Förslag till riksdagsbeslut

Sverige är ett land med stora variationer i förutsättningar för utveckling och livskraft, vilket gör att regionalt anpassade insatser och stöd ofta är nödvändiga för att människor ska kunna bo, leva och verka i hela landet.

 

Till skillnad från flera europeiska länder, inklusive våra nordiska grannar, saknas idag en särskild nationell samordning för ö- och skärgårdsområden i Sverige. Det innebär att det inte finns något tydligt utpekat nationellt ansvar för att stödja dessa regioners utveckling. Enligt EUF-fördragets artikel 174, som gäller ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska särskild hänsyn tas till bland annat ö-regioner.

 

Gotland är Sveriges största ö-region, och fastboende där möter särskilda utmaningar kopplade till infrastruktur, livsmedelsförsörjning, näringsliv, sjukvård och övrig välfärd. För att säkerställa trygghet och tillgänglighet krävs ofta överkapacitet och redundans. Exempelvis behöver sjukhusets kapacitet och expertis kunna hantera både rutinärenden och mer avancerade akuta sjukdomsfall, samt kunna möta behovet under sommarmånader då antalet personer på ön ökar kraftigt. Idag kräver detta en kapacitet motsvarande cirka 200 000 personer, trots att Gotlands faktiska befolkningsunderlag är omkring 61 000.

 

Med tanke på dessa unika utmaningar är det viktigt att fastboendes behov i ö- och skärgårdsområden uppmärksammas och att insatser samordnas på nationell nivå inom befintliga strukturer, för att skapa hållbara och livskraftiga samhällen.

Kjell-Arne Ottosson (KD)