Förslag till riksdagsbeslut

I Sverige har vi en lång tradition av att värna djurs välbefinnande, och djurplågeri är något som de allra flesta ser allvarligt på. Detta är i grunden mycket bra, och det är i denna anda politiken kommit att utformas kring djurförsök. Politiken vill djuren väl, och strävan är att djurförsöken ska bli färre och att industrin och andra aktörer ska gå över till alternativa metoder när detta är möjligt.

 

Försöksdjur är dock i många fall helt nödvändiga för medicinsk forskning. Tyvärr ställer svenska regler ibland högre krav på forskning med försöksdjur än forskning på människor. I Sverige får man exempelvis inte injicera möss i huden på samma sätt som idag görs på människor vid tuberkulintestet. Detta görs idag för att testa om en individ har ett antikroppssvar mot tuberkelbacillen. Det är också svårt att få tillstånd för studier av många kroniska sjukdomar då dessa sjukdomar anses innebära för stort lidande. Djurförsök måste dock föregå experiment på människa, och det finns idag en oroande tendens att man inte gör dessa försök på försöksdjur, vilket kan leda till att försöken istället görs på människor.

 

Förutom att forskningen ur ett mänskligt perspektiv blir sämre utan möjlighet till djurförsök riskerar vi också att forcera ut forskningen från Sverige till andra delar av världen. Teknikutvecklingen såväl som den medicinska utvecklingen går i en rasande takt, och lägger vi betydligt mer långtgående krav på forskningen i Sverige kommer den att flytta någon annanstans.

 

Det finns uppenbara skäl att göra ett omtag i den etiska diskussionen kring djurförsök. En bättre balans behöver hittas mellan medicinsk nytta och försöksdjurens lidande.

 

Josef Fransson (SD)