Förslag till riksdagsbeslut

I dagens samhälle finns det en problematik för idrottsföreningar utifrån de krav på maximala ljudnivåer som är satta i de allmänna råd som gäller för offentlig verksamhet. Enligt miljöbalken ska verksamheter bedrivas så att de inte orsakar olägenheter för människors hälsa eller miljön, vilket inkluderar reglering av buller. Naturvårdsverkets allmänna råd om verksamhetsbuller föreskriver att maximal ljudnivå från idrottsanläggningar vid närliggande bostadsfastigheter ska vara 45 dBA under helg och natt samt 55 dBA under dagtid

 

Dessa bullerkrav har visat sig vara betungande för idrottsföreningar och försvårar deras verksamhet. Krav på bullerskyddsåtgärder medför höga kostnader och i vissa fall begränsningar i verksamhetens omfattning, vilket riskerar att underminera idrottens viktiga samhällsroll, särskilt dess betydelse för barn och ungdomars hälsa och sociala utveckling.

 

 

Då idrottsföreningar utgör en omistlig del av samhället och också bedriver ett stort och viktigt ungdomsarbete finns det en samhällsvinst i att förenkla föreningarnas verksamhet genom att förändra kraven på maximala ljudnivåer. För väg och järnväg är motsvarande krav vid närliggande bostadsfasader för maximal ljudnivå 55 dBA helg/natt resp. 60 dBA dagtid. Miljööverdomstolens praxis visat också att liknande nivåer bedömts acceptabla i ärenden som rör verksamhetsbuller från idrottsanläggningar då domstolen funnit att ljudnivåer upp mot 55 dBA i vissa fall kan accepteras med hänsyn till verksamhetens samhällsnytta och proportionalitet i åtgärder.

 

Mot bakgrund av ovanstående bör kravnivåerna för idrottsföreningar därför med fördel ändras till samma kravnivå på 55 dBA helg/natt samt 60 dBA dagtid vilket idag gäller för väg och järnväg. Detta skulle underlätta idrottsföreningarnas samhällsviktiga verksamhet utan att äventyra människors hälsa och boendemiljö i betydande grad.

 

Ingemar Kihlström (KD)