Förslag till riksdagsbeslut

 

Enligt nuvarande lagstiftning måste makar i många fall genomgå en betänketid på sex månader innan en skilsmässa kan fullbordas. Detta gäller även när båda parter är överens om skilsmässan eller när äktenskapet uppenbart är över.

 

Systemet med betänketid har flera tydliga nackdelar. För det första inskränker det individens självbestämmanderätt. Varje person bör ha rätten att själv avgöra om man vill stanna i ett äktenskap utan att staten tvingar fram en lång väntetid.

 

För det andra innebär betänketiden ett förlängt lidande för personer i destruktiva relationer, särskilt där psykiskt eller fysiskt våld förekommer. Att tvingas vänta minst ett halvår innan äktenskapet kan upplösas gör att den utsatta parten riskerar att förbli i en ohållbar och ibland farlig situation.

 

Vidare skapar systemet praktiska och ekonomiska problem. Separationer innebär ofta behov av att ordna nytt boende, ekonomi och barnomsorg. När skilsmässan inte kan genomföras direkt förstärks osäkerheten och konfliktnivån. Även domstolsväsendet belastas med onödig administration, trots att betänketiden i praktiken sällan leder till att par återförenas.

 

Betänketiden infördes en gång för att skydda äktenskapet, men i dagens samhälle framstår den som föråldrad. Människor som bestämt sig för skilsmässa fattar detta beslut på goda grunder och bör kunna gå vidare utan statliga hinder. Ett avskaffande av betänketiden skulle därför stärka individens frihet, minska lidande och effektivisera rättsprocessen.

Anna-Lena Hedberg (SD)