Förslag till riksdagsbeslut

Familjer med barn under sexton år får ekonomiskt stöd i form av barnbidrag samtliga månader varje år. För vuxna som studerar finns studiemedel de tio månader under året som studierna pågår, övriga två månader bör den vuxne jobba. Däremellan finns dock ett glapp: när barnbidraget vid 16 års ålder omvandlas till studiebidrag betalas bidraget bara ut tio månader per år. Sexton- och sjuttonåriga gymnasieelever bor hemma och kostar lika mycket som sina syskon under sexton år, men de förväntas få sommarkassa av sina föräldrar eller tjäna ihop två månaders fickpengar varje sommar för egen maskin.

 När barnbidraget infördes 1947 och upphörde vid 16 år, var utsikterna att få arbete som sextonåring betydligt ljusare än idag. Dagens arbetsmarknad är i praktiken knappt öppen alls för yngre gymnasieelever och de få timmar som finns att hitta räcker knappast till alla tonåringar i en stad.

 

 En möjlig avsikt från lagstiftaren är att sommaren ska användas till återhämtning och att föräldrarnas underhållsskyldighet ska vidgas sommartid under gymnasieåren. För familjer som lever på gränsen till att klara sig ekonomiskt skapar det dock en hopplös situation när en hemmaboende tonåring inte kan köpa en ny t-shirt, ett cykeldäck eller eget schampo som man kommit överens om. Än mindre kan en tonåring i en ekonomiskt utsatt familj tigga till sig pengar av sina föräldrar till en fika eller till en baddag med kompisar. Detta i en ålder när självständigheten måste få öka.

 Tonåren och gymnasietiden är viktiga, och den tiden är sårbar. Det är avgörande att unga kan fokusera på studier och sin utveckling och att tiden är så lugn och trygg som möjligt. En översyn behövs av barnbidragets övergång till studiemedel.

 

Lina Nordquist (L)

Jakob Olofsgård (L)