Förslag till riksdagsbeslut

I en tid där digital information sprids med en hisnande hastighet och tillgängligheten till olika typer av medier är större än någonsin, ställs vi inför nya etiska och juridiska val. Ett av dessa är frågan om innehav av filmer som visar avrättningar och tortyr bör kriminaliseras. Detta är inte bara en fråga om lag och ordning, utan även om mänsklig värdighet och samhälleligt ansvar.

 Avrättnings- och tortyrfilmer visar den mest brutala och ohyggliga sidan av mänskligt beteende. Att tillåta innehav av sådant material utan konsekvenser sänder en signal att samhället tolererar denna form av extremt våld och avhumanisering. Kriminalisering av innehav av sådant material skulle markera ett tydligt ställningstagande mot acceptansen och normaliseringen av sådana handlingar och visa respekt för offrens värdighet.

 Tillgången till extrema våldsskildringar kan ha en avtrubbande effekt på människor, särskilt unga och mottagliga individer. Genom att kriminalisera innehav av sådana filmer kan vi minska risken för att våldet normaliseras och accepteras som en del av vardagen. Detta kan i sin tur bidra till att minska våldsbrott och antisocialt beteende i samhället.

 För närvarande är det olagligt i Sverige att sprida eller inneha för spridning särskilt hänsynslösa våldsskildringar enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken. Detta omfattar filmer som visar tortyr och avrättningar. Men lagstiftningen lämnar en lucka genom att inte explicit förbjuda innehav utan avsikt att sprida. För att skapa ett heltäckande skydd bör lagen utvidgas till att omfatta även innehav utan spridningsavsikt. Detta skulle eliminera möjligheten för individer att lagra och konsumera sådant material utan rättsliga konsekvenser.

 Bortsett från att det finns flera vetenskapliga studier som visar att exponering mot extremt våld i medier leder till aggressivt beteende så handlar detta även om att motverka extremism. Att konsumera klipp eller filmer av tortyr och avrättningar är ett beteende som i dagens samhälle förekommer bland Islamiska statens anhängare eller andra extremister. Denna konsumtion är en repetitiv kränkning av offren. Kriminalisering av sådant material skulle ge rättsvårdande myndigheter större möjligheter att lagföra farliga extremister eller potentiella terrorister innan de skadar någon.

 Det bör även nämnas att på grund av sociala medier har det blivit vanligt att kriminella i Sverige spelar in sina våldshandlingar och sprider detta på sociala medier. Lagring och konsumering av detta material är en återupprepad kränkning av offret och ska inte accepteras av samhället. Brottsoffret förtjänar respekten att inte bli till något sjukt underhållningsmaterial för de som genom sina kontakter med brottslingen eller genom sociala medier har fått tag på den film som visar brottsoffret utsättas för extremt våld.

 Kriminalisering av innehav av avrättnings- och tortyrfilmer är en nödvändig åtgärd för att skydda samhällelig moral, förebygga våld och värna om mänsklig värdighet. Det är dags att ta ett tydligt ställningstagande mot extremt våld och dehumanisering genom att kriminalisera innehav av detta skadliga material.

 

Nima Gholam Ali Pour (SD)