet

Förslagen som gäller elcertifikatssystemet (se avsnitt 15) påverkar främst de kvotpliktiga aktörer som inte når över det nya gränsvärdet för kvotplikt, dvs. mindre aktörer. En höjning av gränsen för kvotplikt innebär att 442 aktörer som i dag är kvotpliktiga inte längre kommer att vara det.

50

Majoriteten av de minsta aktörerna i systemet är egenanvändare, främst Prop. 2025/26:16 privatpersoner, bostadsrättsföreningar och mindre företag med egna solcellsanläggningar. Bland de minsta aktörerna finns även elintensiv industri

och elproducenter som levererar el i nät utan koncession.

Förslagen innebär att kvotpliktiga egenanvändares kostnad för inköp och administration av elcertifikat försvinner. De behöver inte heller vara registrerade som kvotpliktiga. Aktörer inom elintensiv industri kommer fortsatt att behöva vara registrerade som kvotpliktiga för att de ska kunna köpa in el utan att behöva betala elcertifikatsavgift. Deras kvotplikt kommer dock, till följd av förslagen, att vara noll elcertifikat. Det innebär att en viss administrativ börda kvarstår för aktörer inom elintensiv industri, men att de inte längre behöver köpa elcertifikat eller sköta administrationen runt handel med elcertifikat. Förslagen kommer därmed att medföra en lättnad i den administrativa bördan även för aktörer inom elintensiv industri. Av totalt 291 deklarationsskyldiga aktörer inom elintensiva industrier under den senaste deklarationsperioden hade 224 aktörer en kvotplikt som var lägre än 1 200 megawattimmar kvotpliktig el.

En minskning av antalet kvotpliktiga aktörer sänker efterfrågan på elcertifikat. Det leder i teorin till att de aktörer som är kvar i systemet, dvs. fortfarande har kvotplikt, möter ett lägre pris på kort sikt. Den totala kvotplikten är emellertid fastställd till ett antal elcertifikat, motsvarande uppsatta mål, som då måste fördelas på ett färre antal kvotpliktiga aktörer. I praktiken kommer båda dessa effekter att bli små. År 2020 hade mer än hälften av aktörerna en kvotpliktig elanvändning under 1 200 megawattimmar, men deras sammanlagda förbrukning representerade endast 0,1 procent av den totala kvotpliktiga elen. Med hänsyn tagen till det historiskt låga priset på elcertifikat bedöms de sammanvägda effekterna för de kvotpliktiga aktörer som är kvar i systemet bli försumbara.

Sedan 2022 har det blivit lättare att dela el mellan byggnader i lokala nät, vilket öppnar upp möjligheten för större sammankopplade solcellsanläggningar. Gränsen på 1 200 megawattimmar skulle kunna leda till att de få aktörer som hamnar nära gränsen väljer att inte bygga ut, producera eller använda mer el för att undvika kvotplikten. En gräns på 1 200 megawattimmar kommer dock sannolikt att leda till att detta inträffar mindre ofta än med en gräns på 60 megawattimmar.

17.6Konsekvenser för förvaltningsmyndigheter

Regeringens förslag innebär ett utökat tillsynsansvar för Energimarknadsinspektionen. Energimarknadsinspektionen kommer troligtvis även att få utökade arbetsuppgifter när det gäller att ta fram nya föreskrifter, men omfattningen av uppgifterna kan bedömas först när regeringen har fått möjlighet att delegera till Energimarknadsinspektionen att meddela föreskrifter.

Energimarknadsinspektionen har fått ett ökat förvaltningsanslag med 20 miljoner kronor per år (prop. 2024/25:1, utgiftsområde 21, s. 31 och 38, bet. 2024/25:NU3, rskr. 2024/25:106). Det ökade anslaget ska täcka Energimarknadsinspektionens nya arbetsuppgifter. Det blir Energimarknadsinspektionen som får fördela det nya anslaget efter det behov som

51

Prop. 2025/26:16 finns för de nya uppgifterna Det kan skilja sig åt från år till år hur mycket av anslaget som ska gå till en viss uppgift.

Statens energimyndighet är tillsynsmyndighet för regelverket om elcertifikat och även kontoföringsmyndighet. Förslagen som gäller elcertifikatssystemet (se avsnitt 15) väntas minska de administrativa kostnaderna för myndigheten. Mindre aktörer har ofta en lägre kunskapsnivå om hur elcertifikatssystemet fungerar än större aktörer. Det krävs därför mer resurser hos Energimyndigheten för att hantera de små aktörerna. Det extra resursbehovet uppkommer främst i form av fler frågor via e-post och telefon men även genom ofullständiga deklarationer som ofta kräver komplettering. Att utesluta mindre aktörer kommer att minska behovet av denna typ av insatser från myndigheten. Även Energimyndighetens administration kopplad till kvotpliktiga företag kommer att minska.

17.7Konsekvenser för domstolarna

Det utökade tillsynsansvaret för Energimarknadsinspektionen kan leda till fler tillsynsbeslut. Detta kan i sin tur leda till fler överklaganden till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det är emellertid endast ett fåtal av Energimarknadsinspektionens tillsynsbeslut som överklagas till domstol under ett år. Bedömningen är att regeringens förslag inte kommer att leda till någon större ökning av antalet tillsynsbeslut och därmed inte heller till någon större ökning av antalet överklaganden. Förslagen bedöms inte medföra något behov av att öka anslagen till domstolarna.

Förslagen om höjda gränsvärden inom elcertifikatssystemet kommer att leda till antalet aktörer i systemet reduceras kraftigt. Det bör leda till att antalet mål vid förvaltningsdomstolarna som rör elcertifikatssystemet minskar.

52

Prop. 2025/26:16 konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

leveransavtal med fast löptid och pris: ett sådant avtal om leverans av el mellan en elleverantör och en elanvändare som garanterar oförändrade avtalsvillkor under avtalets löptid, men som kan innehålla en flexibel del inom ett fast pris, och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av elleverantören,

leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt,

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen,

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning,

små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år,

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning,

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät,

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät,

uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning.

I paragrafen, som innehåller en förteckning med vissa ord och uttryck, införs uttrycket leveransavtal med fast löptid och pris. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ett leveransavtal med fast löptid och pris motsvarar i sak det som i det reviderade elmarknadsdirektivet benämns avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris (artikel 2.15a). Bestämmelser om sådana avtal införs i 9 kap.

Dessutom ändras hänvisningen till elmarknadsdirektivet till att avse direktivets aktuella lydelse.

3 kap. Nätföretag och drift av elnät

Information för att underlätta efterfrågeflexibilitet

48 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om

1.hur stor del av den el som levereras som är förnybar,

2.de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras,

3.prognoser för 1 och 2 för kommande leveranser,

4.den förnybara el som produceras och matas in i elnätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi, och

Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den Prop. 2025/26:16 myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om

skyldighet för nätföretag att göra viss information om den faktiska spridningen av grön el i systemet tillgänglig. Paragrafen gör det möjligt att genomföra artikel 20a.1 och 20a.2 i det reviderade förnybartdirektivet på en lägre nivå än lag. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan t.ex. gälla information om den el som produceras och matas in i nätet från egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi om det blir tekniskt möjligt för nätföretagen att i framtiden tillhandahålla sådan information.

Den aktuella informationen kan göras tillgänglig på olika sätt. Det kan t.ex. handla om att på nätföretagets hemsida publicera informationen eller att länka till en plats där den är enkelt tillgänglig.

I 1 kap. 4 § andra stycket anges vad som avses med efterfrågeflexibilitet.

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el

Flexibel nätanslutning

4 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el, och

2.certifiering av effektregleringssystem.

Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om anläggningar som ska anslutas till elnätet enligt ett sådant avtal om flexibel anslutning som avses i artikel 2.24 c i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Föreskrifter enligt första punkten kan avse en skyldighet för anläggningens innehavare att installera ett effektregleringssystem innan nätföretaget får ansluta anläggningen till elnätet.

Med stöd av andra punkten kan det införas krav på en sådan certifiering av en bemyndigad certifierare som krävs enligt artikel 6a andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet.

Begäran om anslutning

4 b § Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form.

Enligt paragrafen, som är ny, är ett distributionsnätsföretag skyldigt att ta emot en begäran om anslutning till elnätet i elektronisk form. Paragrafen genomför artikel 31.3a i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Skyldigheten att ta emot en begäran om anslutning i elektronisk form omfattar alla handlingar som nätföretaget behöver för att ta ställning till begäran.

55

Prop. 2025/26:16 Standardiserade rutiner för anslutning

6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elektriska anläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning.

Ett nätföretag ska offentliggöra sina rutiner.

I paragrafen regleras skyldigheten för ett nätföretag att ha standardiserade rutiner för anslutning. Övervägandena finns i avsnitt 13.

Ändringen i första stycket innebär att skyldigheten för nätföretag att ha standardiserade rutiner utvidgas till att även gälla vid anslutning av anläggningar för överföring och anläggningar för användning av el. I 2 § elsäkerhetslagen (2016:732) anges vad som avses med elektriska anläggningar. I 1 kap. 4 § förevarande lag anges vad som avses med energilagringsanläggningar.

I andra stycket, som är nytt, anges att nätföretagen ska offentliggöra sina rutiner. Hur offentliggörandet ska gå till kan regleras i verkställighetsföreskrifter på lägre normnivå än lag.

6 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutiner som avses i 6 §.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i de rutiner som nätföretagen ska ta fram enligt 6 §. Övervägandena finns i avsnitt 13.

Tidsplaner för anslutning

8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen.

När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen.

I paragrafen anges i vilka fall ett nätföretag är skyldigt att upprätta tidsplaner för handläggningen av ett anslutningsärende och för anslutningen. Övervägandena finns i avsnitt 13.

Första stycket ändras på så sätt att skyldigheten för nätföretag att ta fram tidsplaner för handläggningen av ärenden som rör anslutning utvidgas till att också gälla vid anslutning av anläggningar för överföring eller användning av el och energilagringsanläggningar. Innebörden av elektrisk anläggning och energilagringsanläggning förklaras i kommentaren till 6 §.

Även andra stycket ändras på så sätt att nätföretagens skyldigheter också omfattar anläggningar för överföring eller användning av el och energilagringsanläggningar.

8 a § Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur handläggningen går. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har tagits emot och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran.

56

I paragrafen, som är ny, regleras en skyldighet för distributionsnätsföretag Prop. 2025/26:16 att lämna information om behandlingen av en begäran om anslutning.

Paragrafen genomför artikel 31.3 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

För att distributionsnätsföretaget ska anses slutligt ta ställning till begäran bör företaget skicka ett sådant skriftligt ställningstagande som avses i 13 § till den som har begärt anslutning.

8 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 8 a §.

I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna information om behandlingen av en begäran om anslutning. Övervägandena finns i avsnitt 10.

I artikel 31.3b i det reviderade elmarknadsdirektivet anges inom vilka ramar en medlemsstat får införa ett sådant undantag som paragrafen gäller. Ett undantag får enligt direktivet avse integrerade elföretag som betjänar färre än 100 000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system.

Information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar

12 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar.

I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Med stöd av paragrafen kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter som krävs för att genomföra artikel 31.3 första stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet.

9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster Leverans av el om leveransavtal saknas

3 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska välja ut elleverantören på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt.

10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt Prop. 2025/26:16 avtalet,

11.var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och

12.hur tvistlösning utanför domstol inleds.

Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand.

I paragrafen, som får en ny beteckning, regleras vilka uppgifter som ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el ska innehålla. Den stämmer överens med hittillsvarande 21 § första och andra styckena. Regleringen i hittillsvarande tredje stycket ändras och flyttas till 18 §.

18 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren.

Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid.

I paragrafen, som är ny, regleras en skyldighet för elleverantören att tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste villkoren i leveransavtalet. Den motsvarar delvis hittillsvarande 21 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Regleringen förtydligas i fråga om när informationen ska finnas tillgänglig.

Av första stycket framgår att sammanfattningen ska tillhandahållas innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt. På detta sätt genomförs artikel 11.1a första meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet.

I andra stycket regleras en skyldighet att hålla informationen tillgänglig under avtalets löptid.

18 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt,

2.vilka delar av avtalsinnehållet enligt 17 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt 18 § och hur sammanfattningen ska tillhandahållas, och

3.att elleverantören ska vara skyldig att lämna ytterligare information i samband med att leverantören fullgör sina skyldigheter enligt 18 §.

Genom paragrafen, som får en ny beteckning, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att elleverantörer ska lämna viss information till elanvändare och om den sammanfattning som avses i 18 §. Den stämmer delvis överens med hittillsvarande 22 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

I paragrafen införs ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantören att lämna ytterligare information i samband med att leverantören tillhandahåller sammanfattningen.

59

Prop. 2025/26:16 Ändringen framgår av tredje punkten. Bemyndigandet gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bl.a. om att elleverantören ska lämna sådana uppgifter som avses i artikel 11.1a andra meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet innan ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ingås.

Skyldighet att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris

22 § En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år.

I paragrafen, som är ny, regleras en skyldighet för större elleverantörer att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris. Den genomför artikel 11.1 i elmarknadsdirektivet när det gäller sådana avtal. När det gäller avtal med dynamiska elpriser finns en motsvarande skyldighet i 21 § (hittillsvarande 18 §). Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Skyldigheten enligt paragrafen innebär inte att elleverantören har en kontraheringsplikt. Företaget kan ha sakligt grundade skäl att inte ingå avtal med en viss elanvändare, t.ex. att elanvändaren har bristande betalningsförmåga.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 22 §.

I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

I artikel 11.1 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet anges inom vilka ramar en medlemsstat får införa ett sådant undantag som paragrafen gäller. En leverantör med fler än 200 000 slutkunder får enligt direktivet undantas, förutsatt att leverantören erbjuder endast avtal med dynamiska priser och att vissa krav är uppfyllda i fråga om konkurrens och urval av leveransavtal.

Skyldighet att informera om möjligheter, kostnader och risker med leveransavtal

23 a § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med avtalet.

I paragrafen regleras en skyldighet för elleverantörer att lämna information om möjligheter, kostnader och risker. Den motsvarar delvis hittillsvarande 17 § första stycket. Paragrafen genomför artikel 11.2 första meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Elanvändaren ska få den information som anges i paragrafen innan ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ingås. När det gäller dynamiska elpriser finns det dessutom ett krav på särskilt

60

samtycke i 23 b §. I 1 kap. 4 § anges vad som avses med dynamiska Prop. 2025/26:16 elpriser och leveransavtal med fast löptid och pris.

Särskilt samtycke till dynamiska elpriser

23 b § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris ska elleverantören särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär.

Ett gällande leveransavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i 23 a § och lämnat sitt samtycke.

I paragrafen, som får en ny beteckning, regleras elleverantörens skyldighet att inhämta elanvändarens samtycke till ett dynamiskt elpris innan avtalet ingås. Den stämmer delvis överens med hittillsvarande 17 §.

Första stycket ändras på så sätt att den del som gäller skyldigheten att lämna information till elanvändaren utgår. En sådan reglering finns i stället i nya 23 a §.

Andra stycket ändras endast språkligt och redaktionellt.

Förbud mot uppsägning av avtal och avbrytande av överföringen av el

23 c § En elleverantör får inte säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för

1.ett sådant klagomål som avses i 19 § och klagomålet inte har besvarats av elleverantören, eller

2.tvistlösning utanför domstol.

Trots första stycket får elleverantören säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas, om elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte.

I 11 kap. finns bestämmelser om avbrytande av överföring av el till konsumenter.

inspektionen utövar tillsyn över att sådana föreskrifter följs (12 kap. 1 § Prop. 2025/26:16 andra stycket).

Stresstester för elleverantörer kan vara ett verktyg för att bedöma leverantörernas risksäkringsstrategier. Föreskrifter om sådana tester kan meddelas med stöd av andra punkten.

Prisreglering under en elpriskris

29 c § Regeringen får meddela föreskrifter för viss tid om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris.

Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla

1.om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades,

2.om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller

3.om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes.

I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om prisreglering. Den ska ses mot bakgrund av artikel 66a i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att det är en förutsättning för att regeringen ska kunna meddela föreskrifter att Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Rådet får, om omständigheterna är sådana som anges i artikel 66a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet, tillkännage en regional eller unionsomfattande elpriskris genom ett genomförandebeslut på ett förslag från Europeiska kommissionen. Under genomförandebeslutets giltighetstid får berörda medlemsstater tillämpa tillfälliga riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el till små och medelstora företag (artikel 66a.6). Rådets beslut gör det dessutom i viss utsträckning möjligt att göra större ingripanden i prissättningen för leveranser av el till hushållskunder och till mikroföretag än vad elmarknadsdirektivet annars tillåter (artikel 66a.7).

Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela föreskrifter om prisreglering inom de ramar som sätts av artikel 66a och ministerrådets genomförandebeslut. Det betyder bl.a. att prisregleringen får tillämpas endast under giltighetstiden för beslutet.

Andra stycket innehåller en s.k. underställningsmekanism.

12 kap. Tillsyn m.m.

1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och 11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §.

63

Prop. 2025/26:16 I paragrafen tas en bestämmelse om att nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning bort. En motsvarande reglering finns i nya 1 a §.

1 a § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen följs. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet.

I paragrafen, som är ny och som motsvarar hittillsvarande 1 § tredje stycket, förtydligas att Energimarknadsinspektionen utövar tillsyn över att elmarknadens aktörer följer EU:s elmarknadsförordning och EU- förordningar som antagits med stöd av den förordningen. Det innebär inte någon ändring i sak.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2.Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar elleverantör, ska 9 kap. 3 och 5 §§ i den äldre lydelsen gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet.

Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 januari 2026.

I andra punkten regleras situationen att ett avtal, som har ingåtts före den 1 december 2026, mellan ett nätföretag och en anvisad elleverantör fortfarande gäller efter ikraftträdandet. Nätföretaget omfattas i ett sådant fall inte av den ändrade regleringen i fråga om anvisning av elleverantörer under avtalets återstående löptid. I stället gäller lagens tidigare lydelse.

Övervägandena finns i avsnitt 16.

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat

4 kap. Kvotplikt

1 § Kvotpliktiga är

1.elleverantörer,

2.elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och har producerats

ien anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt,

3.elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen,

4.elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och

5.elintensiva industrier som har registrerats.

I paragrafen anges vilka aktörer som är kvotpliktiga, dvs. vilka som är skyldiga att annullera elcertifikat. Övervägandena finns i avsnitt 15.

64

Paragrafen ändras när det gäller kvotplikten för elanvändare och Prop. 2025/26:16 producenter i de fall där plikten är knuten till mängden använd eller

levererad el.

Andra punkten innebär att elanvändare som använder mindre egenproducerad el än 1 200 megawattimmar per beräkningsår inte längre ska ha kvotplikt. För att kvotplikt ska inträda för elanvändare med en högre elanvändning än 1 200 megawattimmar ska elen liksom tidigare ha producerats i en anläggning med en installerad effekt högre än 50 kilowatt.

Fjärde punkten innebär att elproducenter som producerar el i ett nät som används utan koncession inte längre har kvotplikt, om mängden levererad el uppgår till mindre än 1 200 megawattimmar per beräkningsår. På samma sätt som tidigare gäller kvotplikten för dem som levererar mer el än så endast under förutsättning att elen yrkesmässigt levereras vidare till elanvändare som tar ut elen på samma nät.

5 § Vid beräkning av kvotplikten beaktas inte el som

1.matats in på det elektriska nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion (förlustel),

2.en elleverantör har levererat till en elanvändare utan ersättning i enlighet med ett avtal om intrångsersättning, om leveransen sker vid en lägre effekt än 50 kilowatt (frikraft),

3.har använts i den industriella tillverkningsprocessen i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 a eller b,

4.får dras av eller återbetalas enligt 11 kap. 9 § första stycket 2, 3 eller 5 eller 13 a § första stycket 2, 3 eller 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi, om elen har använts i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 c,

5.en elanvändare själv har producerat och använt, i en anläggning som har en installerad effekt om högst 50 kilowatt,

6.har använts i produktionen av el (hjälpkraft), eller

7.en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår.

Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 1 200 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten.

I paragrafen anges vilken el som inte ska beaktas vid beräkningen av kvotplikten. Ändringarna speglar ändringarna i 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 15.

Ändringen i första stycket sjunde punkten innebär en höjning av gränsen för den el som inte ska beaktas vid beräkning av kvotplikt för användare av egenproducerad el. El som en elanvändare producerat och använt själv ska inte beaktas, om den uppgår till mindre än 1 200 megawattimmar per beräkningsår.

Ändringen i andra stycket innebär att gränsen för när så kallad övrig el inte behöver tas med vid beräkningen av kvotplikt för elintensiva industrier höjs till 1 200 megawattimmar per år. Med övrig el avses sådan el som inte faller in under första stycket punkterna 3 eller 4. För elintensiva industrier inträder kvotplikt endast om den övriga elen överstiger 1 200 megawattimmar.

65

Prop. 2025/26:16 Bilaga 4

94

Prop. 2025/26:16 Bilaga 6

102

Inga ändringar av kvotpliktsavgiften är nödvändiga än

Ett lågt pris på elcertifikat under lång tid kan också innebära att kvotpliktsavgiften tappar sin funktion som incitament att uppfylla kvotplikten. Kvotplikten utgör efterfrågan av elcertifikat och uppfyllandet av kvotplikten är viktigt för marknadens funktion. Analysen av kvotpliktsavgiften visar att den hittills fyller sin funktion. Avgiften är högre än kostnaden för administration och inköp av certifikaten och ger därmed incitament för de kvotpliktiga att uppfylla kvotplikten. En hög annulleringsgrad vid årets annullering bekräftar detta och Energimyndigheten bedömer att ingen ändring är nödvändig. Skulle annulleringsgraden gå ner kan behov finnas att åter se över avgiftens utformning.

Risk för minskad transparens kring marknadspriset

En annan effekt av det låga priset är minskad handel som kan leda till att mäklare och marknadsplatser riskerar att upphöra. Försvinner marknadsplatserna helt minskar transparensen kring marknadspriset, och det kan bli svårt att återuppta en sådan verksamhet. Då blir det också svårare för aktörer att hitta köpare och säljare.

Energimyndigheten anser att det för närvarande inte finns behov av åtgärder för att bibehålla ett marknadspris. För att öka transparensen kring priset föreslår Energimyndigheten att vid överföringar av elcertifikat i Cesar anges, utöver priset per elcertifikat, även tidpunkt för avtalets tecknande. På så sätt ges information till marknaden om huruvida transaktionspriset återspeglar ett aktuellt marknadspris eller om avtalet har ingåtts under tidigare år.

En vidare utredning om möjligheten att förkorta systemet

Inom utredningen genomfördes en samhällsekonomisk analys av de kvarvarande åren 2023–2035. Osäkerheten i underlaget och i marknadens framtida utveckling gör att resultatet inte ger ett tydligt utslag huruvida det är bäst att avsluta systemet i förtid eller inte.

Under perioden efter stoppet har inga reaktioner från marknaden kunnat observeras. De förslag som lämnas enligt ovan ämnar i stället att minska kostnaderna och förenkla för aktörerna. För att ytterligare minska kostnaderna samt ge bättre förutsättningar för marknadsplatser att finnas kvar, skulle systemet kunna kortas ner. En sådan förändring är omfattande och kräver vidare utredning för att säkerställa om det ens är möjligt och att rekommendera.

Energimyndigheten föreslår att Energimyndigheten och NVE får uppdraget att undersöka om systemet kan förkortas utifrån juridiska och kostnadsmässiga aspekter samt en plan för hur det i så fall skulle kunna genomföras.

109