Förslag till riksdagsbeslut

 

I en region som alltför ofta präglas av konflikter, terror, korruption och förtryck har Republiken Somaliland under mer än tre decennier varit ett föredöme för fred, stabilitet och demokrati.

 

Som en självstyrande och i praktiken självständig stat på Afrikas horn har Somaliland visat att det går att bygga demokratiska institutioner, fredliga val, rättssäkerhet och jämställdhet, även under de mest utmanande omständigheter.

 

Somaliland valde efter en folkomröstning att utropa självständighet från Somalia inom de gränser som fastställts på 1800-talet. Man införde demokrati efter brittiskt snitt med tvåkammarsystem. Den 18 maj 1991 utropades Republiken Somaliland och en anmärkningsvärd resa startade, genom över 34 år av utveckling mot en allt djupare demokrati.

 

Somaliland omges av diktaturer, terrorister och pirater. Men mitt i mörkret har man grundat 1 237 grundskolor och över 30 universitet. Över en miljon flyktingar har åter-vandrat trots att landet är ett av världens fattigaste. Landet har anammat FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och utvecklat jämställdhet, med både kvinnliga ministrar och kvinnliga borgmästare samt till och med en kvinnlig polisstyrka. Presidentvalen har övervakats av internationella valobservatörer och prisats för sitt demokratiska genomförande. Valen har följts av fredliga maktskiften och kontinuerlig demokratisk utveckling.

 

Mot de flestas förväntan har Somaliland skapat en fredlig demokrati i en av världens mest våldsamma regioner. Det faktum att Somaliland är en muslimsk fungerande demokrati har potential att tjäna som exempel för stora delar av den muslimska världen, liksom för resten av Afrika.

 

De senaste 34 åren har Somaliland befunnit sig i ett vakuum där man i praktiken har full självständighet med egen regering, valuta, polismakt, försvar och alla andra saker som hör till en fullt fungerande stat. Dessutom har flera länder diplomatiska förbindelser och avtal med regeringen i Hargeisa. Trots detta får Somaliland inget internationellt erkännande. Det är viktigt att Sverige stödjer demokrati och fred i diktaturers och terrors skugga. Vilka signaler sänder det när man har diplomatiska relationer med stater präglade av ofrihet och terrorism samtidigt som man negligerar det mest demokratiska landet på Afrikas horns?

 

Det finns fyra uttalade kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska erkänna ett annat land som en självständig stat. Dessa kriterier är att det ska finnas en permanent befolkning, ett definierat territorium, en regering som kan utöva kontroll över territoriet samt att landet har kapacitet att ingå och uppräthålla relationer med andra stater. Somaliland uppfyller alla dessa kriterier enligt Montevideokonventionens krav. Inom afrikanska unionen pågår därtill en diskussion med intentionen att erkänna Somalialand som självständig stat.

 

Sverige har de senaste åren erkänt stater på betydligt mer tveksamma grunder än vad ett erkännande av Somaliland skulle utgöra. Den socialdemokratiska regeringens erkännande av Palestina 2014, utan att det fanns ett klart definierat territorium och utan att palestinska myndigheten kunde utöva full kontroll över detsamma, hör till det mest flagranta exemplet på detta. Underlåtenheten att erkänna Somaliland – som faktiskt uppfyller Montevideokonventionens krav samtidigt som man vädjar om omvärldens erkännande – blir allt mer omotiverad ju längre tiden går. Sverige bör därför inleda processen för att ge Somaliland ett fullt erkännande som en självständig stat kopplat till villkor gällande fortsatt demokratisk utveckling, frihet och mänskliga rättigheter.

 

Ingemar Kihlström (KD)

Magnus Oscarsson (KD)