Förslag till riksdagsbeslut

I januari i år presenterades utredningen Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter (SOU 2025:2). Utredningen skulle enligt direktivet utreda några frågor om det skydd för grundläggande fri- och rättigheter som gäller enligt regeringsformen. Kommittén skulle överväga om detta skydd i vissa delar bör ändras och om helt nya grundläggande fri- och rättigheter borde införas.

”Ett starkt skydd för individens fri- och rättigheter är centralt i ett fritt och öppet samhälle. Nu påbörjar vi det viktiga arbetet med att göra flera fri- och rättigheter i regeringsformen tydligare och tillgängligare för människor, och därmed stärka betydel­sen av vår egen grundlag”, sa justitieminister Gunnar Strömmer när utredningens upp­drag presenterades. Bland annat skulle utredningen titta på behovet av att inkludera rätten till abort i 2 kap. regeringsformen. Utredningen kom i sitt betänkande fram till att en ny paragraf, 13 §, ska införas, med lydelsen: ”Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag.”

I en motion som Miljöpartiet lämnade in förra året (2024/25:804) föreslog vi att den då arbetande utredningen skulle ha kunnat få ett tilläggsdirektiv gällande frågan om att inkludera könsidentitet och könsuttryck i regeringsformen. Vi föreslog också att om ett sådant tilläggsdirektiv inte gavs borde en ny utredning tillsättas. Nu förordar vi att en ny utredning tillsätts, med ett något breddat uppdrag jämfört med förra årets motion.

Diskrimineringsgrunden ”könsöverskridande identitet och uttryck”[1] är den senast tillkomna diskrimeringsgrunden och det är också den enda som explicit kan sägas saknas i den uppräkning av diskrimineringsgrunder som görs i 1 kap. 2 § regerings­formen. Där står: ”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funk­tionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” Även om uppräkningen inte är exakt överensstämmande med de andra sex existerande diskrimineringsgrunderna, kan samtliga dessa sägas täckas in av regerings­formens skrivning, medan den sist tillkomna diskrimineringsgrunden som avser att skydda transpersoner inte täcks in. Denna skevhet i lagstiftningen anser vi borde rättas till genom ett tillägg i regeringsformen.

I 2 kap. 12 § finns inte en lika omfattande uppräkning, men även här anser vi att ett tillägg borde göras, för att tydliggöra att lagar eller föreskrifter inte får missgynna transpersoner.

Dessa tillägg är angelägna, inte minst eftersom just transpersoners rättigheter allt oftare ifrågasätts i den offentliga debatten. Kampen för rättigheter är inte över för att en strid är vunnen och en lag är klubbad. Utvecklingen i Sverige och exemplen från Europa visar att vi inte bara kan blicka mot och arbeta för nästa reform, utan att rättigheter som redan finns behöver skyddas. Att stärka skyddet för en utsatt minoritet i Sverige är en angelägen uppgift för politiken. Sedan vi lämnade in motionen förra året har den offent­liga debatten tyvärr hårdnat ytterligare och inom hbtqi-gruppen är det särskilt trans­personers rättigheter och existens som attackeras.

Miljöpartiet anser att ändringar i grundlagen ska göras med återhållsamhet. Alla rättigheter kan inte skyddas just där. Förra året förordade vi därför endast ovanstående tillägg, så att redan existerande diskrimineringsgrunder också inkluderas i regerings­formen. I årets motion, efter ytterligare ett år av en debatt där särskilt transpersoners rättigheter attackeras, förordar vi nu att den utredning som tillsätts gällande ändringar i regeringsformen får ett något bredare uppdrag. Vi vill att utredningen får i uppdrag att, på ett liknande sätt som rätten att avsluta sin graviditet nu föreslås inkluderas, också inkludera rätten att ändra juridiskt kön (en möjlighet som funnits i Sverige sedan 1972, men som aldrig varit så ifrågasatt som idag) samt rätten att ingå äktenskap och rätten att vara vårdnadshavare tillsammans, oavsett (juridiskt) kön.

Ulrika Westerlund (MP)
Janine Alm Ericson (MP)	Mats Berglund (MP)
Annika Hirvonen (MP)	Nils Seye Larsen (MP)
Jan Riise (MP)	Camilla Hansén (MP)
Leila Ali Elmi (MP)