Förslag till riksdagsbeslut

Enligt dagens regler får personer från länder utanför EU/EES använda sitt ursprungliga körkort i upp till ett år efter att de folkbokförts i Sverige. Därefter krävs ett svenskt körkort. Detta gäller oavsett kvaliteten på körkortsutbildningen i hemlandet.

 

Problemet är att det inte görs någon skillnad mellan länder med välfungerande utbildningssystem och länder där körkort i praktiken kan köpas eller fås utan körvana. Det är särskilt oroväckande i länder där trafikkulturen är svagt reglerad och trafiksäkerhetsarbetet är undermåligt, såsom i delar av Afrika, Mellanöstern och Centralasien.

 

Exempelvis har körkortsutbildningen i länder som Afghanistan, Somalia och Irak rapporterats sakna krav på faktisk körträning, teoriprov eller medicinska kontroller. Att personer med sådana körkort får köra i svenska trafikmiljöer i upp till ett år utan någon bedömning av deras trafikkunskaper är inte förenligt med vare sig trafiksäkerhetsmålen eller nollvisionen.

 

Dessutom visar rapporter från Transportstyrelsen och polismyndigheter att förare med utländska körkort är överrepresenterade i vissa typer av trafikolyckor, särskilt i områden där många är nyanlända. Medan sambanden är komplexa, är det tydligt att bristande trafikutbildning kan vara en bidragande faktor.

 

Det nuvarande regelverket är till viss del grundat på EU:s körkortsdirektiv, som harmoniserar körkort mellan medlemsländer och EES-området. Men för tredjeland finns inget gemensamt system, vilket gör att varje land har rätt att själva bedöma körkortens giltighet.

 

Därför bör Sverige:

• Upprätta en referenslista (liknande andra EU-länder, exempelvis Tyskland) över länder vars körkortsutbildning inte bedöms likvärdig med svensk eller EU-standard.
• Avskaffa det generella ettårs undantaget för dessa länder och i stället kräva svenskt körkort direkt efter folkbokföring.
• Tydliggöra detta i kommunikationen från Migrationsverket, Transportstyrelsen och Integrationsmyndigheten.

 

Att ställa krav på körkort enligt svensk- eller EU-standard är inte diskriminerande – det är ett uttryck för ansvar. Det skyddar både den enskilde föraren och andra trafikanter, och det bidrar till en tryggare trafikmiljö.

 

I ett Sverige där trafiken ska vara säker för alla, behöver regelverken återspegla verkligheten och risknivåerna. Ett rättvist och modernt trafiksystem kräver anpassning efter både global migration och nationella säkerhetsmål.

 

Dan Hovskär (KD)