HD03155: En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess

Regeringens proposition 2025/26:155

En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess Prop. 2025/26:155

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 mars 2026

Lotta Edholm

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag som syftar till att stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i domstolsprocessen och minska påfrestningen för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess. Regeringen föreslår bland annat följande:

•Berättelser som lämnats vid tidiga förhör och vittnesattester ska få läggas fram som bevis i en rättegång i brottmål i större utsträckning än i dag.

•De så kallade tilltrosbestämmelserna i hovrätt och Högsta domstolen ska upphävas.

•En ny sekretessbestämmelse till skydd för uppgifter om tvångsmedel hos Domstolsverket ska införas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

1

Prop. 2025/26:155 Innehållsförteckning

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om

2.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

5.1Ökade möjligheter att åberopa berättelser i tidiga

5.2Ökade möjligheter att åberopa vittnesattester i

9.2Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

2

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

3

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken1

dels att 50 kap. 23 §, 51 kap. 23 § och 55 kap. 14 § ska upphöra att gälla, dels att 23 kap. 21 och 21 b §§ och 35 kap. 13–15 §§ ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

23 kap.

21 §2

Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har

35kap.

13 §4

3Senaste lydelse 2017:176.

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas tre nya paragrafer, 18 kap. 1 b §, 35 kap. 12 b och 12 c §§, och närmast före 35 kap. 12 b och 12 c §§ nya rubriker av följande lydelse.

18kap.

1b §

Sekretess gäller hos

Domstolsverket för uppgift om tvångsmedel, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses i 1 § skadas om uppgiften röjs.

35 kap.

Sekretessbrytande bestämmelse

12 b §

Sekretessen enligt 12 § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Överföring av sekretess

12 c §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig

på uppgiften även hos Domstolsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

9

Regeringen beslutade den 19 december 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå ett system med anonyma vittnen och analysera tillämpningen av bestämmelserna om kronvittnessystemet, tidiga förhör och vittnesattester. Uppdraget omfattade även att ta ställning till frågan om stärkt sekretess i domstol för förundersökningsprotokoll och om behovet av reglerna om tilltrosbevisning. Utredningen, som antog namnet Utredningen om anonyma vittnen, överlämnade i oktober 2023 sitt delbetänkande Anonyma vittnen (SOU 2023:67). Förslagen i delbetänkandet har behandlats i propositionen Anonyma vittnen (prop. 2024/25:20, bet. 2024/25:JuU6, rskr. 2024/25:44).

I juni 2024 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess (SOU 2024:51). En sammanfattning av betänkandet i relevant del finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag i relevant del finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2024/01521). I denna proposition behandlar regeringen utredningens förslag om tidiga förhör, vittnesattester, tilltrosbevisning och sekretess för uppgifter om enskilda.

Vidare har Domstolsverket i promemorian Nya bestämmelser för att möjliggöra domstolarnas rapportering om hemliga tvångsmedel till Domstolsverket (DOV 2024/150) lämnat förslag om att det ska införas en ny bestämmelse om överföring av sekretess för uppgifter om hemliga tvångsmedel som lämnas till Domstolsverket. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2024/01302).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om utökade möjligheter att använda vittnesattester som bevis (bet. 2021/22:JuU6 punkt 3, rskr. 2021/22:37). Av tillkännagivandet följer att det bör övervägas om inte kravet på att parterna måste godta en vittnesattest för att den ska få läggas fram som bevis ska tas bort (bet. 2021/22:JuU6 s. 18). Genom förslaget i avsnitt 5.2 är tillkännagivandet tillgodosett och slutbehandlat. Riksdagen har även tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om utökade möjligheter att åberopa berättelser från förhör inför en brottsbekämpande myndighet som bevis (bet. 2021/22:JuU6 punkt 4, rskr. 2021/22:37). Tillkännagivandet, som behandlas i avsnitt 5.1, är slutbehandlat.

förundersökningen. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitt Prop. 2025/26:155

5.1och 5.3 och i författningskommentaren. Regeringen följer delvis Lagrådets synpunkter och förslag.

4Sekretess hos Domstolsverket

4.1Sekretess för uppgifter om enskilda

Regeringens förslag

Sekretess ska inte hindra att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Uppgifterna ska omfattas av sekretess även hos Domstolsverket.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans, utom Domstolsverket som tillstyrker förslaget, yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag

Målsägande, vittnen och andra enskilda som medverkar i ett brottmål i domstol har rätt till ersättning för sin inställelse (se till exempel

36 kap. 24 §, 37 kap. 3 § och 40 kap. 17 § rättegångsbalken). När en domstol beslutat om ersättning till någon lägger domstolen in uppgifter om personen i Domstolsverkets it-system Kostnader i mål (KIM). I praktiken innebär det att uppgifter om bland annat namn, personnummer och adress överförs till Domstolsverket. Domstolsverket förmedlar sedan ersättningen till banken som sköter utbetalningen till den enskilde.

När en uppgift omfattas av sekretess läggs uppgiften inte in i Domstolsverkets it-system. Så är exempelvis fallet för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som är sekretessbelagda enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen. Visst stöd för domstolarna att bryta sekretessen och överlämna sekretesskyddade uppgifter till Domstolsverket finns i 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Den bestämmelsen ska dock tillämpas restriktivt och avsikten är inte att myndigheten av rena effektivitetsskäl ska kunna bryta sekretessen (se propositionen med förslag till sekretesslag m.m., prop.1979/80:2 Del A s. 465 och 494). Av utredningen framgår att Domstolsverket har gjort bedömningen att bestämmelsen inte utgör ett tillräckligt stöd för domstolarna att kontinuerligt lämna

sekretessbelagda uppgifter till myndigheten för utbetalningar av

11

Prop. 2025/26:155 ersättning. När en uppgift omfattas av sekretess betalas ersättningen i stället ut genom att Domstolsverket laddar ett kontantkort med den beslutade ersättningen som domstolen sedan skickar till den enskilde. I dag administrerar Domstolsverket ett par hundra manuella utbetalningar per år.

Hanteringen innebär nackdelar för den enskilde som i stället för att få ersättningen utbetald till ett bankkonto måste invänta en leverans av ett kontantkort som sedan behöver lösas in. För att möjliggöra en fortsatt digital hantering av utbetalningarna behövs en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att domstolar ska kunna lämna sekretessreglerade kontaktuppgifter till Domstolsverket. Bestämmelsens tillämpningsområde bör avgränsas till uppgifter som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen och som behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

En grundläggande princip i offentlighets- och sekretesslagen är att sekretess som huvudregel inte följer med en uppgift när den lämnas till en annan myndighet (se prop. 1979/80:2 Del A s. 75–77). Om en sekretessreglerad uppgift lämnas från en myndighet till en annan gäller sekretess hos den mottagande myndigheten endast om sekretess följer av en annan primär sekretessbestämmelse, som är tillämplig hos den mottagande myndigheten, eller av en bestämmelse om överföring av sekretess. Det finns inte någon sekretessbestämmelse som är tillämplig på kontaktuppgifter till enskilda hos Domstolsverket. Om sådana uppgifter lämnas över till Domstolsverket blir de därför offentliga. För att säkerställa skyddet för enskilda är det enligt regeringen nödvändigt att de kontaktuppgifter som omfattas av sekretess i domstol inte blir offentliga när de förs över till Domstolsverket. I annat fall skulle sekretesskyddet för kontaktuppgifterna i praktiken bli verkningslöst. När det gäller den avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset som alltid ska göras när införande av sekretess övervägs, bör det framhållas att kontaktuppgifter till enskilda inte bedöms ha någon nämnvärd betydelse för allmänhetens möjligheter till insyn i Domstolsverkets verksamhet. Regeringen anser därför att en ny bestämmelse om överföring av sekretess bör införas.

4.2Sekretess för uppgifter om tvångsmedel

Regeringens förslag

Uppgifter om tvångsmedel ska omfattas av sekretess hos Domstolsverket.

Den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen ska ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter när det gäller intresset av att förebygga och beivra brott.

Promemorians förslag

Förslagen i promemorian stämmer i sak överens med regeringens. I

promemorian föreslås en annan lagteknisk lösning.

12

bestämmelsens tillämpningsområde och om det finns ett behov av Prop. 2025/26:155 sekretess hos Domstolsverket även för dessa.

Tystnadsplikten har företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har dock som huvudregel företräde framför tystnadsplikten. Enligt 18 kap. 19 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen inskränker emellertid den tystnadsplikt som följer av 18 kap. 1 § rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om användning av hemliga tvångsmedel. Att tystnadsplikt har företräde i dessa fall har motiverats bland annat med att syftet med åtgärderna skulle kunna omintetgöras om uppgifterna kommer ut (se propositionen Hemlig rumsavlyssning, prop. 2005/06:178, s. 81).

De uppgifter som Domstolsverket kommer att ta del av är statistiska uppgifter om domstolarnas hantering av ärenden om hemliga tvångsmedel. Uppgifter i sak kommer inte att föras över till Domstolsverket. Som Domstolsverket framhåller kan uppgifterna dock fortfarande vara känsliga för de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet och det finns en risk för att verksamheten skadas om uppgifterna får spridning. Behovet för utomstående att kunna granska myndighetens verksamhet framstår också som relativt litet när det kommer till de statistikuppgifter som Domstolsverket kommer att ta del av. Insynsintresset kan i stället tillgodoses genom den rapport Åklagarmyndigheten, i samverkan med berörda myndigheter, årligen redovisar till regeringen om användningen av hemliga tvångsmedel. Enligt regeringens bedömning bör, till skillnad från vad Journalistförbundet, Södertälje tingsrätt och Tidningsutgivarna anför, därför tystnadsplikten ges företräde framför meddelarfriheten även när det gäller de uppgifter om användning av hemliga tvångsmedel som Domstolsverket får del av.

Av 18 kap. 19 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen framgår att rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av bland annat tryckfrihetsförordningen inte gäller sådana uppgifter som avses i bland annat 18 kap. 1–3 §§ offentlighets- och sekretesslagen, om uppgiften rör användningen av vissa tvångsmedel. Om den nya sekretessbestämmelsen placeras i 18 kap. 1 b § offentlighets- och sekretesslagen krävs inga författningsändringar för att tystnadsplikten ska ha företräde framför meddelarfriheten.

15

Regeringens förslag

I brottmål ska en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning få åberopas som bevis i rättegången om det inte är olämpligt.

Utredningens förslag och bedömning

Förlaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Enligt utredningens bedömning bör förutsättningarna för när en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet får åberopas som bevis inte ändras. Utredningen lämnar ett alternativt förslag som stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning att förutsättningarna för när en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska få åberopas som bevis inte bör ändras, däribland Attunda tingsrätt, Brottsförebyggande rådet, Göta hovrätt, Svea hovrätt och Västmanlands tingsrätt. Flera av remissinstanserna framhåller att regleringen nyligen trätt i kraft och att det inte finns något behov av att ändra bestämmelsen. Brottsförebyggande rådet och Göta hovrätt framhåller dock att det efter att lagstiftningen varit i kraft en längre tid är viktigt att utvärdera reformen. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten anser att den nuvarande bestämmelsen är alltför begränsad och tillstyrker utredningens alternativa förslag att det införs en presumtion om att tidiga förhör ska få läggas fram som bevis om det inte är olämpligt. En sådan ordning skulle enligt Åklagarmyndigheten leda till att tidiga förhör i större utsträckning läggs fram som bevis i domstol. Malmö tingsrätt anför att en presumtion för att tillåta tidiga förhör inte skulle bidra till en mer effektiv rättsprocess utan i många fall i stället leda till längre förhandlingstider i domstol. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att det är av stor betydelse att någon långtgående förskjutning av tyngdpunkten i bevisupptagningen från domstolarna till de brottsbekämpande myndigheterna inte sker och Västmanlands tingsrätt anför att en presumtion att tidiga förhör ska få läggas fram som bevis inte bör genomföras utan en mer omfattande analys av vad det skulle innebära för tillämpningen av omedelbarhetsprincipen. Institutet för mänskliga rättigheter anför att utredningens utvärdering av lagstiftningen är

16

bristfällig och avstyrker mot den bakgrunden att tidiga förhör ska få läggas Prop. 2025/26:155 fram som bevis i större utsträckning än i dag.

Prop. 2025/26:155 stor utsträckning kallas till förhandlingen trots att åklagarna enbart åberopat det tidiga förhöret som bevisning. Det förekommer även att åklagare under beredningen av målet får avslag på sin framställan, men att det tidiga förhöret sedan ändå tillåts.

En tidig berättelse inför en brottsbekämpande myndighet ska kunna åberopas som bevis om det inte är olämpligt

Som konstaterats ovan finns det en rad betydande fördelar med att åberopa tidiga förhör som bevis i en rättegång. Dessa omständigheter talar för att tidiga förhör bör få åberopas i så stor utsträckning som möjligt, under förutsättning att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida också kan tillgodoses. Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om utökade möjligheter att åberopa berättelser från förhör

inför en brottsbekämpande myndighet som bevis (bet. 2021/22:JuU6 punkt 4, rskr. 2021/22:37). Av tillkännagivandet följer att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet, och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, ska få åberopas som bevis i rättegången om det inte är uppenbart olämpligt med hänsyn till sakens prövning (bet. 2021/22:JuU6 s. 18).

För att regleringen om tidiga förhör ska bli mer effektiv bedömer utredningen att det krävs dels att parterna, och då främst åklagarna, åberopar tidiga förhör i större utsträckning, dels att polisen och åklagarna möjliggör för den misstänkte att hålla motförhör redan under förundersökningen. Om motförhör hålls redan under förundersökningen minskar behovet av att åberopa tilläggsförhör i domstol, och de effektivitetsvinster reformen avsåg att åstadkomma realiseras. För att åstadkomma en mer effektiv tillämpning av reglerna krävs därför, enligt utredningen, primärt att myndigheterna arbetar internt med kunskapshöjande insatser och metodutveckling och att förhör genomförs under rättssäkra förhållanden där rätten till motförhör blir tillgodosedd. Åklagare behöver också åberopa tidiga förhör i större utsträckning.

Regeringen delar utredningens bedömning i dessa delar. I likhet med Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten anser regeringen dock att det även finns ett behov av att genomföra utredningens alternativa förslag och utöka möjligheterna att åberopa tidiga förhör som bevis i domstolen. En ljud- och bildupptagning av en berättelse som lämnats utom rätta, dvs. en berättelse som nedtecknats eller spelats in utan att berättelsen avgetts vid ett förhör inför rätten under eller utom en huvudförhandling, bör därför få åberopas som bevis i en rättegång om det inte är olämpligt med hänsyn till sakens prövning. Ändringen innebär en presumtion för att ett tidigt förhör ska tillåtas som bevis om inte rätten, utifrån vad parterna anfört, gör bedömningen att det finns betydande processuella nackdelar med att beviset läggs fram på det sättet. Det kan handla om såväl processekonomiska skäl som rättssäkerhetsaspekter. Genom förslaget anser regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Genom att införa en presumtion för att tidiga förhör får läggas fram som bevis i en rättegång kan det, som Åklagarmyndigheten framhåller, förhindras att invändningar mot lämpligheten i att åberopa ljud- och

bildupptagningar framförs sent i processen. En sådan presumtion innebär

18

Prop. 2025/26:155 förutsättningar för materiellt riktiga domar och minskad press för förhörspersoner.

5.2Ökade möjligheter att åberopa vittnesattester i brottmål som bevis

Regeringens förslag

En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång lämnat utom rätta, ska få åberopas som bevis i brottmål om det är lämpligt. Samma sak ska gälla i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en sådan berättelse.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget, däribland Justitiekanslern och Svea hovrätt. Justitiekanslern pekar på att en ökad användning av vittnesattester kan förbättra effektiviteten och kvaliteten i brottmålsprocessen och bidra till kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning. Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget att vittnesattester ska kunna tillåtas oaktat motpartens inställning, men finner i övrigt inte anledning att förändra rekvisiten i bestämmelsen. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att förslaget innebär att omedelbarhetsprincipen får en mycket begränsad betydelse och ställer sig därför avvaktande till förslaget. Om förslaget ändå genomförs bör det dock omarbetas så att kriterierna för lämplighetsprövningen framgår direkt av lagtexten. Attunda tingsrätt föreslår att rätten endast i de fall parterna inte är överens ska pröva om det är lämpligt att tillåta en vittnesattest som bevis.

Prop. 2025/26:155 vittnesattest ska få åberopas som bevis i brottmål bör tas bort. Som utredningen påpekar och Svea hovrätt instämmer i kan invändningar mot att lägga fram en vittnesattest i stället beaktas av rätten inom ramen för en lämplighetsbedömning.

Utredningen bedömer att ett slopat krav på samtycke i brottmålen motiverar en högre tröskel vid domstolens lämplighetsbedömning och framhåller att den under alla förhållanden bör vara högre än vad som gäller för tidiga förhör. Åklagarmyndigheten anser däremot att även om kravet på samtycke tas bort i brottmål bör vittnesattester få åberopas om det inte är uppenbart olämpligt.

En berättelse som någon avgett skriftligen med anledning av en inledd eller förestående rättegång, och en berättelse som spelas in av gemene man, omfattas inte de rättssäkerhetsgarantier som ett så kallat tidigt förhör gör. Vittnesattester bör därför inte få åberopas som bevis i samma utsträckning som tidiga förhör. I likhet med utredningen och en majoritet av remissinstanserna, anser regeringen i stället att en vittnesattest bör få åberopas som bevis i brottmål om det är lämpligt. Ett sådant krav, i kombination med ett slopat samtyckeskrav, utgör en bra avgränsning av tillämpningsområdet med beaktande av såväl effektivitetssom rättssäkerhetsaspekter.

Rätten ska inom ramen för lämplighetsbedömningen exempelvis beakta processekonomiska skäl och rättssäkerhetsaspekter, såsom den misstänktes möjlighet att försvara sig. Om det bedöms finnas ett behov av att lägga fram berättelsen muntligt, till exempel för att någon av parterna vill ställa frågor till personen, kan det vara en omständighet som talar mot att det är lämpligt att tillåta en vittnesattest från den personen som bevis. Med anledning av Attunda tingsrätts synpunkt finns det även anledning att framhålla att omständigheten att parterna är överens om att en vittnesattest ska få läggas fram som bevis är en sådan omständighet rätten kan beakta inom ramen för sin lämplighetsbedömning men som inte ensamt är avgörande. Bestämmelsen bör därför inte begränsas på det sätt som tingsrätten föreslår. Till skillnad från Juridiska fakulteten vid Lunds universitet bedömer regeringen inte heller att lagtexten ska innehålla uppgift om vilka kriterier som ska beaktas vid lämplighetsbedömningen. Rätten bör i stället göra lämplighetsbedömningen utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Som anges i avsnitt 5.1 är det domstolens uppgift att sörja för att ett brottmål blir tillfredsställande handlagt och att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida tillgodoses.

Sammanfattningsvis anser regeringen alltså att utrymmet för att tillåta skriftliga vittnesattester i brottmål bör utökas så att sådana attester även ska kunna tillåtas som bevis om det är lämpligt. Samma sak bör gälla i de fall en sådan berättelse tagits upp med ljud eller med ljud och bild.

22

Regeringens förslag

Förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning om inte tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Om ett förhör inte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, får det i stället dokumenteras genom en ljudupptagning.

Förhör som dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning ska upptecknas och granskas så snart som möjligt efter att förhöret har avslutats.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår ingen uttrycklig bestämmelse om att ett förhör som inte dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning i stället får dokumenteras genom en ljudupptagning. Utredningen föreslår också en delvis annorlunda språklig och redaktionell utformning av bestämmelsen.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget, däribland Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Justitiekanslern, Svea hovrätt och Tullverket. Polismyndigheten tillstyrker förslaget men framhåller att det av bestämmelsen även bör framgå att ett

förhör får dokumenteras med en ljudupptagning. Integritetsskyddsmyndigheten anför att förslaget innebär en integritetskänslig typ av personuppgiftsbehandling och att det saknas en analys av förslagets proportionalitet i förhållande till de risker som finns kopplade till den personliga integriteten samt av förslagets förenlighet med gällande dataskyddsreglering.

Skälen för regeringens förslag

Ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet får dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning. Vid bedömningen av om ett förhör bör dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning ska brottets beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse och den hördes personliga förhållanden särskilt beaktas (23 kap. 21 b § rättegångsbalken).

Av utredningen framgår att endast en minoritet av förhören under en förundersökning dokumenteras med både ljud och bild, trots att många förhörsrum hos Polismyndigheten har fast utrustning som möjliggör en

Prop. 2025/26:155 av användningen av tidiga förhör som bevis i domstol finns det, som utredningen föreslår och en majoritet av remissinstanserna instämmer i, skäl att förtydliga att utgångspunkten bör vara att förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning. För att tydliggöra den utgångspunkten bör bestämmelsen utformas som Lagrådet föreslår, nämligen att det av bestämmelsen bör framgå att förhör ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning om inte tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Utgångspunkten är alltså att förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras med ljud och bild. Ett förhör behöver dock inte dokumenteras med en ljud- och bildupptagning om tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det. Så kan exempelvis vara fallet om det inte finns någon lämplig eller fungerande inspelningsutrustning tillgänglig. En omständighet som kan tala mot att spela in förhöret är också om den hördes uppgifter kan antas påverkas negativt av en sådan inspelning, till exempel genom att förhörspersonen inte vågar lämna vissa uppgifter. Förundersökningsledaren måste i så fall göra en avvägning mellan vikten av att förhöret spelas in och andra intressen, som att utredningen bedrivs skyndsamt och att den hörde berättar fritt under förhöret. I sådana situationer bör det alltså vara möjligt för de brottsbekämpande myndigheterna att låta bli att dokumentera förhöret genom en ljud- och bilduppspelning, trots att andra skäl i och för sig kan tala för att spela in detsamma. Om förhöret inte kan tas upp med ljud och bild kan i stället upptagning genom endast en ljudinspelning vara ett alternativ. I likhet med Polismyndigheten bedömer regeringen att den möjligheten av rättssäkerhetsskäl bör framgå uttryckligen av lagtexten.

Integritetsskyddsmyndigheten lyfter frågan om förslagets inverkan på den enskildes personliga integritet och dess förenlighet med dataskyddslagstiftningen. Det kan konstateras att det redan i dag är möjligt att spela in förhör under förundersökningen med ljud och bild. Utredningens förslag innebär en utökning av den befintliga personuppgiftsbehandlingen. Regeringen bedömer emellertid att sekretesskyddet för bildinspelningar i 35 kap. 13 a § offentlighets- och sekretesslagen tillsammans med övrig dataskyddsreglering, till exempel brottsdatalagen (2018:1177) och lagen (2018:1698) om domstolarnas behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, utgör ett ändamålsenligt skydd av den enskildes personliga integritet vid inspelning av förhör under förundersökningen.

Uppteckning och granskning av ett förhör under förundersökningen ska göras innan förhöret avslutas. Om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden får uppteckning ske så snart som möjligt efter att förhöret avslutats (23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken). Uttrycket särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden tar sikte på uppgifterna som lämnas. Som exempel nämns uppgifter om ekonomisk brottslighet där sifferuppgifter kan behöva kontrolleras och redogörelser för komplicerade transaktioner redovisas på det sätt som framkommit under förhöret. Undantagsregeln tar dock inte sikte på att förhör är långa eller omfattar längre händelseförlopp (se propositionen Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m., prop. 1997/98:181 s. 46). Kravet på uppteckning och granskning

24

omfattar även situationer när förhöret tas upp genom en ljudupptagning Prop. 2025/26:155 eller en ljud- och bildupptagning.

Det krav som ställs på att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska vara upptecknat och granskat innan förhöret är avslutat innebär att förhörsledaren dels måste hålla i själva förhöret, dels skriva ett referat där det som sägs av betydelse för brottsutredningen dokumenteras. Polismyndigheten har till utredningen påtalat att situationen orsakar flera praktiska problem för förhörsledaren och utredningen konstaterar att det nuvarande kravet på uppteckning och granskning av förhör begränsar en effektiv och rättssäker rättstillämpning.

Vid förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning finns det möjlighet att i efterhand kontrollera vad som sagts under förhöret. Behovet av en uppteckning och granskning innan förhöret har avslutats är därför inte lika stort i dessa fall. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen och som ingen remissinstans invänder mot, att nuvarande undantag om att uppteckning och granskning i vissa fall får ske så snart som möjligt efter att ett förhör avslutats, även ska gälla vid förhör som har dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning.

6Tilltrosbestämmelserna ska upphävas

Regeringens förslag

Bestämmelserna om tilltrosbevisning i rättegångsbalken och lagen om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt ska upphöra att gälla.

Om tingsrätten i ett mål som överklagas till hovrätten har tagit upp bevisning, behöver beviset tas upp på nytt endast om det finns särskilda skäl.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget, däribland Brottsofferjouren, Domstolsverket, Justitiekanslern, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund och Åklagarmyndigheten, tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Flera remissinstanser, bland annat Brottsofferjouren och Justitiekanslern, anför att tilltrosbestämmelserna under lång tid känts otidsenliga, krångliga och att de inte sällan ger upphov till olika tolknings- och tillämpningsproblem. Brottsförebyggande rådet framhåller att ett avskaffande av tilltrosbestämmelserna skulle göra regelverket mer enhetligt och harmoniera bättre med möjligheterna att under förundersökningen genomföra förhör med ljud- och bildupptagning. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Svea hovrätt framhåller att riktmärket för hovrättens prövning bör vara att hovrätten inte får ändra

25

Prop. 2025/26:155 tingsrättens dom på ett sämre beslutsunderlag än tingsrätten haft. Juridiska fakulteten framhåller att den principen bör komma till tydligare uttryck och Svea hovrätt efterlyser ytterligare vägledning för när det ska anses finnas särskilda skäl att ta upp ett bevis på nytt i hovrätten.

Skäl för regeringens förslag

För att skapa ett ändamålsenligt och effektivt hovrättsförfarande är frågan om i vilken form muntlig bevisning som har tagits upp i tingsrätten ska presenteras i hovrätten central. Av 35 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken framgår att ett omförhör i hovrätten behöver ske endast om hovrätten anser att det är av betydelse för utredningen. Regeln kompletteras av de så kallade tilltrosparagraferna i 50 kap. 23 § och 51 kap. 23 § rättegångsbalken. Reglerna tar sikte på den situationen att det vid en huvudförhandling i tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till den bevisningen. I sådana situationer får tingsrättens dom i den delen inte ändras utan att beviset har lagts fram genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp på nytt i hovrätten. Undantag görs för det fall det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit. I brottmål görs undantag även för det fall ändringen är till fördel för den tilltalade. Motsvarande bestämmelser för Högsta domstolen och för rättegången i vissa hyresmål finns i 55 kap. 14 § rättegångsbalken och 7 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Syftet med tilltrosbestämmelserna är att hovrätten inte ska kunna frångå tingsrättens tilltrosbedömning på ett sämre beslutsunderlag än vad tingsrätten haft. Som Brottsofferjouren och Justitiekanslern framhåller uppfattas tilltrosbestämmelserna emellertid många gånger som krångliga och otidsenliga. Bestämmelserna är exempelvis inte tillämpliga på ljud- och bildupptagningar som har tagits upp vid förhör inför en brottsbekämpande myndighet eller inför rätten vid en bevisupptagning utom huvudförhandling.

Som utredningen framhåller är det också tveksamt om reglerna fyller den funktion som avses. Praktiskt innebär tilltrosbestämmelserna, när det gäller muntlig bevisning som tagits upp i tingsrätten genom en ljudinspelning, att den som hörts i tingsrätten ofta måste kallas för att höras på nytt i hovrätten, vilket kan ha nackdelar från bevissynpunkt. Minnet hos vittnen och andra som ska höras kan ha försvagats efter förhöret i tingsrätten. Dessutom finns en risk för att vittnet vid förhöret i hovrätten mer strävar efter att minnas vad han eller hon sagt vid tingsrättsförhöret än vad som verkligen inträffat. Till detta kommer risken för att vittnen och andra som hörts har utsatts för påtryckningar eller hot efter förhöret i tingsrätten. Vittnet eller den som hörts kan också ha påverkats av andra ovidkommande förhållanden, till exempel andra vittnesberättelser eller den redan meddelade domen. Ett förhör i tingsrätten, som är inspelat endast med ljud men som lämnats i närmare anslutning till den aktuella händelsen kan därför i många fall ge ett bättre uttryck för vittnets verkliga iakttagelser och därmed ett bättre underlag för hovrättens avgörande än ett förnyat förhör.

26

Regeringens förslag

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026.

Regeringens bedömning

Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår ett tidigare ikraftträdande.

Promemorians förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås ett tidigare ikraftträdande.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag

Med hänsyn till det angelägna syftet att göra domstolsprocessen mer effektiv och rättssäker bör lagändringarna träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juli 2026.

När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir tillämpliga omedelbart. Det innebär att reglerna ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. I likhet med utredningen och den bedömning som görs i promemorian bedömer regeringen att det inte finns någon anledning att frångå den huvudregeln. Några övergångsbestämmelser behövs därför inte.

8Konsekvenser

Regeringens bedömning

Förslagen bedöms leda till effektivare domstolsprocesser och minskad påfrestning för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess.

Förslagen kan leda till något ökade kostnader för Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Sveriges Domstolar, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. De kostnadsökningar förslagen kan medföra bedöms inte vara större än att

28

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna har inget att invända mot utredningens bedömning eller bedömningen i promemorian.

Säkerhetspolisen och Tullverket anför att förslaget om utökad skyldighet att dokumentera förhör under förundersökningen kommer att få konsekvenser och medföra kostnader för Säkerhetspolisen och Tullverket när det gäller vidareutveckling och förvaltning av it-infrastruktur. Liknande synpunkter framförs av Polismyndigheten.

Barnombudsmannen framhåller att förslagen om utökade möjligheter att åberopa tidiga förhör och vittnesattester kan få positiva effekter för barn genom att barn behöver sitta häktade kortare tid än i dag.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet

Förslagen om utökade möjligheter att lägga fram tidiga förhör och vittnesattester som bevis i brottmål innebär minskade påfrestningar för förhörspersoner och en minskad risk för att de utsätts för hot eller påtryckningar, i syfte att få dem att ändra eller ta tillbaka sina berättelser. Det i sin tur kan resultera i förhör med högre bevisvärde och bättre förutsättningar för materiellt riktiga domar. Den ökade möjligheten för förhörsledaren att uppteckna och granska ett förhör så snart som möjligt efter förhöret innebär även bättre förutsättningar för förhören och genererar mer tillförlitlig information. Det i sin tur kan leda till en ökad lagföring av brott.

Konsekvenser för enskilda

Utökade möjligheter att använda tidiga förhör och vittnesattester i brottmål förväntas minska de påfrestningar som väntan på en rättegång kan innebära för vittnen och brottsoffer. Förslagen innebär också en minskad risk för att vittnen och målsägande utsätts för hot eller andra påtryckningar i syfte att få dem att ta tillbaka eller ändra sina uppgifter inför en rättegång i domstol. Även för enskilda som är häktade bedöms förslagen få positiva effekter eftersom en ökad användning av tidiga förhör och vittnesattester kan leda till kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning vilket, som Barnombudsmannen framhåller, framstår som särskilt angeläget för de barn som sitter häktade.

29

Den utökade skyldigheten att dokumentera förhör under Prop. 2025/26:155 förundersökningen genom ljud- och bildupptagning ställer också, som

bland annat Tullverket framhåller, ökade krav på vidareutveckling och förvaltning av de brottsbekämpande myndigheternas it-infrastruktur. Kostnaderna bedöms dock inte bli högre än att dessa ryms inom befintliga anslag. Förslaget medför även utökade möjligheter att åberopa tidiga förhör som bevis i domstol, vilket på sikt kan antas leda till en viss kostnadsbesparing för det allmänna på grund av effektivitetsvinster i brottmålsprocessen.

Upphävandet av tilltrosbestämmelserna kan antas bidra till att fler mål kan avgöras på handlingarna i hovrätten och att antalet inställda förhandlingar blir något lägre. Förslaget förväntas även vara resurssparande för domstolarna genom att underlätta hovrätternas prövning av huruvida ett bevis behöver tas upp på nytt eller inte.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte påverka jämställdheten mellan kvinnor och män eller ha några konsekvenser för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen bedöms inte heller medföra några konsekvenser för miljön eller den kommunala självstyrelsen.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

23 kap.

21 § Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har förekommit som är av betydelse för utredningen.

När en utsaga av en misstänkt eller någon annan har upptecknats ska utsagan läsas upp eller den som hörts ges tillfälle att på något annat sätt granska uppteckningen. Den hörde ska också tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. Uppteckningen och granskningen ska göras innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller har behandlat komplicerade sakförhållanden eller har dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, så snart som möjligt därefter. En invändning som inte medför någon ändring ska antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras. Om utsagan har antecknats i protokollet först efter granskningen, ska uppteckningen biläggas handlingarna.

Andra stycket gäller inte förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, och som upptecknas skriftligen i sin helhet.

I mindre mål får i stället för protokoll kortfattade anteckningar föras över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om dokumentation av förundersökningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I andra stycket anges att när en utsaga av en misstänkt eller någon annan

har upptecknats ska den hörde som huvudregel ges tillfälle att granska

31

Om tingsrätten i ett mål som överklagats till hovrätten har tagit upp bevisning, Prop. 2025/26:155 behöver beviset tas upp på nytt endast om det finns särskilda skäl. Om ett muntligt

bevis kan läggas fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning av förhöret vid tingsrätten, får beviset tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas. Ett bevis som avses i detta stycke får tas upp på nytt även utan att en part begär det.

I Högsta domstolen får de bevis som har tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det finns synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det läggas fram på lämpligt sätt.

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar ett tidigare upptaget bevis ska tas upp på nytt vid en huvudförhandling och hur rätten ska handla när beviset inte ska tas upp på nytt. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Andra stycket ändras på så sätt att ett bevis som tagits upp i tingsrätten behöver tas upp på nytt i hovrätten endast om det finns särskilda skäl. En omständighet som kan tala för att det finns särskilda skäl för att ta upp beviset på nytt är om hovrätten bedömer att det faktum att ett förhör har lagts fram endast genom en ljudupptagning har medfört att det råder oklarheter om vad en förhörsperson menat med sin berättelse. Särskilda skäl kan också tänkas finnas när det tillkommit ny bevisning som föranleder kompletterande frågor till den enskilde, och dessa frågor av utredningsskäl föranleder ett omförhör i stället för ett kompletterande förhör. Det kan också handla om att ljud- och bildupptagningen, på grund av tekniska problem, har sådana brister att ett omförhör i stället är nödvändigt. Så kan exempelvis vara fallet om hovrätten behöver göra en direkt iakttagelse av förhörspersonen för att observera en skada, men förhöret endast har dokumenterats med ljud eller inspelningen är av sådan kvalitét att det inte går att observera skadan på ett ändamålsenligt sätt. Riktmärket för hovrättens prövning är att hovrätten inte ska avgöra målet på ett sämre beslutsunderlag än det tingsrätten haft.

Övriga ändringar är endast språkliga.

14 § En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång har lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången

1.om det är särskilt föreskrivet,

2.om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten, eller

3.om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, fördelarna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse eller övriga omständigheter.

I tvistemål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis

irättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

I brottmål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis i rättegången, om det är lämpligt.

Det som sägs i första–tredje styckena om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

Paragrafen reglerar i vilken utsträckning en skriftlig eller upptecknad

33

Prop. 2025/26:155

Paragrafen, som är ny, reglerar sekretess hos Domstolsverket för uppgift om tvångsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Av paragrafen följer att en uppgift om tvångsmedel kan omfattas av sekretess hos Domstolsverket. Bestämmelsen tar främst sikte på sådana statistiska uppgifter om domstolarnas hantering av ärenden om tvångsmedel som överlämnats till Domstolsverket och omfattar både uppgifterna som överlämnats från domstolarna till Domstolsverket och dessa uppgifter efter att de sammanställts eller på annat sätt bearbetats hos Domstolsverket.

En uppgift får inte lämnas ut om följden kan antas bli att beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses i 1 § skadas. Rekvisiten har samma innebörd som i 1 § första stycket. Det är alltså åtgärder och verksamhet för att på olika stadier bekämpa brottslighet som åsyftas. Med åtgärder förstås främst beslut och ingripanden som hänför sig till ett särskilt ärende. En uppgift vars röjande t.ex. kan försvåra en pågående brottsutredning, eller som har generell betydelse för brottsspaning och brottsutredning, kan alltså hållas hemlig (se prop. 1979/80:2 Del A s. 140).

35 kap.

Sekretessbrytande bestämmelse

12 b § Sekretessen enligt 12 § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Paragrafen, som är ny, innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Bestämmelsen ger domstolarna möjlighet att lämna kontaktuppgifter till Domstolsverket om uppgifterna behövs för att Domstolsverket ska kunna genomföra en utbetalning av ersättning till någon för dennes inställelse i domstol. Det kan exempelvis handla om uppgifter om enskildas bostadsadress eller personnummer.

Överföring av sekretess

12 c § Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos Domstolsverket.

Paragrafen, som är ny, innehåller en reglering om överföring av sekretess till Domstolsverket. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Av paragrafen följer att om Domstolsverket får uppgifter som är sekretessreglerade i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgifterna också hos Domstolsverket.

35

Tidiga förhör och vittnesattester

35kap.

13 §3

Ett bevis som avses i detta stycke

2Senaste lydelse 2017:176.

Domareförbund, Svenska journalistförbundet (SJF), Säkerhetspolisen, Södertälje tingsrätt, Tidningsutgivarna (TU), Tullverket, Uppsala universitet (juridiska fakulteten), Utgivarna, Västmanlands tingsrätt och Åklagarmyndigheten.

Yttrande har också inkommit från Bonnier News, Föreningen Grävande journalister, Gefle Dagblad, svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB.

50

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 18 kap. 4 b §, och närmast före 18 kap 4 b § en ny rubrik av följande lydelse.

18 kap.

Överföring av sekretess

4 b §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 1 § från en domstol, blir 1 § tillämplig på uppgiften också hos Domstolsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

52

23 kap.

21 §2

Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har