Förslag till riksdagsbeslut

När mörkret faller blinkar vindkraftverkens hinderljus, sekund efter sekund, natt efter natt. Vid dimma och låga moln reflekteras ljuset ner mot marken som en blinkande varningssignal. Det är både störande och onödigt.

Sverige behöver bygga ut den förnybara elproduktionen och då måste vi öka acceptansen för vindkraft i hela landet. En konkret åtgärd är att minska den störning som blinkande hinderljus innebär för boende, särskilt vid dåligt väder. Tekniken för en smartare, behovsstyrd hinderbelysning – radar- eller transponderbaserade system – är etablerad i Europa och används brett.

I Tyskland finns lagkrav på att släcka ljusen när ingen farkost finns i närheten. Danmark inför motsvarande regler i år. Norge prövar och inför radarstyrning i ökande omfattning. USA och Storbritannien använder också tekniken. Detta visar att flygsäkerhet och boendemiljö kan förenas.

 Transportstyrelsens egen jämförelse visar att Sverige länge legat striktare än många jämförbara länder. Svensk Vindenergi och Energiföretagen har i remissvar begärt regeländringar som minskar ljuspåverkan utan att sänka säkerheten. Ändå har Tidö-regeringen, så vitt jag vet, inte lyft ett finger för att genomföra förändringar till närboendes nytta. Man hänvisar till säkerhet, som om det vore ett motsatsförhållande mellan trygg luftfart och respekt för människors hemmiljö. Det är det inte.

Vi ska genomföra klimatomställningen med människor – inte mot dem. Teknik som minskar störningar i människors livsmiljö stärker legitimiteten för utbyggd elproduktion samtidigt som vi håller hög säkerhet. Behovsstyrd hinderbelysning är en rimlig, proportionerlig lösning som förenar klimatomställningen med respekt för vår boende- och livsmiljö.

Det är hög tid att Sverige använder befintlig teknik för att minska ljusföroreningar. Att låta lamporna blinka i blindo är en symbol för något större: en energipolitik som ser tekniken men blundar för människorna. Den politiken har vi inte råd med.

 

Åsa Eriksson (S)