Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens proposition 2025/26:263 innebär en omfattande förstärkning av statens kontroll och tvångsbefogenheter inom migrationsområdet. Propositionen presenteras som ett sätt att effektivisera återvändandeverksamheten. I praktiken innebär den dock ett långtgående skifte i svensk migrationspolitik där fler myndigheter, fler register, fler tvångsmedel och mer övervakning görs till bärande principer.

Riksdagen bör avslå propositionen i dess helhet.

Ett rättssäkert och fungerande återvändandesystem är viktigt. Men återvändande­verksamhet får aldrig byggas genom att rättsstatens grundläggande principer försvagas. Effektivitet kan inte vara det enda måttet på god lagstiftning. Staten måste också respektera proportionalitet, integritet, likabehandling, barnets bästa och människors rätt till privat- och familjeliv.

Propositionen riskerar att föra Sverige i en farlig riktning: från rättssäkerhet till kontroll, från tillit till misstänkliggörande och från myndighetsservice till angiveri och migrationsövervakning.

Välfärdsmyndigheter ska inte göras till migrationspolis

Regeringen föreslår att flera centrala myndigheter, däribland Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket, på eget initiativ ska lämna uppgifter till Polismyndigheten om det finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige.

Detta är en principiellt mycket allvarlig förändring.

Människor ska kunna kontakta myndigheter för att få information, stöd, service och rättigheter tillgodosedda utan rädsla för att kontakten automatiskt kan leda till angiveri och migrationskontroll. Om människor börjar undvika kontakt med myndigheter riskerar det att få allvarliga konsekvenser för både individen och samhället.

Det kan innebära att människor inte söker stöd, inte fullgör skyldigheter, inte vågar kontakta myndigheter och inte får tillgång till rättigheter som de faktiskt har. Det riskerar också att försämra myndigheternas möjlighet att utföra sina grunduppdrag. Vi anser att välfärdsmyndigheter inte ska ges angiveriliknande uppgifter i migrations­kontrollen.

En välfärdsstat bygger på tillit. Regeringens förslag riskerar att underminera den tilliten.

Risk för etnisk profilering och godtyckliga kontroller

Propositionen innebär att inre utlänningskontroller ska kunna vidtas om det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till omständigheter som kan iakttas på platsen och uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över.

Detta väcker allvarliga frågor om rättssäkerhet och diskriminering.

Risken är uppenbar att människor som uppfattas som ”utländska” i större utsträckning blir föremål för kontroll. Det kan handla om hudfärg, språk, namn, klädsel, religion eller andra yttre markörer. För människor med utländsk bakgrund, afrosvenskar, muslimer och andra rasifierade grupper kan detta innebära en ökad risk för att stoppas, kontrol­leras och misstänkliggöras i vardagen. Det är inte acceptabelt.

Ett demokratiskt samhälle får inte införa regler som i praktiken riskerar att skapa ett system där vissa kroppar kontrolleras mer än andra.

Husrannsakan utan brottsmisstanke är oproportionerligt

Regeringen föreslår att Polismyndigheten ska kunna genomföra husrannsakan för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar.

Husrannsakan är en mycket ingripande åtgärd. Att staten går in i människors hem är ett av de mest långtgående intrången i den personliga integriteten. Sådana åtgärder måste vara noggrant avgränsade, nödvändiga och proportionerliga.

Det är särskilt problematiskt att åtgärden ska kunna användas inom migrations­kontrollen utan att personen är misstänkt för brott. Regeringen presenterar inte till­räckligt starka skäl för att en så ingripande åtgärd är nödvändig och proportionerlig i den omfattning som föreslås.

Mobiltelefonen är människans mest privata rum

Förslaget om att myndigheter ska kunna omhänderta och undersöka elektronisk kommunikationsutrustning är en av propositionens mest integritetskänsliga delar.

En mobiltelefon innehåller i dag inte bara kontaktuppgifter. Den innehåller hela människors liv: familjebilder, privata samtal, medicinsk information, politiska och religiösa kontakter, ekonomiska uppgifter, platsdata, sociala relationer, juridisk kommunikation och i vissa fall uppgifter som är direkt kopplade till asylskäl.

Att staten ges möjlighet att omhänderta, undersöka och kopiera uppgifter från en sådan enhet innebär ett mycket långtgående intrång i privatlivet.

Särskilt problematiskt är att uppgifter som hittas i samband med en sådan undersök­ning ska kunna användas för andra ändamål än det ursprungliga syftet. Det öppnar för s.k. ändamålsglidning, där en åtgärd som motiveras med identitetskontroll i praktiken kan bli ett bredare verktyg för övervakning och brottsbekämpning. Detta är inte acceptabelt utan mycket tydligare rättssäkerhetsgarantier.

Biometrisk registrering och registersamkörning riskerar att normalisera övervakning

Propositionen innebär också utökade möjligheter att ta, lagra, använda och jämföra fingeravtryck och fotografier i utlännings- och medborgarskapsärenden. Uppgifter ska kunna användas för fler ändamål och jämföras med Polismyndighetens biometriregister. Säkerhetspolisen föreslås dessutom få direktåtkomst till Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Detta väcker allvarliga frågor om integritet, proportionalitet och ändamålsglidning.

Migrationssystemet får inte bli en bakväg till generell övervakning av människor med utländsk bakgrund. Den som söker skydd, uppehållstillstånd eller medborgarskap ska inte behandlas som ett säkerhetshot per automatik.

Rätten till asyl och rätten till privatliv måste värnas även i ett system där staten har legitima behov av identitetskontroll.

Barnets bästa och familjelivet måste väga tyngre

Propositionen riskerar även att påverka barn och familjer. Om föräldrar undviker myndighetskontakt av rädsla för informationsöverföring kan det få direkta konsekvenser för barns rättigheter. Barn kan påverkas av att föräldrar inte söker stöd, inte vågar kontakta myndigheter eller lever i ökad rädsla för kontroll.

Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa måste vara en verklig och styrande princip, inte en formalitet i lagstiftningsprocessen.

Regeringen har inte tillräckligt visat hur förslagen påverkar barn i praktiken.

En rättssäker migrationspolitik kräver mer än kontroll

Det finns behov av ett fungerande migrationspolitik. Men ett sådant arbete måste bygga på rättssäkerhet, tydlighet, juridiskt stöd, socialt arbete, diplomatiskt samarbete och respekt för mänskliga rättigheter.

Regeringens proposition lägger i stället tyngdpunkten på kontroll, tvång, övervakning och angiveri. Det är fel väg.

Sverige behöver inte ett migrationssystem där människor jagas djupare in i skugg­samhället. Sverige behöver ett system där myndigheter arbetar rättssäkert, humant och effektivt utan att montera ned tilliten mellan individ och samhälle.

Riksdagen bör därför avslå proposition 2025/26:263 i dess helhet.

Malcolm Momodou Jallow (-)
Lorena Delgado Varas (-)	Daniel Riazat (-)